Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Mål och inriktning för det svenskaarbetet med konsumentfrågor i EU

Betänkande 2001/02:LU28

Lagutskottets betänkande2001/02:LU28

Mål och inriktning för det svenskaarbetet med konsumentfrågor i EU

Sammanfattning

I    betänkandet   behandlar    utskottet
regeringens skrivelse 2001/02:148 Mål och
inriktning  för det svenska  arbetet  med
konsumentfrågor  i EU.  Vidare  behandlar
utskottet sju motioner med sammanlagt  32
motionsyrkanden  som   har   väckts   med
anledning     av     skrivelsen,      ett
motionsyrkande som har väckts  under  den
allmänna  motionstiden år  2000  och  ett
motionsyrkande som har väckts  under  den
allmänna motionstiden år 2001.
I  skrivelsen  redovisar regeringen  sin
syn på mål och inriktning för det svenska
arbetet  med  konsumentfrågor  i  EU   de
kommande    fem   åren   samt   behandlas
övergripande     frågor     om      bl.a.
harmonisering     av    konsumentskyddet,
tillsyn      och     konsumentinflytande.
Därutöver  behandlas  i  skrivelsen   ett
antal  mer specifika sakpolitiska områden
som    rör   konsumenternas   hälsa   och
säkerhet, ekonomiska och rättsliga frågor
samt ekologiskt hållbara konsumtions- och
produktionsmönster. Skrivelsen  fokuserar
på  EU-arbetet,  men mål  och  inriktning
föreslås,  när så är relevant,  även  att
gälla i andra internationella sammanhang.
Vad  som  anförs i skrivelsen föranleder
inga erinringar från utskottets sida  och
utskottet    föreslår    att     samtliga
motionsyrkanden skall avslås.
I  betänkandet  finns  11  reservationer
och 5 särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.       Principiella frågor

Riksdagen  avslår motion  2001/02:L29
i denna del.
Reservation 1 (m)

2.       Lagstiftning

Riksdagen      avslår      motionerna
2001/02:L30  yrkande 1 och  2001/02:L34
yrkandena 1–3.
Reservation 2 (v)

3.       Konsumentinflytande

Riksdagen      avslår      motionerna
2001/02:L29  i  denna del,  2001/02:L31
yrkande  1 och 2001/02:L34 yrkandena  7
och 8.
Reservation 3 (m)

4.       Utbildning och vägledning

Riksdagen  avslår motion  2001/02:L34
yrkande 4.

5.       Produktsäkerhet

Riksdagen  avslår motion  2001/02:L34
yrkandena 5, 9–11 och 15.

6.       Standardisering

Riksdagen  avslår motion  2001/02:L28
yrkandena 1 och 2.

7.       Livsmedelsfrågor

Riksdagen      avslår      motionerna
2001/02:L28   yrkande  3,   2001/02:L31
yrkande   2,  2001/02:L33,  2001/02:L34
yrkandena   12  och  13,  2000/01:MJ257
yrkande 4 och 2001/02:So637 yrkande  14
i denna del.
Reservation 4 (kd, c)
Reservation 5 (v)

8.       Marknadsföring och
information

Riksdagen  avslår motion  2001/02:L34
yrkande 14.

9.       Märkning

Riksdagen  avslår motion  2001/02:L29
i denna del.
Reservation 6 (m)

10.      Konkurrens

Riksdagen      avslår      motionerna
2001/02:L29  i denna del  och  2001/02:
So637 yrkande 14 i denna del.
Reservation 7 (m)
Reservation 8 (fp)

11.      Ursprungslandsprincipen

Riksdagen  avslår motion  2001/02:L30
yrkande 2.
Reservation 9 (v)

12.      Obeställd e-postreklam

Riksdagen  avslår motion  2001/02:L28
yrkande 4.
Reservation 10 (v, kd, c)

13.      Finansiella tjänster

Riksdagen      avslår     2001/02:L34
yrkandena 16 och 17.

14.      Tjänster i allmänhetens
intresse

Riksdagen  avslår motion  2001/02:L34
yrkande 6.

15.      Alternativ tvistlösning

Riksdagen  avslår motion  2001/02:L29
i denna del.

16.      Instanser för
tvistlösning

Riksdagen  avslår motion  2001/02:L34
yrkande 18.

17.      Tillämplig lag i
utomobligatoriska tvister

Riksdagen avslår motion 2001/02:L32.
Reservation 11 (v, fp)

18.      Strategi för ekologiskt
hållbar utveckling

Riksdagen avslår 2001/02:L34  yrkande
19.

19.      Regeringens skrivelse
2001/02:148

Riksdagen      lägger      regeringens
skrivelse 2001/02:148 till handlingarna.

Stockholm den 21 maj 2002


På lagutskottets vägnar


Tanja Linderborg

Följande   ledamöter  har   deltagit   i
beslutet:  Tanja  Linderborg  (v),   Rolf
Åbjörnsson (kd), Marianne Carlström  (s),
Christel  Anderberg (m),  Karin  Jeppsson
(s),   Elizabeth  Nyström   (m),   Marina
Pettersson  (s),  Tasso  Stafilidis  (v),
Kjell Eldensjö (kd), Berit Adolfsson (m),
Anders  Berglöv (s), Viviann Gerdin  (c),
Ana  Maria  Narti  (fp), Raimo  Pärssinen
(s),  Lars Lilja (s), Anders Sjölund  (m)
och Anders Ygeman (s).
2001/02
LU28


