Med anledning av motion om effekterna av kontokort (Betänkande 1979/80:NU24 Näringsutskottet)

NU 1979/80:24

Näringsutskottets betänkande
1979/80:24

med anledning av motion om effekterna av kontokort
Ärendet

I motionen 1978/79:1515 av Roland Sundgren m. fl. (s) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär utredning av kontokortet och dess sociala
och ekonomiska effekter för de enskilda hushållen i enlighet med vad i
motionen anförts.

Finansieringsföretagens förening har inkommit med en skrivelse i ärendet.

Motionen

Syftet med kontokorten är, framhåller motionärerna, dels att förenkla
betalningar vid köp av varor och tjänster, dels att binda kundenkonsumenten
till företaget via någon form av kreditgivning. Frågan om
kontokortsverksamheten handlar i grunden om vilka intressen som skall ha
makt över penningströmmarna och betalningsmedlen i samhället.

Motionärerna berör skillnaden mellan betalkort och kreditkort. De anför
att kontokorten för enskilda hushåll innebär en förbättring från betalningspraktisk
synpunkt och gör det möjligt för konsumenterna att dra fördel av
tillfälliga priserbjudanden. Nackdelarna är emellertid flera, fortsätter de.
Innehav av riktade kontokort innebär risk för att inköpen inte sker där bästa
köp kan göras. Kreditprövningen utesluter konsumenter med låga inkomster,
exempelvis pensionärer, från möjligheten att få kontokort. Genom att
räntekostnaderna är avdragsgilla gynnas konsumenter med höga inkomster.
Det finns risk för att konsumenterna förköper sig och blir utsatta för
utmätning. De avgifter och räntor som är förenade med kontokorten kan
påverka prisnivån.

Tillsammans med den kreditgivning som sker innebär kontokorten en
osäkerhetsfaktor i statsmakternas penning- och kreditpolitik, säger motionärerna
vidare. Det borde därför utredas hur samhällskontrollen över
kontokortsverksamheten skall utformas. Motionärerna hävdar att kostnaderna
för kontokortsbetalning, som nu kan övervältras på kontantbetalare, i
princip helt bör bäras av dem som betalar med kontokort. Ett krav på
motprestation av den som öppnar ett konto, t. ex. i form av sparande eller
insats, skulle kunna stävja en del av de negativa konsekvenser som en
expanderande kontokortshandel medför. Motionärernas utredningskrav
gäller enligt motiveringen även effekterna för samhället av den ökade
kredithandeln med kontokort.

1 Riksdagen 1979/80. 17 sami. Nr 24

NU 1979/80:24

Konsumentkreditlagen

Lagbestämmelser av betydelse på kontokortsområdet finns i konsumentkreditlagen
(1977:981), som trädde i kraft den 1 januari 1979. Den gäller i
fråga om kredit som är avsedd huvudsakligen för enskilt bruk och som lämnas
eller erbjuds till konsument av näringsidkare i dennes yrkesmässiga
verksamhet. Syftet med lagen, vars regler är tvingande till konsumentens
förmån, är att stärka konsumenternas ställning i kreditsammanhang.

En viktig nyhet i konsumentkreditlagen utgör bestämmelser om informationsplikt
vid marknadsföring av kredit. Näringsidkaren skall vid marknadsföring
av kredit samt innan kreditavtal sluts informera kredittagaren om den
effektiva räntan för krediten. Informationen inför slutande av kreditavtal
skall lämnas skriftligen. Informationsskyldigheten åvilar i princip alla
kreditgivare, således även kontokortsföretag. Lagen innehåller bestämmelser
om kontantinsats vid kreditköp. Kontokortsföretagen har emellertid
enligt motivuttalande tills vidare undantagits från skyldigheten att utkräva
kontantinsats. Bl. a. reglerna om information har anknutits till det näringsrättsliga
systemet i marknadsföringslagen (1975:1418) och avtalsvillkorslagen
(1971:112). Detta betyder bl. a. att närmare riktlinjer för tillämpningen
av dessa föreskrifter skall utformas av konsumentverket, i första hand efter
förhandlingar mellan verket och berörda näringslivsorganisationer. Riktlinjerna
kan få bindande verkan för en kreditgivare i den mån hans fall har
bragts under marknadsdomstolens prövning eller genom att han har godkänt
ett av konsumentombudsmannen utfärdat föreläggande i frågan. Köparen
har fått utvidgat skydd vid s. k. trepartsförhållanden genom att han kan
framställa penninganspråk, t. ex. skadeståndskrav, inte bara mot säljaren
utan även mot annan kreditgivare, t. ex. kontokortsföretag. I lagen har
intagits regler som begränsar kontohavares betalningsansvar gentemot
kontoföretag i fall då belopp har påförts kontot sedan kontokort använts av
obehörig.

Konsumentverket skall utöva tillsyn över efterlevnaden av lagen. Bl. a.
verksamhet som står under tillsyn av bankinspektionen har undantagits från
konsumentverkets tillsyn.

Undersökningsrapport om kontokortsmarknaden

Två forskare, ekon. dr Barbro Anell och Charles Berkow, har på uppdrag
av konsumentverket utarbetat en rapport med titeln ”Kontokreditmarknaden
på konsumentområdet. En kartläggning”. Rapporten gäller i huvudsak
förhållanden i branschen per den 30 september 1979. Den har framlagts i
november 1979. I det följande meddelas vissa delar av rapportens
innehåll.

