Med anledning av motion om ändring av reglerna rörande upphovsrätt till visor och sånger (Betänkande 1975/76:LU23 Lagutskottet)

Lagutskottets betänkande
1975/76: 23

med anledning av motion om ändring av reglerna rörande upphovsrätt
till visor och sånger

Motionen

I motionen 1975/76:546 av herr Jadestig m. fl. (s, c och fp) yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en översyn av gällande regler rörande upphovsrätten
med syfte att förbättra möjligheterna att utge vis- och sångböcker
avsedda för verksamheten inom exempelvis folkrörelserna.

Motionärerna framhåller att gällande regler rörande upphovsrätt har visat
sig medföra mycket allvarliga konsekvenser vid utgivning av vissa litterära
och musikaliska verk av stor betydelse för kulturlivet. Som exempel anför
motionärerna att en utgåva i enkelt utförande av en sångbok omfattande
250 sånger med inlagd melodistämma ger ett ut försäljningspris av 70 kr.
per exemplar vid en upplaga av 20 000, varvid inget vinstpåslag inräknats.
Enligt motionärerna har lagstiftningen fått till följd att folkrörelserna hindras
från att utföra en angelägen uppgift och att konstnärerna inte kan få ersättning
för sina alster. Reglerna innebär också att verken inte når ut till
allmänheten och blir en del i exempelvis folkrörelsernas sång- och musikverksamhet.

Gällande ordning

Bestämmelser om den upphovsrätt som tillkommer författare, kompositörer
m. fl. finns i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga
verk. Den svenska lagstiftningen på området liksom motsvarande
lagar i våra nordiska grannländer har tillkommit i nordiskt samarbete och
bygger på internationella överenskommelser. Enligt upphovsrättslagen har
den som skapat ett litterärt eller konstnärligt verk ensamrätt att i vissa
avseenden förfoga över verket. Som litterärt verk räknas bl. a. romaner och
dikter. Ett konstnärligt verk kan vara alster av bildkonst eller brukskonst
men också ett musikaliskt verk. Föremålen för upphovsrätten kan vidare
indelas i originalverk och bearbetningar. Som exempel på bearbetningar
kan nämnas översättningar, självständiga omarbetningar och arrangerande
av ett sångstycke som ett orkesterstycke. En särskild typ av verk utgör
samlingsverket som man kan åstadkomma genom att sammanställa verk
eller delar därav, t. ex. en diktantologi. Härvid skyddas själva redigeringsarbetet
när detta fyller kvalifikationerna för ett verk.

Ett verk kan framträda i många olika former. Det kan vara fixerat på
ett materiellt underlag, dvs. finnas i ett exemplar i form av en bok, en
notskrift eller en grammofonskiva m. m. Verket kan också framträda i obe 1

Riksdagen 1975/76. S sami. Nr 23

LU 1975/76:23

ständig form, t. ex. i uppläsarens ord eller i tonerna av ett musikstycke.

Upphovsrättens innehåll består av en förfoganderätt, som i huvudsak
skyddar det ekonomiska värdet av verket, och en ideell rätt, som i huvudsak
skyddar det ideella värdet, dvs. rätten att anges som upphovsman och att
motsätta sig förvanskningar och andra angrepp mot verkets integritet. Förfoganderätten
innebär en principiell ensamrätt att utnyttja verket genom
att framställa exemplar av det (mångfaldiganderätt) och att göra verket
tillgängligt för allmänheten genom offentligt framförande eller spridande
av färdiga exemplar. En upphovsmans ensamrätt till sitt verk är emellertid
underkastad vissa inskränkningar. Bl. a. får utan upphovsmannens tillstånd
under vissa förutsättningar i samlingsverk till verk vid gudstjänst eller undervisning
tas in mindre delar av litterärt eller musikaliskt verk eller sådant
verk av mindre omfattning. Vidare kan en tonsättare utnyttja en dikt som
text till ett musikverk och framföra den offentligt. I båda de anförda exemplen
äger upphovsmannen rätt till ersättning.

Upphovsmannen kan helt eller delvis överlåta sin rätt till verket. Överlåtelsen
får dock inte avse upphovsmannens ideella rätt till verket. I upphovsrättslagen
finns dels vissa allmänna regler om överlåtelse av upphovsrätt,
dels speciella regler för tre typer av överlåtelseavtal, nämligen förlagsavtal,
avtal om offentligt framförande och avtal om filmning. Reglerna
är dispositiva. I fråga om förlagsavtal, varmed förstås överlåtelse av rätten
att mångfaldiga och utge litterärt eller konstnärligt verk, gäller bl. a. att
manuskript eller annat exemplar av verket, efter vilket detta skall utges,
förblir i upphovsmannens ägo. Förläggaren har rätt att utge en upplaga
om högst 2 000 exemplar av litterärt verk, 1 000 exemplar av musikaliskt
verk och 200 exemplar av konstverk.

