med anledning av motion om åtgärder för att bredda rekryteringen av nämndemän (Betänkande 1979/80:JuU8 Justitieutskottet)

JuU 1979/80:8

Justitieutskottets betänkande
1979/80:8

med anledning av motion om åtgärder för att bredda rekryteringen
av nämndemän

Motionen

I motionen 1978/79:1183 av Lisa Mattson m. fl. (s) yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om åtgärder
för att bredda rekryteringen till nämndemän.

Enligt motionärernas mening bör de politiska partierna vid utseende av
nämndemän eftersträva att nämndemännen får en så bred förankring i
samhället som möjligt. Härför erfordras att tjänstgöringsförhållandena och de
ekonomiska villkoren för nämndemännen är sådana att personer ur alla
medborgargrupper kan åta sig uppdrag att vara nämndeman. Motionärerna
uppger att förhållandena nu är sådana att rekryteringen blir alltmera ensidig.
Andelen icke förvärvsarbetande och stats- eller kommunalanställda är stor,
särskilt i storstäderna, uppger motionärerna. Enligt deras mening bör
ersättningen till nämndemän utgå med belopp som motsvarar den förlorade
arbetsförtjänsten. Motionärerna pekar härvidlag på möjligheten att knyta an
till reglerna om sjukpenning. Regeringen bör enligt motionärernas mening
föranstalta om den utredning som behövs för att närmare utforma ersättningssystemet.
Vid en utredning bör också tas upp andra frågor rörande
nämndemännens tjänstgöring av betydelse för möjligheten att bredda
rekryteringen.

Nämndemäns tjänstgöring

Tingsrätt

Tingsrätt skall enligt 1 kap. 3 § rättegångsbalken (RB) i mål om brott för
vilket är stadgat svårare straff än böter bestå av en, eller i vissa fall två,
lagfarna ledamöter och nämnd. Nämnden skall också delta i vissa mål och
ärenden som prövas enligt giftermålsbalken eller foräldrabalken (15 kap. 29
och 30 §§ giftermålsbalken, 20 kap. 1 § foräldrabalken, 6 § lagen (1946:807)
om handläggning av domstolsärenden).

I nämnden skall enligt 1 kap. 4 § RB sitta fem nämndemän. Om det är
påkallat med hänsyn till målets omfattning eller annan särskild omständighet,
må dock sex nämndemän sitta i nämnden. Tingsrätten skall fördela
tjänstgöringen mellan nämndemännen efter samråd med dem.

Nämndeman utses enligt 4 kap. 5 § RB genom val. Vart tredje år väljs halva
antalet nämndemän inom domkretsen. Valet förrättas enligt 4 kap. 7 § RB av
kommunfullmäktige. Valet skall vara proportionellt om det begärs av minst

1 Riksdagen 1979/80. 7 sami. Nr 8

JuU 1979/80:8

så många väljande som motsvarar det tal som erhålls då samtliga väljandes
antal delas med det antal personer som valet avser, ökat med 1.

Valbar till nämndeman är myndig svensk medborgare som är kyrkobod
förd i kommunen och inte fyllt 70 år. Lagfaren domare, befattningshavare vid
domstol, åklagare, polisman eller advokat eller den som eljest har till yrke att
föra andras talan inför domstol får inte vara nämndeman. Nämndeman väljs
för sex år. Om nämndemannen under valperioden upphör att vara valbar,
förfaller uppdraget (4 kap. 6 och 8 §§ RB).

Nämndemän deltar också i dömandet i tingsrätt som fastighetsdomstol och
som vattendomstol. Fastighetsdomstolen består sålunda av två lagfarna
ledamöter, en teknisk ledamot och två nämndemän eller i vissa mål två
lagfarna ledamöter och tre nämndemän (3 § lagen (1969:246) om domstolar i
fastighetsmål). Vattendomstol består av ordförande, en teknisk ledamot och
två nämndemän (11 kap. 2 § vattenlagen). Nämndemän i fastighetsdomstol
utses genom val som förrättas av landstinget eller i vissa fall av kommum
fullmäktige. Nämndeman i vattendomstol skall vara nämndeman i fastighetsdomstol
(6 § lagen om domstolar i fastighetsmål, 11 kap. 2 § vattenlagen).

