med anledning av motion om en presumtionsregel vid förfarandepatent (Betänkande 1977/78:LU32 Lagutskottet)

LU 1977/78:32

Lagutskottets betänkande
1977/78:32

med anledning av motion om en presumtionsregel vid förfarandepatent Ärendet I

motionen 1977/78:1001 av Marianne Karlsson (c) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag till införande i patentlagen av en presumtionsregel
vid förfarandepatent.

Remissyttranden över motionen har inhämtats från Patent- och registreringsverket,
Svea hovrätt och Stockholms tingsrätt. Yttranden har vidare
inkommit från Läkemedelsindustriföreningen, Sveriges Industriförbund,
Svenska patentombudsföreningen och Svenska uppfinnareföreningen.

Gällande rätt m. m.

Enligt patentlagen (1967:837) kan såväl alster som förfaranden patenteras.
Den som erhåller patent på en uppfinning förvärvar därigenom ensamrätt att
yrkesmässigt utnyttja uppfinningen. Avser uppfinningen förfarande för
tillverkning av alster, omfattar den ensamrätt som patentet ger även alster
som tillverkats enligt förfarandet (3 §). Produkten får härigenom ett s. k.
indirekt produktskydd, vilket har samma omfattning som om patentet var
direkt inriktat på produkten. Utan ett indirekt patentskydd skulle åtskilliga
förfarandepatent ha ett begränsat värde. Bl. a. skulle en patenthavare ej
kunna hindra import av produkter framställda enligt en i Sverige patenterad
men i tillverkningslandet oskyddad metod.

Patent får inte meddelas på uppfinning vars utnyttjande skulle strida mot
goda seder eller allmän ordning eller på växtsorter eller djurraser eller
väsentligen biologiskt förfarande för framställning av växter. Patent får dock
meddelas på mikrobiologiskt förfarande och alster av sådant förfarande.
Ytterligare en begränsning av det patenterbara området har gjorts i punkt 1 i
övergångsbestämmelserna till patentlagen. Enligt 1884 års patentförordning,
som år 1967 ersattes med patentlagen, gällde i fråga om kemiska föreningar
samt livs- och läkemedel att patent inte fick meddelas på själva alstret utan
endast på särskilt förfarande för framställning av detta. Genom patentlagen
upphävdes i princip förbudet mot patentering av dessa produkter. I den
nämnda övergångsbestämmelsen föreskrivs dock att patent inte får, intill
dess regeringen förordnar annat, meddelas på livs- och läkemedel. Något
sådant förordnande har inte skett, varför förbudet mot produktpatent på livsoch
läkemedel alltjämt är gällande. Ett motsvarande förbud mot produktpatent
på livs- och läkemedel finns i de danska och norska patentlagarna.

Genom beslut den 15 februari 1978 har riksdagen (prop. 1977/78:1, LU
1 Riksdagen 1977/78. 8 sami. Nr 32

LU 1977/78:32

1977/78:10, rskr 1977/78:126, SFS 1978:149) antagit vissa ändringar i
patentlagen, som erfordras för svenskt tillträde till 1970 års konvention om
patentsamarbete och 1973 års europeiska patentkonvention. Därutöver har
beslutats om viss anpassning av svensk patentlagstiftning till vad som
kommer att gälla i övriga västeuropeiska industriländer. Den europeiska
patentkonventionen medger att produktpatent meddelas också på livs- och
läkemedel. Med hänsyn härtill aktualiserade ett svenskt tillträde till sistnämnda
konvention ånyo frågan om det i övergångsbestämmelserna intagna
förbudet mot patent på sådana produkter. Riksdagens ställningstagande
innebär i denna del att det hittillsvarande förbudet upphävdes. Lagändringarna
träder i kraft den 1 juni 1978 (SFS 1978:150).

