Mänskliga rättigheter
Betänkande 1996/97:UU12
Utrikesutskottets betänkande
1996/97:UU12
Mänskliga rättigheter m.m.
Innehåll
1996/97 UU12
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas motioner vilka främst berör skyddet av de mänskliga rättigheterna. Motionerna har väckts under den allmänna motionstiden 1996/97. De spänner över ett vitt fält av ämnen och avser såväl principiella frågor om begreppet mänskliga rättigheter och dessas tillämplighet som förhållandena i enskilda länder/områden och för enskilda folk. Ett antal motioner rör det multilaterala arbetet inom FN och i regionala organisationer för att främja de mänskliga rättigheterna. Även arbetet inom EU för att främja de mänskliga rättigheterna behandlas. Några motioner tar upp frågan om jämställdhet i internationella organisationer och i utvecklingssamarbete samt FN:s reformering. Andra berör vissa internationella miljöfrågor. Utskottet besvarar eller avstyrker samtliga motionsyrkanden. Till betänkandet har fogats 14 reservationer och 8 särskilda yttranden. I en bilaga till betänkandet finns en förteckning över konventioner och ratifikationsstatus per den 31 december 1996. Betänkandet disponeras enligt följande: I. Initiativ och åtgärder för att stärka och förbättra efterlevnaden av det folkrättsliga regelsystemet 1. Agerande för att främja de mänskliga rättigheterna och demokrati 2. FN 3. Jämställdhet mellan män och kvinnor 4. Dödsstraffet 5. Urbefolkningars rättigheter 6. Internationella miljöfrågor m.m. II. Förhållanden som avser stater, områden eller enskilda folk 1. Kina, Tibet och Hongkong 2. Taiwan 3. Bhutan 4. Indonesien 5. Burma 6. Kashmir 7. Kurdernas och andra minoriteters problem i Turkiet, Irak m.fl. stater 8. Iran 9. Mellanöstern 10. Västra Sahara 11. Nigeria 12. Guatemala 13. Colombia 14. Det forna Jugoslavien
Motionerna
1996/97:U209 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tilldelande av anslag för Internationella krigsförbrytardomstolen (The International Criminal Court) i Haag, 1996/97:U210 av Eva Zetterberg och Johan Lönnroth (v) vari yrkas 2. att riksdagen i likhet med EU-parlamentet uttalar sitt stöd för principerna bakom den s.k. Tobinskatten, 1996/97:U214 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förstärka folkrätten och skapa medel att få den efterlevd, exempelvis genom att inrätta en permanent domstol för folkmordsbrott och krigsförbrytelser, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad kvinnlig representation inom FN och EU samt dessa organisationers olika organ, 21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en dialog om de olika kulturernas värderingar, speciellt med inriktning på Asien, när det gäller de mänskliga rättigheterna, 23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade möjligheter för FN att följa den politiska utvecklingen och ge demokratiska processer ökat stöd genom exempelvis IDEA, 1996/97:U601 av Birgitta Wichne (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning av förutsättningarna och formerna för ett strukturerat kontaktnät mellan Sverige och andra länder i enlighet med vad som anförts i motionen. 1996/97:U602 av Eva Eriksson (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att brotten mot de mänskliga rättigheterna i Tibet bör fördömas, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till insatser för de mänskliga fri- och rättigheterna i Tibet, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det i alla offentliga samarbetskontrakt med Kina bör införas en klausul om respekt för de mänskliga fri- och rättigheterna, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Tibet i internationella sammanhang bör betraktas som en självständig stat och ges möjlighet till egen representation, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till internationella initiativ för Tibets folk. 1996/97:U603 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall verka för att UNEP ombildas till fackorgan. 1996/97:U604 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kraftiga markeringar för att få Turkiet att respektera konventionen om de mänskliga rättigheterna, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att snarast föra upp frågan om Turkiet och de mänskliga rättigheterna i FN. 1996/97:U605 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att internationellt och nationellt verka för ett embargo på alla nigerianska olje- och gasprodukter, 1996/97:U606 av Eva Goës m.fl. (mp, c, fp, v, kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att agera på det internationella planet för att återge Kosova den autonomi som berövades dem 1989, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att agera på det internationella planet för att åstadkomma en dialog mellan Serbien och kosovoalbanerna. 1996/97:U607 av Berit Löfstedt m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige i FN, EU och andra internationella sammanhang verkar för att den av FN beslutade fredsplanen snarast genomförs inklusive en fri och rättvis folkomröstning, samt att alla ansträngningar görs för att möjliggöra en dialog mellan Marocko och Polisario i syfte att övervinna hindren för fredsplanens genomförande, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige främst i EU verkar för att en internationell övervakning av MR-situationen äger rum, 1996/97:U608 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp, m, c, v, kd) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige ger sitt stöd för Dalai lamas ickevåldskamp genom FN så att ett möte mellan FN:s generalsekreterare och Dalai lama kan komma till stånd, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att man underlättar anordnandet av ett seminarium eller en utfrågning i riksdagen i likhet med vad som skett i Danmark. 1996/97:U611 av Eva Zetterberg m.fl. (v, c, fp, mp, kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökat aktivt svenskt engagemang för Västsaharas framtid i EU och FN och andra internationella organ, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om intensifierat stöd för en korrekt registrering inför och ett korrekt genomförande av folkomröstningen i Västsahara, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördömande av Marockos agerande att försvåra möjligheterna till dialog, förhandlingar och fångutväxling, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på frigivning av de politiska fångarna från Västsahara och ett slut på tortyren. 1996/97:U612 av Jan Backman och Ulf Melin (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Taiwans roll i internationella organisationer. 1996/97:U613 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen inom ramen för EU:s medelhavspolitik betonar kravet på mänskliga rättigheter och demokrati i dialogen med de associerade länderna, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i den bilaterala dialogen och inom EU verkar för en struktur för att främja och kontrollera respekten för mänskliga rättigheter och demokrati i södra Afrika, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dess redovisning till riksdagen av läget och utvecklingen beträffande mänskliga rättigheter och demokrati, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen i det internationella samarbetet inom FN föreslår att dess generalförsamling får en utförlig rapport och genomför en årlig debatt om läget beträffande mänskliga rättigheter och demokrati i medlemsländerna, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomiska sanktioner. 1996/97:U614 av Håkan Holmberg m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en lösning av konflikten i Mellanöstern måste innebära både att Israels rätt att existera och att palestiniernas motsvarande rätt till självstyre och en egen stat erkänns, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att svenska insatser för att stärka fredsarbetet måste utformas så att de inte legitimerar terrorister eller grupper som vill omintetgöra fredsprocessen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en huvuduppgift för det svenska stödet till fredsprocessen är att bidra till att stabila demokratiska institutioner kan utvecklas inom ramen för det palestinska självstyret, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det långsiktiga resultatet av fredsprocessen bör bli en fullständig normalisering av relationerna mellan Israel och Palestina, innefattande normalt ekonomiskt och kulturellt utbyte och gemensamma åtaganden till skydd för medborgerliga och mänskliga rättigheter, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av stabilitet och normalisering av förhållandet mellan alla stater i regionen. 1996/97:U615 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen i FN och EU och i direkta kontakter med den israeliska regeringen med kraft understryker nödvändigheten av att folkrätten och Osloavtalet respekteras samt med skärpa framhåller nödvändigheten av att fredsprocessen återupptas, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Israel måste upphöra med sin provokativa bosättnings-, husrivnings- och avspärrningspolitik, särskilt i östra Jerusalem, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förmå den israeliska regeringen att upphöra med avspärrningar så att arbetet för frivilligorganisationer (NGO:er) att verka i de palestinska områdena underlättas, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förmå den israeliska regeringen att upphöra med avspärrningarna så att det ekonomiska och sociala livet i de palestinska områdena underlättas, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen med kraft måste understödja en demokratisk utveckling i de palestinska områdena och medverka till att stävja odemokratiska tendenser i desamma, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen inom FN och EU och för egen del understödjer arbetet på att genom olika former av bistånd medverka till en positiv ekonomisk och social utveckling i de palestinska områdena. 1996/97:U617 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i internationella fora föra fram problemen med det politiska läget i Burma, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behoven av att påverka Burma när det gäller Daw Aung San Sun Kyi:s s.k. frihet och andra i fängelserna sittande, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mänskliga rättigheter och om att i internationella sammanhang föra fram bristerna i detta hänseende. 1996/97:U618 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall verka för att rätten till en god miljö skall erkännas som en självständig mänsklig rättighet. 1996/97:U619 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot brott mot mänskliga rättigheter. 1996/97:U620 av Lennart Rohdin m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU verka för en samlad och effektiv politik för att främja demokrati och mänskliga rättigheter i Folkrepubliken Kina, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU verka för att det demokratiska Taiwan ges plats i FN vid sidan av Folkrepubliken Kina till dess att folken i Kina och på Taiwan i demokratiska val kan ta ställning till sin eventuella gemensamma framtid, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU verka för att Hongkong garanteras fortsatt demokrati inom ramen för de demokratiska institutioner som folket självt valt. 1996/97:U621 av Lennart Rohdin m.fl. (fp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om villkoren för medlemskap för Kroatien och Serbien-Montenegro i internationella organisationer. 1996/97:U622 av Erling Bager (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att uppmärksamma assyriernas/syrianernas situation. 1996/97:U623 av Håkan Holmberg m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om demokrati som det centrala målet för svensk utrikespolitik, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges agerande inom EU, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges agerande inom FN, OSSE och Europarådet, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förutsättningarna för officiellt besöksutbyte m.m. med diktaturstater, 1996/97:U624 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige inom EU, FN och andra internationella organ med kraft skall hävda att Daytonavtalets paragrafer om flyktingars rätt att återvända hem måste förverkligas, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att flyktingar innan de förklarat sig villiga att återvända bereds en fristad i de länder i vilka de i dag är bosatta. 1996/97:U625 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tjänster i förhandlingsarbetet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att aktivt verka för att FN:s insatser i Guatemala förlängs även efter det att ett fredsavtal tecknats. 1996/97:U626 av Eva Zetterberg m.fl. (v, s, m, c, fp, mp, kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående den svenska regeringens möjligheter att erbjuda sig som medlare i den colombianska konflikten, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om initiativet till en konferens i Sverige med medverkan av de inblandade parterna, antingen via FN eller EU, om situationen i Colombia, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående stöd till de frivilliga organisationer som i Colombia arbetar för att återupprätta respekten för mänskliga rättigheter, motarbeta våldet och stödja våldets offer. 1996/97:U627 av Erling Bager (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att uppmärksamma situationen i Iran. 1996/97:U628 av Eva Goës m.fl. (mp, c, fp, v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om situationen i Östtimor, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall verka för att Förenta nationernas MR-kommissarie får en permanent representation i territoriet, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om internationella påtryckningar på Indonesien, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krediter, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om handelspolitiken, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Portugal som den administrativa makten och krav på att Östtimor undantas från varje bilateralt avtal mellan Sverige och Indonesien, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Bacre Waly Ndiayes rapport, 10. att riksdagen beslutar att suspendera allt ekonomiskt samarbete med den indonesiska regeringen så länge som den framhärdar med sin olagliga ockupation och sitt förtryck. 1996/97:U629 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en gemensam multilateral aktion för ett stopp på Kinas kränkningar av de mänskliga rättigheterna, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kränkningar av demokratiska rättigheter i Hongkong, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kränkningar av mänskliga rättigheter i Tibet, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kränkningar av mänskliga rättigheter i Xinjiang, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Kinas relation till Bhutan, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om summariska rättegångar och avrättningar i Kina, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inhuman familjepolitik i Kina, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om religiös förföljelse i Kina, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om brott mot frihandelsregler från Kinas sida, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en mer restriktiv och kritiskt hållen Kinapolitik från Sveriges sida. 1996/97:U630 av Eva Goës och Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om urbefolkningarnas rätt till självbestämmande, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör inta en mer aktiv hållning i urbefolkningsfrågorna, i synnerhet som FN utlyst ett urbefolkningsårtionde för åren 1994-2003, 1996/97:U631 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp, c, fp, v, kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kraftiga markeringar för att få Iran att respektera konventionen om de mänskliga rättigheterna, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en önskan att inte inleda större handelsförbindelser med den iranska islamiska republiken. 1996/97:U632 av Eva Zetterberg m.fl. (v, fp, mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i FN verkar för att den kurdiska frågan tas upp på dagordningen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i FN verkar för att Kurdistan, Irak får realistiska förutsättningar att bygga demokrati och ge skydd åt sitt hårt prövade folk, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den humanitära hjälpen skall fortsätta, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att om Provide Comfort upphör eller inte längre kan skydda de lokalanställda som samarbetat med svenska biståndsorganisationer skall dessa kunna få en fristad i Sverige om de så önskar, 1996/97:U633 av Sören Lekberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenska åtgärder till stöd för dödsstraffets avskaffande i alla länder. 1996/97:U634 av Carina Moberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för en demokratisk utveckling med respekt för mänskliga rättigheter i Turkiet. 1996/97:U635 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c, m, fp, v, mp, kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Sveriges agerande i Kashmirkonflikten. 1996/97:U636 av Ingrid Näslund m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att med all kraft motverka reservationer som inskränker fördragen om mänskliga rättigheter, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inga konvertiter eller personer som på annat sätt anses ha brutit mot iransk eller islamsk lag skall skickas tillbaka till Iran, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att länder som är överens tillsammans på parlamentariker- eller regeringsnivå bör driva förändringar i länder med stora problem när det gäller mänskliga rättigheter, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den svenska regeringen inte utan konsultationer och konsensus ändrar policy om att inte göra besök på absolut högsta nivå när det gäller Kina. 1996/97:U637 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om internationella initiativ för att finna en lösning på kurdernas situation i norra Irak, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett svenskt agerande för att mäkla fred mellan de stridande partierna i irakiska Kurdistan, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bistånd till irakiska Kurdistan, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenska initiativ inom EU för en politisk lösning av konflikten mellan regeringen och kurderna i Turkiet, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att underlätta för enskilda organisationer att arbeta i Kurdistan, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att uppmärksamma kurdernas situation i Syrien, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skydd av iranska flyktingar som lever i exil i Sverige. 1996/97:U638 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s, m, c, fp, v, mp, kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en skärpning av den kritiska dialogen med Iran. 1996/97:U639 av Bengt Hurtig m.fl. (v, m, c, fp, mp, kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en OSSE-kommitté för lösning av den väpnade konflikten mellan PKK och regeringens väpnade styrkor i Turkiet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenska åtgärder för att få till stånd en undersökningsdelegation från OSSE som under Moskvamekanismen undersöker MR-situationen i Turkiet, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige måste kräva att Turkiet följer rekommendationerna från FN:s tortyrkommitté och Europeiska kommittén för förhindrande av tortyr, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör verka för en FN-resolution om att uppmana Turkiet att inbjuda arbetsgrupper som undersöker försvinnanden och olagliga arresteringar, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör verka för att FN ger de särskilda rapportörer som granskar utomrättsliga avrättningar och förekomsten av tortyr i uppdrag att också granska Turkiet, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör uppmana Turkiet att ratificera FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter samt dess tilläggsprotokoll, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör begära att Turkiet ratificerar 1967 års tilläggsprotokoll till 1951 års flyktingkonvention i dess helhet, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att följa upp senaste Europaparlamentets resolutioner om Turkiet vad gäller mänskliga rättigheter, demokratisering och fredlig lösning på den kurdiska frågan, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hur regeringen skall agera i ministerrådet i EU och inför EU- kommissionen för att stärka arbetet för de mänskliga rättigheterna i Turkiet. 1996/97:U640 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att anordna och erbjuda Sverige som plats för konferens om FN- organisationen 1998, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skatt på valutatransaktioner och andra inkomstkällor, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stärka folkligt inflytande över FN enligt förslag i motionen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda möjligheter till kvotering till högre tjänster inom FN, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör återkomma till riksdagen med en redogörelse för hur jämställdhetsmålet inom FN-biståndet har uppnåtts, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall verka för nya regler för att utse generalsekreterare. 1996/97:U809 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att agera för frigivandet av Alexandr Nikitin, 1996/97:U901 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall verka för inrättandet av en internationell miljödomstol, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att även miljöorganisationer får talerätt vid en internationell miljödomstol. 1996/97:Jo727 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett miljösäkerhetsråd i FN, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att till FN:s Commission on sustainable development knyta ansvaret för en miljöräddningsstyrka.
Utskottet
Ett omfattande internationellt kodifieringsarbete avseende skydd av de mänskliga rättigheterna har skett efter andra världskriget. Förenta nationerna och Europarådet framstår i det globala respektive europeiska perspektivet som de viktigaste organisationerna, som drivit detta arbete framåt. Under efterkrigstiden har uppfattningen att kritik mot kränkningar av de mänskliga rättigheterna inte utgör otillåten inblandning i en stats interna angelägenheter, vunnit allt större internationell acceptans. FN bildades 1945. Redan i FN-stadgans första artikel (mom. 3) anges att FN har att åstadkomma internationell samverkan, bl.a. vid ?befordrande och främjande av aktningen för mänskliga rättigheter och frihet för alla utan åtskillnad med avseende på ras, kön, språk eller religion?. Den universella deklarationen om de mänskliga rättigheterna, vilken antogs av generalförsamlingen den 10 december 1948, kan sägas utgöra det första steget i det nu omfattande regelsystem som upprättats genom FN:s försorg. Deklarationen följdes av de två konventionerna 1966; den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter respektive den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Därefter följde ett flertal viktiga konventioner vilka bl.a. behandlade rasdiskriminering, diskriminering av kvinnor och skydd mot tortyr. En av de senaste FN- konventionerna på MR-området rör barnets rättigheter, vilken öppnades för undertecknande 1989. Barnkonventionen har nästan vunnit universell anslutning. Samtliga sex nämnda konventioner har olika mekanismer för uppföljning. Inom FN-systemet pågår diskussioner om hur en effektivisering av uppföljdsmekanismerna skall kunna ske. Europarådet, som upprättats 1949, har också angivet i sin stadga att en av dess uppgifter är att vidmakthålla och vidareutveckla de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna undertecknades 1950. Konventionen har 1994 inkorporerats i svensk rätt. Andra grundläggande MR-instrument är den sociala stadgan från år 1961 och antitortyrkonventionen från år 1987. Det har skett en genomgripande reform av övervakningssystemet genom ett 1994 i ministerkommittén antaget tilläggsprotokoll till MR-konventionen. Kommissionen och domstolen avskaffas och ersätts av en permanent domstol med behörighet att pröva såväl individuella som mellanstatliga klagomål. Ratifikationsprocessen väntas vara klar vid halvårsskiftet 1997.
I Initiativ och åtgärder för att stärka och förbättra efterlevnaden av det folkrättsliga regelsystemet
1 Agerande för att främja de mänskliga rättigheterna och demokrati
Sammanfattning av motionerna Nedan sammanfattas motioner vilka bl.a. innehåller krav på större samverkan mellan stater för att främja de mänskliga rättigheterna och större kreativitet vad gäller att beivra kränkningar av dessa samt rekommendationer om svenskt agerande för att främja demokrati och de mänskliga rättigheterna, t.ex. genom utbyggda kontaktnät mellan medborgare i Sverige och andra länder, i bilaterala kontakter - särskilt med Sveriges programländer, samt inom EU, FN och andra internationella fora. I motion U619 (mp) kräver motionärerna att Sverige i internationella fora och i bilaterala sammanhang tar initiativ till en seriös diskussion om åtgärder för att stävja brott mot de mänskliga rättigheterna, eventuellt för att se över hela det spektrum av åtgärder som existerar i dag. Motionärerna menar att ett stort problem i det internationella umgänget är att reella möjligheter att utöva sanktioner eller att vidtaga åtgärder mot en felande stat är nästintill obefintliga. De upprepade brotten mot de mänskliga rättigheterna innebär att respekten för konventionerna på området urholkas. Sanktioner slår ofta fel och drabbar civilbefolkningen. De åtgärder som nämnts i samband med tullavtalet mellan EU och Turkiet - bl.a. tillfällig suspendering och fråntagande av rösträtt eller uteslutning av landet ur Europarådet - är enligt motionärerna exempel på ingripanden värda att ta under övervägande. I motion U636 (kd) behandlas utvecklingen de senaste 50 åren av ett normsystem för att främja respekten för de mänskliga rättigheterna men ges samtidigt exempel på det internationella samfundets oförmåga vid de senaste årens allvarliga konflikter, bl.a. i f.d. Jugoslavien, Rwanda och Burundi. Ett antal länder där det enligt motionärerna förekommer allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna (Kina, Iran och Nigeria) beskrivs även. Det är enligt motionärerna oerhört angeläget att alla stater ratificerar alla de internationella fördrag som har med de mänskliga rättigheterna att göra. I yrkande 1 begär motionärerna att ett tillkännagivande görs till regeringen om vikten av att med all kraft motverka reservationer som inskränker fördragen om mänskliga rättigheter. Normerna för de mänskliga rättigheterna måste erbjuda samma skydd för varje människa oberoende av ras, religion, sexuell läggning, kön eller ålder i vilket land hon är bor eller vistas. Motionärerna hävdar att det är angeläget att förnya metoderna för att komma längre vad gäller utvecklingen av respekten för de mänskliga rättigheterna. Det är härvid viktigt att länder som har samma uppfattning i dessa frågor, på parlamentariker- eller regeringsnivå tillsammans driver förändringar i länder med stora problem när det gäller mänskliga rättigheter (yrkande 3). I motion U623 (fp) behandlar motionärerna demokrati som mål för svensk utrikespolitik. Vår säkerhet skapas i dag inte genom oberoende och neutralitet utan genom samverkan och engagemang för ett tydligt mål - att göra Europa och Sverige så säkert som möjligt för demokratin. Detta bör enligt motionärerna (yrkande 1) vara det centrala målet för svensk utrikespolitik, Ett viktig steg för att ge demokratin dess rättmätiga plats i svensk utrikespolitik togs, hävdar motionärerna, genom medlemskapet i EU. I yrkande 2 behandlas svenskt agerande inom EU. Sverige bör bl.a. verka för att Ryssland dras in i det europeiska samarbetet - i den utsträckning Rysslands demokratiska utveckling gör det möjligt. Sverige bör vidare verka för att unionens agerande gentemot diktaturer präglas av strävan att stärka respekten för grundläggande mänskliga rättigheter och att skydda demokratiska krafter i dessa länder. Även inom andra internationella organisationer såsom FN, OSSE och Europarådet bör Sverige verka för att stärka demokratins krafter (yrkande 3). Beträffande sistnämnda organisation bör Sverige försöka motverka tendenser till urholkning av de krav på demokratiska samhällsförhållanden och respekt för mänskliga rättigheter som alltid varit avgörande för att bevilja nya länder medlemskap. Motionärerna hävdar i yrkande 4 att umgänget med diktaturer inte bör ske på högre nivå än nödvändigt. Sammanträffanden bör alltid nyttjas för att stärka de demokratiska krafterna i det aktuella landet. Handelsbojkotter bör vara sanktionerade av FN. Aktuella exempel på länder där en tydlig uppslutning till stöd för demokratins krafter är angelägen är Kina, Iran och Indonesien. Sverige skall inom ramen för EU:s medelhavspolitik betona kravet på mänskliga rättigheter och demokrati i dialogen med de associerade länderna. Detta hävdas av motionärerna i motion U613 (m) yrkande 1. Sverige bör även i den bilaterala dialogen och inom EU verka för en struktur för att främja och kontrollera respekten för mänskliga rättigheter och demokrati i södra Afrika (yrkande 2). Det område där Sverige kan ha särskild tyngd och utöva bilateralt inflytande, är i dialogen med länder som mottar ett betydande bistånd från Sverige. I yrkande 3 kräver motionärerna att regeringen årligen i samband med budgetförslaget ge riksdagen en utförlig rapport om situationen och utvecklingen när det gäller de mänskliga rättigheterna och demokratin i mottagarländerna. I yrkande 5 hävdas att ekonomiska sanktioner mycket sällan leder till framgång. Om de skall ha moralisk effekt måste i särskilt allvarliga fall, då sanktioner är motiverade, dessa vara beslutade av FN:s säkerhetsråd, I partimotionen U214 (v) yrkande 21 föreslås att en dialog skall föras, t.ex. inom den alliansfria rörelsen, om de olika kulturernas värderingar vad gäller respekten för de mänskliga rättigheterna, särskilt vad avser Asien. Detta för att främja en allmän acceptans om att rättigheterna är universella - inte specifikt västerländska - vilket framför allt flertalet asiatiska regeringar, enligt motionen hävdar. I den enskilda motionen U601 (m) önskar motionären att regeringen tillsätter en utredning för att utreda förutsättningarna och formerna för ett strukturerat kontaktnät mellan Sverige och andra länder. Många organisationer - från FN till en mängd ideella organisationer - arbetar för att uppnå fredlig samverkan. Enskilda medborgare saknar dock ofta ett eget personligt engagemang. Ju mer demokratin utvecklas i olika länder, desto viktigare blir det personliga engagemanget hos medborgarna. Viktiga områden att arbeta med är miljövård och mänskliga rättigheter liksom utbyte av kultur, teknik och forskning. Kontaktnäten kan byggas på kommunnivå. Tanken är enligt motionären att skapa väl strukturerade kontaktnät mellan organisationer och personer i en kommun eller region och motsvarande organisationer och personer i ett avgränsat område i ett annat land. Existerande vänortssamarbete är värdefullt men är ofta av låg intensitet. Genom rekommendationer och stimulansåtgärder kan arbetet struktureras och en högre intensitet uppnås.
Utskottets överväganden Främjande av respekten för de mänskliga rättigheterna ingår som ett centralt element i svensk utrikespolitik och genomsyrar Sveriges agerande på utrikespolitikens alla områden i olika internationella fora. Medlemskapet i säkerhetsrådet ger Sverige för en tvåårsperiod ytterligare ett forum att agera i för att driva frågor om mänskliga rättigheter och humanitära frågor. I motion U619 (mp) önskar motionärerna en översyn av åtgärder som kan vidtas vid brott mot de mänskliga rättigheterna. I motion U623 (fp) yrkandena 3 och 4 hävdas bl.a. vikten av att Sverige i olika fora agerar för att stärka demokratin och att det officiella umgänget med diktaturer inte sker på högre nivå än nödvändigt samt att sanktioner skall vara beslutade i FN:s säkerhetsråd. I motion U613 (m) yrkande 5, hävdas också att sanktioner som påtryckningsmedel endast bör komma i fråga efter beslut av säkerhetsrådet. I motion U636 (kd) yrkande 1 begärs att Sverige skall motverka reservationer till internationella MR-konventioner. I motionens yrkande 3 begärs att Sverige på parlamentariker- och regeringsnivå verkar för förbättringar vad avser situationen beträffande de mänskliga rättigheterna i länder med problem på detta område. Utskottet har i tidigare betänkanden om mänskliga rättigheter, senast i betänkande 1994/95:UU24, noterat att Sverige sedan en lång tid, såväl bilateralt som multilateralt, aktivt verkar för att öka anslutningen till de internationella konventionerna på området för de mänskliga rättigheterna. I samma betänkande konstateras även att Sverige länge aktivt sökt motverka det stigande antalet folkrättsstridiga reservationer till konventionerna om de mänskliga rättigheterna. Detta viktiga arbete bör enligt utskottets mening fortgå. Utskottet anser vidare att det finns en rad åtgärder som kan vidtagas gentemot ett land som kränker de mänskliga rättigheterna. Frågan om åtgärder måste dock, enligt utskottets mening, grundas på en grundlig analys och avvägning av dess positiva och negativa effekter. När det gäller medlemskap i organisationer är det enligt utskottets uppfattning viktigt att kraven på ansökarländer inte urholkas. Samtidigt måste beaktas att det kan vara lättare att positivt påverka en stat i MR-hänseende inifrån organisationer. En isolering i form av suspension eller ett förvägrat medlemskap kan försämra eller omintetgöra en dialog. Det kan noteras att EU regelmässigt inför s.k. suspensionsklausuler i sina handels-, bistånds- och andra avtal med icke- medlemsstater. Avtalen kan suspenderas om staten i fråga inte uppfyller sina åtaganden beträffande de mänskliga rättigheterna. Beträffande internationellt besöksumgänge anser utskottet att någon generell regel för på vilken nivå sådant skall hållas, ej kan uppsättas. I varje enskilt fall får syftet med besöket och vad man önskar uppnå med detta beaktas. Utskottet noterar att statsminister Göran Persson i riksdagsdebatten den 20 november 1996 framförde att känsliga beslut om besöksutbyte, i enlighet med tidigare etablerad praxis, skall förankras i utrikesnämnden, innan de fattas. Vad gäller sanktionsinstrumentet anser utskottet inledningsvis att det tyvärr ofta visar sig att civilbefolkningen drabbas hårt av sanktioner. Utskottet noterar att Sverige arbetar aktivt bl.a. inom FN för att förfina sanktionsinstrumentet. Beträffande kraven på att sanktioner skall vara grundade på beslut i FN:s säkerhetsråd vill utskottet anföra följande: Det är värdefullt om FN:s säkerhetsråd beslutar om sanktioner - men det är inte alltid nödvändigt - för att ge moralisk legitimitet och effekt åt sanktionsbeslut. Enligt den sanktionslag som antogs av riksdagen 1996 (SFS 1996:95) kan regeringen under vissa förutsättningar besluta om sanktioner efter beslut i FN:s säkerhetsråd eller efter beslut av EU, inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Det finns en rad metoder och mekanismer för att främja och upprätthålla respekten för de mänskliga rättigheterna. Till sex av FN:s konventioner om mänskliga rättigheter finns implementeringsorgan upprättade, vilka bl.a. granskar rapporter från konventionsstaterna om huruvida de uppfyller sina åtaganden. Liknande system förekommer även inom Europarådet. Inom FN-systemet är de mest centrala organen, vilka behandlar situationen beträffande de mänskliga rättigheterna, FN:s generalförsamling (inom ramen för det arbete som bedrivs inom det tredje utskottet) och kommissionen för de mänskliga rättigheterna (MR-kommissionen). Vid sina möten behandlar dessa organ MR- situationen i en rad länder. Till MR-kommissionen finns knutet ett stort antal specialrapportörer, både länderrapportörer och tematiska sådana, vilka övervakar och rekommenderar förbättringar beträffande respekten för de mänskliga rättigheterna på sina anvisade områden. Ett exempel på en ny mekanism inom FN för att främja de mänskliga rättigheterna är det MR-kontor som är under upprättande i Colombia. Ett viktigt arbete för att främja respekten för de mänskliga rättigheterna bedrivs inom Europarrådet och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE). Ett allt viktigare instrument i OSSE:s konfliktförebyggande och MR-främjande verksamhet är de fältrepresentationer som sänds ut för att främst arbeta för att förhindra konflikter. Utskottet har erfarit att Europarådets parlamentariska församling nyligen beslutat inrätta en särskild granskningskommitté, vilken väsentligt ökar möjligheterna att övervaka att alla medlemsstater uppfyller sina åtaganden som medlemmar. En procedur för övervakning finns även inom Europarådets ministerkommitté. Utskottet konstaterar att mekanismerna för att övervaka och beivra brott mot de mänskliga rättigheterna ständigt behöver utvecklas och förbättras. Strävanden i denna riktning sker kontinuerligt i olika internationella fora och är en fortlöpande process där Sverige spelar en aktiv roll. Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt att länder med samma uppfattning samarbetar på parlamentariker- och regeringsnivå för att verka pådrivande gentemot länder där det förekommer kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Ett sådant samarbete förekommer redan på parlamentarikernivå inom bl.a. Europarådets respektive OSSE:s parlamentariska församlingar och även inom ramen för arbetet inom parlamentarikerorganisationer som IPU, AWEPA och PGA. På regeringssidan är det väl känt att Sverige samarbetar med likasinnande stater på MR-området. Med vad som ovan anförts anses motionerna U613 (m) yrkande 5, U619 (mp), U623 yrkande 3 och 4 samt U636 (kd) yrkandena 1 och 3 besvarade. I motion U613 (m) yrkandena 1-3 krävs att Sverige inom EU skall betona MR- och demokratifrågor i dialogen inom ramen för medelhavspolitiken, att Sverige skall verka för att främja en struktur för respekt för mänskliga rättigheter och demokrati i södra Afrika samt att regeringen i samband med budgetprocessen skall ge riksdagen en utförlig rapport angående respekten för de mänskliga rättigheterna och demokratin i mottagarländerna. I motion U623(fp) yrkande 1 betonas att demokrati bör vara ett centralt mål i svensk utrikespolitik och i yrkande 2 behandlas svenskt agerande inom EU. I motion U214 (v) yrkande 21 kräver motionärerna bl.a. att dialog skall föras, t.ex. inom den alliansfria rörelsen, för att främja uppfattningen att de mänskliga rättigheterna är universella, inte specifikt västerländska. Utskottet konstaterar att främjandet av respekten för de mänskliga rättigheterna och demokrati är en ledstjärna i Sveriges agerande på utrikespolitikens område i olika internationella fora. Dessa rättigheters universalitet är en viktig utgångspunkt i detta arbete. Inom EU förs en kontinuerlig dialog, inte bara med associationsländerna, utan med nästan samtliga länder runt Medelhavet, inom ramen för den s.k. Barcelonaprocessen. Krav på demokrati och mänskliga rättigheter ingår där som en viktig fråga. Utskottet har, senast i betänkande 1996/97:UU3 Europa- Medelhavsavtalet mellan EU och Marocko, förordat att Sverige till fullo bör utnyttja de möjligheter som avtalet ger för att föra dialogen vidare med Marocko vad gäller bl.a. respekten för de mänskliga rättigheterna. I reglerna för EU:s biståndssamarbete med de sydliga partnerländerna, den s.k. MEDA-förordningen, ingår också krav på respekt för de mänskliga rättigheterna och demokrati. Utskottet noterar att Sverige agerar aktivt i dessa frågor inom EU. Utskottet har vidare vid en föredragning inför utskottet erfarit att regeringen inom ramen för det s.k. Partnership Africa-projektet avser föra en dialog med länder i Afrika, bl.a. på området mänskliga rättigheter och demokrati. Utskottet välkomnar detta initiativ. Utskottet noterar även att länderna i södra Afrika inom ramen för Southern Africa Development Community (SADC) skapat ett nytt organ för säkerhetsfrämjande samarbete. Detta organ har presenterats för EU:s utrikesministrar vid ett möte mellan EU och SADC i Windhoek i oktober 1996, varvid erbjudanden om stöd framfördes. Därefter har studiebesök, seminarier m.m. genomförts. Sverige är aktivt inom detta samarbete och som grund för det svenska engagemanget ligger bl.a. en utredning om säkerhet och utveckling i Afrika, vilken presenterades för utrikesutskottet våren 1996. Sverige för inom ramen för biståndssamarbetet en kontinuerlig dialog med samarbetsländerna om respekten för de mänskliga rättigheterna, och utskottet kunde vid en studieresa till södra Afrika i augusti 1996 konstatera att främjande av demokrati och mänskliga rättigheter ingår i såväl det multilaterala som bilaterala samarbetet i regionen. Utskottet välkomnar den beskrivna utvecklingen och konstaterar att de insatser som görs ligger väl i linje med de mål riksdagen uppställt. Därmed anser utskottet motionerna U613 (m) yrkandena 1 och 2, U623 (fp) yrkandena 1 och 2 samt U214 (v) yrkande 21 besvarade. Riksdagen får löpande information i olika former beträffande tillståndet i Sveriges mottargarländer vad avser respekten för de mänskliga rättigheterna och demokratin. Detta sker bl.a. i olika propositioner och regeringsskrivelser, i interpellationssvar, i samband med utskottsbesök och resor samt genom den löpande rapportering från Sveriges ambassader, som delges med riksdagens ledamöter. Utskottet behandlade i betänkande 1994/95:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete frågan om bilaga till budgetpropositionen och uttalade sig härvid positivt över denna möjlighet till information avseende MR- och demokratiutveckling i samarbetsländerna. För närvarande pågår en utvärdering av den nya budgetprocessen och det beslutsunderlag som föreläggs riksdagen inför budgetbehandlingen. Utskottet förutsätter, vilket framfördes i ovan nämnda betänkande, att det även fortsättningsvis kommer att ges en samlad bild av läget beträffande respekten för de mänskliga rättigheterna och demokrati i mottagarländerna, lämpligen i likhet med tidigare modell då en sådan redogörelse utgjorde bilaga till budgetpropositionen. Med det ovan anförda anser utskottet motion U613 (m) yrkande 3 besvarad. I motion U601 (m) begärs att regeringen skall utreda formerna för ett strukturerat kontaktnät mellan organisationer och personer i Sverige med motsvarande organisationer och personer i andra länder. Utskottet har inhämtat att Nämnden för Sverigeinformation i utlandet har uppmärksammat det stora lokala intresse som finns för internationella kontakter. Nämnden arbetar därför aktivt för att förmedla kontakter och främja kontaktnät såväl med länsstyrelser, kommuner som andra regionala nätverk. På initiativ av nämnden och i samarbete med Svenska Institutet anordnas kurser i Sverigekunskap för personer som kommer att vara aktiva i internationella kontaktnät. Sveriges ambassader kan dessutom vara behjälpliga med att förmedla lämpliga kontakter. Utskottet ser positivt på de ökade internationella kontakter och det utbyte som sker på lokal nivå men anser inte att någon utredning om mer strukturerade former för dessa förbindelser är behövlig. Motion U601 (m) avstyrks därmed.
