Med anledning av dels propositionen 1975/76:1 i vad den inte behandlats i utskottets betänkande CU 1975/76:1, dels propositionen 1975/76:56 om ändring i byggnadslagen (1947:385) jämte med anledning därav väckta motioner (Betänkande 1975/76:CU8 Civilutskottet)

CU 1975/76: 8

Civilutskottets betänkande
1975/76:8

med anledning av dels propositionen 1975/76:1 i vad den inte behandlats
i utskottets betänkande CU 1975/76:1, dels propositionen
1975/76:56 om ändring i byggnadslagen (1947:385) jämte med anledning
därav väckta motioner

Propositionerna

Regeringen har i propositionen 1975/76:1 (bostadsdepartementet) såvitt nu
är i fråga berett riksdagen tillfälle att yttra sig över i regeringsprotokollet
lämnad redovisning beträffande handläggningen av ärenden enligt 136 a §
byggnadslagen (BL).

I propositionen 1975/76:56 (bostadsdepartementet) har regeringen föreslagit
riksdagen anta det i regeringsprotokollet upptagna förslaget till lag om
ändring i byggnadslagen (1947:385). Förslaget omfattar ändringar i 136 a 8
och 147 8 BL jämte ikraftträdandebestämmelser.

Motionerna

Utskottet har i detta sammanhang behandlat de med anledning av propositionen
1975/76:56 väckta motionerna 1975/76:

136 av herr Åkerfeldt m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att de föreslagna ändringarna icke skall gälla för anläggning som påbörjats
före den 1 januari 1976 och då inte omfattades av prövningsreglerna
i BL 136a$ i dess dåvarande lydelse,

2. att tillstånd skall lämnas även i dessa fall då väsentliga förberedelser
för anläggningens utförande vidtagits före den 1 december 1975,

137 av herr Antonsson m. fl. (c) vari hemställs att riksdagen vid behandlingen
av proposition 1975/76:56 beslutar att i avvaktan på de resultat som
1973 års skogsutredning kommer att redovisa och med beaktande av den
frivilliga överenskommelse som träffats inom skogsindustrin beträffande
råvaruförbrukningen fram till 1978-01-01 den i propositionen föreslagna detaljregleringen
av skogsindustrins råvaruförbrukning avvisas och att propositionen
avslås,

138 av herr Enlund m. fl. (fp) vari hemställs att riksdagen avslår propositionen
1975/76:56,

139 av herr Kronmark m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen avslår propositionen
1975/76:56,

140 av herr Olsson i Edane m. fl. (s) vari hemställs att riksdagen i skrivelse

1 Riksdagen 1975/76. 19 sami. Nr 8

CU 1975/76:8

till regeringen framfor som sin mening att utbyggnaden av sågverksindustrin
inom inlandsregionerna, där speciella sysselsättningsskäl kan åberopas, bedöms
på ett generösare sätt än inom massaindustrin.

Utskottets yttrande

Redovisning beträffande prövningen enligt 136 a § BL

i prcp. 1975/76:1 (s. 165-173) redogör departementschefen förhandläggningen
av industrilokaliseringsärendena. Vidare redovisas inhämtade synpunkter
på promemorian Lokaliseringsprövningenligt 136 a 5 byggnadslagen.
Slutligen utvecklas mot bakgrund av hittillsvarande erfarenheter några principiella
synpunkter på tillämpningen av nämnda lagrum.

Redovisningen innefattar bl. a. att de förslag som nu läggs fram om ändring
i 136 a 5 BL aviseras. Utskottet har i detta sammanhang även noterat
den redogörelse för viss tillämpning som getts av industriministern i en
skrivelse 1975-10-06.

Bland de principiella synpunkterna ingår uttalandet att, om det råder tveksamhet
om viss etablering är förenlig med rilktlinjema, lokaliseringsfrågan
bör prövas enligt 136 a $ BL. Uttalandet rör sålunda frågan om tolkningen
av prövningsgrunderna och aktualiseras vid beslut om en viss etablering
skall prövas eller inte. Uttalandet föranleder ingen erinran från utskottets
sida.

Vad i denna del anförts i propositionen har inte föranlett några motionsförslag.
Inte heller utskottet har någon erinran.

Förslaget till ändring av 136 a § BL, m. m.

Förslaget i propositionen till ändring av 136 a S BL m. m. får ses som
en del av en grupp åtgärder som syftar till en långsiktig planering av hela
skogsnäringen för att en från samhälleliga utgångspunkter rimlig utveckling
skall komma till stånd. Målet är att ett samlat näringspolitiskt program
för skogsnäringen skall redovisas under år 1977. Vid denna tidpunkt skall
också föreligga mer förfinade beräkningar från 1973 års skogsutredning över
de framtida möjliga avverkningsvolymerna. Nu föreliggande beräkningar
anses under alla förhållanden visa att virkestillgången är en klart begränsande
faktor för skogsindustrin. Förslaget till lagändringar syftar närmast till att
få ett verksamt medel att hindra att förutsättningarna för ett slutligt program
inte försämras genom att anspråksnivån ytterligare ökar. Frågan om den
föreslagna prövningsmöjligheten bör bibehållas i framtiden får enligt departementschefen
bedömas i samband med att ställning tas till ett sådant
program. Hela prövningsförfarandet är f. ö. provisoriskt i avvaktan på en
mer samlad översyn av prövningssystemet. De överenskommelser som träffats
inom skogsindustrin anses inte erbjuda ett godtagbart alternativ till
en ändring av 136 a £ BL.

CU 1975/76:8

Mot bedömningarna i propositionen görs invändningar i vissa motioner.
Sålunda anförs i motionen 1975/76:137 (c) bl. a. att skogsutredningens utgångspunkter
är preliminära och - enligt motionärerna - kommer att preciseras
redan år 1976. Vidare framhålls att möjligheten att avvakta dessa
mer definitiva bedömningar är desto starkare då skogsindustrin åtagit sig
att frivilligt samverka för att begränsa förbrukningen av svensk vedråvara.
Därmed skulle det inte föreligga något behov av en tillfällig detaljreglering.

