Med anledning av motion om brister i strålskyddet på röntgen- och radioterapiavdelningarna (Betänkande 1977/78:JoU24 Jordbruksutskottet)

JoU 1977/78:24

Jordbruksutskottets betänkande
1977/78:24

med anledning av motion om brister i strålskyddet på röntgen- och
radioterapiavdelningarna

Motionen

Yrkande

I motionen 1977/78:786 av Margot Håkansson och Rolf Wirtén (båda fp)
hemställs 1. att riksdagen hos regeringen begär att den samarbetsgrupp som
tillsatts mellan socialstyrelsen och strålskyddsinstitutet för att bl. a. utreda
utbildnings- och kompetensfrågor för personal som arbetar med joniserande
strålning skall påskynda sitt arbete så att förslag kan framläggas under
innevarande år, 2. att riksdagen hos regeringen begär att strålskyddsinstitutets
möjligheter till övervakning och kontroll av apparatur som sänder ut
joniserande strålning förbättras.

Motivering

Motionärerna påpekar att det i socialstyrelsens rapport "Säkerhetsfrågor
vid röntgenundersökningar - Patientstrålskyddet 1974” framkom stora
brister på strålskyddsområdet, främst för patienter inom den röntgendiagnostiska
verksamheten men även på läkarstationer, sjukstugor och mottagningar.
De största bristerna berodde enligt rapporten på obefintlig eller
bristfällig utbildning för flera av de personalkategorier som deltar vid eller
beställer röntgenundersökningar samt på spridning av röntgenutrustning och
apparater till små enheter utan röntgenexpertis. Från det rapporten om
säkerhetsfrågorna framlades dröjde det enligt motionärerna anmärkningsvärt
länge, nämligen två år, till socialstyrelsen i sin egenskap av tillsynsmyndighet
utgav anvisningar rörande patientsäkerheten vid röntgenundersökningar.
Någon uppföljning av hur anvisningarna efterlevs har ej skett, men enligt ett
svar på interpellation i denna fråga den 12 december 1977 redogjorde
statsrådet Troedsson för att socialstyrelsen hade begärt yttrande från en del
sjukvårdshuvudmän med anledning av uppgifter i massmedia om att
bristfälligt utbildad personal tagits i anspråk för röntgenundersökningar.
Något svar från berörda sjukvårdshuvudmän hade då ej inkommit.

Enligt motionärerna måste all personal som arbetar med och utsätter
patienter för joniserande strålning ha erforderliga kunskaper i strålskydd och
strålfysik. Kompetensregler måste utarbetas och fastställas.

Motionärerna erinrar om att socialstyrelsen och strålskyddsinstitutet år
1976 bildat en samarbetsgrupp som skall syssla med bl. a. utbildnings- och
kompetensfrågor samt undersöka hur utfärdade rekommendationer beaktas i

1 Riksdagen 1977/78. 16 sami. Nr 24

JoU 1977/78:24

det praktiska arbetet. Med hänvisning till säkerhetsfrågornas stora betydelse
för människors liv och hälsa hemställs i motionen att riksdagen hos
regeringen begär att samarbetsgruppen påskyndar sitt arbete samt att
strålskyddsinstitutets möjligheter till övervakning och kontroll av apparatur
som anger joniserande strålning förbättras.

Gällande bestämmelser rörande strålskydd

1 strålskyddslagen (1958:110) finns bestämmelser angående skydd mot
joniserande strålning. Med sådan strålning avses i lagen strålning från
radioaktivt ämne, röntgenstrålning och till sin biologiska verkan likartad
strålning (1 §). Genom senast vidtagna ändring (1976:245) har lagen gjorts
tillämplig också i fråga om icke joniserande strålning.

För att bedriva radiologiskt arbete krävs enligt 2 § strålskyddslagen
tillstånd av myndighet som regeringen bestämmer (strålskyddsmyndigheten).
Strålskyddsmyndighet är statens strålskyddsinstitut. Med radiologiskt
arbete förstås i lagen arbete med radioaktivt ämne, arbete vari används
röntgenutrustning eller annan teknisk anordning, avsedd att sända ut
joniserande strålning, och arbete vid anläggning för utvinning av atomenergi.
För innehav av sådan utrustning eller anordning krävs tillstånd av strålskyddsmyndigheten.
Inte heller får radioaktivt ämne innehas, överlåtas eller
importeras utan tillstånd av denna myndighet. Tillstånd får meddelas för viss
yrkesgrupp eller för vissa inrättningar, institutioner eller företag.

