med anledning av motion om åtgärder för att begränsa äktenskap med minderåriga (Betänkande 1980/81:LU2 Lagutskottet)

LU 1980/81:2

Lagutskottets betänkande
1980/81:2

med anledning av motion om åtgärder för att begränsa äktenskap med
minderåriga

Ärendet

I betänkandet behandlas motion 1979/80:155 av Hans Petersson i
Röstånga (fp) i vilken yrkas att riksdagen hos regeringen begär en
kartläggning av utländska minderårigas giftermål i enlighet med vad som
framförts i motionen samt förslag till åtgärder för att begränsa dessa
barnäktenskap.

Remissyttranden över motionen har avgivits av socialstyrelsen, statens
invandrarverk, länsstyrelsen i Stockholms län samt sociala centralnämnden i
Södertälje.

På lagutskottets begäran har socialutskottet avgivit yttrande över motionen
och de inkomna remissyttrandena. Yttrandet har fogats som bilaga till
betänkandet.

Gällande rätt

Enligt 2 kap. 1 § giftermålsbalken (GB) får den som är under 18 år inte ingå
äktenskap utan tillstånd av länsstyrelsen i det län där den underårige har sitt
hemvist. I 2 kap. 5 § finns vissa föreskrifter angående förfarandet i sådana
tillståndsärenden. Sålunda skall den underåriges vårdnadshavare som regel
beredas tillfälle att yttra sig. Vidare skall vederbörande barnavårdsnämnd
höras. Länsstyrelsens beslut kan överklagas till kammarrätten.

Innan äktenskapet ingås skall en prövning ske huvuvida hinder mot
äktenskapet föreligger. Närmare bestämmelser härom finns i 3 kap. GB.
Därvid gäller bl. a. att länsstyrelsens tillstånd för underårig att ingå
äktenskap skall företes. Beträffande den som inte är eller skall vara
kyrkobokförd i Sverige stadgas att han eller hon vid hindersprövningen skall
förete det intyg från utländsk myndighet om sin behörighet som kan
anskaffas.

I fråga om utländska medborgares rätt att ingå äktenskap finns särskilda
bestämmelser i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden
rörande äktenskap och förmynderskap. Lagen bygger på nationalitetsprincipen,
dvs. att medborgarskapet är avgörande för vilka rättsregler som skall
tillämpas. Vissa andra länders internationella privaträtt bygger på domicilprincipen,
som innebär att vederbörandes hemvist får styra valet av
rättsregler. Enligt 1 kap. 1904 års lag gäller som huvudregel att om en
utlänning vill ingå äktenskap skall hans eller hennes rätt därtill prövas enligt

1 Riksdagen 1980181. 8 sami. Nr 2

LU 1980/81:2

lagen i den stat där han eller hon är medborgare. Utländsk medborgare som
sedan minst två år har hemvist här i landet eller i annan främmande stat kan
dock få sin rätt att ingå äktenskap prövad enligt svensk lag. Även en svensk
medborgare som sedan minst två år har hemvist i främmande land kan få
rätten att ingå äktenskap prövad enligt lagen i den staten. Ett ytterligare
undantag från huvudregeln är att den som är under 15 år inte får ingå
äktenskap i Sverige utan tillstånd av länsstyrelsen (1 kap. 3 S första punkten)
även om rätten att ingå äktenskap skall prövas enligt utländsk lag. Även vissa
andra äktenskapshinder skall iakttas oavsett vilken lag som skall tillämpas.

Beträffande ett äktenskap som ingåtts utomlands gäller enligt 1904 års lag
att det anses giltigt i Sverige om det är giltigt antingen i den stat där det ingieks
eller i den eller de stater som mannen och kvinnan var medborgare i och detta
även om den svenska rätten lägger hinder i vägen för äktenskapet. Detta
innebär exempelvis att ett äktenskap där ena parten är under 15 år blir
gällande i Sverige om det ingåtts i ett land som medger äktenskap med
underåriga.