Hovrätt

Hovrätt är enligt 2 kap. 4 § RB i brottmål domför med tre lagfarna domare
och två nämndemän om det förekommer anledning att döma till svårare
straff än böter. Hovrätten dömer i samma sammansättning i vissa mål och
ärenden som prövas enligt giftermålsbalken eller föräldrabalken (15 kap.
30 a § giftermålsbalken, 20 kap. 1 § föräldrabalken).

Nämndemän i hovrätt utses enligt 4 kap. 7 § RB genom val av landstinget
eller i vissa fall av kommunfullmäktige. Valet skall vara proportionellt enligt
samma förutsättningar som gäller för val av nämndemän i tingsrätt.

Valbar till nämndeman i hovrätt är myndig svensk medborgare, som är
kyrkobokförd i länet eller den del därav som hör till hovrätten. För valbarhet
och valperiod gäller i övrigt samma regler som för nämndeman i tingsrätt.
Ingen får samtidigt vara nämndeman i hovrätt och tingsrätt (4 kap. 6 och 8 §§
RB).

Länsrätt och kammarrätt

Länsrätt är enligt 17 § lagen (1971:289)om allmänna förvaltningsdomstolar
med vissa undantag domför med en lagfaren domare och tre nämndemän.

Kammarrätt är enligt 12 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar
domför med tre lagfarna ledamöter. Fler än fyra lagfarna ledamöter får inte
sitta i rätten. I vissa fall skall nämndemän ingå i kammarrätten. Det gäller mål
om verkställighet av dom eller beslut rörande vårdnad m. m. enligt

JuU 1979/80:8

föräldrabalken, mål om utvisning enligt utlänningslagen, mål om tvångsintagning
m. m. enligt lagen om nykterhetsvård och mål om omhändertagande
för samhällsvård enligt barnavårdslagen.

Nämndemän i länsrätt och kammarrätt utses enligt 19 § lagen om allmänna
förvaltningsdomstolar genom val. Valet förrättas av landstinget eller i vissa
fall av kommunfullmäktige och skall vara proportionellt under samma
förutsättningar som gäller för val av nämndemän i tingsrätt eller hovrätt.

Valbar till nämndeman i kammarrätt och länsrätt är myndig svensk
medborgare som är kyrkobokförd i länet och inte har fyllt 70 år. Tjänsteman
vid allmän förvaltningsdomstol, länsstyrelse, länsnykterhetsnämnd eller
under länsstyrelse hörande myndighet, länsläkare, biträdande länsläkare,
socialvårdskonsulent, lagfaren domare, åklagare eller advokat eller annan
som har till yrke att föra andras talan inför rätta får inte vara nämndeman.
Nämndeman i länsrätt får inte samtidigt vara nämndeman i kammarrätt.
Nämndeman i kammarrätt och länsrätt utses för sex år. Om nämndeman
upphör att vara behörig förfaller uppdraget (20 § lagen om allmänna
förvaltningsdomstolar).

Ersättning till nämndemän

Gällande bestämmelser

Enligt förordningen (1979:592) om ersättning till nämndemän m. fl., som
gäller sedan den 1 juli 1979, utgår av allmänna medel dagarvode, resekostnadsersättning
och traktamente till nämndemän i tingsrätt, hovrätt, länsrätt
eller kammarrätt samt till jurymän i tryckfrihetsmål.

Dagarvodet är 200 kr. Arvode utgår för sammanträdesdagar samt för
resdagar när restiden överstiger åtta timmar mellan kl. 6 och 24. Till
nämndemän i länsrätt utgår dagarvode även för dagar då förberedelsearbete
utförs.

Resekostnadsersättning och traktamente utgår enligt allmänna resereglementet
(1952:735).

Ersättningen betalas ut av domstolsverket.

Tidigare riksdagsuttalanden

Frågan om ersättningen till nämndemän har prövats åtskilliga gånger av
riksdagen på grund av motioner i ämnet (se senast JuU 1975:6 s. 4 och
1975/76:29 s. 8 0- Riksdagen har därvid intagit den ståndpunkten att
ersättningen bör bestämmas så att den inte förändrar uppdragets karaktär av
förtroendeuppdrag. Samtidigt har det emellertid framhållits som angeläget att
nämndemännen inte vidkänns sådana kostnader för fullgörande av sitt
uppdrag, att urvalet av nämndemän i realiteten begränsas till personer som
har ekonomiska förutsättningar att ta emot uppdraget. Det har också betonats

1* Riksdagen 1979/80. 7 sami Nr 8

JuU 1979/80:8

att hithörande frågor bör följas med uppmärksamhet, varvid omständigheter
som kan medverka till en bred rekrytering bör beaktas.