NU 1979/80:24

Undersökningens inriktning

Uppdraget har gällt att göra en kartläggning av kontokreditmarknaden på
konsumentområdet. I uppdraget har ingått att ta fram uppgifter om
omfattningen av och utvecklingen på marknaden under den senaste
tioårsperioden. Dessutom har ingått att för de senaste åren ge uppgifter om
andelen betalkort. Slutligen har också ingått att ge vissa uppgifter om
kontohavarna, som inkomstförhållanden, kreditutrymmets storlek, utnyttjandegrad
av beviljad kredit, inköpsstorlek per tillfälle och debiteringsperiod
samt om och i så fall i vilken utsträckning kontohavarna har betalningssvårigheter.

Dessa avgränsningar betyder att vissa viktiga frågor i samband med
kontokrediternas utveckling, t. ex. kontokredithandelns inverkan på och
betydelse för detaljhandeln eller kreditpolitiska synpunkter på finansieringsföretagens
verksamhet och på kontokrediternas expansion, inte har undersökts.
Någon inträngande analys av konsumenternas situation har inte
kunnat göras, eftersom det inte funnits något publicerat material som varit
tillräckligt aktuellt och detaljerat och eftersom företagen av konkurrensskäl
varit ovilliga att lämna uppgifter om kontohavarna.

Några grundläggande begrepp och termer

Ett kontokort ger innehavaren av kontot rätt att göra inköp av varor och
tjänster och få dem bokförda på ett särskilt konto. Kontokorten kan indelas i
olika typer efter i vilken utsträckning kredit medges.

Ett betalkort ger kontoinnehavaren rätt att samla inköpen under en viss
tidsperiod till en samlingsfaktura, på vilken hela skulden betalas vid ett och
samma tillfälle. Det är således inte fråga om kredit i egentlig mening, även
om det kan dröja en och en halv månad mellan inköp och betalning. Exempel
på betalkort är bensinbolagens kontokort och sådana kontokort - s. k. travel
and entertainment cards - som gäller i samband med resor och representation.
Travel and entertainment cards är ofta utställda på ett företag men i en
anställds namn.

Ett kreditkort ger möjlighet att dela upp betalningarna av skulden på flera
tillfällen, så att t. ex. 1/10 eller 1/20 betalas vid varje tillfälle eller så att
skulden amorteras under ett visst antal månader.

Det förekommer också kortlösa kontokrediter - främst då hos postorderföretagen,
hos försäkringsbolag och hos Kundkredit AB.

S. k. bankkort ger rätt till uttag av kontanter till ett visst belopp från ett
bankkonto. Pengar måste finnas innestående på detta konto, men det är fullt
möjligt att koppla en kredit till bankkontot.

Kreditkorten kan också indelas i olika typer efter hur de administreras och
finansieras. Ett kreditkortssystem kan administreras och finansieras av
detaljistföretaget självt (ett s. k. internt kontosystem). Det kan också

1* Riksdagen 1979180. 17 sami. Nr 24

NU 1979/80:24

administreras och finansieras av ett från säljföretagen fristående finansieringsföretag
(ett s. k. externt kontosystem). Slutligen finns också s. k.
legokontosystem. Säljföretaget har då överlåtit administration och ofta
finansiering till ett från företaget fristående finansieringsföretag.

Ytterligare en indelning av kreditkortssystemen kan göras efter vilka
försäljningsställen som är anslutna till dem. Ett exklusivt kontosystem är
företags- eller koncernspecifikt och gäller alltså enbart i koncernens eller
företagets butiker. Ett generellt kontosystem är inte knutet till något visst
företag, någon viss bransch eller något visst område, utan har en spridd
giltighet. En mellanform mellan de generella och de exklusiva kreditkortssystemen
är de selektiva, vilkas giltighet kan vara begränsad till viss eller vissa
branscher eller till geografiska områden.

Köp med kreditkort. Finansieringsföretag

Vid köp med ett kreditkort, som tillhör ett externt kontosystem, är
förutom köpare och säljare också ett finansieringsföretag och, i vissa fall, en
bank inblandade.

Köparens kort trycks av på försäljningsnotan, och köparen måste också
som regel underteckna denna. Detaljisten skickar regelbundet notorna till
finansieringsföretaget som överför försälj ni ngsbeloppet till detaljistens
konto. Finansieringsföretaget sänder då antingen en faktura på den
ersättning som skall tas ut från säljföretaget, eller, vilket är ovanligare, gör
ett direkt avdrag för sin ersättning. Finansieringsföretaget sänder kontoutdrag
till kontohavaren, som sedan betalar viss angiven del av skulden,
inklusive ränta och avgifter till finansieringsföretaget. Finansieringsföretaget
står praktiskt taget alltid för kreditrisken, förutsatt att detaljisten har följt
vissa säkerhetsbestämmelser, t. ex. att kräva legitimation och att i spärrlistor
eller genom telefonsamtal till finansieringsföretaget kontrollera korthavarens
behörighet att göra inköp.

Finansieringsföretagen erbjuder krediter till såväl företag som konsumenter.
Konsumentkrediter kan vara avbetalningskrediter, kontokortskrediter
och reverslån. Det har ofta varit banker som tagit initiativ till bildandet av
finansieringsföretag. Dessa företags tjänster kan ses som en komplettering
till de traditionella banktjänsterna. Finansieringsföretagen utför t. ex. ett
administrativt arbete som tidigare legat på kunden. En överflyttning av
kreditgivningen från banken till finansieringsföretaget kan ske, om banken
är underkastad vissa kreditrestriktioner som inte gäller finansieringsföretaget.
Den strama kreditpolitik som har förts gentemot konsumentkrediterna
under senare år har troligen haft en sådan effekt.

Finansieringsbolagens upplåning sker till stor del på den s. k. specialinlåningsmarknaden.
Räntorna på denna marknad ligger över bankernas
utlåningsräntor, och detta påverkar de räntor som finansieringsföretagen tar
ut i sin kreditgivning.