I motionen 1975/76:138 (fp) hänvisas också till skogsindustrins egna åtaganden
för att begränsa råvaruförbrukningen i avvaktan på skogsutredningens
slutliga bedömningar. Härtill läggs emellertid också allmänna bedömningar
av en fara som skulle ligga i en prövning av föreslagen typ och
som anses lägga en svårkontrollerad maktkoncentration i statens hand. I
motionen 1975/76:139 (m) slutligen åberopas på motsvarande sätt lämpligheten
att avvakta skogsutredningens slutliga överväganden och dittills
förlita sig på skogsindustrins frivilliga åtaganden. Motionärerna åberopar
också sina principiella farhågor för en utbyggd statlig centralstyrning.

I motionen 1975/76:136 (c) förklarar sig motionärerna dela motiven för
lagändringen - att hålla tillbaka åtgärder som innebär en ökad förbrukning
av skogsråvara. Vidare anförs att det är viktigt att en långsiktigt planerad
hushållning sker med den svenska skogen.

Skogsutredningens delbetänkande med dess beräkningar av de framtida
möjliga avverkningsvolymerna har bl. a. utgått från att skogsskötseln under
beräkningsperioden inte intensifieras. 1 utredningens slutbetänkande, som
enligt propositionen väntas under år 1977, kommer hänsyn att tas också
till möjligheterna att öka virkesproduktionen. Utredningen konstaterar på
framlagt material att virkestillgången blivit en klart begränsande faktor för
skogsindustrin. En industriproduktion på sikt på 1973 års nivå ger ett virkesunderskott
av 15-20 milj. mJsk som måste täckas genom ökad virkesproduktion,
bättre utnyttjande av råvaran eller på annat sätt. Flertalet remissinstanser
delar utredningens nämnda bedömning att virkestillgången
är en klart begränsande faktor för skogsindustrin. Lantbrukarnas riksförbund
(LRF) och Sveriges skogsägareföreningars riksförbund framför dock den uppfattningen
att det sannolikt kommer att finnas utrymme för viss industriexpansion.

1 frågan om tillgänglig utredning är tillräcklig för att grunda ett behov
av hushållningsåtgärder redan nu tycks inga principiella motsättningar föreligga.
En sådan bedömning torde också ligga bakom den åberopade överenskommelsen
inom skogsindustrin. Också motionärernas resonemang utgår
från detta men utmynnar i huvudsak i att de frivilliga åtagandena är
tillräckliga. Utskottet har i denna senare del stannat för följande bedömning.

En central fråga vid bedömningen av avslagsyrkandena blir om överenskommelsen
inom skogsindustrin kan väntas ha sådana effekter att man
kan avstå från en tillståndsprövning. Avtalet förutsätter för sin giltighet
att det "vinner anslutning av landets samtliga tillverkare av massa, wallboard

CU 1975/76:8

och spånskivor samt vidare av samtliga medlemmar i Svenska Sågverksoch
Trävaruexportföreningen och därutöver de sågverksföretag, vars medverkan
sagda förening finner nödvändig”. Enligt vad utskottet erfarit (industriministerns
skrivelse 1975-10-06) informerades industriministern i maj
1975 om att avtalet nått en sådan anslutning att förutsättningarna för dess
ikraftträdande var för handen. Representant för skogsindustriernas samarbetsutskott
har uppgett att alla nämnda parter inte anslutit sig men i allt
fall avgett sådana förklaringar att överenskommelsen måste anses praktiskt
tillämpbar. Utskottet har med tillgänglig utredning inte funnit avtalets formella
giltighet fullt klarlagd.

Det anförda ger även vid handen att avtalet inte täcker plywoodindustrin.

Utskottet konstaterar först att överenskommelsen enligt sin ordalydelse
innebär att "parterna förklarar sig icke ämna under tiden fram till den 1
januari 1978 öka sin förbrukning av svensk vedråvara” utöver vissa gränser.
Därav följer att avtalet inte hindrar parterna från att planera eller bygga
ut en anläggning som blir färdig och ställer anspråk på råvara efter utgången
av år 1977. Redan därigenom kan avtalet inte anses uppfylla det grundläggande
syftet att bevara handlingsfriheten intill dess ett samlat program
kan komma att tillämpas.

Avtalet undantar också ”före den 1 mars 1975 genomförda eller igångsatta
kapacitetsutbyggnader respektive projekt inom ramen för redan givna tillstånd
enligt 136 a S byggnadslagen eller därmed rättsligt jämförbara tillstånd”.
Detta torde avses innebära t. ex. att projekt, där regeringen funnit sig
inte kunna påfordra prövning enligt lagrummets nuvarande lydelse, lämnas
fria. Enligt vad utskottet inhämtat har sådana besked lämnats i ärenden
med en uppgiven årlig råvaruåtgång om något under 1 milj. mJsk. Till denna
fria grupp förs också projekt som fått tillstånd enligt äldre vattendomar
liksom äldre tillstånd enligt miljöskyddslagen (ML). Den faktiska råvaruförbrukning
som dessa tillstånd motsvarar har inte kunnat klarläggas.

Slutligen tillkommer att även i fall då regeringen enligt nuvarande lydelse
av 136 a !; kan pröva ett ärende, den med gällande prövningsgrunder inte
kan föreskriva vissa villkor, t. ex. att sökande skall använda viss råvara.
Till denna grupp hör enligt vad som anges i propositionen åtta ansökningar
med ett sammanlagt årligt krav på råvara om ca 5 milj. m’sk.

Vid sin granskning av överenskommelsen har utskottet konstaterat att
part som inte uppfyller sina åtaganden inte drabbas av någon i avtalet angiven
påföljd.

Utskottet har vidare noterat att avtalet inte ger entydiga garantier för
en likvärdig behandling av alla företag eller företagsgrupper.

Utskottets sammanfattade bedömning blir med hänsyn till det anförda
under alla förhållanden att den frivilliga överenskommelsen inte kan
anses innebära sådana garantier för att handlingsfriheten behålls att en samhällelig
prövning kan avstås. Vissa uppfattningar som förts fram om avtalets
effekt jämfört med en reglering återförs uppenbarligen till av lagstiftaren
inte avsedda tolkningar av denna reglerings grunder och innebörd.