När utskottet behandlade frågan under 1975/76 års riksmöte hänvisade
utskottet till den då av riksdagen ännu icke behandlade propositionen om
nämndemän i hovrätt och kammarrätt (prop. 1975/76:153). Frågan om
nämndemannauppdragets karaktär och rekryteringen av nämndemän torde
enligt vad som uttalades av utskottet komma att aktualiseras om förslagen i
propositionen genomfördes. Det kunde i det sammanhanget, uttalade
utskottet, vara anledning att överväga de olikheter i arvodeshänseende som
bestod mellan nämndemän i tingsrätt och nämndemän i skatterätt, fastighetstaxeringsrätt
och länsrätt.

Vid sin behandling senare under samma riksmöte av den nämnda
propositionen med förslag om nämndemän i hovrätt och kammarrätt tog
utskottet åter upp frågan om nämndemannaarvodets storlek (JuU 1975/76:44
s. 26 0- Med anledning av ett remissuttalande från justitieombudsmannen
(JO) rörande vikten av goda tjänstgöringsförhållanden för nämndemännen i
hovrätt och kammarrätt uttalade utskottet sålunda att ett steg i den av JO
förordade riktningen enligt utskottets mening skulle vara att - i likhet med
vad som gällde för nämndemän i skatterätt och länsrätt-tillerkänna samtliga
nämndemän i överrätt dagarvode ej endast för sammanträdesdag utan även
för dag då förberedelsearbete utförts. Sådant arbete, avseende bl. a. inhämtande
av underinstansernas avgöranden, torde, enligt vad som uttalades av
utskottet, regelmässigt få begäras av dessa nämndemän. Utskottet utgick från
att de berörda frågorna skulle beaktas av regeringen utan någon särskild
hemställan från riksdagen.

Remissyttranden

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från riksåklagaren (RÅ),
domstolsverket, Malmö tingsrätt, Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund,
Nämndemännens riksförbund och Svenska kommunförbundet.

RÅ, domstolsverket, Sveriges domareförbund, Advokatsamfundet och
Nämndemännens riksförbund tillstyrker bifall till motionsyrkandet om
översyn av reglerna. Malmö tingsrätt och kommunförbundet uttalar sig också
i tillstyrkande riktning.

RÅ anser att det ligger i sakens natur att i de sammanhang där
lekmannamedverkan förekommer i rättskipningen denna medverkan bör ges
bredast möjliga förankring i samhället. Huruvida rekryteringen till nämndemannauppdrag
i dag är ensidig och tenderar att bli alltmer ensidig
undandrar sig RÅ:s bedömande. RÅ framhåller att reglerna för ersättning till
nämndemän bör vara så utformade att en ej önskvärd snedrekrytering såvitt
möjligt förhindras och att mycket talar för att gällande ersättningsregler inte
är helt tillfredsställande.

Juli 1979/80:8

Domstolsverket uppger att verket saknar säker kännedom om andelen
yrkesverksamma nämndemän och därför inte kan göra någon tillförlitlig
bedömning av rekryteringssvårigheterna. Verket har emellertid från sex
slumpvis utvalda domstolar inhämtat uppgifter om drygt 400 nämndemäns
yrkestillhörighet. Underlaget medger inga säkra slutsatser med hänsyn till
materialets ringa omfattning. Med beaktande av vad som i övrigt är känt om
svårigheterna att rekrytera nämndemän vill domstolsverket därför inte
ifrågasätta angelägenheten av att bredda rekryteringen. Verket delar motionärernas
uppfattning att den ekonomiska ersättningen är av stor betydelse för
medborgarnas möjlighet att åta sig nämndemannauppdrag. Även sådana
omständigheter som arbetsgivares inställning till arbetstagarens uppdrag och
utformningen av tjänstgöringen kan emellertid enligt domstolsverkets
mening vara av betydelse i detta hänseende. Enligt domstolsverkets
uppfattning skulle en arvodering som enbart syftar till att kompensera
nämndemannen för mistad inkomst inte förändra uppdragets karaktär av
förtroendeuppdrag.