NU 1979/80:24

Finansieringsföretagens inkomster består dels av de räntor och avgifter de
anslutna säljföretagen betalar, dels av de räntor och avgifter kontohavarna
(konsumenterna) erlägger. Flertalet finansieringsföretag tar av detaljisten ut
dels en anslutningsavgift, som ligger på mellan 200 och 500 kr. per butik, dels
en serviceavgift på ca 2-7 % av försäljningen över kreditkort. En eventuell
kreditupplysningskostnad kan också tillkomma för detaljisten. Vissa finansieringsföretag
har dock den principen att alla kostnader skall tas ut av
konsumenten.

Kreditkortsmarknaden

Det är fler företag än finansieringsföretagen som sysslar med kreditkortsverksamhet,
eftersom det existerar ett flertal interna kontosystem. År 1978
bedrev, enligt utredarnas beräkningar, tolv företag någon form av kreditkortsverksamhet.
Under 1979 har tre företag tillkommit på marknaden.
Företagsstrukturen 1978 anges i tabell 1. I tabellen anges också företagens
ägarförhållanden. I flertalet fall finns bankintressen i finansieringsföretagen.

NU 1979/80:24

Tabell 1. Företag med kreditkortsverksamhet

Namn	Ägare	Utestående	Marknads-	Antal kort
		krediter	andel1	(tusental)
		31/12 1978	%	31/12 1978
		(milj. kr.)

Under år 1978 verksamma företag
AB Girokredit	G. Axelsson (100%)	33	2,0	26
AB NK-Konto	NK/Åhléns (100%)	347	20,9	227
Finax Finans Service AB	RAFI2 (49 %) Finans AB Tornet (51 %)	303	18,3	140
Gulins/Pepita Modehus AB	O. Gulin, övriga	18	1,1	28
Gylling Pluskonto	Gylling-Företagen (100 %)
Hagenfeldt Affärerna AB	Kommanditbolaget Bröderna Hagenfeldt (100 %)	32	1,9	34
Hennes & Mauritz AB	Banker EP-Fastigheter Fastighets AB E. Persson S. Persson m. fl.	3		3
IKANO Finans AB	IKEA AB (100%)	(ingår i	i Inter Contos siffror)
Inter Conto AB	Elinderbolagen KB (30,15 %) Rang Invest AB4 (30,15 %) Rederi AB Salénia (30,15 %) Övriga (bl. a. Finans AB Tornet) (9,55 %)	340	20,5	262
Kundkredit AB	Svenska Finans AB5 (100 %)	62	3,7	32
Köpkort, DEKO	Affärs-, spar- och föreningsbankerna	522	31,5	343
MEA AB	Börsnoterat, ingen dominerande ägargrupp	3	0,2	8

Under år 1979 nytillkomna företag

AB Låneköp Kooperativa förbundet (100 %)

FinansSkandic AB SE-Banken (100 %)

Kontokort i N. Kastenfalk (9 %)

Gnesta AB Resurs Radio och TV AB (91 %) ..

1 Mätt som andel av utestående krediter.

2 RAFI är dotterbolag till Svenska Philips AB och Finans AB Tornet.

3 Företaget har vägrat att lämna uppgifter.

4 Rang Invest AB: Beijerinvest och Öhman Jr AB har de största aktieposterna.

5 Svenska Finans AB ägs till 80 % av Svenska Handelsbanken och till 20 % av

Oktogonen (Handelsbanksgruppens personalstiftelse).

NU 1979/80:24

De fristående, ”egentliga”, kreditkortsföretagen är AB Girokredit,
FinansSkandic AB, Finax FinansService AB, Inter Conto AB, Kundkredit
AB och Köpkort AB.

AB Girokredit grundades år 1968 och inledde sin verksamhet med
kreditkort år 1973. Företaget har nu nio kontosystem, varav flertalet gäller
möbelvaruhus. Under 1979 har företaget startat två konton för köpcentra i
Göteborg. I dessa köpcentra finns olika slags kommersiell service, även
dagligvarubutiker.

FinansSkandic AB har nyligen inlett sin verksamhet på kreditkortsmarknaden
i samarbete med branschorganisationen Sweboat i och med lanseringen
av ”Sjökortet”, som gäller köp av småbåtar, varvsservice och
båttillbehör. FinansSkandic har ytterligare sex selektiva kontosystem. Av
dessa är tre ”leverantörskonton”, till vilka producenter av konsumentkapitalvaror
erbjuder sina återförsäljare att ansluta sig. En konsument som har
ett kreditkort i ett sådant kontosystem kan emellertid köpa även andra varor
ur återförsäljarens sortiment med kortet.

Finax FinansService AB inledde sin verksamhet på kreditkortsmarknaden
1974 genom att lansera det generella kreditkortet ”Finax-Konto”. Policyn är
att enskilda företag och mindre kedjor ansluts till det generella FinaxKontot,
medan de större ges möjlighet att profilera sig med ett eget konto på
Finax-Kontots andra sida. Finax har sammanlagt elva kontosystem. Förutom
kredit via kreditkort ger Finax också ett Finax-Konto-Lån på maximalt
30 000 kr. till innehavare av Finax-Konto. Man kan också spara på samtliga
till Finax anslutna kontokort och får då 10 % ränta. Finax har t. o. m.
oktober 1979 administrerat och finansierat också Nyckelkonto, till vilket är
knutna ett antal fackkedjor på följande områden: bomiljö, möbler, radio,
TV, foto, herr- och damkonfektion, sportartiklar, glas och porslin, bildäck
m. m.

