med anledning av motion om beredskapslagringen av olja (Betänkande 1978/79:FöU6 Försvarsutskottet)

FöU 1978/79:6

Försvarsutskottets betänkande
1978/79:6

med anledning av motion om beredskapslagringen av olja

I motionen 1977/78:1039 av Svante Lundkvist m. fl. (s) yrkas att riksdagen
beslutarge regeringen till känna att den olja som inköps för beredskapslagring
inte får innehålla mer svavel än högst 1 viktprocent.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från överstyrelsen för
ekonomiskt försvar (ÖEF) och statens naturvårdsverk.

Bakgrund

För att motverka utsläpp i luften av svavelföroreningar får regeringen
enligt lagen (1976:1054) om svavelhaltigt bränsle meddela föreskrifter som
bl. a. gäller förbränningen av sådant fossilt bränsle. 1 förordningen
(1976:1055) om svavelhaltigt bränsle har regeringen, med giltighet från den 1
oktober 1977, föreskrivit att eldningsolja med högre svavelhalt än 1,0
viktprocent eller annat fossilt bränsle som innehåller svavel inte får
förbrännas i Stockholms län, Södermanlands län, Örebro län. Värmlands län
och samtliga söder därom belägna län om förbränningen medför att
svavelföroreningar släpps ut i luften i en mängd som motsvarar mer än 0,24
gram svavel per megajoule bränsle. Lagen och förordningen grundar sig på
riksdagens beslut om åtgärder mot svaveldioxidutsläppen (prop. 1976/77:3,
JoU 1976/77:4, rskr 1976/77:24). Målet är att svaveldioxidutsläppen i vårt
land år 1985 skall ha minskat till den nivå som fanns i början av 1950-talet.
Detta skall ske bl. a. genom att man successivt utvidgar förbudet mot
eldningsoljor med hög svavelhalt även till andra delar av landet.

J anslutning till 1977 års försvarsbeslut antog riksdagen ett program för
fortsatt beredskapslagring av olja (prop. 1976/77:74 bil. 2, FöU 1976/77:13,
rskr 1976/77:311). Programmet avser tiden 1978-1984. Det innebär bl. a. en
statlig utbyggnad av beredskapslagringen av råolja med 9,6 milj. m3, avsedd
för fredskriser. Utbyggnaden sker genom ÖEF:s försorg. ÖEF har hittills låtit
uppföra en första anläggning härför i Göteborg. Enligt beslut av regeringen i
december 1977 har 1,2 milj. m3 råolja inköpts och lagrats i anläggningen.
Svavelhalten i denna råolja uppgår till 1,36 viktprocent, vilket motsvarar 2,4
viktprocent i slutprodukten.

1 Riksdagen 1978/79. 10 sami. Nr 6

Föll 1978/79:6

Motionen

Enligt motionärernas mening är det högst anmärkningsvärt att regeringen
genom sitt beslut om upphandling av högsvavlig olja urholkar ett enhälligt
riksdagsbeslut om kraftfulla åtgärder för att komma till rätta med de
besvärliga svaveldioxidutsläppen. Regeringen nonchalerar - anser de - med
sitt handlande de besvärliga miljö- och hälsoproblem som följer av svaveldioxidutsläppen
och andra föroreningar på grund av förbränning av olja. Till
detta kom mer att tilltron till riksdagens beslut undergrävs när staten planerar
att använda högsvavlig olja. Motionärerna kräver att riksdagsbeslutet skall
genomföras och att det självfallet också skall omfatta den olja som staten
inhandlar.

Remissyttrandena

ÖEF erinrar om att ifrågavarande råolja i första hand är avsedd för
fredskriser vid störningar i tillförseln utifrån och att den därför inte kommer
att omsättas såvida inte mot förmodan dess kvalitet skulle försämras. Om det
skulle inträffa en oljekris, som gör det nödvändigt att ta råoljelagren i anspråk,
bör enligt ÖEF svavelhalten i de oljeprodukter som tas fram ur råoljan kunna
tolereras även om denna överstiger de gränser som nu är fastställda. Vid
bedömningen av kvaliteten på den råolja som har lagts in i Göteborgsanläggningen
- en bedömning som även kommer att ligga till grund för fortsatta
råoljeinköp - har största uppmärksamhet ägnats åt att en kvalitet köps in som
tål förvaring under lång tid utan krav på omsättning. Det har vidare ansetts
önskvärt att lagra sådana råoljeslag som medger största möjliga framtagning
av lätta produkter, såsom råvaror för petrokemisk industri, bensin, dieselolja
och lätt eldningsolja. Dessa produkter kan, framhåller ÖEF, utvinnas ur den
köpta råoljan utan att gällande svavelbestämmelser överskrids. Vad gäller
den tunga eldningsoljan är det redan i dag möjligt att vid ett av landets
raffinaderier av råoljan framställa eldningsolja som fyller kraven på högsta
tillåtna svavelhalt. ÖEF anser att det saknas anledning att ompröva frågan om
valet av råoljetyp mot bakgrund av gällande bestämmelser om högsta
svavelhalt i eldningsolja.