2 FN
Sammanfattning av motionerna Ett flertal motioner behandlar FN:s viktiga roll för att förstärka folkrätten samt innehåller förslag till reformering av FN-systemet. I Vänsterpartiets partimotion U214 yrkande 6 hävdas att en viktig uppgift för FN-systemet för att förstärka folkrätten och få den efterlevd är att inrätta en permanent domstol för folkmordsbrott och krigsförbrytelser. I motion U209 (kd) yrkande 16 pekas också på den viktiga roll som den internationella krigsförbrytartribunalen i Haag spelar i det konfliktförebyggande arbetet. I U214 (v) yrkande 23 hävdas att FN har ett ansvar för att följa den politiska utvecklingen och ge den demokratiska processen nödvändigt stöd i de länder där demokratisk kultur saknas. Det räcker inte med valövervakning. I motion U613 (m) yrkande 4 hemställs att regeringen i det internationella samarbetet inom FN föreslår att dess generalförsamling får en utförlig rapport om och genomför en årlig debatt om läget beträffande de mänskliga rättigheterna och demokrati i medlemsländerna. I motionen U640 (v) behandlas FN:s reformering. Motionärerna ställer sig i huvudsak bakom regeringens strävanden att få till stånd reformer. Vänsterpartiet har fått gehör för flera av sina förslag till hur FN:s effektivitet skall kunna ökas och verksamheten förbättras. I förevarande motion ges därför endast nya uppslag, utöver dem som tidigare tagits upp. I yrkande 1 föreslås att Sverige skall erbjuda sig att stå värd för en konferens om FN-organisationen under 1998. Det folkliga inflytandet i FN bör stärkas (yrkande 3). Ett förslag är att inför officiella FN-konferenser arrangera någon form av ?Civilt forum? med cirka 100 representanter från varje region. Representanterna skulle mötas dagarna innan högsta församlingen sammanträffar för att sedan framföra sina synpunkter till stats- och regeringscheferna. Regionala konferenser skulle föregå mötet så att förslagen var väl förberedda. Ett annat uppslag är att partier och folkrörelser ges utökade möjligheter att delta vid FN-förhandlingar, exempelvis vid MR- kommissionens årliga konferens i Genève eller översynskonferensen för särskilt inhumana vapen. Sverige bör vidare (yrkande 6) verka för nya regler för utseende av FN:s generalsekreterare. I motionen hänvisas till idéskriften ?A world in need of leadership: Tomorrow´s United Nations? av Brian Urquhart och Erskine Childers i vilken det förs ett resonemang om ett nytt system där generalsekreteraren utses för endast en period om 7 år och där inte endast generalförsamlingen utan även regeringar, frivilliga organisationer och alla intresserade skall få nominera och delta i arbetet med att få fram en ny generalsekreterare. I motionerna U640 (v) yrkande 2 samt U210 (v) yrkande 2 stöder motionärerna förslag som bl.a. framförts i rapporten ?A Call to Action? från FN- kommissionen för ?global governance? rörande hur FN skall kunna skaffa sig nya inkomstkällor. Förslagen avser skatt på valutatransaktioner (den s.k. Tobinskatten) samt andra inkomstkällor såsom skatt på flygresor.
Utskottets överväganden FN har under hela efterkrigstiden spelat en avgörande roll för att förstärka folkrätten. Den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna antogs den 10 december 1948 av FN:s generalförsamling. Med denna deklaration som grund har därefter ett stort antal FN-konventioner antagits i syfte att göra skyddet av de mänskliga rättigheterna heltäckande för varje individ. Ett viktigt arbete för att främja de mänskliga rättigheterna har också bedrivits under de sex stora världskonferenser FN arrangerat under 1990-talet om miljö och utveckling (Rio 1992), de mänskliga rättigheterna (Wien 1993), befolkning och utveckling (Kairo 1994), social utveckling (Köpenhamn 1995), kvinnors jämställdhet (Peking 1995) samt boende och bebyggelse (Istanbul 1996). I motion U214 (v) yrkande 6 tar motionärerna upp vikten av att skapa en permanent domstol för folkmordsbrott och krigsförbrytelser. Motion U209 (kd) yrkande 16 pekar på betydelsen av krigsförbrytartribunalen för forna Jugoslavien i Haag. Utskottet konstaterar att ett viktigt arbete har bedrivits inom FN under ett antal år för att få till stånd en permanent domstol för folkmordsbrott och krigsförbrytelser. Utrikesutskottet uttalade redan i betänkande 1992/93:UU3 Mänskliga rättigheter sitt stöd för detta arbete, som då nyligen inletts i FN:s folkrättskommission (International Law Commission, ILC). Förhoppningarna är att en konvention om en internationell brottmålsdomstol (Permanent International Criminal Court) skall kunna färdigställas till 1998. Domstolen skall kunna döma personer som gjort sig skyldiga till folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten (dvs. systematiska MR-brott i stor skala) och som inte åtalas i nationella domstolar. Utskottet uppskattar den aktiva roll som Sverige spelar i arbetet med att förverkliga domstolen. Utskottet anser även att krigsförbrytartribunalen i Haag har en viktig uppgift vilket den, trots ogynnsamma förutsättningar, försöker utföra på bästa sätt. Med vad ovan anförts anses motionerna U214 (v) yrkande 6 och U209 (kd) yrkande 16 besvarade. I motion U214 (v) yrkande 23 pekas på FN:s viktiga roll för att ge demokratiska processer nödvändigt stöd i länder som saknar demokratisk kultur. Motion U613 (m) yrkande 4 föreslår att FN:s generalförsamling bör genomföra en årlig debatt om läget beträffande de mänskliga rättigheterna och demokrati i medlemsländerna. Utskottet konstaterar att FN:s roll för att stödja nya demokratier inte stannar vid valövervakning. Viktiga insatser utförs i många länder genom det utvecklingssamarbete som FN:s olika fackorgan bedriver. Denna verksamhet genomsyras av respekten för de mänskliga rättigheterna. FN spelar även en viktig roll i främjandet av de mänskliga rättigheterna på såväl implementerings- som övervakningssidan, vilket beskrivits på andra ställen i betänkandet. Mänskliga rättigheter debatteras kontinuerligt i generalförsamlingens tredje utskott. Utskottet finner därför inte anledning att förespråka någon särskild debattdag i generalförsamlingen om de mänskliga rättigheterna då ett omfattande arbete redan bedrivs inom FN-systemet på detta område. Med detta anser utskottet motion U214 (v) yrkande 23 och motion U613 (m) yrkande 4 besvarade. I motion U640 (v) behandlas FN:s reformering. I yrkandena föreslås att Sverige skall erbjuda sig att stå värd för en konferens 1998 om FN-organisationen (yrkande 1), förslag om nya inkomstkällor för FN (yrkande 2), att ett civilt forum inrättas inför större FN-konferenser (yrkande 3) samt nya regler för utseende av FN:s generalsekreterare (yrkande 6). Att FN behöver reformeras för att bättre motsvara de krav som ställs på organisationen är ställt utom allt tvivel. Sverige har under en längre tid aktivt verkat för genomgripande reformer av FN-systemet. Kommissionen för globalt samarbete, vilken leddes av Ingvar Carlsson och Shridath Rampahl analyserade i sin rapport ?Det globala grannskapet? reformbehoven. Utskottet har tidigare uttalat stöd i allt väsentligt för de tankegångar som framfördes i rapporten och har även ställt sig bakom de svenska ställningstagandena angående FN:s reformering såsom de redovisades i regeringens skrivelse 1995/96:40 FN inför framtiden. Denna utskottets inställning framfördes i betänkande 1995/96:UU1. I betänkandet konstaterades även att Sverige aktivt deltar i de fem arbetsgrupper som generalförsamlingen inrättat för att studera reformeringen av FN. Dessa är: Säkerhetsrådets utvidgning och sammansättning, FN:s finansiella situation, En dagordning för fred, En dagordning för utveckling och Stärkande av FN. Utskottet välkomnade också i betänkandet en utveckling mot en förstärkning av det folkliga deltagandet i FN:s arbete och noterar att det förslag om ett civilt forum som framförs i motion U640 överensstämmer med rekommendationerna från Kommissionen för globalt samarbete. Beträffande behovet av nya finansieringsformer har utskottet i nämnda betänkande uttalat att den viktigaste omedelbara reformen vad beträffar FN är att få ordning på organisationens ekonomi. Stabilare finansieringsformer och en jämnare bördefördelning mellan givarländerna är inte minst viktig för FN:s utvecklingsarbete, anfördes det vidare i betänkandet. De förslag om bl.a. valutaskatt som framförts av Kommissionen för globalt samarbete ansågs av utskottet vara värda att studera närmare. Utskottet har även i ovan nämnda betänkande uttalat sig positivt för en konferens 1998 om FN-organisationen. Utskottet anser det dock inte på sakernas nuvarande ståndpunkt lämpligt att riksdagen tar ställning till huruvida Sverige bör erbjuda sig att vara värd för en sådan konferens. Utskottet har erfarit att Sverige genom den s.k. 16-gruppen medverkar till att politiskt momentum upprätthålls för reformer av FN och för uppföljning av vissa förslag i rapporten från Kommissionen för globalt samarbete. Ett annat viktigt arbete där Sverige är aktivt är Nordiska FN-projektet (ett arbete som inleddes redan 1991) angående FN:s reformering på det ekonomiska och sociala området. Den 20 januari 1997 överlämnades en slutrapport till FN:s generalsekreterare. Reformförslaget utgår från FN:s arbete på landnivå där samordning föreslås ske genom tillskapandet av ett sammanhållet FN-kontor med ett gemensamt landprogram. Vidare föreslås en mer flexibel personalpolitik. Nya finansieringskällor bör enligt reformpaketet också tas fram. Utskottet vidhåller de synpunkter på arbetet med FN:s reformering vilka framfördes i tidigare nämnda betänkande samt välkomnar de nya reformförslag som presenterats av Nordiska FN-projektet. Utskottet stödjer vidare en ökad öppenhet kring formerna för valet av generalsekreterare och ser positivt på frågan om en förlängd mandatperiod för denne. Med hänvisning till vad som ovan anförts anses därmed motion U640 yrkandena 1-3 och 6 samt motion U210 (v) yrkande 2 besvarade.
3 Jämställdhet mellan män och kvinnor
Motionerna I motion U640 (v) yrkande 5 anförs att regeringen bör återkomma till riksdagen med en redogörelse för hur jämställdhetsmålet har uppnåtts inom FN-biståndet. För att stärka andelen kvinnor på höga poster inom FN bör Sverige även agera för att få till stånd en utredning om möjligheten till kvotering till högre tjänster inom FN, yrkande 4. I partimotion U214 (v) yrkande 17 krävs likaledes att Sverige skall verka för ökad kvinnlig representation inom FN samt även inom EU:s olika organ.
Utskottets överväganden Utskottet har tidigare i olika sammanhang haft anledning att ta ställning till jämställdhetens roll i utvecklingssamarbetet. Senast skedde detta genom att utskottet i betänkande 1995/96:UU18 tillstyrkte regeringens förslag att jämställdhet mellan kvinnor och män skall vara ett mål för Sveriges internationella utvecklingssamarbete. I betänkandet tog utskottet, med anledning av motionsyrkanden härom, också ställning för en förbättrad jämställdhet i de internationella organisationernas sekretariat. Sverige tog en rad initiativ vid FN:s fjärde kvinnokonferens i Peking för att stärka kvinnors och flickors ställning generellt i beslutsfattande, i ekonomiska sammanhang, genom ökad respekt för kvinnors mänskliga rättigheter, åtgärder mot våld mot kvinnor etc. Utskottet har erfarit att det även fortsättningsvis bedrivs ett omfattande arbete - med Sverige som en av de pådrivande länderna, för att uppmärksamma jämställdhetsfrågor bl.a. inom FN:s utvecklingssamarbete. Ett aktuellt exempel är Ecosoc som under sommaren 1997 skall behandla frågan om integrerande av ett genderperspektiv (mainstreaming) i hela FN:s arbete inför millennieskiftet. Ett annat positivt förslag som Sverige drev vid Pekingkonferensen, och som nu realiserats, är att en hög tjänst med ansvar för jämställdhetsfrågor inrättats i sekretariatet. Tjänsten har tillskapats för att från FN:s högsta ledning tillse att jämställdhetsperspektiv tillämpas, såväl i FN:s externa verksamhet som i den egna personalpolitiken. Regeringen har senast i skrivelse 1996/97:41 Jämställdhetspolitiken redogjort för de särskilda ansträngningar som gjorts inom EU för att främja en jämn könsfördelning bland de svenskar som fått tjänster inom EU:s institutioner. Sverige uppges även aktivt arbeta generellt med att lyfta fram vikten av en bättre könsfördelning bland de anställda i EU:s institutioner. Utskottet noterar med tillfredsställelse att Sverige fortsätter att aktivt verka pådrivande i det internationella jämställdhetsarbetet. Några krav på kvotering vid tillsättandet av tjänster bör däremot enligt utskottets mening för närvarande ej aktualiseras. Med vad som ovan anförts anser utskottet motionerna U640 (v) yrkandena 4 och 5 samt U214 (v) yrkande 17 besvarade.
4 Dödsstraffet
Sammanfattning av motionen I motion U633 (s) kräver motionärerna att Sverige skall spela en mer aktiv och pådrivande roll i internationella fora såsom FN, EU och Europarådet för dödsstraffets avskaffande. Även i de bilaterala kontakterna med länder som har dödsstraff måste dettas avskaffande och andra MR-frågor ständigt framhållas. Regeringen bör även tillmötesgå Europarådets parlamentarikerförsamlings önskemål och se till att resurser anvisas till olika informationsinsatser mot dödsstraffet.
Utskottets överväganden Utskottet konstaterar att Sverige systematiskt under en lång rad av år verkat i internationella fora för ett undantagslöst avskaffande av dödsstraffet. Dessa ansträngningar har utskottet uttalat sitt stöd för, senast i betänkande 1993/94:UU26. Utskottet konstaterar att det i internationell rätt inte finns något förbud mot dödsstraff, däremot finns det specifika internationella instrument som förbjuder användande av dödsstraff i fredstid. Dessa är främst det andra fakultativa tilläggsprotokollet till FN:s konvention om politiska och medborgerliga rättigheter (ICCPR) och Europakonventionens sjätte tilläggsprotokoll. Därtill finns rekommendationer utfärdade av Ecosoc om minimigarantier för behandlingen av dödsdömda. Sverige arbetar aktivt för dödsstraffets avskaffande i olika internationella fora såsom FN, OSSE och Europarådet. Under FN:s generalförsamlings 49:e möte (1994) var Sverige medförslagsställare till en resolution om dödstraffets avskaffande, vilken dock ej fick majoritet. En resolution mot godtyckliga och summariska avrättningar, vilken tas upp på svenskt initiativ, brukar årligen antas i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna. EU-länderna har ännu inte lyckats ena sig om en gemensam handlingslinje gentemot länder som tillämpar dödsstraff. Det finns dock ett, ännu ej antaget, förslag till gemensamt synsätt, vilket i praktiken styr EU:s agerande i frågan. Detta innebär att EU-länderna ibland gör gemensamma démarcher när länder utdömer eller verkställer dödsstraff i strid mot bestämmelserna om minimiregler för dödsdömda, vilka återfinns i det andra tilläggsprotokollet till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR) eller i strid med Ecosoc:s rekommendationer. När länder upphäver moratorier rörande dödsstraff brukar också gemensamma démarchér göras av EU. Europarådet kräver i praktiken att nya medlemsstater åtminstone förbinder sig att införa ett moratorium avseende dödsstraff. Det är tyvärr känt att sådana löften brutits av bl.a. Ryssland och Ukraina. Även inom OSSE har Sverige agerat, vilket senast skedde genom att Sverige tillsammans med Spanien och Portugal vid översynskonferensen i Lissabon i december 1996 enades om ett anförande för att uppmärksamma frågan om dödsstraff. Bland annat framhölls vikten av principen att ingen skall utlämnas eller återsändas till ett land där han eller hon riskerar dödsstraff eller summarisk eller godtycklig avrättning. Utskottet har även noterat att regeringen bilateralt arbetar för att förmå stater att ansluta sig till konventioner enligt vilka de förbinder sig att avskaffa dödsstraffet i fredstid. Sverige agerar också bilateralt gentemot stater som inte anses uppfylla rekommendationerna om behandling av dödsdömda. Utskottet anser det vara av stor vikt att regeringen fortsätter det enträgna arbetet för att avskaffa dödsstraffet och utgår därvid från att lämpliga åtgärder vidtas för att genom information och undervisning härom söka påverka opinionen. Med vad som ovan anförts anses motion U633 (s) besvarad.
5 Urbefolkningars rättigheter
Sammanfattning av motionen Motion U630 (mp) behandlar minoriteternas rättigheter. I yrkande 2 krävs att urbefolkningarnas rätt till självbestämmande respekteras. I motionen citeras ett återkommande krav som ställts vid olika världskonferenser för urbefolkningar:
De bör ha full självbestämmande över sina landområden, sina institutioner och sig själva. Även om de inte väljer att upprätta sina egna stater bör de ha full rätt att delta i sitt lands politiska och kulturella liv, använda sina landområdens naturresurser som de tidigare gjort, återfå eller ersättas för de landområden som de förlorat. De bör också få fortsätta att utöva sina seder och bruk inklusive sin religion på det sätt de vill. I motionen ställs frågan om lösningen för urbefolkningarna skulle ligga i ett erkännande av varje folkgrupps rätt till självbestämmande. Motionärerna refererar Kommissionen om globalt samarbete, vilken i sin rapport bl.a. pekade på riskerna för den globala säkerheten och stabiliteten med en alltför långt driven ?fragmentisering?. Motionärerna hävdar därför att åtgärder många gånger borde sättas in för att angripa bakomliggande orsaker till en minoritetsgrupps önskan att t.ex. bryta sig ur en stat såsom hjälp att upprätta en fungerande rättsstat där respekten för alla gruppers mänskliga rättigheter upprätthålls. I yrkande 3 påfordras att Sverige intar en mer aktiv hållning i urbefolkningsfrågorna, i synnerhet som FN utlyst ett urbefolkningsårtionde för åren 1994-2003.
Utskottets överväganden Utskottet har under en följd av år (senast i betänkande 1994/95:UU24) framhållit att urbefolkningars mänskliga rättigheter bör ses i perspektivet av alla individers mänskliga rättigheter. Det är angeläget att verka för att alla personer inom etniska minoriteter åtnjuter grundläggande fri- och rättigheter, rätten till egen kulturell identitet och ett eget kulturliv, rätten till egen religion och rätten till ett eget språk. Utskottet har med tillfredsställelse noterat att Sverige var medförslagsställare till samtliga resolutioner om urbefolkningar under förra årets möte med FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna, liksom vid höstens generalförsamling, där det även hölls ett nordiskt anförande om urbefolkningar. Utskottet har vidare redan i ovan nämnda betänkande, 1994/95:UU24, konstaterat att Sverige stöder planerna på att inrätta ett permanent forum inom FN för urbefolkningsfrågor och deltar, tillsammans med övriga nordiska länder, i arbetet med en FN-deklaration om ursprungsfolkens rättigheter. Målet är att deklarationen skall kunna antas och ett permanent forum inrättas före urbefolkningsårtiondets slut. I anledning av FN:s årtionde för urbefolkningsfrågor har regeringen tillsatt en urbefolkningsdelegation vilken är sammansatt av representanter för samerna och experter från Utrikes-, Jordbruks-, Kultur- och Utbildningsdepartementet. Delegationen initierar, planerar och genomför seminarier, utställningar m.m. som ligger i linje med syftena bakom urbefolkningsårtiondet. Delegationen arbetar också med att analysera frågor som utgjort hinder för Sveriges ratificering av ILO- konvention nr 169. Med vad som ovan anförts anser utskottet motion U630 (mp) yrkandena 2 och 3 besvarade.
6 Internationella miljöfrågor m.m.
Sammanfattning av motionerna I motion U618 (mp) anförs att den första gången en god miljö nämndes i anslutning till de mänskliga rättigheterna var i Stockholmsdeklarationens (1972) första princip vilken lyder: ?Man has the fundamental right of freedom, equality and adequate conditions of life, in an environment of quality that permits a life of dignity and well-being.? I motionen hävdas att Sverige bör verka för att rätten till god miljö erkänns som en självständig mänsklig rättighet då en god miljö utgör en nödvändig förutsättning för att de mänskliga rättigheterna skall kunna garanteras i framtiden. En otjänlig miljö kan helt förta värdet av grundläggande mänskliga rättigheter såsom rätten till liv och hälsa eftersom majoriteten av världens befolkning i dag saknar möjlighet att fly undan miljöproblemen genom att flytta till ännu oskadade områden. I partimotion Jo727 (c) hävdas att FN:s miljöarbete måste bli bättre. Miljöpolitiken måste prioriteras i FN och i all internationell politik. Det gäller hot mot miljö- och naturresurser, ökade ekonomiska klyftor, befolkningsutvecklingen och akuta katastrofer. För att hantera dessa krävs att ett miljösäkerhetsråd inrättas inom FN-systemet. I motionens yrkande 10 hemställs att detta tillkännages regeringen. I yrkande 11 krävs att regeringen aktualiserar en förstärkning av FN:s Commission on Sustainable Development (CSD) med en räddningsstyrka för miljön. Enskilda länder har ofta svårt att själva hantera naturkatastrofer. I motion U603 (mp) uppmärksammas FN:s miljöprogram (UNEP). Det är enligt motionärerna dags att stärka UNEP:s roll inom FN-systemet. Sverige bör verka för att UNEP ombildas till fackorgan. Med självständig rättslig status, ett stort antal medlemmar och budget som ej är avhängig av frivilliga bidrag skulle UNEP få mycket bättre förutsättningar att lansera långsiktiga miljöprogram. I motion U809 (mp) yrkande 3 krävs att regeringen skall agera för ett frigivande av den f.d. officeren Alexandr Nikitin. Denne arresterades för att han försett miljörörelsen Bellona i Norge med information om miljöproblemen i Ryssland. Nikitin har vågat avslöja det globala hot som finns på Kolahalvön. Koncentrationen där av kärnvapen, radioaktivt avfall till havs m.m. utgör enligt motionärerna den största säkerhetsrisken mot Sverige. I motion U901 (mp) yrkande 1 påkallas att Sverige skall verka inom FN för att en internationell miljödomstol inrättas. De problem som finns relaterade till miljön och internationella konflikter är inte längre nationella problem utan de berör hela världen. Därför är det angeläget att tillskapa ett oberoende organ som endast har till uppgift att döma i miljörättsliga ärenden. I motionens yrkande 2 anförs att det är viktigt att domstolen utformas på så sätt att berörda parter, t.ex. miljöorganisationer såväl som stater, har talerätt vid domstolen.
Utskottets överväganden Att förbättra miljön såväl i Sverige som globalt är en central prioritet i svensk politik. Främjande av god miljö är ett av målen för det svenska utvecklingssamarbetet och för vårt samarbete med Öst- och Centraleuropa. Vad gäller frågan om att god miljö skall erkännas som en mänsklig rättighet vill utskottet anföra följande. Sedan FN:s tillkomst har ett omfattande arbete lagts ned på att definiera begreppet mänskliga rättigheter, att kodifiera dessa rättigheter i folkrättsligt bindande instrument och att verka för att staterna uppfyller sina åtaganden på området. Utskottet anser att det är av vikt att begreppet mänskliga rättigheter inte görs otydligt. Det går inte i dag att förutse hur ett internationellt kodifieringsarbete rörande mänskliga ?miljö?-rättigheter skulle utvecklas och hur ett sådant arbete skulle påverka det arbete som redan bedrivs för att få stater att efterleva nu allmänt erkända mänskliga rättigheter. Utskottet finner därför i dagens läge inte skäl att i internationella sammanhang aktualisera denna fråga. Därmed avstyrks motion U618 (mp). Utskottet har tidigare vid flera tillfällen tidigare, bl.a. i betänkande 1994/95:UU24, behandlat frågan om huruvida en internationell miljödomstol bör inrättas. Utskottet konstaterade i nämnda betänkande att en särskild miljökammare har inrättats med tidsbegränsat mandat vid Internationella domstolen i Haag. Det konstaterade vidare att EG-domstolen behandlar ett stort antal mål av miljörättslig karaktär samt att en FN-domstol för havsrättsliga spörsmål förväntas inrättas i Hamburg. Utskottet konstaterade slutligen att ? nuvarande ordning för hantering av internationella miljömål är till fyllest?. Utskottet har erfarit att mandatet för den särskilda miljökammaren i Internationella domstolen i Haag, vilket löper ut i februari 1997, med största sannolikhet kommer att förlängas med ytterligare en treårsperiod. Utskottet konstaterar också att den aviserade havsrättsdomstolen i Hamburg nu har inrättats. Utskottet finner därför inte skäl att ändra den tidigare intagna ståndpunkten att nuvarande ordning är till fyllest, varför motion U901 (mp) yrkandena 1 och 2 avstyrks. I motion Jo727 (c) krävs att ett miljösäkerhetsråd inrättas inom FN-systemet (yrkande 10) samt hemställs i yrkande 11 att regeringen skall verka för att en räddningsstyrka för miljön upprättas inom FN:s kommission för hållbar utveckling (CSD). I motion U603 (mp) krävs att UNEP skall ombildas till ett fackorgan. Utskottet konstaterar att Sverige arbetar aktivt för att främja frågor om miljö och hållbar utveckling inom FN-systemet och i övriga internationella fora. Ett viktigt forum är härvid FN:s kommission för hållbar utveckling (CSD). Dess mandat kommer att behandlas vid den kommande översynen av FN:s konferens om miljö och utveckling vid det extra möte som FN:s generalförsamling håller i juni 1997. Det är enligt utskottets mening viktigt att förtydliga och förstärka CSD:s mandat. FN:s avdelning för humanitära frågor (DHA) har redan ett ansvar för att samordna räddningsresurser i samband med katastrofer. Utskottet kan därför inte stödja förslaget om inrättande av en räddningsstyrka. Utskottet har inhämtat att UNEP hållit styrelsemöte den 27/1 till den 7/2 1997 i Nairobi varvid frågor om hur UNEP kan stärkas diskuterades. Även dessa frågor kommer att behandlas vidare vid det kommande extra mötet med FN:s generalförsamling. Utskottet instämmer i de uppfattningar som framförs i motionerna U603 (mp) och Jo727 (c) yrkandena 10 och 11 om vikten att stärka FN-systemets organ för miljöfrågor. Utskottet finner dock inför det förestående extramötet i generalförsamlingen att det inte finns anledning att föregripa de pågående diskussionerna. Därmed anses motionerna U603 (mp) och Jo727 (c) yrkandena 10 och 11 besvarade. I motion U809 (mp) yrkande 3 krävs att regeringen skall agera för ett frigivande av den ryske f.d. officeren Alexandr Nikitin. Denne arresterades den 6 februari 1996 av FSB (federala säkerhetstjänsten). Den 26 september 1996 avslutades förundersökningen och Nikitin anklagades för att genom sin uppsats ?Norra flottan - potentiell risk för radioaktiv nedsmutsning i regionen? ha spritt hemligstämplad information. Nikitin skulle ha försett den norska miljörörelsen Bellona med information om läget på Kolahalvön. Han anklagades för landsförräderi i form av spionage, för spridande av statshemlighet och för förfalskning av dokument. Målet överlämnades den 11 december till statsåklagaren och därefter till Rysslands riksåklagare. Åtal har ännu inte väckts. Den 15 december 1996 meddelades att Nikitin släppts ur häktet mot att han undertecknat en skriftlig förbindelse att inte lämna landet. Utrikesministern har, i riksdagen som svar på fråga 1995/96:647 om Alexandr Nikitin, anfört att den ryske presidenten Boris Jeltsin vid sitt besök i mars 1996 i Norge utlovade att fallet Nikitin skulle behandlas enligt europeiska rättsprinciper. Utrikesministern uppgav att regeringen kommer att följa ärendet för att förvissa sig om att Ryssland lever upp till sina utfästelser och att ärendet handläggs i enlighet med principerna i den europeiska MR- konventionen och andra MR-instrument som Ryssland har tillträtt. Utskottet utgår från att Ryssland kommer att leva upp till sina internationella åtaganden och förutsätter att den svenska regeringen fortsätter att bevaka att så sker. Därmed anses motion U809 (mp) yrkande 3 besvarad.