Inter Conto AB har vuxit fram ur Stockholms Konto-Ring, som bildades år
1959. År 1978 bytte företaget namn från Elinderska Conto-Företagen AB till
sitt nuvarande namn. Inter Conto har fyra egna kontosystem, tre med
regional giltighet och ett fackkonto för villa- och fritidshusägare. Dessutom
administrerar företaget femton legokonton, bl. a. IKEAKontooch Kappahl/
Herrman Konto. Under december 1978 introducerade Inter Conto det
internationellt gångbara kreditkortet VISA. Detta utfärdas också av
PKbanken och Sparbanken Stockholm. VISA-kortet kan användas som
kreditkort i Sverige och som betalkort utomlands och kan också utnyttjas för
uttag av kontanter utomlands.

Kontokort i Gnesta AB inledde sin verksamhet vid årsskiftet 1978-1979.
Företaget administrerar fyra kortsystem.

Kundkredit AB har tidigare ägts av Åhlén och Holm samt Industrivärlden.
Kreditkortsverksamheten inleddes 1976. Kundkredit har tjugonio exklusiva
och selektiva kontosystem. Flera av kontona är ”leverantörskonton”.

Köpkort AB inledde kreditkortsverksamheten år 1961. Företaget har ett

NU 1979/80:24

generellt kontosystem, Köpkort. Vidare administrerar och finansierar det ett
antal legokonton via det helägda dotterföretaget DEKO (Detaljhandelns
Kontoservice AB). Dessa är av exklusiv och selektiv karaktär och gäller
bl. a. resor, järnhandel och konfektion. Köpkort svarar för den dominerande
delen av verksamheten. Genom förvärv av 60 % av aktiekapitalet i Eurocard
AB har Köpkort anslutits till det internationella kontosystemet Interbank,
som omfattar betalkortet Eurocard och kreditkorten Master Charge/Access.
Master Charge har börjat utges i Sverige i november 1979 av Köpkort AB i
samarbete med de privata affärsbankerna och föreningsbankerna.

De företag som har interna kontosystem är Gulins/Pepita Modehus AB,
Hagenfeldt Affärerna AB, Hennes & Mauritz AB, Mea AB, NK/Åhléns AB
och Kooperativa förbundet (KF).

AB Låneköp är helägt dotterbolag till KF. Det finansierar och administrerar
dels låneköpen, dels det kooperativa kreditkortet Kontoköp, som
lanserades under hösten 1979. Kontoköpkortet gäller på ca 200 säljställen
över hela landet - de kooperativa varuhusen, OBS! och OBS! Interiör. Man
kan förhandsbetala genom att sätta in pengar på kontot och gottskrivs då
ränta.

Antalet olika kreditkort en konsument kunde välja bland var år 1978 över
60. Av dessa var ca 35 exklusiva, ca 25 selektiva och två generella. Under
1979 har ett tjugotal nya konton tillkommit.

För oktober 1979 lämnas följande uppgifter. Det finns över 90 olika
kreditkort att välja bland. Flertalet (över 40) är exklusiva kort. Därnäst i
antal kommer de selektiva korten (närmare 40). Endast fyra generella
kreditkort existerar, nämligen Köpkort, Finax Konto, VISA och Master
Charge.

Kreditkortsmarknadens expansion, som belyses av tabell 2, kan ställas mot
utvecklingen av avbetalningskrediterna. I statistiska centralbyråns statistik
över avbetalningskrediter ingår även den mycket betydande finansieringen
av avbetalning till näringsidkare. Finansieringsföretagens utestående avbetalningskrediter
är fortfarande större än de utestående krediterna i
kreditkortssystemen, men utvecklingen har stagnerat.

Tabell 2. Utestående krediter hos undersökta företag med kreditkortsverksamhet,

1975-1978

År Antal företag1

Utestående krediter
(milj. kr.)

1975 7

1976 8

1977 9

1978 9

459
717
1 145
1 659

1 Uppgifter saknas genomgående för Hennes & Mauritz AB. För 1975 saknas uppgifter
för Gulins/Pepita.

NU 1979/80:24

Konsumenten och kreditkortet

För att erhålla ett kreditkort måste konsumenten vara myndig och uppfylla
vissa krav gällande kreditvärdighet. Familjeinkomst och en totalbedömning
anges vara avgörande för om kreditkort skall beviljas eller inte. Företagen
tillämpar dock vissa tumregler vid bedömningen, t. ex. att den taxerade
inkomsten inte skall understiga 40 000 kr. I ansökan ställs enbart frågor om
inkomsten. Frågor om skuldsättning förekommer inte. Vidare bör man inte
ha haft betalningsanmärkningar under de tre senaste åren. Man skall också
vara svensk medborgare eller s. k. valutainlänning, dvs. ha varit bosatt i
landet minst tre år.

Krediten på kortet beviljas upp till ett visst maximumbelopp. En vanlig
tumregel i branschen är 1/10 av årsinkomsten. Krediten är revolverande, dvs.
amortering ger utrymme för ny skuldsättning upp till limiten. Företagen
tillämpar olika återbetalningsmodeller. Återbetalning kan ske med en viss
fraktion av skuldbeloppet, inkl. ränta och avgifter, t. ex. med 1/10 eller 1/20
av skulden, avrundat till jämnt belopp, varje månad. I vissa kortsystem kan
återbetalningen av skulden delas upp på 3, 6, 10 eller 24 månader. I
ytterligare en modell betalas en fraktion av beviljad kredit varje månad.

I kontobestämmelserna ingår ofta en paragraf om att kontot kan sägas upp
om kunden missköter det och att hela skulden då förfaller till betalning.

Till ett konto kan flera kort vara knutna, så att familjemedlemmarna kan
göra inköp oberoende av varandra inom tillgängligt kreditutrymme för
kontot.