CU 1975/76:8

Enligt 136 a § byggnadslagen (BL) första stycket, gäller nu som prövningsgrund
att verksamheten är av väsentlig betydelse för hushållningen med
energi eller med landets samlade mark- och vattentillgångar. Regeringens
ställningstagande till frågan om en verksamhet skall prövas enligt lagrummet
eller inte måste därmed utgå från riktlinjerna för hushållning med mark
och vatten och för energihushållning. Detta innebär t. ex. att ett företag
med viss lokalisering kan falla under prövning medan ett liknande företag
som inte berörs av riktlinjerna i den fysiska riksplaneringen faller utanför
Gfräven prop. 1975/76:1 s. 171-172). Det förhållandet att regeringen enligt
förarbetena till 1972 års lagstiftning skall göra en allsidig och övergripande
bedömning och beakta bl. a. arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska
synpunkter, frågor om råvarutillgång osv., vidgar inte prövningsområdet.
Först när verksamheten är av väsentlig betydelse för hushållningen med
energi eller med mark och vatten kan prövning ske - en prövning där sålunda
även råvarutillgången kan beaktas.

Förslaget i propositionen innebär till en början att som en ytterligare prövningsgrund
anges verksamhet som är av väsentlig betydelse för hushållningen
med träfiberråvara. Syftet anges vara att det därmed skulle bli möjligt
att pröva i princip alla åtgärder som kan medföra en ökning av virkesförbrukningen.
Om denna prövningsmöjlighet skall behållas i framtiden anges,
som här berörts, få bli beroende på bedömningar då ställning tas till det
näringspolitiska program för skogsnäringen, som enligt propositionen avsetts
bli redovisat under år 1977.

Utskottet ansluter sig till meningen att det avsedda syftet nås genom
att i 136 a tj BL, första stycket tillfoga den föreslagna nya prövningsgrunden.
Även om tveksamhet kan råda beträffande valet av begrepp i lagtexten
vill utskottet nu inte föreslå någon ändring däri. Det får förutsättas att bl. a.
branschorganisationernas information kommer att undanröja eventuella
missförstånd.

När det därefter gäller i vilka fall prövningen generellt skall avse en viss
industrityp eller göras endast efter regeringens beslut i det enskilda fallet
ges regler i de föreslagna andra, tredje, fjärde och femte styckena. Denna
uppgift att skilja på typfall där prövning generellt skall ske och övriga fall
där prövning skall ske efter en bedömning i det enskilda fallet lades i lagrummets
ursprungliga lydelse på Kungl. Maj:t genom ett bemyndigande.
Vid 1975 års ändringar däri togs motsvarande bestämmelser in i lagstiftningen.
Skälet härtill var att de ansågs inte falla inom det enligt 8 kap.
3 S regeringsformen delegeringabara området.

1 lagrummets andra stycke ges nu en uppräkning av vissa slag av verksamhet
beträffande vilka nyanläggning generellt skall prövas. 1 lagrummets
ursprungliga lydelse enligt 1972 års beslut hade Kungl. Maj:t bemyndigats
att föreskriva vilka slag av verksamhet som skall prövas. 1 den med stöd
därav utfärdade kungörelsen (1972:78) angavs i här aktuell del träsliperi,
pappersbruk och cellulosafabrik. I samband med de energipolitiska besluten

1* Riksdagen 1975/76. 19 sami. Nr 8

CU 1975/76:8

ersattes, som ovan angetts, bemyndigandet med lagbestämmelser. Till den
tidigare uppräkningen lades bl. a. sågverk med en årlig produktionskapacitet
överstigande 50 000 m! sågade trävaror.

I den nu föreliggande propositionen föreslås med hänvisning till den enligt
ovan föreslagna nya prövningsgrunden - hushållning med träfiberråvara
- vissa ändringar. Sålunda sänks gränsen för sågverk från en årsproduktion
överstigande 50 000 m’ sågade trävaror till en årsproduktion om 5 000 m\
År 1973 svarade sågverk med en årsproduktion av 5 000 m’ eller mer för
90 96 av produktionen trots att de utgjorde endast 15 % av det totala antalet
sågverk (ca 4 500). Vidare läggs till förteckningen fabrik för tillverkning
av fiberskivor, spånskivor eller plywood.

Utskottet har ingen erinran mot att de föreslagna företagstyperna tillförs.
Utskottet vill, med hänsyn till prövningens syfte, nu inte heller föreslå
annan gränsdragning än enligt propositionen beträffande sågverks årsproduktion
av sågade trävaror.

I fråga om utvidgning av verksamhet för vilken fråga om nyanläggning
generellt skall prövas gäller nu att regeringen i visst fall får besluta om
detta. Denna regel föreslås nu ersättas med bl. a. ett nytt tredje stycke i
lagrummet. Förslaget innebär att även utvidgning generellt skall prövas
om årsförbrukningen av träfiberråvara ökar med minst 10 000 m’ rundvirke
eller motsvarande mängd annan träfiberråvara, allt i förhållande till den
högsta av årsförbrukningarna 1973,1974 eller 1975, alternativt i förhållande
till förbrukning som har tillåtits enligt denna paragraf. Denna regel har föreslagits
med hänsyn bl. a. till att små ökningar med kanske oviss varaktighet
kan bli relativt vanliga.

Det bör först konstateras att den föreslagna regeln om prövning av utvidgning
av verksamhet inte direkt knyter an till utbyggnader av anläggningen.
Utgångspunkten är att en ökning av förbrukningen av träfiberråvara
skall prövas även då det gäller ändringar i produktionen. Lagförslaget innehåller
som angetts att det sätts en volymgräns som avskiljer från det
generella prövningstvånget vissa små förbrukningsökningar. Dessa gränser
anger i första hand i vilka fall prövning generellt skall göras. Därefter -och det bör strykas under - kommer också ett avgörande i det enskilda
ärendet. Om man accepterar syftet att begränsa råvaruförbrukningen blir
frågan inte i första hand om man skall pröva förbrukningsökningar utan
var man skall sätta gränserna.

Hur de angivna gränserna skall sättas får bedömas mot bakgrund såväl
av syftet att nå avsedd effekt med regleringen som av önskemålet att begränsa
prövningsförfarandet till förhållanden av rimlig tyngd. Utskottet har
noterat att just denna avvägning torde ligga bakom vissa - dock inte i
motionsyrkanden hävdade - motsättningar i fråga om lagförslagets utformning.
Den grundläggande utformningen av lagrummet utgick från en prövning
av vissa konkreta utbyggnadsåtgärder medan de nu föreslagna ändringarna,
som berörts, kommer att tillämpas även på produktionsändringar

CU 1975/76:8

med annan grund.