II Förhållanden som avser stater, områden eller enskilda folk
1 Kina jämte Tibet och Hongkong
Sammanfattning av motionerna
Kina Tre motioner, U620 (fp), U629 (mp) och U636 (kd), behandlar olika aspekter av bristande respekt för de mänskliga rättigheterna i Kina. I U620 (fp) tar motionärerna upp frågan om EU:s och EU-ländernas politik inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken gentemot Kina. Inledningsvis anförs att svensk utrikespolitik, som ett huvudmål, skall främja demokrati och mänskliga rättigheter samt fred och säkerhet i världen. Detta bör även gälla för den inom EU förda gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Enligt motionärerna framstår Kina som det största problemet i den värld som framtonar efter kalla krigets slut. Omvärlden saknar strategi för att främja mänskliga rättigheter i Kina. Europa låter sig härvidlag gärna spelas ut mot USA i utbyte mot förmånliga affärskontrakt. I yrkande 1 krävs att Sverige inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik skall verka för en samlad och effektiv politik för att främja demokrati och mänskliga rättigheter i Folkrepubliken Kina. I yrkande 3 krävs att Sverige inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom EU skall verka för att Hongkong garanteras fortsatt demokrati inom ramen för de demokratiska institutioner som folket självt valt. I motion U629 (mp) hävdar motionärerna likaledes att det måste föras en mer kraftfull politik mot Kina vad avser landets ständiga brott mot de mänskliga rättigheterna. I motionen pekas på de viktigaste anledningarna för att föra en politik gentemot Kina som mer präglas av avståndstagande och kraftiga uppmaningar till förändringar än vad som sker i dag. I yrkande 1 uppmanar motionärerna regeringen att ta initiativ till multilateralt agerande på högsta nivå mot Kinas kränkningar av de mänskliga rättigheterna. I yrkande 4 påtalar motionärerna kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Xinjiang, en provins i nordvästra Kina. Här har kinesiska talesmän aviserat att hårdare tag skall tas mot muslimska separatister. I yrkande 6 hemställs att riksdagen skall ge regeringen till känna vad som i motionen anförs om förekomsten av summariska rättegångar och det stora antalet utdömda och verkställda dödsdomar. I motionen refereras till uppgifter från Amnesty International om att Kina kommer att sätta rekord i dödsstraff under 1996. Årligen fängslas i Kina hundratusentals människor utan att vare sig åtal eller rättegång kommer till stånd. Oliktänkande skickas till arbetsläger utan rättegång. Erkännanden tvingas fram genom tortyr. I yrkande 7 begärs ett tillkännagivande om vad som i motionen anförs om Kinas inhumana familjepolitik. Det hävdas att ettbarnspolitiken har lett till att miljoner småflickor dödades redan vid födseln eller att de lämnats till statliga barnhem, i vilka dödligheten uppges ligga på uppemot 50 %, medan den på vissa barnhem är total. Rapporter förekommer om tvångsaborter och tvångssteriliseringar på människor som ej vill följa ettbarnspolitiken. Det ökade religiösa intresset har enligt motionärerna oroat de kinesiska myndigheterna. En ny lag från 1994 inskränker det praktiska utövandet av de godkända religionerna. I vissa områden krävs att religiösa skall registrera sig. Religiösa aktiviteter som ?underminerar landets gemensamma politik? är förbjudna. I motionen hänvisas till Amnesty International som uttalat att arbetsläger, fängelsedomar och trakasserier används mot icke önskvärda religiösa utövare. Motionärerna vill i yrkande 8 att regeringen ges till känna vad som anförts om religiös förföljelse i Kina. I yrkande 9 anförs att riksdagen bör ge regeringen till känna att Kina bryter mot världshandelsreglerna om bl.a. nationell likabehandling genom att all distribution av ekonomisk och finansiell information utanför landets egna kanaler är förbjuden. Alla utländska nyhetsbyråer måste registreras hos den officiella kinesiska nyhetsbyrån som bestämmer om information skall få spridas, hur den får spridas och kostnaden för att sprida information i Kina. Regeringen avser vidta åtgärder mot nyhetskanaler som sprider förbjuden information eller baktalar Kinas nationella intressen. Censurbeslutet bör enligt motionärerna medföra att Kina inte bör välkomnas in i WTO. Regeringen uppmanas i yrkande 11 föra en mer restriktiv och kritiskt hållen Kinapolitik. I motion U636 (kd) beskrivs den bristande respekten för de mänskliga rättigheterna i Kina. Politiska aktivister och religiösa fängslas, värst drabbade är nu tibetanska munkar och muslimska Xingjiang-invånare. Politiska rättegångar följer inte internationella normer - det är närmast fråga om skenrättegångar, tortyr och misshandel av fångar förekommer och det omfattande bruket av dödsstraff fortsätter. Motionärerna anför att Kina nu sammantaget avrättar fler personer än resten av världen. Av ettbarnspolitiken följer en könsmässig snedfördelning av befolkningen på grund av att 97 % av aborterade foster är flickor. De barn som lämnas till barnhem är flickor och handikappade. Världens befolkningsmässigt största stat håller på att bli en ekonomisk jätte men inte mer demokratisk. I motionens yrkande 4 anhålls om ett tillkännagivande att den svenska regeringen ej utan föregående konsultationer och konsensus ändrar sin policy att inte göra besök på högsta nivå när det gäller Kina.
Tibet Tre motioner, U602 (fp) och U608 (mp, m, c, v, kd) och U629 (mp), tar upp de grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna som förekommer i Tibet. I den enskilda motionen U602 (fp) behandlas kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Tibet. Motionären hänvisar till rapporter från Amnesty International, Law Asia och Asia Watch vilka visar att övergreppen är väl dokumenterade. Över en miljon tibetaner beräknas ha mist livet sedan den kinesiska ockupationen av det självständiga Tibet. Förtrycket har tagit mycket grymma uttrycksformer: tvångsarbete, tvångsaborter, obligatoriska sterilisationer och t.o.m. mord på nyfödda. Den kinesiska strategin har också riktat sig mot kultur, religion, språk och traditioner. En svensk delegation från UD som besökte Kina och Tibet 1994 bekräftar i sin rapport bilden av den allvarliga situationen. Yttrandefriheten är praktiskt taget obefintlig. Medborgarna har rätt att demonstrera, dock inte för att skapa opinion mot det socialistiska systemet, förespråka separation eller skada landets suveränitet. Politiska dissidenter döms för påstådda våldsbrott. MR-organisationerna beskriver ett stort antal fall där fredliga demonstranter dömts för grova våldsbrott genom bekännelser framtvingade under tortyr. I yrkande 1 krävs att övergreppen mot de mänskliga rättigheterna i Tibet fördöms. Motionärerna poängterar vidare vikten av att omvärlden fortsätter att följa utvecklingen i Tibet genom besök och kontakter med oppositionella. I kontakter med den kinesiska regimen bör Tibetfrågan regelmässigt föras upp på dagordningen. Detta skall ges regeringen till känna, yrkande 2. I yrkande 3 hemställs att riksdagen skall göra ett liknande uttalande som det Europaparlamentet gjorde när en resolution antogs 1993 om att det i alla samarbetskontrakt med Kina, främst de offentliga, skall införas en klausul om respekt för de mänskliga fri- och rättigheterna. I yrkande 4 krävs att Tibet i internationella sammanhang bör betraktas som en självständig stat och ges möjlighet till egen representation. I yrkande 5 betonas att Sverige aktivt bör stödja internationella initiativ som tas i syfte att stödja Tibets folk. Även motion U608 (mp, m, c, v, kd) behandlar Kinas politik gentemot Tibet. Omvärlden måste nu sätta hårdare tryck mot den kinesiska regimen för att upprätta respekten för de mänskliga rättigheterna, inklusive rätten till självbestämmande i Tibet. I yrkande 2 föreslås att Sverige skall stödja Dalai lamas icke-våldskamp genom att försöka påverka FN:s generalsekreterare att åstadkomma ett möte mellan denne själv och Dalai lama. Det föreslås också att regeringen underlättar genomförandet av ett seminarium eller en utfrågning i riksdagen om Tibet, i likhet med vad som skett i Danmark, yrkande 3. I motion U629 (mp) hävdar motionärerna att det kinesiska förtrycket i Tibet har hårdnat alltmer sedan 1994. Kinas senaste drag gentemot Tibet är att angripa religionen eftersom den är en sammanhållande faktor. När tibetanerna utsåg en ny andlig ledare valde kineserna en annan företrädare som de menade var den riktige. Den först utnämnde pojken är försvunnen och man tror att han hålls i fångenskap i Kina. Motionärerna hävdar att tibetanerna enligt den officiella nyhetsbyrån Nya Kina utlovas religionsfrihet på villkor att de tar avstånd från sin ledare Dalai lama. När denne nyligen gästade Sverige fördömdes besöket av Kina. I motionen hävdas att Sverige skyndsamt bad om ursäkt och försäkrade att Dalai lama fick komma hit endast i sin egenskap av fredsapostel, inte som exiltibetan samt förklarades att Sverige inte ifrågasätter Kinas anspråk på Tibet. I yrkande 3 krävs ett tillkännagivande om vad som anförts i motionen om kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Tibet.
Hongkong Utvecklingen i Hongkong inför återföreningen med Kina behandlas i de två motionerna U620 (fp) och U629 (mp). I U620 (fp) yrkande 3 krävs att Sverige inom EU verkar för att Hongkong inför återföreningen med Folkrepubliken Kina garanteras fortsatt demokrati inom ramen för de demokratiska institutioner som folket självt valt. Motionärerna i U629 (mp) yrkande 2 kräver ett tillkännagivande om att Kina kränker Hongkongs demokratiska rättigheter. Det demokratiska partiet som vann närmare hälften av de 60 platserna i den lagstiftande församlingen får inte delta i den politiska process som Peking nu styr. Det råder en form av självcensur i den lokala pressen för att ej stöta sig med den kommande överheten, och intellektuella och journalister fruktar att den yttrandefrihet de nu åtnjuter ej kommer att bevaras.
Utskottets överväganden Utskottet konstaterar att situationen beträffande respekten för de mänskliga rättigheterna i Kina är djupt otillfredsställande. Tillförlitlig information om förhållandena i Kina återfinns t.ex. i löpande rapporter från Amnesty International och Human Rights Watch samt dessa två organisationers och amerikanska Utrikesdepartementets (State Departments) årliga MR-rapporter. Dessa ger vid handen att det förekommer omfattande och väldokumenterade brott mot de mänskliga rättigheterna i Kina. Brotten mot de mänskliga rättigheterna har bl.a. sin grund dels i att regimen icke accepterar politiskt oliktänkande, dels i rättssystemets oförmåga att garantera skydd för de grundläggande mänskliga rättigheterna. Politiska dissidenter är en direkt måltavla för myndigheternas agerande gentemot den politiska oppositionen. Domstolsväsendet fungerar ej självständigt i förhållande till den politiska makten. Tortyr, misshandel av fångar, summariska rättegångar och olagliga gripanden förekommer. Kina har under ett antal år varit det land som uppskattas verkställa flest avrättningar i världen. Human Rights Watch och Amnesty International beräknar att den kampanj som inleddes mot kriminalitet våren 1996 kommer att medföra att Kina under 1996 slår sitt eget rekord från 1983 då 3 000 personer avrättades. Enligt State Departments rapport för 1996, synes situationen på MR-området ha förvärrats under året i Kina genom att myndigheterna trappat upp sina ansträngningar för att förhindra protester och kritik mot regimen.
Motionärerna i U629 (mp) begär i yrkande 6 ett tillkännagivande om förekomsten av summariska avrättningar och det stora antalet avrättningar i Kina. Utskottet noterar med oro uppgifterna om förekomsten av summariska avrättningar och det stora antalet utförda dödsstraff i Kina. Utskottet har redan tidigare i betänkandet redogjort för sin negativa inställning till dödsstraff. Ett positivt inslag är emellertid att Kina har inlett ett samarbete med Sverige för att via Raoul Wallenberginstitutet genomföra kurser om de mänskliga rättigheterna bl.a. för personal inom den kinesiska kriminalvården. En annan positiv process som pågår internt i Kina är en reformering för att förbättra lagstiftningen på flera områden, bl.a. avseende processrätten. Kina har fortsatt att tillämpa den ettbarnspolitik som antogs i slutet av 1970-talet i syfte att begränsa befolkningstillväxten. I State Departments MR- rapport uppges att bristande tillsyn över lokala myndigheter medfört att dessa, under trycket att leva upp till planerade mål, i vissa fall begått övergrepp i form av påtvingade aborter och steriliseringar. Amnesty International har i en omfattade rapport om kvinnor i Kina, publicerad i juli 1996, uppgivit att man, utan att ta ställning till Kinas officiella barnbegränsningspolitik, vill utrycka oro över rapporter om fall där myndigheter med tvång låtit sterilisera eller utföra tvångsaborter på kvinnor. Det finns enligt amerikanska State Departments MR-rapport en statistiskt dokumenterad obalans i befolkningen i Kina. Det anförs att en orsak kan vara att vissa nyfödda flickor inte registreras i offentliga register för att föräldrarna skall kunna fortsätta försöken att få en pojke. Enligt rapporten torde statistiken även reflektera förekomsten av mord eller vanvård av nyfödda flickor eller avbrutna graviditeter med flickfoster efter könsbestämning genom ultraljud. Det påpekas dock i rapporten att ultraljudsundersökningar, i avsikt att bestämma kön inför en eventuell abort, är explicit förbjudna i den nya moderskaps- och barnlag som trädde i kraft 1995. Det råder också dokumenterade missförhållanden vid vissa av landets barnhem för övergivna barn. Dessa hyser enligt State Departments rapport främst pojkar som är handikappade och flickor. Enligt rapporten är det svårt att ur tillgängliga data dra bestämda slutsatser om barnadödligheten vid barnhemmen men andelen dödsfall synes vid vissa barnhem ligga mycket högt, särskilt för nyanlända barn. I rapporten refereras till uppgifter framtagna av Human Rights Watch ur officiell statistik där dödligheten på barnhemmen i tio provinser ligger på 50 %. State Departments bedömning är att kvaliteten på den vård som ges i barnhemmen varierar från fullgod till bedrövlig. Motionärerna i U629 (mp) yrkande 7 önskar ett tillkännagivande om den kinesiska ettbarnspolitiken. Utskottet tar avstånd från de avarter den kinesiska ettbarnspolitiken fört med sig och vill förorda det synsätt på befolkningsfrågor som fick genomslag i det handlingsprogram som antogs vid FN:s konferens om befolkning och utveckling i Kairo 1994. I handlingsprogrammet betonas bl.a. individens fria rätt till val och ansvar. Befolkningsutvecklingen påverkar och påverkas av en rad faktorer i samhället, och handlingsprogrammet betonar sambandet mellan befolkning, utveckling och miljö liksom exempelvis utbildning, hälsovård och kvinnors roll. Utgångspunkten är människors välmående där familjeplanering är en del av folkhälsan i stället för en av staten reglerad befolkningspolitik. Utskottet vill också betona Kinas skyldighet, som undertecknare av FN:s barnkonvention, att rätta till de brister som föreligger beträffar barnens rättigheter. Utskottet noterar som positivt att Kina samarbetar med FN:s barnkommitté för att följa upp sina åtaganden enligt konventionen. Med vad som ovan anförts anses motion U629 (mp) yrkandena 6 och 7 besvarad. I motion U629 (mp) yrkande 4 beskrivs förföljelser mot muslimska separatister i Xinjiang, en provins i sydvästra Kina, samt begärs ett tillkännagivande om situationen för religiösa utövare i Kina (yrkande 8). Utskottet noterar att situationen för religiös utövning försämrats genom den lag 1994 som reglerar sådan utövning. I rapporten från State Department uppges att situationen för många religiösa grupper försämrats under året som gått. En hårdare politik förs för att upplösa icke auktoriserade religionssamfund. Situationen ger anledning till oro och utvecklingen bör, enligt utskottets mening, följas noga. Därmed anses motion U629 (mp) yrkandena 4 och 8 besvarade. Beträffande motionsyrkande U629 (mp) yrkande 9 om att Kina ej bör välkomnas in WTO vill utskottet anföra följande: Sverige och det internationella samfundet för en kontinuerlig dialog med Kina om landets tillämpning av frihandelsregler. Möjligheterna att påtala brister och påverka i positiv riktning skulle upphöra om det beslutades att Kina skall förvägras medlemskap i WTO. Med detta avstyrks motion U629 (mp) yrkande 9. Utskottet konstaterar att Sverige för en aktiv dialog med Kina vad gäller respekten för de mänskliga rättigheterna. Sverige deltar även aktivt i diskussioner som förs med Kina i internationella fora såsom i arbetet i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna och i de olika kommittéer som övervakar skilda FN-konventioners efterlevnad. EU-kommissionen utarbetade 1995 en långsiktig Kinastrategi för EU:s samarbete med Kina vilket utrikesministern beskrev i en interpellationsdebatt i riksdagen i maj 1996. Som ett väsentligt element i denna politik gentemot Kina försöker EU verka för att de mänskliga rättigheterna och demokrati vinner insteg i det kinesiska samhället och i landets lagstiftning. I EU:s tal i FN:s generalförsamling hösten 1996 välkomnades vissa lagreformer som ägt rum i Kina samt uttalades en förhoppning att dessa skulle leda till bättre skydd för de mänskliga rättigheterna. Samtidigt betonades att det fortsatt förekommer allvarliga kränkningar av de mänskliga fri- och rättigheterna i Kina. Det framfördes djup oro över att dissidenten Wang Dan dömts till ett hårt straff för att ha utnyttjat sin rätt till åsiktsfrihet. Vidare uttalades djup oro över förekomsten av tortyr och misshandel av fångar. Det påpekades att bruket av omskolning genom arbete och andra administrativa bestraffningsformer är helt oacceptabelt. Användandet av dödsstraff, särskilt för icke-våldsbrott, beklagades även djupt samt beklagades de fortsatta restriktionerna avseende åsikts-, religions- och organisationsfriheten i Kina. I talet uppmanas Kina att respektera alla individers rätt att uttrycka politiska åsikter. I motion U636 (kd) yrkande 4 anhålls om ett tillkännagivande om att den svenska regeringen ej utan föregående konsultationer och konsensus ändrar sin policy att ej göra besök på högsta nivå i Kina. Utskottet konstaterar att statsminister Göran Persson har förklarat att regeringen har för avsikt att ta upp känsliga besöksfrågor med utrikesnämnden i enlighet med tidigare etablerad praxis. Därmed anses motion U636 (kd) yrkande 4 besvarad. Utskottet förespråkar en målinriktad svensk politik - innebärande dialog, ej isolering - gentemot Kina för att främja respekten för de mänskliga rättigheterna. Hävdande av universalitetsprincipen bör utgöra grunden för denna politik. Med detta anses motionerna U620 (fp) yrkande 1, U629 (mp) yrkandena 1 och 11 besvarade.
Tibet Utskottet har tidigare under en rad år uttryckt sin oro över allvarliga brister vad avser respekten för de mänskliga rättigheterna i Tibet. Detta skedde senast i betänkande 1994/95:UU24. Att situationen inte har förbättrats i Tibet under de senaste åren framgår bl.a. av rapporter från Amnesty International och amerikanska UD. I State Departments rapport för 1996 uppges att trovärdiga uppgifter visar att de kinesiska myndigheterna fortsätter att begå omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Tibet. Kränkningarna innefattade fall av personer som avlidit i häkte, tortyr, godtyckliga arresteringar, kvarhållande i häkte utan offentlig rättegång, långa perioder av häkte för tibetanska nationalister vilka på fredligt sätt uttryckt sin politiska och religiösa uppfattning samt en intensifierad kontroll av religionsutövning och utövande av press- och åsiktsfrihet, särskilt för etniska tibetaner. Tibetansk buddism och krav på självständighet är nära förknippade. Enligt rapporten tolererar myndigheterna olika former av religiös utövning endast så länge som den ej uppfattas vara förbunden med politisk opposition. När religionsutövning tolkas som ett medel för uttryckande av politisk opposition slår myndigheterna till hårt och effektivt för att stävja verksamheten. De kinesiska myndigheternas attityd till Dalai lama har skärpts och han erkänns ej som tibetanernas religiöse ledare. Det är förbjudet att sälja bilder av Dalai lama i Kina och även att i kloster och annorstädes visa dessa bilder. Utskottet noterar med oro rapporterna om fortsatta kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Tibet. I motionerna U602 (fp) yrkandena 1 och 2 och U629 (mp) yrkande 3 krävs att Sverige skall påtala kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Tibet. I motion U602 (fp) begärs i yrkande 3 att det bör införas en klausul om mänskliga rättigheter i offentliga samarbetskontrakt, det yrkas vidare att Tibet i internationella sammanhang skall erkännas som en självständig stat (yrkande 4) samt hävdas i yrkande 5 att Sverige bör stödja internationella initiativ som tas i syfte att stödja Tibets folk. I motion U608 (mp, m, c, v, kd) hemställs i yrkande 2 att Sverige skall underlätta ett möte mellan FN:s generalsekreterare och Dalai lama. I yrkande 3 föreslås att regeringen underlättar genomförandet av ett seminarium eller en utfrågning om Tibet i riksdagen. Utskottet noterar att Dalai Lama besökte Sverige i maj 1996 och att han därvid togs emot av utrikesminister Lena Hjelm-Wallén. Utskottet konstaterar att Sverige under en lång tid i olika sammanhang påtalat brotten mot de mänskliga rättigheterna i Tibet, såväl bilateralt som i internationella fora. EU tog i sitt MR-anförande i FN:s generalförsamling i november 1996 upp förhållandena i Tibet och beklagande djupt Kinas uraktlåtenhet att skydda tibetaners etniska, kulturella och språkliga identitet. Utskottet noterade i betänkande 1994/95:UU24 att Kinas överhöghet över Tibet inte ifrågasätts av det internationella samfundet. Tibet skall enligt Kinas konstitution åtnjuta ett viss självstyre, och utskottet utgick i betänkandet från att den svenska regeringen skulle fortsätta att verka för att denna autonomi ges reell innebörd. I samma betänkande uttalade utskottet, angående klausuler om de mänskliga rättigheterna i samarbetsavtal, att sådana krav troligen endast skulle innebära att avtalen inte blev av, vilket enligt utskottet skulle ha föga effekt på situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina. Utskottet vidhåller tidigare framförda uppfattningar. Därmed anses motionerna U602 (fp) yrkandena 1-5 samt U629 (mp) yrkande 3 besvarade. Beträffande yrkandet om att påverka FN:s generalsekreterare för att få till stånd ett möte mellan denne och Dalai lama vill utskottet anföra följande. Såvitt känt är har inte någon sådan begäran inkommit från Dalai lama. Utskottet finner därför inte anledning att uttala sig om regeringen bör söka påverka generalsekreteraren i denna fråga. I motion U608 (mp, m, c, v, kd) yrkande 3 önskas ett tillkännagivande om att regeringen skall underlätta genomförandet av ett seminarium om Tibet i riksdagen. Utskottet konstaterar att möjligheten att anordna sådana seminarier inom riksdagen redan föreligger varför något tillkännagivande härom till regeringen ej synes vara behövligt. Därmed avstyrks motion U608 (mp, m, c, v, kd) yrkandena 2 och 3.
Hongkong Utskottet konstaterar att det finns anledning att noga följa situationen i Hongkong inför det kinesiska övertagandet den 1 juli 1997. En provisorisk församling som inte har stöd i konstitutionen har i december 1996 tillsatts av Kina i ett administrativt förfarande, utan allmänna val. Bakgrunden är kortfattat följande: Kinas nationella folkkongress antog en separat konstitution (Basic Law) 1990 som skall gälla i Hongkong efter överträdandet. Där fastställdes att den lagstiftande församlingen i Hongkong (Legco) även i framtiden skulle tillsättas enligt då gällande regler i Hongkong. Den dåvarande ordningen (1990) innebar att av Legcos 60 ledamöter cirka en tredjedel vardera utsågs i allmänna val, yrkesvalkretsar och direkt av guvernören. Inför Hongkongs val 1995 ändrade britterna valkretsarna för att göra dem mer demokratiska, och i praktiken kom även de personer som skulle utses i yrkesvalkretsar att tillsättas efter allmänna val. Detta irriterade Kina som i december 1996 handplockade en provisorisk församling för Hongkong bestående av 60 personer, vilka delvis var samma personer som de som redan ingick i den ordinarie lagstiftande församlingen. En ny exekutiv ledare utsågs även. Det parti som fick flest röster vid valen 1995, Democratic Party of Hongkong, ställde sig utanför förfarandet när den provisoriska församlingen utsågs av Kina, men hade enligt vissa bedömare ej heller accepterats om de önskat delta. I den internationella överenskommelsen mellan Kina och Storbritannien om Hongkong från 1984 slås fast att Hongkong efter maktskiftet skall utgöra en särskild administrativ region inom Kina med hög grad av autonomi. Hongkongs nuvarande samhällssystem, levnadsmönster och juridiska system skall förbli oförändrade. Den 23 februari 1997 beslutade Kinas nationella folkkongress om att drygt 20 lagar, främst på rättighetsområdet, helt eller delvis kommer att upphävas enär de ej anses vara förenliga med den konstitution som skall gälla i Hongkong efter övergången den 1 juli 1997. Förslag till ny lagstiftning kommer den nye, av Kina utsedde, exekutive ledaren att lägga fram, efter konsultationer med olika grupper i samhället, för beslut i Hongkongs lagstiftande församling. Utrikesministern har den 29 januari 1997 skriftligt besvarat riksdagsfråga 1996/97:218 om Kinas tillsättning av fullmäktige i Hongkong varvid anfördes att regeringen, mot bakgrund av de förändringar som skett, känner oro för Hongkongs möjligheter att behålla ett system som ger medborgarna skydd för deras mänskliga rättigheter. Utrikesministern framhöll att det är oroande att en provisorisk församling tillsatts utan regelrätta val. Samtidigt betonades att regeringen tar fasta på försäkringar från den kinesiska ledningen om att provisoriet skall bli kortvarigt och att val till den ordinarie församlingen kommer att hållas nästa år. Utrikesministern anförde vidare:
Det är naturligtvis utomordentligt angeläget att Hongkong får en lagstiftande församling som tillsätts enligt bestämmelserna i gällande överenskommelse om suveränitetsövergången. Det är också viktigt att de senaste årens ansträngningar att stärka demokratin och öka skyddet för grundläggande fri- och rättigheter i Hongkong inte omintetgörs. Utrikesministern uppgav slutligen att statsministern direkt till den kinesiska ledningen vid besöket i Kina i november 1996 framhållit att Sverige anser det vara utomordentligt viktigt att Kina lever upp till utfästelserna om att garantera Hongkong en hög grad av autonomi. I motion U620 (fp) yrkande 3 krävs att Sverige inom EU skall verka för att Hongkong skall garanteras fortsatt demokrati. I U629 (mp) yrkande 2 krävs ett tillkännagivande om att Kina kränker Hongkongs demokratiska rättigheter. Utskottet konstaterar att det kinesiska agerandet beträffande Hongkong den senaste tiden inger farhågor. Det är inte acceptabelt om övergången till kinesiskt styre för Hongkong innebär ett bakslag för den demokratiska utvecklingen. Det är enligt utskottets mening viktigt att hongkongborna även fortsättningsvis, i allmänna val, får delta när den lagstiftande församlingen utses. Det är inte heller acceptabelt om medborgarna fråntas de författningsgrundade förbättringar som skett beträffande skyddet för de mänskliga rättigheterna. Utskottet utgår från att regeringen i kontakter med företrädare för den kinesiska regeringen även fortsättningsvis påtalar den vikt Sverige fäster vid att Kina står fast vid sina tidigare åtaganden att slå vakt om Hongkongs självständiga juridiska, ekonomiska, sociala och politiska system. Därmed anses motionerna U620 (fp) yrkande 3 och U629 (mp) yrkande 2 besvarade.
2 Taiwan
Sammanfattning av motionerna I de två motionerna U612 (m) och U620 (fp) krävs bl.a. svensk agerande till stöd för förbättrade möjligheter för Taiwan att representeras i internationella organisationer samt föreslås att Taiwan ges plats vid sidan av Folkrepubliken Kina i FN. I motion U612 (m) föreslås att Sverige stödjer de rekommendationer som framlagts i en i Europaparlamentet utarbetad rapport om Taiwans roll i internationella organisationer. Rapporten utmynnar i följande rekommendationer till rådet och medlemsländerna: Taiwan bör tillförsäkras bättre representation i internationella organisationer inom områdena ekonomi, miljö och utvecklingssamarbete. FN bör ombedas utreda möjligheterna att tillsätta en arbetsgrupp för att studera hur Taiwan skall kunna delta i aktiviteter genomförda av organ som lyder under FN:s generalförsamling. Kina och Taiwan bör uppmanas att intensifiera sitt samarbete i en konstruktiv och fredlig anda. Rådet bör uppmana kommissionen att vidta åtgärder för att öppna ett kontor i Taipei. I motion U620 (fp) yrkande 2 föreslås att Sverige agerar för att det demokratiska Taiwan ges plats i FN vid sidan av Folkrepubliken Kina till dess att folken i Kina och på Taiwan i demokratiska val kan ta ställning till sin eventuella framtid.