Statens naturvårdsverk behandlar de argument verket anser ha legat bakom
regeringens beslut att köpa högsvavlig råolja för beredskapslagring. Ett skäl
bedöms av naturvårdsverket ha varit att lågsvavlig råolja ansågs ge olämplig
nafta för den petrokemiska industrin i Stenungsund. Naturvårdsverkets
kontakter med denna industri har dock visat att den nafta som erhålls ur
lågsvavlig råolja är fullt användbar även om framställningsprocessen blir
något dyrare. Ett annat argument anser naturvårdsverket ha varit att
lågsvavlig råolja skulle vara olämplig att lagra under lång tid. Detta skäl måste
enligt naturvårdsverket vara ohållbart eftersom USA f. n. lagrar lågsvavlig
råolja i bergrum (saltgruvor) i sådan omfattning att man väntar att världs -

FöU 1978/79:6

marknadspriset skall påverkas. Ytterligare ett motiv som naturvårdsverket
anser ha varit styrande vid anskaffningen är det lägre priset på den lågsvavliga
råoljan. Enligt naturvårdsverkets mening äger den avvägning mellan kostnader
och miljöförbättring som låg bakom beslutet om svavelhalten i
eldningsolja full tillämplighet även i detta fall.

Naturvårdsverket delar den grundsyn som kommer till uttryck i motionen.
Verket påpekar emellertid att det inte finns någon direkt överensstämmelse
mellan svavelhalten i råoljan och i eldningsoljan. Med hänsyn härtill bör ett
bifall till motionen formuleras så att riksdagen beslutar ge regeringen till
känna att den tunga eldningsolja som inköps för beredskapslagring inte får
innehålla mer svavel än högst 1 viktprocent och att råolja inte får innehålla
mer svavel än att denna efter avsedd raffinering ger en tung eldningsolja med
högst 1 viktprocent svavelhalt. Ett beslut i enlighet härmed vore enligt
naturvårdsverket synnerligen önskvärt från miljövårdssynpunkt.

Utskottet

Det oljelagringsprogram för perioden 1978-1984 som riksdagen har
beslutat innebär att 9,6 milj. m3 råolja skall inköpas och beredskapslagras för
fredskriser. Hittills har inköpts 1,2 milj. m3 högsvavlig råolja. Enligt
motionärerna har man vid detta inköp inte tillräckligt beaktat problemen med
svaveldioxidutsläpp vid förbrukning av högsvavlig olja.

Utskottet vill inledningsvis hävda att även under en fredskris bör
uppställda miljövårdskrav så långt möjligt uppfyllas. Detta ställer vissa krav
när det gäller att bygga upp beredskapslager av råolja eller andra varor för en
bristsituation av det slag som en fredskris innebär. Vidare måste beaktas att
man f. n. saknar erfarenhet av hur länge råolja kan lagras. Det kan därför bli
nödvändigt att omsätta lagrad råolja utan samband med en kris. Vid en sådan
omsättning bör gällande miljövårdsbestämmelser följas helt. Utskottet anser
därför i enlighet med motionens syfte att man endast bör lagra sådan råolja
som kan ge oljeprodukter som uppfyller gällande krav på högsta tillåtna
svavelhalt. Detta har också understrukits i naturvårdsverkets yttrande.

När det gäller den nu aktuella råoljan är enligt vad utskottet har inhämtat
avsikten att en eventuell omsättning skall ske på sådant sätt att kraven enligt
lagstiftningen om svavelhaltigt bränsle skall uppfyllas. Den dåvarande
regeringen gav också i samband med inköpet ÖEF och naturvårdsverket i
uppdrag att gemensamt utreda vilka åtgärder bl. a. av administrativ och
teknisk natur som kan behöva vidtas i detta syfte.

Utskottet räknar med att uppställda miljövårdskrav kommer att beaktas
vid kommande råoljeinköp. Genom resultaten av den pågående utredningen
kommer också att finnas ett bättre underlag för bedömning av en ny
upphandling. Syftet med motionen blir därmed tillgodosett.

FöU 1978/79:6

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1977/78:1039.

Stockholm den 7 november 1978

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Näivarande: Per Petersson (m), Bengt Gustavsson (s), Erik Glimnér (c), Eric
Holmqvist (s), Georg Pettersson (c), Gudrun Sundström (s), Gunnar Björk i
Gävle (c), Roland Brännström (s), Åke Gustavsson (s), Hans Lindblad (fp),
Karl-Erik Svartberg (s), Olle Aulin (m), Eric Hägelmark (fp) och Arne
Remgård (fp).

GOTAB 58682 Stockholm 1978