Motionsmotivering

I motionen påpekas inledningsvis att Sverige sedan andra världskriget i allt
högre grad blivit ett flernationellt samhälle. Invandrare har kommit från när
och fjärran. Efter hand som vi fått ökad erfarenhet av denna invandring har
det enligt motionären stått klart att invandrarnas olika kulturer i sig själva
varit positiva för hela det svenska kulturlivet.

Dock finns det värderingar i några kulturer som motionären anser vara
alltför främmande för att kunna tolereras i vårt samhälle. Det gäller främst
synen på kvinnan och hennes plats i tillvaron. I några invandrarkulturer anses
kvinnan alltjämt vara mannen underdånig och mannens personliga egendom,
en mannens tjänare.

Motionären anser att riksdagen bör reagera mot att minderåriga flickor
gifts bort. De är alltjämt barn oavsett vad åldriga hemlandstraditioner säger.
De utlovade flickorna har sällan något att själva säga till om och giftermålen
sker många gånger mot deras egen vilja.

Motionären understryker att det är viktigt att vi har stor tolerans för
främmande kulturer och traditioner. Men vi kan aldrig tolerera att man
överskrider vissa grundläggande regler om frihet och rättvisa eller att man
kränker människans rätt att av egen förmåga och vilja skapa och forma sin
tillvaro. I och med att samhället accepterar dessa barnäktenskap torde
toleranströskeln ha överskridits. Dessutom är det enligt motionären ovärdigt
att svenska tjänstemän med hänvisning till hemlandstraditioner skall behöva
utfärda hinderslöshetsintyg för att mycket unga flickor skall giftas bort.

Motionären erinrar om att av folkmängdsstatistiken framgår hur många
mellan 15 och 17 år i vårt land som var gifta per den 31 december 1978. Bland

LU 1980/81:2

samtliga svenska medborgare var 2 pojkar och 52 flickor i denna åldersgrupp
gifta. Bland de utländska medborgarna var 28 pojkar och 198 flickor gifta.
Merparten av flickorna var från Turkiet (71) och från Grekland (63). Det
torde däremot i dag, fortsätter motionären, saknas uppgifter om hur många
ansökningarom minderåriga invandrarflickors giftermål som kommer in per
år och på vilka grunder sådana ansökningar bifalls resp. avslås. En kartläggning
av detta vore första steget i att minska antalet barnäktenskap.

Motionären framhåller vidare att svensk äktenskapslagstiftning kan
kringgås genom att flickorna tas med till sitt hemland för att där giftas bort i
enlighet med hemlandets lag. Därefter återvänder man som officiellt gift till
Sverige. I undersökningen om de utländska barnäktenskapen bör det enligt
motionären undersökas om och hur ofta man på detta sätt kringgår den
svenska lagen.

Tidigare riksdagsbehandling

Regeln i 1904 års lag att en utländsk medborgare som är under 15 år inte får
ingå äktenskap i Sverige utan länsstyrelsens tillstånd infördes 1973 (prop.
1973:158, LU 1973:42). Vid riksdagsbehandlingen av lagstiftningsärendet
väcktes en motion vari förespråkades att samma åldersgräns borde föreskrivas
i 1904 års lag som i GB. I sitt av riksdagen godkända betänkande framhöll
lagutskottet att även om utländsk lag får tillämpas vid ingående av äktenskap
inför svensk myndighet kan det någon gång hända att i den främmande rätten
finns vissa bestämmelser vilkas tillämpning i vårt land skulle innebära en
rättstillämpning i strid mot grunderna för svensk rättsordning och svenska
offentliga intressen, s. k. ordre public. Utskottet hänvisade till att av hänsyn
till svensk ordre public i 1 kap. 3 § föreslogs regler om vissa äktenskapshinder
som alltid skall respekteras, oavsett vad den eljest tillämpliga lagen
föreskriver. En sådan regel var bestämmelsen att den som är under 15 år
aldrig får ingå äktenskap utan tillstånd av länsstyrelsen.