Strålskyddsmyndigheten får enligt 3 § första stycket strålskyddslagen
besiktiga lokal som är avsedd att användas i radiologiskt arbete eller för
förvaring av radioaktivt ämne. Enligt paragrafens andra stycke får regeringen
eller, efter regeringens bemyndigande, strålskyddsmyndigheten föreskriva
att röntgenutrustning eller annan teknisk anordning som är avsedd att
användas i radiologiskt arbete eller för förvaring av radioaktivt ämne skall
besiktigas hos tillverkare eller försäljare innan anordningen avlämnas för att
tas i bruk här i landet.

När tillstånd ges skall strålskyddsmyndigheten enligt 5 § första stycket
strålskyddslagen meddela de villkor och övriga föreskrifter som behövs från
strålskyddssynpunkt. Myndigheten får senare meddela nya eller ändrade
villkor eller föreskrifter.

Den som bedriver radiologiskt arbete är enligt 10 § strålskyddslagen
skyldig att, under särskilt beaktande av vac1 som föreskrivs i lagen och med
stöd därav meddelade bestämmelser, iaktta allt som med hänsyn till
omständigheterna skäligen kan göras för att förebygga skador av strålningen.
I samma paragraf åläggs envar som är sysselsatt med radiologiskt arbete att
använda de skyddsanordningar som finns. Enligt 11 § är tillverkare och
försäljare av röntgenutrustning eller annan teknisk anordning som kan alstra
joniserande strålning skyldiga att tillse att anordningen, när den avlämnas för
att tas i bruk, är försedd med nödig strålskyddsutrustning och även i övrigt ger

JoU 1977/78:24

betryggande säkerhet mot skada genom strålningen. Vidare föreskrivs
skyldighet att tillhandahålla de anvisningar som behövs för installation och
drift av anordningen. Den som installerar sådan anordning skall enligt 11 $
tredje stycket tillse att föreskrivna strålskyddsanordningar sätts upp.

112 § strålskyddslagen finns bestämmelser om läkarundersökning av den
som utför radiologiskt arbete. Om anledning förekommer att misstänka att
någon har tillfogats skada av joniserande strålning, skall den som bedriver
radiologiskt arbete eller innehar radioaktivt ämne ofördröjligen anmäla detta
till strålskyddsmyndigheten (13 §).

Tillsynen över efterlevnaden av strålskyddslagen och föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen utövas enligt 14 § av strålskyddsmyndigheten
och tillsynsmän. De sistnämndas verksamhet sker under myndighetens
överinseende och ledning.

Statens strålskyddsinstituts uppgifter

Statens strålskyddsinstitut är såsom tidigare nämnts strålskyddsmyndighet
enligt strålskyddslagen. I den egenskapen är institutet central
förvaltningsmyndighet för ärenden om skydd mot joniserande och icke
joniserande strålning.

Enligt gällande instruktion åligger det strålskyddsinstitutet särskilt att
skaffa sig noggrann kännedom om de risker som är förenade med joniserande
strålning och med uppmärksamhet följa utvecklingen inom de biologiska
strålskyddsverkningarnas och strålningsfysikens område. Det åligger vidare
institutet att bedriva forsknings- och utvecklingsarbete inom strålskyddsområdet
samt samordna olika strålskyddsintressen i landet. Institutet skall
vidare sprida upplysning om faror och olägenheter som kan orsakas av
strålning.

Pågående verksamhet m. m.

De förhållanden som åsyftas i motionen föranledde strålskyddsinstitutet
att redan år 1968 tillskriva socialstyrelsen med förslag om utredning. Den
utredning som i enlighet härmed tillsattes av socialstyrelsen avslutade sitt
arbete år 1974 och föreslog bl. a. att en central referensgrupp för de aktuella
frågorna skulle tillsättas. Ungefär samtidigt utgav institutet på eget initiativ
en informationsskrift om patientskyddet vid röntgendiagnostiskt arbete, som
översändes till samtliga röntgendiagnostiker och samtliga sjukhusavdelningar
som kunde väntas remittera patienter för röntgenundersökning.