Den som olovligen utnyttjar patentskyddat alster eller förfarande gör sig
skyldig till patentintrång. De huvudsakliga sanktionsformerna häremot är
straffoch skadestånd. Patentintrång som är uppsåtligt kan medföra böter eller
fängelse (57 §). Ouppsåtligt patentintrång medför inte straffansvar. Den som
gör sig skyldig till patentintrång skall om intrånget skett uppsåtligen eller av
oaktsamhet utge ersättning för utnyttjandet av uppfinningen samt ersättning
för den ytterligare skadasom intrånget medfört(58 §). Är oaktsam heten ringa
kan ersättningen jämkas. Skadestånd kan även utgå om patentintrånget skett
i god tro. I sådana fall skall ersättning endast utgå för utnyttjandet av
uppfinningen i den mån så befinns skäligt.

Det kan för en patenthavare vara svårt att vid intrång i ett förfarandepatent
själv bevisa att svarandens produkt framställts enligt det patenterade
förfarandet. För att avhjälpa detta problem och för att öka effektiviteten av
det indirekta produktskyddet infördes år 1944, vid revideringen av då
gällande 1884 års patentförordning, en presumtionsregel av det innehåll som
aktualiserats genom motionen (19 § mom. 1). Enligt denna regel omkastades
bevisskyldigheten. Produkten ansågs framställd enligt det patentskyddade
förfarandet till dess att motsatsen kunde bevisas. En motsvarande presumtionsregel
fanns i samtliga nordiska patentlagar med undantag för den
danska. Den särskilda presumtionsregeln vid förfarandepatent upphävdes
genom ikraftträdandet av 1967 års patentlag.

Samarbetskonventionen och den europeiska patentkonventionen reglerar
inte patentprocessen eller sanktionerna vid patentintrång. 1978 års lagändrjjigar
omfattar med ett smärre undantag inte dessa regler. Frågan om en
presumtionsregel berördes inte i lagstiftningsärendet.

Tilläggas bör att en motsvarighet till presumtionsregeln intagits i 1975 års
marknadspatentkonvention (art. 75). Konventionen, som ännu inte har trätt i
kraft, är i första hand avsedd för EG-staterna. Enligt konventionen skall
europeiskt patent i princip meddelas endast för samtliga EG-stater gemensamt
i form av ett s. k. marknadspatent. I konventionen regleras utförligt den
rättsverkan som ett marknadspatent skall medföra. Sverige kommer inte att
tillträda konventionen. Vid utformningen av de nya reglerna i patentlagen
har dock viss hänsyn tagits till marknadspatentkonventionens bestämmelser.

LU 1977/78:32

Frågans tidigare behandling

Av förarbetena till 1944 drs ändringar i 1884 års patentförordning (SOU
1942:58 s. 58 f., prop. 1944:176 s. 47-49) framgår att en presumtionsregel vid
förfarandepatent bedömdes särskilt motiverad i fråga om ämnen som inte
kunde i och för sig patentskyddas, t. ex. kemiska föreningar och livs- och
läkemedel. Behov ansågs dock föreligga att låta regeln gälla även andra
ämnen. En generell presumtionsregel antogs inte heller möta några allvarliga
betänkligheter.

Som framgår av redogörelsen för gällande rätt upptager inte 1967 drs
patentlag någon motsvarighet till presumtionsregeln i 1884 års patentförordning.
Enligt de överväganden i frågan som redovisades av de danska, finska,
norska och svenska kommittéerna för nordiska patent i deras gemensamma
slutbetänkande (Nordisk utredningsserie 1963:6 s. 341 f.) uttalade kommittéerna
att presumtionsregeln torde ha haft sin största praktiska betydelse i
samband med förfaranden för framställning av ämnen som varit undantagna
från patenterbarhet, dvs. huvudsakligen kemiska föreningar samt livs- och
läkemedel. När dessa undantag bortfallit i kommittéernas förslag (undantaget
för livs- och läkemedel kvarstod dock i övergångsbestämmelserna), kunde
självständigt skydd erhållas på produkten som sådan och en presumtionsregel
blev då inaktuell. Visserligen kunde tänkas att ämnet var nytt men ändå
inte patenterbart. Bevisfrågan i dessa fall behövde dock ej ställa sig alltför svår
för patenthavaren. I dessa fall framstod det nämligen - om käranden kunde
påvisa att ämnet var nytt - som osannolikt att det framställts på annat sätt än
enligt det patentskyddade förfarandet. Detta gällde särskilt om vid denna tid
andra framställningsmetoder inte var kända. Enligt kommittéerna torde
domstol därför med tillämpning av den i alla de nordiska länderna
genomförda fria bevisprövningen även utan uttrycklig lagbestämmelse
komma till samma resultat som med presumtionsregeln.