Det finns i dag inga effektiva spärrar mot att en person skaffar sig
kreditkort hos olika företag och på så sätt ökar sin maximala kredit. På så sätt
urholkas den något schablonartade kreditprövningen ytterligare. En varningssignal
för kreditkortsföretaget är dock om det visar sig att den sökande
har blivit föremål för många kreditupplysningar på kort tid.

I vissa kreditkortssystem krävs en uppläggningsavgift för att öppna ett
konto, som regel 35-50 kr. De flesta företagen har dock slopat denna avgift. I
de fall s. k. snabbkredit skall ordnas, dvs. ett konto öppnas medan kunden
väntar, tas ibland ut en extra avgift på ca 40 kr.

Kreditkorten kan sägas ha en betalningsfunktion och en kreditfunktion. I
sin betalningsfunktion konkurrerar kortet med sedlar och checkar (även
resecheckar) och med betalkort för vissa inköp. Det sätt på vilket
betalningstransaktionen i dag genomförs kan upplevas som omständligt och
tidskrävande och kan vålla kö i kassan. Samtidigt slipper köparen bära
omkring kontanter, varför betalning med kreditkort kan upplevas som
bekväm.

Vill konsumenten använda kortet som betalkort kan han i vissa kreditkortssystem
slippa räntor och avgifter genom att betala hela skulden på
kontot inom den månad som infaller efter inköpsmånaden. Kontohavaren
kan på så sätt få nära nog två månaders gratis kredit.

NU 1979/80:24

Kreditfunktionen hos kortet konkurrerar t. ex. med KF:s låneköp, med
köp på avbetalning och med checkräkningskredit. Utnyttjas krediten
debiteras kontohavaren ränta och avgifter. Månadsräntan ligger på mellan
1 % (MEA AB), vilket är ovanligt lågt, och 2,25 % (Resurskonto). En del
företag tar ut en aviseringsavgift av 3-7 kr. per kontouttag. Räntorna men
inte aviseringsavgifterna är avdragsgilla vid taxeringen.

Olika modeller för ränteberäkning och debitering tillämpas. Inom det
kooperativa Kontoköpssystemet beräknas ränta på det aktuella skuldbeloppet
dag för dag, medan i de flesta andra kreditkortssystem räntan beräknas
på den salderade skulden vid periodens slut efter avdrag för inbetalningar
avseende föregående period. Vissa konton medger räntebärande insättningar
på kontot. Två betalningsfria månader per år medges ofta i
kontobestämmelserna. Under dessa debiteras dock ränta som läggs till
skulden.

Den totala kreditkostnaden under ett år skall enligt konsumentkreditlagen
uttryckas som effektiv (års)ränta. Konsumentverket har låtit ta fram en
formel för beräkning av den effektiva räntan och också utarbetat tabellverk
för att underlätta beräkningarna.

Betalkort

Betalkorten medger en mycket tidsbegränsad kredit. De kan indelas i tre
kategorier efter användningssätt. En kategori är sådana betalkort som
används i samband med resor och representation, s. k. travel and entertainment
cards. De betalkortssystem som finns av denna typ i Sverige är
American Express, Eurocard/Rikskort samt Diners Club. Eurocard är
dominerande räknat i antalet kort. 60 % av aktierna i Eurocard AB har
nyligen förvärvats av Köpkort AB. Eurocard AB har två betalkort, dels
Eurocard som gäller i 140 länder på hotell, restauranger, flygbolag och
butiker m. m., dels Rikskort som gäller enbart i Sverige och inte i
butiker.

En annan kategori betalkort är bensinbolagens kort, som gäller såväl på
motorhotell, restauranger, biluthyrningsfirmor, bilreparationsföretag som
på bensinstationer. Då bensinstationerna i dag säljer mycket annat än bensin
och biltillbehör ger dessa kort tillgång till såväl dagligvaror som vissa
konsumentkapitalvaror. F. n. har nio företag sådana betalkortssystem i
Sverige. Slutligen finns också betalkort speciellt avsedda för hyra av bil. Det
har, när det gäller betalkort, inte gått att skilja ut vilka av kontoinnehavarna
som är företag och vilka som är privatpersoner. År 1978 har det i Sverige
funnits troligen ca 100 000 travel and entertainment cards och gissningsvis
närmare en halv miljon bensinbolagskort.

NU 1979/80:24

Några kommentarer kring utvecklingen på kreditkortsmarknaden

I ett avslutande avsnitt kommenterar utredarna den utveckling som de har
studerat.

Den största kommande förändringen hänger samman med teknikens
utveckling på området. Datoriseringen av detaljhandeln kommer att
innebära att korten kan avläsas direkt i butikens terminal och att köparen
därvid kan få upplysning inte bara om inköpssumman utan också om
återstående kreditutrymme.

Utredarna anger några områden där det enligt deras mening behövs
fördjupade kunskaper. Dessa är myndigheternas möjligheter till insyn och
kontroll, effekterna på detaljhandelns priser samt konsumenternas situation.
Kalkyler borde kunna visa, anförs det, vilka grupper av hushåll som drar
nytta resp. inte drar nytta av kreditkort. En rad överväganden som
konsumenterna kan behöva göra anges, och samtidigt noteras att det saknas
ett lättillgängligt underlag för dessa överväganden. Nuvarande indikatorer
på konsumentproblem i detta sammanhang - t. ex. antalet betalningsanmärkningar
- betecknas som otillfredsställande.

Av konsumentverket planerad ytterligare utredning, m. m.