År 1976 utkom socialstyrelsens rekommendationer angående patientsäkerheten
vid röntgenundersökningar (Socialstyrelsen anser, 1976:4). Det i
motionen påtalade dröjsmålet från 1974 till 1976 föranleddes bl. a. av att
socialstyrelsen sände utredningens förslag på remiss till ett stort antal
instanser. Styrelsens slutliga anvisningar bygger på såväl utredningens

JoU 1977/78:24

rapport som på de många synpunkter som framkom vid remissbehandlingen.
De innehåller synpunkter och förslag beträffande organisation, tillsyn och
drift av röntgenverksamhet. Styrelsen framhåller bl. a. att all röntgendiagnostisk
verksamhet inom ett sjukvårdsområde bör samordnas under en
röntgenläkares ledning. Styrelsen understryker vikten av att personalen är
ändamålsenligt utbildad för uppgiften och fortlöpande informeras om centralt
eller lokalt utfärdade föreskrifter eller anvisningar. I skriften rekommenderas
sjukvårdshuvudmännen att inrätta lokala röntgenkommittéer med uppgift
att övervaka den röntgendiagnostiska verksamheten inom sjukvårdsområdet.

År 1976 påbörjade vidare socialstyrelsen och strålskyddsinstitutet överläggningar
om det fortsatta samarbetet i fråga om patientskydd m. m. Detta
resulterade i att de båda myndigheterna beslöt upprätta en samarbetsgrupp
med handläggare från myndigheterna och med strålskyddsinstitutets chef
som ordförande. Den slutliga arbetsformen var färdig i november 1976.
Samarbetsgruppen, som enligt uppgift sammanträtt fem gånger, har närmast
karaktären av ett diskussionsforum. Den egentliga handläggningen av väckta
frågor avses ske inom respektive myndighet. Gruppen har beslutat upprätta
en expertpanel från vilken olika experter skall kunna kallas till sammanträdena,
beroende på vilka frågor som diskuteras.

Expertgruppen var inte etablerad förrän i slutet av år 1977, bl. a. beroende
på att ett större antal myndigheter och sammanslutningar först tillfrågades
vilka representanter de ville föreslå skulle ingå i gruppen. Samtliga
medlemmar i expertgruppen hade dock kallats till ett sammanträde med
samarbetsgruppen i november 1977.

Samarbetsgruppen kommer enligt uppgift att behandla bl. a. frågan om
utbildning av sjukvårdspersonal som utför radiologiskt arbete. Denna fråga
har också varit föremål för överläggningar mellan socialstyrelsen och de
fackliga organisationerna på sjukvårdsområdet.

Interpellationssvar

Statsrådet Ingegerd Troedsson besvarade den 12 december 1977 en
interpellation av Margot Håkansson (fp) om arbete med joniserande strålning.
Statsrådet hänvisade i sitt svar bl. a. till socialstyrelsens och strålskyddsinstitutets
uppgifter och verksamhet samt till den samarbetsgrupp med
expertpanel som de båda myndigheterna bildat. Gruppen skulle, framhölls
det, behandla sådana frågor som tagits upp i interpellationer dvs. utbildnings-
och kompetensfrågor för berörd sjukhuspersonal. Vidare skulle den
undersöka i vilken omfattning utfärdade rekommendationer beträffande
lokala röntgenkommittéer m. m. beaktas i det praktiska arbetet. Enligt
statsrådet var målsättningen på någon sikt att allt radiologiskt arbete skulle
utföras av personal med särskild utbildning för ändamålet, såsom läkare,
radiofysiker, röntgenassistenter och radioterapiassistenter. I avvaktan på att

JoU 1977/78:24

man nådde detta mål var det enligt statsrådet viktigt att personalen fick god
intern utbildning. Statsrådet underströk att hon på olika sätt ämnade följa det
mycket viktiga och angelägna arbetet på förevarande område och vidta de
åtgärder som på henne ankom när resultatet av pågående utredningsarbete
förelåg.

Utskottet

I förevarande motion hänvisas till en år 1974 upprättad rapport av
socialstyrelsen enligt vilken det förelåg vissa brister i fråga om strålskyddet,
främst för patienter inom den röntgendiagnostiska verksamheten men även
på läkarstationer, sjukstugor och mottagningar. De största bristerna uppgavs
bero på obefintlig eller bristfällig utbildning för flera av de personalkategorier
som deltar vid eller beställer röntgenundersökningar. Motionärerna framhåller
att all personal som arbetar med och utsätter patienter för joniserande
strålning måste ha erforderliga kunskaper i strålskydd och strålfysik.
Kompetensregler måste utarbetas och fastställas. Motionärerna erinrar om att
socialstyrelsen och statens strålskyddsinstitut år 1976 bildat en samarbetsgrupp
för bl. a. utbildnings- och kompetensfrågor. Med hänvisning till
säkerhetsfrågornas stora betydelse för människors liv och hälsa hemställs i
motionen att riksdagen hos regeringen begär att samarbetsgruppen
påskyndar sitt arbete och att strålskyddsinstitutets möjligheter till övervakning
och kontroll av apparatur som avger joniserande strålning förbättras.