Vid remissbehandlingen av kommittéernas förslag ansåg några remissinstanser,
däribland patentverket, att presumtionsregeln borde behållas särskilt
med hänsyn till att förbudet med patentintrång av livs- och läkemedel skulle
kvarstå på obestämd tid till dess att de övriga västeuropeiska industriländerna
upphävt detta.

Departementschefen ansåg (prop. 1966:40 s. 210) i likhet med kommittéerna
den dåvarande presumtionsregeln till kärandens förmån vid förfarandepatent
vara mindre väl förenlig med nutida straff- och processrättsliga
grundsatser och följaktligen i princip böra utgå. Uttalandet lämnades utan
erinran vid riksdagsbehandlingen av förslaget till patentlagd LU 1967:53, rskr
1967:325).

1978 drs ändringar i patentlagen omfattade, som tidigare nämnts, inte
bestämmelserna om patentprocessen eller sanktionerna vid patentintrång.
Med anledning av tre motioner kom de emellertid att beröras vid riksdagsbehandlingen.
1 betänkandet LU 1977/78:10 (s. 60) underströk utskottet att

1* Riksdagen 1977/78. 8 sami. Nr 32

LU 1977/78:32

det är angeläget att patentlagens regler är så utformade att patenthavarens
ensamrätt till patentet inte blir illusorisk utan att han har möjlighet att
effektivt beivra ett patentintrång och att kompensera sig för liden skada.
Utskottet fann i dessa hänseenden anledning uttala att de nuvarande reglerna
om patentprocessen och sanktionerna inte är tillfredsställande och att de
därför borde bli föremål för översyn. Vid en sådan översyn borde även frågan
om att införa vitessanktion inom patenträtten prövas. Riksdagen beslöt ge
regeringen till känna vad utskottet anfört om en översyn av patentprocessen
och sanktionssystemet inom patenträtten.

Motionen

I motionen anförs att en uppfinnare som fått patent på en metod eller ett
förfarande för framställning av viss produkt (s. k. förfarandepatent) ofta har
svårt att skydda den ensamrätt till framställningsförfarandet som innehavet
av patentet ger honom. Om ett företag utan att ha fått licens av patenthavaren
börjar framställa och saluföra samma produkter och patenthavaren därför
väcker talan om patentintrång är det enligt motionären inte ovanligt att det
instämda företaget hävdar, att företaget tillverkat produkten med ett annat
förfarande än det som är patentskyddat. Vilket förfarande man använt nekar
man dock att redogöra för under hänvisning till att man inte vill röja
fabrikations- eller affärshemlighet. I sådana lägen har patenthavaren mycket
svårt att styrka att företaget gjort sig skyldigt till patentintrång.

Dessa svårigheter skulle enligt motionären kunna undanröjas med en
särskild presumtionsregel av innehåll att vid intrång i patent, som avser
förfarande för framställning av visst nytt ämne, sådant ämne anses ha
framställts genom det patentskyddade förfarandet, om ej annat visas. Detta
innebär att ett företag som startar tillverkning av en ny produkt, för vilken
annan har patent på ett framställningsförfarande, skall anses tillverka
produkten enligt det patenterade förfarandet till dess företaget bevisat
motsatsen. Motionären erinrar om att en sådan regel tidigare funnits i svensk
rätt men att den togs bort vid 1967 års reform av patentlagen, vilket visat sig
vara olyckligt. Motionären hänvisar även till att marknadspatentkonventionen
innehåller en liknande regel.