I en presskommuniké den 14 november 1979 med anledning av den rapport
som har redovisats i det föregående konstaterar konsumentverket att
undersökningen inte har kunnat visa på vare sig positiva eller negativa sociala
eller hushållsekonomiska konsekvenser av den ökade användningen av
kreditkort. Flera tecken tyder dock på att situationen inte är problemfri, sägs
det i kommunikén. Från socialvården har man uttryckt oro över kontokortens
negativa inverkan på hushållens ekonomi, och från kronofogdemyndigheterna
rapporteras en ökning av utmätningsärenden som föranletts av
kontokreditköp.

Konsumentverket anser därför att förhållandena behöver utredas ytterligare.
Det är flera faktorer som måste klarläggas. Från kontokortsföretagens
kundregister bör man kunna få fram uppgifter bl. a. om hur stora krediter
som har beviljats och i vilken utsträckning de har tagits i anspråk av
konsumenterna. Genom information från kontoföretagen bör man också få
veta vilka som vägras kredit och i vilken utsträckning det förekommer att
konsumenterna inte betalar sina kontoskulder. Olika problem i samband
med kontokorten kan belysas genom intervjuer med konsumenter och
enkäter hos sociala myndigheter, kronofogdemyndigheter och kommunala
konsumentvägledare.

Avslutningsvis sägs att konsumentverket först efter en brett upplagd och
omfattande undersökning kan besvara den ofta ställda frågan om kontokorten
är bra eller dåliga för konsumenterna. Ev. åtgärder för att förhindra att
kontokreditmarknadens expansion sker till priset av ökade problem för

NU 1979/80:24

konsumenterna måste sättas in i tid. Enligt kommunikén skulle konsumentverket
starta den nya utredningen omedelbart och genomföra den så snabbt
som möjligt.

Rikspolisstyrelsen har den 3 december 1979 hållit ett sammanträde med
företrädare för kontokortsföretagen samt för bankinspektionen och konsumentverket.
Man har därvid diskuterat frågan om obligatorisk legitimation
vid användning av kontokort.

Interpellations- och frågesvar

Ekonomiminister Gösta Bohman besvarade den 10 december 1979 en
interpellation (1979/80:72) av Hans Pettersson i Hallstahammar (vpk) om
kreditkortens roll i samhällsekonomin och en fråga (1979/80:190) av Rolf
Andersson (c) om kreditkortsexpansionen. Interpellanten hade frågat vilken
bedömning ekonomiministern gör av kreditkortens roll i samhällsekonomin
och vilka åtgärder han tänkte vidta för att begränsa kreditkortens skadeverkningar
för såväl den enskildes som samhällets ekonomi. Rolf Anderssons
fråga gällde vilka initiativ statsrådet avsåg att vidta för att minska
kreditkortsexpansionens negativa sociala och ekonomiska effekter för
konsumenterna.

Svaret innehöll vissa uppgifter om kreditkortsmarknaden, uppenbarligen
grundade på den rapport som har refererats i det föregående.

Kreditkortsmarknaden växer snabbt i vårt land, konstaterade ekonomiministern.
Oavsett vilka mått man vill anföra på marknadens storlek, såsom
branschens omsättning, storleken av utestående krediter, antalet detaljister
där man kan handla med kreditkort eller antalet öppnade kreditkonton,
finner man att kreditkortsmarknaden har ökat väsentligt och i vissa
avseenden flerdubblats under 1970-talet och att tillväxten har gått allt
snabbare under de senaste åren. Detta är inget unikt utvecklingsförlopp i och
för sig, sades det i svaret. Tvärtom är det vanliga mönstret för nya
konsumenttjänster och konsumentvaror att de efter ett trevande inledningsskede
sprids i snabb och ökande takt bland de vanligaste konsumentgrupperna.

Eftersom antalet öppnade kreditkonton liksom antalet butiksföretag där
kreditkort gäller alltjämt är litet i förhållande till befolkningsstrukturen och
detaljhandeln i vårt land, är det troligt att kreditkorten kommer att fortsätta
att expandera, sade ekonomiministern. Bland de drivkrafter som har
betydelse för marknadens tillväxt ville han särskilt peka på följande.

Kreditkorten erbjuder ett bekvämt sätt för konsumenten att betala och
samtidigt få kredit. Sedan en viss högsta kreditgräns avtalats mellan
kontoinnehavaren och kreditkortsföretaget kan krediten disponeras i den
takt som kunden själv avgör genom avbetalningar och nya inköp. Någon ny
ansökan såsom vid de flesta slag av banklån och de traditionella avbetal -

NU 1979/80:24

ningsköpen behövs inte för att åter disponera nedamorterat kreditbelopp.

För detaljhandeln medför kreditkorten betydande rationaliseringar i
betalningsrutiner och hanteringen av konsumtionskrediter. Genom att
överlåta dessa till särskilda kreditkortsföretag avlastas butikerna en betungande
fakturering och de kreditrisker som ofta följer med avbetalningshandeln.
De stordriftsfördelar som ligger häri medför lägre kostnader för
detaljhandeln och samhället som helhet. För den enskilde detaljisten eller
affärskedjan är kreditkorten att betrakta som ett konkurrensmedel för att
öka köptroheten och den egna omsättningen. Kreditkortens samhällsekonomiska
roll gäller, anförde ekonomiministern, närmast frågan om deras
betydelse på kreditmarknaden och för den privata konsumtionen. Kreditkortens
andel av den totala utlåningen till hushållen har under åren 1977 och
1978 varit av storleksordningen drygt 2 % - alltså av marginell betydelse för
hushållen som grupp betraktad. Det kan vidare noteras att motsvarande
procenttal för de traditionella avbetalningsköpen har minskat lika mycket
som kreditkorten ökat. Konsumtionskrediter i olika form. dvs. kreditkort,
avbetalningsköp och banklån svarade under åren 1977-1978 för i genomsnitt
ca 25 % av utlåningen till hushållen. Kreditkortens andel skulle sålunda
uppgå till knappt 10 % av konsumtionskrediterna.

