med anledning av motion om decentraliserad beredskapslagring av olja (Betänkande 1978/79:FöU5 Försvarsutskottet)

FöU 1978/79:5

Försvarsutskottets betänkande
1978/79:5

med anledning av motion om decentraliserad beredskapslagring av
olja

I motionen 1977/78:1031 av Gösta Andersson (c) och Arne Fransson (c)
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående en utbyggd decentraliserad beredskapslagring av olja vid
lantbruk och företag som för sin verksamhet redan har en viss lagring av
olja.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från överstyrelsen för
ekonomiskt försvar (ÖEF) och statens jordbruksnämnd.

Bakgrund

Sedan slutet av 1930-talet har det i vårt land funnits en beredskapslagring
av oljor. Denna har sedan år 1958 byggts upp enligt särskilda oljelagringsprogram.
Enligt dessa har lageruppbyggnaden för krig och avspärrning i
huvudsak skett genom den tvångslagring som har ålagts oljehandeln och
större förbrukare enligt lagen (1957:343, omtryckt 1977:939) om oljelagring
m. m. Beredskapslagerav olja skall den lagringsskyldige förvara i utrymmen
inom riket som han äger eller förfogar över, på sätt som tillsynsmyndigheten
- ÖEF - finner godtagbart. Alltsedan lagens tillkomst har föreskrivits att
krigsreserven av drivmedel skall förvaras i bombskyddade utrymmen. Plats
för sådant utrymme bestäms av ÖEF under beaktande av beredskapsbehoven.
Någon motsvarande föreskrift har inte gällt för krigsreserven av
eldningsoljor, bl. a. därför att spridningen av lager till ett stort antal
lagerhållare minskar sårbarheten under krig. För att anpassa lagringen till
konsumtionen under avspärrning och krig kan ÖEF emellertid sedan början
på 1970-talet direkt styra också lokaliseringen av lager för eldningsoljor.

Sedan år 1973 har riksdagen vid några tillfällen beslutat att för s. k.
fredskriser bygga upp särskilda beredskapslager av råolja och eldningsolja
(prop. 1973:194, FöU 1973:27, rskr 1973:366; prop. 1974:85 bil. 9,
FöU 1974:17, rskr 1974:142; prop. 1975:30, FöU 1975:15, rskr 1975:205;
prop. 1976/77:74 bil. 2, FöU 1976/77:13, rskr 1976/77:311). Denna lagring
handhas av ÖEF.

Motionen

Motionärerna framhåller att svagheterna med den nuvarande oljelagringen,
med bl. a. stora oljedepåer insprängda i berg, inte har blivit tillräckligt
analyserade. I krig, framhåller motionärerna, blir anläggningar av denna typ

1 Riksdagen 1978/79. 10 sami. Nr 5

FöU 1978/79:5

särskilt utsatta. Risken för att stora kvantiteter olja går förlorade är uppenbar.
Anläggandet av sådana dyrbara depåer ökar också lagringskostnaderna. En
bättre metod att lagra olja vore att samhället tog initiativ till en ökad
lagerhållning vid företag och lantbruk. Enligt motionärerna skulle man vinna
flera fördelar med en sådan mera lokal och spridd lagring. Sårbarheten vid
krig blir mindre. En omfattande investering i nya oljetankar skulle bidra till
ökad efterfrågan på svenskt stål. Detta skulle ge en viss förbättring av det
svåra sysselsättningsläget inom svensk stålindustri.

Remissyttrandena

ÖEFerinrar om att lagringen för fredskriser enligt oljelagringsprogrammet
för perioden 1978-1984 till helt övervägande del skall bestå av råolja.
Råoljelagren förläggs i anslutning till befintliga raffinaderier och måste, anser
ÖEF, med hänsyn till de stora volymerna förvaras i bergrum.