Redogörelse för ärendet


I   januari   1999  beslutade  regeringen
direktiv  till en parlamentarisk kommitté
med  uppgift att lämna förslag om hur den
framtida     konsumentpolitiken     skall
utformas   för  att  kunna  ge  människor
förutsättningar att känna sig trygga  som
konsumenter och ha ett starkt  inflytande
över  sin vardag (dir. 1999:1). Kommittén
antog namnet Konsumentpolitiska kommittén
2000.
Enligt   direktiven  hade  kommittén   i
uppdrag          att          identifiera
konsumentpolitikens långsiktiga  innehåll
och  prioriteringar.  För  det  ändamålet
skulle kommittén göra en utvärdering  och
analys av de konsumentpolitiska målen och
vid behov föreslå hur dessa, mot bakgrund
av  de nya förutsättningarna i samhället,
kan utvecklas och fungera bättre. Arbetet
skulle   utföras   i  ett   tydligt   EU-
perspektiv  med  det nordiska  samarbetet
som en viktig bas.
Vad  gäller inriktningen på det  svenska
arbetet inom EU på det konsumentpolitiska
området  hade  kommittén  i  uppdrag  att
analysera  om  EU-aspekten borde  betonas
tydligare i konsumentpolitikens  mål  och
föreslå  på  vilket sätt det  i  så  fall
borde  ske. Kommittén skulle även värdera
vilka strategier som är lämpliga för  att
Sverige    skall   kunna   bedriva    ett
kraftfullt   och  initierat  arbete   med
konsumentfrågor   inom   EU   och   andra
internationella forum och vilka sakfrågor
som därvid särskilt borde lyftas fram.
Kommittén redovisade sitt uppdrag  våren
2000   i  slutbetänkandet  (SOU  2000:29)
Starka  konsumenter i en gränslös  värld.
På    grundval   av   bl.a.   betänkandet
överlämnade   regeringen   i   maj   2001
proposition 2000/01:135 Handlingsplan för
konsumentpolitiken     2001–2005     till
riksdagen.    I    propositionen     lade
regeringen  fram  förslag  till  mål  och
inriktning   för  konsumentpolitiken   på
nationell    nivå.    Vidare     föreslog
regeringen  att delmål skulle  anges  för
verksamheten under en viss tidsperiod och
att målen för Konsumentverkets verksamhet
skulle   anpassas  till   de   föreslagna
nationella målen.
Vad   särskilt  gäller  strategier   för
svenska konsumentpolitiska insatser  inom
EU   och   internationellt   anfördes   i
propositionen  att regeringen  avsåg  att
återkomma till riksdagen i denna fråga  i
särskild ordning. Skälen till detta  vara
att kommissionen hade förutskickat en  ny
konsumentpolitisk handlingsplan samt  att
frågan om harmoniseringen av gemenskapens
marknadsrätt  kommit att aktualiseras  på
EU-nivå på olika sätt. Enligt regeringens
uppfattning borde en svensk strategi  för
EU-arbetet utformas med hänsyn tagen till
det  pågående arbetet inom EU.  Riksdagen
biföll   i   slutet  av   november   2001
förslagen i propositionen  och hade  inte
heller  i övrigt något att erinra mot  de
bedömningar  som regeringen  redovisat  i
propositionen  (bet.  2001/02:LU2,  rskr.
51).
För  att  bistå  Justitiedepartementet  i
arbetet  med en skrivelse till  riksdagen
om  mål  och  inriktning för det  svenska
arbetet   med   konsumentfrågor   i    EU
anlitades      hösten      2001      f.d.
generaldirektören  Axel  Edling.   Vidare
inrättades     en    arbetsgrupp     inom
Regeringskansliet med representanter  för
berörda  departement. Inom  arbetsgruppen
upprättades en promemoria som behandlades
vid   ett  remissmöte  i  februari  2002.
Promemorian ligger i huvudsak till  grund
för regeringens bedömningar i förevarande
skrivelse.
I skrivelsen redovisar regeringen sin syn
på  mål  och  inriktning för det  svenska
arbetet  med  konsumentfrågor  i  EU   de
kommande fem åren. Övergripande frågor om
bl.a.  harmonisering av konsumentskyddet,
tillsyn      och      konsumentinflytande
behandlas. Därutöver behandlas ett  antal
mer  specifika sakpolitiska  områden  som
rör  konsumenternas hälsa  och  säkerhet,
ekonomiska  och  rättsliga  frågor   samt
ekologiskt   hållbara  konsumtions-   och
produktionsmönster. Avsikten är inte  att
skrivelsen   uttömmande  skall   beskriva
konsumentrelaterade   bestämmelser    och
initiativ på EU-nivå. Den fokuserar på EU-
arbetet, men mål och inriktning föreslås,
när  så är relevant, även att gälla andra
internationella sammanhang.
Med  anledning av skrivelsen har  väckts
7      motioner      innehållande      32
motionsyrkanden.   I   detta   sammanhang
behandlar     utskottet     även      ett
motionsyrkande    från    den    allmänna
motionstiden    år    2000    och     ett
motionsyrkande    från    den    allmänna
motionstiden år 2001.
Motionsspörsmålen  gäller  bl.a.  vilken
linje  Sverige bör driva fortsättningsvis
vad  gäller utformningen av den  framtida
lagstiftningen        på         EU-nivå,
konsumentorganisationernas    möjligheter
till     inflytande,     produktsäkerhet,
standardisering,        livsmedelsfrågor,
marknadsföring,    elektronisk    handel,
finansiella    tjänster,    tjänster    i
allmänhetens         intresse         och
gränsöverskridande          tvistlösning.
Förslagen i motionerna återges i bilagan.
I  flera motioner förs fram yrkanden som
delvis innebär att motionärerna även vill
ha   till  stånd  en  förändring  av  det
konsumentpolitiska arbetet  på  nationell
nivå. Mot bakgrund av att den nu aktuella
skrivelsen  endast behandlar inriktningen
av  det  svenska arbetet inom  EU  kommer
utskottet   inte  att  närmare   behandla
yrkandena i dessa avseenden.
Efter  en  inledande  bakgrund  behandlar
utskottet  i  det följande  under  skilda
rubriker    de   frågor   i   regeringens
skrivelse   som   har   aktualiserats   i
motionerna.    Betänkandets   disposition
följer   i   huvudsak   dispositionen   i
skrivelsen.
Bakgrund


Konsumentpolitiken inom EU
Inom  EU har konsumentpolitiken fått ökad
betydelse  i  takt  med att  gemenskapens
samarbete    fördjupats.    Det    första
konsumentpolitiska programmet  antogs  år
1975.  Det  dröjde dock till i mitten  av
1980-talet  innan  arbetet  med  konkreta
konsumentpolitiska      åtgärder       på
gemenskapsnivå började ta fart på allvar.
Genom    beslutet   om   den   europeiska
enhetsakten år 1986 infördes artikel 100a
i EG-fördraget, som innebar att rådet med
kvalificerad   majoritet  kunde   besluta
rättsakter  för  att stimulera  den  inre
marknaden.   Artikeln   fastställde   att
kommissionens  förslag som  gäller  hälsa
och     säkerhet    samt    miljö-    och
konsumentskydd skulle utgå  från  en  hög
skyddsnivå.             Fördragsändringen
underlättade genomförandet av åtgärder på
det   konsumentpolitiska   området.    Av
betydelse    var    också     den     nya
harmoniseringsmetoden,   den   s.k.   New
Approach-metoden, som innebar att arbetet
med produktsäkerhet kunde förenklas.
Genom Maastrichtfördraget, som trädde  i
kraft   år  1993,  infördes  en  särskild
artikel om konsumentskydd i EG-fördraget,
artikel  129a.  Den  angav  att  en   hög
konsumentskyddsnivå  skulle  uppnås  dels
genom  åtgärder med stöd av artikel  100a
inom  ramen  för förverkligandet  av  den
inre   marknaden,  dels  genom  särskilda
insatser     som     understödde      och
kompletterade  medlemsstaternas  politik.
De   särskilda  insatserna  skulle   vara
inriktade  på  att skydda  konsumenternas
hälsa,  säkerhet och ekonomiska intressen
och     på     att    uppnå    en     god
konsumentupplysning.    Dessa    åtgärder
skulle  dock  inte hindra en  medlemsstat
från  att  behålla eller införa strängare
nationella skyddsåtgärder, förutsatt  att
dessa   var   i   överensstämmelse    med
gemenskapsrätten  och  att   kommissionen
informerats om dem.
Genom  Amsterdamfördraget, som trädde  i
kraft i maj 1999, har nämnda artikel fått
en    tydligare   och   mer    vidsträckt
målformulering. Enligt den  nya  lydelsen
(artikel 153) skall gemenskapen  för  att
främja   konsumenternas   intressen   och
säkerställa  en  hög konsumentskyddsnivå,
bidra   till  att  skydda  konsumenternas
hälsa,  säkerhet och ekonomiska intressen
samt   främja  konsumenternas  rätt  till
information och utbildning och deras rätt
att   organisera  sig.  Dessa  mål  skall
uppnås  genom dels åtgärder som  beslutas
med   stöd   av  artikel   95   för   att
förverkliga  den  inre  marknaden,   dels
åtgärder  som  understöder,  kompletterar
och övervakar medlemsstaternas politik på
det  konsumentpolitiska  området.  Enligt
artikel   153  skall  konsumentskyddskrav
även   beaktas   vid   utformningen   och
genomförandet   av  gemenskapens   övriga
politik   och   verksamhet.   En    annan
förändring  av  intresse är  att  artikel
95.3  förstärkts på så sätt att inte bara
kommissionen   utan   även   rådet    och
Europaparlamentet skall sträva mot en hög
skyddsnivå  när  det  gäller  hälsa   och
säkerhet  samt  miljö- och konsumentskydd
när  regler skall beslutas för  den  inre
marknaden.
I  oktober 2001 överlämnade kommissionen
en     grönbok     om    det     framtida
konsumentskyddet inom EU, KOM (2001)  531
slutlig.   Grönboken  syftar   till   att
stimulera  en  debatt om inriktningen  av
den  framtida konsumentpolitiken inom EU,
särskilt    på    det   marknadsrättsliga
området.  I  grönboken  för  kommissionen
fram   en   idé  om  ett  mer   flexibelt
regelverk   som  skulle  kunna    inrymma
generella  bestämmelser  om  god  sed  på
marknaden.  Grönboken och  de  synpunkter
som     lämnats     på     denna     från
medlemsstaternas  regeringar  och   andra
berörda   bereds   för  närvarande   inom
kommissionen.
Nämnas  bör vidare att kommissionen  den
7 maj 2002 beslutat ett meddelande med en
konsumentpolitisk   strategi   för   åren
2002–2006, KOM (2002) 208 slutlig.  Målen
för  verksamheten skall, enligt strategin
vara en hög gemensam konsumentskyddsnivå,
en      effektiv      tillämpning      av
konsumentskyddslagstiftningen         och
inflytande för konsumentorganisationerna.

