Med anledning av motion om besökandes tillträde till hyresfastighet som hålls låst under dagtid (Betänkande 1975/76:LU22 Lagutskottet)

Lagutskottets betänkande
1975/76:22

med anledning av motion om besökandes tillträde till hyresfastighet
som hålls låst under dagtid

Motionen

I motionen 1975/76:461 av fröken Andersson m. fl. (c) yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till sådana ändringar i 12 kap. jordabalken -eller annan lag - att hyresvärd åläggs att göra det möjligt för besökande
till boende i hyresfastighet att komma in i fastigheten.

Motionärerna framhåller att det blivit allt vanligare särskilt i de större
städerna att portarna till hyresfastigheter hålls låsta dygnet runt. Enligt motionärerna
medför detta förhållande betydande problem för hyresgästerna.
Som exempel anför motionärerna att många gamla blir helt isolerade, att
ensamboende vid sjukdom får svårt att ta emot besök av läkare och bekanta
samt att telegram- och expressbrevsutbäring försvåras och att hemsändning
av varor omöjliggörs. Enligt motionärerna finns inte någon skyldighet för
hyresvärdarna att se till att personer med ärende till hyresgästerna kan komma
in genom porten samt har partsorganisationerna på hyresmarknaden
visat mycket litet intresse för att lösa problemet. Enda möjligheten att få
till stånd en tillfredsställande lösning anser motionärerna vara att fastighetsägarna
får en lagstadgad skyldighet att ombesörja att besökande till
boende i hyresfastighet kan komma in i fastigheten.

Företrädare för Sveriges fastighetsägareförbund och Hyresgästernas riksförbund
har inför utskottet framfört organisationernas syn på motionsspörsmålet.

Gällande ordning

Enligt 12 kap. 9 § jordabalken (hyreslagen) skall hyresvärden, om ej annat
avtalats, tillhandahålla lägenheten i sådant skick att den enligt den allmänna
uppfattningen i orten är fullt brukbar för det avsedda ändamålet. Bestämmelser
om hur de för hyresgästerna gemensamma utrymmena skall vara
beskaffade saknas däremot. Hyreslagen innehåller vidare vissa regler om
hyresgästens skyldigheter vid utnyttjandet av lägenheten. Allmänna ordningsregler
och bestämmelser om t. ex. öppethållande av fastighetens portar
finns inte intagna i hyreslagen utan dessa förhållanden får regleras i det
mellan hyresvärden och hyresgästen ingångna hyresavtalet. Standardkontrakten
innehåller vanligen en bestämmelse om att fastighetens portar skall
hållas låsta mellan 21.00 och 06.00. Under senare tid har emellertid denna
tid utsträckts genom tidigare stängning på kvällarna, och i vissa fall hålls

1 Riksdagen 1975/76. 8 sami. Nr 22

LU 1975/76:22

portarna låsta dygnet runt. Så är t. ex. fallet om fastigheterna har porttelefon.
Men även fastigheter, som saknar sådan anläggning, hålls i vissa fall låsta
hela dygnet.

Installation av porttelefon kan leda till att lägenheternas bruksvärden stiger,
vilket innebär att hyresvärden kan få rätt till hyreshöjning och därigenom
kompensation för installationskostnaderna.

Tidigare riksdagsbehandling

Vid envar av 1972-1974 års riksdagssessioner har liknande motionsyrkanden
prövats och avslagits av riksdagen. Åren 1972 och 1974 blev motionerna
föremål för remissbehandling. Lagutskottet framhöll i sitt betänkande
(LU 1972:13) att systemet med låsning av portarna under dagtid
medförde sådana nackdelar som påtalats i motionen och att det var angeläget
att dessa olägenheter avhjälptes. Utskottet ansåg emellertid att det var fråga
om ett storstadsproblem och att frågan inte lämpligen borde bli föremål
för generell lagstiftning. Enligt utskottets mening borde i stället i första
hand en lösning på frivillighetens väg eftersträvas. Härvid syntes partsorganisationerna
på hyresmarknaden kunna medverka genom att utarbeta riktlinjer
för hur problemen i det enskilda fallet skulle lösas, påpekade utskottet.
Med hänsyn till att frågan genom remissbehandlingen av motionen aktualiserats
hos organisationerna ansåg utskottet att man kunde räkna med
att frågan skulle bli föremål för överväganden och förhandlingar mellan
dessa. Något initiativ från riksdagens sida fann utskottet därför inte påkallat.

