Med anledning av huvuddelen av propositionen 1979/80:6 om socialstyrelsens uppgifter och organisation, m. m., jämte motioner (Betänkande 1979/80:SoU45 Socialutskottet)

SoU 1979/80:45

Socialutskottets betänkande
1979/80:45

med anledning av huvuddelen av propositionen 1979/80:6 om socialstyrelsens
uppgifter och organisation, m. m., jämte motioner

1 Propositionen

I propositionen 1979/80:6 har regeringen (socialdepartementet), såvitt nu
är i fråga (momenten 1-3 och 5 i hemställan i propositionen), föreslagit
riksdagen att godkänna i propositionen framlagda förslag om

1. riktlinjer för socialstyrelsens uppgifter,

2. riktlinjer för socialstyrelsens organisation och personalresurser samt
ikraftträdandet av den nya organisationen,

3. avveckling av de nuvarande socialkonsulent- och länsläkarorganisationerna
samt inrättandet av sociala enheter vid länsstyrelserna,

5. en central samordning av smittskyddsfrågor.

Propositionen i övrigt, nämligen ett förslag om att riksdagen skall
godkänna att ett institut för psykosocial miljömedicin inrättas (moment 4 i
hemställan i propositionen), har behandlats av riksdagen tidigare under
1979/80 års riksmöte (SoU 1979/80:23, rskr 1979/80:160). Riksdagen har
därvid godkänt att det föreslagna institutet inrättas den 1 juli 1980.

I samband med propositionen behandlar utskottet dels fem under
allmänna motionstiden år 1979 väckta motioner, dels en med anledning av
propositionen 1978/79:118 om ändring i läkemedelsförordningen m. m.
väckt motion, dels 14 med anledning av propositionen 1979/80:6 väckta
motioner, dels ock fyra under allmänna motionstiden år 1980 väckta
motioner.

I ärendet har utskottet uppvaktats av bl. a. vissa organisationer. Vidare
har i ärendet inkommit ett amal skrivelser.

2 Motionerna

2.1 Under den allmänna motionstiden år 1979 väckta motioner

I motionen 1978/79:721 av Ingegerd Troedsson m. fl. (m) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär förslag till en samlad läkemedelsproposition
enligt i motionen anförda riktlinjer.

I motionen 1978/79:884 av Göran Karlsson m. fl. (s) hemställs att
riksdagen beslutar

1. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
om Apoteksbolagets uppgifter inom hälso- och sjukvårdsområdet,

1 Riksdagen 1979180. 12 sami. Nr 45

SoU 1979/80:45

2. att som sin mening ge regeringen till känna vad som i motionen anförts
om riktlinjer för läkemedelsinformationen.

I motionen 1978/79:1260 av Arne Gadd (s) och Anita Gradin (s) hemställs
att riksdagen i skrivelse till regeringen begär att regler fastställs för
legitimation av psykodynamiker.

I motionen 1978/79:1639 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs, såvitt nu är
i fråga (yrkandet 5), att riksdagen beslutar att hos regeringen hemställa om
ett program för att effektivt reducera de stora sociala och miljömässiga
bristerna i samhället.

I motionen 1978/79:2114 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) hemställs, såvitt
nu är i fråga (yrkandet 1), att riksdagen uttalar sig för de i motionen
skisserade riktlinjerna för det social- och miljöpolitiska arbetet inför 1980-och 1990-talen.

2.2 Med anledning av propositionen 1978179:118 om ändring i läkemedelsförordningen
m. m. väckt motion

I motionen 1978/79:2319 av Ingegerd Troedsson m. fl. (m) hemställs att
riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag syftande till

1. i huvudsak sådan inriktning av läkemedelskontrollens uppgifter som
förespråkas i läkemedelskontrollutredningen,

2. snara åtgärder avseende rekrytering till och meritering vid läkemedelskontrollen
i enlighet med läkemedelskontrollutredningens förslag,

3. sådan resursförstärkning att statens läkemedelskontroll med det
snaraste kan bringas att fungera,

4. programbudgetering inom läkemedelskontrollen,

5. att läkemedelskontrollen omvandlas till ett statligt verk.

2.3 Med anledning av propositionen 1979180:6 om socialstyrelsens uppgifter
och organisation, m. m. väckta motioner

I motionen 1979/80:46 av Inga Lantz m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
uttalar att former för legitimering av arbetsterapeuter bör införas och
anhåller hos regeringen om åtgärder i enlighet härmed.

I motionen 1979/80:47 av Blenda Littmarck (m) hemställs att riksdagen
hos regeringen begär utredning och förslag syftande till legitimation eller
behörighetsregistrering för arbetsterapeuter.

I motionen 1979/80:49 av Hans Alsén m. fl. (s) hemställs att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om behovet
av att den utvecklings- och försöksverksamhet som sedan början av
1970-talet gemensamt bedrivits i Tierp av socialstyrelsen. Uppsala läns

SoU 1979/80:45

landsting och Tierps kommun samt i samverkan med bl. a. Uppsala
universitet, utan avbrott kan fortsätta även efter den 1 juli 1980 i de nya
former som då kan visa sig lämpliga.

I motionen 1979/80:57 av Olle Aulin (m) och Gunnar Oskarson (m)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts rörande socialstyrelsens beredskapsfunktioner.

I motionen 1979/80:58 av Anita Bråkenhielm (m) hemställs att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att nämnden för läkares
vidareutbildning bör bevaras med nuvarande självständiga ställning och
allsidiga sammansättning.

I motionen 1979/80:59 av Gullan Lindblad (m) och Margareta Gard (m)
hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av att i det fortsatta arbetet med omorganisation
av socialstyrelsen beakta bl. a. de krav på placering av olika
hälsoregister och deras utnyttjande som kan bli följden av pågående
utredningsarbete m. m.

I motionen 1979/80:60 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson m. fl.
(m) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
i motionen anförts om den rättspsykiatriska organisationen.

I motionen 1979/80:61 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson m. fl.
(m) hemställs att riksdagen uttalar att socialstyrelsens läkemedelsavdelning
bör omvandlas till en självständig myndighet.

I motionen 1979/80:62 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson m. fl.
(m) hemställs att riksdagen beslutar

1. att ingen ändring skall ske i principerna för läkemedelsnämndens
ställning och arbetsformer,

2. att regeringen även fortsättningsvis skall utse ledamöter av nämnden
för att understryka ledamöternas opartiskhet och självständighet i förhållande
till skilda intressenter på läkemedelsområdet.

I motionen 1979/80:76 av Georg Andersson m. fl. (s, c, fp) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om behovet av att den utvecklings- och försöksverksamhet som
sedan början av 1970-talet gemensamt bedrivits i Vilhelmina av socialstyrelsen,
Vilhelmina kommun, Västerbottens läns landsting i samverkan med
bl. a. Umeå universitet och högskolan i Östersund, utan avbrott kan fortsätta
även efter den 1 juli 1980.

I motionen 1979/80:77 av Anders Gernandt (c) hemställs

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande anstånd med ställningstagandet till socialstyrelsens
krigsberedskapsfunktioner.

SoU 1979/80:45

2. att riksdagen beslutar uttala sig för att inga ökade kostnader för
krigssjukvården bör belasta landstingskommuner och kommuner utanför
landsting i form av skattehöjning till följd av en förändrad ansvarsfördelning
för krigssjukvårdsorganisationen.

I motionen 1979/80:78 av Rune Gustavsson m. fl. (c) hemställs att
riksdagen avslår förslaget till förändrad sammansättning av socialstyrelsens
styrelse.

I motionen 1979/80:79 av Göran Karlsson m. fl. (s) hemställs att riksdagen
beslutar att avslå förslaget om ändring av socialstyrelsens uppgifter och
organisation i avvaktan på att slutgiltigt beslut rörande socialtjänstens
innehåll och form fattats och avtal rörande ändrat huvudmannaskap för
institutioner inom ungdoms- och nykterhetsvården godkänts.

I motionen 1979/80:80 av Lars Werner m. fl. (vpk) hemställs

1. att riksdagen avvisar propositionen i vad gäller avveckling av socialstyrelsens
flyktingenhet och överförande av dess uppgifter på länsstyrelserna
och invandrarverket,

2. att riksdagen hos regeringen hemställer om åtgärder för en planmässig
utveckling av socialstyrelsens avdelning för läkemedelskontroll,

3. att riksdagen uttalar att finansieringen av utbyggnaden av socialstyrelsens
läkemedelskontroll bör ske genom avgiftsuttag från läkemedelsföretagen.

2.4 Under den allmänna motionstiden är 1980 väckta motioner

I motionen 1979/80:494 av Lisa Mattson m. fl. (s) hemställs att riksdagen
beslutar uttala att centralt utformad information om hälsoupplysning också
fortsättningsvis utarbetas inom socialstyrelsen till ledning för kommuner och
landsting.

I motionen 1979/80:854 av Anna-Greta Skantz m. fl. (s, m. c) hemställs att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
det rättsmedicinska, rättskemiska och kriminaltekniska undersökningsväsendets
organisation.

I motionen 1979/80:1205 av Elver Jonsson (fp) och Margot Håkansson (fp)
hemställs att riksdagen inom ramen för den nya organisationen vid
socialstyrelsen ger utrymme för en trafikmedicinsk enhet som kan göra
insatser i det olycks- och skadeförebyggande trafiksäkerhetsarbetet.

I motionen 1979/80:1218 av Anna-Greta Skantz m. fl. (s) hemställs att
riksdagen beslutar avslå förslaget om länsläkarorganisationens avveckling i
avvaktan på riksdagens ställningstagande med anledning av kommande
förslag rörande ny hälso- och sjukvårdslagstiftning.

SoU 1979/80:45

3 Yttrande från annat utskott

På hemställan av socialutskottet har försvarsutskottet avgivit yttrande över
propositionen 1979/80:6, såvitt avser förslag om socialstyrelsens beredskapsuppgifter
och organisation för dessa, samt de med anledning av propositionen
väckta motionerna 1979/80:57 av Olle Aulin (m) och Gunnar Oskarson
(m) och 1979/80:77 av Anders Gernandt (c). Yttrandet, FöU 1979/80:1 y,
fogas vid betänkandet som bilaga 1.

4 Bakgrund

4.1 Inrättandet av den nuvarande socialstyrelsen

Den nuvarande socialstyrelsen inrättades den 1 januari 1968 genom beslut
av statsmakterna år 1967 (prop. 1967:68, SU 1967:105. rskr 1967:251).

Statsmakternas beslut innebar att den nuvarande socialstyrelsen skulle i
huvudsak överta de arbetsuppgifter som ankommit på dåvarande socialstyrelsen,
medicinalstyrelsen och medicinalstyrelsens sjukvårdsberedskapsnämnd.

Den allmänna målsättningen var att en myndighet skulle skapas som inom
hela verksamhetsområdet stod i nära kontakt med utvecklingen och hade
tillräckliga resurser och auktoritet för att utöva en allmän ledning och ta
erforderliga initiativ i olika fackfrågor. De medicinska och sociala funktionerna
inom verket skulle integreras. Som ett ytterligare led i den allmänna
målsättningen ingick att säkerställa nära kontakt och förtroendefullt
samarbete mellan den nya myndigheten och de kommunala huvudmännen.

Vid sidan av integrationssträvandena var planeringsfrågorna grundläggande
för omorganisationen. 1 propositionen 1967:68 angavs att riksplaneringen
i fråga om såväl hälso- och sjukvården som socialvården ytterst innebär en
avvägning av resurserna mellan dessa vårdområden och övriga samhällssektorer.
Det var därmed klart att riksplaneringen måste vara en statlig uppgift.
Riksplaneringen skulle under socialdepartementet omhänderhas av socialdepartementets
sjukvårdsdelegation (vars uppgifter ansågs böra utvidgas till
att omfatta även socialvården) samt av socialstyrelsen på verksplanet. På
socialstyrelsen skulle ankomma att handlägga frågor rörande riksplanering
av verksamhetsgrenarnas omfattning, inriktning och allmänna uppbyggnad
med beaktande särskilt av såväl de enskildas behov av vård som behovet av
samordning av landets vårdresurser och tillgången på utbildad arbetskraft
samt att följa och stödja den regionala och lokala planeringen. Som ett led i
riksplaneringen skulle socialstyrelsen insamla, sammanställa och analysera
av huvudmännen fastställda planer samt redovisa verkets uppfattning om
såväl den totalbild som analysen lett fram till som de enskilda planerna.

I samband med att apoteksväsendet förstatligades år 1971 (prop. 1970:74,
SU 1970:98, rskr 1970:223) sammanfördes ett antal enheter inom läkeme -

SoU 1979/80:45

delskontrollen, bl. a. statens farmacevtiska laboratorium, till en särskild
läkemedelsavdelning inom socialstyrelsen.

4.2 Socialstyrelsens uppgifter och organisation m. m.

Socialstyrelsen är enligt sin instruktion (1967:606) central förvaltningsmyndighet
för ärenden som rör socialvård, hälso- och sjukvård, läkemedelsförsörjning
samt frågor om alkohol och andra missbruksmedel, i den mån det
inte ankommer på annan statlig myndighet att handlägga sådana ärenden.

Socialstyrelsen skall bl. a. handlägga frågor om riksplanering av de under
styrelsen lydande verksamhetsgrenarnas omfattning, inriktning och allmänna
uppbyggnad samt följa och stödja den regionala och lokala planeringen.

Socialstyrelsen skall vidare ta erforderliga initiativ i olika fackfrågor samt
bedriva upplysningsverksamhet inom sitt ämnesområde.

Socialstyrelsen har omfattande tillsynsuppgifter. Styrelsen har sålunda
tillsyn över den allmänna hälsovården, bekämpandet av smittsamma
sjukdomar, den sjukdomsförebyggande vården, den öppna och slutna
sjukvården, tandvården, vården av psykiskt utvecklingsstörda samt sjuktransportväsendet.
Styrelsen skall även bevaka efterlevnaden av lagen om
beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall och av läkemedelsförordningen.

Socialstyrelsen handlägger vidare ärenden om social omvårdnad, såsom
vård av barn och ungdom, åldringar, handikappade, alkohol- och läkemedelsmissbrukare
m. fl.

I fråga om krigsorganisationen för socialvården samt hälso- och sjukvården
har socialstyrelsen särskilt att leda, övervaka och samordna den
regionala och lokala planläggningen.

Socialstyrelsen leds av en styrelse och en generaldirektör som är styrelsens
ordförande. I styrelsen ingår förutom generaldirektören nio av regeringen
utsedda ledamöter. I styrelsen ingår även tre personalföreträdare. En
överdirektör fungerar som generaldirektörens ställföreträdare.

Inom socialstyrelsen finns sex avdelningar, varav en för tandvård, social
barna- och ungdomsvård m. m., en för hälsovård, akutsjukvård, nykterhetsvård
m. m., en för långtidsvård, åldringsvård m. m., en läkemedelsavdelning,
en planerings- och beredskapsavdelning samt en administrativ avdelning.
Avdelningarna leds av avdelningschefer. Avdelningarna är uppdelade
på totalt 22 byråer och ett läkemedelslaboratorium som är uppdelat på fyra
laboratorieenheter. Byråerna leds av byråchefer som benämns medicinalråd
i de fall de är legitimerade läkare, legitimerade tandläkare eller apotekare.
Laboratorieenheterna förestås av professorer.

Som rådgivande organ har socialstyrelsen ett vetenskapligt råd och ett
beredskapsråd. För handläggning av vissa ärenden finns ett rättsläkarråd, en

SoU 1979/80:45

nämnd för abort- och steriliseringsärenden, medicinalväsendets ansvarsnämnd,
en läkemedelsnämnd och en nämnd för alkoholfrågor. Därutöver
finns nämnder med särskilda uppgifter enligt bestämmelser som regeringen
meddelar.

Antalet anställda vid det centrala ämbetsverket är drygt 1 000, vilket
motsvarar ca 925 heltidstjänster.

Socialstyrelsen har såsom chefsmyndighet m. m. ett direkt ledningsansvar
för tillsammans ca 115 statliga organ och institutioner, såsom statens
rättskemiska laboratorium, statens rättsläkarstationer, statens rättspsykiatriska
kliniker och stationer, länsläkarväsendet, ungdomsvårdsskolorna,
vårdanstalter för alkoholmissbrukare, länsnykterhetsnämnderna, statens
socialvårdskonsulenter samt den forskning och utbildning i öppen hälso- och
sjukvård som bedrivs vid läkarstationen i Dalby. Antalet fast anställda vid
socialstyrelsens underförvaltningar kan beräknas till omkring 2 000.

4.3 Utredningsarbete m. m. som föregått propositionen

Riksrevisionsverket (RRV) påbörjade år 1972 en förvaltningsrevisionen
genomgång av socialstyrelsen, som bl. a. ledde till att RRV föreslogen intern
översynsutredning inom socialstyrelsen. RRV påpekade bl. a. - liksom
justitieombudsmannen Bertil Wennergren vid en inspektion av socialstyrelsen
år 1974 - angelägenheten av att socialstyrelsens verksamhet koncentrerades
på planering m. m. och att rutinärendena minskades.

Genom beslut i juni 1974 uppdrog regeringen åt socialstyrelsen att med
utgångspunkt i en revisionsrapport av RRV samt en skrivelse av socialstyrelsen
göra en översyn av socialstyrelsens arbetsuppgifter och organisation.

För översynsarbetet (socialstyrelsens översynsutredning, ÖSoS) bildades
inom socialstyrelsen en särskild ledningsgrupp och ett sekretariat. I
utredningsarbetet och i ledningsgruppen deltog även statskontoret.

ÖSoS-utredningen framlade i början av år 1978 sin slutrapport. Socialstyrelsens
framtida organisation och arbetsformer. Slutrapporten, som omfattade
två delar, nämligen 1. Centrala verket och 2. Regional organisation,
överlämnades av socialstyrelsen till regeringen i februari 1978. ÖSoSutedningen
påpekade bl. a. att brister fanns i fråga om samordningen av
socialstyrelsens verksamhet och att bristerna var svåra att avhjälpa med den
befintliga organisationen. ÖSoS-utredningen påpekade vidare att socialstyrelsen
borde minska detaljregleringen av kommunernas och landstingskommunernas
verksamhet och decentralisera verksamheter. Socialstyrelsens
arbetssätt borde enligt ÖSoS-utredningen i större utsträckning karakteriseras
av övergripande uppgifter med inriktning på planering, kunskapsutveckling,
allmänna råd och information.

SoU 1979/80:45

I april 1978 utsåg dåvarande chefen för socialdepartementet en särskild
beredningsgrupp med uppgift att utarbeta beslutsunderlag för regeringens
ställningstagande till socialstyrelsens framtida uppgifter och organisation.
Beredningsgruppen avgav i april 1979 rapporten Socialstyrelsen - roll,
uppgifter, organisation.

4.4 Underlaget för propositionen

Propositionen har utformats i huvudsaklig överensstämmelse med de
förslag som beredningsgruppen för socialstyrelsens framtida uppgifter och
organisation framlagt i rapporten Socialstyrelsen - roll, uppgifter, organisation.
Beredningsgruppen har haft att behandla eller beakta utredningsarbete
och utredningsförslag m. m. berörande socialstyrelsen, varom närmare
uppgifter lämnas nedan.

Beredningsgruppen har i sitt arbete haft att ta ställning till ÖSoSutredningens
slutrapport. Gruppen har vidare haft att behandla läkemedelskontrollutredningens
(S 1977:18) betänkande (Ds S 1978:12) Den statliga
läkemedelskontrollen i den del som avser den framtida ställningen för
socialstyrelsens läkemedelsavdelning. Slutligen har gruppen haft att ta
ställning till decentraliseringsutredningens (Kn 1975:01) delbetänkande (Ds
Kn 1977:6) Decentralisering av beslut om hälso- och sjukvårdens byggnadsinvesteringar.

Beredningsgruppen har vidare haft att i sitt arbete ta hänsyn till ett flertal
utredningar som berör socialstyrelsen. I de fall utredningarna inte avslutatseller
betänkande inte remissbehandlats - under den tid beredningsgruppen
arbetat, har gruppen dragit preliminära slutsatser utifrån utredningarnas
arbete och den politiska viljeinriktning som styrt arbetet. Gruppens förslag
till bl. a. organisation och dimensionering av socialstyrelsen bygger sålunda
till viss del på antaganden rörande utformningen av framtida politiska
beslut.

I propositionen nämns i detta sammanhang följande utredningsarbete och
utredningsförslag m. m.

De förhandlingar som inletts genom regeringens uppdrag den 29 december
1977 åt statens förhandlingsnämnd att ta upp förhandlingar med landstingskommuner
och kommuner om ändrat huvudmannaskap för de statliga
ungdomsvårdsskolorna, statens vårdanstalter för alkoholmissbrukare samt
de erkända och enskilda vårdanstalterna för alkoholmissbrukare (se numera
prop. 1979/80:172).

Det av utredningen (S 1976:05) om sjukvården i krig i december 1978
avgivna huvudbetänkandet (SOU 1978:83) Sjukvården i krig, vilket remissbehandlats
under våren 1979 och f. n. är föremål för beredning inom
regeringskansliet.

Detavforskningssamverkanskommittén (U 1978:01, FOSAM) våren 1979

SoU 1979/80:45

avgivna betänkandet (Ds U 1979:4) Ett institut för social- och arbetsmarknadspolitisk
forskning, vilket efter remissbehandling f. n. bereds inom
regeringskansliet.

Hälso- och sjukvårdsutredningens (S 1975:04) arbete. Denna utredning,
vilken haft i uppdrag att utreda frågan om ny lagstiftning för hälso- och
sjukvården slutförde i oktober 1979 - efter det propositionen avgavs - sitt
arbete med att avge betänkandet (SOU 1979:78) Mål och medel för hälsooch
sjukvården med förslag tili hälso- och sjukvårdslag.