När det gäller att bedöma den föreslagna gränsen beträffande ökning av
råvaruförbrukning har utskottet noterat att det inte är den vid ett visst
tillfälle aktuella ökningen som avses. Det är i stället fråga om huruvida
ökningen leder till en årsförbrukning som med viss angiven volym överstiger
den högsta för något av åren 1973-1975. Jämförelsen får sålunda utgå från
förbrukningssiffror även under god skogskonjunktur. Trots detta kan en
helt fast gräns te sig tvivelaktig med hänsyn till de betydande skillnader
i fråga om företagsstorlek som föreligger. Utskottet föreslår därför att tredje
stycket ändras så att en förbrukningsökning i relation till jämförelseåret
upp till 10 000 m1 rundvirke eller motsvarande undantas som enligt propositionen,
men att vidare även från generell prövning tas undan en ökning
understigande en procent av jämförelseårets förbrukning, dock högst upp
till 20 000 m! rundvirke eller motsvarande. Lagrummets tredje stycke bör
därmed ges den utformning som föreslås i härvid fogad bilaga.

Fråga har i anslutning till det anförda väckts om möjligheten att vid
en prövning enligt tredje stycket som inte har samband med utbyggnad
bedöma ett företag i dess helhet och inte det enskilda tillverkningsstället.
Det har inte varit möjligt att under utskottsbehandlingen göra erforderliga
undersökningar. Utskottet föreslår emellertid att regeringen tar upp förnyade
överväganden i denna fråga och vidtar därav föranledda åtgärder.

1 ett föreslaget femte stycke föreskrivs att planerad utvidgning av sågverk
skall anmälas till regeringen om åtgärden ökar produktionskapaciteten
till 5 000 m’ sågade trävaror eller mer - dvs. till den kapacitetsgräns då
en nyanläggning skulle generellt prövas. Förslaget anges syfta till att ändamålet
med prövningen skall kunna tillgodoses.

Utskottet har ingen invändning mot förslaget i denna del.

De föreslagna vidgade prövningsmöjligheterna medför bl. a. att även tillstånd
som rör hushållning med träfiberråvara kan förenas med villkor för
tillgodoseende av allmänna intressen enligt det till sin lydelse oförändrade
sjunde stycket i lagförslaget. Regeringens befogenhet att meddela villkor
och föreskrifter som har direkt samband med den ansökta verksamheten
är också enligt utskottets mening så självklar att några uttryckliga bestämmelser
härom inte behövs. Detta innebär att det blir möjligt att föreskriva
villkor t. ex. om råvaruförbrukningens storlek och fördelningen på olika
slag av råvara. Därmed kan prövning i ökad utsträckning ske även av åtgärder
som varken prövas i plansammanhang eller är tillståndspliktiga enligt miljöskyddslagen
(ML).

Utskottet betonar i detta sammanhang att den sålunda givna möjligheten
att ställa upp särskilda föreskrifter är av mycket stor betydelse.

I motionen 1975/76:140 (s) behandlas en särskild tiiiämpningsfråga. Motionärerna
föreslår att riksdagen uttalar sig för att utbyggnaden av sågverksindustrin
inom inlandsregionerna, där speciella sysselsättningsskäl kan åberopas,
bedöms på ett generösare sätt än inom massaindustrin.

CU 1975/76:8

Regeringens prövning skall redan enligt 1972 års beslut att föra in 136 a §
i BL utgå från en allsidig bedömning, där hänsyn tas till bl. a. arbetsmarknadspolitiska
och regionalpolitiska förhållanden. Motionärernas syfte tillgodoses
delvis redan därigenom. Ett särskilt uttalande från riksdagens sida
av det slag som föreslås i motionen bör inte göras.

Ändring i 147 § BL

Lagförslaget i denna del innebär att det blir möjligt att inskrida mot den
som utan föreskrivet tillstånd sätter i gång eller fortsätter verksamhet som
ökar förbrukningen av träfiberråvara. Vidare blir det möjligt att utkräva
ansvar för varje avvikelse från villkor eller föreskrift som regeringen meddelat
i tillståndsbeslut enligt 136 a § - således inte endast vid avvikelse
mot föreskrift som meddelats enligt sjunde stycket.

Utskottet har inte annan erinran mot förslaget i denna del än att ett
förtydligande bör göras i andra stycket 3 i enlighet med utskottets förslag
i bilaga härtill.

Övergångsbestämmelser

Utskottet har ingen erinran mot att ändringarna träder i krall den 1 januari
1976.

För verksamhet som tillåtits i tillstånd före ikraftträdandet får enligt förslaget
förbrukningen kunna ökas upp till den tillåtna produktionen utan
nytt tillstånd.

Beträffande verksamhet som inte behövt prövas tas vissa frågor upp i motionen
1975/76:136 (c), vari föreslås vissa övergångsanordningar. Svårigheter
föreligger närmast för de företag som blir färdiga 1975 och närmast efter
årsskiftet. Eftersom i dessa fall det inte finns någon utgångsnivå i årsförbrukningen
för något av kalenderåren 1973-1975 kan produktionen utan
tillstånd starta endast inom den nedre gräns som sätts i tredje stycket -10 000 mJ rundvirke eller motsvarande. Ett väsentligt syfte är att genom
ett tillståndsbeslut läggs fast en förbrukningsnivå. Det kan inte förutsättas
att en sådan prövning kan ske utan dröjsmål. Det bör därför enligt utskottets
mening anges bland övergångsbestämmelserna att dessa företag får börja
sin verksamhet och öka sin råvaruförbrukning utan hinder av bestämmelserna
i tredje stycket. För att få fram den prövning som självfallet måste
göras för att dessa företag inte skall få en bättre ställning än äldre företag
som inte helt utnyttjar sin kapacitet bör som förutsättning för att driften
skall få fortsätta efter den 31 mars 1976 ställas att tillstånd sökts dessförinnan.

Oavsett om en särskild övergångsbestämmelse ges eller inte får givetvis
de speciella frågor som aktualiseras tas upp vid den vanliga tillståndsprövningen.
Utskottet konstaterar att vare sig vid beslutet om att föra in 136 a S
BL eller vid senare ändring tagits in särskilda övergångsbestämmelser av

CU 1975/76:8

här aktuell art utan att frågorna lösts inom ramen för ärendebehandlingen.
Anledning finns inte till annat antagande än att detta är möjligt också i
dessa fall.