Vid 1973 års riksdagsbehandling av frågan (LU 1973:5) upplyste utskottet
att enligt förfrågningar, som utskottet låtit företaga hos partsorganisationerna
på hyresmarknaden, hade problemet med de låsta portarna inte varit föremål
för förhandlingar mellan organisationerna under det gångna året. Inte heller
hade frågan tagits upp till behandling inför hyresmarknadskommittén. som
är ett av Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO) och Hyresgästernas
riksförbund gemensamt inrättat förhandlingsorgan. Utskottet fann emellertid
att det ej förelåg anledning att frångå den av riksdagen tidigare intagna
ståndpunkten och vidhöll därför att försök att på förhandlingsvägen reglera
frågan lämpligen borde avvaktas.

År 1974(LU 1974:18) vidhöll utskottet uppfattningen att motionsförslaget
om en generellt verkande lagstiftning i frågan inte var hållbart. Man måste
nämligen enligt utskottets mening ställa sig tveksam till en sådan laglig
reglering som skulle innebära att man sätter sig över det bestämda önskemålet
hos flertalet av de berörda hyresgästerna. Om man å andra sidan,
fortsatte utskottet, endast skulle ta hänsyn till den i fastigheten förhärskande
hyresgästopinionen skulle inte genom lagstiftningen problemen avhjälpas
för den kategori av boende, som i första hand drabbas av de olägenheter
som är förknippade med en tidigarelagd portstängning, t. ex. äldre, ensamstående
personer vilka i motsats till många av de andra hyresgästerna normalt

LU 1975/76:22

vistas hemma i sina lägenheter under dagen. Från principiell synpunkt kunde
det också med fog ifrågasättas huruvida ett problem av denna natur, som
endast berörde en ytterst liten del av landets samtliga hyresfastigheter, skulle
regleras genom lagstiftning. Utskottet ansåg att frågan syntes lämpa sig
bättre för en lösning förhandlingsvägen. Endast på detta sätt kunde man
enligt utskottet uppnå sådana lämpliga avvägningar och arrangemang som
i det enskilda fallet kan framstå som rimliga. Beroende på de lokala förhållandena
fanns det då också möjlighet att genom differentierade åtgärder
av olika slag eliminera eller avsevärt reducera de problem som uppkommit
för vissa av hyresgästerna.

Utskottet erinrade om att vid remissbehandlingen år 1974 hyresmarknadens
parter förklarat sig villiga att ta upp frågan i den mellan hyresgäströrelsen
och de enskilda fastighetsägarna tillskapade bostadsmarknadskommittén.
Målsättningen skulle vara att åstadkomma en gemensam rekommendation
om att i förekommande fall antingen installation sker av
porttelefon eller att ytterportarna hålls öppna under viss tid, t. ex. under
förmiddagen. Utskottet fortsatte.

Utskottet vill starkt understryka det angelägna i att partsorganisationerna
aktivt medverkar till att ifrågavarande problem löses på ett smidigt sätt.
Med anledning av de nu gjorda remissuttalandena förutsätter utskottet att
frågan utan oskäligt dröjsmål görs till föremål för ett samrådsförfarande
i den ordning organisationerna anfört.