Beredningsgruppen har även haft att ta hänsyn till det arbete inom
regeringskansliet som ledde fram till den i maj 1979 beslutade propositionen
1978/79:220 om samhällets tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl.
samt till arbetet med den i juni 1979 beslutade propositionen 1979/80:1 om
socialtjänsten.

Den förstnämnda propositionen behandlades av riksdagen i december
1979 (SoU 1979/80:16, rskr 1979/80:130).

Föredragande departementschefens överväganden i propositionen 1979/
80:6 beträffande socialstyrelsens uppgifter inom den framtida socialtjänsten
bygger på de förslag som framlagts i propositionen 1979/80:1. I denna
proposition har föreslagits att nuvarande barnavårdslag, nykterhetsvårdslag
och socialhjälpslag samt barnomsorgslag skall ersättas av en socialtjänstlag.
Termen socialvård har föreslagits skola ersättas med termen socialtjänst.
Propositionen jämte motioner behandlas av socialutskottet i det samtidigt
härmed avgivna betänkandet SoU 1979/80:44.

5 Propositionens huvudsakliga innehåll

5.1 Förslagen i huvuddrag

I propositionen läggs fram förslag av i huvudsak principiell och övergripande
natur om socialstyrelsens framtida uppgifter och organisation. 1
propositionen föreslås vidare att den nuvarande socialkonsulentorganisationen
avvecklas och att det i stället på regional nivå inrättas en social enhet i
länsstyrelsen samt att den nuvarande länsläkarorganisationen avvecklas och
att bl. a. vissa av dess arbetsuppgifter överförs till landstingskommunerna.
Härjämte föreslås en central samordning av smittskyddsfrågor på det sättet
att den epidemiologiska avdelningen vid statens bakteriologiska laboratorium
(SBL) i sina huvudsakliga delar inordnas i socialstyrelsen.

En särskild organisationskommitté - organisationskommittén för socialstyrelsen
(S 1979:12) vilken tillsatts under hösten 1979 - avses svara för
detaljutformningen av socialstyrelsens organisation samt den framtida
regionala organisationen.

Socialstyrelsens nya organisation föreslås i princip träda i kraft den 1
januari 1981. Ett fullt genomförande av alla förutsedda eller föreslagna
personalförändringar, som innebär att antalet anställda vid det centrala

SoU 1979/80:45

verket minskar från ca 925 till ca 615, beräknas dock inte kunna ske förrän
under budgetåret 1983/84.

I det följande redovisas överväganden av principiell natur som ligger
bakom propositionsförslagen, de huvuduppgifter som socialstyrelsen föreslås
ha, föreslagna förändringar m. m. av socialstyrelsens uppgifter samt den
föreslagna organisationen för socialstyrelsen m. m.

I avsnittet Utskottet kommer i anslutning till behandlingen av motionerna
m. m. en mera utförlig redovisning att lämnas av vissa förslag i propositionen.

5.2 Utgångspunkter för förslagen om socialstyrelsens framtida uppgifter och
organisation

I propositionen påpekas bl. a. att såväl socialvården som hälso- och
sjukvården har präglats av en stark utbyggnad under den dryga tioårsperiod
som gått sedan socialstyrelsen tillkom och att utvecklingen sammantaget
inneburit att kommuner och landstingskommuner fått ett allt större ansvar
för att tillgodose olika sociala och medicinska vård- och servicebehov.

I takt med att socialvårdens och hälso- och sjukvårdens arbetsfält undan
för undan vidgats och befintliga verksamhetsgrenar byggts ut har, anförs det
vidare, även socialstyrelsen fått nya och utökade arbetsuppgifter genom
beslut av riksdag och regering. Denna utveckling, där nya uppgifter
successivt har ålagts socialstyrelsen, har dock inte i samma utsträckning
motsvarats av en omprövning av befintliga verksamheter, och tillväxten i
verksamheten har lett till att det blivit svårare att överblicka helheten, att
samordna verksamhetens olika delar mot gemensamma mål och att
vidmakthålla en tillräcklig flexibilitet i resursutnyttjandet. Till socialstyrelsens
svårigheter att anpassa sin verksamhet till nya krav och förutsättningar
har, sägs det vidare, starkt bidragit att socialstyrelsen inte bara omfattar det
centrala ämbetsverket utan även ett stort antal underförvaltningar med
sinsemellan mycket olikartade verksamheter, som är spridda över hela
landet och som ställt stora krav på socialstyrelsen när det gäller såväl
fackmässig som administrativ ledning och samordning. Sammanfattningsvis
anförs det att de senaste årens utveckling synes ha lett till en viss oklarhet
både i och utanför socialstyrelsen om myndighetens roll, ansvar och
befogenheter.

I propositionen konstateras att den utbyggnad av den kommunala
förvaltningsorganisationen, som skett och som inneburit att tillgången på
kvalificerad sakkunskap för olika fackfrågor samt för planering och
administration av den kommunala verksamheten ökat, successivt har skapat
förutsättningar för en minskad statlig detaljreglering av den sociala samt den
hälso- och sjukvårdande verksamheten och en decentralisering av beslut från
centrala statliga organ till kommunala organ.

SoU 1979/80:45

Samhällsförändringarna - t. ex. den ökande andelen äldre människor i
befolkningen, den ökande andelen förvärvsarbetande kvinnor med åtföljande
krav på kraftig utbyggnad av barnomsorgen och den svåra situationen på
arbetsmarknaden för äldre och partiellt arbetsföra - leder, framhålls det, till
stora anspråk på samhällets insatser för social och medicinsk trygghet och
omvårdnad i framtiden. Det konstateras att en bättre samordning av
samhällets vårdresurser därvid framstår som nödvändig. Ökade ansträngningar
för att komma till rätta med skadliga miljöförhållanden ställer,
konstateras det vidare, krav på en utvecklad samverkan inte bara mellan
sociala och medicinska verksamheter utan också mellan dessa och verksamheter
inom andra samhällssektorer.

5.3 Socialstyrelsens roll och uppgifter i framtiden

I propositionen framhålls att utgångspunkten för socialstyrelsens framtida
roll och uppgifter är statens med kommunerna och landstingskommunerna
gemensamma ansvar för socialvårdens och hälso- och sjukvårdens omfattning,
kvalitet och framtida utveckling. Departementschefen sammanfattar
statens ansvar för socialvården och hälso- och sjukvården sålunda.

De uppgifter som följer av statens ansvar för socialvården och hälso- och
sjukvården har sin grund i statens övergripande ansvar för den samlade
välfärdspolitiken och för samhällsekonomin. Staten fullgör dessa uppgifter
genom lagstiftning samt genom en betydande medverkan i vårdens
försörjning med ekonomiska resurser och utbildad personal. Statens ansvar
för socialvården och hälso- och sjukvården kan sägas omfatta ett övergripande
planerings- och samordningsansvar som innebär att påverka omfattning
och inriktning av socialvården och hälso- och sjukvården. Statsmakterna
har vidare möjligheter att påverka den kommunala verksamheten inom
ramen för den ekonomiska politiken och genom överläggningar med
representanter för kommuner och landsting. Statsmakterna har slutligen ett
tillsynsansvar som innebär att ytterst garantera de enskilda människornas
trygghet och säkerhet såväl vad avser vårdens kvalitet som i rättsligt
hänseende.

Kommunernas och landstingskommunernas ansvar sammanfattas så att de
bär det närmaste ansvaret för att vården utformas med hänsyn till de rådande
lokala och regionala behoven och förutsättningarna.

Enligt propositionen skall socialstyrelsen som statlig myndighet verka för
att statsmakternas beslut och intentioner verkställs, och myndigheten skall
fullgöra denna uppgift dels genom att medverka i planeringen av socialtjänsten
och hälso- och sjukvården, dels genom en aktiv tillsyn inom dessa
områden.

Socialstyrelsen måste enlig vad som anförs i propositonen aktivt verka för
att de mål och riktlinjer som fastställts av riksdag och regering förverkligas på
regional och lokal nivå, men detta bör i huvudsak kunna ske i andra former

SoU 1979/80:45

än traditionell myndighetsutövning med detaljerad reglering och övervakning
av den kommunala verksamheten och därigenom kunna förenas med
kraven på förstärkt kommunal självstyrelse. Socialstyrelsen bör enligt
departementschefen i ökad grad inrikta sin verksamhet på att ta fram
kunskapsunderlag vad gäller vårdens innehåll, organisation och resursmässiga
förutsättningar till vägledning för huvudmännens beslut.

Socialstyrelsens verksamhet föreslås mot den bakgrund som här redovisats
i huvuddrag skola så långt möjligt koncentreras till vissa centrala uppgifter
bland vilka tillsyn och planering särskilt framhålls. Vidare framhålls
angelägenheten av att socialstyrelsen initierar framtagning av kunskapsunderlag
för insatser inom socialtjänstens samt hälso- och sjukvårdens områden
(den sociala sektorn).

Socialstyrelsens uppgifter beträffande tillsyn, planering och framtagning
av kunskapsunderlag (forsknings-, utvecklings- och försöksverksamhet)
behandlas ingående i särskilda avsnitt i propositionen. I det följande lämnas
en kortfattad redovisning för föredragande departementschefens syn på hur
dessa uppgifter skall fullgöras.

5.3.1 Tillsyn

Socialstyrelsen föreslås fullgöra sin tillsynsuppgift genom att utfärda
föreskrifter och allmänna råd, genom att företa inspektioner - vilka i
socialstyrelsens nuvarande verksamhet huvudsakligen fått formen av utbyte
av information och erfarenheter - genom att följa huvudmännens planer och
vidareförmedia kunskap som inhämtas därvid samt genom att påtala om
lagar och förordningar inte följs på det sätt regering och riksdag avsett.

5.3.2 Planering

Socialstyrelsen föreslås när det gäller planeringen för socialtjänsten och
hälso- och sjukvården ha till uppgift att

a) ta fram underlag såväl för statsmakternas vårdpolitiska beslut som för
de kommunala huvudmännens planering av vårdsektorns utbyggnad,

b) yttra sig över planer för vårdsektorns utbyggnad till vägledning för
huvudmännens beslut,

c) sammanställa och analysera dessa planer samt verka för att de så långt
möjligt får en enhetlig utformning,

d) på central nivå följa upp behoven av en samordnad planering av
socialtjänst och hälso- och sjukvård,

e) ta fram underlag som främjar socialsektorns medverkan i samhällsplaneringen,

f) medverka i personal- och utbildningsplanering med syfte att anpassa
utbildning och personaltillgång till sektorns behov.

SoU 1979/80:45

5.3.3 Framtagning av kunskapsunderlag inom socialsektorn

Socialstyrelsen skall i princip inte bedriva egen forsknings-, utvecklingsoch
försöksverksamhet men däremot ta initiativ till sådan verksamhet inom
sitt ansvarsområde.

Det förordas att en särskild arbetsgrupp inom socialdepartementet skall
pröva frågan om den framtida omfattningen av forskningsverksamheten
m. m. vid vårdcentralen i Dalby samt socialstyrelsens engagemang i viss
försöksverksamhet som sedan början av 1970-talet bedrivits i Tierps och
Vilhelmina kommuner.

5.3.4 Socialstyrelsens övriga uppgifter
Huvudmannaskap för olika institutioner m. m.

I propositionen påpekas bl. a. att det relativt detaljmässigt uppbyggda
ledningsansvar som socialstyrelsen har för det stora antalet underförvaltningar
försvårar en omställning mot mer övergripande uppgifter och en
koncentration av verksamheten och att socialstyrelsen bl. a. med hänsyn
härtill i princip inte bör vara huvudman eller ha det administrativa ansvaret
för institutioner och andra organ som har olika driftuppgifter.

Det förutsätts - med hänvisning till ovannämnda förhandlingsuppdrag för
statens förhandlingsnämnd - att huvudmannaskapet för de statliga ungdomsvårdsskolorna,
statens vårdanstalter för alkoholmissbrukare samt de erkända
och enskilda vårdanstalterna för alkoholmissbrukare skall kunna kommunaliseras
i samband med att den nya socialtjänsten träder i kraft (jfr prop.
1979/80:172).

I propositionen förordas att huvudmannaskapet för den rättspsykiatriska
organisationen och för det rättsmedicinska undersökningsväsendet överförs
till sjukvårdshuvudmännen.

Ekonomi- och personaladministrativa uppgifter beträffande statens rättskemiska
laboratorium föreslås skola decentraliseras från socialstyrelsen till
laboratoriet.

Vissa andra arbetsuppgifter

Det förutsätts eller föreslås också i propositionen att uppgifter skall flyttas
från socialstyrelsen inom en rad arbetsområden, m. m.

Det förutsätts sålunda att vissa av socialstyrelsens beredskapsuppgifter på
hälso- och sjukvårdens område skall föras över till sjukvårdshuvudmännen.

Decentralisering av uppgifter till de kommunala huvudmännen föreslås
beträffande extern kursverksamhet och extern informationsverksamhet.

Vissa av socialstyrelsens statistiska funktioner föreslås bli överförda till
statistiska centralbyrån och statens miljömedicinska laboratorium, som

SoU 1979/80:45

kommer att inrättas den 1 juli 1980.

Det föreslås att sjukvårdshuvudmännen tar på sig ökade uppgifter i fråga
om hälsoupplysning och hälsorådgivning.

Olika delar av socialstyrelsens verksamhet för flyktingar och andra
invandrare föreslås skola övertas av arbetsmarknadsverket, statens invandrarverk
och länsstyrelserna.

En översyn av bestämmelserna för legitimation av yrkesgrupper inom
hälso- och sjukvården förutskickas, och det förordas att handläggningen av
behörighetsfrågor m. m. för hälso- och sjukvårdspersonal decentraliseras till
sjukvårdshuvudmännen.

Bevakning av miljömedicinska och psykosociala frågor

I propositionen framhålls bl. a. att det i socialstyrelsens ansvar för
förebyggande hälsofrågor ingår att bevaka såväl de fysiska som de
psykosociala miljöfaktorernas effekter på hälsotillståndet hos befolkningen.

Det påpekas att inom den fysikaliska och kemiska miljömedicinen
socialstyrelsen kommer att tillsammans med det blivande statens miljömedicinska
laboratorium - för vilket socialstyrelsen skall vara chefsmyndighet -förfoga över erforderliga personalresurser för att kunna ta fram det underlag,
som krävs för styrelsens tillsyns- och planeringsuppgifter.

I propositionen anförs att socialstyrelsens tillgång till psykosocial expertis
emellertid är otillräcklig och behöver byggas ut. Det framhålls därför att ett
nära samarbete med det blivande institutet för psykosocial miljömedicin
kommer att bli av utomordentligt stort värde. Det har förutsatts att en
representant för socialstyrelsen skall inneha posten som ordförande i
institutets styrelse och att institutets basresurser till viss del skall stå till
socialstyrelsens förfogande för bl. a. vissa utredningsuppgifter inom den
psykosociala miljömedicinen. Socialstyrelsen föreslås emellertid även erhålla
en direkt förstärkning för bevakning m. m. av psykosociala frågor genom
att tillföras två tjänster för handläggare och en tjänst för en assistent.

Uppgifter beträffande byggande inom hälso- och sjukvården

Den 1 juli 1979 avskaffades en ordning som innebar att socialstyrelsen
skulle pröva frågor om sjukhusbyggande som omfattade medicinska frågor
av principiell räckvidd.

I frågor om prioritering av byggnadsinvesteringar inom hälso- och
sjukvården har socialstyrelsen hitintills försett regeringen med beslutsunderlag
med utgångspunkt i vårdpolitiska bedömningar.

Föredragande departementschefen konstaterar att den statliga på central
nivå fastställda prioriteringen har fått minskad betydelse efter hand som
planeringsdialogen mellan de centrala organen och sjukvårdshuvudmännen

SoU 1979/80:45

utvecklats. Han anser därför att den nuvarande på vårdpolitiska grunder
utförda centrala prioriteringen av hälso- och sjukvårdens byggnadsinvesteringar
kan avvecklas.

5.4 Socialstyrelsens organisation m. m.

Socialstyrelsen föreslås organiserad på fem avdelningar, nämligen en för
förebyggande arbete och planering, en för socialtjänst, en för hälso- och
sjukvård, en för läkemedelsärenden samt en för administration med
sammanlagt 22 byråer eller motsvarande enheter. Vissa administrativa
resurser föreslås bli överförda från den nuvarande administrativa avdelningen
till de nya fackavdelningarna för att där bilda avdelningskanslier som stöd
för fackavdelningarnas egen administration.

Det föreslås att antalet ledamöter i verksstyrelsen utökas med en och att i
stället för de nuvarande två vetenskapliga företrädarna företrädare för de tre
centrala fackliga huvudorganisationerna ingår i styrelsen.

Verksledningen (generaldirektören och överdirektören) föreslås tillsammans
med avdelningscheferna bilda en rådgivande verksledningskonferens,
där frågor av större räckvidd skall behandlas. Verksledningen föreslås även
få en egen stab i form av ett verksledningssekretariat.

Titlarna medicinalråd och överinspektör för den psykiatriska vården för
vissa chefer för byråer och motsvarande enheter föreslås bli avskaffade.

När det gäller socialstyrelsens nämnder och råd framhåller föredragande
departementschefen att hans principiella uppfattning är att de beslutande
funktioner som ankommer på socialstyrelsen bör utövas av verket och att i de
fall, då det är rationellt att vissa av socialstyrelsens uppgifter bereds av
nämnder eller råd, socialstyrelsen själv bör utse nämnden eller rådet. Med
utgångspunkt i detta föreslås det att vissa nämnder och råd skall upphöra,
erhålla ändrade uppgifter eller tillsättas i annan ordning än den som hittills
gällt m. m. Det föreslås bl. a. en decentralisering av arbetet med läkares
vidareutbildning från nämnden för läkares vidareutbildning till sjukvårdshuvudmännen.

SoU 1979/80:45

6 Utskottet

6.1 Vissa förutsättningar för prövning av propositionsförslagen om socialstyrelsens
arbetsuppgifter och organisation

Propositionsförslagen om socialstyrelsens framtida uppgifter och organisation
bygger bl. a. på de förslag beträffande socialstyrelsens uppgifter inom
den framtida socialtjänsten som framlagts i propositionen 1979/80:1 om
socialtjänsten och på att huvudmannaskapet för de statliga ungdomsvårdsskolorna,
statens vårdanstalter för alkoholmissbrukare samt de erkända och
enskilda vårdanstalterna för alkoholmissbrukare skall kunna kommunaliseras
i samband med att den nya socialtjänstlagen träder i kraft.

I motionen 1979180:79 av Göran Karlsson m. fl. (s) föreslås att riksdagen
skall avslå förslagen om ändring av socialstyrelsens uppgifter och organisation
i avvaktan på att slutgiltigt beslut rörande socialtjänstens innehåll och
form fattats och avtal rörande ändrat huvudmannaskap för institutioner inom
ungdoms- och nykterhetsvården godkänts. Motionärerna anser att riksdagens
slutliga överväganden rörande socialstyrelsens uppgifter och organisation
bör anstå till dess riksdagen beretts tillfälle att slutgiltigt bestämma
socialtjänstens framtida utformning, vilket enligt motionärerna torde vara
möjligt först sedan riksdagen beretts tillfälle att godkänna förslag till avtal
rörande huvudmannaskapet för nämnda institutioner.

Genom den i april i år avgivna propositionen 1979/80:172 om ändrat
huvudmannaskap för ungdomsvårdsskolor och nykterhetsvårdsanstalter
m. m. har för riksdagens godkännande lagts fram en överenskommelse
mellan staten samt Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet om
ändrat huvudmannaskap för de aktuella institutionerna. Enligt överenskommelsen
skall berörda kommuner och landstingskommuner den 1 januari 1983
ta över dels huvudmannaskapet för de statliga ungdomsvårdsskolorna och
nykterhetsvårdsanstalterna, dels de rättigheter och åtaganden som staten har
i fråga om Margretelunds och Råby yrkesskolor, erkända och enskilda
nykterhetsvårdsanstalter samt inackorderingshem och behandlingshem för
alkohol- och narkotikamissbrukare.

Utskottet har i det samtidigt härmed avgivna betänkandet SoU 1979/80:44
bl. a. föreslagit riksdagen dels att godkänna ovannämnda överenskommelse,
dels att med vissa ändringar, som inte påverkar de här aktuella förslagen i
stort om socialstyrelsens uppgifter inom den framtida socialtjänsten, anta
förslagen i propositionen 1979/80:1 till socialtjänstlag och lag med särskilda
bestämmelser om vård av unga. Utskottet har föreslagit att den nya
socialtjänstlagstiftningen skall träda i kraft den 1 januari 1982.

Med hänsyn till det anförda är enligt utskottets mening motionens syfte
numera tillgodosett. Motionen påkallar därför inte någon riksdagens
åtgärd.

SoU 1979/80:45

6.2 Socialstyrelsens roll och uppgifter i framtiden m. m.

Med utgångspunkt i det ansvar som staten gemensamt med kommunerna
och landstingskommunerna har för omfattningen, kvaliteten och utvecklingen
av socialtjänsten samt hälso- och sjukvården bör som det framhålls i
propositionen socialstyrelsens roll vara att såsom statlig myndighet verka för
att statsmakternas beslut och intentioner beträffande de nämnda områdena
verkställs. Detta bör som också framhålls i propositionen ske genom att
socialstyrelsen medverkar i planeringen av socialtjänsten och hälso- och
sjukvården samt bedriver en aktiv tillsyn inom dessa områden. Planering och
tillsyn bör således vara socialstyrelsens centrala uppgifter. Dessa uppgifter
bör dock som det påpekas i propositionen kunna fullgöras i andra former än
traditionell myndighetsutövning med detaljerad reglering och övervakning
av den kommunala verksamheten och därmed kunna förenas med kraven på
förstärkt kommunal självstyrelse. Härtill kommer att utbyggnaden av den
kommunala förvaltningsorganisationen med ökad tillgång på kvalificerad
sakkunskap för olika fackfrågor samt för planering och administration av den
kommunala verksamheten skapat förutsättningar för en minskad statlig
detaljreglering m. m.