Mål och inriktning för det svenska
arbetet

Verksamhet    med   syfte   att    stödja
konsumenter  har  en  lång  tradition   i
Sverige.   Konsumentpolitiska  riktlinjer
har  fastställts  av  riksdagen  vid  fem
olika tillfällen – första gången år 1972.
Nu  gällande riktlinjer för det inhemska
arbetet  med konsumentfrågor fastställdes
i  november 2001 (prop. 2000/01:135, bet.
2001/02:LU2,  rskr. 51). Riksdagsbeslutet
innebär  att  de  nationella  målen   för
konsumentpolitiken   skall    vara    att
konsumenternas  ställning och  inflytande
på      marknaden      skall      stärkas
(inflytandemålet), att hushållen skall ha
goda   möjligheter  att   utnyttja   sina
ekonomiska  och andra resurser  effektivt
(hushållningsmålet),  att  konsumenternas
hälsa    och   säkerhet   skall   skyddas
(säkerhetsmålet), att sådana konsumtions-
och  produktionsmönster  skall  utvecklas
som minskar påfrestningarna på miljön och
bidrar   till   en   hållbar   utveckling
(miljömålet) samt att konsumenterna skall
ha    tillgång   till   god   vägledning,
information        och         utbildning
(kunskapsmålet).
I   förhållande  till  vad   som   gällt
tidigare  är  kunskapsmålet  nytt,  medan
inflytandemålet  bygger på  det  tidigare
marknadsmålet.   Övriga   mål    kvarstår
oförändrade.    Målen    skall,    enligt
riksdagens  beslut,  vara  styrande   för
såväl det nationella arbetet som för  det
svenska  arbetet  inom  EU  och  i  andra
internationella forum.
I  samband  med  2001 års riksdagsbeslut
lades     också    fast    delmål     för
konsumentpolitiken.              Delmålen
representerar verksamhetsområden  som  är
särskilt  viktiga  för konsumenterna  och
avser     områden    där    det     finns
konsumentpolitiska verktyg att tillgå för
att   uppnå  konkreta  förbättringar  för
konsumenterna.
Frågan om inriktningen på Sveriges arbete
med  konsumentfrågor i EU  aktualiserades
redan    i    samband   med    riksdagens
ställningstagande   till   ett    svenskt
medlemskap   i  EU  hösten  1994   (prop.
1994/95:19,  bet. UU5). I  sitt  yttrande
till   utrikesutskottet   över   den   då
aktuella       propositionen       (yttr.
1994/95:LU1y)  anförde  lagutskottet  att
ett  svenskt medlemskap i EU innebar  att
Sverige  fullt ut och aktivt kan medverka
i    och    påverka    utvecklingen    av
konsumentpolitiken inom  gemenskapen  och
utformningen  av de gemenskapsregler  som
är        av        betydelse        från
konsumentskyddssynpunkt. Att Sverige  som
EU-land  borde arbeta för att  uppnå  EG-
fördragets viljeinriktning att  uppnå  en
hög  konsumentskyddsnivå framstod, enligt
utskottet,   som   odiskutabelt.   Enligt
utskottets        mening        tillhörde
konsumentskyddet ett av  de  områden  som
borde  prioriteras från svensk  synpunkt.
Inte  minst angeläget härvidlag  var  att
åstadkomma  högre  skyddsnivåer  när  det
gällde        produktsäkerhet         och
produktutformning. En annan viktig  fråga
var  att  förbättra konsumentskyddet  vid
finansiella   tjänster.   Vad   utskottet
sålunda  anförde  gav riksdagen  som  sin
mening regeringen till känna (rskr. 63).
I  ett  yttrande  till  utrikesutskottet
våren  1995  över  regeringens  skrivelse
1995/96:30   om  EU:s  regeringskonferens
1996 förklarade lagutskottet att vad  man
uttalat hösten 1994 borde stå fast (yttr.
1995/96:LU2y).
Regeringen  överlämnade  i   mars   1996
skrivelsen 1995/96:181 Konsumentpolitiken
i EU – mål och inriktning för det svenska
arbetet   till  riksdagen.  I  skrivelsen
redogjorde regeringen för de mål och  den
inriktning   Sverige  enligt   regeringen
borde    ha    vid   sitt   arbete    med
konsumentfrågor  i EU.  Det  övergripande
målet     borde,    enligt    regeringens
uppfattning, vara att ge konsumenterna en
stark  ställning på marknaden, att främja
konsumenternas intressen och inflytande i
ett  integrerat Europa och att  samtidigt
kunna  bibehålla  och utveckla  nivån  på
svensk  konsumentpolitik. Ett  annat  mål
var  att  medlemsstaterna,  med  stöd  av
subsidiaritetsprincipen, skulle kunna  ge
konsumenterna ett starkare skydd  än  vad
som  följer av gemenskapsreglerna,  under
förutsättning att detta inte  leder  till
hinder  för  den  fria  rörligheten   för
varor,      tjänster     och     kapital.
Tillämpningen  av subsidiaritetsprincipen
fick    dock   inte   leda    till    att
konsumentskyddet  på gemenskapsnivå  blir
så  lågt att konsumenterna inte kan känna
förtroende   för   den  inre   marknaden.
Riksdagsbeslutet  innebar  också  att  då
gällande  mål  för konsumentpolitiken  på
nationell    nivå   även   skulle    vara
utgångspunkt för de svenska insatserna på
EU-området.
Riksdagen hade inget att erinra mot  vad
som    anfördes   i   skrivelsen    (bet.
1995/96:LU26, rskr. 292).
Utskottets överväganden



Principiella frågor

Utskottets förslag i korthet
Riksdagen  bör  avslå ett motionsyrkande
vari  förordas  en annan  inriktning  på
det  svenska arbetet med konsumentfrågor
inom  EU  än vad som kommer till uttryck
i  skrivelsen. Den i motionen föreslagna
inriktningen  är  inte förenlig  med  de
nationella           målen           för
konsumentpolitiken.  Jämför  reservation
nr 1 (m).

Motionen

I    motion   2001/02:L29   av   Christel
Anderberg     m.fl.    (m)    förespråkar
motionärerna en annan inriktning  på  det
konsumentpolitiska arbetet inom EU än vad
som  kommer  till uttryck  i  skrivelsen.
Motionärerna   anför   att    regeringens
konsumentpolitik på det nationella planet
syftar   till  att  genom  centralisering
skapa   ett   system  för   styrande   av
konsumenternas     val.     En      sådan
centralistisk konsumentpolitik leder till
att konsumentens egen kapacitet förringas
och  att varor och tjänster fördyras.  En
modern   konsumentpolitik  måste,   menar
motionärerna,  ge människor  utrymme  att
själva  fatta  beslut om sin  konsumtion.
Det   är   därför   av  stor   vikt   att
regeringen, inom ramen för det europeiska
samarbetet, arbetar för avregleringar och
decentralisering  av beslutsfattande.  En
bra    konsumentpolitik   skall,    anser
motionärerna,  syfta  till  att  öka  den
konkurrensutsatta sektorn, vidga  området
för  privat  näringsverksamhet,  avveckla
offentliga  monopol och minska offentligt
ägande  i  näringsverksamhet.  Det  krävs
också  strukturförändringar  i  form   av
skattesänkningar  och  avregleringar  för
att   stimulera  marknaden.  I   motionen
begärs  ett  tillkännagivande i  enlighet
med det anförda (delvis).