Utskottet erinrade om att vår internationella äktenskapslag ditintills
saknat bestämmelser om minimiålder för äktenskap. Som framhölls i
propositionen syntes det dock i hög grad motiverat av ordre public-hänsyn att
lagen tar upp föreskrifter därom. Uppenbart skulle det enligt utskottet strida
mot grunderna för svensk rättsordning att medge att barn får ingå äktenskap.
En sådan föreskrift stod också i god överensstämmelse med FN-konventionen
angående samtycke till, minimiålder för samt registrering av äktenskap.
Utskottet pekade på att i det till grund för lagstiftningen liggande
utredningsbetänkandet som skäl för att sätta åldersgränsen vid 15 år och inte
vid 18 år som i GB anförts att giftermålsgränsen i vissa länder - också i
Europa - var så låg åtminstone för kvinna att man inte lämpligen kunde sätta
en högre generell gräns. Utskottet biträdde denna uppfattning. Utskottet
framhöll vidare att vid remissbehandlingen inte riktats annan invändning mot
den nya regeln än att hovrätten för västra Sverige motsatt sig att dispens

1* Riksdagen 1980/81. 8 sami. Nr 2

LU 1980/81:2

skulle kunna ges för den som är under 15 år att gifta sig. Föredragande
statsrådet hade uttryckt förståelse för denna synpunkt. Utskottet hänvisade
vidare till att statsrådet framhållit att det enligt svensk uppfattning
otvivelaktigt var svårt att tänka sig att en myndighet skulle kunna samtycka
till äktenskap för den som inte har uppnått 15 års ålder. Även utskottet ansåg
att 15 år i princip var en alltför låg ålder för att ingå äktenskap. Utskottet
hade därför förståelse för syftet med motionen. Såsom framhållits i
propositionen borde möjligheten till dispens dock inte helt uteslutas, i
synnerhet som i GB inte angavs någon nedre gräns för länsstyrelsens
dispensmöjlighet och eftersom under de senaste åren i några fall dispens
också lämnats den som inte uppnått 15 år att ingå äktenskap.

På grund av bl. a. det anförda tillstyrkte utskottet den föreslagna
bestämmelsen i 1904 års lag och avstyrkte följaktligen bifall till motionen.

Motion till Europarådet

Frågan om äktenskap med minderåriga har år 1980 tagits upp i en motion
till Europarådets parlamentariska församling. Huvudmotionär är Anna
Eliasson och bakom motionen står även bl. a. Kurt Hugosson och Einar
Larsson. I motionen föreslås att Europarådsförsamlingen skall rekommendera
ministerkommittén att uppmana medlemsländernas regeringar att vidta
erforderliga åtgärder i syfte att bereda underåriga bättre skydd mot
påtvingade och alltför tidiga giftermål.

Översyn av frågor rörande invandringen och invandrarnas situation i
Sverige

Regeringen har i år tillsatt en kommitté som skall se över frågor rörande
invandringen och invandrarnas situation i Sverige. I direktiven (Dir.
1980:48) erinras bl. a. om att riksdagen år 1975 antagit riktlinjer för
invandrar- och minoritetspolitiken med utgångspunkt i målen jämlikhet,
valfrihet och samverkan. Valfrihetsmålets syfte är att ge alla människor i
Sverige som vill tillhöra en etnisk eller språklig minoritet möjligheter till
kulturell identitet och till att behålla och utveckla sitt språk och kulturarv.
Det framhålls att valfrihetsmålet dock inte får tolkas som ett godtagande av
sådana värderingar som starkt avviker från den grundsyn som kommer till
uttryck i vår lagstiftning, rörande t. ex. jämställdhet mellan kvinnor och män
eller barns rättigheter. Enligt direktiven skall utredningen ha i uppgift att
dels se över 1968 års riktlinjer för den reglerade invandringen, dels överväga
den fortsatta inriktningen av åtgärder för invandrare och minoriteter i
Sverige. I sistnämnda hänseende framhålls bl. a. att kommittén bör föreslå
de preciseringar i riktlinjerna som är nödvändiga, främst med hänsyn till
valfrihetsmålet. Kommittén bör vara oförhindrad att efter hand pröva olika
frågor med anknytning till invandrares och etniska minoriteters sociala,

LU 1980/81:2

arbetsmarknads-, utbildnings-, kulturella och religiösa situation, i den mån
dessa frågor inte utreds i annan ordning.