Planerings- och tillsynsuppgifterna ställer krav på att kunskapsunderlag
för utveckling av socialtjänsten och hälso- och sjukvården tas fram och förs
vidare. Som förordas i propositionen bör socialstyrelsen själv i princip inte
bedriva egen forsknings-, utvecklings- och försöksverksamhet men däremot
ta initiativ till sådan verksamhet inom sitt ansvarsområde och förmedla
resultaten härav till statsmakterna samt till organ på central och lokal nivå
m. fl. Utskottet vill i detta sammanhang understryka betydelsen av att
återföring och förmedling sker även av kunskaper och erfarenheter som
socialstyrelsen erhåller i sitt planerings- och tillsynsarbete och som kan vara
av betydelse för olika organs eller huvudmäns m. fl. verksamhet.

Riksrevisionsverket, JO och socialstyrelsens översynsutredning (ÖSoS)
har som redovisats i det föregående framhållit angelägenheten av att
socialstyrelsens verksamhet koncentreras till centrala uppgifter. Föredragande
departementschefen konstaterar att socialstyrelsen inte kan fylla den för
framtiden föreslagna rollen med nuvarande mångfald av uppgifter och
åtföljande splittring av styrelsens resurser och påpekar att redan storleken av
verksamheten i sig medför svårigheter att bedriva ett målinriktat och
effektivt planerings- och tillsynsarbete. Utskottet ansluter sig till denna
bedömning. Såsom föreslås i propositionen bör därför förändringar,
decentralisering eller avveckling genomföras av flera av socialstyrelsens
verksamheter.

Viss oklarhet föreligger beträffande ställning och ansvar i förhållande till
socialstyrelsen för vissa nämnder och råd m. fl. organ som är knutna till
socialstyrelsen. Såsom också föreslås i propositionen bör - bl. a. med
utgångspunkt i att de beslutande funktioner som ankommer på socialstyrel -

2 Riksdagen 1979180. 12 sami. Nr 45

SoU 1979/80:45

sen bör utövas av myndigheten - förändringar ske av uppgifterna,
sammansättningen och/eller anknytningen till socialstyrelsen m. m. för vissa
av dessa organ.

Utskottet anser sammanfattningsvis att socialstyrelsens uppgifter och
organisation m. m. i huvudsak bör förändras i enlighet med de i propositionen
föreslagna riktlinjerna. Som framgår av de följande avsnitten har
utskottet i vissa begränsade frågor en uppfattning som avviker från vad som
föreslås i propositionen.

Utskottet behandlar i särskilda avsnitt frågor om socialstyrelsens framtida
uppgifter, organisation och personalresurser med anledning av motionsförslag
eller på grund av att frågorna aktualiserats inom utskottet vid
beredningen av ärendet.

6.3 Vissa frågor om socialstyrelsens framtida uppgifter, organisation och
personalresurser m. m.

Åtgärder mot sociala och miljömässiga brister i samhället

I motionen 1979/80:1639 (yrkandet 5) av Lars Werner m. fl. (vpk) begärs
ett program som skall effektivt reducera de stora sociala och miljömässiga
bristerna i samhället. Programmet skall enligt motionärerna syfta till en
offensiv på de samhällsområden där eftersläpning och underförsörjning
råder med perspektivet 10-15 år framåt.

I motionen 1978/79:2114 av Thorbjörn Fälldin m. fl. (c) framhålls bl. a. att
ett nytänkande krävs inom social- och miljöpolitiken för att inte nuvarande
negativa utveckling även fortsättningsvis och i ännu större skala skall
medföra framtida ohälsa, mänskligt lidande och utslagning från arbetslivet
och samhällsgemenskapen. Enligt motionärerna måste en omprioritering i
miljö- och människovärden ske till förmån för förebyggande verksamhet som
ett viktigt komplement till lindrande och botande verksamhet. Motionärerna
anger de principer som bör prägla 1980-talets socialpolitik och innehållet i de
förebyggande åtgärder som förordas. Det begärs att riksdagen skall uttala sig
för de i motionen skisserade riktlinjerna för det social- och miljöpolitiska
arbetet inför 1980- och 1990-talen (yrkandet 1).

Enligt den kommande socialtjänstlagen (5 § första stycket) skall socialnämnden
bl. a. medverka i samhällsplaneringen och i samarbete med andra
samhällsorgan, organisationer, föreningar och enskilda främja goda miljöer i
kommunen. Vidare skall enligt 5 § i hälso- och sjukvårdsutredningens förslag
till hälso- och sjukvårdslag landstingskommunens planering och utveckling
av hälso- och sjukvården bedrivas i samarbete med samhällsorgan, organisationer
och enskilda. Vid sin medverkan i samhällsplaneringen skall
landstingskommunen verka för en god hälsa hos befolkningen.

I propositionen framhålls i fråga om socialstyrelsen och samhällsplaneringen
att socialstyrelsen bör ha en viktig funktion att fylla när det gäller att

SoU 1979/80:45

finna vägar för att utnyttja socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens
kunskaper i planeringen på andra samhällsområden. Socialstyrelsens underlag
för de kommunala huvudmännens planering bör, sägs det i propositionen,
utformas så att det utgör ett stöd för socialtjänstens och hälso- och
sjukvårdens medverkan i samhällsplaneringen på lokal och regional nivå.
Socialstyrelsen bör genom att analysera och sammanställa uppgifter om
hälsorisker och sociala problem i olika samhällsmiljöer kunna ge ett
värdefullt underlag för motåtgärder och förebyggande insatser i vid
bemärkelse inom olika områden, som t. ex. arbetsliv, skola och boende. Det
nära samarbete som socialstyrelsen avses skola ha med statens miljömedicinska
laboratorium och institutet för psykosocial miljömedicin skapar enligt
föredragande departementschefen förutsättningar för en effektiv bevakning
av den samlade miljöns inverkan på mänsklig hälsa.

I sin roll som central myndighet för socialtjänsten och hälso- och
sjukvården skall socialstyrelsen vidare utifrån sina kunskaper och erfarenheter
om sociala förhållanden i vid bemärkelse förse statsmakterna med
underlag för vårdpolitiska beslut.

De båda motionerna representerar ett synsätt på insatserna på det sociala
området i vid bemärkelse, som vuxit sig allt starkare och som innebär att allt
större insatser måste göras för att förebygga missförhållanden och risker för
sådana. Därmed skulle färre behöva riskera att hamna i sociala missförhållanden
eller drabbas av ohälsa, och behovet av reparativa åtgärder skulle bli
mindre. Utskottet delar detta synsätt och ansluter sig från denna utgångspunkt
till motionernas allmänna synsätt.

Som utskottet redovisat ovan avses socialtjänsten och hälso- och sjukvården
i framtiden såväl på det lokala planet som på det centrala planet engagera
sig i samhällsplaneringen och därvid utifrån de kunskaper och erfarenheter
som finns om förhållanden i samhället som ligger bakom sociala problem och
ohälsa söka motverka uppkomsten av sådana förhållanden. Den offensiva
inriktning som socialtjänsten och hälso- och sjukvården sålunda skall ha är
enligt utskottets mening ägnad att tillgodose det konkreta syftet med
motionerna 1978/79:1639 (vpk) och 1978/79:2114 (c) i här aktuella delar.
Motionerna bör därför i dessa delar inte föranleda någon åtgärd av
riksdagen.

Viss utvecklings- och försöksverksamhet i Tierp och Vilhelmina

Riksdagen bemyndigade år 1963 regeringen att träffa avtal med Malmöhus
läns landstingskommun angående deltagande från statens sida i uppförandet
m. m. av en läkarstation i Dalby för forskning och försöksverksamhet i öppen
vård. Syftet var att möjligheter skulle skapas för att med den sjukvårdande
verksamheten förena inslag av medicinsk forskning och undervisning inom
den öppna hälso- och sjukvården. Enligt senare träffat avtal mellan staten
och landstingskommunen påtog sig staten att bidra till kostnaderna för

SoU 1979/80:45

uppförandet av läkarstationen, att svara för kostnaderna för den personal
som uteslutande ägnade sig åt utbildning och forskning samt att svara för
vissa förvaltningskostnader m. m. Läkarstationen, numera vårdcentralen, i
Dalby togs i bruk år 1968. Riksdagen har anvisat medel för forsknings- och
utbildningsverksamheten m. m. under anslag under femte huvudtiteln, vilka
disponerats av socialstyrelsen, som leder verksamheten. Efter uppdrag av
regeringen avgav socialstyrelsen år 1979 en rapport med redovisning av
socialstyrelsens utvärdering av verksamheten.

Mot bakgrund av ett ökat intresse för frågor om samverkan mellan hälsooch
sjukvård och socialvård startades under budgetåret 1970/71 i Tierp med
socialstyrelsen, Tierps kommun och Uppsala läns landstingskommun såsom
samverkande parter en försöksverksamhet, som syftade till samordning av
det arbete som bedrivs inom bl. a. hälso- och sjukvården, socialvården,
skolans elevvård samt kultur- och fritidsverksamhet med utgångspunkt i en
helhetssyn.

Med socialstyrelsen, Vilhelmina kommun och Västerbottens läns landstingskommun
såsom samverkande parter startades vidare under budgetåret
1973/74 i Vilhelmina en försöksverksamhet för utveckling av socialt och
medicinskt arbete med tillämpning av helhetssynen. Det beräknades att
verksamheten skulle ge erfarenheter till nytta för framtida hälso-, sjuk- och
socialvård i främst glesbygdsområden.

De socialmedicinska institutionerna vid universiteten i Uppsala och Umeå
har bedrivit forskning i anslutning till Tierpsprojektet resp. Vilhelminaprojektet.
Även högskolan i Östersund har medverkat i Vilhelmina. De statliga
bidragen till projekten har till största delen finansierats med medel som
anvisats under anslaget till forsknings- och utvecklingsarbete samt försöksverksamhet
under femte huvudtiteln, vilket disponeras av socialdepartementet.

Föredragande departementschefen framhåller bl. a. att han delar den vid
den ovan nämnda utvärderingen framkomna uppfattningen att forskningsverksamhet
av den typ som bedrivs vid vårdcentralen i Dalby inte under
obegränsad tid bör finansieras genom direkta anslag i statsbudgeten och att
mycket talar för att forskning beträffande öppen sjukvård och allmänläkarvård
bör ske inom universitetsorganisationen. Han förutskickar att en
särskild arbetsgrupp inom socialdepartementet skall få i uppgift att pröva
hela frågan om den framtida organisationen av primärvårdsforskning, den
framtida omfattningen av forskningsverksamheten vid vårdcentralen i Dalby
samt hur uppnådda forskningsresultat kan nyttiggöras i praktisk verksamhet
m. m. Denna arbetsgrupp bör enligt föredragande departementschefen även
bedöma projekten i Tierp och Vilhelmina.

I motionen 1979180:49 av Hans Alsén m. fl. (s), vilken avser Tierpsprojektet,
och motionen 1979180:76 av Georg Andersson m. fl. (s, c, fp), vilken
avser Vilhelminaprojektet, uttrycks farhågor för att statliga medel inte skall

SoU 1979/80:45

lämnas för fortsatt verksamhet efter utgången av innevarande budgetår. I
motionerna framförs en rad skäl för att projekten skall få fortgå, och det
begärs att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad som i
motionerna anförts om behovet av att projekten utan avbrott kan fortgå efter
den 1 juli i år.

Enligt vad utskottet inhämtat är avsikten att den förutskickade arbetsgruppen
inom socialdepartementet skall utses inom kort. Avsikten är att den
skall bestå av representanter för social-, budget- och utbildningsdepartementen,
socialstyrelsen, universitets- och högskoleämbetet, humanistisksamhällsvetenskapliga
forskningsrådet, medicinska forskningsrådet samt
forsknings- och utbildningsverksamheten i Dalby. Arbetsgruppen skall med
utgångspunkt i förslagen i propositionen pröva och lämna förslag på hur den
framtida verksamheten i Dalby, Tierp och Vilhelmina skall organiseras och
finansieras. Arbetsgruppen skall därvid bl. a. ta ställning till i vilka former
verksamheten i Tierp och Vilhelmina kan fortsätta samt lämna förslag på hur
och i vilken takt den nuvarande forsknings- och utvecklingsverksamheten i
Dalby, Tierp och Vilhelmina eller delar av denna kan överföras och
integreras med universitets- och högskoleorganisationen.

Enligt vad utskottet vidare inhämtat bereds f. n. inom socialdepartementet
frågorna om fortsatt medelstilldelning för Tierps- och Vilhelminaprojekten
under nästa år.

Med hänsyn till det anförda påkallar motionerna 1979/80:49 (s) och
1979/80:76 (s, c, fp) inte någon åtgärd av riksdagen. Motionerna avstyrks
således.

Huvudmannaskapet för statens rättspsykiatriska kliniker och stationer

Som nämnts i det föregående är socialstyrelsen chefsmyndighet för statens
rättspsykiatriska kliniker och stationer. Vid dessa utförs rättspsykiatriska
undersökningar i brottmål - vid rättspsykiatriska kliniker av såväl häktade
som av icke häktade personer och vid rättspsykiatriska stationer av i regel
icke häktade personer. Vid rättspsykiatriska kliniker meddelas även vård för
dem som är föremål för undersökning och bedrivs rättspsykiatrisk forskning
och utbildning. Stora svårigheter att rekrytera rättspsykiatrer föreligger.

1971 års utredning (Ju 1971:08) om behandling av psykiskt avvikande,
vilken haft i uppdrag att göra en översyn av påföljdssystemet för psykiskt
avvikande lagöverträdare m. m., föreslog i sitt år 1977 avgivna betänkande
(SOU 1977:23) Psykiskt störda lagöverträdare bl. a. att den rättspsykiatriska
organisationen skulle få ökade vårduppgifter genom att överta vårduppgifter
från den psykiatriska vården inom kriminalvården. Klinikorganisationen
skulle bl. a. på grund härav byggas ut. Stationerna skulle avvecklas på sikt.
Utredningen som övervägt olika alternativ rörande huvudmannaskap och
driftansvar för den rättspsykiatriska organisationen stannade för att föreslå
att staten skulle behålla resursansvaret - planera och bestämma vilka

SoU 1979/80:45

resurser organisationen skall ha samt erlägga ersättning för de faktiska
kostnaderna - men att driftansvaret skulle läggas på landstingen. Utredningens
förslag är efter remissbehandling föremål för fortsatt beredning inom
regeringskansliet.

I propositionen påpekas att socialstyrelsen anser att driftansvaret för den
rättspsykiatriska organisationen bör överföras till landstingen som ett första
steg i ett förfarande som innebär att landstingen på sikt tar över hela
huvudmannaskapet och att Landstingsförbundet förordar ett samlat landstingskommunalt
huvudmannaskap för all psykiatrisk vård.

I propositionen anförs att starka skäl talar för en bättre integrering av
rättspsykiatrin med den allmänpsykiatriska vården. Det framhålls att denna
integrering bör bäst kunna uppnås om hela huvudmannaskapet läggs över på
landstingen och att det får anses som principiellt riktigt att all psykiatrisk vård
har samma huvudman. Det förutskickas att statens förhandlingsnämnd skall
få i uppdrag att ta upp förhandlingar med berörda landstingskommuner om
att dessa tar över huvudmannaskapet för den rättspsykiatriska verksamheten.

I motionen 1979180:60 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson m. fl.
(m) anförs bl. a. att det inte finns anledning till erinran mot förslaget att
socialstyrelsens huvudmannaskap för den rättspsykiatriska organisationen
skall upphöra men att det däremot måste ifrågasättas om landstingen
ensamma skall svara för huvudmannaskapet. Motionärerna framhåller att,
då domstolarna är huvuduppdragsgivare för rättspsykiatrin och frågan har
nära anknytning till kriminalvården, det måste övervägas om inte huvudmannaskapet
för den rättspsykiatriska verksamheten måste förankras hos
staten. Det understryks att en förändring av huvudmannaskapet för
rättspsykiatrin inrymmer en mängd problem och frågekomplex som måste
grundligt penetreras och bedömas före ett slutligt ställningstagande i
huvudmannaskapsfrågan och att dessa frågor inte kan lösas genom förhandlingar.
Härför krävs enligt motionärerna i stället en särskild utredning, som
snarast bör tillsättas och tillföras bl. a. erforderlig rättspsykiatrisk expertis.

Med utgångspunkt i att socialstyrelsen bör ges möjlighet att i framtiden
koncentrera sin verksamhet på centrala uppgifter har utskottet inte något att
erinra mot att socialstyrelsen avlastas uppgiften att vara chefsmyndighet för
den rättspsykiatriska organisationen. Först när klarhet vunnits om den
rättspsykiatriska organisationen i framtiden skall ha i huvudsak nuvarande
uppgifter eller tillföras ökade vårduppgifter bör dock enligt utskottets
mening slutlig ställning tas i frågorna om och i vilken omfattning staten
fortsatt bör ha ett ansvar för den rättspsykiatriska organisationen samt vilken
myndighet ett statligt ansvar bör åvila. Det ankommer dock närmast på
regeringen att avgöra formen för beredning av dessa frågor.

Vad utskottet sålunda med anledning av propositionen och motionen

SoU 1979/80:45

1979/80:60 (m) anfört om den rättspsykiatriska organisationen bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.

Huvudmannaskapet för statens rättsläkarstationer m. m.

I detta avsnitt behandlas i ärendet aktualiserade frågor beträffande statens
rättsläkarstationer, statens rättskemiska laboratorium och statens kriminaltekniska
laboratorium.

Statens rättsläkarstationer har till huvudsaklig uppgift att utföra rättsmedicinska
undersökningar av olika slag såsom obduktioner, undersökningar av
misshandlade eller för brott mistänkta personer samt laboratorieundersökningar.
Rättsläkarstationer finns i Stockholm, Uppsala, Lund, Göteborg,
Umeå och Linköping.

Statens rättskemiska laboratorium har till uppgift att utföra undersökningar
av rättskemisk och blodgruppsserologisk art samt att bedriva annan
verksamhet med praktiskt och vetenskapligt syfte. Laboratoriet är uppdelat
på en kemisk avdelning och en blodgruppsserologisk avdelning. En år 1971
beslutad omlokalisering av laboratoriet från Solna till Linköping har numera
genomförts beträffande huvuddelen av laboratoriet.

Statens kriminaltekniska laboratorium, som är beläget i Linköping, har till
huvudsaklig uppgift att utföra kriminaltekniska undersökningar åt polis- och
åklagarmyndigheter samt domstolar och att bedriva självständig forskning
inom sitt verksamhetsområde. Vid laboratoriet finns bl. a. en kemisk och
biologisk avdelning, som är uppdelad på en kemisk sektion och en biologisk
sektion.

Socialstyrelsen är som nämnts i det föregående chefsmyndighet för statens
rättsläkarstationer och statens rättskemiska laboratorium. Rikspolisstyrelsen
är chefsmyndighet för statens kriminaltekniska laboratorium.

I propositionen påpekas att ÖSoS aktualiserat frågan om ett överförande
av driftansvar/huvudmannaskap för det rättsmedicinska undersökningsväsendet
till sjukvårdshuvudmännen och att socialstyrelsen mot denna
bakgrund hemställt att regeringen låter utreda bl. a. de organisatoriska
formerna för det rättsmedicinska undersökningsväsendet. Mot denna
bakgrund förutskickas i propositionen att en särskild utredningsman skall
tillkallas med uppgift att skyndsamt kartlägga behovet och omfattningen av
rättsmedicinsk service samt närmare utreda i vilka organisatoriska former
denna service skall tillhandahållas och därvid särskilt undersöka och belysa
förutsättningarna för att överföra det rättsmedicinska undersökningsväsendet
till sjukvårdshuvudmännen.

I fråga om statens rättskemiska laboratorium anförs i propositionen bl. a.
att förslag väckts om att laboratoriet skall delas upp på ett rättskemiskt och
ett blodgruppsserologiskt laboratorium. Vidare påpekas att det pågår en
försöksverksamhet med decentralisering av vissa rutinanalyser av rättske -

SoU 1979/80:45

misk art, vilken är förlagd till statens rättsläkarstation i Stockholm, samt en
försöksverksamhet med användning av utandningsprov i stället för blodprov
för kontroll av personer misstänkta för rattonykterhet. Mot denna bakgrund
framhålls i propositionen att frågan om det rättskemiska laboratoriets
organisation samt formerna för dess administration bör klaras ut. Det
förordas att den utredningsman som avses bli tillkallad för frågor om det
rättsmedicinska undersökningsväsendet även skall få i uppdrag att - i
samverkan med organisationskommittén för socialstyrelsen - förbereda en
decentralisering från socialstyrelsen till laboratoriet av ekonomi- och
personaladministrativa uppgifter. Det förutsätts att socialstyrelsen dock
även i fortsättningen skall fungera som chefsmyndighet för laboratoriet.
Frågan om en eventuell delning av laboratoriet får, sägs det, prövas sedan
försöksverksamheten avslutats och utvärderats.