Domstolsverket pekar på att många nämndemän gör en ekonomisk förlust
då de tjänstgör i domstol; detta är utan tvekan ägnat att minska intresset för
att åta sig nämndemannauppdrag, särskilt bland privatanställda och vissa
kommunalanställda, som ofta får ta ledigt från arbetet utan lön. Andra
omständigheter som enligt verket måste beaktas är att underlaget för ATP
och sjukpenning minskar samt att semestertillägg inte utgår; vidare är
arvodet inte semestergrundande och ålderspensionen kan påverkas.

Enligt domstolsverkets uppfattning bör ersättningen vara sådan att ingen
nämndeman normalt sett får vidkännas förlust i anledning av sitt uppdrag.
Om arvodet knyts till sjukpenningen kan därför, anför verket, ifrågasättas om
inte denna ersättning bör kombineras med ett påslag som tjänar till att ge
nämndemannen full ersättning för mistad inkomst.

Malmö tingsrätt delar motionärernas uppfattning att det är angeläget att
nämnden har så bred förankring i samhället som möjligt och att en
förutsättning härför är att tjänstgöringsförhållanden och ekonomiska villkor
för nämndemännen är sådana att personer ur alla medborgargrupper kan åta
sig uppdrag som nämndeman. Förde 200 nämndemännen i tingsrätten gäller
följande.

Offentligt

anställda

Privat anställda 44 -

Egna företagare15 -

Övriga
(bl. a. fru)
64

= 200

härav födda
1914 eller
tidigare 11

= 37

JuU 1979/80:8

Beträffande partitillhörigheten lämnas följande uppgifter.

Parti	Totalt	Varav
		män	kvinnor
S	99	61	38
m	46	21	25
c	28	14	14
fp	22	9	13
vpk	5	4	1
	200	109	91

Tingsrätten anser sig icke böra göra något uttalande i frågan huruvida den
ekonomiska ersättningea är tillräcklig för en allsidig rekrytering av nämndemannakåren.
Tingsrätten anmärker dock att det är svårt att förstå varför
ersättningen för andra liknande uppdrag, t. ex. ledamot av hyres- och
arrendenämnd, skall vara högre än ersättningen till nämndeman.

Sveriges advokatsamfund anser att motionärernas förslag skulle vara till
gagn för det allsidiga lekmannainflytande som nämndemännens deltagande i
rättskipningen är avsett att garantera och tillstyrker därför bifall till motionen.

Sveriges domareförbund framhåller att val till nämndeman och till andra
kommunala uppdrag inte sker enbart med hänsynstagande till intresset av en
bred förankring i samhället utan också enligt andra grunder.

Domareförbundet har gjort en undersökning av förhållandena i Göteborgs
och Malmö tingsrätter. Undersökningen medger inte några säkra slutsatser
men tyder på att de ej förvärvsarbetande samt stats- och kommunalanställda
kan vara överrepresenterade bland nämndemännen. Förbundet förordar att
en mera ingående undersökning görs beträffande förhållandena i de största
städerna, varvid det kan vara lämpligt att jämföra med hur andra kommunala
förtroendeuppdrag är fördelade. Om denna undersökning ger vid handen att
en ”snedrekrytering” av nämndemän verkligen föreligger, tillstyrker förbundet
att den i motionen väckta frågan utreds närmare. Förbundet framhåller
vidare, att det inte är nödvändigt och knappast heller möjligt att åstadkomma
att nämndemannakåren i fråga om kön, ålder, yrke eller andra tänkbara
kategoriindelningar annat än i stort motsvarar befolkningen i domkretsen och
anför:

Likvärdiga ekonomiska villkor bör underlätta valmyndighetens möjligheter
att utse de lämpligaste personerna men torde å andra sidan inte utgöra
någon garanti för en bredare rekrytering av nämndemän. Såsom förbundet
ovan framhållit sker urvalsförfarandet även efter andra grunder, och för
enskilda nämndemän, särskilt privatanställda och företagare, kan antalet
årliga tjänstgöringsdagar vara av lika stor betydelse som de ekonomiska
villkoren. Från rättvisesynpunkt framstår det dock som otillfredsställande,
att nämndemannauppdraget för vissa nämndemän innebär ekonomisk
uppoffring medan det för andra är ekonomiskt fördelaktigt.