Remissyttrandena

Socialstyrelsen är medveten om de problem som anförts i motionen och
delar motionärens uppfattning att alltför tidiga äktenskap medverkar till att
gifta tonåringar hamnar i ett ofördelaktigt läge beträffande studier,
yrkesutbildning och den jämställdhet mellan könen som eftersträvas i
Sverige.

Socialstyrelsen tillstyrker därför motionärens begäran om en kartläggning
av utländska minderårigas giftermål och förslag för att begränsa dessa
barnäktenskap. Enligt socialstyrelsen torde kartläggningen förslagsvis kunna
ingå som en uppgift i den invandrarpolitiska kommitté som regeringen
kommer att tillsätta under 1980. Även jämställdhetskommittén som fått till
uppgift att utreda invandrarkvinnornas situation skulle enligt socialstyrelsen
kunna utföra en sådan kartläggning.

Statens invandrarverk (SIV) pekar inledningsvis på de av riksdagen
antagna målen för invandrar- och minoritetspolitiken. Målen har sammanfattats
i begreppen jämlikhet, valfrihet och samverkan. Som valfrihetsmålet
närmare definierats i prop. 1975:26 innebär det att medlemmar av språkliga
minoriteter skall kunna välja i vilken grad de vill uppgå i svensk kulturell
identitet och i vilken grad de vill behålla och utveckla den ursprungliga
identiteten. SIV anser att valfrihetsmålet är så allmänt formulerat, att det är
först i den praktiska verksamheten som det kan ges konkret innehåll samt att
valfrihetsmålet härvid kan komma i konflikt med grundläggande värderingar
i det svenska samhället och att valfriheten i vissa fall kan behöva
begränsas.

SIV framhåller att äktenskap med underåriga onekligen kan strida mot
grundläggande värderingar i det svenska samhället och således vara ett
område där valfriheten måste kunna begränsas. SIV ifrågasätter om
nuvarande åldersgräns på 15 år för den som vill ingå äktenskap inför svensk
myndighet är tillräcklig för att helt eliminera ur samhällelig synpunkt
stötande äktenskap med underåriga.

SIV pekar på att inom vissa invandrar- och minoritetsgrupper ingås
äktenskapet efter överenskommelse mellan föräldrarna utan parternas
medverkan. Detta förfarande strider mot en modern syn på barn som
självständiga individer såsom den t. ex. kommit till uttryck i betänkandet
(SOU 1979:63) Barnets rätt. Då den sexuella debuten bland svenska
ungdomar sker allt längre ner i åldrarna anser SIV att ett äktenskap mellan
mycket unga människor därför inte behöver innebära något annorlunda i
detta avseende. Allvarligare är det om kvinnan i mycket unga år blir gravid.
På grund av äktenskapet kan skolgång och yrkesutbildning bli eftersatta.

LU 1980/81:2

Eftersom det är kvinnan som är mest utsatt motverkas enligt SIV
strävandena i samhället för ökad jämlikhet mellan könen. SIV anser att dessa
äktenskap sannolikt också kan utsättas för svåra påfrestningar i en miljö så
helt annorlunda hemlandets.

För SIV:s vidkommande har äktenskap med underåriga även aktualiserats
vid handläggningen av tillståndsärenden. SIV har följande praxis på
området. Utlänning, som åberopar äktenskap med härvarande person som
skäl för att få stanna i landet, meddelas tillstånd under förutsättning att båda
parter inte längre är skolpliktiga enligt svensk lag. Undantag härifrån görs
om makarna har barn eller annars särskilda skäl föreligger.

