med anledning av motion om den andliga vården inom försvarsmakten (Betänkande 1978/79:FöU3 Försvarsutskottet)

FöU 1978/79:3

Försvarsutskottets betänkande
1978/79:3

med anledning av motion om den andliga vården inom förvarsmakten I

motionen 1977/78:1042 av Evert Svensson m. fl. (s) yrkas att riksdagen
hos regeringen begär en utredning av den andliga vården inom försvarsmakten
i syfte att ersätta den nuvarande militära organisationen med en där
kyrkor och samfund blir huvudman för verksamheten och som därmed får
avgöra vilka präster och pastorer som skall ingå.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från överbefälhavaren,
ärkebiskopen och Svenska ekumeniska nämnden.

Nuvarande förhållanden m. m.

Den andliga vården inom försvarsmakten är inordnad som en gren i
personalvården. I krigsorganisationen finns i principen faltpastor
vid varje stab för bataljon eller högre förband. Huvuduppgiften för fältpastorn
är att tillgodose personalens religiösa behov. Grundläggande bestämmelser
för själavården finns i tjänstereglementet för försvarsmakten och i faltkyrkohandboken.
Huvuddelen av fältpastorerna tillhör svenska kyrkan men
åtskilliga rekryteras från andra samfund.

I försvarsmaktens fredsorganisation finns på lägre regional och
lokal nivå - vid örlogsbaser, fredsförband och skolor - präster tillhörande
svenska kyrkan som har förordnats till militärpastorer vid sidan av annan
prästerlig tjänst. Sammanlagt finns ett 75-tal militärpastorer. Arvodena till
dessa utgår ur kyrkofonden och är beräknade för i genomsnitt ca tio timmars
själavårdande verksamhet per månad. Organisationen bygger på beslut av
1939 års riksdag (prop. 1939:139, SU 1939:4 s. 109, rskr 1939:41).

Med anledning av en motion behandlade riksdagen själavården vid
försvarsmakten under riksmötet 1975/76. Efter remissbehandling tog
försvarsutskottet ställning i ärendet genom betänkandet FöU 1975/76:7.
Liksom 1968 års beredning om stat och kyrka ansåg utskottet att den andliga
vården vid försvarsmakten borde organiseras på ekumenisk bas. Finansieringen
av militärpastorernas arvoden måste med nödvändighet övervägas.
Enligt utskottets mening borde regeringen låta göra en översyn av själavården
i fred inom försvarsmakten. Riksdagen följde utskottet (rskr 1975/
76:24). Regeringen harden 5 februari 1976 överlämnat frågan till utredningen
om översyn av tjänstereglementet för försvarsmakten.

1 Riksdagen 197R/79. 10 sami Nr 3

FöU 1978/79:3

Motionen

Enligt motionärerna innebär den nuvarande organisationen för andlig vård
inom förvarsmakten en principiell sammanblandning av religiösa och
militära funktioner. Denna ordning ifrågasätts från allt flera håll inom
kyrkorna. Bl. a. hävdas att den nuvarande organisationen bör ersättas av en
fristående organisation där kyrkor och samfund själva avgör vilka präster och
pastorer som skall ingå. Motionärerna ansluter sig till dessa synpunkter och
menar att det är angeläget att en nödvändig översyn av den andliga vårdens
organisation får ske från utgångspunkten att samfunden själva skall vara
huvudman för verksamheten.

I motionen hävdas att en omorganisation måste innebära att trossamfundens
ansvariga och försvarsmakten tar stor hänsyn till varandra och att detta
kräver en noggrann bearbetning av olika praktiska frågor.

Remissyttrandena

Överbefälhavaren ser gärna att tjänsterna för militärpastor kunde stå öppna
för pastorer också från andra samfund än svenska kyrkan.

Tillsättning av militärpastor sker inte utan svenska kyrkans medgivande.
Yttrande över de sökandes lämplighet inhämtas från domkapitlet i berört
stift. Överbefälhavaren anser att detta tillvägagångssätt är en garanti för att
den som förordnas har förståelse för den speciella militära situationen och
samtidigt äger kyrkans förtroende för uppgiften i fråga.

Huvudmannaskapet för den militära själavården har under en följd av år
diskuterats i berörda kretsar. Hittills har dock enligt överbefälhavarens
uppfattning funnits övervägande skäl att behålla den nuvarande organisationen
med försvarsmakten som huvudman.

För att kunna fungera på ett effektivt sätt torde det enligt överbefälhavaren
vara nödvändigt att militärpastorn är integrerad i den militära organisationen
och att han därmed kan fungera på samma villkor som övrig personal inom
förvarsmakten. Med försvarsmakten som huvudman garanteras också ett
visst mått av själavårdande insatser.