Jul) 1979/80:8

Nänmdemänneris riksförbund anser att en grundläggande förutsättning för
att intentionerna bakom lekmannamedverkan i domstolarna skall uppfyllas
är att nämndemannakåren blir allsidigt sammansatt. Förbundet anser det
vara ett känt faktum att sammansättningen f. n. är snedvriden när det gäller
framför allt ålders- och yrkestillhörighet. Vidare pekar förbundet på att de
ekonomiska förutsättningarna varierar i betydande omfattning; statsanställda
får endast ett obetydligt avdrag, medan privatanställda däremot drabbas av
fullt löneavdrag. Dessa förhållanden påverkar enligt förbundets mening
rekryteringen till nämndemannauppdragen. Förbundet pekar också på den
olikartade regleringen för nämndeman i länsrätterna och i andra domstolar
när det gäller rätten till inläsningsarvoden.

Förbundet delar motionärernas uppfattning, att det är nödvändigt att vidta
åtgärder för att undanröja de problem som har samband med de ekonomiska
villkoren för nämndemannauppdraget. Enligt förbundets mening är ersättning
för förlorad arbetsförtjänst kombinerad med ett grundarvode en av de
lösningar som bör prövas vid en översyn av dessa problem.

Kommunförbundet anser att det är angeläget att nämnd med lekmannadomare
haren så bred förankring i samhället som möjligt och att ansvaret för
att nämndemannakåren blir allsidigt sammansatt ytterst vilar på de politiska
partierna. Förbundet framhåller att kommunerna saknar befogenhet att anslå
medel för ekonomisk ersättning till nämndemän, eftersom detta är en statlig
angelägenhet. Förbundet erinrar om att det enligt kommunallagen inte är
tillåtet att bestämma arvodet för kommunala förtroendeuppdrag efter
förlorad arbetsinkomst. Arvodet för offentliga uppdrag måste enligt förbundets
mening ses som en ersättning för uppdraget och läggas på en sådan nivå
att ingen av ekonomiska skäl hindras att åta sig dylika uppdrag.

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet en motion om åtgärder för att
bredda rekryteringen av nämndemän.

I motionen uppges att rekrytering av nämndemän till domstolarna f. n. är
ensidig; bland nämndemännen dominerar personer som inte är förvärvsarbetande
eller som är stats- eller kommunalanställda. Den ensidiga rekryteringen
förekommer enligt motionärerna främst i storstäderna. Motionärerna
pekar på att snedrekryteringen i första hand är en följd av de nuvarande
ersättningsreglerna för nämndemän.

Nämndemän deltar i dömandet i tingsrätt i brottmål, där fängelsepåföljd
kan komma i fråga och i vissa familjemål. Nämnden består då av fem eller i
vissa fall sex nämndemän. När tingsrätten dömer som fastighetsdomstol eller
som vattendomstol deltar två nämndemän. Vidare deltar nämndemän i
dömandet i hovrätt i brottmål där det är aktuellt att döma till svårare straff än
böter och i vissa familjemål. Hovrätten är i dessa mål domför med tre lagfarna
domare och två nämndemän.

JuU 1979/80:8

1 förvaltningsrättskipningen deltar nämndemän i länsrätt och i vissa mål i
kammarrätt. Länsrätten är domfor med en lagfaren domare och tre nämndemän.
När nämndemän deltar i kammarrätt - bl. a. i mål enligt föräldrabalken
och barnavårdslagen - är kammarrätten domför med tre lagfarna
domare och två nämndemän.

Nämndemännen väljs av kommunfullmäktige eller av landstinget. Valet
skall om det begärs vara proportionellt. Valbar till nämndeman är myndig
svensk medborgare, som är kyrkobokförd i kommunen eller, i fråga om
nämndemän i hovrätt, kammarrätt och länsrätt, i länet eller den del därav
som hör till hovrätten. Den som skall väljas får inte ha fyllt 70 år. För
valbarhet till nämndeman finns begränsningar beträffande vissa anställda
inom rättsväsendet och hos länsmyndigheterna. Valet gäller för en tid av sex
år. Om en nämndeman under valperioden upphör att vara valbar förfaller
uppdraget.

Ersättning till nämndemän utgår enligt förordningen (1979:592) om
ersättning till nämndemän m. fl. med dagarvode, resekostnadsersättning och
traktamente. Dagarvodet är 200 kr. och utgår för sammanträdesdag samt för
resdag när restiden överstiger åtta timmar mellan kl. 6 och 24. Till
nämndemän i länsrätt utgår dagarvode även för dagar då förberedelsearbete
utförts.

