Med anledning av motion om återkallande av bemyndigandet för regeringen att medge intrång i Abisko nationalpark (Betänkande 1975/76:JoU3 Jordbruksutskottet)

JoU 1975/76:3

Jordbruksutskottets betänkande
1975/76:3

med anledning av motion om återkallande av bemyndigandet för regeringen
att medge intrång i Abisko nationalpark

Motionen

I motionen 1975:890 av herr Winberg och fru af Ugglas (båda m) hemställs
att riksdagen återkallar bemyndigandet för Kungl. Maj:t (numera regeringen)
att medge intrång i Abisko nationalpark för byggande av väg Kiruna-Riksgränsen.

Motionärerna erinrar om att riksdagen genom beslut 1974 (rskr 1974:254)
med avslag bl. a. på motionen 1974:1785 bemyndigade Kungl. Maj:t att
medge det intrång i Abisko nationalpark som föranleddes av byggande av
väg Kiruna-Riksgränsen.

Till stöd för motionsyrkandet anför motionärerna att de invändningar
som i motionen 1974:1785 framfördes mot vägbygget alltjämt är tungt vägande.
Dessa invändningar avsåg i huvudsak det intrång i ett av landets
mest särpräglade områden som vägbygget skulle innebära och de negativa
konsekvenser som bygget skulle få för rennäringen. Som exempel på andra
negativa följdverkningar, som också påpekats av remissinstanserna, anfördes
det ökade slitaget på naturen, den ökade nedskräpningen som kunde uppstå
och de allvarliga störningar som kunde förväntas genom tillkommande snöskotertrafik
i området kring vägen. Motionärerna framhöll att de negativa
verkningarna av vägens tillkomst övervägde de fördelar som vägbygget kunde
medföra. Några sysselsättningsfrågor på längre sikt kunde enligt motionärernas
åsikt inte lösas genom vägbyggande.

Motionärerna understryker i den nu förevarande motionen att några mer
ingripande åtgärder för vägens byggande med anledning av det givna bemyndigandet
ännu inte torde ha vidtagits. Några större praktiska olägenheter
torde därför enligt motionärerna inte uppstå om bemyndigandet återkallas.

Utskottet

I propositionen 1974:107 föreslog Kungl. Maj:t (numera regeringen) riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj:t att medge det intrång i Abisko nationalpark
som föranleddes av anläggande av en väg mellan Kiruna och Riksgränsen.

Riksdagen beslutade - med godkännande av jordbruksutskottets betänkande
med anledning av propositionen i fråga - att bifalla Kungl. Maj:ts
förslag (JoU 1974:24, rskr 1974:254). Beslutet innebar dock även att riksdagen
som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad jordbruksutskottet anfört

1 Riksdagen 1975/76. 16 sami. Nr 3

Joli 1975/76: 3

angående anvisningar för vägarbetenas utförande och föreskrifter för trafiken
genom nationalparken m. m.

Motionärerna hemställer nu att riksdagen måtte återkalla det givna bemyndigandet.
Till stöd för motionsyrkandet anför motionärerna att de invändningar
som i motionen 1974:1785 framfördes mot vägbygget alltjämt
är tungt vägande. Dessa invändningar avsåg i huvudsak det intrång i ett
av landets mest särpräglade områden som vägbygget skulle innebära och
de negativa följdverkningar som skulle uppkomma för rennäringen samt
genom ökat slitage på naturen i form av nedskräpning, snöskotertrafik m. m.
Motionärerna framhöll att de negativa verkningarna av vägens tillkomst
övervägde vägbyggets fördelar och att några sysselsättningsfrågor inte på
längre sikt löstes genom vägbyggande.

Utskottet vill för sin del hänvisa till de ingående överväganden som gjordes
i samband med att frågan prövades av 1974 års riksdag. Som framgår av
utskottets betänkande 1974:24 s. 3 omfattar Abisko nationalpark en areal
av 75 km‘ och är därigenom den sjätte i storlek av Sveriges nationalparker.
Vägens planerade sträckning inom nationalparken kommer att nära ansluta
till den befintliga järnvägen och omfatta en längd av ca 5,7 km. Den areal
inom nationalparken som behöver tas i anspråk för vägbygget uppgår till
52 ha. Utskottet uttalade i det nyssnämnda betänkandet med hänvisning
till dessa uppgifter att det föreslagna intrånget fick anses ha en begränsad
geografisk räckvidd. Det oaktat ansåg utskottet det givetvis viktigt att ingående
pröva skälen för och emot ett ingrepp av så förhållandevis allvarligt
slag som en vägbyggnad innebär med hänsyn till områdets särpräglade karaktär
från bl. a. naturvårds- och forskningssynpunkt. Även renskötselns
intressen i området ansåg utskottet böra ägnas noggrann uppmärksamhet.
Utskottet erinrade vidare om att flertalet av de instanser som yttrat sig
över vägverkets begäran om tillstånd för det ifrågavarande projektet hade
ställt sig positiva till att vägen kom till stånd. Vägens inverkan från naturvårdssynpunkt
t. ex. behandlades av flera remissinstanser, bl. a. naturvårdsverket,
som tillstyrkte intrånget.