Liksom för kreditmarknaden har kreditkorten mycket liten betydelse för
den privata konsumtionen i dess helhet, fortsatte ekonomiministern. Åren

1977 och 1978 svarade de för 0,3 % av den totala privata konsumtionen. Om
man lägger till avbetalningsköpen stiger andelen till knappt 0,5 % - en andel
som varit konstant sedan 1974. Med en fortsatt snabb expansion kommer
kreditkorten givetvis att få större betydelse för konsumtionsutvecklingen.
Det kan medföra att konsumtionen blir svårare att styra konjunkturmässigt.
För dagen tyder enligt ekonomiministern det mesta på att storleken av
kontokrediterna inte behöver inge någon oro i det samhällsekonomiska
perspektivet.

Betraktade ur den enskilde konsumentens synvinkel spelar kontokrediterna
med hänsyn till lättillgängligheten sannolikt en relativt större roll för
hushåll med lägre inkomster och sämre bankförbindelser, sades det vidare i
svaret. 1 fördelningen av konsumtionskrediterna har de en utjämnande
betydelse som det är angeläget att värna om.

Kreditkortssystemet kan emellertid också, tilläde ekonomiministern, leda
till att enskilda försätter sig och sin familj i ekonomiska svårigheter. Enligt
uppgifter som inhämtats från branschen skulle dock betalningssvårigheterna
vara relativt ringa totalt sett. Kundförlusterna beräknades sålunda för år

1978 i genomsnitt ha uppgått till 0,5 % av utestående krediter. Av totala
antalet konton anmäldes 0,3 % för betalningsföreläggande. Antalet utmätningar
understeg 0,1 %. Antalet betalningsförelägganden och utmätningar
har ökat långsammare än antalet konton. Man kan dock inte utesluta att
statistiken underskattar förekomsten av ekonomiska trångmål. En säkrare
bedömning härav bör kunna göras när konsumentverket är färdigt med sin

NU 1979/80:24

nyligen tillkännagivna undersökning av kreditkortens för- och nackdelar från
konsumentsynpunkt.

Sammanfattningsvis ville ekonomiministern mot angiven bakgrund besvara
interpellantens första fråga om kreditkortens roll i samhällsekonomin på
följande sätt.

Kreditkorten har trots en under de senaste åren mycket kraftig expansion
ännu inte nått en omfattning som i någon betydande grad påverkat
samhällsekonomin. Överslagsvis gjorda beräkningar över hur många hushåll
eller konsumenter som ännu inte har kreditkort men som kan tänkas skaffa
sådana bedöms dock ge vid handen att expansionen kommer att fortsätta.
Kreditkortsmarknaden kan då få större betydelse för i första hand
konsumtionens variationer och kreditströmmarnas fördelning.

När det gällde frågan om vilka åtgärder som skulle vidtas för att begränsa
kreditkortens påstådda skadeverkningar på samhällsekonomin hänvisade
ekonomiministern till att regeringen i början av nästa år kommer att ta
ställning till frågan om hur och i vilken utsträckning finansbolagen bör
inordnas i den allmänna kredit- och penningpolitiken. Regeringens avsikt är
att i det sammanhanget också ta ställning till om behov föreligger att i
stabiliserings- eller kreditpolitiskt syfte ge särskilda föreskrifter för köp där
betalning sker med kreditkort.

Med anledning av farhågorna för att kreditkorten medför negativa sociala
och ekonomiska verkningar för den enskilde anförde ekonomiministern att
regeringen, om sådana visar sig förekomma i oacceptabel omfattning,
kommer att vidta lämpliga åtgärder. I den mån de åtgärder som kan komma
att vidtagas av stabiliseringspolitiska skäl inte ger tillräckliga effekter också i
detta avseende, får givetvis konsumentpolitiskt inriktade insatser göras,
tilläde han. Vilka dessa kan bli, kan dock, slutade han, inte preciseras förrän
vi fått bättre kunskaper om arten och omfattningen av de befarade
skadeverkningarna.

Från den debatt som följde på ekonomiministerns svar kan antecknas att
interpellanten fäste uppmärksamheten bl. a. på kontokortsföretagens marknadsföring
under den senaste tiden - vilken även kritiserades av ekonomiministern
- och på möjligheterna att utnyttja kontokort utomlands.

Utskottet

Kontokortsmarknaden växer snabbt. Summan av utestående kontokrediter
har tiofaldigats under de senaste tio åren och uppgick år 1978 till närmare
1,8 miljarder kr. Starkast har ökningen varit under de senaste två åren. På
den tiden har både kreditsummor och antalet konton fördubblats. År 1978
var drygt 1,4 miljoner kontokort i omlopp. Över 60 olika kreditkort fanns då
på marknaden. I år har antalet olika kreditkort vuxit till över 90.

Utvecklingen har alltså accelererat sedan motionen 1978/79:1515 väcktes i
början av året. Motionärerna vill få till stånd en utredning om kontokorten

NU 1979/80:24

och deras sociala och ekonomiska effekter för hushållen. Av motiveringen
för deras yrkande framgår att utredningsönskemålet gäller även effekterna
för samhället av den ökade handeln med kreditkort. I motionen pekas på en
rad olika nackdelar som kan tillskrivas kontokortssystemet. De avgifter och
räntor som är förknippade med detta kan verka höjande på prisnivån.
Konsumenter med låga inkomster missgynnas. Det kan förekomma att
konsumenter förköper sig och råkar ut för utmätning. Den kreditgivning som
ingår i systemet utgör en osäkerhetsfaktor i kreditpolitiken.