Motioner om ersättning till nämndemän har flera gånger under senare år
prövats av riksdagen. Riksdagen har då intagit den ståndpunkten att
ersättningen bör bestämmas så att den inte förändrar uppdragets karaktär av
förtroendeuppdrag. Samtidigt har det emellertid framhållits som angeläget att
nämndemän inte vidkänns sådana kostnader för fullgörande av sina uppdrag
att urvalet av nämndemän av ekonomiska skäl begränsas till personer som
har ekonomiska förutsättningar att ta emot uppdraget. Det har också betonats
att hithörande frågor bör följas med uppmärksamhet, varvid omständigheter
som kan medverka till en bred rekrytering bör beaktas.

Under utskottets remissbehandling av förevarande motion har remissinstanserna
allmänt anslutit sig till tanken att reglerna om ersättning till
nämndemän bör vara så utformade att en snedrekrytering förhindras. Av
vissa statistiska uppgifter, som lagts fram under remissbehandlingen, kan
utläsas att de icke förvärvsarbetande och de stats- och kommunalanställda
bland nämndemännen är överrepresenterade, i allt fall i de största städerna.
Något underlag för slutsatsen att detta gäller över lag finns dock inte.
Remissinstanserna är vidare i allmänhet positivt inställda till att frågan om
rekryteringen av nämndemän närmare utreds med sikte på att skapa regler
rörande ersättning och andra tjänstgöringsförhållanden som motverkar
snedrekrytering.

Enligt utskottets mening är det angeläget att lekmannamedverkan i
dömandet utövas av personer av så många olika kategorier av medborgare
som möjligt. Orsaken till den snedrekrytering som enligt föreliggande
material synes förekomma torde kunna sökas bl. a. i de regler som gäller

Juli 1979/80:8

beträffande ersättningen tili nämndemän och i deras tjänstgöringsförhållanden
i allmänhet. Vissa grupper av medborgare torde sålunda inte kunna
tjänstgöra som nämndemän utan att göra en ekonomisk förlust. Eftersom
bortfallet av inkomst också minskar underlaget bl. a. för tilläggspension kan
den gällande ordningen inverka negativt på nämndemännens framtida
sociala trygghet. Nuvarande regler kan också i vissa fall leda till förlust av
semesterförmåner.

Frågan om ersättningen till nämndemän och deras tjänstgöringsförhållanden
i övrigt bör enligt utskottets mening med hänsyn till det anförda
undersökas närmare. Undersökningen bör i första hand avse nämndemannakårens
sammansättning. Arbetet bör mynna ut i de förslag till ändringar i
gällande ordning som kan befinnas erforderliga för att säkerställa en allsidig
rekrytering. Arbetet bör ske med utgångspunkt i att nämndemannauppdraget
har karaktär av förtroendeuppdrag. I övrigt bör övervägandena ske förutsättningslöst,
t. ex. då det gäller reglerna om ersättning.

Utskottet vill understryka att utredningsarbetet ej får utgöra hinder för de
justeringar av bl. a. ersättningens storlek som under arbetets gång kan
befinnas erforderliga med hänsyn bl. a. till penningvärdets förändring.

Det bör ankomma på regeringen att närmare besluta om formerna för
undersökningens bedrivande.

Vad utskottet sålunda med anledning av motionen 1183 anfört om en
översyn av nämndemännens tjänstgöringsförhållanden m. m. bör såsom
riksdagens mening ges regeringen till känna.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motionen 1978/79:1183 såsom sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en
översyn av nämndemännens tjänstgöringsförhållanden m. m.

Stockholm den 27 november 1979

På justitieutskottets vägnar
BERTIL LIDGÅRD

Närvarande: Bertil Lidgård (m), Lisa Mattson (s), Eric Jönsson (s), Hans
Petersson i Röstånga (fp), Björn Körlof(m), Lilly Bergander (s), Gunilla André
(c), Hans Pettersson i Helsingborg(s), Göte Jonsson (m). Helge Klöver(s), Ella
Johnsson (c), Karl-Gustaf Mathsson (s), Bonnie Bernström (fp), Stina Eliasson
(c) och Maja Bäckström (s).