SIV framhåller vidare att en möjlighet att lagstiftningsvägen begränsa i
Sverige ingångna äktenskap med underåriga kan vara att femtonårsgränsen i
1904 års lag höjs. Ett annat sätt kan vara att ge ökat utrymme för
domicilprincipen, dvs. låta svensk lag bli tillämplig även på utlänning.
Däremot kan det enligt SIV vara svårare att begränsa giltigheten här i landet
av äktenskap med underåriga som ingås utomlands. SIV finner samtidigt
anledning understryka, att en begränsning av äktenskap med underåriga inte
enbart får ses som en lagteknisk fråga. Vi har här att göra med ett hävdvunnet
kulturmönster, som kanske inte alltid låter sig påverkas av lagändringar.
Kontakten med svensk kultur och svensk syn på barn och äktenskap torde
enligt SIV på sikt kunna medföra förändringar. Framgång härmed förutsätter
dock invandrarnas och minoriteternas egen medverkan.

Sammanfattningsvis anser SIV att äktenskap med underåriga innehåller
inslag som knappast låter sig förenas med dagens samhälle och människosyn.
Det finns därför all anledning att kartlägga förekomsten av sådana
äktenskap. Detta menar SIV kan bli en uppgift för den invandrarpolitiska
kommitté som regeringen kommer att tillsätta under 1980.

Länsstyrelsen i Stockholms län anför i sitt yttrande att underåriga
invandrarungdomars rätt att utan prövning ingå äktenskap i Sverige kan
begränsas genom ändring av gällande lagstiftning. Ett sätt vore att höja den
nu gällande femtonårsgränsen. Länsstyrelsen begär regelmässigt yttrande av
social nämnd i dispensärenden. En höjning av åldersgränsen skulle således
enligt länsstyrelsen innebära att den underåriga, genom den utredning som
företas av respektive socialförvaltning, fick kontakt med och stöd av
socialarbetare. Vidare skulle socialförvaltningen kunna utreda om den
underåriga själv önskade ingå äktenskap.

Länsstyrelsen anser att en lagändring skulle kunna medföra att invandrarungdomar
i större utsträckning än för närvarande återvänder till hemlandet
för att gifta sig där. Detta bör dock inte förhindra att den lagliga möjligheten
att inför svensk myndighet ingå äktenskap bättre anpassas till i Sverige
gällande värderingar. Däremot torde det inte vara lämpligt att begränsa
giltigheten av utländsk medborgares äktenskap ingånget i hemlandet.

Länsstyrelsen tillstyrker en kartläggning av utländska underårigas gifter -

LU 1980/81:2

mål och vill påtala vikten av att dessa ungdomar ges möjlighet till stöd och
hjälp vid konflikter mellan hemlandets traditioner och i Sverige gällande
värderingar.

Sociala centralnämnden i Södertälje har som eget yttrande överlämnat ett
tjänsteutlåtande från socialförvaltningen i Södertälje kommun, dock med
det tillägget att åldersgränsen i 1904 års lag bör höjas till 18 år.

I socialförvaltningens utlåtande redovisas följande statistiska uppgifter.

Under åren 1976-1979 har på begäran av länsstyrelsen i Stockholms län i
sammanlagt 10 fall avgivits yttrande i ärenden om äktenskapsdispens.
Ärendena, som alla gällde kvinnor, avsåg fem svenskor och fem utländskor.

Antalet gifta utländskor som varit underåriga vid äktenskapets ingående och
som fått barn åren 1978 och 1979.

År	Ålder	Antal
1978	14 år	1
	15	7
	16	12
	17	12
1979	14	2
	15	6
	16	6
	17	20

S:a 66, varav 51 turkiskor, 10 syriskor och 5 andra utländskor.

Sammanlagda antalet vigslar inskrivna i Södertälje, Tveta, Västertälje och
Östertälje församlingars äktenskapsböcker, där någon av personerna ej fyllt 18
år.