Remissvaren

Patent- och registreringsverket anser att ett återinförande av en presumtionsregel
vid förfarandepatent är väl motiverat. Även Svenska uppfinnareföreningen
och Svenska patentombudsföreningen tillstyrker motionsförslaget.
Läkemedelsindustriföreningen anser att motionsförslaget bör genomföras
såvitt avser förfaranden för framställning av nya föreningar och ämnesblandningar.
Också Sveriges Industriförbund förordar att tillämpningsområdet för
den föreslagna presumtionsregeln begränsas till att avse förfarande för

LU 1977/78:32

framställning av visst nytt ämne eller viss ny produkt. Svea hovrätt förordar
att motionen överlämnas till den utredning som anförtros översynen av
patentprocessen och sanktionssystemet inom patenträtten. Stockholms tingsrätt
anser att en presumtionsregel bör inforas endast om ett verkligt behov av
regeln föreligger.

Patentverket erinrar om 1978 års riksdagsbeslut om att upphäva forbudet
mot produktpatent på livs- och läkemedel. Härigenom kommer ett större
antal produkter att kunna erhålla ett självständigt skydd. Kvar står emellertid
enligt patentverket en grupp av produkter vilka är nya men trots detta ej
kommer att bli föremål för patentskydd. En av anledningarna härtill kan vara
att produkten ej går att definiera på ett godtagbart sätt så att patenterbarhetsfordringarna
är uppfyllda. Som exempel nämner patentverket vissa cementoch
betongprodukter samt vissa polymerer. För dessa produkter kommer
sålunda i fortsättningen också endast det indirekta produktskyddet att
gälla.

Patentverket anser, att om erfarenheten visat att patenthavaren haft
svårigheter med bevisningen i detta sammanhang, det kan vara motiverat att
vid förfarandepatent återinföra en presumtionsregel till patenthavarens
förmån. En sådan bestämmelse torde ge en ökad effektivitet åt det indirekta
produktskyddet och medföra att patenthavarens ställning väsentligt stärks, i
synnerhet gentemot utländska tillverkare. En sådan regel torde ej heller
innebära några olägenheter för svaranden, då bevisningen torde kunna ske
utan röjande av fabrikationshemligheter. Presumtionsregeln synes enligt
patentverket vara av särskilt värde för mindre företag och enskilda uppfinnare
med begränsade resurser, vilka ofta har svårt att hävda sin patenträtt.
Presumtionsregeln kan också innebära att sökanden i större utsträckning än
tidigare kommer att direkt inrikta kraven på framställningsmetoden i stället
för på alstret. Oklara och obestämda krav kan härvid undvikas, vilket
underlättar gransknings- och bedömningsarbetet.

Ett annat skäl som också talar för ett återinförande av presumtionsregeln är
att en motsvarighet till denna regel medtagits i marknadspatentkonventionen,
Art. 75 (1), som kommer att gälla för EG-länderna och sålunda för de
stora västeuropeiska industriländerna. Ett flertal länder, exempelvis
Västtyskland, Holland och Schweiz, har sedan länge i sina nationella
patentlagar en presumtionsbestämmelse knuten till det indirekta produktskyddet.
Patentverket anser därför att ett återinförande av en presumtionsregel
vid förfarandepatent såsom föreslås i motionen är väl motiverat.

Svenska uppfinnareföreningen ger uttryck för sin positiva inställning till ett
tillmötesgående av motionens syfte. Patentlagens bestämmelser i förevarande
avseende är ej tillfredsställande och borde ändras. Frågan om
uppfinnarnas (den svagare partens) problem i samband med intrång är
visserligen föremål för övervägande även i andra avseenden men föreningen
bedömer det angeläget och riktigt att man nu beslutar i denna delfråga.

LU 1977/78:32

Svenska patentombudsföreningen framhåller att det kan finnas åtskilliga
patent, som har meddelats enligt den gamla patentförordningen på förfaranden
för framställning av kemiska föreningar. Det är enligt föreningen inte
uteslutet att några sådana patent kan få patenttiden förlängd till 20 år och
följaktligen kan komma att bestå till 1986 eller 1987. Föreningen erinrar
vidare om att produktpatent på nya livs- och läkemedel endast kan meddelas
på grund av ansökningar gjorda efter den 1 juni 1978. Det kan därför finnas
patent på förfaranden för framställning av nya livs- och läkemedel som är
giltiga fram till 1998. För nu angivna patent kan en presumtionsregel ha stor
betydelse.