Utskottet föreslår sålunda att lagförslaget kompletteras med angivna övergångsbestämmelser
med den utformning som anges i bilaga härtill.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:1 i vad
den inte behandlats i betänkandet CU 1975/76:1 som sitt yttrande
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. att riksdagen

a. med anledning av propositionen 1975/76:56 och motionen
1975/76:136 samt med avslag på motionerna 1975/76:137, 138,
139 och 140 antar det till propositionen fogade förslaget till
lag om ändring i byggnadslagen (1947:385) med den ändrade
lydelse av 136 a $ tredje stycket, 147 S andra stycket 3 samt
övergångsbestämmelserna som i härvid fogad bilaga anges som
utskottets förslag,

b. som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om ytterligare överväganden i anslutning till utformningen
av 136 a § tredje stycket byggnadslagen i paragrafens av utskottet
föreslagna lydelse.

Stockholm den 4 december 1975

På civilutskottets vägnar
PER BERGMAN

Närvarande: herrar Bergman i Göteborg (s). Lindkvist (s), Åkerfeldt (c), Henrikson
(s), Högström (s). Mattsson i Skee (c), Adolfsson (m), Claeson (vpk),
fru Landberg (s), fru Ingvar-Svensson (c), herrar Danell (m), Håkansson
i Trelleborg (s). Ullsten (fp). Andersson i Gamleby (s) och fru Andersson
i Hjärtum (c).

Reservationer

1. beträffande ändring i byggnadslagen av herrar Åkerfeldt (c). Mattsson
i Skee (c), fru lngvar-Svensson (c), herr Ullsten (fp) och fru Andersson i
Hjärtum (c) som anser att
dels den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med ”En central”
och på s. 4 slutar med "och innebörd” bort ha följande lydelse:

De frivilliga åtgärder som initierats inom skogsindustrin syftar liksom

CU 1975/76:8

propositionen till att begränsa råvaruförbrukningen fram till dess att pågående
utredningsarbete slutförts och definitiv ställning kan tas till skogsfrågorna.
Utskottet har haft tillfälle att ta del av den gjorda överenskommelsen,
skogsindustrins synpunkter och synpunkter från regeringens kansli.

Utskottet finner de initiativ som tagits från skogsindustrins sida synnerligen
värdefulla. Initiativen dokumenterar en vilja att medverka till en
ur samhällssynpunkt lämplig och önskvärd hushållning med skogens och
skogsindustrins resurser. Av naturliga skäl kan en frivillig överenskommelse
av den typ som kan bli aktuell i detta läge inte helt ersätta en tillståndsprövning
enligt grunderna för 136 a S BL, då närmast med tanke på de
samordnade och översiktliga bedömningar som krävs vid vissa nyanläggningar.
En viss sådan prövning sker också enligt nämnda lagrum redan
i dess nuvarande lydelse. Det kan då också synas skäligt att i lagstiftningen
införa kriteriet tillgång på träfiberråvara som grund för prövning enligt förevarande
paragraf. Därigenom möjliggörs villkor enligt lagrummets nuvarande
sjunde stycke som syftar till att tillgodose allmänna intressen liksom
villkor inom ramen för tillståndsprövningen. En typ av sådant villkor kan
vara att råvaruförsörjningen kan bindas till visst eller vissa slag av råvara.
Utskottet återkommer nedan till de frivilliga åtgärdernas avgörande betydelse
när det gäller att bedöma den närmare utformningen av prövningsreglerna.

dels den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "I fråga”
och på s. 7 slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

I fråga om utvidgning av verksamhet för vilken fråga om nyanläggning
generellt skall prövas gäller nu att regeringen för visst fall kan förbehålla
sig rätten att tillståndspröva detta. Denna sedan 1972 års beslut gällande
ordning ansågs kunna bibehållas även vid 1975 års ändringar i lagrummet,
trots att de innebar att energiåtgången fördes in som prövningsgrund och
att prövningen skulle avse inte bara en anläggnings lokalisering utan också
frågan om dess tillkomst som sådan.

Förslaget i propositionen innebär att obligatorisk prövning skall ske vid
en förbrukningsökning som inte behöver bero på utvidgning av anläggningen
utan lika väl kan bero på rationalisering, driftomläggning, ändringar i skiftgång
m. m. 1 de fall som inte faller in under gränsen i tredje stycket
skall regeringen som hittills kunna förbehålla sig en prövning för visst fall.

Den föreslagna generella prövningsplikten i utvidgningsfallen begränsas
genom att undantag görs för vissa små ökningar, nämligen de som leder
till en förbrukningsnivå som i volym ligger minst 10 000 m1 rundvirke eller
motsvarande över jämförelsenivån. På grund av lagrummets allmänna utformning
och ursprungliga syfte att ge grund för en lokaliseringsprövning
för viss anläggning kommer förbrukningsökningen att behöva mätas för
det enskilda driftstället och inte för ett företag eller en sammanhållen företagsgrupp.
Dessa inslag gör sålunda att man enligt förslaget kräver tillstånd
för ökningen av råvaruförbrukningen vid ett driftställe som, för ett någorlunda
stort företag, måste anses marginella i förhållande till dess genom -

CU 1975/76:8

snittsförbrukning. Överflyttningar av verksamhet inom ett företag som ökar
förbrukningen vid en driftsenhet utöver angiven nivå måste också tillståndsprövas
- och detta även om företagets totala förbrukning minskar. Detta
måste - särskilt i en lagstiftning av förslagets provisoriska karaktär - uppfattas
som en detaljreglering vars uppenbara nackdelar genom byråkratisering
och krångel inte står i rimlig proportion till syftet att under en tid av ett
par år bevara samhällets handlingsfrihet inför ett avgörande, om vars utgångspunkter
det i dag inte finns säkra besked. Läggs härtill att skogsindustrins
frivilliga begränsning av förbrukningen av skogsråvara täcker denna
period till och med år 1977 framstår åtgärderna som ännu mer obefogade
och utan all rimlig relation till de allmänna hushållningssynpunkter som
stöds av bred majoritet.

Slutsatsen härav blir sålunda att lagförslaget inte bör antas i vad gäller
det föreslagna tredje stycket i 136 a $ och att sålunda det skall behålla sin
gällande lydelse.