Utskottets ställningstagande

Som  redovisats  inledningsvis  beslutade
riksdagen   så  sent  som  i  slutet   av
november  2001 om mål och inriktning  för
det    nationella    arbetet    på    det
konsumentpolitiska     området     (prop.
2000/01:135, bet. 2001/02:LU2, rskr. 51).
Enligt  riksdagens beslut  är  målen  att
konsumenternas  ställning och  inflytande
på      marknaden      skall      stärkas
(inflytandemålet), att hushållen skall ha
goda   möjligheter  att   utnyttja   sina
ekonomiska  och andra resurser  effektivt
(hushållningsmålet),  att  konsumenternas
hälsa    och   säkerhet   skall   skyddas
(säkerhetsmålet), att sådana konsumtions-
och  produktionsmönster  skall  utvecklas
som minskar påfrestningarna på miljön och
bidrar   till   en   hållbar   utveckling
(miljömålet) samt att konsumenterna skall
ha    tillgång   till   god   vägledning,
information        och         utbildning
(kunskapsmålet). Riksdagsbeslutet innebär
att  dessa mål även skall vara vägledande
för     det    svenska    arbetet     med
konsumentfrågor  inom  EU  och  i   andra
internationella sammanhang. Den  grundsyn
på  konsumentpolitiken som riksdagen  gav
uttryck för i 2001 års konsumentpolitiska
beslut  skall  således ligga  till  grund
också för arbetet inom EU.
Enligt  utskottets mening ligger  de  mål
och  inriktningar som redovisas i den  nu
aktuella  skrivelsen väl i linje  med  de
ställningstaganden som riksdagen gjorde i
höstas.
Utskottet    erinrar    om    att    ett
motionsyrkande  med samma inriktning  som
det  nu  aktuella avstyrktes  i  november
2001   i  samband  med  behandlingen   av
regeringens proposition med förslag  till
nationella  mål på det konsumentpolitiska
området. Utskottet anförde därvid i  sitt
av    riksdagen    godkända    betänkande
2001/02:LU2 att konsumentpolitiken är  en
viktig  förutsättning för  en  fungerande
marknadsekonomi  och att statens  uppgift
måste  vara  att skapa de spelregler  och
att  tillhandahålla de  marknadsoberoende
organ  som  behövs  för att  upprätthålla
marknadsekonomin.   Utskottet    framhöll
vidare  att konsumentpolitiken är en  del
av  välfärdspolitiken och att  den  skall
stödja   enskilda   människor   i   deras
egenskap  av konsumenter för att  ge  dem
ett  större inflytande och för att få dem
att   känna   sig  trygga  på  marknaden.
Konsumentpolitiken  har   även,   anförde
utskottet,    ett    fördelningspolitiskt
inslag   i   och  med  att  den   främjar
människors  möjligheter att hushålla  med
sina resurser.
Även   i   det  av  riksdagen   godkända
betänkandet  2001/02:LU18  avstyrktes  så
sent  som  i  april  innevarande  år  ett
motionsyrkande   med  samma   inriktning.
Utskottet  hänvisade då  till  riksdagens
tidigare   ställningstagande  i  november
2001   och   tillade  att  den   bedrivna
konsumentpolitiken har stor betydelse för
en    fungerande    marknad    och    att
konsumentpolitiskt betingade  åtgärder  i
allra högsta grad bidrar till en effektiv
konkurrens på sunda villkor.
Vad   utskottet  tidigare  anfört   äger
alltjämt   giltighet.  Den   i   motionen
förordade     inriktningen     av     det
konsumentpolitiska arbetet på EU-nivå  är
inte förenlig med de av riksdagen nyligen
beslutade  nationella målen.  Ett  bifall
till motionen skulle således innebära att
motstridiga mål kom att gälla för arbetet
på  nationell nivå respektive EU-nivå. En
sådan  ordning kan utskottet inte  ställa
sig  bakom,  och utskottet  föreslår  att
motion 2001/02:L29 skall avslås såvitt nu
är i fråga.

Lagstiftning

Utskottets förslag i korthet
Utskottet     ställer     sig      bakom
inriktningen   på  regeringens   arbete,
vilket  innebär att harmoniseringsgraden
i  lagstiftningsärendena  skall  bedömas
från  fall  till  fall.  Motionsyrkanden
som   går  ut  på  att  regeringen  även
fortsättningsvis  skall  verka  för  att
lagstiftningen    på    konsumentområdet
utformas  som  minimiregler  bör  därför
avslås. Jämför reservation nr 2 (v).

Bakgrund

Sedan   1980-talet  har  en   rad   olika
rättsakter,    huvudsakligen    direktiv,
beslutats  inom gemenskapen i  syfte  att
skydda konsumenterna och att stärka deras
rättsliga    ställning   på    marknaden.
Flertalet  av dessa direktiv är utformade
som  s.k. minimidirektiv, vilket  innebär
att  medlemsstaterna är oförhindrade  att
behålla  eller införa regler som är  till
konsumenternas    fördel     så     länge
bestämmelserna    är    förenliga     med
gemenskapsrätten i övrigt.

1996   års   konsumentpolitiska   beslut
innebar bl.a. att Sverige skall verka för
att   medlemsstaterna,   med   stöd    av
subsidiaritetsprincipen,     skall     ha
möjlighet   att   ge  konsumenterna   ett
starkare  skydd  än  vad  som  följer  av
gemenskapsreglerna,  under  förutsättning
att  detta inte leder till hinder för den
fria rörligheten för varor, tjänster  och
kapital.  Sverige  skall  vidare,  enligt
riksdagsbeslutet,    verka    för     att
tillämpningen  av subsidiaritetsprincipen
inte  leder till att konsumentskyddet  på
gemenskapsnivå   blir   så    lågt    att
konsumenterna inte kan  känna  förtroende
för den inre marknaden.
Den   svenska   linjen  skall   således,
enligt  riksdagens  beslut,  vara  att  i
största    möjliga    mån    verka    för
minimiregler,  varigenom  medlemsstaterna
på  nationell nivå tillåts behålla  eller
införa    strängare    krav    än     vad
gemenskapsreglerna föreskriver.