Enligt föreningens mening är det en betydande skillnad mellan en regel,
som uttryckligen säger, att ett nytt ämne skall anses vara framställt med ett
patentskyddat förfarande och allmänna regler om fri bevisprövning, som ger
domstolen möjlighet att komma till samma resultat. För patenthavaren
måste en regel av den förra innebörden ge ett avgjort bättre utgångsläge i en
intrångsprocess.

Föreningen hänvisar vidare till marknadspatentkonventionens presumtionsregel
och till att man kan räkna med att en motsvarande presumtionsregel
kommer att införas i den danska patentlagen. För bevarande av den
nordiska enigheten synes det bli önskvärt att regeln införs även i övriga
nordiska länders patentlagar. Föreningen tillstyrker därför att presumtionsregeln
införs i den svenska patentlagen.

Läkemedelsindustri/öreningen (LIF) erinrar om att bakgrunden till att
presumtionsregeln upphävdes 1968 var att förbudet mot produktpatent på
livs- och läkemedel skulle upphöra. Eftersom detta inte blev fallet, åstadkom
man genom lagändringen de facto en försämring av patenthavarens möjligheter
att beivra patentintrång när det gällde förfarandepatent. Det är
visserligen enligt LIF riktigt vad som anfördes i lagstiftningsärendet om att
man genom den fria bevisprövningen har möjlighet att komma till samma
resultat som genom presumtionsregel men genom att denna regel slopades
infördes ett ytterligare osäkerhetsmoment för patenthavaren i en intrångssituation
varvid till den negativa effekten av höga processkostnader här i landet
även måste läggas risken av att bevisföringen kan bli ytterligare komplicerad.

Eftersom den i motionen påtalade försämringen av patenthavarens
ställning i de situationer där patentskyddet är inriktat på ett förfarande för
framställning av nya substanser kommit att bli större än vad som förutsattes
1967 och då vidare mer än tio år förflutit, sedan presumtionsregeln ströks ur
den svenska patentlagstiftningen och till dess produktskydd även för livsoch
läkemedel jämte läkemedelsaktiva substanser nu införs, är det enligt
LIF:s uppfattning ytterst angeläget att lagstiftningen kompletteras med ett
återinförande av den tidigare presumtionsregeln. Detta kan förslagsvis ske
genom att i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna under en särskild

LU 1977/78:32

punkt intages ett avsnitt av i huvudsak samma lydelse som den tidigare
presumtionsregeln. Ett ytterligare skäl varför en sådan bestämmelse borde
införas är att i marknadspatentkonventionen tas in en sådan regel och att det
kan förväntas att den åtminstone kommer att bli gällande för Danmark. Då
en av de bakomliggande anledningarna till den nu i Sverige ratificerade
europeiska patentkonventionen har varit en strävan att förenhetliga patentlagstiftningen
har man enligt LIF här ett tungt vägande skäl för att i den
svenska lagstiftningen införa en sådan presumtionsregel som kan förväntas
bli gällande för EG-området.

LIF anser det önskvärt att det i motionen framlagda förslaget genomförs
beträffande sådana uppfinningar, som avser förfaranden för framställning av
nya föreningar och ämnesblandningar. LIF anser det vidare önskvärt att
sådana bestämmelser intages i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna
som klart markerar att en sådan ändrad presumtionsregel skall vara
tillämplig på patent som beviljats under den tid som patentlagen (1967:837)
varit i kraft.

Sveriges Industriförbund instämmer i vad LIF anför och tillägger att
tillämpningsområdet för en presumtionsregel vid förfarandepatent enligt
förbundets mening inte får göras alltför omfattande. Med anledning härav
förordar förbundet att regeln begränsas till att avse förfaranden för framställning
av visst nytt ämne eller viss ny produkt.