Lagförslagets femtestycke i 136 a $ innehåller en regel om anmälningsplikt
redan vid viss planerad utvidgning av sågverk. De skäl som anförts ovan
mot lagförslaget gäller om möjligt i ännu högre grad dessa högt satta ambitioner
att få en central kontroll. Förslaget i denna del bör därför inte
heller antas.

Av det ovan sagda följer att inte heller föreslagna ändringar i sjätte stycket
bör antas. Sålunda blir sammanfattningsvis i denna del gällande de nuvarande
tredje-femte styckena i lagrummet.

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Vad utskottet ovan föreslagit beträffande 136 a 5 liksom behovet av ett
förtydligande medför att förslaget till ändring av 147 5 bör antas med den
lydelse som i bilaga härtill anges som reservanters förslag.

dels det stycke i utskottets yttrande på s. 8 som börjar med ”För verksamhet”
och slutar med ”nytt tillstånd” bort ha följande lydelse:
Utskottets förslag ovan leder till att övergångsbestämmelsernas andra
punkt bör antas med den lydelse som i bilaga härtill anges som reservanters
förslag.

dels det stycke på s. 8 som börjar med ”Beträffande verksamhet” och
slutar med ”sökts dessförinnan” bort ha följande lydelse:

I motionen 1975/76:136 (c) föreslås vissa övergångsanordningar. Ett väsentligt
syfte med motionen är att garantera att företag som färdigställs
inom viss tid före och efter ikraftträdandet av den ändrade lagstiftningen
kan starta tillämnad produktion. Med hänsyn till att utskottet ovan avstyrkt
antagandet av bl. a. förslaget till nytt tredje stycke i 136 a 5 BL torde huvudskälen
för en särskild övergångsbestämmelse ha bortfallit.

dels det stycke på s. 9 som börjar med "Utskottet föreslår" och slutar
med ”bilaga härtill" bort utgå,
dels utskottet under 2 bort hemställa

2. att riksdagen med anledning av propositionen 1975/76:56 och

CU 1975/76:8

motionerna 1975/76:137,138 och 139 samt med avslag på motionerna
1975/76:136 och 140 antar det till propositionen fogade
förslaget till lag om ändring i byggnadslagen (1947:385) med
den ändrade lydelse som i härvid fogad bilaga anges som reservanters
förslag.

2. beträffande ändring i byggnadslagen av herrar Adolfsson (m) och Danell
(m) som anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar "Förslaget i” och på s. 9
slutar med "bilaga härtill” bort ha följande lydelse:

I propositionen 1975/76:56 framläggs förslag för riksdagen om ändring
bl. a. i 136 a $ byggnadslagen (BL). Förslaget syftar till att öka samhällets
möjligheter att kontrollera och pröva åtgärder inom skogsindustrin som kan
innebära ökad förbrukning av svensk träfiberråvara. 1 propositionen uttalas
att det är nödvändigt att redan nu - innan riktlinjerna för en framtida skogspolitik
lagts fast - hålla tillbaka åtgärder som innebär ökad förbrukning
av skogsråvara. Förslaget avses innebära att tillkomsten och lokaliseringen
av industriell eller liknande verksamhet skall kunna prövas med utgångspunkt
i hushållningen med träfiberråvara.

I motionerna 1975/76:137 av herr Antonsson m. fl. (c), 138 av herr Enlund
m. fl. (fp) och 139 av herr Kronmark m. fl. (m) yrkas avslag på propositionen.

Utskottet ansluter sig till de i motionerna gjorda bedömningarna att lagförslagen
inte bör antas. Redan på principiella grunder måste lagförslag av
denna typ bestämt avvisas. Denna inställning har tidigare hävdats från moderata
samlingspartiet när det gällt införande av eller ändringar i 136 a §
BL (CU 1972:35, CU 1975:28). Beträffande det nu framlagda förslaget vill
utskottet därutöver anföra följande.

1973 års skogsutredning arbetar f. n. med frågor rörande skogsproduktion
och förbrukning av skogsråvara. Utredningen avses vara färdig år 1977.
Därvid kommer underlag för planering av den svenska skogsindustrin att
finnas - ett planeringsunderlag som enligt utredningens direktiv kommer
att presenteras som rullande virkesbalanser. Dessa beräkningar kommer att
kunna ligga till grund för ställningstaganden på såväl lång som kort sikt
till utbyggnader på industrisidan och till olika åtgärder i skogsbruket. Det
är såväl ur samhällelig som skogsindustriell synpunkt ändamålsenligt att
avvakta utredningens resultat. I detta sammanhang bör erinras om det ansvar
som skogsindustrin känner och som fått uttryck i den överenskommelse
mellan den alldeles övervägande delen av landets skogsindustriföretag. Enligt
överenskommelsen förbinder sig de i samarbetet deltagande parterna
att under tiden fram till den 1 januari 1978 inte öka sin förbrukning av
svensk vedråvara utöver årsförbrukningen under 1973 alternativt 1974 mer
än som beror på före den 1 mars 1975 genomförda eller igångsatta utbyggnader
som getts rättsligt tillstånd. Tre regionala virkesråd upprättas med
representanter för skogsindustrin, domänverket, skogsägareföreningar

CU 1975/76:8

och/eller skogsägare, skogsvårdsstyrelser samt representanter för de anställdas
organisationer.

Utskottet finner det motiverat - inte minst mot bakgrund av överenskommelsen
- att avvakta 1973 års skogsutrednings slutliga bedömning
av den framtida skogspolitikens utformning. Denna utskottets inställning
förstärks även av uppfattningen att den samlade skogsindustrin bättre än
centrala myndigheter kan bedöma behov och efterfrågan på skogsråvaror
samt att branschens ansvarsfulla agerande även från andra än helt principiella
synpunkter klart visar att behov av den detaljreglering som föreslås i propositionen
kan undvaras. Slutligen bör erinras om den lagstiftning som i
dag finns för att bl. a. reglera virkesuttaget.

Med det ovan angivna ställningstagandet avstyrker utskottet bifall även
till motionen 1975/76:136 av herr Åkerfeldt m. fl. (c), i vilken föreslås ändrade
övergångsbestämmelser samt motionen 1975/76:140 av herr Olsson
i Edane m. fl. (s) i vilken behandlas sågverksindustrin i inlandsregionerna.
dels utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse.