År	15 år	16 år	17 år
1973	1	1	3
1974		4	4
1975			3
1976	1	3	3
1977	5	4	15
1978	2	8	9
1979	1	6	8

(Ett antal av ovanstående vigslar har skett i utlandet, efter hindersprövning i
utlandet.)

LU 1980/81:2

I utlåtandet anförs vidare att Södertälje socialförvaltnings s. k. ”assyriengrupp”,
som handlägger assyriska/syrianska ärenden, ofta mött kvinnor som
ingått äktenskap som underåriga. Flertalet av dessa har gift sig i hemlandet.
Ett problem i sammanhanget är enligt utlåtandet att den ålder som står i
flickornas hemlandspass inte alltid är korrekt. Det har även förekommit att
flickor som varit skolpliktiga enligt åldern i passet får sitt pass ändrat i
hemlandet så att deras nya ålder medger äktenskap enligt svensk lag. Dessa
iakttagelser har, framhålls vidare, bekräftats i kontakter som gruppen haft
med den särskilda invandrarmottagning som finns i stadsdelen Ronna samt
genom rapporter från flera grundskolor med stora grupper av invandrarelever.

Socialförvaltningen i Södertälje framhåller sammanfattningsvis att frågeställningarna
kring äktenskap med underåriga berör ett stort och komplext
område samt att femtonårsgränsen i 1904 års lag bör höjas.

Utskottet

I betänkandet behandlas motion 1979/80:155 vari begärs en kartläggning
av utländska minderårigas giftermål och förslag till åtgärder som skall syfta
till att begränsa sådana barnäktenskap.

Enligt 2 kap. 1 § giftermålsbalken (GB) får den som är under 18 år inte ingå
äktenskap utan tillstånd av länsstyrelsen i det län där den underårige har sitt
hemvist. GB är emellertid inte tillämplig när utländska medborgare gifter sig
här i landet utan då gäller i stället bestämmelserna i lagen (1904:26 s. 1) om
vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap.
Lagen bygger på nationalitetsprincipen, dvs. att medborgarskapet är
avgörande för vilka rättsregler som skall tillämpas. Vissa andra länders
internationella privaträtt bygger på domicilprincipen, som innebär att
vederbörandes hemvist får styra valet av rättsregler. Enligt 1 kap. 1904 års lag
gäller som huvudregel att om en utlänning vill ingå äktenskap skall hans eller
hennes rätt därtill prövas enligt lagen i den stat där han eller hon är
medborgare. Utländsk medborgare som sedan minst två år har hemvist här i
landet eller i annan främmande stat kan dock få sin rätt att ingå äktenskap
prövad enligt svensk lag. Aven en svensk medborgare som sedan minst två år
har hemvist i främmande land kan få rätten att ingå äktenskap prövad enligt
lagen i den staten. Ett ytterligare undantag från huvudregeln är att den som
är under 15 år inte får ingå äktenskap i Sverige utan tillstånd av länsstyrelsen
(1 kap. 3 § första punkten) även om rätten att ingå äktenskap skall prövas
enligt utländsk lag. Även vissa andra äktenskapshinder skall iakttas oavsett
vilken lag som skall tillämpas.

Beträffande ett äktenskap som ingåtts utomlands gäller enligt 1904 års lag
att det anses giltigt i Sverige om det är giltigt antingen i den stat där det ingicks
eller i den eller de stater som mannen och kvinnan var medborgare i och detta
även om den svenska rätten lägger hinder i vägen för äktenskap. Detta

LU 1980/81:2

innebär exempelvis att ett äktenskap där ena parten är under 15 år blir
gällande i Sverige om det ingåtts i ett land som medger äktenskap med
underåriga.