Industriförbundet pekar vidare på att i intrångsprocesser av nu ifrågavarande
art torde det inte vara ovanligt att svaranden nekar att redogöra för
vilket förfarande som använts under hänvisning till att han inte vill röja
fabrikations- eller affärshemlighet. Motsvarande möjlighet har inkallade
vittnen. En sådan vägran torde enligt förbundet inte tillmätas något
bevisvärde. Härigenom blir det för patenthavaren synnerligen svårt att styrka
att svaranden gjort patentintrång^ Genom den nuvarande ordningen bereds
enligt förbundets mening härigenom på ovan anförda skäl svaranden ett
onödigt långt gående rättsskydd.

Svea hovrätt anser att en presumtionsregel motsvarande den som gällde
enligt 1884 års patentförordning numera inte kan anses motiverad på de
grunder som på sin tid föranledde upptagandet av regeln och som framför allt
innebar att det indirekta produktskyddet förstärktes i fråga om alster som var
undantagna från patenterbarhet. Det kommer nämligen sedan de år 1978
antagna bestämmelserna trätt i kraft att råda en oinskränkt rätt att erhålla ett
självständigt skydd för varje produkt som sådan, om den uppfyller de
allmänna patenterbarhetsvillkoren. Skäl saknas sålunda för att från materiellträttsliga
utgångspunkter införa en presumtionsregel. Övervägandena
med anledning av motionen får därmed enligt hovrättens mening avseende
uteslutande på frågan om en sådan presumtionsregel är påkallad för att
effektivisera sanktionssystemet. Bedömningen härav torde med hänsyn till
behovet av samordning med de övriga åtgärder som kan komma i fråga i detta

LU 1977/78:32

hänseende lämpligen böra göras vid den översyn av sanktionssystemet som
riksdagen tidigare i år begärt. Hovrätten finnér på grund av vad sålunda
anförts ej anledning förorda annat förfarande beträffande motionen än att
densamma överlämnas till den utredning som anförtros översynen av
patentprocessen och sanktionssystemet inom patenträtten för det beaktande
vartill den kan föranleda.

Stockholms tingsrätt upplyser att tingsrätten inte handlagt någon tvist där
den i motionen aktualiserade frågan uppkommit. Frågan synes få en alltmer
begränsad betydelse när möjligheterna att erhålla produktpatent utsträcks till
att gälla de viktigaste av de produkter som ej tidigare kunnat erhålla sådant
skydd, nämligen livsmedel och läkemedel. I flertalet av de fall där en person
uppfunnit en originell metod att framställa en produkt för vars framställande
annan åtnjuter förfarandepatent torde han enligt tingsrätten själv kunna få
patent på sin metod och därigenom värja sig mot talan om intrång. Dock kan
det uppenbarligen tänkas fall där hans förfarande ej är nytt i patenträttslig
mening men likväl faktiskt inte uppmärksammats av den ursprunglige
patenthavaren, och i sådana fall kan en presumtionsregel av den i motionen
avsedda innebörden vara av betydelse. Tingsrätten anser sig emellertid böra
fästa uppmärksamheten på en möjligen obeaktad konsekvens av den
föreslagna regeln i dylika fall. Om svaranden i en intrångsprocess tvingas
redovisa sitt förfarande, nödgas han kanske yppa vad han med all rätt kan
beteckna som yrkeshemlighet, och i brist på patentskydd för sitt förfarande
öppnar han då möjlighet för sin motpart att utnyttja hans förfarande. Det
eljest i lagstiftningen accepterade skyddet för yrkeshemlighet uttunnas på
detta sätt på en omväg.

Endast om det kan göras sannolikt att ett väsentligt behov av regeln
föreligger vill tingsrätten tillstyrka ett införande därav i vår patentlag.
Tingsrätten vitsordar att förekomsten av en dylik presumtionsregel i
marknadspatentkonventionen och sannolikheten av att Danmark kommer
att anta denna regel talar för att en motsvarande bestämmelse bör införlivas
med svensk rätt. Undantag torde under alla förhållanden, som fallet var i
tidigare svensk lagstiftning, göras när det gäller talan om straffansvar.