Efter upphovsmannens död är reglerna om giftorätt, arv och testamente
tillämpliga på upphovsrätten, dvs. både förfoganderätten och den ideella
rätten övergår till successorerna. Upphovsrätten gäller sedan under 50 år
efter året för upphovsmannens död. I fråga om verk till vilka upphovsrätten
gemensamt tillkommer två eller flera personer räknas skyddstiden från den
sist avlidne upphovsmannens död. Har verket offentliggjorts utan att upphovsmannen
blivit angiven med namn eller med sin allmänt kända pseudonym
eller signatur, räknas skyddstiden från offentliggörandet. Efter
skyddstidens utgång är verken fria med undantag för att vissa regler om
klassiska verk måste iakttas.

Utredningar

År 1970 tillsattes en utredning med sakkunniga från Danmark, Finland,
Norge och Sverige för att göra en översyn av den upphovsrättsliga lagstiftningen
mot bakgrund främst av den tekniska utveckling som ägt
rum sedan upphovsrättslagarna i dessa länder kom till i början av 1960-talet.
Kommittén avgav år 1974 ett delbetänkande om fotokopiering och band -

LU 1975/76:23

inspelning särskilt inom undervisningsverksamhet (NU 29/73).

Vid ett möte i Oslo den 22 maj 1975 beslutade Nordiska ministerrådet
att en allmän översyn av den nordiska upphovsrättslagstiftningen skulle
ske i nordiskt samarbete. Ministerrådet enades om vissa riktlinjer, som skulle
ligga till grund för revisionsarbetet. Riktlinjerna innebär bl. a. följande.

En allmän strävan vid reformarbetet bör vara att främja ett större och
mera rikhaltigt kulturutbud. En viktig målsättning bör vara att den upphovsrättsliga
lagstiftningen utformas så att den i den praktiska tillämpningen
kan fungera på ett ändamålsenligt sätt. Den individuella upphovsrätten måste
alltjämt vara lagstiftningens utgångspunkt. För att de moderna tekniska
hjälpmedlen för kulturspridningen skall kunna användas på områden där
angelägna behov finns, bör emellertid, i den mån det är förenligt med
gällande konventioner, ökade möjligheter skapas att utnyttja skyddade verk
utan individuellt samtycke från rättighetshavarna och mot att vederlag ges
i kollektiva former. De problem som den nuvarande ordningen har inneburit
för såväl upphovsmän och andra rättighetshavare som utnyttjare av deras
verk bör genom sådana särordningar kunna bemästras. En central uppgift
i utredningsarbetet blir att göra en rimlig avvägning mellan upphovsmännens
intresse av att få bestämma över sina verk och det allmänna intresset av
att dessa kan användas utan onödiga hinder. Däremot är syftet självfallet
inte att ge dem som kommersiellt utnyttjar upphovsrättsligt skyddade alster
obehöriga fördelar på upphovsmännens bekostnad. Vidare bör man inte
rubba de rättigheter av ideell karaktär som enligt gällande lagstiftning tillkommer
upphovsmännen. En annan angelägen uppgift blir att på sådana
områden, där ett fritt utnyttjande av upphovsrättsligt skyddat material måste
anses skada upphovsmännens ekonomiska intressen, finna administrativt
enkla lösningar på regleringen av ersättningsfrågorna. Lösningarna bör innebära
att det ekonomiska utbytet för upphovsmännen som grupp inte kommer
att försämras och bör stå i överensstämmelse med den allmänna kulturpolitiken.
Översynen bör syfta till att undersöka vilka ändringar som
kan genomföras inom formen för nu gällande konventioner. Man bör emellertid
under utredningsarbetet inte vara förhindrad att påtala behovet av
ändringar i konventionerna. Översynen av upphovsrätten bör innefatta en
systematisk genomgång av lagstiftningen på området.

Ministerrådet uttalade i sitt beslut att arbetet på en allmän översyn av
upphovsrätten i fortsättningen borde bedrivas i form av nationella kommittéer.

Kulturrådet avgav år 1974 betänkandet (SOU 1974:43) Konstnärerna i
samhället. I betänkandet behandlas bl. a. upphovsrättsliga frågor. Kulturrådet
framhöll att den upphovsrättsliga lagstiftningen bör vara så utformad
att den ger upphovsmännen rimlig kompensation för deras arbete men att
skyddet inte får medföra att ersättningsreglerna i alltför hög grad styr eller
begränsar utnyttjandet. Lagstiftningen borde därför enligt kulturrådet ses
över. Kulturrådet tog även upp frågan om möjligheten att friköpa kultur -

LU 1975/76:23

produkter för fri användning i kommunerna och inom de av samhället
stödda organisationerna som lokalt svarar för kulturverksamheten.

På grundval av bl. a. nämnda betänkande har regeringen i år genom prop.
1975/76:135 förelagt riksdagen en rad förslag om förbättringar av konstnärernas
villkor. Förslagen behandlas av kulturutskottet i betänkandet KrU
1975/76:35. Beträffande de av kulturrådet behandlade upphovsrättsliga frågorna
hänvisas i propositionen till nordiska ministerrådets beslut och till
att direktiv för en svensk utredning torde komma att utfärdas. Enligt föredragande
statsrådet är de frågor kulturrådet aktualiserat av det slaget att
de bör behandlas inom ramen för den kommande översynen.