Utskottets överväganden Förhållandena i Taiwan har genomgått en genomgripande förändring i demokratisk riktning under de senaste åren. Under 1995 hölls allmänna val till den lagstiftande kammaren, och 1996 genomfördes val till nationalförsamlingen och till presidentämbetet. Detta innebär att alla politiska ledare i Taiwan numera är utsedda i fria demokratiska val. På senare år har det också skett en positiv utveckling av kontakterna mellan Kina och Taiwan. Detta gäller ekonomiskt samarbete, kulturellt utbyte, turism m.m. Det svenska utbytet med Taiwan är betydande på många områden. Utskottet ser positivt på denna utveckling av förbindelserna vilket även tidigare framförts i betänkande 1994/95:UU24. I motion U612 (m) föreslås att Sverige stödjer rekommendationer om att stärka Taiwans roll i internationella organisationer. I motion U620 (fp) yrkande 2 föreslås bl.a. att Sverige agerar för att ge Taiwan plats i FN till dess folken i Kina och Taiwan i demokratiska val kan ta ställning till sin framtid. Frågan om Taiwans medlemskap i FN har behandlats av utskottet vid flera tillfällen. I betänkande 1994/95:UU24 uttalades med referens till betänkande 1993/94:UU26 att:
medlemskap i FN av Sverige behandlas enligt universalitetsprincipen; suveräna stater Sverige erkänner anses ha rätt att ansluta sig till FN och dess organ. I enlighet med FN:s stadgar upptas nya medlemmar i FN genom beslut i generalförsamlingen efter beredning i och på rekommendation av säkerhetsrådet. Ett flertal stater satte sig emot ett förslag att föra upp frågan om Taiwans ställning på generalförsamlingens dagordning hösten 1993. Sedan 1993 har ytterligare försök att föra upp frågan om Taiwans ställning på generalförsamlingens dagordning misslyckats. Ett gemensamt initiativ togs 1995 av tjugotalet länder som då erkände Taiwan och hade diplomatiska förbindelser med landet. Dessa var ett antal länder huvudsakligen i Centralamerika, Karibien och Afrika; bl.a. Guatemala, Nicaragua, Panama, Dominikanska republiken, Centralafrikanska republiken och Swaziland. Utskottet konstaterar att Sverige inte erkänner Taiwan som en suverän stat. Den svenska ett-Kina-politiken är klar och tydlig. Sedan 1971 är Folkrepubliken Kina innehavare av den Kina tillhöriga platsen i FN. Utskottet anser att det är positivt att Taiwan har utvecklade kontakter med olika länder, inklusive med Folkrepubliken Kina. Utskottet ser också positivt på den demokratiska utvecklingen som skett i Taiwan. Med hänvisning till vad ovan anförts samt till refererade tidigare uttalanden av utskottet i betänkande 1994/95:UU24, framstår det som klart att det inte är motiverat att agera för Taiwans medlemskap i FN. Därmed avstyrks motionerna U612 (m) och U620 (fp) yrkande 2.
3 Bhutan
Sammanfattning av motionen Beträffande Bhutan pekar motionärerna i motion U629 (mp) yrkande 5 på de problem som landet upplever med relationerna till sina grannar, de två stormakterna Kina och Indien. Situationen för Bhutan kan jämföras med den för Tibet och Sikkim, två tidigare självständiga länder som uppslukats av Kina respektive Indien. Motionärerna anhåller om ett tillkännagivande rörande Kinas relation till Bhutan.
Utskottets överväganden Utskottet konstaterar att Kina erkänner Bhutan som en självständig stat. Utskottet finner för närvarande inte anledning att tillstyrka något tillkännagivande grundat på de farhågor som framförs i motion U629 (mp) yrkande 5 angående Kinas relation till Bhutan. Motion U629 (mp) yrkande 5 avstyrks därmed.
4 Indonesien
Sammanfattning av motionen I motion U628 (mp, c, fp, v) behandlas förhållandena i Indonesien främst med inriktning på situationen beträffande de mänskliga rättigheterna i Östtimor. Motionärerna anför att en tredjedel av Östtimors befolkning brutalt mördats under den mer än 20 år långa ockupationen. Demokrati saknas och allt motstånd bekämpas med strukturellt våld. I yrkande 1 hemställs att ett tillkännagivande görs till regeringen om vad som i motionen anförs om situationen i Östtimor. I yrkande 2 krävs att Sverige skall verka för att Förenta nationernas MR- kommissarie får en permanent representation i territoriet. I yrkande 3 begärs ett mer aktivt svenskt agerande för att utöva påtryckningar på Indonesien. Sverige bör bl.a. agera i EU samt lyfta upp och lägga tyngd bakom frågan i FN. Med hänvisning till tidigare krav ställda i en motion av Socialdemokraterna i opposition samt andra enskilda motionärer hemställs bl.a. att Sverige i internationella fora och i bilaterala kontakter öppet agerar för att de indonesiska trupperna dras bort från territoriet och att folket i Östtimor får utöva sin rätt till självbestämmande. Sverige bör även klart markera i FN:s generalförsamling att Sverige står fast vid Östtimors rätt till självbestämmande samt öppet agera för timoranskt deltagande i FN-samtalen. Sverige bör informera sig om motståndsrörelsens förslag till fredsplan. I yrkande 6 hemställer motionärerna om att utskottet med hänvisning till utvecklingen av MR-situationen i Indonesien, inklusive Östtimor, klart skall uttala ett nej till s.k. u-krediter till Indonesien. I yrkande 7 krävs att Europarådets resolution 966, den 28 juni 1991, följs. I resolutionen uppmanas alla länder som har ekonomiska band med Indonesien att utöva påtryckningar på Indonesien att stoppa kränkningar av de mänskliga rättigheterna och all tillägnelse av Östtimors naturresurser och tillgångar. Sverige bör i likhet med FN se Portugal som den administrativa makten och kräva att Östtimor undantas från varje bilateralt avtal mellan Sverige och Indonesien hävdas det i yrkande 8. Sverige bör vidare i multilaterala kontakter och i bilaterala kontakter gentemot Indonesien verka för ett genomförande av de rekommendationer som FN:s särskilda rapportör Bacre Waly Ndiaye lämnade i november 1994, yrkande 9. I yrkande 10 krävs att Sverige suspenderar allt ekonomiskt samarbete med den indonesiska regeringen så länge som den framhärdar med sin olagliga ockupation och med sitt förtryck.
Utskottets överväganden Utskottet har under en lång rad år behandlat den bristande respekten för de mänskliga rättigheterna i Indonesien, särskilt såvitt avser Östtimor och dess rätt till självbestämmande (senast i betänkande 1994/95:UU24). Sverige har aldrig accepterat Östtimors införlivande i Indonesien och har alltid betonat att befolkningen själv bör få besluta om sin framtid. Denna uppfattning har biträtts av utskottet. Utskottet anser att situationen beträffande respekten för de mänskliga rättigheterna i Östtimor är djupt otillfredsställande. Rapporter från bl.a. Human Rights Watch och amerikanska UD redovisar att allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna även fortsättningsvis begås i Indonesien. Enligt State Departments årsrapport för 1996 fortsätter säkerhetsstyrkor att tortera och misshandla gripna personer, särskilt i Irian Jaya och Östtimor. Human Rights Watch anger i sin årsrapport beträffande MR-situationen i Indonesien under 1996 att en rad olika MR-kränkningar fortsätter att begås i Östtimor, vilka bl.a. uppges ha förvärrats av utökad utbildning av östtimorianer till civila och paramilitära grupper. I motion U628 (mp, c, fp, v) krävs ett tillkännagivande om situationen i Östtimor (yrkande 1), i yrkande 2 krävs att Sverige skall verka för att FN:s MR-kommissarie får en permanent representation i territoriet, i yrkande 3 anhålls om aktivare svenskt agerande gentemot Indonesien, yrkande 6 innehåller bl.a. krav på ett svenskt nej till u-krediter till Indonesien, i yrkande 7 krävs att Sverige följer Europarådets resolution att alla länder med ekonomiska band till Indonesien skall utöva påtryckningar gentemot Indonesien, i yrkande 8 krävs att Östtimor undantas från varje bilateralt avtal mellan Sverige och Indonesien, Sverige bör verka för att FN:s specielle rapportörs rekommendationer följs hävdas i yrkande 9 samt krävs slutligen i yrkande 10 att Sverige suspenderar allt ekonomiskt samarbete med den indonesiska regeringen så länge som den framhärdar med sin olagliga ockupation. Utskottet konstaterar att Sverige på olika vägar och i skilda sammanhang bidrar till att förhållandena i Östtimor uppmärksammas. I juni 1996 enades EU:s ministerråd om en gemensam ståndpunkt i vilken det fastslogs att EU- länderna önskar bidra till att en helhetslösning uppnås av Östtimorfrågan. Tillsammans med EU-länderna agerar Sverige för att FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna uppmärksammar bristerna beträffande MR-läget i Östtimor. Situation för de mänskliga rättigheterna i Indonesien är sedan 1992 föremål för behandling i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna. Utskottet har i betänkande 1994/95:UU24 framhållit att det är viktigt att FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna fortsätter att verka för att de rekommendationer som lämnas av FN:s olika organ för övervakning av de mänskliga rättigheterna omsätts i praktiken och efterlevs. Utskottet vidhåller denna uppfattning och tvingas konstatera att Indonesien inte genomfört rekommenderade förbättringar. I det anförande som EU höll i generalförsamlingen i november 1996 togs förhållandena i Östtimor upp. Indonesien uppmanas att genom effektiva åtgärder se till att få till stånd en förbättring av MR-situationen i territoriet, särskilt genom att till fullo genomföra relevanta beslut fattade av FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna. Med vad ovan anförts anses motion U628 (mp, c, fp, v) yrkandena 1, 3 och 9 besvarade. Vid MR-kommissionens möte 1996 träffades en överenskommelse mellan FN:s Center för mänskliga rättigheter och Indonesien om att en tjänsteman från centret skulle placeras vid UNDP:s kontor i Jakarta. Denne skulle ha till uppgift att även bevaka MR-frågor i Östtimor. Tjänsten har ännu inte tillsatts. Utskottet stödjer planerna på att förstärka UNDP-kontoret i Jakarta med en MR-expert som även kan verka i Östtimor. Innan detta arrangemang kunnat realiseras synes det, enligt utskottets mening, vara för tidigt att agera för en mer permanent FN-närvaro i Östtimor. Utskottet har också erfarit att FN:s nye generalsekreterare har utsett en särskild emissarie för Östtimor. Denne kommer att besöka området och ha direkta kontakter med parterna. Generalsekreteraren önskar bl.a. på detta sätt öka FN:s engagemang och aktivera den dialog som under många år förts mellan Portugal och Indonesien under generalsekreterarens ledning. Utskottet ser positivt på detta initiativ. Därmed anses motion U628 (mp, c, fp, v) yrkande 2 besvarad. Enligt beslut av riksdagen 1994 bestämdes att öppna för u-krediter och tekniskt samarbete med Indonesien. Sverige ger humanitär hjälp till Östtimor genom stöd bl.a. till Internationella rödakorskommitténs humanitära verksamhet och till en katolsk yrkesskola. Stöd ges även till ett oberoende rättshjälpsinstitut. Utskottet anser att biståndssamarbetet liksom det ekonomiska samarbetet bidrar till att understödja utvecklingen mot ett demokratiskt samhälle och underlättar en dialog med den indonesiska regeringen om situationen beträffande de mänskliga rättigheterna i landet. Det synes enligt utskottets mening inte meningsfullt att ställa krav på att Östtimor undantas från bilaterala avtal mellan Sverige och Indonesien. Därmed anses motion U628 (mp, c, fp, v) yrkandena 6-8 och 10 besvarade.
5 Burma (Myanmar)
Sammanfattning av motionen Förhållandena i Burma behandlas i motion U617 (mp). Den burmesiske fredspristagaren Daw Aung San Suu Kyi tillåts ej hålla offentliga möten. Nationella demokratiförbundet har av juntan förhindrats hålla partikongress. Motionärerna kräver i yrkande 1 att de politiska förhållandena i Burma skall tas upp i internationella fora. Det finns behov att försöka påverka Burma när det gäller Daw Aung San Suu Kyis situation och förhållandena för andra fängslade NDL-medlemmar (yrkande 2). Med referens till uppgifter från den internationella gruppen Child Right Worldwide tas frågan om hur Burma behandlar barn upp. Motionärerna anför att av landets sex miljoner barn, säljs varje år 10 000 flickor till bordeller. En tredjedel av barnen i åldrarna 5-15 år arbetar under outhärdliga förhållanden. Detta är ett hån mot de mänskliga rättigheterna. Barnkonventionen skall respekteras. I yrkande 3 krävs att regeringen på det internationella planet i FN och i andra internationella sammanhang tar upp bristerna vad avser de mänskliga rättigheter i Burma.
Utskottets överväganden Utskottet har tidigare behandlat den bristande respekten för de mänskliga rättigheterna i Burma (senast i betänkande 1994/95:UU24). Situationen har inte förbättrats, och utskottet tvingas konstatera att samstämmiga rapporter ger vid handen att det alltjämt förekommer svåra kränkningar av de mänskliga rättigheterna i landet. Enligt State Departments årsrapport för Burma synes de allvarliga kränkningarna av de mänskliga rättigheterna snarast ha ökat under 1996. Burma har sedan början av 1960-talet styrts genom militärdiktatur. Den junta som för närvarande har makten, State Law and Order Restoration Council (SLORC), styr landet genom att utöva våld och förtryck. Nationella demokratiförbundets ledare Aung San Suu Kyi släpptes efter sex års husarrest 1995 men har nu i praktiken Rangoonarrest. Regimen tillät en tid under 1995 möten med anhängare utanför hennes bostad. Dessa kom varje vecka i tusental för att höra Aung San Suu Kyi tala. Nu har avspärrningar satts upp och människor förhindras att samlas vid hennes bostad. I State Departments rapport för 1996 uppges att trovärdiga uppgifter finns om att militären gör sig skyldig till svåra kränkningar av de mänskliga rättigheterna, särskilt i områden med etniska minoriteter. Enligt Amnesty International förekommer att personer från etniska minoriteter tvingas utföra arbetet utan ersättning. State Departments rapport beskriver att det förekommer att militären är inblandad i försvinnanden och utomrättsliga avrättningar. Personer fängslas för att ha uttryckt sin politiska åsikt och misshandlas av säkerhetstjänsten. I rapporten anges vidare att hundratals politiska fångar lever under svåra förhållanden i landets fängelser. Det uppges att press- och åsiktsfriheten är kraftigt inskränkt och att regeringen inte respekterar rätten att fritt organisera sig. Ett stort problem i Burma utgör också, enligt State Department, barnprostitutionen och de unga kvinnor som luras eller tvingas att prostituera sig i Thailand, där spridningen av hiv ökat efterfrågan på unga. Barnarbete är enligt rapporten vanligt förekommande. Burma har ratificerat FN:s barnkonvention. Utskottet noterar med stor oro uppgifterna om att svåra kränkningar av de mänskliga rättigheterna fortsätter att begås i Burma. I motion U617 (mp) krävs ett tillkännagivande om att regeringen i internationella fora bör föra fram problemen med det politiska läget i Burma (yrkande 1), i yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om Aung San Suu Kyis s.k. frihet och situationen för andra fängslade personer samt begärs i yrkande 3 ett tillkännagivande om bristen på respekt för de mänskliga rättigheterna i Burma. Utskottet anförde, senast i betänkande 1994/95:UU24, att utskottet välkomnade den aktiva roll som Sverige spelar för att det internationella samfundet skall uppmärksamma situationen i Burma. Det anfördes vidare att ?utskottet utgår från att regeringen i lämpliga former fortsätter att söka påverka Burmas regering att respektera mänskliga rättigheter och inleda en demokratisering av landet?. Utskottet noterar att Sverige varit huvudförslagsställare till de resolutioner som sedan 1991 antagits av generalförsamlingen beträffande MR- situationen i Burma. FN har en särskild rapportör för de mänskliga rättigheterna i Burma. Dennes årliga besök i landet har varit den enda MR- insats som FN kan företa inne i Burma. Det kan noteras som oroväckande att den specielle rapportören ej fick tillträde till Burma under 1996. Utskottet noterar även att Sverige deltagit aktivt i EU:s diskussioner om åtgärder för att påverka militärregimen. Vid EU:s utrikesministermöte i slutet av oktober 1996 enades ministrarna om en gemensam ståndpunkt riktad mot regimen i Burma. I denna bekräftades ett tidigare fattat beslut från 1991 om vapenembargo, utvisning av militärpersonal och avbrytande av bistånd med undantag för humanitärt bistånd. Nya åtgärder infördes som innebär visumförbud för medlemmar i SLORC-regimen och militär- och säkerhetsstyrkor samt stopp för bilaterala besök på hög nivå i Burma. Åtgärderna skall gälla sex månader och kan därefter förlängas. Utskottet noterar vidare med tillfredsställelse att EU i sitt gemensamma anförande i FN:s generalförsamling hösten 1996 riktade skarp kritik mot Burma för förekomsten av tortyr, summariska avrättningar, tvångsarbete, misshandel av kvinnor, politiska arresteringar, restriktioner i yttrandefriheten m.m. Kritik framfördes även rörande den burmesiska regeringens behandling av Aung San Suu Kyi samt uppmanades regeringen att samarbeta med FN:s särskilde rapportör för Burma. Utskottet noterar även som positivt att utrikesministern i regeringens utrikespolitiska deklaration den 12 februari 1997 anförde att regeringen fortsätter sitt internationella agerande bl.a. mot exploatering av barn och till skydd av försvarare av rättsstaten principer, ?som Aung Sang Suu Kyi som söker upprätthålla tanke- och yttrandefriheten?. Utskottet konstaterar att Sverige fortsätter att verka pådrivande i internationella fora, bl.a. inom FN, för att främja demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna i Burma. Utskottet förutsätter även att Sverige försöker främja att Burma lever upp till sina åtaganden enligt FN:s barnkonvention. Härvid noteras som positivt att två diplomatiska representanter för Burma deltog i Stockholmskonferensen om kommersiell sexuell exploatering av barn, vilken hölls i augusti 1996. Med vad ovan anförts anses motion U617 (mp) yrkandena 1-3 besvarade.
6 Kashmir
Sammanfattning av motionen I den enskilda motionen U635 (c, m, fp, v, mp, kd) redogörs för bakgrunden till konflikten i Kashmir. Motionärerna uppmanar regeringen att agera i tvisten genom att i bilaterala kontakter med Indien och Pakistan uppmana parterna till samtal och i lämpliga forum fortsätta att kräva respekt för mänskliga rättigheter i området. Sverige bör även, kräver motionärerna, agera för att förmå FN:s generalsekreterare att ta initiativ till en permanent lösning på konflikten och för att tillse att befolkningen får utöva sin rätt till självbestämmande enligt vad som stipuleras i FN:s resolutioner.
Utskottets övervägande Kashmirfrågan har sitt ursprung i det brittiska Indiens delning 1947 mellan nuvarande Indien och Pakistan. Den muslimske fursten av Jammu och Kashmir undvek först att ta ställning för Kashmirs anslutning till någondera av staterna Indien och Pakistan. Efter det att en muslimsk revolt utbrutit anslöt han Kashmir till Indien i utbyte mot militär hjälp. När den indiska armén hejdades togs tvisten på indisk begäran upp i säkerhetsrådet 1948. Detta år antog FN:s säkerhetsråd en resolution av innebörd att befolkningen genom folkomröstning bör få avgöra sin framtida nationstillhörighet. Denna uppfattning har Sverige delat. Sverige bidrar till den FN-övervakning som förekommer i området sedan 1949 i form av en militär observatörsgrupp (Unmogip). Misstron i Kashmir mot den indiska centralregeringen ökade kraftigt mot slutet av 1980-talet, och 1990 inledde militanta grupper ett uppror efter ett val som genomförts av Indien till Kashmirs och Jammus underhus. Detta ledde till kraftiga sammanstötningar med den indiska säkerhetsstyrkan i området. I september 1996 hölls val till nationalförsamlingen i Kashmir och Jammu. Valet ägde rum under massiv indisk militär närvaro, och det förekom rapporter om övergrepp mot de mänskliga rättigheterna. Den nya regeringen leds av det muslimska partiet National Conference. I State Departments rapport anges att antalet dödade i oroligheter i Kashmir under 1996 var drygt 2 500 personer, vilket är ungefär samma antal som året innan. Andelen civila dödsfall hade dock ökat, vilket enligt State Department berodde på ett ökande antal terroristaktioner vilka begicks i syfte att förhindra valet. Ett nytt mönster framträdde, enligt rapporten, under året med regeringstrogna militanta f.d. separatistgrupper (s.k. countermilitants) som gått över till regeringssidan men behållit sina vapen och sin militära struktur. State Department uppger att dessa grupper, som agerar utanför lagen och utövar våld mot separatisterna, tolereras och finansieras av regeringen, vilken därför kan hållas ansvarig för deras verksamhet. State Department anger att grova övergrepp mot de mänskliga rättigheterna begås av såväl säkerhetsstyrkorna och countermilitants som av de separatistiska militanta grupperna. I motion U635 (c, m, fp, v, mp, kd) begärs att Sverige skall agera genom att i bilaterala kontakter med Indien och Pakistan uppmana parterna till samtal och i lämpliga forum avkräva respekt för de mänskliga rättigheterna i området. Utskottet noterar att EU-länderna gjorde ett gemensamt uttalande i FN:s generalförsamling hösten 1995, i vilket parterna uppmanades återuppta den bilaterala dialogen för att genom överläggningar kunna lösa konflikten och uppnå fred i Kashmir. Hösten 1996 tog EU åter upp situationen i Kashmir i sitt MR-anförande i generalförsamlingen. I talet betonades bl.a. att EU var övertygat om att endast genom en konstruktiv och allomfattande dialog skulle en lösning kunna nås som garanterade en varaktig respekt för de mänskliga rättigheterna. Som svar på riksdagsfråga 1995/96:592 Folkomröstning i Kashmir uppgav utrikesministern i ett skriftligt svar i juli 1996 att
från svensk sida uppmuntrar vi parterna att föra en kontinuerlig dialog, för att med alla fredliga medel komma fram till ett samförstånd om hur konflikten skall kunna lösas. Om detta skall ske genom en folkomröstning eller med andra medel beror på vad parterna gemensamt beslutar sig för. Utskottet ansluter sig till regeringens uppfattning och förutsätter att Sverige fortsätter att, i lämpliga sammanhang, söka påverka parterna att föra en dialog för att med fredliga medel lösa konflikten. Utskottet utgår även från att regeringen bilateralt och i internationella fora söker verka för att de mänskliga rättigheterna respekteras i Kashmir. Med vad som ovan anförts anses motion U635 (c, m, fp, v, mp, kd) besvarad.
7 Kurdernas och andra minoriteters problem i Turkiet, Irak m.fl. stater.
Sammanfattning av motionerna Nedan redogörs för ett antal motioner som behandlar kurder och assyrier/syrianers problem dels i Turkiet, Irak, Iran och Syrien, dels på grund av dessa staters agerande i andra länder. Även yrkanden som avser den allmänna MR-situationen i Turkiet behandlas i detta avsnitt. Den allmänna MR- situationen i Iran vilken inte är kopplad till kurdernas eller assyrier/syrianers situation i landet behandlas i ett separat avsnitt.
Turkiet I motionerna U604 (mp), U622 (fp), U634 (s), U637 (fp) och U639 (v, m, c, fp, mp, kd) påtalas Turkiets allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna gentemot bl.a. kurder och assyrier/syrianer samt ställs krav på svenskt agerande i olika forum för att få till stånd en förbättring. I motion U604 (mp) hävdar motionärerna att Turkiet trots att landet skrivit under Europarådets konventioner om de mänskliga rättigheterna respektive mot tortyr inte respekterar grundläggande mänskliga rättigheter. Omkring 2 400 byar har förstörts och 2-3 miljoner kurder tvångsförflyttats. Kurderna har vare sig rätt till ett eget område, eget språk eller till sin egen kultur. Politiska fångar utsätts för tortyr och förnedrande behandling i fängelserna. Sverige har en skyldighet att kraftigt markera att vi inte accepterar vad som sker i Turkiet, yrkande 1. De mer försiktiga formuleringarnas tid är förbi. Regeringen uppmanas (yrkande 3) likaså att snarast föra upp frågan om Turkiet och de mänskliga rättigheterna i FN. I motion U634 (s) föreslås en rad åtgärder för att främja en demokratisk utveckling med respekt för de mänskliga rättigheterna i Turkiet. Ett stadigt internationellt tryck bör upprätthållas för att förmå Turkiet att lösa sina problem inom ramen för de internationella åtaganden som landet gjort beträffande de mänskliga rättigheterna. Sverige och andra länder måste kräva att Turkiet bl.a. följer de rekommendationer som FN:s och Europarådets kommittéer för förhindrande av tortyr avgivit till Turkiet. Sverige bör vidare begära att Turkiet ratificerar 1951 års flyktingkonvention i sin helhet. I ministerrådet bör Sverige verka för att rådet i sina överläggningar med Turkiet ihärdigt tar upp MR-frågor samt ställer krav på att EU-kommissionen i sina årliga rapporter om Turkiet ägnar dessa frågor stor uppmärksamhet. I den enskilda motionen U637 (fp) behandlas kurdernas situation. De uppskattningsvis 25-30 miljoner kurderna finns i Turkiet, Iran, Irak och Syrien. Det sammanhängande landområde i ovan nämnda länder, vilket benämns Kurdistan, existerar dock inte som statsbildning. Kurderna är, hävdar motionären, världens största folkgrupp utan egen nationalstat. Kurdernas situation i Turkiet är väl känd. Övergreppen mot den kurdiska befolkningen i Turkiet fortsätter. När Turkiet nu har tullavtal med EU finns goda möjligheter att utöva påtryckningar mot regeringen i Ankara. Sverige bör ta initiativ, yrkande 4, inom EU för att få Turkiet att respektera kurdernas mänskliga rättigheter och få till stånd en politisk lösning mellan regeringen och kurderna i Turkiet. Ett särskilt problem är de turkiska myndigheternas ovilja att ge visum till internationella biståndsorgan som för att åka till norra Irak måste passera Turkiet. Restriktionen gäller även journalister och politiker. I yrkande 5 krävs att Sverige agerar för att underlätta för enskilda organisationer att verka i norra Irak. Även i motionen U639 (v, m, c, fp, mp, kd) behandlas bristen på respekt för de mänskliga rättigheterna i Turkiet. Turkiet har ratificerat såväl FN:s konvention mot tortyr som Europakonventionen mot tortyr och den Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. I samband med att tullunionen mellan EU och Turkiet utlovades demokratisering och förbättrad respekt för de mänskliga rättigheterna Motionärerna hävdar att MR-situationen i Turkiet, trots de många löften som utställts av Turkiet i olika sammanhang, inte förbättrats utan snarast försämrats. Det framhålls att den bristande respekten för mänskliga rättigheter hänger intimt samman med Turkiets politik att till varje pris slå vakt om landets enhet. I yrkande 1 föreslås att OSSE sätter upp en permanent kommitté för en lösning av den väpnade konflikten mellan PKK och den turkiska regeringen. Sverige förslås i yrkande 2 verka inom OSSE för att en undersökningsdelegation under den s.k. Moskvamekanismen på plats i Turkiet undersöker situationen beträffande respekten för de mänskliga rättigheterna. Motionärerna begär också i yrkande 3 att Sverige skall kräva att Turkiet följer rekommendationer från FN:s tortyrkommitté och Europeiska kommittén för förhindrande av tortyr. Vidare påkallas att regeringen verkar för en FN- resolution om att uppmana Turkiet att inbjuda arbetsgrupper som undersöker försvinnanden och olagliga arresteringar, yrkande 4. Sverige bör även verka för att FN:s särskilda rapportörer för utomrättsliga avrättningar och förekomsten av tortyr ges i uppdrag att granska Turkiet, yrkande 5. Sverige bör uppmana Turkiet att ratificera FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter samt dess tilläggsprotokoll liksom 1967 års tilläggsprotokoll till 1951 års flyktingkonvention i dess helhet, yrkandena 6 respektive 7. Motionärerna yrkar att regeringen noga följer upp de senaste resolutionerna i Europaparlamentet om Turkiet vad gäller de mänskliga rättigheterna, demokratisering och en lösning på den kurdiska frågan, yrkande 8. I motionen anförs slutligen, i yrkande 9, att Sverige bör verka för att ministerrådet i sina överläggningar med Turkiet ihärdigt tar upp frågorna om de mänskliga rättigheterna samt att Sverige ställer krav på att EU- kommissionen i sina utlovade årliga rapporter om Turkiet ägnar MR-frågorna stor uppmärksamhet. I den enskilda motionen U622 (fp) tar motionären upp förhållandena för assyrierna (syrianerna) i Turkiet. Inledningsvis nämns att assyrierna förutom i Turkiet bl.a. finns i Iran, Syrien och Irak. I Turkiet sker en minskning varje år av det assyriska folket genom att förföljelsen av dessa är stor i sydöstra Turkiet. Mer än 30 personer har dödats de senaste två åren men dessutom har assyrierna de senaste 25 åren utsatts för andra slags övergrepp. Man har förbjudit undervisning i assyriska, förstatligat skolor och kyrkor, förbjudit dem att utöva kulturella traditioner, påtvingat dem att registrera sig som araber eller kurder, förnekat dem högre utbildning m.m. Turkiet är medlem av FN, Europarådet och OSSE. Motionären kräver att Sverige i dessa organ vidtar åtgärder för att uppmärksamma assyriernas/syrianernas situation samt arbetar för att Turkiet följer sina åtaganden om de mänskliga rättigheterna och erkännande av etniska minoriteter.
Irak Två motioner behandlar kurdernas situation i Irak. De innehåller sammanfattningsvis krav på svenskt agerande i FN och EU för att få stopp på militära aktioner i irakiska Kurdistan och för att på olika sätt främja en lösning av konflikten samt att bl.a. med humanitär hjälp stödja det kurdiska folket. I motion U632 (v, fp, mp) behandlas situationen i Kurdistan, Irak. Kurdernas tragiska historia skildras. De kan enligt motionärerna ses som förlorare i ett storpolitiskt spel där olika konstellationer av länder med intressen i Mellanösterns olja omväxlande givit och undandragit sitt stöd, när de egna målen uppnåtts. Sverige bör verka i FN för att den kurdiska frågan tas upp på dagordningen anförs det i motionens yrkande 1. Sverige bör även verka i FN för att Kurdistan, Irak får realistiska förutsättningar att bygga demokrati och ge skydd åt sitt hårt prövade folk (yrkande 2). Sverige bör också på olika sätt stötta den humanitära hjälpen till Kurdistan, Irak (yrkande 3) samt ge lokalt anställda personer som arbetat med svenska biståndsorganisationer fristad i Sverige om Provide Comfort upphör eller inte längre kan skydda dessa personer (yrkande 4). Även i motion U637 (fp) behandlas kurdernas situation i Irak. Motionären anför att övergreppen mot den kurdiska befolkningen fortsätter. Sverige bör verka för att det kurdiska området som skyddas av FN undantas från FN- embargot. Sverige bör vidare inom FN, EU och i andra internationella fora avkräva åtgärder för att få stopp på militära aktioner av Turkiet, Irak och Iran inom irakiska Kurdistan samt verka för en varaktig lösning av kurdernas situation i norra Irak (yrkande 1). Sverige bör vidare, yrkande 2, aktivt arbeta för och ta initiativ till att mäkla fred mellan de stridande partierna KDP och PUK. Sverige bör främst genom demokrati- och förvaltningsbistånd, via de många enskilda organisationer som verkar i området, kunna göra en kraftfull insats för att stödja en fredlig utveckling hävdas det i yrkande 3.