Skrivelsen

En  fråga  som får allt större  vikt  rör
harmoniseringen  av  konsumentskyddet  på
den  inre  marknaden. Enligt  regeringens
bedömning  gynnar gemensamma  regler  med
hög  konsumentskyddsnivå utvecklingen  av
en  konkurrenskraftig marknad med bredare
utbud,  större  valmöjligheter  och  ökad
prispress,  vilket  är  till  fördel  för
konsumenterna. Dessutom gör, anförs det i
skrivelsen, gemensamma regler det lättare
för  konsumenterna att ha grepp  om  sina
rättigheter. Att sträva efter  gemensamma
regler  är  således angeläget på  områden
där  splittrade nationella regler hindrar
utvecklingen   av  den  inre   marknaden.
Gemensamma regler med hög skyddsnivå blir
också,   menar  regeringen,   viktigt   i
samband    med    att   den    europeiska
gemenskapen utvidgas till att omfatta nya
länder.
Regeringen  drar mot den  nu  redovisade
bakgrunden  slutsatsen  att  Sverige  bör
verka     för     att    ett    gemensamt
konsumentskydd kommer till stånd inom den
gemensamma  marknaden  så  långt  det  är
möjligt   och  rimligt.  Konsumentskyddet
skall   vara   det  bästa  möjliga,   och
inriktningen  skall  vara  att  uppnå  en
marknad  som är på konsumenternas villkor
i  lika  hög  grad som företagens.  Detta
ligger, menar regeringen, i linje med den
aktiva ansats som Sverige avser att ha  i
EU-arbetet   för   att  säkerställa   att
konsumentskyddsaspekterna   beaktas    så
tidigt som möjligt när olika förslag förs
fram och bearbetas.
Fullt  ut harmoniserade regler är  dock,
anförs det i skrivelsen, inte alltid  det
mest     ändamålsenliga.    Frågan     om
harmoniseringsgrad måste således  bedömas
från  fall till fall med hänsyn till  det
aktuella ämnet för lagstiftning  och  vad
som mest gynnar konsumenternas intressen.
Mot bakgrund av att marknaden utvecklas i
snabb  takt  kan  det  vara  viktigt  med
flexibla regler som ger utrymme  för  att
tillvarata de konsumentintressen som  kan
bli aktuella. Också på det civilrättsliga
konsumentskyddets område får, anförs  det
i skrivelsen, valet av harmoniseringsgrad
avgöras från fall till fall.

Motionerna

I    motion   2001/02:L30   anser   Tanja
Linderborg   m.fl.  (v)  att  regeringens
ställningstagande     för     en     ökad
harmonisering av konsumenträtten  innebär
ett övergivande av den princip om att EG-
lagstiftning  på  det  konsumenträttsliga
området    skall   vara   utformad    som
minimiregler som gällt alltsedan 1996 års
konsumentpolitiska    beslut.    Den    i
skrivelsen    föreslagna    kursändringen
kommer, enligt vad som anförs i motionen,
att      innebära     nackdelar      från
konsumentsynpunkt och  att  det  kan  bli
omöjligt   eller  i  varje  fall   mindre
meningsfullt för Sverige att införa eller
behålla ett konsumenträttsligt skydd  som
är högre än vad som gäller på motsvarande
områden i andra medlemsländer. I motionen
begärs ett tillkännagivande som går ut på
att   regeringen  skall  verka  för   att
systemet     med     minimiregler      på
konsumentområdet  inom  EU   inte   skall
överges  till förmån för en harmonisering
(yrkande 1).
Ett   motsvarande  synsätt  kommer  till
uttryck  i  motion  2001/02:L34  av   Kia
Andreasson m.fl. (mp). I motionen  anförs
att  en harmonisering av reglerna för den
gemensamma   marknaden  kan   vara   till
nackdel  för  konsumenterna om  inte  det
harmoniserade konsumentskyddet håller  en
mycket  hög  nivå.  Enligt  motionärernas
uppfattning är dock regeringens  ambition
när    det    gäller   hur    hög    nivå
konsumentskyddet skall hålla alltför låg.
Nivån  på konsumentskyddet kommer vidare,
anförs   det  i  motionen,  att  bli   en
förhandlingsfråga där flertalet  av  EU:s
medlemsländer  inte kommer att  acceptera
det  svenska konsumentskyddets höga nivå,
vilket   kan   leda   till   ett    sämre
konsumentskydd  i  Sverige.  I   motionen
begärs  ett tillkännagivande om att  alla
gemensamma konsumentskyddsregler, även på
det   köp-  och  civilrättsliga  området,
skall  vara  utformade  som  minimiregler
(yrkande  1)  och att Sverige  skall  ges
möjlighet  att behålla och vidareutveckla
sina  strängare  konsumentkrav  och   sin
jämförelsevis  höga  skyddsnivå  (yrkande
3).   I  samma  motion  begärs  även  ett
tillkännagivande  om att konsumentskyddet
skall  gå  före  hänsynen till  den  inre
marknadens funktioner (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Som  redovisats i det föregående  innebar
1996  års  konsumentpolitiska beslut  att
den  svenska  linjen skall  vara  att  så
långt  som möjligt verka för minimiregler
inom        den        konsumenträttsliga
lagstiftningen.   Den   inriktning    som
regeringen  förordar i  den  nu  aktuella
skrivelsen  innebär en viss förändring  i
förhållande  till  vad  som  gällt  sedan
1996.  Frågan om harmoniseringsgrad skall
således  i  fortsättningen  avgöras  från
fall till fall.
Utskottet   godtar   de   argument   som
regeringen  anfört  till  stöd  för   sin
förändrade  inställning och  ställer  sig
således  bakom det mål och den inriktning
i  fråga  om utformningen av den framtida
konsumentskyddslagstiftningen på  EU-nivå
som regeringen redovisat i skrivelsen.  I
sammanhanget    vill    dock    utskottet
framhålla vikten av att regeringen även i
kommande  lagstiftningsärenden –  oavsett
om  det  är  fråga om minimiregler  eller
harmoniserade  regler –  verkar  för  att
konsumentskyddet  blir  så   starkt   som
möjligt.
Med  det anförda föreslår utskottet  att
motionerna  2001/02:L30  yrkande  1   och
2001/02:L34 yrkandena 1–3 skall avslås.

Konsumentinflytande

Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden  som
rör           konsumentorganisationernas
inflytande  inom EU. Utskottet  kan  för
sin   del   inte   se  att   regeringens
principiella inställning i  frågan  står
i  strid med de önskemål som förs fram i
motionerna.  Jämför  reservation  nr   3
(m).

Bakgrund

Artikel  153  i EG-fördraget  föreskriver
att  gemenskapen  skall  bidra  till  att
främja konsumenternas rätt att organisera
sig  för  att tillvarata sina  intressen.
För  att  leva upp till denna bestämmelse
ställde  kommissionen i sin handlingsplan
för  åren  1999–2001 upp ett övergripande
policymål    som   gick   ut    på    att
konsumenterna  skall få en starkare  röst
inom  EU. Konkreta åtgärder som vidtagits
från  kommissionens sida  för  att  uppnå
detta  mål  har  bl.a. varit  att  stödja
konsumentorganisationer  finansiellt  och
att    ge    administrativt   stöd    vid
internationella         möten         med
konsumentföreträdare.  Kommissionen   har
också      givit      den      rådgivande
Konsumentkommittén en mer aktiv roll  och
sökt  främja en dialog mellan  konsument-
och  näringslivsrepresentanter  på  olika
områden.
I  den  strategi  för konsumentpolitiken
för   år   2002–2006   som   kommissionen
alldeles nyligen beslutat uppmanas övriga
EU-institutioner   att   undersöka    hur
konsumentorganisationernas    möjligheter
att  få inflytande i beslutsfattandet kan
förbättras.
I     grönboken    om    det    framtida
konsumentskyddet,    som     kommissionen
överlämnade i oktober 2001, föreslås  ett
större           inflytande           för
konsumentföreträdare      och       andra
intressenter  när det gäller utformningen
av   spelregler  för  marknaden  i  olika
avseenden.
Bestämmelser  om  finansiellt  stöd  till
europeiska  konsumentorganisationer   och
till projekt som genomförs av dessa finns
i Europaparlamentets och rådets beslut nr
283/1999/EG av den 25 januari 1999 om  en
allmän  ram för gemenskapens verksamheter
till  förmån  för konsumenter.  Ramverket
gäller  för  åren 1999–2003. Av  beslutet
framgår  bl.a.  att ekonomiskt  stöd  får
utgå       till       icke       statliga
konsumentorganisationer  som  drivs  utan
vinstsyfte  och  vars huvudsyfte  är  att
främja    och    skydda    konsumenternas
intressen   och  hälsa.  Organisationerna
skall  vidare  ha  fått  i  uppdrag   att
företräda  konsumenternas  intressen   på
europeisk      nivå     av     nationella
organisationer  i åtminstone  hälften  av
gemenskapens  medlemsstater.   Bland   de
organisationer som fått stöd  kan  nämnas
BEUC  (Bureau  Européen  des  Unions   de
Consommateurs)  och ANEC (Association  de
Normalisation   Européenne    pour    les
Consommateurs).
Villkoren  för beviljande av  stöd  till
projekt  innebär bl.a. att det ekonomiska
stödet i princip inte får överstiga 50  %
av  de  utgifter som uppkommer i  samband
med  genomförandet av de  stödberättigade
verksamheterna.  Det gäller  således  ett
krav på 50 % medfinansiering.
I  strategin för konsumentpolitiken  för
år  2002–2006 upplyses om att  det  pågår
arbete  inom kommissionen i syfte att  ta
fram   ett  förslag  till  nytt  ramverk.
Avsikten är att detta även skall  omfatta
kandidatländerna.