I motionen 1979180:854 av Anna-Greta Skantz m. fl. (s, m, c) anförs en rad
skäl mot ett överförande av det rättsmedicinska undersökningsväsendet till
sjukvårdshuvudmännen. Motionärerna understryker att verksamheten vid
statens rättsläkarstationer är av rättsvårdande natur samt framhåller bl. a. att
rättsläkarstationerna intimt samarbetar med bl. a. statens rättskemiska
laboratorium och statens kriminaltekniska laboratorium i rättsärenden och
att möjligheter bör finnas till en rationell samordning av olika verksamheter
m. m. Motionärerna konstaterar emellertid att en sådan samordning inte går
att genomföra, då de nämnda organen inte har en enhetlig ledning.

Enligt motionärerna bör staten även i fortsättningen vara huvudman för
rättsläkarstationerna. Vidare bör enligt motionärerna utredningsmannen få i
uppdrag att undersöka möjligheterna till dels en sammanslagning av
rättsläkarstationerna, rättskemiska laboratoriet och kriminaltekniska laboratoriet
till ett statligt organ, dels ett sammanförande av rättskemiska
laboratoriets kemiska avdelning och kriminaltekniska laboratoriets kemiska
sektion, dels ock ett överförande av resurser till rättsläkarstationerna så att
rättskemiska och kriminaltekniska-kemiska undersökningar kan decentraliseras
till dem. Det bör enligt motionärerna även utredas vilket statligt verk
rättsläkarstationerna, rättskemiska laboratoriet och kriminaltekniska laboratoriet
bör vara underställda.

Med hänsyn till att fråga om delning av det rättskemiska laboratoriet
aktualiserats och till att ovannämnda försöksverksamhet kan leda till
minskad rutinverksamhet vid laboratoriet finns det - mot bakgrund av de
beröringspunkter verksamheten vid rättsläkarstationerna och det rättskemiska
laboratoriet har med varandra - enligt utskottets mening skäl för att
övervägandena om det rättsmedicinska undersökningsväsendets organisation
inte bör ske isolerade från frågan om den framtida organisationen av
verksamheten vid det rättskemiska laboratoriet. I överensstämmelse med
vad som framhålls i motionen 1979/80:854 (s, m, c) finns det även anledning
till att frågor berörande verksamheten m. m. vid det kriminaltekniska
laboratoriet tas upp i anslutning till sådana överväganden. Utskottet vill

SoU 1979/80:45

därför förorda att det i propositionen förutskickade utredningsarbetet om
det rättsmedicinska undersökningsväsendets organisation inte begränsas till
att avse frågor om rättsläkarstationerna utan även får omfatta frågor om
organisationen m. m. av statens rättskemiska laboratorium och statens
kriminaltekniska laboratorium. Utredningsarbetet bör vara förutsättningslöst.

Vad utskottet sålunda med anledning av propositionen och motionen
1979/80:854 (s, m, c) anfört beträffande utredningsarbete om statens rättsläkarstationer
m. m. bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

Beredskapsfrågor

För den civila hälso- och sjukvården i krig svarar sjukvårdshuvudmännen.
Ledningen av den civila hälso- och sjukvården i krig utövas emellertid inom
varje län av länsstyrelsen. Regionalt har civilbefälhavaren vissa uppgifter,
och centralt utövas ledningen under regeringen av socialstyrelsen.

För socialtjänsten svarar kommunerna i krig liksom i fred.

Socialstyrelsens uppgifter i fråga om krigsorganisationen för hälso- och
sjukvården omfattar bl. a. ledning, övervakning och samordning av den
regionala och lokala planläggningen, krigsplacering och utbildning av
medicinalpersonal samt anskaffning och lagring av materiel.

Socialstyrelsen meddelar anvisningar för planläggning och andra förberedelser
av socialtjänsten i krig.

Socialstyrelsens arbete är till övervägande del inriktat på hälso- och
sjukvårdens beredskapsfrågor.

Som rådgivande organ har socialstyrelsen bl. a. ett beredskapsråd. Vid två
av socialstyrelsens byråer handläggs uteslutande beredskapsfrågor - vid den
ena i huvudsak planerings-, organisations- och utrustningsfrågor, vid den
andra i huvudsak utbildnings- och personalfrågor.

I utredningens om sjukvården i krig (USIK) huvudbetänkande (SOU
1978:83) Sjukvården i krig föreslogs med utgångspunkt i den s. k. totalförsvarsprincipen
att ledningsansvaret för den civila hälso- och sjukvården i krig
skall överföras från länsstyrelserna till sjukvårdshuvudmännen och att dessa
skall ges ett ökat ansvar för förberedelserna i fred. Totalförsvarsprincipen -som framfördes av 1974 års försvarsutredning (SOU 1976:5) och som
bekräftades av riksdagen år 1977 (FöU 1976/77:13 s. 17)-innebär att ansvar i
fred för viss verksamhet bör följas av ansvar för att förbereda, genomföra och
leda samma verksamhet i krig. Någon ändring av socialstyrelsens centrala
ledningsansvar föreslog USIK inte.

Föredragande departementschefen - som härvid uttalar att han inte avser
att föregripa kommande konkreta ställningstaganden till USIK:s förslag -framhåller att följande två huvudlinjer bör gälla för de närmaste årens

SoU 1979/80:45

utveckling av socialstyrelsens ansvar och uppgifter beträffande beredskapsfrågorna,
nämligen dels att en successiv decentralisering och förskjutning av
ansvar och uppgifter från socialstyrelsen till sjukvårdshuvudmännen bör ske,
dels att de olika fackenheterna inom socialstyrelsen bör få ett ansvar för
beredskapsfrågorna som svarar mot resp. enhets ansvarsområde när det
gäller den fredstida socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Han framhåller
emellertid att det är nödvändigt att det inom socialstyrelsen finns en
sammanhållande kompetens i form av en särskild resurs för beredskapsverksamheten.
Det förordas att arbetet med decentralisering påbörjas snarast
möjligt och läggs på en arbetsgrupp som regeringen tillsätter. Omfattningen
av socialstyrelsens beredskapsuppgifter förutsätts skola närmare prövas i
samband med att statsmakterna tar ställning till USIK:s förslag och till frågor
om åtgärder för decentralisering. Frågan om den förordade samordnande
resursen för beredskapsfrågor skall inordnas i socialstyrelsens framtida
organisation som en särskild byrå eller som integrerad i andra enheter
föreslås bli prövad av organisationskommittén för socialstyrelsen. En
decentralisering av beredskapsuppgifterna beräknas i propositionen medföra
en minskning med 35 tjänster hos socialstyrelsen.

I propositionen erinras om att regeringen i mars 1979 uppdragit åt statens
förhandlingsnämnd att ta upp förhandlingar med sjukvårdshuvudmännen
om deras medverkan i den försvarsmedicinska materielberedskapen.

I motionen 1979/80:57 av Olle Aulin (m) och Gunnar Oskarson (m) och i
motionen 1979/80:77 (yrkandet 1) av Anders Gernandt (c) begärs det att
riksdagen skall uttala att ställning inte nu bör tas till frågan om socialstyrelsens
beredskapsfunktioner m. m. Det framhålls i motionerna bl. a. att
ställning först måste tas till USIK:s förslag. I motionen 1979/80:77 (c) begärs
det även (yrkandet 2) att riksdagen skall uttala sig för att inga ökade
kostnader för krigssjukvården bör belasta sjukvårdshuvudmännen i form av
skattehöjning till följd av en förändrad ansvarsfördelning för krigssjukvårdsorganisationen.

Utskottet har inhämtat yttrande över propositionen i här aktuella delar
och motionerna från försvarsutskottet. I yttrandet (se bilaga 1) anför
försvarsutskottet sammanfattningsvis att riksdagens ställningstagande inte
bör innebära att man nu godkänner en avsevärd minskning av socialstyrelsens
resurser för beredskapsuppgifter och att riksdagen beträffande socialstyrelsens
organisation bör uttala att beredskapsfunktionen bör hållas
samman inom myndigheten. Med anledning av yrkandet 2 i motionen
1979/80:77 (c) anför försvarsutskottet att det inte i här aktuellt sammanhang
vill uttala sig om kostnadsansvaret för krigssjukvården.

Enligt socialutskottets mening bör socialstyrelsen även när det gäller
beredskapen inom socialtjänsten och hälso- och sjukvården avlastas detaljfrågor
och koncentrera sig på övergripande frågor. Som framhålls i
propositionen bör därför socialstyrelsens befattning med beredskapsplanläggningen
kunna förändras genom att socialstyrelsens nuvarande detaljan -

SoU 1979/80:45

visningar för denna ersätts av mer övergripande planeringsbestämmelser
samt socialstyrelsens uppgifter beträffande utbildning, personalplanering
och materiel- och försörjningsberedskap decentraliseras och förändras mot
mer övergripande samordningsfrågor. Man bör vidare hos socialstyrelsen
skapa större möjligheter för att beredskapsplaneringen anknyts till den
fredsmässiga planeringen av hälso- och sjukvården samt socialtjänsten.
Utskottet tillstyrker således i princip vad som förordas i propositionen om
ändring av ansvar, uppgifter och organisation beträffande beredskapsfrågorna
och om ordningen för förändringsarbetet. Organisationskommittén för
socialstyrelsen bör i sitt arbete med beredskapsfrågorna beakta den ställning
riksdagen kan komma att inta till USIK:s förslag. Utskottet vill - mot
bakgrund av att 1974 års försvarsutredning (SOU 1976:5) påtalade att brister
föreligger beträffande sjukvårdsresurserna i krig och under avspärrning -framhålla angelägenheten av insatser för beredskapen på hälso- och
sjukvårdsområdet.

Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motionen 1979/80:57 (m)
och motionen 1979/80:77 (c), såvitt avser yrkandet 1.

Frågor om ansvar för kostnader för beredskapen inom hälso- och
sjukvården ligger inom ramen för de förutskickade förhandlingarna om
sjukvårdshuvudmännens medverkan i den försvarsmedicinska materielberedskapen.
Sådana frågor torde också aktualiseras i anslutning till ställningstaganden
till USIK:s förslag. Med hänsyn härtill bör riksdagen inte göra
sådant uttalande som begärs i yrkandet 2 i motionen 1979/80:77 (c).

Utskottet avstyrker således de här aktuella motionerna.

Överförande av viss patientstatistik till statens miljömedicinska laboratorium
m. m.

De statistiska funktioner som föreslås bli överförda från socialstyrelsen till
statens miljömedicinska laboratorium (SML), som inrättas den 1 juli i år,
omfattar socialstyrelsens uppgifter beträffande cancerregistret, missbildningsregistret
och registreringen av medicinska födelsemeddelanden. Föredragande
departementschefen föreslår att dessa register med därtill knuten
personal inordnas i SML:s epidemiologiska enhet. Härigenom bör denna
enhet enligt föredragande departementschefen kunna utvecklas till ett
centrum för den epidemiologiska forskningen i landet och verkningsfullt
medverka i den löpande bevakningen av befolkningens hälsotillstånd.

I motionen 1979180:59 av Gullan Lindblad (m) och Margareta Gard (m)
anförs bl. a. att betydande fördelar är förenade med att ha nämnda register
kvar hos socialstyrelsen. Motionärerna menar att anknytningen av registren
till socialstyrelsen har fördelar i fråga om kvaliteten på primäruppgifterna till
registren, sambanden mellan registren och de databaser om bl. a. patienter i
sluten och öppen vård, som enligt propositionen förutsätts bli organiserade
främst på landstingsnivå, samt registrens tillgänglighet för utomstående

SoU 1979/80:45

forskare. Motionärerna påpekar att konsekvenserna i dessa hänseenden av
en överflyttning av registren inte belysts i propositionen. Vidare påpekas det
att behovet av här aktuella register och andra liknande register för det
hälsopolitiska utvecklingsarbetet f. n. prövas av den år 1979 tillkallade
cancerkommittén (S 1979:07). Mot denna bakgrund finns det enligt
motionärerna starka skäl för att man skall avvakta bl. a. denna utredning
innan slutlig ställning tas i frågan om förläggningen av arbetet med
cancerregistret, missbildningsregistret och registreringen av medicinska
födelsemeddelanden.

Cancerkommittén, som har till uppgift att utreda frågor om cancerförebyggande
åtgärder, skall enligt direktiven för utredningsarbetet bl. a.
överväga den lämpliga resursfördelningen mellan olika åtgärdsområden
samt pröva möjligheterna att samordna undersöknings- och forskningsverksamheten
kring sambandet mellan miljöfaktorer och cancersjukdomar.
Utskottet förordar därför att frågan om förläggningen av här aktuella register
ytterligare bereds av organisationskommittén för socialstyrelsen efter
hörande av cancerkommittén.

Beredningen av här nämnd fråga får inte hindra i propositionen föreslagen
överflyttning av statistiska funktioner till statistiska centralbyrån.

Vad utskottet sålunda med anledning av propositionen och motionen
1979/80:59 (m) anfört om överförande av viss patientstatistik till statens
miljömedicinska laboratorium m. m. bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

Socialstyrelsen och hälsoupplysningen

I propositionen anförs sammanfattningsvis att hälsoupplysning primärt
bör vara en uppgift för sjukvårdshuvudmännen samt att upplysningsarbetet i
första hand bör ske genom de organisatoriska resurser som sjukvårdshuvudmännen
förfogar över och genomföras inom ramen för en offensiv
hälsopolitik. Det framhålls att kommunerna också har viktiga funktioner
bl. a. när det gäller fysisk aktivitet. Socialstyrelsens uppgifter bör vara att på
grundval av socialstyrelsens verksamhet samt nationella och internationella
rön om hälsorisker och hälsobefrämjande åtgärder prioritera viktiga
områden för hälsoupplysningsarbetet och förse sjukvårdshuvudmännen med
underlag för deras hälsoupplysning. Socialstyrelsen bör vidare stimulera
sjukvårdshuvudmännens upplysningsverksamhet och verka för att innehållet
uppfyller sakliga krav. Det påpekas att detta kan ske genom det material som
socialstyrelsen tillhandahåller men också t. ex. genom inledande av rikskampanjer
som följs upp av sjukvårdshuvudmännen. Socialstyrelsen bör enligt
föredragande departementschefen också svara för en samlad uppföljning av
hälsoupplysningens omfattning och inriktning samt medverka till att insatser
på området i görlig mån utvärderas.

Det föreslås vidare i propositionen att hälsoupplysning skall vara en

SoU 1979/80:45

integrerad del av socialstyrelsens myndighetsfunktion och att dess innehåll
och inriktning skall utformas av verksledningen/verksstyrelsen. Mot denna
bakgrund föreslås att socialstyrelsens nämnd för hälsoupplysning (hnämnden)
skall upphöra och att nämndens kansli ombildas till en byrå inom
socialstyrelsen.

I motionen 1979/80:494 av Lisa Mattson m. fl. (s) påpekas mot bakgrund
av den upplysningsverksamhet i sexual- och samlevnadsfrågor som hnämnden
bedrivit-därvid bl. a. dets. k. Gotlandsprojektet nämns-att det,
även om h-nämnden upphör, behövs centrala insatser för fortlöpande
diskussion av metoder och innehåll i hälsoupplysningen samt utvecklingsarbete
för att kunna ge impulser och kunskaper till det hälsoupplysningsarbete
som sker på regional och lokal nivå. Det behövs också, påpekas det vidare,
metodutveckling och centralt anordnad utbildning för att ge impulser och
underlag till landsting och kommuner för deras planer för hälsoupplysningsverksamhet.
Motionärerna begär mot denna bakgrund att centralt utformad
information om hälsoupplysning också fortsättningsvis skall utarbetas inom
socialstyrelsen till ledning för kommuner och landsting.

Som framhålls i propositionen torde hälsoupplysning komma att spela en
alltmer framträdande roll i den framtida hälso- och sjukvårdspolitiken.
Utskottet anser att verksamheten därför bör förankras hos sjukvårdshuvudmännen.
Det kan här nämnas att hälso- och sjukvårdsutredningen i
betänkandet (SOU 1979:78) Mål och medel för hälso- och sjukvården också
föreslagit att varje landstingskommun skall ha ett samlat ansvar för att främja
hälsan hos dem som är bosatta inom landstingskommunen. Bl. a. när det
gäller upplysningsverksamhet i sexual- och samlevnadsfrågor finns det
numera ett omfattande material till ledning för sjukvårdshuvudmännens
verksamhet på området. Utskottet utgår därför från att sjukvårdshuvudmännen
kommer att föra utvecklingen av hälsoupplysningen vidare.

Utskottet har inte något att erinra mot den roll beträffande hälsoupplysningen
som i propositionen föreslås för socialstyrelsen. De synpunkter på
socialstyrelsens framtida uppgifter beträffande hälsoupplysningen som
framförs i motionen 1979/80:494 (s) synes helt stå i överensstämmelse med
propositionsförslaget. Då motionen således tillgodoses genom utskottets
ställningstagande till propositionen i denna del påkallar den inte någon
riksdagens åtgärd.

Socialstyrelsens verksamhet för flyktingar och andra invandrare

I propositionen förordas att administrationen av ersättningar till kommunerna
för socialhjälp m. m. till flyktingar m. fl. förs över från socialstyrelsen
till länsstyrelserna och statens invandrarverk och att kontaktverksamheten
och rådgivningen till kommunerna beträffande flyktingfrågor övertas av de i
propositionen föreslagna sociala enheterna hos länsstyrelserna. Den familjepedagogiska
verksamheten bland flyktingar m. fl. förutsätts bli utvärde -

SoU 1979/80:45

rad. Det bör enligt föredragande departementschefen övervägas om inte
frågor om bostadsanskaffning m. m. åt flyktingar och lån till flyktingar för att
anskaffa bostadsrätt kan omhänderhas av arbetsmarknadsverket. Det
föreslås få ankomma på organisationskommittén för socialstyrelsen att i
samråd med berörda myndigheter göra de närmare övervägandena om
överförande från socialstyrelsen av den här nämnda och viss annan
verksamhet för flyktingar m. fl.

De föreslagna förändringarna av socialstyrelsens uppgifter beträffande
flyktingar innebär enligt propositionen att det inte finns behov av någon
särskild flyktingenhet inom socialstyrelsen. Det beräknas att 15 tjänster kan
dras in. Det påpekas att tjänster motsvarande socialstyrelsens flyktingkonsulenter
vid behov bör kunna inrättas vid länsstyrelsernas sociala enheter.

I motionen 1979180:80 (yrkandet 1) av Lars Werner m. fl. (vpk) begärs det
att riksdagen skall avvisa förslagen om att socialstyrelsens flyktingenhet skall
avvecklas och att uppgifterna för denna skall överföras på länsstyrelserna och
invandrarverket. Motionärerna framhåller att det är nödvändigt att det finns
en central myndighet som handlägger övergripande frågor om flyktingars och
andra invandrares sociala förhållanden och att denna myndighet bör vara
socialstyrelsen. Motionärerna framhåller vidare att det med hänsyn till risk
för flyktingspionage finns större möjligheter att upprätthålla säkerhetskontrollen
om en myndighet handlägger flyktingärenden än om flera myndigheter
gör det.

Vissa av de i propositionen föreslagna överflyttningarna m. m. av
arbetsuppgifter beträffande flyktingar och andra invandrare från socialstyrelsen
har redan genomförts eller beslutats genom riksdagens ställningstaganden
till i andra sammanhang framförda förslag. Sålunda skall länsstyrelserna
fr. o. m. den 1 januari 1980 betala ut ersättningar till kommunerna för
hjälp till flyktingar m. fl. och för hjälp till utlänningar som väntar på
uppehållstillstånd, och statens invandrarverk skall lämna länsstyrelserna de
uppgifter som behövs för att bedöma kommunernas rätt till ersättning (prop.
1979/80:38, SoU 1979/80:22, rskr 1979/80:111). Bestämmelser härom finns i
förordningen (1979:1120) om ersättning för socialhjälp till flyktingar m. fl.
Den familjepedagogiska verksamheten avseende flyktingar m. fl. har dock
inte omfattats av nämnda förändringar. Här bör också nämnas att
ersättningen från socialstyrelsen till landstingskommunerna för vård på
sjukvårdsinrättningar av flyktingar skall upphöra den 1 januari 1981 (prop.
1979/80:90, FiU 1979/80:25, rskr 1979/80:287).

Statsmakterna fastslog år 1968 principen att den fackmyndighet som har
ansvar för viss verksamhet i förhållande till svenska medborgare även skall ha
motsvarande ansvar i förhållande till utlänningar som är bosatta i Sverige.
Denna princip framgår även av förordningen (1976:310) om åtgärder för
invandrare m. fl. där det bl. a. föreskrivits att statlig myndighet skall - i
enlighet med de riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken som
riksdagen har godkänt - inom sitt verksamhetsområde fortlöpande beakta

SoU 1979/80:45

sitt ansvar för invandrare och språkliga minoriteter och därvid uppmärksamma
att särskilda åtgärder kan behövas i fråga om nämnda grupper.
Föredragande departementschefen framhåller också att det är en uppgift för
varje fackbyrå inom socialstyrelsen att inom sitt arbetsområde ägna
uppmärksamhet åt invandrarnas speciella problem. Det föreslås emellertid i
propositionen att i arbetsuppgifterna för en byrå för social service inom den
föreslagna avdelningen för socialtjänst skall ingå att svara för viss sammanhållande
kompetens och samordning när det gäller socialstyrelsens åtgärder
för flyktingar och andra invandrare.

Då sålunda överflyttning av arbetsuppgifter beträffande flyktingar från
socialstyrelsen redan skett i vissa avseenden och utskottet inte har något att
erinra mot propositionsförslagen i fråga om socialstyrelsens arbetsuppgifter i
övrigt berörande flyktingar och andra invandrare m. m. avstyrker utskottet
motionen 1979/80:80 (vpk) i här aktuell del.