Utskottet vill också betona att det förhållandet att utskottet ställer sig
avvisande till motionsförslaget inte innebär att utskottet vill förringa betydelsen
av de problem som påtalas i motionen. Utskottet är väl medvetet
om att systemet med låsning av ytterportarna under dagtid i det enskilda
fallet kan utgöra ett allvarligt ingrepp i den dagliga livsföringen och starkt
bidra till att öka isoleringen från omvärlden. Vad utskottet närmast har
i åtanke är de konsekvenser som kan uppstå för ensamstående pensionärer
och för handikappade, liksom även eljest vid t. ex. mera långvariga sjukdomsperioder.
Utskottet vill därför framhålla nödvändigheten av att alla
som kommer i kontakt med förevarande problem gör vad på dem kan ankomma
för att man skall komma till rätta med svårigheterna. Som exempel
vill utskottet nämna att enligt utskottets uppfattning bör - i motsats till
vad en av remissinstanserna anfört - personal från post- och televerket
liksom för övrigt sjukvårds- och hem hjälpspersonal m. fl. åtaga sig besväret
med att inneha och ansvara för nycklar till fastigheten om detta i ett enskilt
fall skulle utgöra en adekvat åtgärd. Eftersom ett sådant arrangemang fungerar
väl när det gäller tidningsdistributionen bör enligt utskottets mening
samhällets olika serviceorgan kunna visa ett liknande tillmötesgående.

Hyresrättsutredningen

Enligt regeringens bemyndigande tillkallades år 1975 hyresrättsutredningen
för en översyn av hyreslagen. Utredningen har i uppdrag att bl. a. pröva
frågan om ett legalt kollektivavtalsliknande system för fastställande av hyresvillkoren
bör införas i hyreslagen. 1 direktiven framhåller föredragande

LU 1975/7l>22

statsrådet att åtskilligt talar för att förhandlingsrätten skall gälla åtminstone
alla bostadshyresgäster i huset eller eventuellt i det fastighetsbestånd som
tillhör en och samma hyresvärd samt att utredningen närmare bör överväga
förhandlingsrättens innebörd i detta avseende. En annan fråga som bör övervägas
är hur hyresgästerna skall företrädas. I direktiven framhålls vidare
att del är angeläget att regelsystemet får en sådan utformning att det främjar
strävandena att successivt öka en boendes inflytande över den egna lägenheten,
gemensamma anläggningar i flerfamiljshus och miljön i bostadens
närmaste omgivning. Utredningen skall vidare överväga vilka ändringar
som bör göras i fråga om hyreslagens systematik för att nå större överskådlighet
och lättillgänglighet. Utredningen är oförhindrad att ta upp också
andra frågor som den finner ha samband med de spörsmål som nämnts
i direktiven.

Utskottet

I motionen yrkas att det skall införas en lagstadgad skyldighet för hyresvärd
att tillse, att besökande till boende i hyresfastighet kan komma
in i fastigheten under dagtid.

Likartade motionsyrkanden har prövats av riksdagen ettvart av åren
1972-1974 och därvid avslagits på hemställan av lagutskottet. Vid remissbehandling
av de åren 1972 och 1974 väckta motionerna framfördes praktiska
och principiella invändningar mot en lagstiftning samt framhölls, att systemet
med portstängning under dagtid i huvudsak förekom i vissa delar
av storstäderna samt att låsning av portarna under dagtid i allmänhet vidtagits
efter överenskommelse mellan hyresvärden och hyresgästerna eller
flertalet av dessa. Utskottet intog för sin del den ståndpunkten att frågan
inte borde regleras lagstiftningsvägen utan lösas genom förhandlingar. År
1974 framhöll utskottet sålunda att man måste ställa sig tveksam till en
laglig reglering som skulle innebära att man satte sig över det bestämda
önskemålet hos flertalet av de berörda hyresgästerna. Om man å andra sidan
endast skulle ta hänsyn tili den i fastigheten förhärskande hyresgästopinionen,
fortsatte utskottet, skulle inte genom lagstiftningen problemen avhjälpas
för den kategori av boende, som i första hand drabbades av de
olägenheter som var förknippade med en tidigarelagd portstängning, t. ex.
äldre, ensamstående personer vilka i motsats till många av de andra hyresgästerna
normalt vistades hemma i sina lägenheter under dagen. Från
principiell synpunkt kunde det också enligt utskottet med fog ifrågasättas
huruvida ett problem av denna natur, som endast berörde en ytterst liten
del av landets samtliga hyresfastigheter, skulle regleras genom lagstiftning.
Utskottet underströk i stället det angelägna i att partsorganisationerna aktivt
medverkade till att problemet löstes på ett smidigt sätt och förutsatte att
frågan utan oskäligt dröjsmål blev föremål för ett samrådsförfarande.