Skrivelsen

I skrivelsen anför regeringen att Sverige
skall ha som mål och inriktning att verka
för    en    utökad    och    systematisk
konsultation av konsumentföreträdare inom
berörda politikområden på EU-nivå och för
att  konsumenterna  skall  kunna  påverka
villkor  och  förhållanden på  marknaden.
Sverige   skall  också  verka   för   att
reglerna  om finansiellt stöd på  EU-nivå
bättre           anpassas            till
konsumentorganisationernas situation.

Motionerna

Christina  Axelsson (s)  anser  i  motion
2001/02:L31  att  det  är  angeläget  att
svenska    konsumentorganisationer    kan
arbeta     på     lika    villkor     som
frivilligorganisationer    från     andra
medlemsländer.  Regeringen  bör   därför,
menar  motionären,  verka  för  att  alla
konsumentorganisationer    i    EU    ges
likvärdiga ekonomiska förutsättningar.  I
motionen  begärs  ett tillkännagivande  i
enlighet härmed (yrkande 1).
I   motion   2001/02:L29   av   Christel
Anderberg  m.fl. (m) framhålls vikten  av
att     frivilligorganisationerna      är
självständiga  och  att  organisationerna
inte   blir   bundna  till  en  nationell
regering  eller  på annat sätt  misstänks
för  att inte vara oberoende. Därför  är,
menar     motionärerna,     kravet     på
medfinansiering   och   precisering    av
projekt av stor vikt. Enligt motionärerna
bör  regeringen verka för att regelverket
för finansiering av konsumentprojekt inte
luckras upp så att finansiellt stöd utgår
utan   klara  grunder  och  metoder   för
uppföljning   av   resursanvändandet.   I
motionen  begärs  ett tillkännagivande  i
enlighet härmed (delvis).
I  motion  2001/02:L34 av Kia Andreasson
m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om
att   regeringen  skall  verka  för   att
svenska konsumentorganisationer skall  få
mer inflytande på EU-nivå och att svenska
myndigheter   inte   skall   representera
svenska     konsumentorganisationer     i
arbetsgrupper  på EU-nivå  där  det  från
andra       medlemsländer      förekommer
företrädare för folkrörelser (yrkande 7).
I    samma   motion   begärs   även   ett
tillkännagivande  om  att  EU-stöd   till
konsumentorganisationer inte får innebära
att   annat  offentligt  stöd   dras   in
(yrkande 8).

Utskottets ställningstagande

Utskottet  kan för sin del  inte  se  att
regeringens  principiella ståndpunkt  när
det        gäller        frågan        om
konsumentorganisationernas inflytande  på
EU-nivå står i strid med de önskemål  som
kommer till uttryck i motionerna. Sålunda
anförs  i  skrivelsen att det är  viktigt
att   alla   marknadens   parter   aktivt
konsulteras  under beslutsprocessen  inom
EU  och  att konsumenternas åsikter  blir
hörda inom alla kommissionens direktorat.
I   skrivelsen  framhålls  också  att  en
systematisk       konsultation        med
konsumentföreträdarna bör ske  även  inom
rådets arbete för att medlemsstaterna  på
så  sätt  skall få del av en  mer  samlad
bedömning      av      vilka       frågor
konsumentföreträdare  inom  EU  uppfattar
som  mest centrala. Enligt vad som anförs
i  skrivelsen  är  det  också  en  viktig
uppgift för konsumentorganisationerna att
på  rättsliga  eller andra sätt  få  till
stånd förbättringar på marknaden när  det
gäller  konsumenternas  villkor.  I   ett
vidare  perspektiv  kan  organisationerna
således  utöva  påverkan när  det  gäller
frågor som rör etik, långsiktigt hållbara
konsumtions-  och produktionsmönster  och
global  rättvisa. En sådan påverkan  kan,
enligt  regeringens bedömning, leda  till
förändringar som går längre  än  vad  som
kan  uppnås med enbart lagstiftning eller
politiska  beslut. Det är  därför,  menar
regeringen,    angeläget    att    stödja
konsumentorganisationerna också i detta.
Mot  bakgrund av vad som anförs i motion
2001/02:L34 yrkande 7 vill utskottet även
erinra  om  att regeringen i  proposition
2000/01:135  med förslag till  nationella
mål för konsumentpolitiken framhållit att
det är viktigt att konsumenterna så långt
det  är möjligt bör representeras av egna
företrädare  i  organisationer  av  olika
slag och på olika nivå.
När  det  gäller frågan om  utformningen
av  det  framtida  ekonomiska  stödet  på
europeisk            nivå            till
konsumentorganisationer               och
konsumentprojekt  har   utskottet   ingen
annan  uppfattning än regeringen och  ser
som   angeläget   att   kriterierna   för
beviljande  av  finansiellt  stöd  bättre
anpassas till organisationernas situation
när  ett  nytt beslut om allmänt  ramverk
skall fattas.
Med  det anförda föreslår utskottet  att
riksdagen    skall    avslå    motionerna
2001/02:L29   i  denna  del,  2001/02:L31
yrkande 1 och 2001/02:L34 yrkandena 7 och
8.

Utbildning och vägledning

Utskottets förslag i korthet
Riksdagen  bör  avslå ett motionsyrkande
med  krav på att Regeringskansliet skall
ge     ut     en    nyhetstidning     om
konsumentpolitiken inom EU.

Skrivelsen

I skrivelsen framhålls att konsumenternas
ställning  på marknaden inte bara  stärks
genom en väl fungerande lagstiftning utan
även   genom   att   konsumenterna    har
kunskaper   om   sina   rättigheter   och
skyldigheter  och  om  förhållandena   på
marknaden. Konsumenterna behöver således,
menar   regeringen,  kunskaper  för   att
rationellt  kunna utnyttja mångfalden  av
varor  och  tjänster  på  den  gemensamma
marknaden,  liksom informationssamhällets
möjligheter.   Kunskapsförmedling    till
konsumenter, inte minst till ungdomar, är
följaktligen,  framhåller regeringen,  en
förutsättning för att Europa skall  kunna
leva   upp   till  målet  att   vara   en
kunskapsbaserad ekonomi.
Regeringen  anför i skrivelsen  att  det
är     ett     gemenskapsintresse     att
konsumenterna  har bra kunskaper  när  de
agerar  på  den  inre marknaden.  Sverige
skall  därför  ha som mål och  inriktning
att    verka   för   bättre   utbildning,
vägledning och information. Insatserna på
EU-nivå  bör främst avse ett systematiskt
erfarenhetsutbyte. De särskilda  insatser
som  vidtas  på EU-nivå bör ha  en  stark
nationell och lokal förankring.