Legitimation för arbetsterapeuter och psykodynamiker m. m.

Arbetsterapi utgör en del av de rehabiliterande insatserna inom bl. a.
sjukvården. Utbildningen av arbetsterapeuter sker på arbetsterapeutlinjen
inom den kommunala högskoleutbildningen och omfattar tre år (120 poäng).
Riksdagen har tidigare under innevarande riksmöte biträtt ett förslag -ursprungligen framfört av utredningen Vård 77 - om att nuvarande
arbetsterapeutlinje och sjukgymnastlinje den 1 juli 1982 förs samman till en
linje, rehabiliteringslinjen, med två varianter (prop. 1978/79:197, UbU
1979/80:7, rskr 1979/80:100). En översyn av arbetsterapeututbildningen
pågår.

Psykodynamisk behandling är en bland flera former av psykologisk
behandling (psykoterapi) och syftar till att individen skall komma till rätta
med sina inre konflikter genom att ledas till en fördjupad - både intellektuell
och känslomässig - insikt i deras natur och uppkomst (insiktsterapi). Inom
högskolan finns numera en påbyggnadslinje för utbildning i psykoterapi, som
löper över sammanlagt nio terminer (90 poäng). För antagning till
psykoterapi utbildningen krävs bl. a. tidigare utbildning i beteendevetenskapligt
ämne eller i psykiatri.

I motionen 1979180:46 av Inga Lantz m. fl. (vpk) begärs att riksdagen skall
uttala att former för legitimering av arbetsterapeuter bör införas och hos
regeringen hemställa om åtgärder i enlighet härmed. I motionen 1979180:47
av Blenda Littmarck (m) begärs utredning och förslag syftande till
legitimation eller behörighetsregistrering för arbetsterapeuter. I båda
motionerna påpekas det bl. a. att motsvarande yrkesgrupper på vårdområdet
har legitimation och att en förutsättning för att arbetsterapeuterna skall
kunna fungera med den självständighet som krävs är att de har legitimation.

SoU 1979/80:45

I motionen 1978/79:1260 av Arne Gadd (s) och Anita Gradin (s) begärs att
regler fastställs för legitimation som psykodynamiker. Motionärerna framhåller
bl. a. att psykodynamiska behandlingsmetoder alltmer kommer till
användning och att bristen på legitimation lämnar vägen öppen för allsköns
geschäft.

Föredragande departementschefen anför i fråga om socialstyrelsens arbete
med legitimationer för olika yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården bl. a.
att han ställer sig tveksam till nuvarande legitimationsordning, som innebär
krav på ett särskilt auktorisationsförfarande utöver den sedvanliga utbildningskontrollen
för att kompetensförklara vissa yrkesgrupper inom hälsooch
sjukvården. Han anser att utbildningskontrollen och auktorisationen/
legitimeringen i flertalet fall bör kunna samordnas och utföras i ett
sammanhang. Bevis om genomgången och godkänd utbildning - såväl
teoretisk som praktisk - som utfärdas av de utbildningsansvariga organen bör
enligt föredragande departementschefen kunna likställas med nuvarande
legitimation. Mot denna bakgrund förordas det i propositionen att de
nuvarande bestämmelserna för legitimation ses över. Det förutsätts att
formerna för översynen skall anges av regeringen.

Hälso- och sjukvårdsutredningen erinrar i betänkandet (SOU 1979/80:78)
Mål och medel för hälso- och sjukvården om den förordade översynen och
framhåller bl. a. att det skulle vara av stort värde om frågorna om
behörighetsregler kunde underkastas ett samlat övervägande, som då också
kunde omfatta bl. a. frågorna om behörighet på områden som f. n. inte är
författningsreglerade - därvid utredningen som exempel anger arbetsterapeuterna.

Utskottet instämmer i att det är angeläget att en översyn sker av
bestämmelserna om legitimation. Då en sådan översyn förutskickats finns
det inte skäl att nu ta ställning till frågor om legitimation för vissa
yrkesgrupper. Utskottet avstyrker således motionerna 1978/79:1260 (s),
1979/80:46 (vpk) och 1979/80:47 (m).

Sammansättningen av verksstyrelsen m. m.

Socialstyrelsens styrelse består av generaldirektören och chefen för
socialstyrelsen, ordförande, samt nio andra ledamöter som regeringen utsett.
Två av ledamöterna representerar den vetenskapliga världen. I styrelsens
arbete deltar dessutom tre s. k. personalföreträdare, dvs. representanter för
de lokala arbetstagarorganisationerna.

Föredragande departementschefen anser att de två vetenskapliga företrädarna
bör utgå ur styrelsen. Han påpekar att fackexpertis är direkt knuten till
socialstyrelsen, bl. a. såsom medlemmar av socialstyrelsens vetenskapliga
råd, för att fortlöpande stödja verket i dess arbete och att det mot den
bakgrunden saknas skäl att tillföra verksstyrelsen särskild vetenskaplig

SoU 1979/80:45

expertis. Det förordas att företrädare för de tre centrala fackliga huvudorganisationerna
i stället skall ingå i verksstyrelsen och att denna således skall
utökas med en ledamot. Det framhålls i propositionen att en praxis
utvecklats, som inneburit att de fackliga organisationerna blivit representerade
i allt fler ämbetsverks styrelser och att organisationerna inom den
samlade socialsektorn företräder inte bara berörda personalgrupper utan
även stora konsumentgrupper. De fackliga organisationerna företräder,
framhålls det vidare, kunskaper och intressen som utgör ett värdefullt
tillskott till en verksstyrelse som förutsätts aktivt följa och påverka
socialstyrelsens planerings- och tillsynsarbete inom socialtjänsten och hälsooch
sjukvården. Föredragande departementschefen påpekar att de nuvarande
personalföreträdarnas deltagande i verksstyrelsens arbete inte påverkas
av den förordade ändrade sammansättningen av verksstyrelsen.

Som nämnts i det föregående föreslås det i propositionen att generaldirektören
och överdirektören tillsammans med avdelningscheferna skall bilda
en rådgivande verksledningskonferens, där frågor av större räckvidd skall
behandlas, och att verksledningen skall få en egen stab i form av ett
verksledningssekretariat.

Verksledningssekretariatet föreslås erhålla en viktig ställning när det
gäller att biträda verksledningen i fråga om samordning av de olika delarna
av socialstyrelsens verksamhet och beslut om verksamhetens inriktning samt
prioriteringen av verkets resurser. Verksledningssekretariatet bör enligt
propositionen följa arbetet inom socialstyrelsens olika verksamhetsgrenar
och som verksledningens organ samordna socialstyrelsens interna resursplanering
så att socialstyrelsens verksamhetsinriktning hela tiden står i nära
överensstämmelse med de mål och riktlinjer som statsmakterna fastställt.
Verksledningssekretariatet bör också verksamt kunna bidra till att underlätta
verksstyrelsens arbete.

I motionen 1979/80:78 av Rune Gustavsson m. fl. (c) begärs att riksdagen
skall avslå förslaget till förändrad sammansättning av socialstyrelsens
verksstyrelse. Motionärerna anför olika skäl som talar för att de fackliga
organisationerna inte bör bli representerade i verksstyrelsen. En principiell
invändning framförs som bottnar i den i motionen 1978/79:403 (c) -behandlad i betänkandet KU 1979/80:32 (s. 17) - framförda uppfattningen
att för verk med uppgifter inom centrala politiska områden det är angeläget
att styrelsen får en sådan sammansättning att den återspeglar folkets i val
uttryckta uppfattningar. Motionärerna anser att nuvarande sammansättning
av socialstyrelsens styrelse bör bestå i avvaktan på att - i enlighet med krav
som framförts i sistnämnda motion - en genomgripande belysning sker av
frågor rörande ämbetsverkens ställning.

Utskottet ansluter sig till vad i propositionen anförts om ett verksledningssekretariat.

Utskottet ansluter sig även till propositionsförslaget beträffande samman -

3 Riksdagen 1979180. 12 sami. Nr 45

SoU 1979/80:45

sättningen av socialstyrelsens styrelse. Motionen 1979/80:78 (c) avstyrks
därför.

Resurser för trafikmedicinska frågor

I motionen 1979/80:1205 av Elver Jonsson (fp) och Margot Håkansson (fp)
begärs att det inom ramen för den nya organisationen vid socialstyrelsen skall
ges utrymme för en trafikmedicinsk enhet som kan göra insatser i det olycksoch
skadeförebyggande trafiksäkerhetsarbetet. Motionärerna anför att
socialstyrelsen har en central position inom trafiksäkerhetsarbetet och
påpekar bl. a. att inom socialstyrelsens ansvarsområde ligger omhändertagandet
och rehabiliteringen av offren vid trafikolyckor samt förebyggande
åtgärder såsom utbildning och forskning kring medicinska faktorer som
sätter ner förmågan hos fordonsförare och information om alkohol och
mediciners inverkan på körning. Det påpekas att socialstyrelsen för denna
verksamhet endast har en halvtidstjänstgörande föredragande i ämnet
trafikmedicin.

Central förvaltningsmyndighet för ärenden, som rör säkerheten i trafiken
och ej hör till annan myndighet, är trafiksäkerhetsverket. Det åligger verket
bl. a. att verka för lämplig samordning av trafiksäkerhetsarbetet. Verket har
för detta ändamål en planeringsnämnd, en rådgivande delegation samt
arbetsgrupper av permanent eller tillfällig karaktär. Den år 1973 tillkallade
utredningen (K 1973:07) rörande vissa trafiksäkerhetsfrågor skall bl. a.
överväga trafiksäkerhetsverkets uppgifter inom ramen för en samlad
bedömning av den lämpliga fördelningen av arbetet mellan de myndigheter
och organisationer som verkar inom trafiksäkerhetsområdet. Härvid skall
utredningen söka vägar att med bibehållet ansvar för trafiksäkerhetsverket
öka verkets möjligheter att vidga samarbetet och samordna insatserna i det
samlade trafiksäkerhetsarbetet. Utredningen beräknas avge sitt slutbetänkande
under sommaren 1980.

Kraven i motionen 1979/80:1205 (fp) synes avse en samordningsfunktion
inom socialstyrelsen för verkets trafiksäkerhetsarbete. Det ankommer
därför på organisationskommittén för socialstyrelsen att vid sitt arbete med
detaljorganisationen för socialstyrelsen närmare pröva frågan om formerna
för socialstyrelsens samarbete med trafiksäkerhetsverket.

Med hänsyn till det anförda bör motionen 1979/80:1205 (fp) inte föranleda
någon åtgärd av riksdagen. Motionen avstyrks således.

Inrättande av ett läkemedelsverk

År 1977 tillkallades tre utredningar, som fick till uppgift att se över
priskontrollen av läkemedel, utreda utformningen av läkemedelsinformationen
resp. företa en översyn av läkemedelskontrollens mål, arbetsuppgifter
och finansiering. Genom tilläggsdirektiv fick sistnämnda utredning (läkeme -

SoU 1979/80:45

delskontrollutredningen) i uppdrag att utreda även den framtida organisationen
för socialstyrelsens läkemedelsavdelning. Under år 1978 har utredningarna
avlämnat sina betänkanden, nämligen Pillerpriser (Ds S 1978:11),
Läkemedelsinformationen (Ds S 1978:13 och 14) och Den statliga läkemedelskontrollen
(Ds S 1978:12). Betänkandena har remissbehandlats.

På grundval av läkemedelskontrollutredningens förslag föreslogs i propositionen
1978/79:118 vissa åtgärder för att göra läkemedelskontrollen
effektivare. Riksdagen har tidigare under innevarande riksmöte antagit
förslaget (SoU 1979/80:11, rskr 1979/80:33).

Frågan om verksamheten vid socialstyrelsens läkemedelsavdelning
behandlades särskilt i läkemedelskontrollutredningens betänkande. Utredningen
föreslog att en självständig myndighet, statens läkemedelsverk, skulle
inrättas. Det föreslagna läkemedelsverket skulle ha tillsyn över läkemedelsförsörjningens
alla led. Även ansvaret för priskontroll av läkemedel skulle
läggas på det föreslagna läkemedelsverket. Utredningen föreslog också att
uppgifterna för den nuvarande läkemedelsnämnden skulle övertas av
styrelsen för läkemedelsverket.

Enligt propositionen 1979/80:6 (s. 96) bör utredningens förslag om ett
särskilt läkemedelsverk inte genomföras. Läkemedelskontrollen bör ligga
kvar inom socialstyrelsen. Läkemedel skall inte ses isolerat utan i ett större
medicinskt sammanhang. Det kommer i framtiden att krävas ett utvidgat
samarbete mellan läkemedelskontrollen och övriga funktioner inom socialstyrelsen.
Det är mot den bakgrunden inte rationellt att inrätta ett nytt verk,
framhålls det i propositionen.

I den under den allmänna motionstiden 1979 väckta motionen 1978/79:721
av Ingegerd Troedsson m. fl. (m) hemställs att riksdagen hos regeringen
begär förslag till en samlad läkemedelsproposition enligt i motionen anförda
riktlinjer. Enligt motionärerna behövs en utökad och bättre läkemedelsinformation.
För kontrollen av läkemedel behövs ett statligt läkemedelsverk.
Motionärerna vill också att prisövervakningen på läkemedelsområdet
förbättras.

Yrkanden om att det skall tillskapas ett särskilt läkemedelsverk framställs
även i två andra motioner av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson m. fl.
(m), nämligen i motionen 1978/79:2319 yrkandet 5 och i motionen 1979/80:61.
Enligt motionärerna skulle ett självständigt organ innebära förbättrad
effektivitet och bättre möjligheter till extern vetenskaplig samverkan.

Socialstyrelsens huvudsakliga uppgifter inom hälso- och sjukvården i
framtiden är planering och tillsyn. Det kommer därför att krävas ett utvidgat
samarbete mellan läkemedelskontrollen och övriga funktioner inom socialstyrelsen.
Det är mot den bakgrunden inte rationellt att inrätta ett nytt
statligt verk och därefter skapa samrådsorgan för att hålla kontakt mellan det
nya verket och socialstyrelsen. Enligt utskottets mening bör det således inte
inrättas något nytt läkemedelsverk. Det är i stället angeläget att samarbetet

SoU 1979/80:45

mellan läkemedelsavdelningen och övriga funktioner inom socialstyrelsen
utvecklas och förstärks. Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet
motionen 1978/79:721 (m) i här aktuell del, motionen 1978/79:2319 (m)
yrkandet 5 samt motionen 1979/80:61 (m).

Läkemedelsavdelningens verksamhet m. m.

I motionen 1978/79:2319 (yrkandet 1) av Ingegerd Troedsson m. fl. (m)
hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag syftande till sådan
inriktning för läkemedelsavdelningens verksamhet som förespråkas av
läkemedelskontrollutredningen.

Läkemedelskontrollutredningen konstaterade att utvecklingen inom läkemedelsområdet
innebär att läkemedelskontrollen måste ha väsentligt andra
och utökade uppgifter än för 20 - 30 år sedan. Tonvikten bör i framtiden inte
ligga på rutinmässig laboratoriekontroll. Denna bör i huvudsak åvila
läkemedelsproducenterna, vilkas åtgärder i detta avseende liksom hittills bör
granskas av läkemedelsinspektionen. Läkemedelskontrollens huvuduppgift
bör i stället vara att ständigt arbeta för att främja god läkemedelsanvändning
i sjukvården. Det är då naturligt att läkemedelsavdelningen har överinseende
över ett läkemedel under hela dess existens, från den första prövningen,
över registrering och tillstånd till användning och analys av med läkemedlet
förknippade biverkningar liksom studier över hur läkemedlet används i
samhället.

I propositionen 1979/80:6 (s. 96) instämmer föredragande departementschefen
i den målinriktning som utredningen förordat. Huvuduppgiften för
läkemedelsavdelningen skall vara att kontinuerligt arbeta för att främja en
god läkemedelsanvändning i sjukvården. Utskottet konstaterar således att
yrkandet 1 i motionen 1978/79:2319 (m) tillgodoses genom propositionsförslaget.
Yrkandet påkallar därför inte någon riksdagens åtgärd.

Inte heller ett yrkande i samma motion om programbudgetering inom
läkemedelskontrollen (yrkandet 4) bör enligt utskottets mening föranleda
någon riksdagens åtgärd. Även denna fråga berörs i propositionen (s. 97).
Organisationskommittén för socialstyrelsen skall närmare pröva läkemedelsavdelningens
inre organisation. Även en programindelning av verksamheten
skall övervägas av organisationskommittén. Motionen 1978/79:2319 (m)
yrkandet 4 avstyrks således.

Organisationskommittén skall också ägna personal- och rekryteringsfrågorna
uppmärksamhet. Med hänsyn härtill påkallar yrkandet 2 i motionen
1978/79:2319 (m) inte något initiativ av riksdagen.

SoU 1979/80:45

Resursförstärkning för läkemedelskontrollen

I motionen 1978179:2319 (yrkandet 3) av Ingegerd Troedsson m. fl. (m)
begärs en sådan resursförstärkning att läkemedelskontrollen ”med det
snaraste kan bringas att fungera”. I motionen 1979180:80 av Lars Werner
m. fl. (vpk) hemställs om åtgärder för en planmässig utveckling av socialstyrelsens
avdelning för läkemedelskontroll (yrkandet 2). Finansieringen av
utbyggnaden bör enligt motionärerna ske genom avgiftsuttag från läkemedelsföretagen
(yrkandet 3).

Enligt beslut vid 1976/77 års riksmöte (prop. 1976/77:150 bil. 3, FiU
1976/77:30, rskr 1976/77:341) skall fr. o. m. den 1 januari 1978 samtliga
kostnader för den läkemedelskontroll som socialstyrelsens läkemedelsavdelning
utövar täckas med inflytande registrerings- och årsavgifter.

Riksdagen har godkänt vissa resursförstärkningar vid läkemedelsavdelningen
såväl vid föregående som vid innevarande riksmöte. Medel har
sålunda beräknats för vissa tjänsteomvandlingar och för vissa nya tjänster.
Med hänsyn till den föreliggande balansen av registreringsärenden får
läkemedelsavdelningen vidare använda besparade medel till tillfälliga
personalförstärkningar så att handläggningstiderna kan minska (prop.
1979/80:100 bil. 8 s. 109). I den av riksdagen antagna propositionen
1978/79:118 har lagts fram förslag som syftar till att underlätta arbetet vid
läkemedelsavdelningen. Läkemedelskontrollutredningen har i sitt betänkande
konstaterat bl. a. att läkemedelsavdelningens arbete måste inriktas på
att minska balanserna av registreringsärenden. Utredningen föreslår ett
tiopunktsprogram för att effektivera arbetet med registreringen av farmacevtiska
specialiteter, dvs. sådana standardiserade läkemedel som är avsedda
att tillhandahållas förbrukaren i tillverkarens originalförpackning. Utredningen
föreslår i detta hänseende viss omfördelning av personalen, förändrad
organisation av registreringsarbetet och en vidare utveckling av de datarutiner
som nu används som underlag för styrning och samordning av
registreringsarbetet. Även en ökad delegering av beslutanderätten i registreringsärenden
liksom nya former för användning av utomstående expertis
anser utredningen skulle bidra till att göra registreringsarbetet effektivare.
Vidare föreslås att arbetet med registreringsansökningar och kliniska
prövningar samordnas. Dessutom framhålls att det är ytterst väsentligt att de
anvisningar som socialstyrelsen utfärdar till ledning för den som ansöker om
registrering av ett läkemedel hålls aktuella. Utredningen betonar också att
det är nödvändigt att bestämmelsen om avvisning av ofullständiga ansökningar
tillämpas i långt större utsträckning än vad som f. n. är fallet, liksom
att ett ökat internationellt samarbete, särskilt med övriga nordiska länder,
skulle vara av stort värde för läkemedelsavdelningen och minska riskerna för
onödigt dubbelarbete i registreringsförfarandet. I propositionen 1978/79:118
(s. 9) framhåller föredragande statsrådet att de av utredningen föreslagna
åtgärderna är väl ägnade att stärka och göra registreringsarbetet effektivare

SoU 1979/80:45

och att det är av största vikt att de snarast genomförs.

Som framgår av det nu anförda har under senare år successiva förstärkningar
av läkemedelsavdelningen ägt rum. Enligt utskottets mening är det
angeläget att de redan inledda effektiviseringsåtgärderna fortsätter. Med
hänsyn till vad som ovan anförts är emellertid någon åtgärd av riksdagen inte
påkallad. Motionen 1978/79:2319 (m) yrkandet 3 och motionen 1979/80:80
(vpk) yrkandet 2 avstyrks. Vad gäller önskemålet i motionen 1979/80:80
(vpk) yrkandet 3 om att en utbyggnad av iäkemedelskontrollen skall
finansieras genom avgifter från läkemedelsföretagen får utskottet hänvisa till
1976/77 års riksmötes beslut att samtliga kostnader för Iäkemedelskontrollen
skall täckas av inflytande avgifter. Yrkandet avstyrks.

Läkemedelsnämndens ställning m. m.

Läkemedelsnämnden handlägger enligt instruktionen för socialstyrelsen
ärenden om registrering av farmacevtiska specialiteter och återkallelse av
sådan registrering, farmakopéärenden samt övriga på styrelsen ankommande
läkemedelsärenden i den omfattning generaldirektören bestämmer.
Läkemedelsnämnden skall även besluta om pris på läkemedel i den mån
överenskommelse mellan tillverkaren och Apoteksbolaget AB ej kunnat
uppnås. Läkemedelsnämnden har en beslutande funktion och i förhållande
till läkemedelsavdelningen en fristående ställning.