Vid behandlingen av den i år väckta motionen har företrädare för Sveriges

LU 1975/76:22

fastighetsägareförbund och Hyresgästernas riksförbund inför utskottet redovisat
organisationernas syn på motionsspörsmålet. De har därvid framhållit
att det varit relativt ovanligt att klagomål över portlåsningen dagtid
förts till organisationerna samt att i de enstaka fall portlåsningen vållat problem
för hyresgästerna frågan lösts genom lokala förhandlingar som i de
flesta fall lett till installation av porttelefon. Några centrala förhandlingar
om frågan har däremot inte förts av den anledningen, att några meningsskiljaktigheter
mellan partsorganisationema inte föreligger. I övrigt har organisationerna
vidhållit vad som anförts vid remissbehandlingarna 1972 och
1974.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit anser utskottet att skäl saknas
för en omprövning av riksdagens tidigare ställningstagande till frågan om
lagreglering. Utskottet vidhåller uppfattningen att det i motionen behandlade
problemet bör lösas förhandlingsvägen. Som framgår av vad partsorganisationerna
uppgivit har det i praktiken visat sig att de med portlåsningen
under dagtid förenade problemen kunnat lösas genom förhandlingar i de
enskilda fallen. Utskottet utgår från att partsorganisationema på hyresmarknaden
även i framtiden kommer att lösa ifrågavarande problem på ett liknande
smidigt sätt. Skulle det visa sig att en sådan ordning inte är till
fyllest, förutsätter utskottet att organisationerna utan dröjsmål tar upp frågan
i den mellan hyresgäströrelsen och de enskilda fastighetsägarna tillskapade
bostadsmarknadskommittén. I anslutning härtill vill utskottet erinra om
att hyresrättsutredningen har i uppdrag att utreda frågan om införande av
ett legalt kollektivavtalsliknande system för fastställande av hyresvillkor
samt att även andra spörsmål som har samband härmed kan bli föremål
för utredningens överväganden.

Utskottets ställningstagande innebär självfallet inte att utskottet vill förringa
betydelsen av de problem som påtalas i motionen. Som framhålls
av motionärerna kan låsning av ytterporten starkt bidra till att öka handikappades
och ensamståendes isolering från omvärlden samt medföra allvarliga
konsekvenser vid långa sjukdomsperioder. I likhet med vad utskottet
anförde 1974 vill utskottet därför framhålla nödvändigheten av att alla som
kommer i kontakt med förevarande problem gör vad på dem kan ankomma
för att man skall komma till rätta med svårigheterna. Som exempel vill
utskottet nämna att enligt utskottets uppfattning sjukvårds- och hemhjälpspersonal
m. fl. bör kunna åta sig ansvaret för att inneha nycklar till fastigheten
om detta i ett enskilt fall skulle utgöra en adekvat åtgärd. Eftersom
ett sådant arrangemang fungerar väl när det gäller tidningsdistributionen
bör enligt utskottets mening samhällets olika serviceorgan kunna göra ett
liknande åtagande.

LU 1975/76:22

Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen.
Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1975/76:461.