Utskottet

I betänkandet behandlar utskottet en motion om införande av en
presumtionsregel vid intrång i förfarandepatent.

Den som gjort en uppfinning, som kan tillgodogöras industriellt, kan efter
ansökan få patent på uppfinningen. Patenträtten innebär ensamrätt att
utnyttja uppfinningen yrkesmässigt. Avser uppfinningen förfarande för
tillverkning av viss produkt omfattar den ensamrätt som patentet ger även
den produkt som framställts genom det patentskyddade förfarandet. Detta
s. k. indirekta produktskydd har sin största betydelse när lagen inte medger

LU 1977/78:32

att patent meddelas direkt på den färdigställda produkten. Förbud mot
produktpatent har funnits bl. a. i fråga om kemiska föreningar, livsmedel och
läkemedel. Genom tillkomsten av 1967 års patentlag upphävdes i princip
forbudet mot patentering av dessa produkter. Enligt patentlagens övergångsbestämmelser
får dock, intill dess regeringen förordnar annat, patent inte
meddelas på livs- och läkemedel. Något sådant förordnande har inte skett,
varför förbudet mot produktpatent på livs- och läkemedel alltjämt är
gällande.

Ett olovligt yrkesmässigt utnyttjande av en patentskyddad uppfinning
kallas patentintrång och kan medföra skadeståndsskyldighet och i vissa fall
även straffansvar. I syfte att öka effektiviteten i det indirekta produktskyddet
och för att stärka patenthavarens ställning infördes år 1944 en särskild
presumtionsregel vid processer om skadestånd till följd av intrång i
förfarandepatent. Enligt denna regel omkastades bevisbördan. Den aktuella
produkten skulle således anses framställd enligt det patentskyddade förfarandet
till dess att motsatsen kunde styrkas. Presumtionsregeln överfördes
inte till 1967 års patentlag.

I motionen framhålls att det visat sig att 1967 års beslut att slopa
presumtionsregeln fått negativa följder för de uppfinnare som har patent på
en metod eller ett förfarande för framställning av viss produkt. Enligt
motionären är det inte ovanligt att svaranden i en patentprocess hävdar att
produkten tillverkats med ett annat förfarande än det som är patentskyddat.
Vilket förfarande som använts vägrar svaranden dock att redogöra för under
hänvisning till att han inte vill röja fabrikations- eller affärshemlighet. I
sådana fall har enligt motionären patenthavaren mycket svårt att styrka att
svarandeföretaget gjort sig skyldigt till patentintrång. Motionären yrkar med
stöd av det anförda att presumtionsregeln vid förfarandepatent åter skall
införas i patentlagen.

Utskottet kan för sin del vitsorda att det i en intrångsprocess kan vara svårt
för en patenthavare att styrka att svarandens produkt framställts enligt det
paten terade förfarandet. Att av produktens utseende och beskaffenhet kunna
sluta sig till hur den tillverkats kan sålunda i vissa fall vara helt omöjligt. Den
tidigare gällande presumtionsregeln hade därför betydelse för patenthavare
som fått patent på förfarandet för framställning av en ny produkt men som
inte kunde få patent på själva produkten. Ett av de viktigaste skälen till att
presumtionsregeln inte togs med i 1967 års patentlag var att produktskyddet
utvidgades genom att förbudet mot patentering av kemiska föreningar och i
princip också förbudet mot patentering av livs- och läkemedel upphävdes.
Beträffande de fåtaliga nya produkter som trots det utvidgade produktskyddet
ej kunde patenteras ansågs bevisfrågan inte behöva ställa sig alltför
svår för patenthavaren. Genom tillämpning av den fria bevisprövningen
kunde man räkna med att domstolarna även utan en uttrycklig lagbestämmelse
skulle komma till samma resultat som med presumtionsregeln.

Som framgår av det tidigare anförda kom förbudet mot patentering av livs -

LU 1977/78:32

och läkemedel inte att försvinna inom den tidrymd som man hade räknat
med i 1967 års lagstiftningsärende, utan förbudet består alltjämt. Riksdagen
har emellertid innevarande år beslutat att upphäva den ovannämnda
övergångsbestämmelsen. Lagändringen träder i kraft den 1 juni 1978. Från
denna dag blir det följaktligen möjligt att få produktpatent på nya livs- och
läkemedel.