Iran Motionären i enskilda motionen U637 (fp) anser att Sverige skall fördöma den iranska regimens förföljelser av kurdiska flyktingar utomlands och kräver att iranska flyktingar som fått fristad i Sverige bereds skydd (yrkande 7).
Syrien I motion U637 (fp) yrkande 6 påkallas att den svenska regeringen i sina kontakter med Syrien tar upp situationen för de många kurder i Syrien som saknar medborgarskap och som därigenom inte kan äga fast egendom, gifta sig, folkbokföra sina barn eller resa utomlands.
Utskottets överväganden Turkiet Utskottet har under en rad år utförligt behandlat främst kurdernas situation i bl.a. Turkiet och Irak (senast i betänkande 1994/95:UU24). Även assyriernas situation i Turkiet har uppmärksammats av utskottet. Utskottet följer kontinuerligt situationen i Turkiet och håller sig underrättat om situationen, bl.a. genom information från riksdagsledamöter som i olika sammanhang besöker landet. Utskottet anförde i ovan nämnda betänkande att
Turkiet som medlem i FN, Europarådet och OSSE har gjort långtgående åtaganden angående respekten för de mänskliga rättigheterna. Dessa åtaganden måste uppfyllas. Alla individer har en självklar rätt till sin identitet, sitt språk sin kultur och sin religion. Utskottet noterar att Sverige, såväl i bilaterala kontakter som i internationella fora, kräver respekt för de mänskliga rättigheterna i Turkiet. Enligt amerikanska UD:s (State Departments) rapport om MR-läget i Turkiet 1996 har förbättringar som skett 1995 ej kunnat vidmakthållas utan läget har i vissa hänseenden försämrats. Uppgifter förekommer om allvarliga övergrepp begångna i hela landet. Amnesty International uppger följande beträffande MR- läget 1996:
Hundratals människor greps och kvarhölls som samvetsfångar under året. Politiska och andra fångar torterades rutinmässigt på polisstationer och minst fem människor dog i polishäkte, av allt att döma till följd av tortyr. Minst 35 människor skall ha försvunnit i säkerhetsstyrkornas häkten och ett stort antal människor dödades under omständigheter som tydde på att de blev utomrättsligt avrättade av säkerhetsstyrkorna. För elfte året i rad utfördes inga avrättningar, men dödsdomar avkunnades. Väpnade oppositionsgrupper gjorde sig skyldiga till avsiktligt och egenmäktigt dödande. Förhoppningar om en förbättring av respekten för de mänskliga rättigheterna efter förra årets författningsändringar har ännu inte infriats. Aviserade reformer, bl.a. rörande reducering av häktningstiden och förflyttning av vissa mål från de s.k. säkerhetsdomstolarna till allmänna domstolar, har inte färdigbehandlats i parlamentet. Utskottet noterar att korruption och rättsröta har fortsatt att prägla det politiska livet. I sydöstra Turkiet råder undantagstillstånd på grund av strider mellan separatistiska organisationer och regeringsstyrkor. State Department och Amnesty International uppger att MR-kränkningar begångna av säkerhetsstyrkorna och PKK förekommer i stor omfattning. Det labila säkerhetsläget medför att civilbefolkningen, även de som inte är kurder, riskerar utsättas för övergrepp såväl från säkerhetsstyrkorna som från vissa kurdgrupper. Assyrier kommer således också i kläm i detta område och utsätts liksom övrig civilbefolkning för hårdhänt behandling. Assyrierna har under senare år minskat betydligt i antal i Turkiet på grund av en omfattande flyktingutvandring till Europa. Många har också flytt från sydöstra Turkiet till säkrare landsdelar. Situationen i sydöstra Turkiet är enligt samstämmiga uppgifter oacceptabel. I detta område ställs MR-problematiken på sin spets i Turkiet. Utskottet ser med oro på läget beträffande den fortsatta bristande respekten för de mänskliga rättigheterna i Turkiet. Motion U637 (fp) ställer i yrkande 4 krav på svenskt agerande inom EU för att få till stånd en lösning mellan den turkiska regeringen och kurderna. I yrkande 5 begärs att Sverige skall agera för att Turkiet skall ge viseringar till internationella biståndsarbetare som verkar i norra Irak. I motionerna U634 (s) respektive motion U639 (v, m, c, fp, mp, kd) yrkandena 3, 5, 6, 7 och 9 framförs ett flertal, huvudsakligen sammanfallande, krav på svenskt agerande för åtgärder för att främja en demokratisk utveckling och respekt för de mänskliga rättigheterna i Turkiet. Bl.a. ställs krav på agerande för att förmå Turkiet att följa de rekommendationer som FN:s och Europarådets kommittéer mot bruket av tortyr avgivit, agerande i ministerrådet för att rådet i överläggningar tar upp MR-frågor med Turkiet, krav på att EU-kommissionens i sina årliga rapporter ägnar dessa frågor uppmärksamhet samt att Sverige agerar för att Turkiet ansluter sig till 1951 års flyktingprotokoll i dess helhet. I motion U639 (v, m, c, fp, mp, kd), begärs svenskt agerande för en FN- resolution om att uppmana Turkiet att inbjuda arbetsgrupper som skall undersöka försvinnanden och olagliga arresteringar, i yrkande 5 önskar motionärerna att Sverige agerar för att FN:s särskilda rapportörer för utomrättsliga avrättningar och förekomsten av tortyr uppdras granska Turkiet, i yrkande 6 krävs att Sverige skall verka för att Turkiet ratificerar FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter samt i yrkande 8 krävs uppföljning av Europaparlamentets resolutioner om Turkiet. I motion U622 (fp) kräver motionären att Sverige i FN, Europarådet och OSSE arbetar för att uppmärksamma assyriernas/syrianernas situation i Turkiet. I motion U604 (mp) krävs i yrkande 1 markeringar mot Turkiet för dess behandling av kurder, i yrkande 3 uppmanas regeringen att verka för att frågan om Turkiet och de mänskliga rättigheterna förs upp i FN. Utskottet har i betänkande 1992/93:UU3 utförligt beskrivit den komplicerade frågan om assyriernas och syrianernas ursprung och historia och de olika uppfattningar som finns beträffande vad assyrisk/syriansk står för. Assyrierna/syrianerna i Sverige synes företrädesvis vara medlemmar i de syrisk-ortodoxa, syrisk-katolska, nestorianska och kaldeiska kyrkorna. I betänkandet redogörs för hur de vanligen av tradition mer välbärgade jordägande assyrierna i Turkiet ofta kommit i konflikt med de, i de flesta fall, jordlösa kurderna. Religiöst betingade stridigheter, särskilt mellan islamiska fundamentalister och andra grupper liksom stridigheter mellan turkiska säkerhetsstyrkor och kurdiska grupper (PKK) har också ofta medfört att de jämförelsevis små grupperna av assyrier och syrianer kommit i kläm. I betänkande 1994/95:UU24 beskriver utskottet hur assyriernas utsatta ställning utnyttjats också av grupper som velat ta över deras egendomar. Antalet assyrier i sydöstra Turkiet uppges ha minskat från 70 000 år 1960 till omkring 2000 personer 1995. Utskottet konstaterade i betänkande 1992/93:UU3 att det åligger Turkiet, i likhet med övriga stater, att garantera de mänskliga rättigheterna för alla grupper. Mot bakgrund av det beskrivna läget för assyrier/syrianer ansåg utskottet att dessa gruppers situation i Turkiet bör ges ökad uppmärksamhet i de forum där frågor om de mänskliga rättigheterna behandlas. Utskottet vidhåller denna uppfattning. Utskottet kan konstatera att regeringen har fortsatt att bedriva en aktiv politik för att lyfta fram frågan om bristen på respekt för de mänskliga rättigheterna i Turkiet. Utskottet noterar härvid att regeringen i bilaterala kontakter med företrädare för den turkiska regeringen kontinuerligt ger uttryck för sin oro över läget beträffande respekten för de mänskliga rättigheterna i Turkiet. Senast skedde detta när regeringen uttryckte sin förvåning och oro till den turkiska regeringen i samband med att Statsanställdas förbunds internationella sekreterare förbjöds tala vid en kongress i Ankara om ?demokrati och civila demokratiska organisationer? i slutet av november 1996. Utskottet noterar vidare att Sverige som medlem i EU har tillgång till ytterligare ett instrument för att söka påverka utvecklingen i Turkiet. EU för en kontinuerlig dialog med Turkiet om respekten för de mänskliga rättigheterna och tullunionen mellan EU och Turkiet och den s.k. Medaförordningen har givit ytterligare kanaler för kontakt och politisk dialog. Inför förhandlingarna med Turkiet om en tullunion under 1995 åtog sig kommissionen att årligen rapportera om relationerna till Turkiet. Den första årliga rapporten presenterades i oktober 1996. Där anges bl.a. att uteblivna förbättringar på MR-området ger anledning till oro. Utrikesministern har i en interpellationsdebatt den 28 januari 1997 som svar på interpellationerna 1996/97:88 och 109 om EU:s tullunion med Turkiet hänvisat till EU:s rapport där det anges att löftena om förbättring av MR-läget i Turkiet inte infriats samtidigt som det i rapportens slutsatser framhålls att EU ändå måste sträva efter en fortsatt dialog och samarbete med Turkiet. Utrikesministern anför vidare: ?MR-läget är mycket oroande i Turkiet. Rapporter om tortyr, försvinnanden och politiska mord har inte avtagit utan snarare tvärtom. Regeringen har därför vidtagit en rad åtgärder för att förmå den turkiska regeringen att skyndsamt genomföra de förbättringar som den redan ställt i utsikt.? I debatten framförde utrikesministern vidare att regeringen inom ramen för EU, liksom i direkta bilaterala samtal, hävdat vikten av att Turkiet efterlever de internationella konventioner på MR-området som landet har undertecknat. Utskottet utgår vidare från att regeringen på lämpligt sätt beaktar Europaparlamentets resolutioner rörande situationen i Turkiet. Utskottet noterar att EU kritiserade MR-situationen i Turkiet i ett tal hållet i FN:s generalförsamling i november 1996. Utskottet har även noterar att EU-länderna gjort flera gemensamma démarcher i Ankara för att förmå den turkiska regeringen att underlätta för frivilligorganisationerna att passera Turkiet på väg till norra Irak. Utskottet hälsar med tillfredsställelse regeringens aktiva agerande i multilaterala sammanhang inom FN, OSSE och Europarådet. Vid OSSE:s uppföljningsmöte i Wien i november 1996 hölls ett gemensamt nordiskt anförande om situationen beträffande respekten för de mänskliga rättigheterna i Turkiet. Utskottet ser också positivt på de nordiska utrikesministrarnas kommuniké från mötet i Oslo i februari 1997 i vilken bl.a. situationen i Turkiet tas upp. I kommunikén framförs att ministrarna är eniga om vikten av att föra en dialog med Turkiet för att hålla kvar landet inom den europeiska samarbetsstrukturen. Bekymmer uttrycks över situationen på MR-området samt framförs att de nordiska länderna önskar bidra till att förbättra situationen beträffande respekten för de mänskliga rättigheterna i Turkiet. Detta kan enligt ministrarna ske genom konsultationer och i samarbete med turkiska myndigheter och internationella organisationer såsom Europarådet, OSSE och FN. Ministrarna betonade även betydelsen av det arbete som utförs av frivilligorganisationer för att främja de mänskliga rättigheterna i Turkiet. Utskottet har ovan redogjort för sitt stöd för den svenska politiken att verka för att så många länder som möjligt ratificerar konventioner till skydd för de mänskliga rättigheterna. Liknande krav, som nu framställs i motionsyrkanden om att Sverige skall verka för att Turkiet följer de rekommendationer som avgivits av FN:s och Europarådets kommittéer mot bruket av tortyr, har tidigare behandlats av utskottet. I betänkande 1992/93:UU3 konstaterades att rapporten från Europarådets kommitté för förhindrande av tortyr efter besök i Turkiet 1992 publicerades enär kommittén ansåg att Turkiet inte samarbetade. Denna rapport utgör sedan dess underlag för debatt i olika Europarådsforum. Utskottet noterar att Europarådets kommitté mot tortyr den 6 december 1996 offentliggjorde en deklaration i vilken graverande förhållanden i Turkiet påtalades. Beträffande rekommendationer från FN:s kommitté mot tortyr gäller att de i huvudsak är offentliga. Utskottet konstaterar att Sverige nära följer de åtaganden Turkiet gjort genom tillträde till Europarådets och FN:s konventioner mot bruket av tortyr och bilateralt och i olika internationella fora verkar för att förmå Turkiet att förbättra förhållandena för fängslade personer. Vad avser MR-kommissionens tematiska rapportörer och tematiska arbetsgrupper (vilka behandlar olika frågor såsom tortyr, försvinnanden etc.) gäller att de, enligt sina respektive mandat, har att verka i FN:s alla medlemsländer. Turkiet är redan i dag föremål för granskning inom dessa tematiska mekanismer. Utskottet har erfarit att flera av rapportörerna har anhållit om att få besöka Turkiet för att på plats undersöka förhållandena inom sina respektive mandat. I ovan nämnda tal av EU i generalförsamlingen hösten 1996 togs bl.a. denna fråga upp. Turkiet uppmanades samarbeta med alla tematiska rapportörer och arbetsgrupper. Utskottet noterar dock att den specielle rapportören för åsiktsfrihet tillåtits besöka Turkiet under 1996. Utskottet stödjer regeringens ansträngningar för att förmå Turkiet att leva upp till sina internationella åtaganden och att samarbeta med FN:s och Europarådets olika uppföljningsorgan. Med vad som ovan anförts anses motionerna U604 (mp) yrkandena 1 och 3, U634 (s), U637 (fp) yrkandena 4 och 5, U639 (v, m, c, fp, mp, kd) yrkandena 3-9 samt U622 (fp) besvarade med vad utskottet anfört. I motion U639 (v, m, c, fp, mp, kd) yrkande 1 föreslås att OSSE sätter upp en permanent kommitté för lösning av den väpnade konflikten mellan PKK och den turkiska regeringen, i yrkande 2 föreslås att Sverige skall verka för att den s.k. Moskvamekanismen utnyttjas i Turkiet. Utskottet har redan i betänkande 1994/95:UU24 konstaterat att Sverige länge har krävt att Turkiet skall inbjuda en expertkommitté från OSSE för att i enlighet med den granskningsprocedur OSSE-staterna kom överens om i Moskva, den s.k. Moskvamekanismen, på plats kunna studera situationen beträffande respekten för de mänskliga rättigheterna i Turkiet. I betänkandet konstaterades vidare att Turkiet bjudit in en parlamentarikerdelegation från OSSE att besöka landet våren 1995. Utskottet framförde vidare i betänkandet att detta var ett positivt steg som bör följas upp genom andra åtaganden från Turkiets sida, bl.a. inom ramen för den s.k. Moskvamekanismen. Utskottet vidhåller sin tidigare framförda uppfattning. Den ovan nämnda delegationen från OSSE:s parlamentariska församling besökte Turkiet våren 1995. Delegationens rapport debatterades på den parlamentariska församlingens möte i Ottawa 1995, där bl.a. uppmärksammades att flera parlamentariker från sydöstra Turkiet satt i fängelse. Fyra av dessa är fortfarande i fängelse. OSSE:s parlamentariska församling beslutade att följa och bevaka MR-läget i Turkiet, och en ny parlamentarikerdelegation skall resa till Turkiet våren 1997. Utskottet noterar, vilket även redogörs för i motion U639, att OSSE:s parlamentariska församling, vid sitt möte i Stockholm i juli 1996, gjorde ett uttalande med krav på att Turkiet skulle förbättra MR-situationen i landet. I betänkande 1994/95:UU24 redogjorde utskottet för hur Sverige vid upprepade tillfällen uttryckt sitt stöd för den kurdiska minoritetens krav på respekt för sina kulturella rättigheter. Vidare framfördes djup oro över att politiska partier förbjuds att verka i Turkiet och att folkvalda parlamentariker döms till långa fängelsestraff. Kurderna måste, enligt utskottets uppfattning, fritt kunna välja sina egna företrädare till parlamentet i Ankara. Utrikesministern betonade i riksdagen den 28 mars 1995 vikten av att inte sätta likhetstecken mellan kurdernas kamp för sina rättigheter och PKK:s kamp för ett självständigt Kurdistan. Vidare anförde ministern:
PKK har bevisligen gjort sig skyldigt till terrordåd, såväl i Turkiet som i andra länder. Sverige betraktar inte PKK som en legitim företrädare för kurderna i Turkiet. Sverige stöder Turkiets territoriella integritet och dess rätt att bekämpa terrorism i landet. Kampen mot terrorismen måste dock föras inom ramen för rättsstatens principer och med beaktande av respekten för de mänskliga rättigheterna. Utskottet anser att alla möjligheter att verka för en fredlig lösning av kurdkonflikten bör studeras. Detta inkluderar såväl de åtgärder som OSSE:s parlamentariska församling vidtar som de instrument och mekanismer som redan finns inom ramen för OSSE där det pågår en dialog med Turkiet angående respekten för de mänskliga rättigheterna. Därmed anses motion U639 (v, m, c, fp, mp, kd) yrkandena 1 och 2 besvarad. Utskottet noterar den utveckling som skett i det turkiska civila samhället under senare tid med en framväxt av ett stort antal frivilligorganisationer, vilka ser som sin uppgift att verka för ökat engagemang i Turkiet för MR- frågor. Sverige stödjer vissa organisationer som samarbetar både med frivilligorganisationer och med turkiska myndigheter. Ett exempel är Raoul Wallenberginstitutet, som har anordnat kurser om de mänskliga rättigheterna för turkiska fängelsedirektörer. Ett annat exempel är finansiell hjälp till den svenska Stödkommittén för mänskliga rättigheter i Turkiet som i samarbete med turkiska Human Rights Foundation verkar mot tortyr. I detta sammanhang noterar utskottet med oro uppgifter från bl.a. Amnesty International och Human Rights Watch vilka tyder på att personer som arbetar i människorättsorganisationer trakasseras av myndigheterna. Utskottet välkomnar de svenska bidragen till olika MR-insatser i Turkiet och noterar att de nordiska ambassadörernas närvaro vid invigningen av ett center för tortyroffer i januari 1997 väckte berättigad uppmärksamhet i den turkiska pressen.
Irak Under 1996 utbröt stridigheter mellan de två rivaliserande kurdiska fraktionerna PUK och KDP. Det framstod klart hur besvärlig en konflikt av denna typ är för världssamfundet att hantera. FN hade mycket svårt att ingripa. Den interna maktkampen mellan de kurdiska fraktionerna förvärras av det militära stöd som parterna ges av länder i regionen. De samtal som parterna fört i Ankara med brittisk, amerikansk och turkisk medverkan inger dock vissa förhoppningar om att en försoningsprocess är möjlig. Amnesty International rapporterar om allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna begångna av kurdiska oppositionsgrupper under 1996 i Irak, särskilt efter sammanstötningarna mellan de olika kurdiska fraktionerna, KDP, PUK och den islamiska rörelsen i det irakiska Kurdistan. Olagliga avrättningar av fångar, gripanden av civila samt tortyr har förekommit. I motion U632 (v, fp, mp) yrkas att Sverige skall agera i FN för att kurdernas situation skall föras upp på dagordningen (yrkande 1), att Sverige skall verka i FN för att Kurdistan, Irak kan bygga demokrati (yrkande 2), att Sverige skall stötta humanitär hjälp till området (yrkande 3) samt att lokal- anställda personer som arbetar med svenska biståndsorganisationer skall ges fristad i Sverige om Provide Comfort upphör eller skydd ej längre kan ges (yrkande 4). I motion U637 (fp) krävs i yrkande 1 att Sverige i internationella fora verkar för fred och för att stoppa militära aktioner av Turkiet, Irak och Iran inom irakiska Kurdistan, i yrkande 2 krävs att Sverige aktivt skall mäkla fred mellan KDP och PUK samt i yrkande 3 att Sverige via stöd till enskilda organisationer skall stödja en fredlig utveckling i området. Såvitt utskottet kunnat erfara föreligger det inte någon begäran från KDP och PUK att Sverige skall mäkla fred dem emellan. Utskottet utgår från att Sverige i internationella fora och bilateralt med berörda parter - även genom stöd till freds- och försoningsarbete - på lämpligt sätt söker verka för att fred i norra Irak kan uppnås. Utskottet noterar att Sverige avsatt 50 miljoner kronor för humanitärt bistånd till Irak. Huvuddelen skall kanaliseras via UNICEF och FN:s livsmedelsprogram WFP samt till FN:s vaktstyrka vars uppgift det bl.a. är att skydda personal som arbetar för hjälporganisationer i norra Irak. Därmed anses motion U632 (v, fp, mp) yrkandena 1-3 samt motion U637 (fp) yrkandena 1-3 besvarade. I motion U632 (v, fp, mp) yrkande 4 krävs att Sverige skall bereda fristad för dem som arbetat med svenska biståndsorganisationer i Sverige, om Provide Comfort upphör eller skydd ej längre kan ges. Provide Comfort är en insats i vilken USA, Storbritannien, Frankrike och Turkiet upprättade en ?no-fly zone? för att förhindra irakiska flyganfall mot byar i norra Irak. Det har förekommit upprepade fall av granatbeskjutning mot civila mål inom området. Enligt amerikanska UD:s årsrapport beträffande förhållandena i Irak 1996, vidtog KDP och PUK åtgärder för att skydda utländska biståndsarbetare i området. Det förekom dock ett flertal rapporter under årets senare hälft om våld mot kurdiska hjälparbetare. Utskottet har erfarit att operation Provide Comfort sedan årsskiftet benämns Northern Watch och att Frankrike inte längre deltar i övervakningen av zonen. Utskottet noterar med oro uppgifterna om att hjälparbetare utsatts för våld. Det ankommer emellertid inte på riksdagen att uttala sig i ärenden rörande asyl vilka det åligger andra myndigheter och organ att handlägga, varför motion U632 (v, fp, mp) yrkande 4 avstyrks.
Iran I motion U637 (fp) krävs att Sverige skall fördöma den iranska regimens förföljelser av kurdiska flyktingar utomlands. I yrkande 7 anförs att Sverige skall verka för att iranska kurder som lever i exil i Sverige skall erbjudas skydd. Utskottet noterar att amerikanska UD i sin rapport, avseende förhållandena i Iran under 1996, uppger att den iranska regimen fortsätter att döda politiska motståndare utomlands. Sådana mord har enligt rapporten bl.a. utförts i Turkiet, Irak och Paris. Utskottet noterar vidare att FN:s underkommission för förebyggande av diskriminering och för skydd av minoriteter i augusti 1996 antog en resolution i vilken den iranska regimen bl.a. uppmanades sätta stopp för den iranska säkerhetstjänstens förföljelse av iranska flyktingar utomlands och av deras familjer i Iran. Utskottet ser med allvar på dessa uppgifter om hot och våld mot iranska flyktingar utomlands. Utskottet anser att alla personer som befinner sig i Sverige bör erbjudas skydd mot trakasserier av olika slag och våldshandlingar samt förutsätter att de polisiära myndigheterna utreder och agerar om sådant förekommer. Därmed anses motion U637 (fp) yrkande 7 besvarad.
Syrien Det finns ca 120 000 kurder som blev statslösa vid senaste folkräkningen i Syrien på 1960-talet. Detta förhållande har negativa effekter på deras rättsliga ställning, de kan bl.a. inte äga fast egendom m.m. I motion U637 (fp) yrkande 6 påkallas att Sverige i kontakterna med Syrien tar upp situationen för dessa kurder. Utskottet anser att det bl.a. inom den s.k. Barcelonaprocessen inom EU, bör finnas lämpliga tillfällen att ta upp frågan om de statslösa kurdernas situation i Syrien. Redan i betänkande 1993/94:UU26 anfördes att utskottet utgår från att regeringen i lämpliga sammanhang verkar för att dessa kurders besvärliga situation uppmärksammas. Därmed anses motion U637 (fp) yrkande 6 besvarad.
8 Iran
Sammanfattning av motionerna De fyra motionerna U627 (fp), U631 (mp, c, fp, v, kd), U636 (kd) och U638 (s, m, c, fp, v, mp, kd) kritiserar situationen beträffande den bristande respekten för de mänskliga rättigheterna i Iran. I motionen U627 (fp) beskrivs hur regimen i Iran under det senaste decenniet fördömts otaliga gånger av olika FN-organ. Trots detta fortsätter avrättningar, användande av tortyr, förtryck av kvinnor och religiösa minoriteter samt terror mot oppositionsmedlemmar i utlandet. Mullorna utökar förtrycket och utvidgar sin internationella terrorverksamhet. Regeringen i Teheran missbrukar uppenbarligen den tystnad och förlamning som världen visar, eftersom de grova kränkningarna av FN:s stadgar fortsätter. Motionären yrkar att regeringen med kraft skall protestera mot att Iran inte följer sina åtaganden att respektera FN:s stadgar om mänskliga rättigheter och erkännandet av etniska minoriteter. I motion U631 (mp, c, fp, v, kd) yrkande 1 hemställer motionärerna om ett tillkännagivande om att kraftiga markeringar bör göras för att få Iran att respektera konventionen om de mänskliga rättigheterna. I yrkande 3 begärs att större handelsförbindelser ej bör inledas med den iranska islamiska republiken. I motion U636 (kd) anförs att den iranska regeringen blivit mindre öppen när det gäller officiell rapportering av avrättningar och brott mot mänskliga rättigheter, samtidigt som allt tyder på att såväl avrättningar som grymma och omänskliga bestraffningar snarare ökat än minskar. Med de mycket osäkra rättsliga förhållanden som råder i Iran och de många tecknen på rättsvidriga förhållanden och avrättningar vänder sig motionärerna mot att konvertiter skickas tillbaka till Iran. I yrkande 2 krävs således att inga konvertiter eller personer som på annat sätt brutit mot iransk eller islamsk lag skall skickas tillbaka till Iran. Även motionärerna i U638 (s, m, c, fp, v, mp, kd) understryker att Iran vid åtskilliga tillfällen varit föremål för kritik från det internationella samfundet på grund av allvarlig repression och systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna. FN har i flera sammanhang antagit resolutioner som fördömer kränkningar av de mänskliga rättigheterna. EU inledde 1992 en s.k. kritisk dialog med Iran där en hörnsten är ett ovillkorligt och offentligt iranskt avståndstagande från terrorism och brott mot de mänskliga rättigheterna. Sverige stödjer ståndpunkten att en rättfram och kritisk dialog är att föredra framför en isolering med åtföljande risk för ökade motsättningar. Fyra år har nu gått sedan den kritiska dialogen inleddes men någon ändrad attityd från regimens sida kan ej spåras. Detta framgår enligt motionärerna bl.a. av rapporter från FN:s särskilde emissarie för Iran. Nu krävs en upptrappning av omvärldens och inte minst EU:s hållning till Iran. Motionärerna föreslår att Sverige inom EU-samarbetets ram tar initiativ till en omprövning och skärpning av den kritiska dialogen med Iran.
Utskottets övervägande I en rapport från oktober 1996 av FN:s specielle representant för mänskliga rättigheter för Iran, vilken presenterats för generalförsamlingen, framgår att läget beträffade respekten för de mänskliga rättigheterna i Iran är mycket otillfredsställande. Förhållandena har enligt rapportören under det senaste året försämrats med bl.a. ett ökat ideologiskt och religiöst förtryck. Ett positivt inslag är dock att rapportören, efter fem års försök, tilläts besöka Iran i februari 1996. Kort tidigare hade två av FN:s tematiska rapportörer, angående religionsfrihet samt åsiktsfrihet genomfört besök i december 1995 respektive januari 1996. Under 1996 har även representanter för oberoende MR- organisationer besökt landet. Enligt State Departments MR-rapport för 1996 fortsatte dock regimen att förtrycka lokala människorättsgrupper samtidigt som man visade något större öppenhet gentemot utländska grupper. Amnesty International, State Department och Human Rights Watch beskriver alla i sina respektive rapporter för 1996 hur respekten för de mänskliga rättigheterna på olika områden allvarligt kränks i Iran. State Department anger i sin rapport att systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna förekommer vilka inkluderar olagliga avrättningar, summariska avrättningar, försvinnanden, omfattande bruk av tortyr och annan nedvärderande behandling av fängslade, hårda förhållanden i fängelserna, godtyckliga arresteringar, bristande rättssäkerhet, inskränkningar i medborgarnas privatliv, inskränkningar i åsikts- och pressfriheten, rätten att organisera sig, religionsfriheten och rörelsefriheten. Kvinnor diskrimineras både socialt och juridiskt. Human Rights Watch, som fick besöka Iran under 1996, beskriver hur regimen börjat använda hårdare metoder mot brottslingar. Offentliga avrättningar har, efter ett uppehåll under några år, åter börjat genomföras. En ny lag infördes i juli 1996, vilken förenklar proceduren och gör det lättare för domstolarna att utdöma kroppsstraff som t.ex. stympning och spöstraff för ett större antal brott. State Department och Human Rights Watch beskriver även hur religiösa utövare diskrimineras i varierande grad. Kristna, judar, Zoroastrian- och Bahai- anhängare utsätts för olika former av diskriminering. Även vissa muslimska grupper förföljs. Konvertiter från islam utsätts också för diskriminering. I motion U627 (fp) yrkas att regeringen skall protestera mot att Iran inte följer sin åtaganden enligt bl.a. FN:s stadgar. Motionen U631 (mp, c, fp, v, kd) kräver i yrkande 1 att kraftiga markeringar görs mot Iran och i yrkande 3 begärs att större handelsförbindelser ej inleds med Iran. I motion U636 (kd) krävs att inga konvertiter återsänds till Iran. Motionärerna i motion U638 (s, m, c, fp, v, mp, kd) föreslår en skärpning av EU:s kritiska dialog. Utskottet har i tidigare betänkanden (senast 1994/95:UU24) uttryckt oro över förhållandena i Iran. Den försämring som nu synes ha inträtt är enligt utskottets mening djupt oroväckande. Utskottet noterar att Iran har tillträtt flera centrala FN-konventioner på området för de mänskliga rättigheterna och att landet därför självfallet är förpliktigat att följa sina åtaganden. Utskottet noterar att Sverige för en bilateral dialog med Iran, där Irans brott mot de mänskliga rättigheterna intar en central roll. Den svenska regeringen deltar också i EU:s kritiska dialog med den iranska regeringen. Sverige är tillsammans med övriga EU-länder, i såväl generalförsamlingen som i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna, initiativtagare till årliga resolutioner om situationen beträffande de mänskliga rättigheterna i Iran. I ett anförande i generalförsamlingen den 18 november 1996 riktade EU skarp kritik mot den iranska regeringen för dess fortsatta kränkningar av de mänskliga rättigheterna. I skriftligt svar den 27 februari 1997 på fråga 1996/97:306 om situationen i Iran framhöll utrikesminister Lena Hjelm-Wallén att regeringen delar den frustration som många känner över det magra resultat som EU:s dialog med Iran givit. Å andra sidan betonade ministern att hon inte tror att motsatt hållning, isolering gentemot Iran, leder till några framsteg. Att vända Teheran ryggen vore att omöjliggöra all form av påverkan, vilket inte gynnar kampen för de mänskliga rättigheterna. Utrikesministern anförde vidare:
Det kommer nu an på Iran att visa att dialogen kan ge resultat. Den kritiska dialogen diskuteras fortlöpande i EU-kretsen och den kan omprövas om Iran genom sitt uppträdande visar att landet inte vill ge sitt bidrag. Den svenska regeringen kommer att mycket nära följa EU-diskussionen om den kritiska dialogens förutsättningar.