2. att riksdagen med bifall till motionerna 1975/76:137, 138 och
139 avslår propositionen 1975/76:56 samt motionerna
1975/76:136 och 140.

Särskilt yttrande

beträffande handläggningen av ärenden om industrilokalisering av herrar
Adolfsson (m) och Danell (m) som anför:

Departementschefens redogörelse för handläggningen av ärenden enligt
136 a S BL och vad i anslutning därtill anförts har lagts fram för riksdagens
yttrande. Det förhållandet att vi inte anmält reservation mot utskottets ställningstagande
i denna del får ses mot bakgrund av att propositionen 1975/76:1
utgår från att prövningsreglerna ligger fast och endast tar upp praktiska
tillämpningsfrågor. Vår ståndpunkt är som förut (CU 1972:35, CU 1975:28)
att denna tillståndsprövning inte bort komma till stånd. Det har dock inte
funnits möjlighet att i detta sammanhang föra fram ett yrkande om att
136 a S BL m. m. upphävs.

CU 1975/76:8

Bilaga

Förslag till

Lag om ändring i byggnadslagen (1947:385)

Härigenomföreskrivesatt 136aoch 147 SS byggnadslagen(1947:385)‘skall
ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Regeringens förslag

136 a S’

Tillkomsten och lokaliseringen av Tillkomsten och lokaliseringen av
industriell eller liknande verksam- industriell eller liknande verksamhet,
som är av väsentlig betydelse het, som är av väsentlig betydelse

för hushållningen med energi eller för hushållningen med energi, med

med landets samlade mark- och vat- träfiberråvara eller med landets sam tentillgångar,

skall prövas av rege- lade mark- och vattentillgångar,

ringen i den omfattning som nedan skall prövas av regeringen i den om säges.

fattning som nedan säges.

Nyanläggning av följande slag av verksamhet skall prövas, nämligen

1. järn- och stålverk, metallverk och ferrolegeringsverk,

2. sågverk med en årlig produk- 2. sågverk med en årlig produktionskapacitet
överstigande50 000 m3 tionskapacitet om 5 000 m3 sågade

sågade trävaror, träsliperi, pappers- trävaror eller mer, massafabrik, pap bruk

och cellulosafabrik, persbruk, samt fabrik för tillverkning

av fberskivor, spånskivor eller plywood,

3. fabrik för framställning av oorganiska eller organiska kemikalier eller
av petrokemiska produkter i övrigt,

4. fabrik för raffinering av råoljor,

5. atomkraftanläggning,

6. anläggning för upparbetning av atombränsle,

7. ångkraftanläggning och annan anläggning för eldning med fossilt bränsle
med tillförd effekt överstigande 500 megawatt,

8. fabrik för framställning av gödselmedel,

9. cementfabrik.

Utvidgning av verksamhet som anges
i andra stycket 2 skall prövas om
förbrukningen per kalenderår av träJiberråvara
kommer att öka med minst
10 000 m3 rundvirke eller motsvarande
mängd annan träfiberråvara, i förhållande
till det av åren 1973, 1974 eller

‘Lagen omtryckt 1972:775.
‘Senaste lydelse 1975:459.

CU 1975/76:8

Bilaga

Förslag till

Lag om ändring i byggnadslagen (1947:385)

Härigenom föreskrives att 136 a och 147 SS byggnadslagen (1947:385) skall
ha nedan angivna lydelse.

Utskottets förslag Reservanters (c, fp) förslag

136 a S

Tillkomsten och lokaliseringen av industriell eller liknande verksamhet,
som är av väsentlig betydelse för hushållningen med energi, med träfiberråvara
eller med landets samlade mark- och vattentillgångar, skall prövas
av regeringen i den omfattning som nedan säges.

Nyanläggning av följande slag av verksamhet skall prövas, nämligen

1. järn- och stålverk, metallverk och ferrolegeringsverk,

2. sågverk med en årlig produktionskapacitet om 5 000 m! sågade trävaror
eller mer, massafabrik, pappersbruk, samt fabrik för tillverkning av fiberskivor,
spånskivor eller plywood,

3. fabrik för framställning av oorganiska eller organiska kemikalier eller
av petrokemiska produkter i övrigt,

4. fabrik för raffinering av råoljor,

5. atomkraftanläggning,

6. anläggning för upparbetning av atombränsle,

7. ångkraftanläggning och annan anläggning för eldning med fossilt bränsle
med tillförd effekt överstigande 500 megawatt,

8. fabrik för framställning av gödselmedel,

9. cementfabrik.

Utvidgning av verksamhet som anges
i andra stycket 2 skall prövas om förbrukningen
per kalenderår av träfiberråvara
kommer att öka i förhållande till
det av åren 1973, 1974 eller 1975 när
förbrukningen var högst eller i förhållande
till den förbrukning som har till -

‘Kursivering markerar avvikelse mot regeringens eller reservanters förslag
'Kursivering markerar avvikelse mot utskottets förslag

CU 1975/76:8

Nuvarande lydelse Regeringens förslag

1975 när förbrukningen var högst eller
i förhållande till den förbrukning som
har tillåtits enligt denna paragraf.

Finner regeringen för visst fall
att verksamhet som avses i andra
stycket ej är av den betydelse som
i första stycket säges, kan regeringen
medgiva undantag från prövningsskyldigheten.

Finner regeringen för visst fall att
verksamhet som avses i andra eller
tredje stycket ej är av den betydelse
som i första stycket säges, kan regeringen
medgiva undantag från
prövningsskyldigheten.

Planerad utvidgning av sågverk som
innebär att den årliga produktionskapaciteten
ökar tillö OOO m3 sågade trävaror
eller mer skall anmälas till regeringen.

Utvidgning av sådan verksamhet
som anges i andra stycket skall prövas
om regeringen i visst fall beslutar härom.

Nyanläggning eller utvidgning,
som gäller verksamhet som avses
i första stycket, skall i annat fall
än som anges i andra och fjärde
styckena prövas om regeringen i
visst fall beslutar härom.

Nyanläggning eller utvidgning,
som gäller verksamhet som avses
i första stycket, skall i annat fall
än som anges i andra och tredje
styckena prövas om regeringen i
visst fall beslutar härom.

Tillstånd enligt första stycket får meddelas endast om kommunen tillstyrkt
detta.