Nämnden består av sju av regeringen särskilt utsedda ledamöter samt av
chefen för socialstyrelsens läkemedelsavdelning och de två byråcheferna vid
avdelningen. Inom nämnden finns ett arbetsutskott, som består av den av
regeringen i nämnden utsedde ordföranden, chefen för läkemedelsavdelningen
och byråcheferna vid avdelningen.

Läkemedelsnämnden får uppdra åt såväl sitt arbetsutskott som till sin
ordförande eller till tjänsteman vid styrelsen att avgöra ärenden, som inte är
av den principiella betydelsen att prövningen bör ankomma på nämnden i
dess helhet.

Läkemedelskontrollutredningen föreslog att - om förslaget om ett särskilt
läkemedelsverk med gemensam styrelse och nämnd inte förverkligas -läkemedelsnämnden skulle få en i förhållande till socialstyrelsen rådgivande
funktion. I propositionen 1979/80:6 (s. 97) framhålls att såväl beslutsansvar
som resursansvar bör ligga på den myndighet som har att svara för samhällets
läkemedelskontroll, dvs. ansvaret bör i sin helhet ligga på socialstyrelsen.
Läkemedelsnämnden bör ha rollen av socialstyrelsens rådgivande expertorgan
i registreringsfrågor. Det bör ankomma på socialstyrelsen att besluta om
nämndens sammansättning och att tillkalla och utse dess ledamöter.
Generaldirektören eller den inom verket som denne utser till sin ställföreträdare
bör vara ordförande i läkemedelsnämnden.

SoU 1979/80:45

I motionen 1979/80:62 av förste vice talmannen Ingegerd Troedsson m. fl.
(m) hemställs att ingen ändring skall ske i principerna för läkemedelsnämndens
ställning och arbetsformer (yrkandet 1). Motionärerna önskar också att
regeringen även fortsättningsvis skall utse ledamöter i nämnden (yrkandet
2).

Utskottet har i ett tidigare avsnitt ställt sig bakom de i propositionen
angivna principerna för den ställning m. m. som socialstyrelsens nämnder
och råd m. fl. organ bör ha i framtiden. I enlighet med dessa principer och på
grund av vad som anförs i propositionen (s. 97) om läkemedelsnämnden
anser utskottet att nämndens beslutsfunktioner bör läggas på socialstyrelsen
och att nämnden bör få en rådgivande funktion till styrelsen. På grund härav
bör det också ankomma på socialstyrelsen att tillkalla och utse nämndens
ledamöter. Med hänsyn till det anförda avstyrks motionen 1979/80:62
(m).

Läkemedelsinformationen

I motionen 1978179:884 (yrkandet 2) av Göran Karlsson m. fl. (s) hemställs
att riksdagen ger regeringen till känna vad som sägs i motionen om riktlinjer
för läkemedelsinformationen. Enligt motionärerna bör bl. a. läkemedelsindustrins
inflytande över informationen minskas. På lång sikt bör Apoteksbolaget
ta över huvuddelen av informationen. Också i motionen 1978179:721
av Ingegerd Troedsson m. fl. (m) uttalas, som tidigare angetts, önskemål om
en utökad läkemedelsinformation. Ett särskilt läkemedelsinformationsråd
bör inrättas.

I sin rapport angående läkemedelsinformationen (Ds S 1978:13) har
utredningen om läkemedelsinformationen analyserat problemen i samband
med information om läkemedel till allmänheten och patienter samt lagt fram
en rad förslag som syftar till att förbättra den nuvarande informationen.
Utredningen har föreslagit att den producentoberoende läkemedelsinformationen
byggs ut. För informationsförmedlarna, främst läkare och övrig
sjukvårdspersonal samt apotekspersonal men även andra yrkesgrupper,
förordas en utbyggd utbildningsverksamhet. För att ett samarbete för en
effektivare läkemedelsinformation skall åstadkommas mellan de många
intressenterna på området och för att åtgärder inom försummade informationssektorer
lättare skall initieras föreslår utredningen att ett läkemedelsinformationsråd
inrättas, sammansatt av representanter för sjukvårdshuvudmännen,
socialstyrelsens läkemedelsavdelning. Apoteksbolaget AB och
läkemedelsindustrin samt för berörda yrkesgrupper och för allmänheten.

Mot bakgrund av remisskritiken tillsattes en arbetsgrupp med representanter
för bl. a. socialdepartementet, socialstyrelsen, Apoteksbolaget AB
och läkemedelsindustrin för att närmare konkretisera ett samrådsorgans
arbetsuppgifter, verksamhetsformer och sammansättning. I en promemoria
(Ds S 1979:11) har arbetsgruppen redovisat resultaten av sina överväganden.

SoU 1979/80:45

Det föreslås att ett samrådsorgan kallat läkemedelsinformationsrådet
inrättas.

Rådet skall inrättas efter en överenskommelse mellan staten, Landstingsförbundet,
Läkemedelsindustriföreningen (LIF), Representantföreningen
för utländska farmacevtiska industrier (RUFI) och Apoteksbolaget AB. En
sådan överenskommelse har träffats och enligt vad utskottet inhämtat
kommer frågan om inrättande av rådet att prövas av regeringen inom
kort.

Enligt överenskommelsen skall läkemedelsinformationsrådet vara ett
organ för samråd och samverkan mellan företrädare för olika intressen inom
läkemedelsinformationsområdet. Målet för rådets verksamhet skall vara att
öka läkemedelskunskapen i samhället och därigenom skapa förutsättningar
för en bättre användning av läkemedel.

Utskottet kan mot bakgrund av det anförda konstatera att det finns
anledning räkna med att ett läkemedelsinformationsråd kommer att tillsättas
inom en nära framtid. Med hänsyn härtill är det enligt utskottets mening inte
påkallat med någon riksdagens åtgärd med anledning av de frågor som tas
upp i motionen 1978/79:721 (m) i här aktuell del och motionen 1978/79:884
(s) yrkandet 2. Motionsyrkandena avstyrks.

Apoteksbolagets uppgifter och ställning m. m.

I motionen 1978/79:884 (yrkandet 1) av Göran Karlsson m. fl. (s) tas upp
frågan om Apoteksbolagets uppgifter. Motionärerna erinrar om att det är
bolagets uppgift bl. a. att svara för prisförhandlingar med läkemedelsproducenterna.
Det är enligt motionärerna angeläget att Apoteksbolagets
möjligheter att genom prisförhandlingar ta till vara samhällsintressena till
fullo utnyttjas. I motionen 1978/79:721 av Ingegerd Troedsson m. fl. (m)
framhålls bl. a. att priskontrollen bör åläggas en statlig myndighet och inte
som nu Apoteksbolaget.

Apoteksbolaget fastställer dels priset på nya produkter, dels, genom årliga
förhandlingar med läkemedelsföretagen, hur stora höjningar som skall
tillåtas av gamla produkter. Vid dessa förhandlingar tar Apoteksbolaget
ställning till begäran om ändring av de olika produkternas priser. Ställningstagandet
baseras främst på jämförelse av det svenska priset med motsvarande
pris på samma produkt i andra länder. För produkter som utvecklats i
något avseende kan kostnaderna för detta också beaktas. För de tillverkande
företagen i Sverige gör Apoteksbolaget, parallellt med de preparatsvisa
bedömningarna, en beräkning av prishöjningsbehovet totalt med hänsyn
tagen till företagens försäljnings- och kostnadsutveckling.

Priskontrollen av läkemedel har som tidigare angetts varit föremål för en
särskild utredning, som presenterat sina förslag i betänkandet (Ds S 1978:11)
Pillerpriser. Betänkandet har varit föremål för remissbehandling. I propo -

SoU 1979/80:45

sitionen 1979/80:6 (s. 108) aviseras att frågan om kontroll av läkemedelspriserna
kommer att prövas närmare av regeringen efter beredning i en
särskild arbetsgrupp.

Det är enligt utskottets mening angeläget att en ökad priskonkurrens
uppnås inom läkemedelssektorn. Det måste även finnas en effektiv kontroll
av läkemedelspriserna. Utskottet är emellertid inte berett att nu ta ställning
till hur den framtida priskontrollen bör organiseras. Resultatet av den
särskilda arbetsgruppens beredningsarbete bör avvaktas. Motionerna 1978/
79:884 (s) yrkandet 1 (delvis) och motionen 1978/79:721 (m) i här aktuell del
avstyrks därför. Detta innebär att utskottet - som i andra avsnitt behandlat
de övriga delfrågor som tas upp i sistnämnda motion - inte anser att det är
motiverat att riksdagen begär förslag till en samlad läkemedelsproposition.

Som framgår av det nyss anförda och av det föregående avsnittet har
Apoteksbolaget betydelsefulla uppgifter när det gäller priskontrollen och
läkemedelsinformationen. Apoteksbolagets verksamhet grundar sig på en
överenskommelse år 1969 mellan staten och dåvarande Apotekarsocieteten.
Som allmän förutsättning för överenskommelsen gällde att staten genom
lagstiftning skulle införa principiell ensamrätt för staten att från den 1 januari
1971 driva detaljhandel med läkemedel och utöva sin ensamrätt genom ett
för ändamålet bildat apoteksbolag. De grundläggande reglerna för Apoteksbolaget
är enligt överenskommelsen att detta skall svara för att en god
läkemedelsförsörjning upprätthålls i landet, att bolaget skall bildas av staten
och en av Apotekarsocieteten grundad stiftelse, att staten skall ha majoritet i
bolaget och att det skall ge skälig förräntning av insatt kapital.

Enligt avtal i september 1970 mellan staten och Apoteksbolaget AB åtog
sig bolaget att - med vissa undantag - under tiden den 1 januari 1971-31
december 1985 med ensamrätt driva detaljhandel med läkemedel renlighet
med vad som anges i avtalet.

Bolaget förbinder sig i avtalet att i sin verksamhet fullfölja de allmänna
riktlinjer för verksamheten som dragits upp vid riksdagsbehandlingen av
frågan om ny organisation av läkemedelsförsörjningen m. m. (prop. 1970:74,
2LU 37, rskr 234, SU 98, rskr 223). Bolaget skall, som ovan nämnts, svara för
att en god läkemedelsförsörjning upprätthålls i landet. Verksamheten skall
därvid bedrivas så att möjligheterna att utnyttja läkemedelsutvecklingens
resultat främjas samtidigt som så låga läkemedelskostnader som möjligt
upprätthålls. Bolaget bestämmer i vilken utsträckning apotek och andra
försäljningsställen för läkemedel skall finnas och var de skall vara belägna.
Det åligger bolaget att på begäran snarast möjligt anskaffa och tillhandahålla
läkemedel som skrivs ut av läkare, tandläkare eller veterinär. Bolagets priser
på läkemedel skall vara enhetliga för hela landet. Sådana normer för
prissättning av tillhandahållna varor och tjänster skall tillämpas att bolagets
kostnader täcks och skälig förräntning av det i bolaget insatta kapitalet
erhålls. Bolaget skall verka för utvecklingen av en god information på

SoU 1979/80:45

läkemedelsområdet och för fortlöpande produktion av statistik över
läkemedelsförbrukningens art och omfattning.

I den ovan i viss utsträckning behandlade motionen 1978/79:884 tas upp
frågan om Apoteksbolagets framtida ställning (yrkandet 1 delvis). Det är
enligt motionärernas mening av stor betydelse att Apoteksbolaget inte i
framtiden får en försvagad ställning utan ges möjlighet att ytterligare
utveckla och stärka sin ställning med utgångspunkt i 1970 års riksdagsbeslut.
Apoteksbolaget bör i samverkan med landstingen och socialstyrelsen även
framgent ges möjlighet att driva en aktiv hälso- och sjukvårdspolitik inom
läkemedelsområdet, framhåller motionärerna.

Utskottet framhöll hösten 1978 i det av riksdagen godkända betänkandet
SoU 1978/79:15 att Apoteksbolaget även i fortsättningen måste ha en
betydelsefull uppgift på läkemedelsområdet.

Enligt utskottet stod inte detta konstaterande i motsättning till det
förhållandet att de utredningsförslag som då bereddes inom regeringskansliet
- dvs. de i det föregående redovisade tre betänkandena - kunde leda till
att uppgiften kom att i viss utsträckning förändras. Utskottet ansåg att det
inte fanns skäl att föregripa regeringens ställningstagande till utredningsförslagen
eller att eljest göra något uttalande.

Socialutskottet vidhåller uppfattningen att Apoteksbolaget även i fortsättningen
bör ha en betydelsefull uppgift på läkemedelsområdet. Då frågor
uppkommer om att reglera förhållandena mellan staten och Apoteksbolaget
för tiden efter 1985 får man ingående överväga i vad mån det är befogat att
med anledning av vunna erfarenheter under den nu löpande avtalsperioden
eller med hänsyn till förändringar på läkemedelsområdet göra förändringar i
avtalet. Härutöver är det enligt utskottets mening inte erforderligt med något
riksdagens uttalande med anledning av motionen 1978/79:884 i här aktuell
del (yrkandet 1 delvis).

Nämndens för läkares vidareutbildning (NLV) uppgifter och ställning
m. m.

Nämnden för läkares vidareutbildning (NLV) har uppgifter beträffande
läkarnas vidareutbildning efter läkarexamen. NLV skall bl. a. anordna dels
prov för läkare som fullgör allmäntjänstgöring (AT), dels systematisk
undervisning med kunskapsprov för läkare som genomgår allmänläkar- eller
specialistutbildning (FV). NLV meddelar också beslut om godkänd allmäntjänstgöring,
som utgör krav för legitimation som läkare, samt bevis om
allmänläkar- och specialistkompetens. Ledamöterna av NLV utses av
regeringen. I NLV är bl. a. socialstyrelsen, universitets- och högskoleämbetet
(UHÄ), medicinska lärosäten och sjukvårdshuvudmännen representerade.

SoU 1979/80:45

I propositionen föreslås det att det skall ankomma på socialstyrelsen att
avgöra inriktningen av läkares vidareutbildning och utbildningens innehåll.
Uppgifterna att genomföra vidareutbildningen samt att meddela bevis om
godkänd AT och bevis om allmänläkar- och specialistkompetens föreslås bli
decentraliserade. Det förordas att socialstyrelsen i samråd med sjukvårdshuvudmännen
och berörda myndigheter m. fl. skall utarbeta formerna för
den framtida vidareutbildningen av läkare m. m. På sikt bör enligt
propositionen en anslutning till resurser inom det ordinarie utbildningsväsendet
eftersträvas.

NLV bör enligt propositionen i framtiden utgöra ett rådgivande expertorgan,
som utses av socialstyrelsen, och det föreslås att socialstyrelsen skall
närmare ange nämndens uppgifter.

Organisationskommittén för socialstyrelsen har hos regeringen anhållit
om uppdrag att i stället för socialstyrelsen få pröva den organisatoriska
uppläggningen av läkarnas vidareutbildning i vissa avseenden.

I motionen 1979180:58 av Anita Bråkenhielm (m) understryks att NLV:s
huvuduppgift är att upprätthålla kvaliteten i läkarnas vidareutbildning och
att avgöra vilken tjänstgöring och vilka sjukvårdsinrättningar, som ger ett
fullgott utbildningsinnehåll. Motionären anser att socialstyrelsen inte har
förutsättningar att överta kontrollen av vidareutbildningens kvalitet och att
någon regional organisation som kan överta väsentliga uppgifter från NLV
inte finns. Motionären framhåller bl. a. att NLV med sin nuvarande ställning
och sammansättning kan åstadkomma en avvägning mellan sjukvårdspolitiska
och utbildningsmässiga krav. Motionären begär att riksdagen som sin
mening skall ge regeringen till känna att NLV bör bevaras med nuvarande
självständiga ställning och allsidiga sammansättning

Den förstärkta roll för socialstyrelsen som föreslås när det gäller planering
har beträffande personal- och utbildningsplanering i propositionen motiverats
av behovet av en bättre samordning av vårdpolitik och utbildningspolitik.
Med utgångspunkt i detta och i principen att socialstyrelsen själv bör
utöva myndighetsfunktionen inom sitt ansvarsområde bör som föredragande
departementschefen anför socialstyrelsen svara för inriktningen av och
innehållet i läkarnas vidareutbildning och anpassa planeringen av verksamheten
till rådande och förväntat behov av läkare med allmänläkarkompetens
och specialistkompetens. Utskottet biträder således förslaget om förändring
av NLV:s uppgifter och ställning. Utskottet förutsätter att socialstyrelsen
kommer att samråda med de medicinska fakulteterna och andra intressenter
om utformningen av vidareutbildningen av läkare m. m.

Utskottet är inte berett att nu förorda en decentralisering av genomförandet
av läkarnas vidareutbildning m. m. Antalet varje år utbildade inom
främst de små specialiteterna är inte större än att en uppsplittring av
planeringen av kurser och kunskapsprov skulle innebära vissa svårigheter.
De olika regionernas kompetens bör kunna utnyttjas bättre genom en
gemensam planering. En förändring av läkarnas vidareutbildning kan enligt

SoU 1979/80:45

utskottets mening genomföras först om det förutsatta utredningsarbetet visar
att en decentralisering kan ske utan att utbildningens kvalitet försämras.

Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motionen 1979/80:58
(m).

Vad utskottet sålunda med anledning av propositionen anfört om NLV:s
uppgifter och ställning m. m. bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

6.4 Socialstyrelsens arbetsuppgifter, organisation och personalresurser i
övrigt, ikraftträdandet av den nya organisationen samt avveckling av
socialkonsulentorganisationen och inrättandet av sociala enheter vid länsstyrelserna Enligt

den föreslagna socialtjänstlagen skall landstingskommunerna och
kommunerna ha ansvaret för alla de olika typer av institutioner som
förekommer inom den nuvarande socialvården - såväl barn- och ungdomshem,
ungdomsvårdsskolor och nykterhetsvårdsanstalter som övriga institutioner
av inackorderings- eller behandlingskaraktär. Dessa institutioner skall
kallas hem för vård och boende. Behovet av sådana hem och ansvaret för
deras inrättande och drift skall redovisas i en plan för varje landstingskommun.

I propositionen 1979/80:1 om socialtjänsten föreslogs att nämnda plan
skulle ges in till länsstyrelsen och att länsstyrelsen skulle ha tillsynen över
institutionerna. Förslagen i propositionen 1979/80:6 beträffande socialstyrelsens
uppgifter och organisation har denna utgångspunkt. I propositionen
1979/80:172 om ändrat huvudmannaskap för ungdomsvårdsskolor och
nykterhetsvårdsanstalter m. m. har det föreslagits att planen skall ges in till
socialstyrelsen och att socialstyrelsen skall ha tillsyn över institutionerna. I
betänkandet SoU 1979/80:44 har utskottet emellertid avstyrkt detta förslag.
Med hänsyn härtill finns det inte anledning anta att det kommer att ske någon
förändring av omfattningen av socialstyrelsens tillsynsuppgifter m. m. i
förhållande till vad som förutsatts i propositionen 1979/80:6.

Utöver vad som framgår av vad utskottet anfört i de föregående avsnitten
har de förslag om arbetsuppgifter, organisation och personalresurser för
socialstyrelsen som framlagts i propositionen 1979/80:6 inte föranlett någon
erinran från utskottets sida. Utskottet tillstyrker också att riksdagen
godkänner förslaget i propositionen om avveckling av den nuvarande
socialkonsulentorganisationen samt inrättandet av sociala enheter vid
länsstyrelserna.

Det bör här nämnas att utskottet i betänkandet SoU 1979/80:46 tillstyrkt
ett i årets budgetproposition (bil. 8, s. 86) framlagt förslag om medelsanvisning
för nästa budgetår till ett barnmiljöråd. Barnmiljörådet avses skola
inrättas den 1 juli 1980 och ha till uppgift att svara för barnmiljöfrågor och

SoU 1979/80:45

barnsäkerhetsfrågor. Barnmiljörådet skall överta de frågor socialstyrelsens
lekmiljöråd handlagt.

Med hänsyn till det omfattande förberedelsearbete som behövs för att
genomföra förändringarna beträffande socialstyrelsens arbetsuppgifter och
organisation m. m. kan utskottet inte biträda förslaget i propositionen om att
socialstyrelsens nya organisation skall träda i kraft redan den 1 januari 1981.
Utskottet anser att ikraftträdandet bör ske den 1 juli 1981. Utskottet har inte
något att erinra mot de övergångsanordningar som föreslås i propositionen.

6.5 Avveckling av länsläkarorganisationen

Länsläkarorganisationen (länsläkarväsendet) utgörs i varje län (länsläkardistrikt)
av en länsläkare samt av biträdande länsläkare och länshälsovårdskonsulenter
till det antal som regeringen bestämmer. Länsstyrelserna
tillhandahåller lokaler och kansliresurser m. m. Länsläkarorganisationen
har till huvudsaklig uppgift att verka för den allmänna hälsovårdens
främjande, följa planeringen av den allmänna sjukvården, ha tillsyn över
vissa inrättningar, den öppna sjukvården och personer, som yrkesmässigt
utövar hälso- och sjukvårdande verksamhet, samt ge länsstyrelser och
kommunala organ m. fl. råd och upplysningar i frågor som rör den allmänna
hälsovården m. m. En viss prioritering av uppgifterna har gjorts - bl. a. av
miljömedicinska frågor inom den allmänna hälsovårdens område och av
tillsynen över privat utövad sjukvård inom tillsynsområdet. Socialstyrelsen
är som nämnts i det föregående chefsmyndighet för länsläkarorganisationen.

Mot bakgrund av de förändringar av hälso- och sjukvården - med bl. a.
vidgade sjukdomsförebyggande uppgifter för primärvården - som pågår eller
föreslagits i olika sammanhang konstaterar föredragande departementschefen
att väsentliga delar av det som i dag inryms i länsläkarfunktionen i
framtiden normalt kommer att tillhöra landstingskommunernas arbetsfält
och att många av länsläkarnas uppgifter redan är stadda i kraftig utveckling
inom landstingen. Han anser att länsläkarorganisationen därför bör avvecklas
och att vissa av dess arbetsuppgifter bör föras över till landstingskommunerna.