Utskottet delar utrikesministerns uppfattning. De nordiska utrikesministrarna har under sitt möte i Oslo i februari 1997 uttalat stöd för den arresterade iranske författaren Faraj Sarkoohis belägenhet. Den iranska regeringen uppmanas enträget av ministrarna att respektera de grundläggande mänskliga rättigheterna och skapa klarhet i fallet. Den kvinnliga journalisten och assistenten till Sarkoohi, Parvin Ardalan, är försvunnen sedan den 27 januari 1997. Amnesty International har vid flera tlllfällen anmodat regimen att lämna upplysningar om vad som hänt henne. Utskottet ser mycket positivt på regeringens aktiva agerande för att främja de mänskliga rättigheterna i Iran och utgår från att regeringen i olika internationella fora och i samtal med företrädare för den iranska regeringen även fortsättningsvis kommer att ta upp dessa frågor. Därmed anses motionerna U627 (fp), U631 (mp, c, fp, v, kd) yrkande 1 och U638 (s, m, c, fp, v, mp, kd) besvarade med vad utskottet anfört. Utskottet har ovan i betänkandet uttalat sig generellt om sanktioner och avbrytande av handelsförbindelser. Dessa synpunkter omfattar även förhållningssättet gentemot Iran. Därmed avstyrks motion U631 (mp, c, fp, v, kd) yrkande 3. Konversion har, enligt utlänningsnämndens bedömning, inte ensamt utgjort skäl för att iranier skall få permanent uppehållstillstånd i Sverige. Utskottet anser att situationen för religiösa utövare inger oro. Amnesty International har vid upprepade tillfällen rapporterat om den iranska regimens förtryck av religiöst oliktänkande och även uppmärksammat ett antal enskilda fall där personer som konverterat från islam till kristendomen blivit fängslade - och i vissa fall dömda för avfall från den ?rätta läran?. Riksdagen bör dock inte ta ställning i frågor som rör asyl, vilka det åligger regeringen och berörda myndigheter att handlägga. Motion U636 (kd) yrkande 2 avstyrks därmed.
9 Mellanöstern
Sammanfattning av motionerna Konflikten i Mellanöstern och de aspekter som bör beaktas i den svenska politiken i olika forum för att främja fredsprocessen behandlas i motionerna U614 (fp) och U615 (v). I motion U614 (fp) beskrivs inledningsvis den historiska bakgrunden till konflikten i Mellanöstern samt hur den svenska debatten förts och den officiella politiken bedrivits. I yrkande 1 krävs ett tillkännagivande om att en lösning av konflikten i Mellanöstern måste innebära både Israels rätt att existera och att palestiniernas motsvarande rätt till självstyre och en egen stat erkänns. Dialog med politiska och religiösa grupper är av många olika skäl nödvändig, anför motionärerna. Det är samtidigt viktigt att det svenska stödet för att stärka fredsarbetet utformas så att det inte legitimerar terrorister eller grupper som vill omintetgöra fredsprocessen (yrkande 2). En huvuduppgift för svenskt stöd till fredsprocessen, hävdar motionärerna i yrkande 3, är att bidra till att stabila demokratiska institutioner utvecklas inom ramen för det palestinska självstyret. Riksdagen bör ge regeringen till känna att det långsiktiga resultatet av fredsprocessen bör bli en fullständig normalisering av relationerna mellan Israel och Palestina, innefattande normalt ekonomiskt och kulturellt utbyte och gemensamma åtaganden till skydd för medborgerliga och mänskliga rättigheter (yrkande 4). Syrien, Iran och Irak utgör enligt motionärerna speciella orosmoment. En stabil fredsuppgörelse måste byggas under genom en normalisering av förbindelserna mellan alla länder i regionen, innefattande dessa tre stater (yrkande 5). I partimotionen U615 (v) redogörs för bakgrunden till konflikten och utvecklingen i fredsprocessen mellan Israel och palestinierna. I yrkande 1 krävs att regeringen i FN, EU och i direkta kontakter med den israeliska regeringen med kraft understryker nödvändigheten av att folkrätten och Oslo- avtalet respekteras samt med skärpa framhåller nödvändigheten av att fredsprocessen återupptas. I yrkande 2 begärs att Sverige agerar i FN, EU och direkt gentemot Israel för att verka för att Israel upphör med sin provokativa bosättnings-, husrivnings- och avspärrningspolitik, särskilt i östra Jerusalem. En skala av sanktioner bör enligt motionärerna utformas vilka skulle kunna vidtas med växande styrka och effektivitet allteftersom de israeliska myndigheterna fortsätter att bryta mot folkrätten och ingångna avtal. Israels avspärrningarna av östra Jerusalem har inneburit betydande svårigheter för de sociala, politiska och kulturella organisationer som tvingats flytta från Östra Jerusalem, främst till Rammallah, två mil norr om stan. Regeringen bör verka för att förmå den israeliska regeringen att upphöra med avspärrningarna så att arbetet för frivilligorganisationerna (yrkande 3) att verka i det palestinska området underlättas och det ekonomiska och sociala livet i de palestinska områdena underlättas, (yrkande 4). I motionen framförs farhågor för den demokratiska utvecklingen i den palestinska myndigheten (PNA). Exempel på övergrepp av PNA är ett stort antal godtyckliga arresteringar och fängslanden av politiska motståndare. Det finns uppgifter om att nio personer dött av misshandel och tortyr i palestinska fängelser på Västbanken och Gaza sedan PNA:s tillkomst för två år sedan. I yrkande 5 krävs att regeringen med kraft understödjer en demokratisk utveckling i de palestinska områdena och medverkar till att odemokratiska tendenser kan stävjas. I yrkande 6 krävs att regeringen inom FN och EU och för egen del understödjer arbetet på att med olika former av bistånd bidra till en positiv ekonomisk utveckling i de palestinska områdena.
Utskottets överväganden Utskottet har i ett separat betänkande 1994/95:UU22 behandlat fredsprocessen i Mellanöstern. Sedan det betänkandet författades har ett antal viktiga politiska händelser inträffat. Israels premiärminister Yitzhak Rabin mördades i november 1995 av en medlem i en judisk oppositionsgrupp. I januari 1996 valdes Yasser Arafat till president för den palestinska myndigheten. Våren 1996 valdes Benjamin Netanyahu till premiärminister i Israel. Denne hade gått till val för Likudpartiet på parollen ?fred och säkerhet?, vilket allmänt ansågs innebära en skärpning i den israeliska hållningen i den fortsatta fredsprocessen. En bidragande anledning till Likuds valseger kan vara fyra svåra bombdåd som genomfördes i Israel innan valet hölls med sammanlagt 58 dödsoffer, varav de flesta var civila. Nedan följer en kortfattad beskrivning av viktiga milstolpar i fredsprocessen: Under 1991 inleddes en regional Mellanösternkonferens i Madrid. Konferensen innebar att Israel och dess närmaste arabiska grannländer (Syrien, Libanon och Jordanien) för första gången samtalade med varandra om fred. Samtidigt inleddes en dialog mellan Israel och palestinierna. Några år därefter, 1993, inleddes bilaterala fredsförhandlingar mellan Israel och PLO. Det ömsesidiga erkännandet mellan Israel och PLO, den s.k. principdeklarationen om palestinskt självstyre, kom i september 1993. Denna innebär att parterna, Israel och PLO, enats om ett ramverk för förhandlingarna om ett palestinskt självstyre som i förlängningen skulle kunna leda till en tvåstatslösning. I oktober 1994 tecknades ett fredsavtal mellan Israel och Jordanien. Ett viktigt steg i fredsprocessen innebar den interimsöverenskommelse som i september 1995 undertecknades av Israel och PLO (fas två i 1993 års principdeklaration). Detta 400 sidor långa dokument, vilket har 7 annex, behandlar omgruppering och säkerhetsarrangemang, palestinska val, inrikesfrågor, juridiska frågor, frisläppande av palestinska fångar m.m. Samtliga städer på Västbanken, utom Hebron, utrymdes av israelerna och överlämnades till de palestinska säkerhetsstyrkorna i slutet av 1995. Det palestinska valet ägde rum i januari 1996. Det palestinska folket på Västbanken, inklusive östra Jerusalem, samt Gazaområdet valde i ett allmänt fritt och direkt val dels ett råd, dels en president. En uppgörelse om utrymning av ca 80 % av staden Hebron träffades mellan Israel och PLO den 17 januari 1997 (tio månader försenat jämfört med vad som stipulerades i interimsöverenskommelsen). Svåra förhandlingar återstår om fas tre i principdeklarationen. Dessa rör bl.a. Jerusalems framtida status, bosättningarna och flyktingfrågan. I motion U614 (fp) begär motionärerna i yrkande 1 ett tillkännagivande om att en lösning av konflikten skall innebära både Israels rätt att existera och att palestiniernas motsvarande rätt till självstyre och en egen stat erkänns, i yrkande 2 uttalas att det är viktigt att det svenska stödet inte utformas så att det legitimerar terrorister, i yrkande 3 pekas på vikten av stabila demokratiska institutioner inom ramen för det palestinska självstyret, i yrkande 4 anförs att en normalisering långsiktigt bör ske mellan Palestina och Israel samt begärs i yrkande 5 ett tillkännagivande om att en stabil fredsuppgörelse måste bygga på en normalisering av förbindelserna mellan alla stater i regionen. I motion U615 (v) yrkande 1 krävs att regeringen i FN, EU och i direkta kontakter med den israeliska regeringen understryker nödvändigheten av att folkrätten och Osloavtalet respekteras, i yrkande 2 begärs att Sverige skall agera i FN, EU och gentemot Israel direkt för att Israel skall upphöra med bosättnings-, husrivnings- och avspärrningspolitiken, i yrkande 3 begärs att Sverige skall verka för att avspärrningarna upphör för att underlätta för frivilligorganisationerna att verka i de palestinska områdena, för att (yrkande 4) det ekonomiska och sociala livet skall underlättas i området samt (yrkande 5) verka för en demokratisk utveckling i de palestinska områdena. I yrkande 6 krävs att Sverige skall verka med bistånd via FN, EU och bilateralt för utveckling av de palestinska områdena. I betänkande 1994/95:UU22 refererades den svenska inställningen att målet med fredsförhandlingarna måste vara att uppnå en rättvis, varaktig och allomfattande fred mellan Israel och dess grannar, inklusive det palestinska folket. Det förutsätter Israels rätt till fortsatt existens inom säkra och erkända gränser och självbestämmande för palestinierna. FN:s säkerhetsråds resolutioner 242 (1967), 338 (1973) och 425 (1978) är grundpelare för den inställningen. Utskottet stödjer denna politik. Utskottet noterar att regeringen stöder initiativ inom FN och EU för att betona vikten av att principdeklarationen och interimsöverenskommelsen efterlevs. Vikten av detta framförs även i bilaterala kontakter med parterna. EU har vid ett flertal tillfällen gjort gemensamma uttalanden av denna innebörd, senast vid Europeiska rådets möte i Dublin i december 1996. Utskottet noterade redan i betänkande 1994/95:UU22 att EU:s medelhavs- politik öppnar nya möjligheter för svenska insatser i regionen. Inom ramen för den s.k. Barcelonaprocessen, där bl.a. Syrien, Libanon, Israel och den palestinska myndigheten deltar, diskuteras såväl säkerhetspolitiska frågor som demokrati och respekten för de mänskliga rättigheterna. Målet med det ekonomiska samarbetet är i första hand inrättandet av ett frihandelsområde omfattande EU och medelhavsländerna. Utskottet välkomnade regeringens aktiva engagemang i arbetet på en gemensam politik för medelhavsområdet. Denna uppfattning vidhålls av utskottet. Utskottet har vidare i betänkande 1994/95:UU22 konstaterat att Sverige i olika sammanhang med eftertryck framhållit att den israeliska bosättningspolitiken strider mot folkrätten. Utskottet noterar att regeringen även fortsättningsvis, inom EU och i bilaterala kontakter med Israel, tagit avstånd från den israeliska bosättningspolitiken på ockuperat område. Den 25 februari 1997 tog utrikesminister Lena Hjelm-Wallén i ett pressmeddelande avstånd från den israeliska regeringens planer på att tillåta en expansion av judiska bosättningar på ockuperad mark mellan Jerusalem och Betlehem. Utskottet stödjer regeringens uppfattning i fråga om den israeliska bosättningspolitiken. Avspärrningarna av palestinska områden är enligt Israel nödvändiga för att stävja terrorism i Israel. De är dock ofta inte selektivt inriktade utan de ockuperade områdena stängs av totalt, även för sjuktransporter m.m. Förutom rent humanitära olägenheter är avspärrningspolitikens negativa effekter på palestinskt område vad gäller ekonomi och samhällsutveckling (inklusive utvecklingssträvanden) också allmänt känd. Regeringen har påtalat detta i olika sammanhang. Statsrådet Pierre Schori anförde i skriftligt svar den 25 oktober 1996 på riksdagsfråga 1996/97:37 om Israel och Palestina:
Förutsättningarna för en fungerande ekonomi är minst sagt bräckliga om ett minimum av förutsägbarhet saknas vad beträffar rörligheten för arbetskraft och varor. De israeliska avspärrningarnas sammanlagda skada på den palestinska samhällsekonomin kan uppgå till så mycket som 6 miljoner US dollar per dag. Utskottet anser att avspärrningarna av det palestinska området snarast bör upphöra och utskottet utgår från att regeringen även fortsättningsvis tar avstånd från denna politik. Amnesty International anger att de palestinska säkerhetsstyrkorna gripit mer är 1 000 människor, däribland människorättsaktivister, journalister samt anhängare till grupper som motsatt sig fredsavtalet med Israel. Tortyr av gripna förekom och fyra personer avled i häkte under omständigheter som tyder på att tortyr kan ha bidragit till döden. Amnesty uppger vidare att palestinska fångar systematiskt torteras av den israeliska säkerhetstjänsten (Shin Bet). Enligt Amnesty förekommer dessutom utomrättsliga avrättningar. I detta sammanhang noterar utskottet med oro det faktum att Israels högsta domstol i två avgöranden i november 1996 bekräftat den israeliska interna säkerhetstjänstens rätt att använda speciella metoder och våld mot palestinska fångar. Regeringen har uttryckt sin besvikelse och bestörtning över dessa avgöranden, vilket bl.a. skedde i ett tal hållet av statsrådet Pierre Schori hos Röda korsets ungdomsförbund den 25 november 1996. Utrikesminister Lena Hjelm Wallén har även i frågestund i kammaren den 28 november 1996 försäkrat att regeringen redan har tagit upp frågan om förhörsmetoder med den israeliska regeringen i samband med besök i Israel i februari 1996. Vidare uppgavs att regeringen utgår från att EU-länderna gemensamt kommer att ha åsikter om detta samt att frågan kommer att tas upp inom FN och bilateralt med Israel. Utskottet noterar att Sverige betonar det ansvar som det palestinska självstyret och dess institutioner har för att de mänskliga rättigheterna respekteras och främjas så att demokrati kan utvecklas i de palestinska självstyrande områdena. Så skedde exempelvis när utrikesministern uttalade oro i ett pressmeddelande den 21 maj 1996 över den palestinska polisens agerande när en ledande MR-aktivist gripits. Regeringen framför även i direkta kontakter med det palestinska ledarskapet, den särskilda vikt som Sverige fäster vid att de mänskliga rättigheterna respekteras. Utskottet noterar vidare att EU i ett anförande i FN:s generalförsamling i november 1996 tog upp frågan om att Israel och den palestinska myndigheten skall respektera de mänskliga rättigheterna i de områden som står under deras respektive kontroll. I talet betonades även att respekt för de mänskliga rättigheterna och framväxten av demokratiska institutioner är nödvändiga för att befästa fredsprocessen och stärka grunden för det palestinska självbestämmandet. EU-länderna är stora bidragsgivare till det palestinska området, enskilt och genom kommissionen. Utskottet noterar att EU gav stöd till genomförande av de palestinska valen i en operation som leddes av Carl Lidbom och där svenska valövervakare deltog. Svenskt stöd ges bl.a. bilateralt och genom EU till frivilligorganisationer inom det palestinska området som arbetar med att främja de mänskliga rättigheterna och demokrati. I de båda betänkandena 1994/95:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete och 1994/95:UU22 Fredsprocessen i Mellanöstern framhöll utskottet att biståndet till och genom de palestinska enskilda organisationerna utgör en mycket viktig del av stödet till fredsprocessen. Utskottet vidhåller denna uppfattning. Att få till stånd en ekonomisk utveckling och att främja respekten för de mänskliga rättigheterna kan, enligt utskottets uppfattning, förhoppningsvis minska grogrunden för grupper som förespråkar terrorism som medel för att förbättra palestiniernas levnadsvillkor. Utskottet noterar vidare att regeringen har avsatt 120 miljoner kronor under budgetåret 1997 för utvecklingssamarbete i det palestinska området. Av dessa medel planeras ca 12 miljoner kronor gå till MR- och demokratifrämjande insatser. Utskottet tar avstånd från de övergrepp som begås av de israeliska och palestinska säkerhetstjänsterna samt stöder initiativ vilka syftar till att parterna förbättrar respekten för de mänskliga rättigheterna i de områden som står under deras kontroll. Med vad som ovan anförts anses motion U614 (fp) yrkandena 1-5 och U615 (v) yrkandena 1-6 besvarade.
10 Västra Sahara
Sammanfattning av motionerna I de två motionerna U607 (s) och U611 (v, c, fp, mp, kd) behandlas den olösta konflikten i Västra Sahara och FN:s fredsplan. I motionerna tecknas bakgrunden till konflikten samt påtalas de omständigheter som enligt motionärerna förhindrat ett genomförande av fredsplanen. I motion U607 (s) hävdas att Marocko konsekvent saboterat fredsansträngningarna och att FN inte har agerat tillräckligt kraftfullt till stöd för planen. Motionärerna kräver i yrkande 1 att Sverige i FN, EU och andra internationella sammanhang verkar för att den av FN beslutade fredsplanen snarast genomförs, inklusive en fri och rättvis folkomröstning, samt att alla ansträngningar görs för att möjliggöra en dialog mellan Marocko och Polisario i syfte att övervinna hindren för fredsplanens genomförande. I yrkande 2 hemställs att Sverige, främst inom EU, verkar för att en internationell övervakning av MR-situationen kan ske. I motion U611 (v, c, fp, mp, kd) skildras de politiska ansträngningar som gjorts, bl.a. inom FN, för att få en lösning till stånd. Marockos behandling av anhängare till Polisario påtalas varvid hänvisning görs till rapporter från Amnesty International om försvinnanden och tortyr i marockanska fängelser. I yrkande 1 krävs att Sverige i EU, FN och andra internationella organ ökar sitt engagemang för Västsaharas framtid. I yrkande 2 påkallas att Sverige verkar för ett intensifierat stöd för en korrekt registrering och ett korrekt genomförande av folkomröstningen. Regeringen uppmanas i yrkande 3 att fördöma det marockanska agerandet, vilket försvårar möjligheterna till dialog, förhandlingar och fångutväxling. Diplomatiska och andra insatser krävs enligt motionärerna för att politiska fångar från Västsahara skall friges och för att få ett slut på tortyren, yrkande 4.
Utskottets övervägande Utskottet har tidigare under en lång följd av år behandlat konflikten i Västra Sahara. Detta skedde senast i betänkande 1994/95:UU24. Utskottet har därvid fastslagit att frågan om Västra Sahara bör betraktas som ett oavslutat kolonialt problem och att områdets framtid måste avgöras i enlighet med befolkningens fritt uttalade önskemål. I november 1975 ockuperade Marocko det spanska Sahara. I februari 1976 utropade Frente Polisario en självständig stat, Sahrawi Arabic Democratic Republic samt upprättade en exilregering i Algeriet. Marocko och Mauretanien överenskom samma år om att dela på Västsahara. Mauretanien avstod dock 1979 sin del i en fredsöverenskommelse med Polisario. Marocko annekterade då även denna del. Efter många års väpnad kamp accepterade Marocko och Polisario 1989 en av FN utarbetad fredsplan som syftar till att en folkomröstning skall anordnas för att befolkningen skall få avgöra om området skall ges självständighet eller de jure införlivas med Marocko. År 1991 upprättades, efter beslut av FN:s säkerhetsråd, UN Mission for the Referendum in Western Sahara (Minurso) för övervakning av den folkomröstning som skulle hållas i januari 1992. Datum för folkomröstningen har vid ett flertal tillfällen fått uppskjutas på grund av att enighet ej kunnat nås i frågan om hur de röstberättigade skall identifieras. I slutet av november 1996 fattade säkerhetsrådet beslut om att förlänga Minursos mandat till den 31 maj 1997. I motion U607 (s) yrkande 1 krävs att Sverige skall agera kraftfullt i internationella fora till stöd för fredsplanen och i yrkande 2 krävs att Sverige skall verka främst inom EU för att en internationell övervakning av MR-situationen sker. Även i motion U611 (v, c, fp, mp, kd) krävs i yrkande 1 ökat svenskt stöd i internationella organ för Västsaharas framtid, i yrkande 2 påkallas att Sverige verkar för intensifierat stöd för en korrekt registrering inför folkomröstningen, i yrkande 3 krävs ett fördömande av Marocko för att landet försvårar dialog, förhandlingar och fångutväxlingar samt begärs slutligen i yrkande 4 diplomatiska och andra insatser för att få slut på tortyr och få till stånd frigivning av politiska fångar från Västsahara. Beträffande respekten för de mänskliga rättigheterna i Marocko noterar utskottet att State Department i sin årsrapport för 1996 uppger att inga nya försvinnanden skett i landet under 1996. Samtidigt finns det hundratals familjer som fortfarande inte har uppgifter om vad som hänt släktingar som varit försvunna mer än 20 år. Den marockanska regeringen förnekar kunskap om vad som hänt med de försvunna samtidigt som man i tysthet 1991 släppte flera hundra personer som hållits fängslade, dock utan att vidare förklara omständigheterna kring varför de hållits i förvar. Vissa av dessa personer har enligt Amnesty International fortfarande inskränkt rörelsefrihet och en person har åter gripits. Enligt Amnesty International finns det över 50 politiska fångar och samvetsfångar i Marocko vilka avtjänar långa fängelsestraff som utdömts efter bristfälliga rättegångar under tidigare år. Det kom även, enligt Amnesty, nya rapporter under 1996 om tortyr och misshandel av fångar. Utskottet har vid flera tidigare tillfällen framhållit det väsentliga i att de mänskliga rättigheterna respekteras och att politiska fångar släpps. Utskottet har även uttalat att det är angeläget, när folkomröstningen väl kommer till stånd, att internationella observatörer kan delta. Dessa synpunkter framfördes senast i betänkande 1994/95:UU24. Utskottet vidhåller sina tidigare framförda uppfattningar. Utskottet noterar med oro att parterna, främst Marocko som den starkaste parten, inte synes fullt ut intresserade av att delta i förhandlingarna för att genomföra FN:s fredsplan. Utskottet anser att det brådskar med att genomföra planen för att inte en kolonial situation skall permanentas. Det är likaså viktigt att parterna accepterar att FN deltar i samtalen för att verkliga förhandlingar skall komma till stånd. Utskottet har erfarit att regeringen i bilaterala kontakter med parterna och i internationella fora ger sitt stöd för att FN:s fredsplan skall kunna genomföras. Utskottet noterar därvid att Sverige, genom medlemskapet i FN:s säkerhetsråd, har ytterligare ett forum att agera i för fredsplanens genomförande. Västsaharas framtid är en aktuell fråga på säkerhetsrådets agenda. FN:s generalsekreterare presenterade i månadsskiftet februari/mars i år en interimsrapport om hur fredsprocessen framskrider och kan föras vidare. En slutlig rapport kommer att föreläggas säkerhetsrådet i början av maj, inför utgången av Minursos nuvarande mandat. Utskottet har erfarit att Sverige har beredskap att överväga förslag i syfte att understödja generalsekreterarens ansträngningar att genomföra fredsplanen. Också inom EU finns möjligheter att verka för att fredsplanen fullföljs. Härvid hänvisas till synpunkter framförda i betänkande 1996/97:UU3 Europa- Medelhavsavtalet mellan EU och Marocko. I betänkandet förordas att Sverige till fullo utnyttjar avtalets möjligheter att föra dialogen vidare vad gäller bl.a. respekten för de mänskliga rättigheterna i Marocko. Utskottet noterar även att Sverige ger humanitärt stöd, bl.a. till flyktinglägret Tindouf i Algeriet, ett stöd som har stor betydelse i den rådande situationen. Utskottet utgår från att Sverige även fortsättningsvis, på lämpligt sätt, bilateralt och i internationella fora fortsätter att verka för att parterna genom dialog för processen vidare, att bägge sidor respekterar de mänskliga rättigheterna samt för att befolkningens vilja skall få komma till uttryck i en folkomröstning genomförd under internationellt överinseende. Med vad som ovan anförts anses motionerna U607 (s) yrkandena 1 och 2 samt U611 (v, c, fp, mp, kd) yrkandena 1-4 besvarade.
11 Nigeria
Sammanfattning av motionen I motion U605 (mp) beskrivs hur Nigerias militärregim sedan 1983 styr landet under åsidosättande av demokrati och grundläggande mänskliga rättigheter. Nigeria har 100-120 miljoner invånare, indelade i över 200 etniska grupper. Militärregimen underblåser, enligt motionärerna, etniska konflikter för att rättfärdiga en stark centralmakt vilket gör att inbördeskrig hotar. Den korrumperade regimen möjliggör att en miljöfientlig exploatering kan bedrivas av oljebolagen. Motionärerna hävdar att oljebolaget Shell, genom att samarbeta med militärregimen, bl.a. bidrar till de massiva brott mot de mänskliga rättigheterna som förekommer i landet. När Nigeria 1995 avrättade nio miljö- och människorättsaktivister, däribland den välkände författaren Ken Saro-Wiwa, trädde en mer verklighetsförankrad bild av Nigeria fram. Det är enligt motionärerna uppenbart att internationella påtryckningar behövs. Regimen är nästan helt beroende av sin oljeexport. Den uppges stå för 80 % av landets BNP. I yrkande 1 krävs att Sverige skall verka internationellt och nationellt för ett embargo på alla nigerianska olje- och gasprodukter.
Utskottets överväganden FN:s generalförsamling och FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna har riktat skarp kritik mot Nigeria för bristande respekt för de mänskliga rättigheterna. I EU-ländernas tal i FN:s generalförsamling i november 1996 fördömdes brotten mot de mänskliga rättigheterna i Nigeria. Human Rights Watch, State Department och Amnesty International beskriver situationen beträffande respekten för de mänskliga rättigheterna under året som gått som fortsatt dyster. Trots ett hårt internationellt tryck har inga förbättringar inträffat. Regimen fortsätter att systematiskt kränka de mänskliga fri- och rättigheterna. Bruket av tortyr och misshandel av fångar är utbrett. Andra MR- kränkningar är inskränkningar i press- och yttrandefriheten, friheten att organisera sig, rörelsefriheten samt att det förekommer våld och diskriminering av kvinnor. MR-organisationer har svårt att verka i landet. EU skärpte de sanktioner som redan införts 1993, när avrättningarna av Ken Saro-Wiwa m.fl. genomfördes 1995. Dessa innebär bl.a. ett vapenembargo, frysning av bistånd, viseringsrestriktioner och bojkott i sportsammanhang. I början av december 1996 beslutades att sanktionerna skulle förlängas ytterligare sex månader. Det brittiska samväldet suspenderade Nigeria för en tvåårsperiod kort efter avrättningarna 1995. Ett antal sanktioner har även införts av samväldesländerna gentemot landet. En MR-kommission tillsattes av de nigerianska myndigheterna i juni 1996, men denna har, enligt State Departments uppfattning, inte haft någon positiv effekt på MR-klimatet i landet. Det framgår vidare av rapporten att ett antal prominenta politiska fångar släpptes av Nigeria under sommaren 1996. Dessa båda händelser inträffande en kort tid innan en ministergrupp från samväldet sammanträffande i juni 1996 för att diskutera ytterligare sanktioner mot Nigeria. I motion U605 (mp) krävs i yrkande 1 att Sverige skall verka för ett oljeembargo mot Nigeria. Situationen beträffande den bristande respekten för de mänskliga rättigheterna i Nigeria ger, enligt utskottets mening, anledning till oro. Utskottet anser att det är viktigt att upprätthålla ett internationellt tryck mot Nigeria och förutsätter att Sverige bidrar därtill. Påtryckningar kan ske såväl genom positiva åtgärder, t.ex. med stöd till demokratinsatser, som med sanktioner. Därmed anses motion U605 (mp) yrkande 1 besvarad.
12 Guatemala
Sammanfattning av motionen Motionärerna i U625 (v) redogör för Guatemalas blodiga historia där 1980-talet beskrivs som den kanske mörkaste då hundratusentals människor mördades eller tvingades i landsflykt. Tusentals byar jämnades med marken. Guatemala är nu inne i en ny fas. I yrkande 1 krävs att Sverige skall vara mer aktivt och erbjuda sina tjänster i förhandlingsarbetet mellan gerillan och regeringen. I yrkande 2 krävs att Sverige skall verka för att FN:s insatser i Guatemala förlängs även efter det att ett fredsavtal tecknats.
Utskottets överväganden Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att ett fredsavtal nu slutits i Guatemala, ett land vars befolkning genomlidit ett långt och blodigt inbördeskrig. Sverige har de senaste åren stött förhandlingsprocessen, och när parterna skrev under det slutliga fredsavtalet i december 1996 skedde det i Guatemala City i närvaro av statsminister Göran Persson. Utskottet noterar att Sverige även efter fredsslutet aktivt driver frågan om vikten av försoning och samförstånd. I regeringens strategi för utvecklingssamarbetet med Centralamerika är konsolidering av freden ett av de fem huvudmålen. Utskottet noterar vidare att Sverige är mycket aktivt i FN vad gäller organisationens fortsatta roll i Guatemala. Det resolutionsförslag som, bl.a. med stöd av Sverige, presenterades i säkerhetsrådet angående ett tillfälligt utökat mandat för Minugua, enligt vilket ytterligare 155 militärobservatörer skulle tillföras under demobiliseringsfasen, antogs till en början ej till följd av kinesisk kritik mot Guatemalas Taiwanpolitik. Efter en aktiv insats av bl.a. Sverige antogs resolutionen, med vissa smärre ändringar, den 20 januari 1997. Utskottet ser mycket positivt på den aktiva svenska insatsen för fredsprocessen och dess genomförande i Guatemala och förutsätter att regeringen fortsätter att med biståndsinsatser och på annat sätt främja en konsolidering av freden i Guatemala. Därmed anses motion U625 (v) yrkandena 1 och 2 besvarad med vad utskottet anfört.