I motionen understryks betydelsen av att vi i Sverige visar stor tolerans
gentemot invandrarnas kultur och traditioner. Samtidigt finns det dock enligt
motionären vissa inslag i invandrarnas kulturella mönster som inte bör
accepteras. Dit hör att minderåriga flickor gifts bort. Det framhålls att
flickorna sällan har något att själva säga till om och att giftermålen många
gånger sker mot deras vilja. Motionären påpekar att det saknas uppgifter om
hur många dispensansökningar beträffande äktenskap med minderåriga
invandrarflickor som kommer in till länsstyrelserna per år och om på vilka
grunder sådana ansökningar bifalls eller avslås. Han anser att en kartläggning
av dessa förhållanden skulle vara första steget mot en minskning av antalet
barnäktenskap. Undersökningen bör också avse hur ofta den svenska
lagstiftningen kringgås genom att flickorna tas med till sitt hemland och där
gifts bort och sedan återförs till Sverige.

Som socialutskottet framhåller i sitt yttrande över motionen har svensk
barnavårdslagstiftning utformats i enlighet med principen att alla barn under
18 år som vistas i Sverige skall erhålla samma skydd mot övergrepp och
olämplig behandling oavsett om de är svenska eller utländska medborgare.
Den nuvarande svenska lagstiftningen utgör dock ett bräckligt skydd för
underåriga mot såväl påtvingade som för tidiga äktenskap i övrigt. I likhet
med socialutskottet anser lagutskottet att till problembilden vid för tidiga
äktenskap för flickor hör bl. a. att skolgången och yrkesutbildningen kan bli
eftersatta. Dessa omständigheter kan i sin tur leda till svåra påfrestningar och
försvåra anpassningen i det svenska samhället.

Såväl i de remissyttranden som avgivits över motionen som i socialutskottets
yttrande har förordats att den av motionären begärda kartläggningen
kommer till stånd. Även lagutskottet anser det angeläget att en undersökning
sker beträffande de dispensansökningar som ges in till länsstyrelserna. Som
socialutskottet framhållit bör i samband med undersökningen också belysas
bl. a. i vad mån utländska flickor bosatta i Sverige ingår äktenskap tidigare än
svenska flickor vare sig invandraräktenskapen ingås i hemlandet eller här i
landet. Lagutskottet anser vidare i likhet med socialutskottet att utredningsuppdraget
bör omfatta framläggande av förslag till de åtgärder av lagstiftningsnatur
eller av annat slag som framstår som påkallade med hänsyn till
resultatet av den gjorda kartläggningen. Det får ankomma på regeringen att
närmare bestämma formerna för utredningsarbetets bedrivande.

Ställningstagandet innebär att lagutskottet tillstyrker bifall till motionen.

LU 1980/81:2

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motion 1979/80:155 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om utredning
angående utländska minderårigas giftermål.

Stockholm den 4 december 1980

På lagutskottets vägnar
LENNART ANDERSSON

Närvarande: Lennart Andersson (s), Inger Lindquist (m)*, Stig Olsson (s),
Elvy Nilsson (s), Arne Andersson i Gamleby (s), Martin Olsson (c), Ingemar
Konradsson (s), Olle Aulin (m), Marianne Karlsson (c), Bengt Silfverstrand
(s), Margot Håkansson (fp), Margareta Gard (m)*, Stina Andersson (c),
Olle Grahn (fp) och Ingrid Segerström (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

LU 1980/81:2

Bilaga

Socialutskottets yttrande
1980/81:2 y

om äktenskap med minderåriga

Till lagutskottet

Lagutskottet har beslutat bereda socialutskottet tillfälle att avge yttrande
över motion 1979/80:155 av Hans Petersson i Röstånga (fp) om åtgärder för
att begränsa äktenskap med minderåriga.

På lagutskottets begäran har yttranden över motionen avgivits av
socialstyrelsen, statens invandrarverk, länsstyrelsen i Stockholms län samt
sociala centralnämnden i Södertälje.

Utskottet

I motionen hemställs att riksdagen hos regeringen begär en kartläggning av
utländska minderårigas giftermål i enlighet med vad som framförts i
motionen samt förslag till åtgärder för att begränsa dessa barnäktenskap.