Även den beredskapslagring av färdiga produkter, som enligt gällande
oljelagringsprogram skall genomföras av ÖEF, avses ske i bergrumsanläggningar.
ÖEF uppger sig komma att beakta kravet på en lokalisering som är
lämplig från beredskapssynpunkt.

Den tvångslagrade krigsreserven av olja har enligt ÖEF ett godtagbart
skydd genom lagringen i bombsäkra bergrumsanläggningar och vad gäller
eldningsoljan även genom spridning av lagren till många lagerhållare. Enligt
ÖEF finns det ingen anledning att uppställa motsvarande krav på lagringens
utformning för de lager som är avsedda för avspärrningssituationer.

ÖEF vänder sig mot motionärernas uppfattning att lagring i bergrum ökar
lagringskostnaderna. Enligt ÖEF blir investeringskostnaderna för bergrumsanläggningar
väsentligt lägre än motsvarande kostnad för ovanjordscisterner.
Driftkostnaderna för bergrumslagring blir också lägre samtidigt som man får
fördelar från miljösynpunkt.

ÖEF framhåller sammanfattningsvis att bergförlagda lagringsutrymmen,
som hittills har byggts och som kommer att byggas under lagringsperioden
1978-1984, erbjuder fullgott skydd mot krigshandlingar. En sådan lagerutbyggnad
är också ekonomiskt fördelaktig för samhället samtidigt som den
medförde minsta nackdelarna från miljösynpunkt. Detta konstaterande står,
anför ÖEF slutligen, inte i motsats till önskemålet i motionen om en ökad
lagerhållning vid företag och lantbruk. En sådan lagring är fördelaktig från
beredskapssynpunkt men bör enligt ÖEF:s mening ske på frivillighetens
väg.

Statens jordbruksnämnd anser att en lokal och spridd lagring av olja i och för
sig är förtjänstfull. Nämnden avstyrker dock att samhället tar särskilda
initiativ till en ökad lagerhållning vid lantbruk.

FöU 1978/79:5

Utskottet

Gällande principer för beredskapslagring av olja fastställdes genom
riksdagens beslut år 1977 om oljelagringsprogrammet för perioden
1978-1984. De innebär bl. a. en fortsatt tvångslagring för krig och avspärrning
hos oljehandeln och större förbrukare samt en ökad statlig lagring främst av
råolja för fredskriser. I detta sammanhang berördes också frågan om
decentraliserad oljelagring inom jordbruket. 1 propositionen 1976/77:74
(bil. 2 s. 200) anförde föredragande statsrådet att det är värdefullt om
enskilda konsumenter i ökad utsträckning kan lagra drivmedel och bränsle
utöver beredskapslagrade kvantiteter i övrigt. Eftersom jordbrukets behov av
beredskapslager av drivmedel avsågs bli tillgodosett inom ramen för den
allmänna beredskapslagringen var han emellertid inte beredd att föreslå något
ekonomiskt stöd för sådan lagring. Försvarsutskottet förklarade sig inte ha
någon erinran mot de föreslagna principerna rörande ansvaret för lagringen
(FöU 1976/77:13 s. 101). Riksdagen följde utskottet.

Utskottet anser att den oljelagring som sker enligt 1977 års oljelagringsprogram
har en utformning som är väl avpassad för beredskapsbehoven. Det
finns därför inte skäl att frångå principerna för detta program. En viss
oljelagring hos lantbrukare och företagare är i och för sig värdefull men bör
ske på frivillig väg och utan statligt stöd.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1977/78:1031.

Stockholm den 7 november 1978

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: Per Petersson (m), Bengt Gustavsson (s), Erik Glimnér (c), Eric
Holmqvist (s), Georg Pettersson (c), Gudrun Sundström (s), Roland Brännström
(s), Hans Lindblad (fp), Karl-Erik Svartberg (s), Olle Aulin (m), Eric
Hägelmark (fp) och Arne Remgård (fp).

GOTAB 58681 Stockholm 1978