Motionen

I  motion  2001/02:L34 av Kia  Andreasson
m.fl. (mp) anser motionärerna att det  är
positivt  att regeringen avser att  verka
för  bättre  utbildning,  vägledning  och
information   till   konsumenter.   Detta
torde,  menar  motionärerna,  även  gälla
information  om  de EU-ledda  insatserna.
Eftersom  det föreligger svårigheter  att
få  information  om pågående  arbete  bör
Regeringskansliet ge ut en  nyhetstidning
om konsumentpolitiken i EU och om svenska
initiativ  och  insatser  på  området.  I
motionen  begärs  ett tillkännagivande  i
enlighet med det anförda (yrkande 4).

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att motionärerna
och regeringen synes vara överens när det
gäller  vikten av utbildning, information
och     vägledning    i     EU-relaterade
konsumentfrågor. Även utskottet  ansluter
sig  till den inställning som kommer till
uttryck i skrivelsen.
Däremot  kan utskottet inte  ställa  sig
bakom  kravet  på  en nyhetstidning,  och
utskottet föreslår att motion 2001/02:L34
yrkande 4 skall avslås.

Produktsäkerhet

Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden  med
krav  på förändringar av Sveriges arbete
med  produktsäkerhetsfrågor på  EU-nivå.
De   frågeställningar  som  motionärerna
tar  upp  är redan föremål för samarbete
inom EU på olika sätt.

Bakgrund

Sedan    mitten    av    1980-talet    är
produktsäkerhet en prioriterad fråga inom
EU.   År   1992   antog  rådet   direktiv
92/59/EEG   om   allmän  produktsäkerhet.
Direktivet  syftar till  att  säkerställa
att  produkter som släpps ut på marknaden
är  säkra.  Under år 1998  påbörjades  en
revidering  av produktsäkerhetsdirektivet
i  syfte att bl.a. stärka regelverket  på
området  och klargöra vissa otydligheter.
Arbetet  ledde  fram till  att  ett  nytt
direktiv kunde antas av Europaparlamentet
och rådet i början av oktober 2001.
Det  nya  direktivet  innebär  bl.a.  en
uttrycklig skyldighet för tillverkare och
distributörer att endast släppa ut  säkra
konsumentprodukter på  marknaden.  Vidare
ställs i direktivet upp bestämda krav  på
medlemsländernas marknadsövervakning  och
skapas     ett    system    för    snabbt
informationsutbyte mellan medlemsstaterna
när   så  krävs.  Direktivet  skall  vara
genomfört i medlemsländernas lagstiftning
senast  den 15 januari 2004, då 1992  års
direktiv  upphör  att  gälla.   Det   nya
produktsäkerhetsdirektivet  omfattar,   i
likhet   med   sin   föregångare,    inte
tjänsters säkerhet. I samband med att det
nya direktivet antogs åtog sig emellertid
kommissionen    att    utreda    lämpliga
gemenskapsåtgärder i fråga  om  tjänsters
säkerhet      och     återkomma      till
Europaparlamentet och rådet i saken  före
den 1 januari 2003.
Vid     sidan     av    det     allmänna
produktsäkerhetsdirektivet   finns    ett
antal specifika produktsäkerhetsdirektiv,
bl.a.     för     leksaker,     personlig
skyddsutrustning,     elmateriel      och
maskiner.     Produktsäkerhetsdirektivets
regler  gäller bara för de produkter  som
inte      omfattas      av      särskilda
produktbestämmelser.

Skrivelsen

I   skrivelsen  framhålls  att  det   nya
produktsäkerhetsdirektivet   innebär   en
klar   förbättring  av  konsumentskyddet.
Sålunda    skärper    det    kraven    på
näringsidkarna att endast släppa ut säkra
produkter på marknaden. Det skärper också
kraven  på marknadskontrollen inom  varje
medlemsstat och på den gemensamma nivån.
Regeringen   anför  att  Sverige   skall
verka  för  en  effektiv marknadskontroll
och   ett   utvecklat   skadeförebyggande
arbete i Europa. Barns säkerhet bör  även
ges  hög prioritet. Det är också,  enligt
vad  som anförs i skrivelsen, viktigt att
tjänsters   säkerhet  blir  föremål   för
gemenskapslagstiftning.

Motionen

I  motion  2001/02:L34 för Kia Andreasson
m.fl. (mp) fram olika synpunkter när  det
gäller den fortsatta inriktningen av  det
svenska     arbetet    inom     EU     på
produktsäkerhetsområdet.           Enligt
motionärerna är det en brist att den s.k.
försiktighetsprincipen inte alls  omnämns
i regeringens skrivelse, och motionärerna
begär  ett tillkännagivande om att  denna
princip skall vara vägledande i såväl den
svenska  konsumentpolitiken  som  i  EU:s
konsumentpolitik (yrkande 9). I  motionen
begärs  även ett tillkännagivande om  att
konsumenternas hälsa  och säkerhet alltid
skall  gå  före  vinstintresset  (yrkande
15).   Motionärerna  påpekar   vidare   i
motionen  att  frågan  om  hur  säker  en
energikälla, exempelvis kärnkraft, är för
konsumenterna   sällan  uppmärksammas   i
konsumentsammanhang.  Samma  sak  gäller,
menar   motionärerna,   säkerheten    för
konsumenterna vid transporten av energin.
Motionärerna  begär ett  tillkännagivande
om   att   kärnkraftssäkerheten   är   en
konsumentfråga och att den bör finnas med
i produktsäkerhetsarbetet (yrkande 11). I
motionen hävdas också att Sverige  ligger
efter  många andra länder när det  gäller
de strålrelaterade konsumentfrågorna, och
motionärerna  begär ett  tillkännagivande
som går ut på att strålning och strålande
apparater, exempelvis mikrovågsugnar  och
mobiltelefoner,  skall  bli  en   miljö-,
konsument- och hälsoskyddsfråga  såväl  i
Sverige  som i EU (yrkande 10). Slutligen
begärs  ett tillkännagivande om att  även
skyddet  av konsumentens hälsa skall  bli
en konsumentfråga inom EU (yrkande 5).