13 Colombia
Sammanfattning av motionen Problemen med respekt av de mänskliga rättigheterna i Colombia aktualiseras i motion U626 (v, s, m, c, fp, mp, kd). Viktiga förklaringar till förhållandena är enligt motionärerna flera långa perioder av laglöshet, den väpnade interna drygt 35 år långa konflikten, den allt starkare organiserade brottsligheten, knarkkartellerna och den korrumperade statsapparaten. Kontinuerliga rapporter förekommer om övergrepp mot civilbefolkningen av militären och paramilitära grupper, men också av gerillan. Tortyr, godtyckliga arresteringar, försvinnanden och dödande av vänsteraktiva politiker hör till vardagen. Förhållandena har under den sistlidna sommaren förvärrats. I yrkande 1 hemställs att den svenska regeringen erbjuder sig som medlare i den colombianska konflikten. Sverige skulle även kunna ta initiativ till en konferens om situationen i Colombia med medverkan av de inblandade parterna, antingen via FN eller EU, yrkande 2. De frivilliga organisationer som i Colombia och på det internationella planet med stort mod och kraft ägnar sig åt att återupprätta respekten för de mänskliga rättigheterna, motarbeta våldet och stödja våldets offer i Colombia bör få fortsatt politiskt och ekonomiskt stöd, yrkande 3.
Utskottets överväganden Utskottet konstaterar att det fortsatt förekommer grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Colombia. Amnesty International och amerikanska UD är samstämmiga i sin uppfattning att MR-läget är synnerligen allvarligt i Colombia. Omfattande interna stridigheter förekom under året som gick och ett stort antal människor dödades. Allvarliga övergrepp begicks i stor omfattning såväl av säkerhetsstyrkor som av halvmilitära grupper. Försvinnanden, avrättningar och tortyr förekom ofta. Människorättsaktivister hotades och angreps. De omfattande kränkningarna av de mänskliga rättigheterna har, enligt State Department, sitt ursprung i det faktum att brott ytterst sällan lagförs. I rapporten uppges att regeringens egen statistik visar att 97-99,5 % av alla brottslingar aldrig blir lagförda. Utskottet noterar med stor oro situationen beträffande den bristande respekten för de mänskliga rättigheterna i Colombia. I motion U626 (v, s, m, c, fp, mp, kd) hemställer motionärerna i yrkande 1 att Sverige skall erbjuda sig att medla i konflikten i Colombia, i yrkande 2 begärs att Sverige skall verka för att en konferens hålls om konflikten i Colombia samt begärs i yrkande 3 att frivilligorganisationer i Colombia, vilka arbetar för respekt för de mänskliga rättigheterna, bör få fortsatt stöd. FN är i färd med att etablera ett MR-kontor i huvudstaden med MR- specialister för att bistå landets regeringen. Enligt uppgift skall kontoret ha fem MR-experter och en chef stationerade i Colombia, och det förväntas att inleda sin verksamhet i mars 1997. Utskottet hälsar inrättandet av detta kontor med tillfredsställelse. Enligt det avtal som ingåtts mellan regeringen och FN ingår det i kontorets uppgifter att bistå med rådgivning och utarbetande av program för att stärka och skydda de mänskliga rättigheterna samt att ta emot anmälningar om MR-brott. Även anmälningar mot gerillans och de paramilitära förbandens brott mot humanitär rätt kan omhändertas av kontoret. Sverige har under en rad år givit stöd till enskilda organisationer som arbetar i Colombia för att återupprätta respekten för de mänskliga fri- och rättigheterna samt med det förebyggande arbetet för konfliktlösning och stärkande av demokratin. Detta stöd kommer under budgetåret 1997 att uppgå till ca 20 miljoner kronor. Under 1996 genomfördes en studie av Sida i samarbete med UD angående MR-situationen och det svenska biståndet i bl.a. Colombia. I studiens slutsatser föreslås en än mer koncentrerad biståndsinsats för att stärka det civila samhället och rättsstaten. Utskottet delar utredningens uppfattning om vikten av att de svenska insatserna på MR- och demokratiområdet bör utformas för att få maximal effekt. Utskottet anser vidare i likhet med motionärerna att sådana insatser med fördel kan kanaliseras via enskilda organisationer men även, där så är lämpligt, att samarbete kan ske direkt med colombianska regeringen och myndigheter. Beträffande möjligheten för Sverige att stå till tjänst för att främja en fredsprocess i Colombia konstaterar utskottet att Sverige vid flera tillfällen markerat sin vilja och beredskap till detta. Utan önskemål härom från alla parter som berörs av konflikten kan detta dock inte komma till stånd. Motsvarande gäller beträffande ett svenskt initiativ till en fredskonferens. Utan de inblandade parternas stöd torde ett sådant initiativ ha ringa möjlighet att nå framgång. Utskottet har noterat att någon förfrågan från parterna om medling eller anordnande av en fredskonferens inte föreligger. Med det ovan anförda anser utskottet motionerna U626 (v, s, m, c, mp, kd) yrkandena 1-3 besvarade. (särskilt yttrande v)
14 Det forna Jugoslavien
Sammanfattning av motionerna I motion U606 (mp, c, fp, v, kd) tar motionärerna upp kosovoalbanernas situation. I yrkandena 1 och 3 krävs att Sverige agerar på det internationella planet för att återge Kosovo den autonomi som det berövades 1989 respektive agerar för att åstadkomma en dialog mellan Serbien och kosovoalbanerna. I motion U621 (fp) yrkande 2 understryker motionärerna att det inte räcker för Kroatien och Serbien-Montenergo att ha visat gott uppförande i samband med Daytonavtalets tillkomst för att upptas som fullvärdiga medlemmar i det internationella samfundets olika forum. En fungerande pluralistisk demokrati och respekt för grundläggande demokratiska och mänskliga rättigheter måste vara ett oavvisligt krav för detta. Motionärerna i U624 (v) kräver i yrkande 1 att Sverige inom EU, FN och andra internationella organ med kraft skall hävda Daytonavtalets paragrafer om flyktingars rätt att återvända hem förverkligas. I yrkande 2 poängteras att de flyktingar som beretts fristad i annat land skall garanteras fristad i respektive land till dess de förklarar sig villiga att återvända.
Utskottets överväganden Utskottet har i flera betänkanden de senaste åren behandlat utvecklingen i länderna i det forna Jugoslavien. Vad gäller situationen beträffande de mänskliga rättigheterna skedde detta senast i betänkandet 1994/95:UU21 Situationen i f.d. Jugoslavien samt Albanien. Utskottet har också haft anledning att uttala sig om förhållandena i länderna i det forna Jugoslaven i samband med behandling av propositioner om svenskt deltagande i IFOR- respektive SFOR-styrkorna. Genom Daytonavtalet hösten 1995 inleddes en lång och mödosam process mot fred i det forna Jugoslavien. Carl Bildt har under fredsavtalets första år i egenskap av det internationella samfundets höge representant haft ansvaret för att samordna genomförandet av avtalets civila bestämmelser. Sverige har bidragit med finansiering av tjänster både inom den höge representantens sekretariat och vid OSSE:s representation i Bosnien-Hercegovina. Svenska bidrag har under kriget givits till katastrof- och senare till återuppbyggnadsinsatser i länderna i det forna Jugoslavien. Under det förlängda budgetåret 1995/96 användes 460 miljoner kronor för insatser i det forna Jugoslavien, varav 40 miljoner kronor till stöd för demokrati, mänskliga rättigheter och försoning. För 1997 planeras insatser om högst 230 miljoner kronor, varav 30 miljoner till mänskliga rättigheter, demokrati och försoning. I motion U621 (fp) yrkande 2 hävdar motionärerna att det inte räcker med Serbien-Montenegros och Kroatiens goda uppförande vid Daytonavtalets tillkomst. För att kunna upptas som fullvärdiga medlemmar måste krävas en fungerade pluralistisk demokrati och respekt för grundläggande mänskliga rättigheter. Utskottet noterar att Kroatien är medlem i FN, OSSE och, sedan hösten 1996, i Europarådet. Förbundsrepubliken Jugoslavien är inte medlem i FN eller Europarådet och deltar inte heller i OSSE. Alla internationella kontakter bröts när FN beslutade om sanktioner för Förbundsrepubliken på grund av landets agerande i samband med kriget i Bosnien. FN har beslutat att Förbundsrepubliken Jugoslavien, liksom övriga arvtagarstater till det forna Jugoslavien, måste ansöka om medlemskap. Förbundsrepubliken Jugoslavien har inte gjort detta utan hävdar att man ärvt det forna Jugoslaviens medlemskap. Inträdeskraven för medlemskap skiljer sig från den ena internationella organisationen till den andra. FN är öppet för alla ?fredsälskande stater som accepterar FN-stadgans förpliktelser?. För att delta i OSSE krävs att staten skall godta OSSE:s samtliga åtaganden från och med slutakten från toppmötet i Helsingfors 1975. Europarådet slutligen kräver att staten accepterar organisationens grundläggande värderingar beträffande demokrati, rättsstatens principer och respekten för de mänskliga rättigheterna. Kroatien och Förbundsrepubliken Jugoslavien har kritiserats från det internationella samfundet avseende situationen beträffande respekten för de mänskliga rättigheterna, mediernas möjligheter att verka fritt samt behandlingen av minoriteter. Situationen är dock olika i de två länderna och de måste bedömas utifrån sina individuella förutsättningar. Vid en framtida behandling av medlemskapsansökningar i olika internationella organisationer måste, enligt utskottets mening, enskilda prövningar av hur landet förhåller sig till medlemskraven fälla avgörandet. Kroatien upptogs som medlem i Europarådet den 6 november 1996. Landet har ännu inte uppfyllt de löften som ställdes som villkor för medlemskap och har heller inte fullt ut genomfört Daytonavtalet, bl.a. genom att underlåta att gripa personer som åtalats av krigsförbrytartribunalen i Haag. Som svar på interpellation 1996/97:29 om kriterier för medlemskap i Europarådet och andra folkliga organ anförde utrikesminister Lena Hjelm Wallén den 7 november 1996 följande:
Det finns fortfarande svagheter när det gäller demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna i Kroatien liksom i andra Europarådsländer. Flyktingars rätt att återvända och samarbetet med krigstribunalen i Haag är två områden där vi noggrant följer utvecklingen. Utskottet vill i detta sammanhang hänvisa till ovan framförda synpunkter. Det är väsentligt att kraven på ansökarländer inte urholkas. Samtidigt måste möjligheter att positivt påverka staten vägas in i bedömningen om huruvida en stat skall accepteras som medlem i en organisation eller ej. Utskottet vill samtidigt betona att Sverige bör fortsätta att i olika internationella fora och bilateralt i kontakter med representanter för berörda regeringar driva på för en utveckling mot demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna. Utskottet konstaterar vidare att EU senast i oktober 1996 i ministerrådet bekräftat de principer som antagits i den s.k. regionala ansatsen, vilken avser EU:s förhållningssätt gentemot länderna i det forna Jugoslavien utom Slovenien samt Albanien. En viktig komponent är att graden av demokratisering och respekt för grundläggande demokratiska principer och mänskliga rättigheter kommer att avgöra takten i dessa länders närmande till Europeiska unionen. Med vad som ovan anförts anses motion U621 (fp) yrkande 2 besvarad. I motion U606 (mp, c, fp, v, kd) yrkande 1 krävs att Sverige skall agera för att återge Kosovo den autonomi som berövades området 1989 samt begärs i yrkande 3 svenskt agerande för att åstadkomma en dialog mellan Serbien och kosovoalbanerna. Situationen i Kosovo behandlades i det tidigare nämnda betänkandet 1994/95:UU21. Utskottet beskrev därvid det svenska agerandet i olika internationella fora (FN och OSSE) för att få till stånd en förbättring av läget beträffande respekten för de mänskliga rättigheterna. Utskottet noterar att Sverige både bilateralt och som medlem i EU krävt att Kosovo tillåts en långtgående autonomi. Kosovo är formellt en provins i Förbundsrepubliken Serbien. Kravet på långtgående autonomi ingår som en grundkomponent i den lista över förväntningar på Förbundsrepubliken Jugoslavien som presenterades april 1996 av EU. En mer konstruktiv hållning avkrävs Jugoslavien innan landet erbjuds goda och fullständiga förbindelser med omvärlden. Den svenska regeringen har framfört dessa synpunkter till företrädare för Förbundsrepubliken Jugoslaviens och Serbiens regeringar och senast även till företrädare för den serbiska oppositionen. Ett villkor för att finna en lösning är att en dialog inleds. Hur formen för autonomi skall se ut måste lösas i en överenskommelse mellan kosovoalbanska företrädare och den serbiska regeringen. Av uppgifter i årsrapporter från State Department och Human Rights Watch framgår att polisbrutalitet fortsatte att förekomma i stor utsträckning mot albaner i Kosovo under 1996. Våldet innefattade utomrättsligt dödande, tortyr, brutal misshandel och godtyckliga arresteringar. Enligt State Department riktades våldet i allt högre grad mot personer som kritiserade regeringen. Även Human Rights Watch uppger att tusentals albaner, under året som gått, blivit förföljda, inspärrade och misshandlade av den serbiska polisen som agerar utan risk för rättslig påföljd. Ett positivt tecken var att de serbiska myndigheterna i september 1996 gick med på att åter öppna albanskspråkiga skolor i Kosovo. Detta har dock ännu inte genomförts. Våldet i Kosovo har under de senaste veckorna trappats upp. Enligt uppgifter i pressen har det förekommit massarresteringar av kosovoalbaner som svar på utförda våldsdåd. Utskottet noterar med oro uppgifterna om det omfattande våldet riktat mot kosovoalbaner. Utskottet stöder regeringens ansträngningar, såväl bilateralt med parterna som genom EU, för att förmå parterna att inleda en dialog med inriktning att få en lösning på den oacceptabla situation som råder i Kosovo. Därmed anses motion U606 (mp, c, fp, v, kd) yrkandena 1 och 3 besvarad. I motionerna U624 (v) krävs i yrkande 1 att Sverige inom EU, FN och andra internationella organ skall hävda Daytonavtalets paragrafer om flyktingars rätt att återvända hem samt krävs i yrkande 2 att flyktingar som beretts fristad i annat land även fortsättningsvis skall garanteras sådan till dess de frivilligt önskar återvända. Utskottet noterar att regeringen alltsedan Daytonavtalets tillkomst har hävdat att de som tvingats fly inom eller från Bosnien-Hercegovina skall ges möjlighet att återvända i första hand till sin hemort. Senast uttrycktes den uppfattningen av utrikesministern vid Fredimplementeringsrådets möte i London i början av december 1996. Regeringens uppfattning är att de allmänna förhållandena i Bosnien- Hercegovina har förbättrats under 1996. Möjligheten för en flykting att återvända är emellertid avhängig den rådande etniska sammansättningen på hemorten. De flyktingar som kan återvända till en ort där de tillhör den etniska majoriteten kommer generellt sett inte att anses vara i behov av skydd. Rådrum om sex månader kommer att beviljas innan han/hon tvingas återvända. De flyktingar som är i minoritet på hemorten däremot anses i behov av skydd och kommer normalt att erbjudas flyktingstatus och permanent uppehållstillstånd i Sverige. Sverige har mot bakgrund av ovanstående inte i internationella sammanhang hävdat att flyktingars återvändande nödvändigtvis måste ske frivilligt. Utskottet finner att riksdagen inte skall ta ställning i ärenden om asylrätt i Sverige, eller i andra länder. Dessa ärenden ankommer det på respektive lands regering och berörda myndigheter att handlägga. Därmed finner utskottet motion U624 (v) yrkande 1 besvarad samt avstyrks yrkande 2.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande främjande av de mänskliga rättigheterna att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U613 yrkande 5, 1996/97:U619, 1996/97:U623 yrkandena 3 och 4 samt motion 1996/97:U636 yrkandena 1 och 3 besvarade med vad utskottet anfört, 2. beträffande dialog om de mänskliga rättigheterna att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U613 yrkandena 1 och 2, 1996/97:U623 yrkandena 1 och 2 samt 1996/97:U214 yrkande 21 besvarade med vad utskottet anfört, 3. beträffande redogörelse för mänskliga rättigheter i mottagarländer att riksdagen förklarar motion 1996/97:U613 yrkande 3 besvarad med vad utskottet anfört, res. 1 (m, fp, kd) 4. beträffande ett strukturerat internationellt kontaktnät att riksdagen avslår motion 1996/97:U601, 5. beträffande en internationell brottmålsdomstol riksdagen förklarar motion 1996/97:U214 yrkande 6 besvarad med vad utskottet anfört, 6. beträffande krigsförbrytartribunalen i Haag att riksdagen förklarar motion 1996/97:U209 yrkande 16 besvarad med vad utskottet anfört, 7. beträffande FN:s roll i nya demokratier att riksdagen förklarar motion 1996/97:U214 yrkande 23 besvarad med vad utskottet anfört, 8. beträffande MR-debatt i FN:s generalförsamling att riksdagen förklarar motion 1996/97:U613 yrkande 4 besvarad med vad utskottet anfört, res. 2 (m) 9. beträffande FN:s reformering att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U640 yrkandena 1-3 och 6 samt 1996/97:U210 yrkande 2 besvarade med vad utskottet anfört, 10. beträffande jämställdhet inom FN och EU att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U640 yrkandena 4 och 5 och 1996/97:U214 yrkande 17 besvarade med vad utskottet anfört, 11. beträffande avskaffande av dödsstraff att riksdagen förklarar motion 1996/97:U633 besvarad med vad utskottet anfört, 12. beträffande urbefolkningars rättigheter att riksdagen förklarar motion 1996/97:U630 yrkandena 2 och 3 besvarade med vad utskottet anfört, 13. beträffande god miljö som mänsklig rättighet att riksdagen avslår motion 1996/97:U618, res. 3 (mp) 14. beträffande en internationell miljödomstol att riksdagen avslår motion 1996/97:U901 yrkandena 1 och 2, res. 4 (mp) 15. beträffande omvandling av UNEP till fackorgan att riksdagen förklarar motion 1996/97:U603 besvarad med vad utskottet anfört, 16. beträffande miljösäkerhetsråd och räddningsstyrka att riksdagen förklarar motion 1996/97:Jo727 yrkandena 10 och 11 besvarade med vad utskottet anfört, 17. beträffande fallet Nikitin att riksdagen förklarar motion 1996/97:U809 yrkande 3 besvarad med vad utskottet anfört, 18. beträffande mänskliga rättigheter i Kina att riksdagen förklarar motion 1996/97:U629 yrkandena 4 och 6-8 besvarade med vad utskottet anfört, 19. beträffande kinesisk ansökan om medlemskap i WTO att riksdagen avslår motion 1996/97:U629 yrkande 9, 20. beträffande svensk Kinapolitik att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U620 yrkande 1 och 1996/97:U629 yrkandena 1 och 11 samt 1996/97:U636 yrkande 4 besvarade med vad utskottet anfört, 21. beträffande mänskliga rättigheter i Tibet att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U602 yrkandena 1-5 och 1996/97:U629 yrkande 3 besvarade med vad utskottet anfört, 22. beträffande möte mellan Dalai lama och FN:s generalsekreterare att riksdagen avslår motion 1996/97:U608 yrkande 2, 23. beträffande Tibet-seminarium i riksdagen att riksdagen avslår motion 1996/97:U608 yrkande 3, res. 5 (mp) 24. beträffande mänskliga rättigheter och demokrati i Hongkong att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U620 yrkande 3 och 1996/97:U629 yrkande 2 besvarade med vad utskottet anfört, res. 6 (fp, mp, kd) 25. beträffande Taiwans medlemskap i FN m.m. att riksdagen avslår motionerna 1996/97:U612 och 1996/97:U620 yrkande 2, res. 7 (m) res. 8 (fp, mp, kd) 26. beträffande situationen i Bhutan att riksdagen avslår motion 1996/97:U629 yrkande 5, 27. beträffande mänskliga rättigheter i Östtimor att riksdagen förklarar motion 1996/97:U628 yrkandena 1, 3 och 9 besvarade med vad utskottet anfört, 28. beträffande FN-närvaro i Östtimor att riksdagen förklarar motion 1996/97:U628 yrkande 2 besvarad med vad utskottet anfört, res. 9 (c, fp, v, mp, kd) 29. beträffande samarbete med Indonesien att riksdagen förklarar motion 1996/97:U628 yrkandena 6-8 och 10 besvarade med vad utskottet anfört, res. 10 (c, fp, v, mp, kd) 30. beträffande mänskliga rättigheter i Burma att riksdagen förklarar motion 1996/97:U617 yrkandena 1-3 besvarade med vad utskottet anfört, 31. beträffande konflikten i Kashmir att riksdagen förklarar motion 1996/97:U635 besvarad med vad utskottet anfört, 32. beträffande kurdernas och andra minoriteters problem i Turkiet att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U604 yrkandena 1 och 3, 1996/97:U637 yrkandena 4 och 5, 1996/97:U639 yrkandena 3-9, 1996/97:U622 samt 1996/97:U634 besvarade med vad utskottet anfört, 33. beträffande Moskvamekanismen och en permanent kommitté inom OSSE att riksdagen förklarar motion 1996/97:U639 yrkandena 1 och 2 besvarade med vad utskottet anfört, 34. beträffande kurdernas situation i norra Irak att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U632 yrkandena 1-3 och 1996/97:U637 yrkandena 1-3 besvarade med vad utskottet anfört, 35. beträffande fristad i Sverige för biståndsarbetare att riksdagen avslår motion 1996/97:U632 yrkande 4, 36. beträffande skydd i Sverige för iranska kurder att riksdagen förklarar motion 1996/97:U637 yrkande 7 besvarad med vad utskottet anfört, 37. beträffande kurder i Syrien att riksdagen förklarar motion 1996/97:U637 yrkande 6 besvarad med vad utskottet anfört, 38. beträffande mänskliga rättigheter i Iran att riksdagen med avslag på motion 1996/97:U631 yrkande 3 förklarar motionerna 1996/97:U627, 1996/97:U638 och 1996/97:U631 yrkande 1 besvarade med vad utskottet anfört, res. 11 (c, fp, v, mp, kd) 39. beträffande asyl för iranska konvertiter att riksdagen avslår motion 1996/97:U636 yrkande 2, res. 12 (fp, kd) 40. beträffande fredsprocessen och mänskliga rättigheter i Mellanöstern att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U614 yrkandena 1-5 och 1996/97:U615 yrkandena 1-6 besvarade med vad utskottet anfört, 41. beträffande fredsplanen och mänskliga rättigheter i Västra Sahara att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:U607 yrkandena 1 och 2 och 1996/97:U611 yrkandena 1-4 besvarade med vad utskottet anfört, 42. beträffande embargo avseende nigerianska oljeprodukter att riksdagen förklarar motion 1996/97:U605 yrkande 1 besvarad med vad utskottet anfört, res. 13 (v, mp) 43. beträffande fredsprocessen i Guatemala att riksdagen förklarar motion 1996/97:U625 yrkandena 1 och 2 besvarade med vad utskottet anfört, 44. beträffande mänskliga rättigheter i Colombia att riksdagen förklarar motion 1996/97:U626 yrkandena 1-3 besvarade med vad utskottet anfört, 45. beträffande förbundsrepubliken Jugoslaviens och Kroatiens medlemskap i internationella organisationer att riksdagen förklarar motion 1996/97:U621 yrkande 2 besvarad med vad utskottet anfört, 46. beträffande situationen i Kosovo att riksdagen förklarar motion 1996/97:U606 yrkandena 1 och 3 besvarade med vad utskottet anfört, 47. beträffande flyktingars rätt att återvända till Bosnien- Hercegovina att riksdagen med avslag på motion 1996/97:U624 yrkande 2 förklarar motion 1996/97:U624 yrkande 1 besvarad med vad utskottet anfört. res. 14 (fp, v, mp, kd)
Stockholm den 6 mars 1997 På utrikesutskottets vägnar
Viola Furubjelke
I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m), Inga- Britt Johansson (s), Nils T Svensson (s), Berndt Ekholm (s), Inger Koch (m), Urban Ahlin (s), Helena Nilsson (c), Carina Hägg (s), Bertil Persson (m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Tone Tingsgård (s), Eva Zetterberg (v), Agneta Brendt (s), Lars Hjertén (m), Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kd).