Kartläggningen skulle enligt motionären avse uppgifter om hur många
ansökningar om minderåriga invandrarflickors giftermål som kommer in per
år till länsstyrelserna och på vilka grunder sådana ansökningar bifalls eller
avslås. Vidare skulle undersökas hur ofta den svenska lagstiftningen kringgås
genom att flickorna tas med till sitt hemland för att giftas bort i enlighet med
hemlandets lag.

Socialstyrelsen tillstyrker motionärens hemställan om en klartläggning av
utländska minderårigas giftermål och förslag för att begränsa dessa
barnäktenskap. Invandrarverket och länsstyrelsen tillstyrker också en sådan
kartläggning och diskuterar olika former för begränsning av äktenskapen.
Sociala centralnämnden föreslår att den åldersgräns som nu gäller för
utländska medborgares rätt att utan dispens ingå äktenskap i Sverige, 15 år,
skall höjas till 18 år.

Åldersgränsen för ingående av äktenskap är i nordisk lagstiftning 18 år.
Den som är yngre kan dock få dispens. Någon nedre gräns för dispens finns
inte.

I Europa i övrigt varierar åldersgränsen i allmänhet mellan 18 och 15 år för
flickor. Undantag utgör Grekland där åldersgränsen är 14 år och Spanien där
den är 12 år. Dispensmöjligheter finns i de flesta länder men begränsas i
många fall av en nedre åldersgräns.

Svensk barnavårdslagstiftning har utformats i enlighet med principen att
alla barn under 18 år som vistas i Sverige skall erhålla samma skydd mot
övergrepp och olämplig behandling oavsett om de är svenska eller utländska
medborgare.

LU 1980/81:2

Den nuvarande svenska lagstiftningen utgör ett bräckligt skydd för
underåriga mot såväl påtvingade som för tidiga äktenskap i övrigt. Till
problembilden vid för tidiga äktenskap för flickor hör bl. a. att skolgången
och yrkesutbildningen kan bli eftersatta. Dessa omständigheter kan i sin tur
leda till svåra påfrestningar och försvåra anpassningen i det svenska
samhället.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts framstår det enligt socialutskottets
mening som angeläget att det görs en sådan kartläggning som motionären har
hemställt om. Därvid bör det som motionären föreslagit göras en undersökning
av de dispensansökningar som inges till länsstyrelserna. Vidare bör
bl. a. belysas i vad mån utländska flickor bosatta i Sverige ingår äktenskap
tidigare än svenska flickor antingen det sker i Sverige eller vid besök i
hemlandet. Socialutskottet anser att utredningen också bör omfatta förslag
till åtgärder av lagstiftningsnatur eller av annat slag som framstår som
påkallade med hänsyn till resultatet av den gjorda kartläggningen.

Utskottet tillstyrker således motion 1979/80:155.

Utskottet vill slutligen erinra om att tre svenska delegater i april 1980 i
Europarådsförsamlingen har väckt en motion om rekommendation rörande
påtvingade äktenskap med minderåriga. I motionen yrkas att ministerkommittén
inbjuder medlemsstaternas regeringar att vidta erforderliga åtgärder
för att tillförsäkra minderåriga bättre skydd mot påtvingade och för tidiga
äktenskap. Ställning har ännu inte tagits till frågan om motionen skall bli
föremål för sakbehandling.

Stockholm den 12 november 1980

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s), Gabriel Romanus (fp), Karl Leuchovius
(m), Rune Gustavsson (c), Evert Svensson (s), Mårten Werner (m), Blenda
Littmarck (m), Kjell Nilsson (s), Sven-Gösta Signell (s), Kersti Swartz (fp),
Stig Alftin (s), Karin Israelsson (c), Maria Lagergren (s), Märta Fredrikson
(c)* och Anita Persson (s).

* Ej närvarande vid yttrandets justering.

GOTAB 65539 Stockholm 1980