Sammanfattningsvis anser överbefälhavaren inte att man behöver
förändra huvudmannaskapet för den andliga vården vid försvarsmakten.

Ärkebiskopen och Svenska ekumeniska nämnden betecknar det som en
självklar utgångspunkt för den andliga vården inom försvarsmakten att
militär personal skall ha samma rätt och möjlighet till kontakt med
själavårdare, som man har i det civila livet. Båda anser att de särskilda
förhållandena inom försvarsmakten gör det klart motiverat med en särskild
organisation för ändamålet och är tillfredsställda med att man ser över den
fredstida organisationen av den andliga vården i syfte att ge denna en lika
ekumenisk karaktär som den krigstida organisationen.

Ärkebiskopen och Svenska ekumeniska nämnden utesluter inte att det

FöU 1978/79:3

med nuvarande ordning kan förekomma missförstånd där enskilda värnpliktiga
uppfattar militärpastorn som något slags myndighets- eller överhetsrepresentant.
De konstaterar å andra sidan praktiska fördelar med att
militärpastorn är integrerad i den militära organisationen och vill inte
underskatta betydelsen av de praktiska synpunkterna. Enligt ärkebiskopens
mening finns det skäl som talar för en förändring av huvudmannaskapet,
förutsatt att man kan finna en praktiskt fungerande lösning. Han tillstyrker
att man utreder den andliga vården inom försvarsmakten. Detsamma gör
nämnden, som anser det vara angeläget att i en översyn beakta resultaten av
den pågående utredningen om huvudmannaskap och organisation för den
andliga vården inom sjukvården och kriminalvården. Nämnden förordar att
man också överväger hur de vapenfria tjänstepliktiga skall komma i
åtnjutande av motsvarande andliga vård som värnpliktiga med vapentjänst.

Utskottet

Riksdagen har genom tidigare beslut tagit ställning för en översyn av
själavården i fred inom försvarsmakten. Försvarsutskottet (FöU 1975/76:7)
ansåg i det sammanhanget att det kunde bli fråga om att ge den andliga
vården vid fredsförbanden delvis annan inriktning, att utöka den och att
rekrytera militärpastorer även från andra samfund än svenska kyrkan.
Utskottet räknade med att det skulle bli nödvändigt att överväga finansieringen
av militärpastorernas arvoden. Dessa finansieras f. n. av kyrkofonden,
som är avsedd för svenska kyrkan. Frågan har överlämnats till utredningen
om översyn av tjänstereglementet för försvarsmakten för beaktande i dess
arbete.

Den fråga som tas upp i motionen 1977/78:1042 (s) gäller huvudmannaskapet
för den andliga vården inom försvarsmakten, i krig såväl som i fred.
Motionärerna önskar att de präster och pastorer som engageras för att verka
inom försvarsmakten skall ha kyrkor och samfund som huvudman för
verksamheten i stället för att som nu vara knutna till det militära försvaret.

Utskottet anser att det finns skäl som talar för att personer som står till
förfogande för själavård inom försvarsmakten inte skall vara organisatoriskt
inordnade i denna. Särskilt beträffande krigsorganisationen finns dock skäl
för att behålla nuvarande ordning. Själavårdens betydelse för individerna i
krigsorganisationen, praktiska frågor och utbildningsfrågor behöver studeras
närmare. Innan detta skett och utan att man ännu fått resultaten av
utredningen (U 1974:10) om den andliga vården vid sjukhusen och vid
kriminalvårdens anstalter vill utskottet inte tillstyrka en omorganisation i
den riktning som motionärerna anger. Däremot förordar utskottet att den
översyn som riksdagen tidigare påkallat utvidgas till att gälla också frågan om
huvudmannaskapet. Frågorna bör om möjligt anförtros en särskild utred -

Föll 1978/79:3

ning. Det ankommer på regeringen att ta ställning till formerna för en
utvidgad översyn.

Vad utskottet nu har anfört om en utvidgad översyn av den andliga vården
inom försvarsmakten bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet med anledning av motionen 1977/78:1042 har anfört
om en utvidgad översyn av den andliga vården inom försvarsmakten.

Stockholm den 10 oktober 1978

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: Per Petersson (m), Bengt Gustavsson (s), Erik Glimnér (c), Eric
Holmqvist (s), Georg Pettersson (c), Gusti Gustavsson (s), Gudrun Sundström
(s), Gunnar Björk i Gävle (c), Roland Brännström (s). Åke Gustavsson
(s), Ulla Ekelund (c), Evert Hedberg (s), Hans Lindblad (fp), Bertil Dahlén (fp)
och Yvonne Hedvall (m).

GOTAB 58564 Stockholm 1978