Utskottet fann vid sin bedömning att det inte med fog kunde göras gällande
att det ifrågavarande ingreppet kunde få sådana följder för nationalparkens
värde och allmänna karaktär att intrånget med hänsyn härtill borde
förhindras. Utskottet underströk emellertid starkt att alla ansträngningar
måste göras för att begränsa vägbyggets verkningar på växt- och djurliv
och på landskapsbilden samt att vägbyggets utformning, schaktningsarbeten
m. m. skedde på sådant sätt att påverkan på naturen blev så liten som
möjligt. Det framhölls också som viktigt att bl. a. parkerings- och rastplatser
liksom åtgärder till skydd mot laviner utformades så att ingreppen i nationalparken
starkt begränsades. När det gällde farhågorna för kraftigt ökad
snöskotertrafik i det berörda området framhöll utskottet bl. a. att domänverket
hade att i samband med vården och förvaltningen av nationalparken
efter samråd med naturvårdsverket meddela föreskrifter om ordningen inom

JolJ 1975/76: 3

nationalparken. Vidare hänvisade utskottet till möjligheterna att begränsa
snöskotertrafiken enligt lagen (1972:606) om körning i terräng med motordrivna
fordon. Utskottet förutsatte att man vid övervägande av de särskilda
föreskrifter som nödvändiggjordes av allmän vägtrafik genom nationalparken
kom att beakta alla möjligheter att göra trafikens inverkan
på nationalparken som naturvårds-, rekreations- och forskningsobjekt så
skonsam som möjligt.

Enligt vad utskottet erfarit i samband med behandlingen av den nu förevarande
motionen utreds vägprojektet f. n. av statens vägverk (vägförvaltningen
i Norrlands län) med beaktande av de synpunkter och önskemål
som utskottet framhöll i betänkandet 1974:24. Utredningsarbetet omfattar
två alternativ beträffande vägens sträckning, varav det ena avser en vägtunnel
genom Nuoljamassivet. På grundval av denna utredning ämnar vägförvaltningen
enligt uppgift slutföra vägprojekteringen till årsskiftet 1975/76.

Utskottet anser att intet framkommit som ger anledning till ändrat ställningstagande
från riksdagens sida i förevarande ärende. Motionen bör därför
lämnas utan riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1975:890.

Stockholm den 7 oktober 1975

På jordbruksutskottets vägnar
UNO HEDSTRÖM

Närvarande: herrar Hedström (s), Jonasson (c), fru Lundblad (s), herr Lindberg
(s)*, fru Olsson i Helsingborg (c)*, herrar Pettersson i Lund (s)*, Wachtmeister
i Johannishus (m), Wictorsson (s), Takman (vpk), Strömberg i
Vretstorp (s), fru Fredrikson (c), fru Ohlin (s), herrar Enlund (fp), Persson
i Heden (c)* och Andersson i Ljung (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herr Wachtmeister i Johannishus (m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med ”Utskottet
vill” och på s. 3 slutar med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse:

Frågan om intrång i nationalparken är enligt utskottets mening både en
principiell och en praktisk angelägenhet.

Enär till nationalpark avsätts områden, vilkas naturskall bevaras till framtiden,
är varje som helst intrång principiellt uteslutet. Om trots detta ett
intrång i nationalparken görs, måste härför ytterst tungt vägande skäl anföras

JoU 1975/76:3

och inga andra lösningar av det problem, som vållat intrånget, vara tekniskt
möjliga. Att i Sverige upprepade ingrepp i våra nationalparker gjorts utan
stöd av sådana skäl utgör enligt utskottets mening inte något motiv för
nya åtgärder i samma riktning. Så länge inte någon fullständig plan för
utnyttjandet av våra fjällområden föreligger, bör enligt utskottets mening
inga omfattande vägbyggnadsarbeten utföras.

Enligt vad utskottet erfarit i samband med behandlingen av den nu förevarande
motionen har projekteringen av den planerade vägen endast påbörjats,
och några mera ingripande åtgärder för vägens byggande med anledning
av det givna bemyndighandet har således inte vidtagits.

Utskottet finnér - med hänvisning till det nu sagda och på de skäl som
i övrigt reservationsvis anfördes i utskottets betänkande 1974:24 s. 8-9 av
herrar Kronmark och Wachtmeister i Johannishus (båda m)-att det ingrepp
i nationalparken som vägbygget kommer att innebära får sådana följder
för dennas värde och allmänna karaktär att intrånget med hänsyn härtill
inte kan medgivas. Motionsyrkandet bör därför bifallas.

dets utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

Utskottet hemställer

att riksdagen, med bifall till motionen 1975:890, återkallar det givna
bemyndigandet för regeringen att medge intrång i Abisko
nationalpark för byggande av väg Kiruna -Riksgränsen.

GOTAB 75 9850 S Stockholm 1975