Reservationer
1. Redogörelse för mänskliga rättigheter i mottagarländer (mom. 3) Göran Lennmarker (m), Inger Koch (m), Bertil Persson (m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Lars Hjertén (m) och Ingrid Näslund (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ?För närvarande pågår? och slutar med ?yrkande 3 besvarad? bort ha följande lydelse: Utskottet vill återigen betona vikten av att en årlig utförlig rapport om situationen och utvecklingen när det gäller mänskliga rättigheter och demokrati i mottagarländerna för svenskt bistånd i samband med budgetförslaget skulle vara av stort värde. En sådan rapport skall utgöra ett solitt underlag för en utförlig debatt inför beslut om svenska biståndsinsatser. Vetskapen om att den svenska riksdagen noggrant följer och värderar utvecklingen av mänskliga rättigheter och demokrati skulle vara en viktig signal till mottagarländerna. Därmed tillstyrker utskottet motion U613 (m) yrkande 3. dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande redogörelse för mänskliga rättigheter i mottagarländer att riksdagen med bifall till motion 1996/97:U613 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. MR-debatt i FN:s generalförsamling (mom. 8) Göran Lennmarker (m), Inger Koch (m), Bertil Persson (m) och Lars Hjertén (m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ?Utskottet finner därför? och slutar med ?yrkande 4 besvarade? bort ha följande lydelse: Utskottet finner dock att tiden borde vara mogen att också FN:s generalförsamling får en årlig rapport om läget beträffande efterlevnaden av de principer varpå själva organisationen är grundad. Barnkonventionens uppföljningsmekanism kan tjäna som föredöme. Granskningen bör dock ske direkt i generalförsamlingen. En sådan årlig rapport borde bli föremål för en ingående och bred debatt mellan alla medlemsländer. Utskottet bifaller därmed motion U613 (m) yrkande 4 samt anser motion U214 (v) yrkande 23 besvarad med vad utskottet anfört. dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande MR-debatt i FN:s generalförsamling att riksdagen med bifall till motion 1996/97:U613 yrkande 4 som sin mening ger ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. God miljö som mänsklig rättighet (mom. 13) Bodil Francke Ohlsson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ?Utskottet anser att? och slutar med ?avstyrks motion U618 (mp)? bort ha följande lydelse: I dagens säkerhetspolitiska diskussion nämns ofta den nya hotbilden, som har sin grund i fattigdom, sociala klyftor, brist på naturresurser och förstöring av miljö och natur. Enligt flera riskprognoser för 2000-talet kommer problem och katastrofer, som har med miljön att göra, att orsaka de flesta konflikterna inom länder och länder emellan. Miljöflyktingar kan bli en realitet, och mot denna bakgrund blir en god miljö livsnödvändig och en absolut grundläggande mänsklig rättighet. Konventionerna om de mänskliga rättigheterna omfattar folkens självbestämmande och rätt att förfoga över sina naturtillgångar. Men de handlar också om individens rättigheter, och när konventionerna skrevs på 1960-talet utgjorde varken befolkningsökningen eller miljöförstöringen det hot mot kommande generationers överlevnad och den globala livsmedelsförsörjningen som de gör i dag. Man är i dag fortfarande inriktad på att miljöbrott kan kompenseras med pengar. Men penningböter och skadestånd återställer inte en förstörd miljö. Det är i dag både värdefullt och nödvändigt att, för att kunna arbeta förebyggande, definiera och fastställa vad en god miljö är - folkrättsligt och officiellt. Varför är rätten till en god miljö viktig? Ett skäl är att den kompletterar och förstärker andra grundläggande mänskliga rättigheter. En otjänlig miljö kan helt förta värdet av rätten till liv och hälsa, eftersom en majoritet av världen i dag saknar de ekonomiska möjligheterna att fly undan miljöproblemen genom att förflytta sig till ännu oskadade områden. Rätten till en god miljö utgör därför en nödvändig förutsättning för att de mänskliga rättigheterna skall kunna garanteras också i framtiden. Därmed tillstyrker utskottet motion U618 (mp). dels att utskottets hemställan under moment 13 bort ha följande lydelse: 13. beträffande god miljö som mänsklig rättighet att riksdagen med bifall till motion 1996/97:U618 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. En internationell miljödomstol (mom. 14) Bodil Francke Ohlsson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 26 börjar med ?Utskottet konstaterade i? och slutar med ?yrkandena 1 och 2 avstyrks? bort ha följande lydelse: Utrikesutskottet understryker, att en separat internationell miljödomstol, som motsvarar de behov och krav som en ökande miljöförstöring och därmed sammanhängande miljökonflikter ställer, bör inrättas. NGO:s, dvs. icke statliga organisationer, kan inte agera som klaganden i de internationella domstolar som nu finns, det kan bara stater. Fanns möjligheten, skulle de kunna föra t.ex. ursprungsbefolkningars eller en regional befolkningsgrupps talan. Dessa minoriteter har ingen internationell rättsinstans att vända sig till. Att agera mot det egna landet kan vara direkt farligt. Ett tydligt bevis på detta är Ogonifolkets kamp mot miljöförstöringen orsakad av oljeläckage i deltaregionen och deras krav på ekonomisk ersättning från oljebolaget och staten för miljöskadorna. Nio företrädare för Ogonifolket avrättades för sin modiga kamp. En miljödomstol skapar också efter hand den viktiga internationella praxis som ännu saknas på miljöområdet. Därmed tillstyrker utskottet motion U901(mp) yrkandena 1 och 2. dels att utskottets hemställan under moment 14 bort ha följande lydelse: 14. beträffande en internationell miljödomstol att riksdagen med bifall till motion 1996/97:U901 yrkandena 1-2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Tibet-seminarium i riksdagen (mom. 23) Bodil Francke Ohlsson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 35 börjar med ?Utskottet konstaterar att? och slutar med ?yrkandena 2 och 3? bort ha följande lydelse: Motionärernas speciella formulering i yrkandet om ?ett seminarium eller en utfrågning i riksdagen i likhet med vad som skett i Danmark?, betyder att man önskar ett likadant arrangemang som i Danmark, dvs. att Dalai lama är närvarande. Utskottet anser att, om riksdagens Tibetgrupp tar initiativ till och ordnar ett sådant seminarium, bör inbjudan utgå från regeringen, eftersom det av säkerhetsskäl är nödvändigt med det beskydd som gästen då automatiskt får. Tidpunkten kan lämpligen väljas så, att den infaller vid ett av Dalai lamas Europa- eller Sverigebesök. Därmed tillstyrker utskottet motion U608 (mp) yrkande 3 samt avstyrker yrkande 2. dels att moment 23 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 23. beträffande Tibet-seminarium i riksdagen att riksdagen med bifall till motion 1996/97:U608 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Mänskliga rättigheter och demokrati i Hongkong (mom. 24) Karl-Göran Biörsmark (fp), Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36 börjar med ?Utskottet konstaterar att? och slutar med ?yrkande 2 besvarade? bort ha följande lydelse: Utskottet konstaterar att det kinesiska agerandet gentemot Hongkong inför överlämnandet från Storbritannien till Folkrepubliken Kina den 1 juli 1997 inger allvarliga farhågor. Det är inte acceptabelt att den folkvalda lagstiftande församlingen från 1995 ersätts med en handplockad församling. Det är inte acceptabelt ens som en övergångslösning att en i demokratiska former vald folkrepresentation ersätts vid en i och för sig folkrättsligt erkänd överlåtelse mellan två stater. Det gäller i särskilt hög grad som den övertagande staten saknar demokratisk legitimitet. Övergången till kinesiskt styre för Hongkong innebär således ett bakslag för den demokratiska utvecklingen. Det är enligt utskottets mening ett oavvisligt krav att Hongkongborna snarast och framgent ges möjlighet att i demokratiska allmänna val utse sin lagstiftande församling. Det är inte heller acceptabelt att den provisoriska församlingen kommer att upphäva delar av de författningsgrundade förbättringar som skett beträffande skyddet för de mänskliga rättigheterna i Hongkong. Utskottet utgår från att regeringen i kontakter med företrädare för den kinesiska regeringen och inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik framhåller vikten av att de förändringar i demokratisk riktning och i gällande lagstiftning som uppnåtts under senare år i Hongkong inte ens under ett övergångsskede sätts ur spel. Det är av största vikt att utvecklingen i Hongkong efter överlämnandet den 1 juli 1997 följs noggrant och att kontakterna med omvärlden fortsätter att utvecklas. Därmed tillstyrker utskottet motionerna U620 (fp) yrkande 3 och U629 (fp) yrkande 2. dels att moment 24 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 24. beträffande mänskliga rättigheter och demokrati i Hongkong att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:U620 yrkande 3 och 1996/97:U629 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Taiwans medlemskap i FN m.m. (mom. 25) Göran Lennmarker (m), Inger Koch (m), Bertil Persson (m) och Lars Hjertén (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38 börjar med ?Utskottet konstaterar att? och slutar med ?U620 (fp) yrkande 2? bort ha följande lydelse: Både Republiken Kina på Taiwan och Folkrepubliken Kina hävdar principen om ett Kina. Detta måste respekteras. Sverige följer därför i olika sammanhang den s.k. ett-Kina-politiken. Sverige och övriga EU-länder har dock, som också utrikesministern framhållit, ett omfattande utbyte med Taiwan och de inofficiella kontakterna har utvecklats på en rad områden. Enligt en rapport som Europaparlamentet utarbetat om Taiwans roll i internationella organisationer bör Taiwan tillförsäkras bättre representation i internationella organisationer inom områdena ekonomi, miljö och utvecklingssamarbete. Vidare bör FN ombedas utreda möjligheterna att tillsätta en arbetsgrupp för att studera hur Taiwan skall kunna delta i aktiviteter genomförda av organ som lyder under FN:s generalförsamling. Kina och Taiwan bör uppmanas att intensifiera sitt samarbete i en konstruktiv och fredlig anda. I vissa internationella organisationer, t.ex. Apac, är både Republiken Kina på Taiwan och Folkrepubliken Kina företrädda utan att det därmed anses vara ett brott mot principen om ett Kina. Det är önskvärt att denna möjlighet utsträcks till andra internationella organisationer såväl av regional som global karaktär. Därmed skulle Taiwans befolkning kunna föra fram sina åsikter i sådana organisationer via demokratiskt valda företrädare samtidigt som kontakter och fredlig samlevnad mellan parterna underlättas. Därmed avstyrks motion U620 (fp) samt anses motion U612 (m) besvarad med vad utskottet anfört. dels att moment 25 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 25. beträffande Taiwans medlemskap i FN m.m. att riksdagen med avslag på motion 1996/97:U620 yrkande 2 anser motion 1996/97:U612 besvarad med vad utskottet anfört,
8. Taiwans medlemskap i FN m.m. (mom. 25) Karl-Göran Biörsmark (fp), Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 37 börjar med ?Frågan om Taiwans? och på s. 38 slutar med ?U620 (fp) yrkande 2? bort ha följande lydelse: Utskottet ser mycket positivt på den demokratiska utvecklingen i Taiwan. Den understryker att det inte finns någon motsättning mellan människors krav på demokrati och i vilken kulturell omgivning de lever på olika håll i världen. Det är därför positivt att kontakter och samarbete mellan Taiwan och olika länder i världen fortsätter att utvecklas. När Folkrepubliken Kina år 1971 ersatte Taiwan som ständig medlem av FN:s säkerhetsråd var det ett naturligt uttryck för vilka världens stormakter, tillika kärnvapenmakter, faktiskt är. Att Taiwan ställdes utanför FN:s medlemsskara berodde däremot på att varken Peking eller Taipei kunde acceptera mer än en företrädare för Kina i FN:s medlemskrets. Historien visar med såväl Tyskland som Korea att någon entydig enstatsdoktrin emellertid inte finns internationellt etablerad. Även om principen om ett Kina lever vidare, kan det aldrig med någon automatik ge regimen i Peking något slags ensamrätt. Det saknar den varje demokratisk legitimitet för. Om och när folken i Kina och i Taiwan önskar återförenas kan det ske endast genom att de båda folken i fria och demokratiska former tar ställning för detta. Försök att föra upp frågan om att utreda Taiwans ställning i FN på generalförsamlingens dagordning har flera gånger misslyckats. Utskottet finner det angeläget att Sverige understöder fortsatta initiativ i denna riktning. Tills vidare bör Sverige verka för att Taiwan ges möjlighet att medverka i olika av FN:s underorgan som observatör, såsom i Ecosoc m.fl. Här finns en omfattande praxis som givit också organisationer som PLO och ANC observatörsstatus i FN. Därmed tillstyrker utskottet motion U620 (fp) yrkande 2 samt anser motion U612 (m) besvarad med vad utskottet anfört. dels att utskottets hemställan under moment 25 bort ha följande lydelse: 25. beträffande Taiwans medlemskap i FN m.m. att riksdagen dels med bifall till motion 1996/97:U620 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, dels förklarar motion 1996/97: U612 besvarad med vad utskottet anfört,
9. FN-närvaro i Östtimor (mom. 28) Helena Nilsson (c), Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v), Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40 börjar med ?Därmed anses motion? och slutar med ?yrkande 2 besvarad? bort ha följande lydelse: Utskottet har tagit del av upprepade rapporter från FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna, från FN:s särskilde rapportör, från Human Rights Watch/Asia och State Departments årsbok för 1996. Utskottet tvingas konstatera att förhållandena i Indonesien och i Östtimor inte i något avseende förbättrats. Tvärtom innebar regimens aktioner mot oppositionen sommaren 1996 liksom det ökade trycket i Östtimor efter det att Nobels fredspris förlänades företrädare för den östtimoranska frihetskampen att utvecklingen snarare försämrats. Utskottet utgår ifrån att Sverige gör alltför att åstadkomma en permanent FN-närvaro på ön. Därmed tillstyrker utskottet motion U628 (mp, c, fp, v) yrkande 2. dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse: 28. beträffande FN-närvaro i Östtimor att riksdagen med bifall till motion 1996/97:U628 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Samarbete med Indonesien (mom. 29) Helena Nilsson (c), Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v), Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40 börjar med ?Sverige ger humanitär? och på s. 41 slutar med ?och 10 besvarade? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att Indonesien på grund av brott mot de mänskliga rättigheterna inte bör få ytterligare u-krediter. Vidare bör Portugal ses som den administrativa makten och Östtimor därmed undantas från bilaterala avtal mellan Sverige och Indonesien. Sverige ger humanitär hjälp till Östtimor genom stöd bl.a. till Internationella rödakorskommitténs humanitära verksamhet och till en katolsk yrkesskola. Stöd ges även till ett oberoende rättshjälpsinstitut. Därmed tillstyrker utskottet motion U628 (mp, c, fp, v) yrkandena 6 och 8 samt anser yrkandena 7 och 10 besvarade med vad utskottet anfört. dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse: 29. beträffande samarbete med Indonesien att riksdagen dels med bifall till motion 1996/97:U628 yrkandena 6 och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, dels förklarar motion 1996/97:U628 yrkandena 7 och 10 besvarade med vad utskottet anfört,
11. Mänskliga rättigheter i Iran (mom. 38) Helena Nilsson (c), Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v), Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 56 börjar med ?Utskottet noterar att? och på s. 57 slutar med ?U631 (mp, c, fp, v, kd) yrkande 3? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att den islamiska fundamentalismen, såsom den praktiseras i Iran, innebär kraftiga inskränkningar i mötes- och yttrandefriheten liksom ständiga och allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter. Något egentligt demokratiskt partisystem existerar inte heller i Iran. Många liberala och nationalistiska grupper betecknar den senaste valproceduren som odemokratisk och bojkottade därför valet. Förenta nationerna har i flera sammanhang antagit resolutioner som fördömer kränkningarna av mänskliga rättigheter i Iran. USA bojkottar sedan en tid tillbaka landet medan EU 1992 inledde en s.k. kritisk dialog med Iran. En hörnsten i denna dialog är ett ovillkorligt och offentligt iranskt avståndstagande från terrorism och brott mot mänskliga rättigheter. Några steg i den riktningen kan dock ej förmärkas. Trots det har den svenska regeringen hittills ansett att en kritisk dialog är att föredra framför en skärpning som innebär någon form av isolering av Iran. Mer än fyra år har gått sedan den kritiska dialogen med Iran inleddes. Någon ändrad attityd från den iranska regimens sida kan inte förmärkas. Internationell terrorism, kvinnoförtryck och förföljelse av oliktänkande förekommer i lika stor utsträckning som tidigare. Om detta kan bl.a. FN:s särskilde emissarie för Iran, den kanadensiske professorn Maurice D Copithorne, rapportera efter ingående undersökningar av MR-situationen i Iran. Eftersom den kritiska dialogen i nuvarande form måste sägas vara ett misslyckande fordras enligt utskottets mening en upptrappning av omvärldens, och inte minst EU:s, hållning till Iran. Utskottet menar att den kritiska dialogen i ett inledande skede bör skärpas väsentligt. Om nya diplomatiska påtryckningar mot landet åter skulle visa sig vara resultatlösa bör någon form av sanktionsåtgärder övervägas. Utskottet föreslår därför att Sverige inom EU- samarbetets ram tar initiativet till en omprövning och en skärpning av den kritiska dialogen med Iran. Med vad som ovan anförts tillstyrker utskottet motionerna U631 (mp, c, fp, kd) yrkandena 1 och 3 och U638 (s, m, c, fp, v, mp, kd) samt anser motion U627 (fp) besvarad med vad utskottet anfört. dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse: 38. beträffande mänskliga rättigheter i Iran att riksdagen dels med bifall till motionerna 1996/97:U631 yrkandena 1 och 3 samt 1996/97:U638 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, dels förklarar motion 1996/97:U627 besvarad med vad utskottet anfört,
12. Asyl för iranska konvertiter (mom. 39) Karl-Göran Biörsmark (fp) och Ingrid Näslund (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57 börjar med ?Konversion har, enligt? och på s. 58 slutar med ?2 avstyrks därmed? bort ha följande lydelse: Trots omfattande internationell och även svensk dokumentation om att både ursprungligen kristna och konvertiter förföljs, fängslas, torteras och i vissa fall dödas i Iran beslutade regeringen hösten 1995 om avvisning av en person från Iran som konverterat från islam till kristendomen. Detta fall kom uppenbarligen att betraktas som ett pilotfall, eftersom Utlänningsnämnden den 11 januari 1996 fattade beslut om avvisning till Iran av fem konvertiter, trots att konvertiter enligt tidigare praxis fått uppehållstillstånd. Detta skedde samtidigt som USA i en s.k. Travel Warning varnade alla konvertiter för att återvända till Iran. Det bör också framhållas att Australien, Kanada, Storbritannien, USA och Tyskland från 1980 har givit kristna från Iran asyl. Den svåra situationen för konvertiter i Iran är omvittnad av flera människorättsorganisationer. Human Rights Watch World Report tar upp flera fall av förföljelse mot enskilda kristna. Värst utsatta är de som konverterat. Iranian Christian International, INC, rapporterar att flera kyrkor är utsatta för kontroll från regimen av gudstjänstbesökares identitetskort för att se om det finns muslimer bland dem. De flesta protestantiska kyrkor har stängts eller gått under jorden. I januari 1996 kom INC med ytterligare en rapport, The Continued Escalation of Persecution of Christian Minorities in the Islamic Republic of Iran, där de beskriver flera fall av då konvertiter gripits, torterats eller utsatts för hot för att förmå dem att rekonvertera. Under 1994 mördades tre kända kyrkoledare i Iran. En av dem hade fängslats och dömts till avrättning för apostasi (avfall från islam). Efter starka internationella protester frigavs han efter nio år i fängelse. Några månader senare mördades han. Ytterligare en pastor mördades i september 1996. Även om de iranska domstolarna inte alltid formellt dömer konvertiter till döden, kvarstår faktum att dessa personer saknar lagens skydd. Mot denna bakgrund finner utskottet det anmärkningsvärt att den svenska regeringen trots denna risk anser det möjligt att besluta om utvisning av konvertiter till Iran. Amnesty International framhåller i ett brev till berörda myndigheter att en domare i avsaknad av regler i iransk lag skall grunda sitt beslut på islamsk lag (sharia) och religiösa dekret. Enligt islamsk lag kan konvertiter som framhärdar i sitt avfall ?från den rätta läran? straffas med döden. Amnesty International drar sedan slutsatsen: Eftersom det i vissa länder stadgas dödsstraff för människor som konverterat från en religion till en annan, är Amnesty Internationals ståndpunkt att människor som konverterat inte skall avvisas till dessa länder. Enligt svensk lag får sådana avvisningar i dag heller inte genomföras, eftersom ingen person får sändas till ett land där denne riskerar sitt liv. En sådan avvisning skulle också strida mot FNs allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna där det stadgas att varje människa har rätt till livet. Utskottet är av den uppfattningen att människor inte skall utvisas till länder där den utvisade riskerar dödsstraff och att detta är tillämpligt på utvisning av konvertiter till Iran. Därmed tillstyrker utskottet motion U636 (kd) yrkande 2. dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse: 39. beträffande asyl för iranska konvertiter att riksdagen med bifall till motion 1996/97:U636 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Embargo avseende nigerianska oljeprodukter (mom. 42) Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 65 börjar med ?FN:s generalförsamling? och på s. 66 slutar med ?yrkande 1 besvarad? bort ha följande lydelse: EU skärpte de sanktioner som redan införts 1993 när avrättningarna av Ken Saro-Wiwa m.fl. genomfördes 1995. Dessa innebär bl.a. ett vapenembargo, frysning av bistånd, viseringsrestriktioner och bojkott i sportsammanhang. I början av december 1996 beslutades att sanktionerna skulle förlängas med ytterligare sex månader. Det brittiska samväldet suspenderade Nigeria för en tvåårsperiod kort efter avrättningarna 1995. Ett antal sanktioner har även införts av samväldesländerna gentemot landet. En MR-kommission tillsattes av de nigerianska myndigheterna i juni 1996, men denna har, enligt State Departments uppfattning, inte haft någon positiv effekt på MR-klimatet i landet. Det framgår vidare av rapporten att ett antal prominenta politiska fångar släpptes av Nigeria under sommaren 1996. Dessa båda händelser inträffande en kort tid innan en ministergrupp från samväldet sammanträffande i juni 1996 för att diskutera ytterligare sanktioner mot Nigeria. 1995, när författaren och Ogonifolkets talesman Kaen Saro-Wiwa mördades, reagerade det internationella samfundet starkt. EU-parlamentet krävde oljeembargo mot Nigeria. I resolutionen står:? --- att oljeembargo är ett av de mest effektiva sätten att utöva påtryckningar mot den nigerianska regeringen. Därför uppmanas kommissionen och rådet att överväga en sådan åtgärd.? Sveriges utrikesminister lyckades få EU:s ministerråd med sig att hota Nigeria med ytterligare sanktioner utöver det frysta bistånd och det vapenembargo som då fanns gentemot Nigeria. Med ytterligare sanktioner menades då oljeembargo. Den nigerianska regimen är helt beroende av oljeinkomsterna, som utgör 80 % av landets BNP. Shell står för omkring hälften av landets råolja. I naturgasprojektet har Shell ungefär en fjärdedel, Nigerianska National Petroleum hälften och övriga delägare från Frankrike respektive Italien en fjärdedel tillsammans. En bojkott skulle vara kännbar både för Nigeria och oljebolaget Shell. FN:s generalförsamling och FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna har riktat skarp kritik mot Nigeria för bristande respekt för de mänskliga rättigheterna. I EU-ländernas tal i FN:s generalförsamling i november 1996 fördömdes brotten mot de mänskliga rättigheterna i Nigeria. Human Rights Watch, State Department och Amnesty International beskriver situationen beträffande respekten för de mänskliga rättigheterna under året som gått som fortsatt dyster. Trots ett hårt internationellt tryck har inga förbättringar inträffat. Regimen fortsätter att systematiskt kränka de mänskliga fri- och rättigheterna. Situationen beträffande den bristande respekten för de mänskliga rättigheterna i Nigeria ger, enligt utskottets mening, anledning till oro. Utskottet anser att det är viktigt att upprätthålla ett internationellt tryck mot Nigeria och förutsätter att Sverige bidrar därtill. Påtryckningar bör ske såväl genom positiva åtgärder, t.ex. med stöd till demokratiinsatser, som med sanktioner, i detta fallet ett oljeembargo. Utskottet tillstyrker därmed motion U605 (mp) yrkande 1. dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse: 42. beträffande embargo avseende nigerianska oljeprodukter att riksdagen med bifall till motion 1996/97:U605 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Flyktingars rätt att återvända till Bosnien-Hercegovina (mom. 47) Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v), Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 71 börjar med ?Utskottet noterar att? och på s. 72 slutar med ?avstyrks yrkande 2? bort ha följande lydelse: Den faktiska etniska uppdelning av Bosnien-Hercegovina som världen i stort sett stillatigande åsåg under nästan fyra års folkmord utgjorde basen för stormakternas formel för Daytonavtalet. De allmänna val som föreskrevs i avtalet arrangerades utifrån att människorna i Bosnien i allt väsentligt skulle rösta i etniskt uppdelade enheter. IFOR/SFOR-styrkan har visserligen garanterat att militärt våld hållits i schack, men det civila genomförandet av Daytonavtalet har inte i något väsentligt avseende bidragit till att minska den faktiska etniska delningen av Bosnien. Flyktingar har endast i undantagsfall kunnat återvända till sina forna hem. När nu över ett år förlöpt sedan Daytonavtalets tillkomst är det uppenbart att fredsprocessen i Bosnien kommer att ta mycket lång tid och kräva omfattande och långvariga insatser från omvärlden. Det hade varit mycket dyrt för det internationella samfundet att effektivt och kraftfullt sätta stopp för folkmord och etnisk rensning på ett tidigt stadium. Det blir mycket dyrt för det internationella samfundet att återupprätta mellanfolklig säkerhet och fredlig samlevnad i det forna Jugoslavien efter mer än fyra års väpnade härjningar. Fred i Bosnien förutsätter fred, demokrati och mänskliga rättigheter i hela det forna Jugoslavien. Det blir ingen varaktig fredlig samlevnad så länge de kroatiska flyktingarna inte garanteras rätten att återvända till sin jord och sina hus i det av serber ockuperade östra Slavonien. Det blir ingen varaktig fredlig samlevnad så länge de serbiska flyktingarna inte garanteras rätten att återvända till sin jord och till sina hus i det av kroater återerövrade Krajina. Det blir ingen varaktig fredlig samlevnad så länge de bosniska flyktingarna inte garanteras rätten att återvända till sin jord och sina hus i det av serber och kroater ockuperade Republika Srbska och Herceg-Bosna. I Mostar fortsätter bosnienkroater öppet att trotsa fredsavtalets bestämmelser. De militära och civila internationella företrädarna har som huvuduppgift att se till att Daytonavtalets föreskrifter om rätten för alla flyktingar att återvända hem förverkligas. Utskottet utgår från att regeringen inom ramen för fredsavtalets genomförande och inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik framhåller detta. Det är naturligtvis önskvärt att flyktingar skall kunna återvända till sina ursprungsländer. Sverige och de länder som givit flyktingar en fristad bör också underlätta för att göra detta möjligt. Det inkluderar ekonomiskt bidrag och tillfälle till kort besöksresa innan beslut om definitivt återvändande fattas. Det är däremot utskottets uppfattning att ett sådant återvändande aldrig får tvingas fram. Återvändandet måste vara frivilligt. Det är den enskilde flyktingen som själv måste avgöra när och om han eller hon och eventuell medföljande familj kan återvända. Utskottet tillstyrker därmed motion U624 (v) yrkande 2 samt anser yrkande 1 besvarat med vad utskottet anfört. dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse: 47. beträffande flyktingars rätt att återvända till Bosnien-Hercegovina att riksdagen dels med bifall till motion 1996/97:U624 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, dels förklarar motion 1996/97:U624 yrkande 1 besvarad med vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. FN:s finansiering Göran Lennmarker (m), Inger Koch (m), Bertil Persson (m) och Lars Hjertén (m) anför: FN skall även fortsättningsvis finansieras genom avgifter från medlemsländerna. Det är principiellt fel att införa en beskattningsrätt för FN. En sådan tillkommer medlemsländerna. Det ankommer på medlemslandet självt att finna de bästa formerna för medlemsavgiftens finansiering. Det är inte en uppgift för FN. Förslaget om en särskild skatt på internationella valutatransaktioner är direkt olämpligt. Internationella valutatransaktioner är viktiga, inte minst för att överföra sparande från i-länder till u-länder. En sådan skatt, ofta kallad Tobinskatt efter förslagets upphovsman, skulle bli kostsam för de u- länder som har högt tillflöde av utländskt kapital. För den svenska staten, som är en stor upplånare på den internationella kapitalmarknaden, skulle förslaget om det genomfördes innebära en väsentligt ökad kostnad. Förslaget om skatt på valutatransaktioner är inte lösningen på FN:s finansiella kris och bör därför avvisas.
2. Jämställdheten Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anför: Det är väl känt att jämställdhetsarbetet inom FN inte har kommit särskilt långt. Ännu har FN inte haft en kvinna till generalsekreterare och bland de högsta cheferna finns bara 11 % kvinnor. Sverige är drivande internationellt för ökad jämställdhet, och det står helt klart att det behövs åtgärder på många plan för att åstadkomma en jämn könsfördelning på högre tjänster inom FN. Ett sätt som inte prövats är kvotering. Det är vår uppfattning att en utredning angående kvotering är önskvärd.
3. Urbefolkningars rättigheter Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anför: Urbefolkningars och minoriteters rätt till självbestämmande och självstyre är en ständigt återkommande och ofta debatterad fråga. Motion 630 (mp) tar upp problemen med speciella rättigheter, s.k. positiv särbehandling, för en befolkningsgrupp. Varken en särartspolitik, jämlikhetspolitik eller likvärdighetspolitik är lösningen. När en minoritet önskar bryta sig loss från det land man tillhör, måste man angripa de bakomliggande orsakerna. Kunskapen och förståelsen för vad som formar en människas identitet och behovet av en fast förankring i den egna kulturen, historien och språket utgör själva kärnan i ett positivt identitetsbegrepp. De folkrättsliga normerna om de mänskliga rättigheterna gäller alla individer i en stat, vare sig konflikten slutar i en folkgrupps självbestämmande i en autonom del av ursprungslandet eller ett deltagande i en fungerande rättsstat, där respekten för alla gruppers mänskliga rättigheter upprätthålls.
4. FN:s miljöprogram UNEP Bodil Francke Ohlsson (mp) anför: UNEP är ett biträdande organ till generalförsamlingen. Det har inga självständiga befogenheter och ingen statlig makt, utan spelar främst en samordnande roll. De administrativa kostnaderna för UNEP och dess styrelse faller under FN:s budget, medan miljöfonden, en frivillig fond som FN:s medlemmar lämnar bidrag till, bekostar miljöåtgärderna Att göra om UNEP till ett fackorgan, som t.ex. WTO och Unesco är under Ecosoc, skulle ge UNEP en fastlagd budget baserad på proportionella bidrag från medlemsländerna och ge UNEP större möjligheter i miljöarbetet. UNEP har hållit styrelsemöte i Nairobi i början på februari. Där har man bl.a. diskuterat hur UNEP kan stärkas och förändras. Något beslut angående UNEP:s framtida utseende fattades inte, då mötet avbröts. Det är angeläget att UNEP får en starkare ställning i ett kommande reformerat FN.
5. Permanent kommitté inom OSSE för kurdkonflikten Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anför: Den militära konflikten mellan den turkiska regeringen och PKK är sedan flera år låst. Sverige har genom FN, EU och OSSE verkat mycket aktivt för att åstadkomma en lösning. En möjlighet som bör prövas är att sätta upp en permanent kommitté inom OSSE för att lösa den väpnade konflikten.
6. Colombia Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anför: Utskottet har sedan flera år följt situationen i Colombia uppmärksamt. Det är väl känt att rättssäkerheten och respekten för mänskliga rättigheter har minskat oroväckande. Ännu finns ingen verklig vilja från vare sig regering eller gerilla till verkliga fredsöverläggningar eller fredssamtal. Därför kan det formellt sätt vara korrekt att den svenska regeringen för närvarande inte kan ta initiativ till formella överläggningar. Däremot är det vår uppfattning att den svenska regeringen kan och bör öka ansträngningarna för att nå en fredlig lösning i Colombia. Den fredsöverenskommelse som träffades i Guatemala den 29 december 1996 efter mer än 30 års strider mellan regering och gerilla visar att fred är möjlig att uppnå, även där förutsättningar inte tycks föreligga. Fredsförhandlingarna där hade föregåtts av intensiva samtal inom och utom landet under lång tid. På samma sätt bör den svenska regeringen fortsatt stå öppen för formella och informella samtal med de stridande parterna i Colombia. Likaså kan ett svenskt initiativ till en internationell konferens om konflikten och möjliga konfliktlösningar i Colombia utgöra ett steg på vägen för att få i gång fredsförhandlingar.
7. Det forna Jugoslavien Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anför: Varaktig fredlig samlevnad i det forna Jugoslavien förutsätter dessutom fred, demokrati och mänskliga rättigheter i såväl Kroatien som i Serbien-Montenegro. Presidenterna Milosevic och Tudjman är de jugoslaviska krigens främsta krigsherrar. Ingen av dem kommer frivilligt att lämna ifrån sig makten till en verkligt demokratisk samhällsutveckling utan att det internationella samfundet utövar starka påtryckningar. Omvärldens reaktioner inför utvecklingen efter kommunalvalen i Serbien var länge lika undfallande som efter kommunalvalen i Kroatien hösten 1995. Att regimen i Belgrad till slut tvingades acceptera oppositionens seger i kommunalvalen bl.a. i Belgrad får främst ses som ett uttryck för den serbiska oppositionens uthållighet. Det internationella samfundet måste göra helt klart att gott uppförande i samband med Daytonavtalets tillkomst inte räcker för att Kroatien och Serbien-Montenegro skall upptas som fullvärdiga medlemmar i det internationella samfundets olika fora. Kraven på en fungerande pluralistisk demokrati och respekt för grundläggande demokratiska och mänskliga rättigheter måste vara ett oavvisligt villkor för detta. Här har de upprepade myndighetsövergreppen så sent som hösten 1996 mot oberoende medier i såväl Kroatien som i Serbien-Montenegro visat på regimernas brist på respekt för grundläggande demokratiska principer. Inte heller har de båda regimerna visat någon som helst vilja att samarbeta med krigsförbrytartribunalen i Haag.
8. Religionsfriheten i fara Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anför: Den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter 1948 var ett grundläggande dokument, det första internationella i sitt slag, som slog fast de grundläggande friheterna och rättigheterna. 1966 kom så de två konventionerna, som var dokument av en annan dignitet än förklaringen. I konventionen om de medborgerliga och politiska rättigheterna slås bl.a. fast rätten till tanke-, samvets- och religionsfrihet. Tendensen i världen vad gäller dessa humanistiska grundbegrepp är en långsamt ökande intolerans, redan den en brist på respekt för mänskliga rättigheter. I en del länder märks en hårdnande attityd mot andras åsikter över huvud taget. Religionsfriheten är i fara, människors förföljs och trakasseras för sin tros och religions skull. I Kina ogillar myndigheterna det ökade religiösa intresset hos befolkningen. 1994 kom så en lag som inskränkte det praktiska utövandet av de godkända religionerna. I vissa områden krävdes att de religiösa skulle registrera sig. Religiösa aktiviteter som ?underminerar landets gemensamma politik? förbjöds. Arbetsläger, fängelsedomar och trakasserier är vanliga medel i polisens jakt på icke önskvärda religiösa utövare. Kinesiska talesmän i provinsen Xinjiang i nordvästra Kina, befolkad av muslimska minoriteter, har aviserat hårdare tag mot muslimska separatister. Kinas senaste drag mot Tibet är att angripa religionen, eftersom den är en sammanhållande faktor för tibetanerna. 600 politiska fångar finns i kinesiska fängelser, varav hälften är munkar och nunnor. Över 6 000 kloster har stängts eller förstörts sedan 1950. När tibetanerna enligt gammal tradition utsåg en ny andlig ledare, valde kineserna en annan företrädare, som de menade var den riktige. Den av Dalai lama utsedde pojken är försvunnen, och man tror att han är i fångenskap i Kina tillsammans med de 50 munkar som beordrades att assistera vid den kinesiska installationen. Enligt den officiella nyhetsbyrån Nya Kina har tibetanerna lovats religiös frihet - men bara om de tar avstånd från sin ledare Dalai lama. Löftet blir i praktiken ett hot, eftersom han är den andlige ledaren och religionen är sammanlänkad med honom. Också det lilla landet Bhutan, granne med Kina och fortfarande självständigt, har samma typ av buddism som Tibet, dvs. man ser Dalai lama som sin andlige ledare. Förtrycket mot religiösa minoriteter i Iran ökar. State Department och Human Rights Watch anger i sina rapporter hur religiösa utövare diskrimineras. Också vissa muslimska grupper förföljs och konvertiter från islam utsätts för förföljelse. Förtryck av religiöst oliktänkande uppmärksammas till en början inte alltid på samma sätt som andra kränkningar av de mänskliga rättigheterna, eftersom de inte är så tydliga och våldsamma. Men det kan vara en lika stark anledning till flykt från ett land som förföljelser och våldshandlingar för politiska åsikter skull.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Motionerna............................................2 Utskottet............................................11 I Initiativ och åtgärder för att stärka och förbättra efterlevnaden av det folkrättsliga regelsystemet 12 1 Agerande för att främja de mänskliga rättigheterna och demokrati 12 2 FN 18 3 Jämställdhet mellan män och kvinnor 21 4 Dödsstraffet 22 5 Urbefolkningars rättigheter 23 6 Internationella miljöfrågor m.m. 25 II Förhållanden som avser stater, områden eller enskilda folk 27 1 Kina jämte Tibet och Hongkong 27 2 Taiwan 36 3 Bhutan 38 4 Indonesien 38 5 Burma (Myanmar) 41 6 Kashmir 43 7 Kurdernas och andra minoriteters problem i Turkiet, Irak m.fl. stater. 44 8 Iran 55 9 Mellanöstern 58 10 Västra Sahara 62 11 Nigeria 65 12 Guatemala 66 13 Colombia 67 14 Det forna Jugoslavien 68 Hemställan 72 Reservationer........................................76 1. Redogörelse för mänskliga rättigheter i mottagarländer (mom. 3) 76 2. MR-debatt i FN:s generalförsamling (mom. 8) 76 3. God miljö som mänsklig rättighet (mom. 13) 77 4. En internationell miljödomstol (mom. 14) 77 5. Tibet-seminarium i riksdagen (mom. 23) 78 6. Mänskliga rättigheter och demokrati i Hongkong (mom. 24) 78 7. Taiwans medlemskap i FN m.m. (mom. 25) 79 8. Taiwans medlemskap i FN m.m. (mom. 25) 80 9. FN-närvaro i Östtimor (mom. 28) 81 10. Samarbete med Indonesien (mom. 29) 81 11. Mänskliga rättigheter i Iran (mom. 38) 82 12. Asyl för iranska konvertiter (mom. 39) 83 13. Embargo avseende nigerianska oljeprodukter (mom. 42) 84 14. Flyktingars rätt att återvända till Bosnien-Hercegovina (mom. 47) 85 Särskilda yttranden..................................86 1. FN:s finansiering 86 2. Jämställdheten 87 3. Urbefolkningars rättigheter 87 4. FN:s miljöprogram UNEP 87 5. Permanent kommitté inom OSSE för kurdkonflikten 88 6. Colombia 88 7. Det forna Jugoslavien 88 8. Religionsfriheten i fara 89 Innehållsförteckning................................102