Förhållandena på kontokortsmarknaden har, som framgår av det föregående,
belysts närmare genom en kartläggning som har utförts för konsumentverkets
räkning och som har resulterat i en rapport framlagd i mitten av
november detta år. Undersökningen har emellertid - med de förutsättningar
som har gällt för den - inte kunnat visa på vare sig positiva eller negativa
sociala eller hushållsekonomiska konsekvenser av den ökade användningen
av kreditkort. Konsumentverket har därför, som också redovisas i det
föregående, satt i gång en kompletterande undersökning. Den skall
genomföras under viss medverkan av kontokortsföretagen och belysa en rad
ekonomiska och sociala problem i samband med kontokorten.

Kreditpolitiska åtgärder med avseende på kontokortsmarknaden kan
komma att aktualiseras våren 1980, då statsmakterna skall behandla frågan
om hur och i vilken utsträckning finansbolagen (se NU 1979/80:23) bör
inordnas i den allmänna kredit- och penningpolitiken.

En omständighet som på sistone har kraftigt medverkat till att dra
uppmärksamhet till kontokortsmarknaden är att flera kontokortsföretag har
marknadsfört sina tjänster genom intensiva reklamkampanjer. Mot bakgrund
bl. a. härav har inom riksdagen ställts en interpellation och en fråga
rörande kreditkorten. Av det svar som ekonomiministern i dagarna har
lämnat framgår att han anser att användningen av kreditkort trots de senaste
årens kraftiga expansion ännu inte har nått en omfattning som i någon
betydande grad har påverkat samhällsekonomin. Det framgår också att han
tillskriver kreditkorten flera positiva effekter och att han inte nu anser sig ha
underlag för åtgärder föranledda av negativa sociala och ekonomiska
verkningar för den enskilde. Om sådana visar sig förekomma i oacceptabel
omfattning kommer regeringen att vidta lämpliga åtgärder, sade ekonomiministern
i sitt svar. Han hänvisade därvid till konsumentverkets just inledda
nya undersökning av kontokortsmarknaden.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att utvecklingen på kontokortsområdet
måste bevakas noga från samhällets sida, detta med hänsyn
såväl till dess samhällsekonomiska som till dess privatekonomiska och sociala
verkningar. Det är enligt utskottets mening värdefullt att konsumentverket -efter att ha låtit genomföra en allmän kartläggning av kontokortsmarknaden
- nu har satt i gång en utredning som på ett väsentligt sätt bör kunna belysa de
förhållanden som motionärerna tar upp. Utskottet fäster också vikt vid
ekonomiministerns nyss citerade utfästelse att regeringen kommer att vidta

NU 1979/80:24

lämpliga åtgärder om det visar sig att kreditkorten i oacceptabel omfattning
medför negativa sociala och ekonomiska verkningar för den enskilde. Även
de samhällsekonomiska verkningarna av kreditkortssystemet hålls under
observation. Regeringen har meddelat att den i början av nästa år kommer
att ta ställning till om det föreligger behov av att i stabiliserings- eller
kreditpolitiskt syfte ge särskilda föreskrifter för köp där betalning sker med
kreditkort.

Mot bakgrund av den uppmärksamhet som kontokorten - och i synnerhet
kreditkorten - sålunda är föremål för både på myndighetsnivå och på
regeringsnivå finns det enligt utskottets mening inte anledning för riksdagen
att göra någon särskild framställning i ämnet till regeringen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1978/79:1515.

Stockholm den 11 december 1979

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: Ingvar Svanberg (s), Johan Olsson (c). Hugo Bengtsson (s),
Sven Andersson (fp), Nils Erik Wååg (s), Margaretha af Ugglas (m), Birgitta
Hambraeus (c), Lilly Hansson (s), Tage Adolfsson (m), Bengt Sjönell (c),
Lennart Pettersson (s), Karl Björzén (m), Rune Jonsson (s), Birgitta
Johansson (s) och Christer Eirefelt (fp).

Reservation

Ingvar Svanberg, Hugo Bengtsson, Nils Erik Wååg, Lilly Hansson,
Lennart Pettersson, Rune Jonsson och Birgitta Johansson (alla s) anser att
utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

Kontokortsmarknaden växer (= utskottet, s. 14 f.) av konto kortsmarknaden.

Ekonomiministerns interpellations- och frågesvar rörande kreditkorten
kännetecknas, som framgår av redogörelsen i det föregående, av en
anmärkningsvärd passivitet inför de stora problem som är förknippade med
kreditkortsexpansionen. Det är gott och väl att konsumentverket nu
genomför en kompletterande undersökning på detta område. De nämnda
problemen är emellertid av sådan omfattning och natur att de bör behandlas i
en övergripande utredning. De viktiga konsumentekonomiska och sociala
aspekterna måste därvid sättas i relation till såväl kreditpolitiska som allmänt
samhällsekonomiska aspekter. Utskottet finner det angeläget att en övergri -

NU 1979/80:24

pande utredning på kontokortsområdet snarast kommer till stånd genom en
parlamentariskt sammansatt kommitté. Denna bör givetvis initiera, samordna
och utnyttja insatser av olika berörda organ, av vilka särskilt kan nämnas
konsumentverket. Regeringen bör vara beredd att utan hinder av utredningsarbetet
- vilket f. ö. bör bedrivas skyndsamt - vid behov omedelbart
ingripa med åtgärder av såväl kreditpolitisk som konsumentpolitisk natur.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionen 1978/79:1515 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

GOTAB 64138