Även om behovet av förfarandepatent således kommer att minska finns
det dock, såsom patentverket framhåller i sitt remissvar, produkter vilka är
nya men trots detta ej kommer att bli föremål för patentskydd. En av
orsakerna härtill kan vara att produkten ej går att definiera på ett godtagbart
sätt så att patenterbarhetsfordringarna är uppfyllda. Som exempel härpå
nämner patentverket vissa cement- och betongprodukter samt vissa poly merer.
För dessa produkter kommer således också i fortsättningen endast det
indirekta produktskyddet att gälla.

Vad som uttalades i 1967 års lagstiftningsärende om verkan av den fria
bevisprövningen får alltjämt anses äga giltighet. En presumtionsregel kan
dock enligt utskottets mening underlätta för patenthavaren att på förhand
bedöma utgången av processen samtidigt som den kan göra bevisföringen
enklare, något som med hänsyn till den långa processtiden och de höga
processkostnaderna har betydelse inte minst för mindre företag och enskilda
uppfinnare med små resurser. Motionärens yrkande om ett återinförande av
presumtionsregeln har också bemötts positivt av remissinstanserna. Enligt
utskottets mening ger emellertid remissvaren inte tillräckligt underlag för ett
slutligt ställningstagande till frågan om en presumtionsregel åter bör införas.
Frågan bör därför övervägas ytterligare. I anslutning härtill vill utskottet
erinra om att utskottet i samband med de tidigare i år gjorda ändringarna i
patentlagen (LU 1977/78:10) med anledning av motionsyrkanden underströk
att det är angeläget att patentlagens regler är så utformade att patenthavarens
ensamrätt till patentet inte blir illusorisk utan att han har möjlighet att
effektivt beivra ett patentintrång och att kompensera sig för liden skada.
Utskottet konstaterade att från denna synpunkt var de nuvarande reglerna
om patentprocessen och om sanktioner vid patentintrång inte tillfredsställande,
och utskottet förordade därför att de skulle bli föremål för översyn. Vad
utskottet sålunda anfört beslöt riksdagen att som sin mening ge regeringen till
känna. Någon utredning har ännu inte hunnit tillsättas.

Utskottet anser för sin del det lämpligt att den nu väckta frågan om en
presumtionsregel vid förfarandepatent prövas närmare vid den blivande
översynen av patentprocessen. Utskottet vill tillägga att flera EG-länder i sina
patentlagar har en motsvarande presumtionsregel. En sådan regel har också
införts i marknadspatentkonventionen. 1 den av den danska regeringen
framlagda propositionen med förslag till ändringar i patentlagen har dock
någon presumtionsregel inte medtagits. Förslag härom har emellertid enligt
vad utskottet erfarit väckts i folketinget, som ännu inte tagit slutlig ställning
till propositionen. Skulle folketinget besluta om införande av en presum -

LU 1977/78:32

tionsregel i den danska patentlagen utgör detta med hänsyn till den nordiska
rättslikheten på området ett skäl för införande av en presumtionsregel även i
svensk rätt.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionen bör ges
regeringen till känna.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motionen 1977/78:1001 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en
prövning av frågan om införandet av en presumtionsregel vid
förfarandepatent.

Stockholm den 9 maj 1978

På lagutskottets vägnar
IVAN SVANSTRÖM

Närvarande: Ivan Svanström (c), Lennart Andersson (s), Inger Lindquist (m)*
Stig Olsson (s), Martin Olsson (c), Elvy Nilsson (s), Bernt Ekinge (fp)*, Arne
Andersson i Gamleby (s)*, Sonja Fredgardh (c), Bo Siegbahn (m), Marianne
Karlsson (c), Owe Andréasson (s), Stina Andersson (c), Bengt Silfverstrand (s)
och Birgitta Johansson (s).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 58176 Stockholm 1978