Tillstånd kan förenas med villkor för tillgodoseende av allmänna intressen
och göras beroende av att saken inom viss tid fullföljes genom ansökan
till koncessionsnämnden för miljöskydd i den ordning som föreskrives i
miljöskyddslagen (1969:387).

147 5jJ

Den som företager nybyggnad eller annan åtgärd i strid mot förbud som
meddelats i denna lag eller med stöd av lagen dömes till böter. Äro omständigheterna
synnerligen försvårande, må till fängelse i högst sex månader
dömas.

’3en-iste lydelse 1975:439

CU 1975/76:8

Utskottets förslag

Reservanters (c, fp) förslag

låtits enligt denna paragraf. Vad nu
sagts gäller ej om ökningen mätt i rundvirke
eller motsvarande mängd annan
träfiberrävara ej uppgår till 10 000 m'
eller, utan att uppgå till 20 000 m\ är
mindre än en procent av den till jämförelse
valda förbrukningen.

Finner regeringen för visst fall att
verksamhet som avses i andra eller
tredje stycket ej är av den betydelse
som i forsta stycket säges, kan regeringen
medgiva undantag från
prö vn i ngssk y ld igheten.

Planerad utvidgning av sågverk som
innebär att den årliga produktionskapaciteten
ökar till 5 000 m' sågade trävaror
eller mer skall anmälas till regeringen.

Finner regeringen för visst fall att
verksamhet som avses i andra stycket
ej är av den betydelse som i första
stycket säges, kan regeringen medgiva
undantag från prövningsskyldigheten.

Nyanläggning eller utvidgning,
som gäller verksamhet som avses i
första stycket, skall i annat fall än
som anges i andra och tredje styckena
prövas om regeringen i visst fall
beslutar härom.

Utvidgning av sådan verksamhet
som anges i andra stycket skall prövas
om regeringen i visst fall beslutar härom.

Nyanläggning eller utvidgning,
som gäller verksamhet som avses i
första stycket, skall i annat fall än
som anges i andra och fjärde styckena
prövas om regeringen i visst fall
beslutar härom.

Tillstånd enligt första stycket får meddelas endast om kommunen tillstyrkt
detta.

147 §

CU 1975/76:8

N uva rån de lydelse

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
åsidosätter villkor som regeringen
meddelat med stöd av 136 a §
sjunde stycket, så att allmän rätt kan
kränkas, dö mes till böter eller fängelse
i högst ett år.

Regeringens förslag

Till böter eller fängelse i högst ett
år dömes den som uppsåtligen eller av
oaktsamhet

1. påbörjar verksamhet, vilken enligt
136 a § andra stycket skall prövas
av regeringen, utan att regeringen har
meddelat tillstånd till verksamheten eller
medgivit undantag från prövningsskyldigheten,

2. ökar förbrukningen av träfiberråvara
med minst den mängd som i
136 a ,\v tredje stycket säges utan att
regeringen har meddelat tillstånd till
ökningen eller medgivit undantag från
prövningsskyldigheten,

3. påbörjar eller fortsätter verksamhet
utan tillstånd av regeringen,
sedan regeringen med stöd av 136 a
sjätte stycket har beslutat pröva verksamheten,
eller

4. åsidosätter villkor eller föreskrift
som regeringen har meddelat med stöd
av 136 a f så att allmän eller enskild
rätt kan kränkas.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
underlåter att göra anmälan
enligt 136 a § femte stycket dömes till
böter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1976. Bestämmelserna i 136 a §
tredje stycket och 147 § andra stycket 2 äger ej tillämpning på sådan ökning
av förbrukningen av träfiberråvara som sker för att möjliggöra produktion
som före denna lags ikraftträdande har tillåtits enligt 136 a § i dess tidigare
lydelse.

CU 1975/76:8

Utskottets förslag Reservanters (c, fp) förslag

Till böter eller fängelse i högst ett år dömes den som uppsåtligen eller
av oaktsamhet

1. påbörjar verksamhet, vilken enligt 136 a £ andra stycket skall prövas
av regeringen, utan att regeringen har meddelat tillstånd till verksamheten
eller medgivit undantag från prövningsskyldigheten.

2. ökarförbrukningen av träftberråvara
med minst den mängd som i
136 a $ tredje stycket säges utan att regeringen
har meddelat tillstånd till ökningen
eller medgivit undantag frän
prövningsskyldigheten,

3. påbörjar, utvidgar eller fortsätter
verksamhet utan tillstånd av regeringen,
sedan regeringen med stöd
av 136 a ij sjätte stycket har beslutat
pröva verksamheten, eller

4. åsidosätter villkor eller föreskrift
som regeringen har meddelat
med stöd av 136 a S, så att allmän
eller enskild rätt kan kränkas.

2. påbörjar, utvidgar eller fortsätter
verksamhet utan tillstånd av regeringen,
sedan regeringen med stöd
av 136 a ji förde eller femte stycket
har beslutat pröva verksamheten, eller 3.

åsidosätter villkor eller föreskrift
som regeringen har meddelat
med stöd av 136 a S, så att allmän
eller enskild rätt kan kränkas.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
underlåter att göra anmälan
enligt 136 a § femte stycket dömes till
böter.

1. Denna lag träder i kraft den 1
januari 1976.

2. Bestämmelserna i 136 a f tredje
stycket och 147 S andra stycket 2 och
3 äger ej tillämpning på sådan ökning
av förbrukningen av träfiberråvara
som sker för att möjliggöra produktion
som före denna lags ikraftträdande
har tillåtits enligt 136 a § i dess
tidigare lydelse.

3. Har anläggning som avses i 136 a
> andra stycket 2 färdigställts under
tiden den I januari 1975-den 31 mars

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari
1976.

2. Bestämmelserna i 147 £ andra
stycket 2 äger ej tillämpning på sådan
ökning av förbrukningen av träfiberråvara
sorn sker för att möjliggöra
produktion som före denna lags
ikraftträdande har tillåtits enligt
136 a ^ i dess tidigare lydelse

CU 1975/76:8

UIskol tets förslag

1976 får förbrukning av träfiberråvara
påbörjas eller ökas utan hinder av bestämmelserna
i tredje stycket. För att
verksamheten skall få fortgå efter den
31 mars 1976 erfordras dock att tillstånd
sökts dessförinnan.

Reservanters (c. fp).förslag

GOTAB 75 10468 S Stockholm 1975