Stockholm den 6 april 1976

På lagutskottets vägnar
IVAN SVANSTRÖM

Närvarande: herrar Svanström (c), Lidgård (m), fru Åsbrink (s), herrar Sjöholm
(fp). Andersson i Södertälje (s). Olsson i Timrå (s), Winberg (m), fru
Nilsson i Sunne (s), fru Fredgardh (c)*, fru Tillander (c)*, fru Hjalmarsson
(s), fru Johansson i Hovmantorp (s)*, herr Henmark (fp) och fru Karlsson

(c).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herr Svanström (c), fru Fredgardh (c), fru Tillander (c) och fru Karlsson
(c) som anser

dels att det avsnitt av utskottets betänkande som börjar på s. 5 med
orden ”Med hänsyn” och slutar på s. 6 med orden "till motionen” bort
ha följande lydelse:

Utskottet vill till en början framhålla att portlåsning dagtid vanligtvis
har sin orsak i olika förhållanden i fastighetens omgivning. Inför utskottet
har sålunda upplysts att det exempelvis ofta förekommer att i storstadsfastigheter,
som ligger nära Systembolagets utminuteringsställen, portarna
hålls låsta för att hindra obehöriga personer från att uppehålla sig i fastigheterna.
Med hänsyn härtill anser utskottet att det i motionen påtalade
problemet inte kan ses isolerat utan måste sättas in i ett större socialt sammanhang.
På längre sikt bör därför problemet kunna angripas genom olika
åtgärder på det sociala området. I förevarande ärende saknas emellertid anledning
att närmare gå in på dessa frågeställningar.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att portlåsning dagtid starkt
kan bidra till att öka handikappades och ensamståendes isolering från omvärlden
samt medföra allvarliga konsekvenser för hyresgäster som är sjuka
längre perioder. Utskottet anser det därför angeläget att en tillfredsställande
lösning av frågan kan komma till stånd. Då utskottet tidigare prövat ifrågavarande
spörsmål, har utskottet ansett att det i första hand bör lösas
förhandlingsvägen och understrukit betydelsen av att partsorganisationerna
utan oskäligt dröjsmål tog upp frågan i ett samrådsförfarande. Som framgår
av vad partsorganisationerna uppgivit inför utskottet i år har emellertid några

LU 1975/76:22

centrala förhandlingar inte kommit till stånd av den anledningen att några
meningsskiljaktigheter inte föreligger. Vidare har upplysts att i de enskilda
fall klagomål över portlåsningen förts till organisationerna, frågan lösts
genom förhandlingar.

I anslutning till det anförda vill utskottet erinra om att partsorganisationerna
på hyresmarknaden inte företräder alla hyresvärdar och hyresgäster.
Vad särskilt gäller de grupper för vilka portlåsningen har de allvarligaste
konsekvenserna, nämligen ensamstående och handikappade, torde det ofta
förhålla sig så att de står utanför hyresgäströrelsen. Organisationernas uttalanden
kan därför inte läggas till grund för någon bedömning av hur många
hyresgäster som åsamkas problem genom portlåsningen eller av i vilken
utsträckning svårigheterna kunna bemästras förhandlingsvägen. Inte heller
har utskottet kunnat bedöma i vilken utsträckning det påtalade problemet
vållar svårigheter utanför storstäderna.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att det bör närmare övervägas,
om frågan kan lösas på andra vägar än genom förhandlingar. Sådana
överväganden torde emellertid förutsätta en närmare undersökning av i vilken
utsträckning systemet med portlåsning dagtid tillämpas. En sådan undersökning
bör också belysa huruvida systemet är en storstadsföreteelse
eller om det tillämpas även på andra orter. Vidare bör närmare utredas
vilka olika lösningar som står till buds för att man skall kunna komma
till rätta med problemet. Undersökningen bör ske i form av en kartläggning.
Enligt utskottets mening synes det lämpligt att hyresrättsutredningen, som
har att göra en översyn av hyreslagstiftningen, genom tilläggsdirektiv får
i uppdrag att utföra ifrågavarande kartläggning.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionen bör ges regeringen
till känna.

dets att utskottet bort hemställa

att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:461 ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om kartläggning av
problemet med portlåsning dagtid.

GOTAB 51522 Stockholm 1976