Utskottet vill erinra om att de grundläggande bestämmelserna om skydd
mot joniserande strålning finns i strålskyddslagen (1958:110). För att bedriva
radiologiskt arbete krävs tillstånd av statens strålskyddsinstitut. Med radiologiskt
arbete förstås i lagen bl. a. arbete vari används röntgenutrustning eller
annan teknisk anordning, avsedd att sända ut joniserande strålning. För
innehav av sådan anordning krävs likaledes tillstånd av strålskyddsinstitutet.
När tillstånd ges skall institutet meddela de villkor och föreskrifter som
behövs från strålskyddssynpunkt.

1 övrigt finns i strålskyddslagen bl. a. bestämmelser om besiktning av
lokaler för radiologiskt arbete, om förebyggande åtgärder mot strålskador och
om skyldighet för berörd personal att genomgå läkarundersökning.

Som närmare framgår av den föregående redogörelsen har frågan om
strålskydd vid röntgenverksamhet särskilt uppmärksammats av närmast
ansvariga myndigheter, nämligen socialstyrelsen och strålskyddsinstitutet. I
socialstyrelsens rapport om patientsäkerheten vid röntgenundersökningar
(Socialstyrelsen anser, 1976:4) lämnas synpunkter och förslag rörande
organisation, tillsyn och drift av röntgenverksamhet. Styrelsen understryker
vikten av att personalen är ändamålsenligt utbildad för uppgiften och
fortlöpande informeras om centralt eller lokalt utfärdade föreskrifter eller
anvisningar. I skriften rekommenderas sjukvårdshuvudmännen att inrätta
lokala röntgenkommittéer med uppgift att övervaka den röntgendiagnostiska

JoU 1977/78:24

verksamheten inom sjukvårdsområdet.

Den i motionen åsyftade samarbetsgruppen, som består av företrädare för
de båda myndigheterna, avser bl. a. att behandla utbildnings- och kompetensfrågor
för berörd sjukvårdspersonal. Gruppen har beslutat upprätta en
expertpanel från vilken olika experter skall kunna kallas till gruppens
sammanträden. Samtliga medlemmar i expertpanelen kallades till ett första
sammanträde i november 1977.

Utskottet vill vidare erinra om att statsrådet Ingegerd Troedsson den 12
december 1977 besvarade en interpellation om arbete med joniserande
strålning, varvid hon hänvisade till de båda myndigheternas och samarbetsgruppens
verksamhet på förevarande område. Enligt statsrådet var målsättningen
på någon sikt att allt radiologiskt arbete skulle utföras av personal med
särskild utbildning för ändamålet. Statsrådet underströk att hon på olika sätt
ämnade följa det viktiga och angelägna arbetet på förevarande område och
vidta de åtgärder sompå henne ankom när resultatet av pågående utredningsarbete
förelåg.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om säkerhetsfrågornas stora
betydelse när det gäller röntgenverksamheten inom sjukvårdsområdet. Det
är självfallet angeläget att den verksamhet som bedrivs i olika sammanhang
för att förbättra säkerheten på förevarande område fullföljs på sådant sätt att
den snarast möjligt kan leda till praktiska resultat. Med hänsyn till den
positiva inställning i angivna frågor som visats från regeringens och ansvariga
myndigheters sida synes motionen inte påkalla någon särskild åtgärd från
riksdagens sida. Vad särskilt gäller frågan om ökade kontroll- och övervakningsmöjligheter
för strålskyddsinstitutet synes denna närmast höra
samman med behandlingen av institutets budgetfrågor. I sammanhanget kan
nämnas att institutet som resultat av årets budgetbehandling tillförts viss
resursförstärkning, bl. a. på personalsidan.

Utskottet hemställer

att riksdagen anser motionen 1977/78:786 besvarad med vad
utskottet anfört.

Stockholm den 18 april 1978

På jordbruksutskottets vägnar
EINAR LARSSON

Närvarande: Einar Larsson (c), Svante Lundkvist (s), Maj Britt Theorin (s)*,
Bertil Jonasson (c), Sven Lindberg (s)*, Filip Johansson (c). Åke Wictorsson
(s), Gunnar Olsson (s), Märta Fredrikson (c). Håkan Strömberg (s), Stig Alftin
(s)*, Gunnar Johansson (m)*, Sven Eric Lorentzon (m), Ingrid Andersson (m)
och Ylva Annerstedt (fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.