En regional hälsovårdsorganisation inom landstingen bör således enligt
propositionen ersätta länsläkarorganisationens arbetsuppgifter inom områdena
miljömedicin, omgivningshygien, epidemiologi och smittskydd. Tillsynsuppgifterna
föreslås fördelade mellan socialstyrelsen, länsstyrelserna
och deras sociala enheter samt landstingskommunerna. Länsstyrelsernas
behov av medicinsk expertis för myndighetsutövning inom den allmänna
hälsovården m. m. förutsätts kunna tillgodoses på olika sätt.

Organisationskommittén för socialstyrelsen förutsätts skola planera

SoU 1979/80:45

avvecklingen av länsläkarorganisationen i samarbete med länsstyrelser,
landstingskommuner och berörda personalorganisationer. Avvecklingen
föreslås ske på sådant sätt att länsläkarorganisationens kunskaper och
erfarenheter tas till vara. Det förutsätts att behov av den kompetens, som de
enskilda länsläkarna och biträdande länsläkarna har, kommer att finnas hos
socialstyrelsen, landstingskommunerna och länsstyrelserna. Länshälsovårdskonsulenterna
förutsätts övergå till länsstyrelserna. Organisatorisk
inplacering skall övervägas närmare av organisationskommittén i samarbete
med länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON).

I motionen 1979180:1218 av Anna-Greta Skantz m. fl. (s) begärs att
riksdagen skall avslå förslaget om avveckling av länsläkarorganisationen i
avvaktan på att riksdagen tar ställning till den av hälso- och sjukvårdsutredningen
föreslagna nya hälso- och sjukvårdslagstiftningen.

Motionärerna menar bl. a. att primärvårdens arbetsområde geografiskt
och befolkningsmässigt är alltför begränsat för att ge tillförlitligt underlag för
miljömedicinsk verksamhet, att det är osäkert om distriktsläkarna inom
primärvården inom överskådlig tid kan få den utbildning som krävs för sådan
verksamhet och att landstingskommunernas ansvar endast gäller den
individinriktade hälso- och sjukvården och inte den allmänna befolkningsinriktade
hälsovården, hälsoskyddet, för vilket kommunerna och länsstyrelserna
har ansvaret. Motionärerna framhåller även kostnadsaspekten. De
påpekar sålunda att landstingsalternativet måste kräva minst en fördubbling
av det antal tjänster som i dag handlägger miljömedicinska frågor. Härutöver
framhåller motionärerna bl. a. den särskilda kompetens som länsläkarna har
då det gäller att biträda länsstyrelse och länsrätt med mediko-legala
bedömningar av läkarutlåtanden m. m. i körkortsärenden.

Vid Landstingsförbundets kongress år 1979 presenterades en inom
Landstingsförbundet utarbetad skrift, Hälsopolitik i praktiken - förutsättningar
och krav. I skriften framhölls bl. a. att utöver vad som f. n. anses ingå i
hälso- och sjukvårdens arbetsuppgifter det bör ankomma på hälso- och
sjukvården att registrera fakta om skeenden i miljön, i det sociala livet och i
folkhälsan på ett sådant sätt att oroande trender kan upptäckas och
förebyggande åtgärder vidtas. Det föreslogs bl. a. att som komplement till
sjukvårdens nuvarande resurser ett regionalt hälsovårdsorgan - en miljömedicinsk
enhet - skulle inrättas på central nivå inom landstingen. Hälsooch
sjukvårdsutredningen har också i sitt förslag till hälso- och sjukvårdslag
föreslagit en ökad inriktning av hälso- och sjukvården på sjukdomsförebyggande
och hälsofrämjande åtgärder m. m. Propositionsförslaget om att
landstingskommunerna skall överta länsläkarorganisationens uppgifter inom
miljömedicin m. m. ligger i linje med det anförda. Skäl att bibehålla
länsläkarorganisationen för de tillsyns- m. fl. uppgifter som skulle återstå
finns enligt utskottets mening inte. Utskottet biträder således propositionsförslaget
om avveckling av länsläkarorganisationen. Utskottet vill emellertid
framhålla betydelsen av att i samband med att länsläkarorganisationen

SoU 1979/80:45

avvecklas länsstyrelserna och länsrätterna även i fortsättningen tillförsäkras
medverkan av medicinsk expertis.

Med hänsyn till det anförda bör motionen 1979/80:1218 (s) inte föranleda
någon åtgärd av riksdagen. Motionen avstyrks således.

6.6 Central samordning av smittskyddsfrågor

Statens bakteriologiska ‘laboratorium tSBL), som as beläget i Solna, har
bl. a. till uppgift att biträda socialstyrelsen som expert- och serviceorgan i
socialstyrelsens tillsyn över bekämpandet av smittsamma sjukdomar. Inom
SBL utgör den epidemiologiska avdelningen med 13 tjänster basen för SBL:s
smittskyddsverksamhet.

I propositionen konstateras att uppdelningen av de centrala uppgifterna på
smittskyddsområdet mellan socialstyrelsen som utövar myndighetsfunktionen
och SBL, som genom den epidemiologiska avdelningen bevakar
epidemiläget i Sverige och utomlands, medför oklarheter i ansvars- och
rollfördelningen. Det anförs att flera skäl talar för att socialstyrelsen före
SBL bör ha det fulla och odelade ansvaret för smittskyddet på central nivå.
Det förordas därför att det samlade ansvaret för samhällets smittskyddsverksamhet
på central nivå läggs på socialstyrelsen. I konsekvens härmed föreslås
att SBL:s epidemiologiska avdelning i sina huvudsakliga delar inordnas i
socialstyrelsen. För att de omedelbara kontakterna mellan den epidemiologiska
avdelningen och den mikrobiologiska verksamheten iom SBL:s övriga
enheter skall kunna bibehållas förordas det att den epidemiologiska
avdelningen blir kvar inom SBL:s lokaler. Det förutskickas emellertid att viss
personal inom avdelningen kan behöva samlokaliseras med socialstyrelsen.

Frågor om SBL:s fortsatta verksamhet m. m. har sedan början av
1970-talet varit föremål för olika utredningar (se SoU 1978/79:27, s. 13-15).
Utskottet framhöll i nämnda betänkande att det för SBL:s verksamhet och
dess personal är ytterst angeläget att ett samlat ställningstagande till SBL:s
framtid snarast kommer till stånd. Utskottet förutsatte att en översyn av
SBL:s verksamhet och ekonomiska situation - som förutskickats - skulle ske
med största skyndsamhet. I årets budgetproposition (bil. 8, s. 103) har det
anmälts att en översyn av SBL:s fortsatta verksamhet och organisation pågår
inom regeringskansliet.

Med hänsyn till den sålunda pågående översynen av SBL anser utskottet
att riksdagen inte nu bör ta ställning till frågan om inordnande av SBL:s
epidemiologiska avdelning i socialstyrelsen. Denna fråga bör enligt utskottets
mening beredas i anknytning till beredningen av frågan om SBL:s
fortsatta verksamhet och organisation och föreläggas riksdagen inom ramen
för förslag till ett samlat ställningstagande till SBL:s framtid.

Vad utskottet sålunda med anledning av propositionen anfört om central

SoU 1979/80:45

samordning av smittskyddsfrågor bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.

6.7 Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande vissa förutsättningar för prövning av förslagen om
socialstyrelsens arbetsuppgifter och organisation att riksdagen
avslår motionen 1979/80:79,

2. beträffande ett program mot sociala och miljömässiga brister i
samhället att utskottet avslår motionen 1978/79:1639 yrkandet
5,

3. beträffande riktlinjer för social- och miljöpolitiken att riksdagen
avslår motionen 1978/79:2114 yrkandet 1,

4. beträffande Tierps- och Vilhelminaprojekten att riksdagen
avslår motionen 1979/80:49 och motionen 1979/80:76,

5. beträffande frågan om huvudmannaskapet för den rättspsykiatriska
organisationen att riksdagen med anledning av propositionen
och motionen 1979/80:60 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört i frågan,

6. beträffande frågan om utredningsarbete om statens rättsläkarstationer
m. m. att riksdagen med anledning av propositionen
och motionen 1979/80:854 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört i frågan,

7. beträffande beredskapsfrågor att riksdagen med bifall till
propositionen avslår motionen 1979/80:57 och motionen 1979/
80:77 yrkandet 1,

8. beträffande kostnader för krigssjukvården att riksdagen avslår
motionen 1979/80:77 yrkandet 2,

9. beträffande frågan om överförande av viss patientstatistik till
statens miljömedicinska laboratorium m. m. att riksdagen med
anledning av propositionen och motionen 1979/80:59 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört i
frågan,

10. beträffande socialstyrelsen och hälsoupplysningen att riksdagen
med bifall till propositionen avslår motionen 1979/
80:494,

11. beträffande socialstyrelsens verksamhet för flyktingar och
andra invandrare att riksdagen - i den mån verksamheten inte
behandlats i de av riksdagen godkända betänkandena SoU
1979/80:22 och FiU 1979/80:25 - med bifall till propositionen
avslår motionen 1979/80:80 yrkandet 1,

SoU 1979/80:45

12. beträffande legitimation för arbetsterapeuter och psykodynamiker
att riksdagen avslår motionen 1978/79:1260, motionen
1979/80:46 och motionen 1979/80:47,

13. beträffande sammansättningen av verksstyrelsen m. m. att
riksdagen med bifall till propositionen avslår motionen 1979/
80:78,

14. beträffande resurser för trafikmedicinska frågor att riksdagen
avslår motionen 1979/80:1205,

15. beträffande frågan om inrättande av ett läkemedelsverk att
riksdagen med bifall till propositionen avslår motionen 1978/
79:721 delvis, motionen 1978/79:2319 yrkandet 5 och motionen,
1979/80:61,

16. beträffande läkemedelsavdelningens verksamhet m. m. att
riksdagen med bifall till propositionen avslår motionen 1978/
79:2319 yrkandena 1, 2 och 4,

17. beträffande resursförstärkning för läkemedelskontrollen att
riksdagen avslår motionen 1978/79:2319 yrkandet 3 och motionen
1979/80:80 yrkandena 2 och 3,

18. beträffande läkemedelsnämndens ställning m. m. att riksdagen
med bifall till propositionen avslår motionen 1979/80:62,

19. beträffande läkemedelsinformationen att riksdagen avslår
motionen 1978/79:721 delvis och motionen 1978/79:884 yrkandet
2,

20. beträffande Apoteksbolagets uppgifter och ställning m. m. att
riksdagen avslår motionen 1978/79:721 delvis och motionen
1978/79:884 yrkandet 1,

21. beträffande frågan om NLV:s uppgifter och ställning m. m. att
riksdagen med anledning av propositionen och med avslag på
motionen 1979/80:58 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört i frågan,

22. att riksdagen med bifall till propositionen godkänner de
föreslagna riktlinjerna för socialstyrelsens uppgifter, organisation
och personalresurser i den mån de inte behandlats i
utskottets hemställan vid föregående moment,

23. beträffande frågan om ikraftträdande av socialstyrelsens nya
organisation att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att ikraftträdandet bör ske den 1 juli 1981,

24. att riksdagen med bifall till propositionen godkänner förslagen
om avveckling av den nuvarande socialkonsulentorganisationen
samt inrättandet av sociala enheter vid länsstyrelserna,

25. beträffande avveckling av länsläkarorganisationen att riksdagen
med bifall till propositionen avslår motionen 1979/
80:1218,

4 Riksdagen 1979180. 12 sami Nr 45

SoU 1979/80:45

26. beträffande frågan om central samordning av smittskyddsfrågor
att riksdagen med anledning av propositionen som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört i frågan.

Stockholm den 20 maj 1980

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: Göran Karlsson (s), Gabriel Romanus (fp), Rune Gustavsson
(c), Anna-Greta Skantz (s), Mårten Werner (m), John Johnsson (s). Erik
Larsson (c), Ivar Nordberg (s), Blenda Littmarck (m), Kjell Nilsson (s), Ulla
Tillander (c), Kersti Swartz (fp), Anita Bråkenhielm (m), Stig Alftin (s) och
Anita Persson (s).

SoU 1979/80:45

7 Reservationer

1 Sammansättningen av verksstyrelsen m. m. (mom. 13)

Rune Gustavsson (c), Mårten Werner (m), Erik Larsson (c), Blenda
Littmarck (m), Ulla Tillander (c) och Anita Bråkenhielm (m) anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 33 med
”Utskottet ansluter sig även” och slutar på s. 34 med ”avstyrks därför” bort
ha följande lydelse:

Förslaget i propositionen om att bereda de fackliga organisationerna
representation i socialstyrelsens styrelse reser frågan vilka principer som
skall gälla för ämbetsverkens ledningsfunktioner. Enligt utskottets mening
kan det i en del fall vara befogat att låta organisationer vilkas intressen och
medlemmar direkt berörs av ämbetsverks myndighetsutövning även ha
representation i dessa verks styrelser. När det gäller socialstyrelsen med dess
viktiga uppgifter inom socialsektorn har utskottet den principiella uppfattningen
att styrelsen så långt som möjligt bör återspegla folkviljan såsom den
uttrycks i de allmänna valen. Därigenom ges uttryck för principen att beslut
och ansvar skall följas åt och att medborgarna skall kunna utkräva ansvar av
de partier som är företrädda i ämbetsverkens styrelser. Ger man däremot
representation för fackliga organisationer bygger man på korporativa
principer, som utskottet i detta sammanhang inte kan acceptera. Enligt
utskottets mening bör därför de fackliga organisationerna inte vara
representerade i socialstyrelsens styrelse.

Nuvarande sammansättning av socialstyrelsens styrelse bör bestå i
avvaktan på att en sådan genomgripande belysning sker av hela frågekomplexet
rörande ämbetsverkens ställning som krävts i motionen 1978/79:403
(c). Detta innebär att även fortsättningsvis två företrädare för den
vetenskapliga världen bör ingå i socialstyrelsens styrelse.

Utskottets ställningstagande syftar inte till att någon ändring i fråga om de
tre personalföreträdarnas deltagande i styrelsens arbete skall ske.

Utskottet tillstyrker således motionen 1979/80:78 (c) och avstyrker
propositionen i här aktuell del.

dels att utskottets hemställan under mom. 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande sammansättningen av verksstyrelsen m. m. att
riksdagen med bifall till motionen 1979/80:78 avslår propositionen
i här aktuell del,

SoU 1979/80:45

2 Inrättande av ett läkemedelsverk (mom. 15)

Mårten Werner, Blenda Littmarck och Anita Bråkenhielm (alla m)
anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 35 med
”Socialstyrelsens huvudsakliga” och slutar på s. 36 med ”motionen
1979/80:61 (m)” bort ha följande lydelse:

Tillgången på effektiva och säkra läkemedel har stor betydelse för hälsooch
sjukvården i Sverige. I patienternas intresse ligger såväl att nya
verksamma läkemedel snarast tillförs hälso- och sjukvården som att
läkemedlen kontrolleras noga med avseende på biverkningar och andra icke
önskvärda effekter. Denna balans ställer stora krav på den offentliga
läkemedelskontrollens (socialstyrelsens läkemedelsavdelning och läkemedelsnämnden)
kompetens, effektivitet och oväld.

I dag finns problem vad gäller den offentliga läkemedelskontrollens
funktion. Det mest påtagliga är eftersläpningen i registreringen av nya
läkemedel. Orsaken till detta är väl belyst, främst genom utredningen om
den statliga läkemedelskontrollen (DsS 1978:12). Där framhålls att åtgärder
på tre plan behövs för att förbättra verksamheten:

1. Effektiviserad organisation

2. Förbättrad personalrekrytering

3. Ökade resurser.

Nödvändiga förändringar skulle vara lättare att genomföra om läkemedelskontrollen
särskildes till ett självständigt verk. Denna uppfattning som
kom till uttryck i läkemedelskontrollutredningen biträddes också av en
majoritet av remissinstanserna. Särskilt de remissinstanser som själva har en
direkt insikt i och erfarenhet av läkemedelskontrollens verksamhet tillstyrkte
detta.

Redan i nuläget föreligger betydande skillnader i arbetsinriktning och
arbetssätt mellan läkemedelsavdelningen och övriga delar av socialstyrelsen.
Med de föreslagna förändringarna av socialstyrelsens verksamhet kommer
denna skillnad att bli än mer markant. Läkemedelsavdelningens verksamhet
måste med nödvändighet vara inriktad på en kvalificerad medicinsk och
farmacevtisk bedömning baserad på hög vetenskaplig kompetens och i nära
samarbete med medicinsk forskning. I arbetet krävs en djupgående kunskap
om läkemedels funktionssätt liksom ett detaljkunnande om enskilda
produkter. Socialstyrelsen i övrigt skall tvärtom inriktas på mer övergripande
verksamheter av främst planerings- och tillsynskaraktär. Någon självständig
forskningsverksamhet skall ej heller få bedrivas av socialstyrelsen. Denna
inriktning är på alla punkter motstridande den som måste gälla läkemedelsavdelningen,
vars verksamhet styrs av läkemedelsförordningens krav.

Enligt utskottets mening bör socialstyrelsens läkemedelsavdelning
omvandlas till en självständig myndighet. Det bör dock understrykas att
särskiljandet av läkemedelsavdelningen till särskilt verk inte i sig medför

SoU 1979/80:45

krav på ökade resurser för verksamheten. Tvärtom bör det vara möjligt att
genom en effektivisering av verksamheten kunna uppnå en förbättrad
läkemedelskontroll med oförändrad resurstilldelning.

Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionerna 1978/79:721
(m) delvis, 1978/79:2319 (m) yrkandet 5 och 1979/80:61 (m) bör ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande frågan om inrättande av ett läkemedelsverk att
riksdagen med bifall till motionen 1978/79:721 delvis, motionen
1978/79:2319 yrkandet 5 och motionen 1979/80:61 samt med
avslag på propositionen som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört i frågan,

3 Läkemedelsnämndens ställning m. m. (mom. 18)

Mårten Werner, Blenda Littmarck och Anita Bråkenhielm (alla m)
anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 39 som börjar med
”Utskottet har” och slutar med ”motionen 1979/80:62 (m)” bort ha följande
lydelse:

I proposition 1979/80:6 har som en princip införts att nämnder och råd inte
skall ha beslutande funktioner.

Även när det gäller socialstyrelsens läkemedelsnämnd har denna princip
tillämpats, utan att de effekter förslaget leder till kritiskt granskats. Inte
heller synes regeringen ha observerat att säkerhetsskäl är bakgrunden till att
regering och riksdag 1967 beslöt att ge läkemedelsnämnden en oberoende
ställning och det slutliga ansvaret för godkännandet av nya läkemedel i
Sverige. I propositionen 1967:68 finns många argument redovisade. Förslaget
om en hög vetenskaplig kompetens och en särskild handläggningsordning
för beslut om registrering av läkemedel byggde i stor utsträckning på
erfarenheterna av neurosedynkatastrofen.

Svensk läkemedelslagstiftning och läkemedelskontroll anses internationellt
sett ha hög kvalitet och har därför också varit normbildande för många
länders lagstiftning liksom t. ex. för WHO:s och EFTA:s grundläggande syn
på arbets- och ansvarsförhållanden vid produktion, hantering och värdering
av läkemedel.

En fundamental princip är att de som svarar för läkemedelskontrollens
utredningsarbete icke skall vara desamma som avgör om slutresultatet är bra
eller dåligt. Det är bl. a. mot denna bakgrund som läkemedelsnämnden
tillagts rätten att göra en gentemot läkemedelsavdelningen oberoende
värdering av läkemedlet. Denna princip kommer bl. a. till uttryck i ”WHO
Expert Committee on Specifications for Pharmaceutical Preparations”
(Technical Report Series nr 567, WHO, Genéve) och i EFTA-konventionen

SoU 1979/80:45

om ”Basic Standards of Good Manufacturing Practice for Pharmaceutical
Products”.

Enligt utskottets mening bör ingen ändring ske i principerna för
läkemedelsnämndens ställning och arbetsformer. Regeringen bör även
fortsättningsvis utse ledamöter av nämnden för att understryka ledamöternas
opartiskhet och självständighet i förhållande till skilda intressenter på
läkemedelsområdet.

Utskottet tillstyrker således motionen 1979/80:62 (m) och avstyrker
propositionen i här aktuell del.

dels att utskottets hemställan under mom. 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande läkemedelsnämndens ställning m. m. att riksdagen
med bifall till motionen 1979/80:62 avslår propositonen i här
aktuell del,

8 Särskilt yttrande

Avveckling av länsläkarorganisationen (mom. 25)

Anna-Greta Skantz (s) anför:

Utskottet biträder förslaget i propositionen 1979/80:6 om avveckling av
länsläkarorganisationen. Utan att vilja reservera mig mot utskottets ställningstagande
är jag för min del tveksam till riktigheten att nu genomföra en
sådan förändring.

Jämsides med den hälso- och sjukvård som landstingen erbjuder den
enskilde har under senare år den samhällsinriktade och befolkningsorienterade
hälsovården kommit att inta en alltmer framträdande roll. Denna
arbetar inte enbart med tillbakablickande analyser av befolkningens
sjuklighet och orsakerna härtill utan utnyttjar sin medicinska sakkunskap för
planering av ett samhälle, där kemiska, fysikaliska och biologiska sjukdomsframkallande
faktorer skall kunna elimineras eller hållas tillbaka för att
tillförsäkra befolkningen en bättre hälsa. Denna samhällsinriktade hälsovård
som benämns miljömedicin handhas i dag i sin praktiska del av länsläkarorganisationen.