1 enlighet med ministerrådets beslut har efter regeringens bemyndigande
i mars i år särskilda sakkunniga tillkallats för att göra en översyn av den
svenska upphovsrättsliga lagstiftningen enligt de riktlinjer som ministerrådet
dragit upp. I direktiven framhålls att - bortsett från vissa frågor som skall
behandlas med förtur - utredningsarbetet bör inledas med en närmare kartläggning
av de problem och frågeställningar som översiktligt angetts i riktlinjerna.
Kartläggningen bör ske i nära kontakt med berörda organisationer
på upphovsrättens område liksom med dem som i större omfattning utnyttjar
upphovsrättsligt skyddade verk och prestationer.

Utskottet

Enligt lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk har den
som skapat ett litterärt eller konstnärligt verk, exempelvis en dikt eller ett
musikaliskt verk, ensamrätt att bl. a. mångfaldiga verket, framföra det offentligt
och sprida färdiga exemplar. Upphovsmannens rätt till verket kan
helt eller delvis överlåtas. Efter upphovsmannens död övergår upphovsrätten
till successorerna. Dessas rätt till verket gäller sedan under en tid av 50
år fr. o. m. året efter upphovsmannens död. I fråga om verk som utgivits
anonymt räknas dock skyddstiden från offentliggörandet. Efter skyddstidens
utgång är verket fritt med vissa undantag.

I motionen framhålls att den upphovsrättsliga lagstiftningen visat sig medföra
mycket allvarliga konsekvenser vid utgivning av vissa litterära och
musikaliska verk. Som exempel anför motionärerna att en utgåva i 20 000
exemplar av en sångbok med 250 sånger och inlagda melodistämmor ger
ett försäljningspris av 70 kr. per exemplar exklusive vinstpåslag. Enligt motionärerna
har lagstiftningen fått till följd att folkrörelserna hindras från
att utföra en angelägen uppgift och att konstnärerna inte får ersättning för
sina alster. Reglerna innebär också att verken inte når ut till allmänheten
och blir en del i exempelvis folkrörelsernas sång- och musikverksamhet.
Med hänvisning till det anförda yrkar motionärerna att lagstiftningen på
området skall bli föremål för översyn syftande till förbättrade möjligheter
att utge vis- och sångböcker avsedda för verksamheten inom exempelvis
folkrörelserna.

LU 1975/76:23

Utskottet vill till en början framhålla att den som skapat ett litterärt eller
konstnärligt verk självfallet har ett befogat intresse av att fl bestämma över
verket och att lagstiftningen ger honom möjlighet att fl ekonomiskt utbyte
av sin verksamhet. Å andra sidan måste beaktas att det från allmän synpunkt
är angeläget att reglerna om upphovsrätt inte lägger hinder i vägen för ett
rikt och mångfasetterat kulturutbud. Också för upphovsmännen är det betydelsefullt
att deras alster blir utnyttjade och sprids bland allmänheten.

Det nuvarande upphovsrättsliga ensamrättssystemet ger den enskilde upphovsmannen
ett gott skydd, samtidigt som det innebär en värdefull stimulans
för kulturlivet. Som motionärerna framhåller har emellertid tilllämpningen
av upphovsrättslagstiftningen medfört problem både för upphovsmännen
själva och för dem som vill utnyttja deras verk. Enligt utskottets
mening är det angeläget att de negativa verkningarna av upphovsrättslagen
i möjligaste mån begränsas eller undanröjs. Utskottet ser därför
med tillfredsställelse att en översyn av upphovsrättslagen skall ske i enlighet
med nordiska ministerrådets beslut i maj 1975 om en allmän översyn av
den nordiska upphovsrättslagstiftningen. Enligt direktiven till utredningen,
som tillkallats efter det motionen väcktes, skall översynen ske enligt de
riktlinjer som dragits upp av ministerrådet. Som framgår av den ovan (s. 3
och 4) lämnade redogörelsen för direktiven kommer utredningen att behandla
det spörsmål som tagits upp i motionen. Något initiativ från riksdagens
sida är således inte erforderligt.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1975/76:546.

Stockholm den 22 april 1976

På lagutskottets vägnar
IVAN SVANSTRÖM

Närvarande: herrar Svanström (c), Hammarberg (s)*, Lidgård (m), Böijesson
i Falköping (c), fru Åsbrink (s), herrar Andersson i Södertälje (s), Torwald
(c), Olsson i Timrå (s), fru Nilsson i Sunne (s), herrar Olsson i Sundsvall
(c), Israelsson (vpk), fru Fredgardh (c)*, fru Lindquist (m), fru Hjalmarsson
(s) och herr Henmark (fp)*.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 51549 Stockholm 1976