Det hade från principiell synpunkt varit lämpligast att frågan om
landstingen skall överta länsläkarorganisationens uppgifter inom miljömedicinen
prövats i samband med en prövning av det av hälso- och sjukvårdsutredningen
- i betänkandet (SOU 1979:78) Mål och medel för hälso- och
sjukvården med förslag till hälso- och sjukvårdslag - framförda förslaget om
att landstingen skall ha ett totalansvar för hälso- och sjukvården. Vissa frågor
som sammanhänger med ett överförande av de miljömedicinska uppgifterna
till landstingen har vidare inte berörts i propositionen.

I propositionen presenteras sålunda ingen kostnadsberäkning för ett
landstingsalternativ. Enligt propositionen är det nuvarande antalet tjänster

SoU 1979/80:45

inom länsläkarorganisationen inte tillräckligt för att lösa uppgifterna inom
miljömedicinen även om alla andra uppgifter togs ifrån organisationen.
Detta innebär för ett landstingsalternativ minst en fördubbling av det antal
tjänster som i dag handlägger miljömedicinfrågor. Vidare är den enda
vidareutbildning för läkare i Sverige, som är målinriktad för miljömedicin,
den som krävs för erhållande av kompetens som länsläkare. Det är tveksamt
om andra läkarkategorier, bl. a. distriktsläkarna, inom överskådlig tid kan få
den utbildning som de miljömedicinska uppgifterna skulle kräva.

Min tveksamhet till att länsläkarorganisationen nu skall avvecklas har även
annan grund än de miljömedicinska frågorna.

Ansvaret för den allmänna hälsovården - till vilken sådan miljömedicinsk
verksamhet som är inriktad på den allmänna miljön för övrigt hör - åvilar
kommuner och länsstyrelser. Detta fastslås även i den hälsoskyddslag, som
hälsovårdsstadgeutredningen i betänkandet (SOU 1978:44) Kommunalt
hälsoskydd föreslagit skola ersätta nuvarande hälsovårdsstadga. Kommuner
och länsstyrelser har inom den allmänna hälsovården behov av medicinsk
sakkunskap. Ett överförande under de närmaste åren av länsläkarnas
uppgifter till landstingen kommer att bryta kontinuiteten i det samarbete som
länsläkarorganisationen har med de samhällsorgan, som ansvarar för den
allmänna hälsovården. Detta samarbete kan inte ersättas med en enhet inom
landstingen som konsult.

När det gäller länsläkarorganisationens tillsyn över läkarkåren bör det
framhållas att erfarenheterna under framför allt senare år har visat att
förutsättningen för ett meningsfullt tillsynsarbete är en god kännedom om de
läkare som är verksamma inom länet. Enstaka smärre avvikelser från god
läkarpraxis eller allvarligare tendenser till missbruk av sjukskrivnings- eller
läkemedelsförskrivningsrätten kan lättare och tidigare upptäckas och
förhindras av en tillsynsorganisation med denna goda lokalkännedom. En
avveckling av länsläkarna skulle utgöra en uppenbar risk för att missförhållanden
upptäcks alltför sent.

Svårigheter föreligger även då det gäller att ersätta länsläkarorganisationen
i smittskyddsarbetet och dess expertfunktion i mediko-legala frågor (i
körkortsärenden m. m.).

SoU 1979/80:45

Försvarsutskottets yttrande Bilaga i

1979/80:1 y

om socialstyrelsens beredskapsuppgifter

Till socialutskottet

Socialutskottet har den 6 november 1979 beslutat hemställa om yttrande
från försvarsutskottet över propositionen 1979/80:6 om socialstyrelsens
uppgifter och organisation, m. m., såvitt avser förslag om socialstyrelsens
beredskapsuppgifter och organisation för dessa samt de med anledning av
propositionen väckta motionerna 1979/80:57 av Olle Aulin (m) och Gunnar
Oskarson (m) och 1979/80:77 av Anders Gernandt (c).

Utskottet

1977 års försvarsbeslut (prop. 1976/77:74, FöU 1976/77:13, rskr 1976/
77:311) innebar att riksdagen för första gången tog ställning till gemensamma
grunder för hela totalförsvarets fortsatta utveckling. I samband därmed
konstaterades (FöU 1976/77:13 s. 18) att krigssjukvården är en för samhället
gemensam angelägenhet. Som mål på detta område angavs att man i krig får
ett samordnat och effektivt utnyttjande av alla tillgängliga resurser för hälsooch
sjukvården samt för transport av skadade. Vidare borde - liksom inom
totalförsvaret i övrigt - eftersträvas klara ansvars- och ledningsförhållanden.

I den svåra situation som uppstår om samhället skall ställas om för kris eller
krig måste man så långt möjligt undvika ändringar i ledningsförhållanden,
organisation och arbetssätt. Genom 1977 års försvarsbeslut bekräftades den
s. k. totalförsvarsprincipen, enligt vilken bör eftersträvas att ansvar i fred för
viss verksamhet följs av motsvarande ansvar i krig, om verksamheten då
skall fortgå (FöU 1976/77:13 s. 17). Principen leder till att ett mycket stort
antal myndigheter, organisationer och företag är engagerade i beredskapsplanläggning
m. m. Detta ställer särskilda krav på ledning och samordning.

Utredningen om sjukvården i krig (USIK) lämnade i november 1978
betänkandet Sjukvården i krig (SOU 1978:83). Betänkandet remissbehandlades
våren 1979 och utredningens förslag bereds f. n. i regeringskansliet.
Förslagen är bl. a. (SOU 1978:83 s. 24-25)

- att det centrala, operativa ledningsansvaret för den civila hälso- och
sjukvården i krig liksom hittills, under regeringen, bör åvila socialstyrelsen,

- att personer som i fred är verksamma inom det landstingskommunal
området i erforderlig utsträckning krigsplaceras inom socialstyrelsen,

SoU 1979/80:45

- att nuvarande centrala sjukvårdsledning (CSL) ersätts med en central
sjukvårdsberedning (CSB), bestående av bemyndigade beslutsfattare för
socialstyrelsen, ÖB, civilförsvarsstyrelsen, överstyrelsen för ekonomiskt
försvar och Apoteksbolaget AB,

- att anvisningar om samverkan på olika nivåer inom totalförsvarets
hälso- och sjukvård utfärdas av socialstyrelsen i samråd med ÖB, överstyrelsen
för ekonomiskt försvar, civilförsvarsstyrelsen, riksnämnden för kommunal
beredskap och landstingsförbundet,

- att landstingskommunerna åläggs ett mer aktivt planläggningsansvar för
sjukvården i krig,

- att ett nytt system för beredskapsplanläggning införes, så att planläggningen
i så stor utsträckning som möjligt bedrivs i anslutning till den fredstida
sjukvårdsplaneringen,

- att den medicinska katastrofberedskapen i fred ses som ett led i
sjukvårdsberedskapen inför krig,

- att nuvarande centrala detaljreglering av beredskapsplanläggningen så
långt möjligt är ersätts med övergripande ramar, som främst syftar till att
planläggningen får en viss enhetlig, samordnad inriktning,

- att staten, liksom hittills, svarar för de merkostnader som landstingskommunernas
beredskapsplanläggning medför,

- att utbildningen i försvars- och katastrofmedicin ges en naturlig
anknytning till fredssjukvården,

- att landstingskommunerna får ett ökat ansvar för utbildningen för hälsooch
sjukvård i krig,

- att landstingen får ett ökat ansvar för personalplaneringen för hälso- och
sjukvården i krig,

- att statsbidrag helt skall täcka landstingens kostnader för beredskapsplanläggning
(planläggning och personalplanering samt viss utbildning och
information),

- att statsbidragskonstruktionen, bidragets storlek samt dess fördelning
mellan sjukvårdshuvudmännen fastställes efter förhandlingar mellan staten
och företrädare för sjukvårdshuvudmännen.

Propositionen 1979/80:6 syftar till att så långt möjligt koncentrera socialstyrelsens
verksamhet till vissa centrala uppgifter. Tillsyn och planering hör
enligt föredragande statsrådets mening till de centrala uppgifterna. Socialstyrelsen
avses även i framtiden svara för vissa planeringsuppgifter när det gäller
den civila hälso- och sjukvårdens samt socialtjänstens verksamhet i krig.
Styrelsen skall i krig utöva den centrala ledningen av den civila hälso- och
sjukvården (prop. s. 20).

Beredskapsfrågor behandlas i propositionen särskilt på s. 64-65. Med
hänvisning till USIK:s förslag framhåller föredragande statsrådet två huvudlinjer
som uttryck för den målinriktning som bör gälla för de närmaste årens
utveckling av socialstyrelsens ansvar och uppgifter vad gäller beredskapsfrågorna.

Den ena huvudlinjen syftar till en betydande decentralisering och förskjutning
av ansvar och uppgifter från styrelsen till landstingen. Regeringen har i
mars 1979 uppdragit åt statens förhandlingsnämnd att förhandla med
landstingen om den framtida försörjningsberedskapen för hälso- och sjukvården.
Detta beräknas medföra att mer än hälften av det nuvarande antalet

SoU 1979/80:45

tjänster för beredskapsuppgifter så småningom kan avvecklas. Omfattningen
av styrelsens beredskapsuppgifter får enligt propositionen närmare prövas i
samband med statsmakternas ställningstagande till bl. a.USIKrs förslag.
Arbetet med en decentralisering av ansvar och uppgifter inom beredskapsområdet
bör enligt statsrådets mening påbörjas snarast möjligt. Ansvaret för
detta arbete avses läggas på en arbetsgrupp som regeringen tillsätter.

Enligt den andra huvudlinjen bör en konsekvent tillämpning av totalförsvarsprincipen
få återverkningar på socialstyrelsens arbetssätt. De olika
fackenheterna inom styrelsen bör enligt statsrådet ha ett ansvar för beredskapsfrågorna
som svarar mot resp. enhets ansvarsområde när det gäller den
fredstida socialtjänsten och hälso- och sjukvården. Därutöver är det enligt
hans mening nödvändigt att det inom styrelsen finns en sammanhållande
kompetens i form av en särskild resurs för beredskapsverksamheten. Den
närmare utformningen av denna resurs är han inte beredd att ta ställning till
utan hänvisar till den organisationskommitté som avses svara för detaljutformningen
av socialstyrelsens organisation.

Sammantaget innebär propositionsförslagen att antalet anställda vid
socialstyrelsen minskar från ca 925 till ca 615. Av minskningen hänför sig 35
tjänster till den tilltänkta decentraliseringen inom beredskapsområdet. F. n.
finns ca 50 årstjänster för styrelsens beredskapsuppgifter. Socialstyrelsens
nya organisation föreslås träda i kraft den 1 januari 1981.

I motionerna 1979/80:57 och 77 framhålls att det finns många osäkra
faktorer när det gäller utvecklingen för hälso- och sjukvården i krig. Enligt
motionärerna ter det sig därför befogat att inte nu ta ställning till beredskapsfunktionerna
och deras infogande i en ny organisation för socialstyrelsen. 1
motionen 1979/80:77 föreslås dessutom att riksdagen skall uttala sig
beträffande kostnaderna för krigssjukvården.

Försvarsutskottet räknar liksom föredragande statsrådet med att landstingskommunerna
kommer att få ett mer aktivt planläggningsansvar för sjukvården
i krig. Detta har föreslagits av utredningen om sjukvården i krig (USIK)
och stämmer överens med principen för ansvar inom de civila delarna av
totalförsvaret, att ansvar i fred för viss verksamhet följs av ansvar att
förbereda, genomföra och leda samma verksamhet i krig.

Utskottet förutser också att det centrala, operativa ledningsansvaret för den
civila hälso- och sjukvården i krig liksom hittills, under regeringen, skall åvila
socialstyrelsen. Förskjutningen av ansvar till landstingen kommer att
innebära bl. a. att socialstyrelsens uppgifter renodlas i riktning mot övergripande
planerings- och samordningsfrågor. På sikt torde därför personalbehovet
minska.

Nämnda utveckling är emellertid långtifrån säkerställd. Ekonomiska och
andra konsekvenser är inte klarlagda. Förhandlingarna med landstingen har
inte påbörjats. Den tilltänkta arbetsgruppen för decentraliseringsarbetet är
inte tillsatt.

Mot denna bakgrund ter det sig inte välbetänkt att riksdagen nu godkänner

SoU 1979/80:45

en avsevärd reducering av socialstyrelsens kapacitet för beredskapsplanläggning.
Det måste först klarläggas att landstingen är beredda att på rimliga
villkor överta ett aktivt ansvar på området. Omfattningen av styrelsens
beredskapsuppgifter kan heller inte bedömas förrän statsmakterna har tagit
ställning till USIK:s förslag.

I propositionen åberopas ansvarsprincipen för totalförsvarets civila delar
som stöd för tanken att inom socialstyrelsen sprida ansvar för beredskapsfrågor
på olika fackenheter. Försvarsutskottet konstaterar att ansvarsprincipen
syftar på uppgifter och ansvar för myndigheter, organisationer och
företag som helhet. Principen är inte omedelbart tillämplig när det gäller en
myndighets organisation och arbetssätt.

Fördelningen av ansvar och uppgifter för beredskapsfrågor inom en
myndighet med omfattande fredsuppgifter påverkas av två önskemål som
inte är motstridiga. Det ena gäller att varje tjänsteman bör vara medveten om
beredskapsaspekterna på de fredsinriktade ärenden som handläggs av honom
eller henne och dessutom beredd att anlägga totalförsvarssynpunkter på dem
och kunna ta initiativ för samordning m. m. Det andra önskemålet är att
myndigheten disponerar en kvalificerad och sammanhållen resurs som
stöder verksledningen genom att leda och samordna arbetet med beredskapsfrågor
inom verket samt underhålla intresse och kunnande på beredskapsområdet
hos tjänstemän som huvudsakligen handlägger rent fredsinriktade
ärenden. Denna resurs skall vid behov hävda kris- och krigsaspekterna i
förhållande till fredsekonomiska och andra synpunkter. Den särskilda
resursen skall också ge myndigheten kapacitet att samarbeta med andra
myndigheter inom totalförsvaret och då företräda de intressen som myndigheten
är satt att bevaka. Erfarenheten visar att en myndighets förmåga på
beredskapsområdet är i hög grad beroende av den särskilda resursens
kompetens och ställning inom myndigheten.

Sammanfattningsvis anser Försvarsutskottet att riksdagens ställningstagande
till propositionen 1979/80:6 inte bör innebära att man nu godkänner en
avsevärd minskning av socialstyrelsens resurser för beredskapsuppgifter.
Beträffande styrelsens organisation bör riksdagen uttala att beredskapsfunktionen
skall hållas samman inom myndigheten. Utskottet vill inte i detta
sammanhang uttala sig om kostnadsansvaret för krigssjukvården.

Stockholm den 22 november 1979

På försvarsutskottets vägnar
PER PETERSSON

Närvarande: Per Petersson (m), Bengt Gustavsson (s), Eric Holmqvist (s),
Hans Lindblad (fp), Gudrun Sundström (s), Gunnar Oskarson (m), Roland
Brännström (s), Ulla Ekelund (c), Göthe Knutson (m), Evert Hedberg (s),
Anders Gernandt (c), Karl-Erik Svartberg (s), Eric Hägelmark (fp) och Eivor
Nilsson (c).

SoU 1979/80:45

Avvikande mening

av Hans Lindblad (fp) och Eric Hägelmark (fp) som anser att utskottets
yttrande bort ha följande lydelse:

Propositionens förslag om bantning av socialstyrelsen är ett led i en
decentralisering och önskan att minska central byråkrati. Dessa tankar har
giltighet även i fråga om beredskapsuppgifterna. Ett väsentligt större ansvar
än nu bör ligga på landstingen, som ju svarar för merparten av den fredstida
sjukvården. Det följer av totalförsvarsprincipen att den som har ansvar i fred
också skall ha det i krig. Det bör därför vara möjligt att väsentligt minska
sådan detaljplanering och förvaltning som i dag ligger på socialstyrelsen när
det gäller vård i krig. Förslag i denna riktning har lämnats av utredningen om
sjukvården i krig (USIK). Innan dessa förslag har behandlats av statsmakterna
finns inte underlag att exakt ange uppgifter för socialstyrelsen på dessa
områden, vilket också påpekas i propositionen.

Socialstyrelsen bör på beredskapsområdet främst ägna sig åt planering och
tillsyn. Utskottet anser att merparten av dessa uppgifter inom socialstyrelsen
bör ligga på dess fackenheter. Dessa får därmed ett ansvar för beredskapsfrågorna
som svarar mot varje enhets ansvarspmråde när det gäller den
fredstida socialtjänsten och hälso- och sjukvården. En fördel med detta
jämfört med alternativet att beredskapsfrågorna i huvudsak ligger på en
separat enhet är att man slipper dubblerad kompetens med åtföljande större
kostnad. Denna uppläggning innebär också att medvetandet om beredskapsfrågorna
förs ut i hela verksamheten, vilket kan vara svårare att åstadkomma
om beredskapsfrågorna renodlas till en separat enhet. Integration mellan
fredsverksamhet och verksamhet i krig underlättas, vilket är av största
betydelse för att snabbt kunna göra nödvändiga omställningar.

Enligt utskottets mening bör socialstyrelsens uppgifter på beredskapsområdet
i största möjliga utsträckning ligga på de olika fackenheterna. Liksom
föredragande statsrådet anser utskottet dock att det på beredskapsområdet
också finns behov av en samordnande funktion inom socialstyrelsen, bl. a.
för att samverkan med det övriga totalförsvaret skall fungera på ett
ändamålsenligt sätt.

SoU 1979/80:45

Innehållsförteckning

Sid.

1 Propositionen 1

2 Motionerna 1

2.1 Under den allmänna motionstiden år 1979 väckta motioner
1

2.2 Med anledning av propositionen 1978/79:118 om ändring i
läkemedelsförordningen m. m. väckt motion 2

2.3 Med anledning av propositionen 1979/80: 6 om socialstyrelsens
uppgifter och organisation, m. m. väckta motioner 2

2.4 Under den allmänna motionstiden år 1980 väckta motioner
4

3 Yttrande från annat utskott 5

4 Bakgrund 5

4.1 Inrättandet av den nuvarande socialstyrelsen 5

4.2 Socialstyrelsens uppgifter och organisation m. m 6

4.3 Utredningsarbete m. m. som föregått propositionen ... 7

4.4 Underlaget för propositionen 8

5 Propositionens huvudsakliga innehåll 9

5.1 Förslagen i huvuddrag 9

5.2 Utgångspunkter för förslagen om socialstyrelsens framtida

uppgifter och organisation 10

5.3 Socialstyrelsens roll och uppgifter i framtiden 11

5.3.1 Tillsyn 12

5.3.2 Planering 12

5.3.3 Framtagning av kunskapsunderlag inom socialsektorn
13

5.3.4 Socialstyrelsens övriga uppgifter 13

Huvudmannaskap för olika institutioner m. m. 13

Vissa andra arbetsuppgifter 13

Bevakning av miljömedicinska och psykosociala

frågor 14

Uppgifter beträffande byggande inom hälso- och
sjukvården 14

5.4 Socialstyrelsens organisation m. m 15

6 Utskottet 16

6.1 Vissa förutsättningar för prövning av propositionsförslagen
om socialstyrelsens arbetsuppgifter och organisation 16

6.2 Socialstyrelsens roll och uppgifter i framtiden m. m. . . . 17

6.3 Vissa frågor om socialstyrelsens framtida uppgifter, organisation
och personalresurser m. m 18

Åtgärder mot sociala och miljömässiga brister i samhället 18

SoU 1979/80:45

Viss utvecklings- och försöksverksamhet i Tierp och

Vilhelmina 19

Huvudmannaskapet för statens rättspsykiatriska kliniker

och stationer 21

Huvudmannaskapet för statens rättsläkarstationer m. m. 23

Beredskapsfrågor 25

Överförande av viss patientstatistik till statens miljömedicinska
laboratorium m. m 27

Socialstyrelsen och hälsoupplysningen 28

Socialstyrelsens verksamhet för flyktingar och andra

invandrare 29

Legitimation för arbetsterapeuter och psykodynamiker

m. m 31

Sammansättningen av verksstyrelsen m. m 32

Resurser för trafikmedicinska frågor 34

Inrättande av ett läkemedelsverk 34

Läkemedelsavdelningens verksamhet m. m 36

Resursförstärkning för läkemedelskontrollen 37

Läkemedelsnämndens ställning m. m 38

Läkemedelsinformationen 39

Apoteksbolagets uppgifter och ställning m. m 40

Nämndens för läkares vidareutbildning (NLV) uppgifter
och ställning m. m 42

6.4 Socialstyrelsens arbetsuppgifter, organisation och perso nalresurser

i övrigt, ikraftträdandet av den nya organisationen
samt avveckling av socialkonsulentorganisationen

och inrättandet av sociala enheter vid länsstyrelserna .. 44

6.5 Avveckling av länsläkarorganisationen 45

6.6 Central samordning av smittskyddsfrågor 47

6.7 Utskottets hemställan 48

7 Reservationer 51

1 Sammansättningen av verksstyrelsen m. m. (m- och c ledamöterna)

2 Inrättande av ett läkemedelsverk (m-ledamöterna) .... 52

3 Läkemedelsnämndens ställning m. m. (m-ledamöterna) 53

8 Särskilt yttrande 54

Avveckling av länsläkarorganisationen (1 s-ledamot) 54

Bilagal, försvarsutskottets yttrande FöU 1979/80:1 y 56

GOTAB 65114 Stockholm 1980