Utskottets ställningstagande

Den  s.k. försiktighetsprincipen  innebär
att  åtgärder kan vidtas mot  en  produkt
eller   ett   produktionssätt   då    man
fastställt  att  oacceptabla  risker  vad
gäller  effekterna  för  människors   och
djurs  hälsa eller för miljön kan  tänkas
föreligga,  även  om det inte  föreligger
vetenskapliga bevis för dessa effekter.
I   EG-fördraget  anges  uttryckligen  i
artikel 174 att gemenskapens miljöpolitik
skall        bygga        på        bl.a.
försiktighetsprincipen.  Principen  anses
dock   vara  tillämplig  även  på   andra
områden   än  miljöområdet.  Kommissionen
överlämnade i början av februari 2000 ett
meddelande     om    tillämpningen     av
försiktighetsprincipen,  KOM   (2000)   1
slutlig.  Meddelandet syftade bl.a.  till
att  försöka  fastställa  riktlinjer  för
principens   tillämpning.  I  meddelandet
anfördes            bl.a.             att
försiktighetsprincipen,            enligt
kommissionens uppfattning, är en  princip
med  allmän  giltighet som  särskilt  bör
beaktas  när det gäller skydd  av  miljön
och människors, djurs och växters hälsa.
Europaparlamentet   yttrade   sig   över
meddelandet  i december 2000 och  ställde
sig  då  bakom kommissionens  uppfattning
att       försiktighetsprincipen       är
allmängiltig  och  att  den  således  kan
komma att tillämpas på alla områden  inom
gemenskapen.
I  sammanhanget  bör  också  nämnas  att
försiktighetsprincipen finns uttryckligen
angiven         i         det         nya
produktsäkerhetsdirektiv  som  antogs   i
oktober  2001 (artikel 8.2).  Enligt  vad
utskottet  har erfarit tillhörde  Sverige
de  länder  som  var  positiva  till  att
principen fördes in i direktivet.
När   det   så   gäller   frågor   kring
kärnsäkerhet kan utskottet upplysa om att
rådet, med stöd av Euratom-fördraget, har
antagit   ett   antal   bestämmelser   om
strålskydd för att säkerställa hälsan för
allmänheten     och     anställda     vid
kärnkraftsanläggningar.   Reglerna    rör
bl.a.  högsta tillåtna doser,  exponering
och  kontamination  samt  den  medicinska
kontrollen.  Medlemsländerna är  skyldiga
att  anta  regler som lever upp  till  de
gemensamma  normerna och skall rapportera
om sina åtgärder till kommissionen.
Vad  gäller  strålrelaterade hälsofrågor
i   övrigt,  exempelvis  hälsorisker  med
anledning      av     strålning      från
mobiltelefoner, kraftledningar samt radio-
och radarsändare, vill utskottet peka  på
att   det   för  närvarande   pågår   ett
omfattande   arbete   på   detta   område
nationellt,  inom EU och internationellt.
En  ingående redogörelse för detta arbete
återfinns       i       miljö-        och
jordbruksutskottets            betänkande
2001/02:MJU11, vartill hänvisas.
Hälsofrågor  ingår  i  EU-samarbetet  med
stöd av bl.a. artikel 152 i EG-fördraget.
Enligt   denna  artikel  skall   en   hög
hälsoskyddsnivå       för       människor
säkerställas    vid   utformningen    och
genomförandet  av  all  gemenskapspolitik
och   alla  gemenskapsåtgärder.   I   det
sammanhanget  kan  nämnas  att  det   för
närvarande   pågår   arbete   inom   EU:s
institutioner  i syfte att  utarbeta  ett
beslut med program för gemenskapsåtgärder
på  folkhälsoområdet för åren  2001–2006.
Vidare  föreskrivs  i  artikel  153   att
gemenskapen,     för      att      främja
konsumenternas intressen och  säkerställa
en  hög konsumentskyddsnivå, skall  bidra
till   att  bl.a.  skydda  konsumenternas
hälsa och säkerhet.
Sammanfattningsvis  kan  utskottet  inte
finna    annat    än   att    de    olika
frågeställningar som motionärerna tar upp
har  aktualiserats på  EU-nivå  i  skilda
sammanhang.  Utskottet  utgår  från   att
regeringen verkar för att Sverige  deltar
aktivt  i detta arbete och finner –  från
sina  utgångspunkter  –  inte  skäl   att
förorda  något initiativ från  riksdagens
sida  med  anledning av  de  nu  aktuella
motionsyrkandena.
Med  det anförda föreslår utskottet  att
motion 2001/02:L34 yrkandena 5, 9, 10, 11
och 15 skall avslås.

Standardisering

Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden  som
gäller     dels    vikten     av     att
funktionshindrades synpunkter och  behov
beaktas i standardiseringsarbetet,  dels
global     standardisering.    Utskottet
hänvisar          till          tidigare
ställningstaganden samt pågående  arbete
och  kan  inte finna att det  föreligger
någon    motsättning   i   sak    mellan
motionärerna och regeringen.

Bakgrund

Standardisering syftar till  förenklingar
och  besparingar och innebär att  företag
och  andra  intressenter inom en  bransch
enar sig om gemensamma regler för hur  en
produkt  skall vara utformad.  Standarder
kan   bidra   till  såväl  en  lönsammare
produktion  och  handel  som  till   ökad
säkerhet  och bättre skydd för hälsa  och
miljö. Arbetet med standardisering  är  i
hög  grad  en  internationell verksamhet.
Omkring 95 % av de svenska standarder som
fastställs  i  dag är helt  eller  delvis
baserade på internationella standarder.
På       global      nivå      samordnas
standardiseringen    av     bl.a.     ISO
(International      Organization      for
Standardization)  och IEC  (International
Electrotechnical     Commission).      På
europeisk nivå samordnas verksamheten  av
bl.a.    CEN    (Commité   Européen    de
Normalisation), Cenelec (Comité  Européen
de  Normalisation  Électrotechnique)  och
ETSI     (European     Telecommunications
Standards Institute). Utmärkande för  den
internationella      och       europeiska
standardiseringen  är att  deltagandet  i
det  tekniska  arbetet  i  huvudsak  sker
genom            de            nationella
standardiseringsorganen och att beslut om
en ny standard tas genom omröstning bland
dessa organ.
År  1978 inrättades inom ISO en särskild
kommitté  för  konsumentfrågor,  Copolco.
Kommitténs  syfte  är  bl.a.  att  främja
konsumentinflytandet i det nationella och
internationella  standardiseringsarbetet,
att  informera och utbilda och  att  vara
ett  forum  för utbyte av erfarenheter  i
frågor    som    rör   konsumenter    och
standardisering.   En   fråga   som   har
uppmärksammats  inom  organisationen   är
beaktandet   av   handikappaspekter   vid
utformningen av standarder.
År   1985  beslutade  man  inom  EG  att
införa  en ny metod för att precisera  de
säkerhets-  och miljökrav  som  produkter
måste uppfylla för att fritt få säljas på
hela   EG-marknaden,  The  New  Approach.
Dessförinnan hade produktkrav fastställts
i   mycket   detaljerade   direktiv   som
beslutades  med  enhällighet  enligt   en
tidsödande  procedur.  I  produktdirektiv
som utformas enligt den nya metoden anges
i stället de väsentliga säkerhetskrav som
ställs  på  produkten, medan utformningen
av   detaljreglerna  överlämnas  till  de
centrala                       europeiska
standardiseringsorganen. Dessa standarder
är  visserligen  frivilliga,  men  om  en
produkt  tillverkas  i  enlighet  med  en
standard  presumeras  produkten  uppfylla
direktivens säkerhetskrav. Standarder har
därmed   fått  en  central  betydelse   i
gemenskapens produktsäkerhetsarbete.
År  1995  bildades ANEC (Association  de
Normalisation   Européenne    pour    les
Consommateurs) som bl.a. har till uppgift
att  koordinera  konsumentinflytandet   i
standardiseringen på EU-nivå. ANEC består
av     företrädare     för     nationella
konsumentorganisationer från medlems- och
Efta-länderna  samt några  ansökarländer.
Det  tekniska  arbetet inom ANEC  bedrivs
inom   olika  arbetsgrupper  som   täcker
särskilda    ansvarsområden,   exempelvis
barns  säkerhet,  miljö,  trafiksäkerhet,
informationsteknik  och  konsumenter  med
särskilda  behov. Sistnämnda  arbetsgrupp
arbetar  med  frågor som rör handikappade
och   äldre  konsumenter.  Inom   gruppen
samordnas  även  arbetet kring  konceptet
”Design  for  all”, som  går  ut  på  att
vardagliga   varor  och  tjänster   skall
utformas   på  så  sätt  att   så   många
konsumenter   som  möjligt  skall   kunna
använda dem, oavsett ålder och förmåga.

Skrivelsen

I skrivelsen anför regeringen att en allt
viktigare fråga inom standardiseringen är
möjligheterna   för  konsumentföreträdare
att  medverka i arbetet. ANEC har, enligt
regeringens    bedömning,    haft    stor
betydelse    genom   att    lyfta    fram
konsumentaspekterna  i  standardiseringen
och  förbättra  konsumenternas  insyn   i
arbetet. Eftersom utgångspunkten  är  att
europeisk standardisering skall  bedrivas
genom  de  nationella organen bör,  menar
regeringen,    konsumentorganisationernas
medverkan      i      det      nationella
standardiseringsarbetet underlättas.  Det
är  därför  viktigt att varje medlemsstat
gör  det  möjligt för konsumentintressena
att delta i standardiseringen.
Enligt   vad  som  anförs  i  skrivelsen
lyfts  alltmer av standardiseringsarbetet
från             de            europeiska
standardiseringsorganen till  de  globala
organen.  Detta  kan,  menar  regeringen,
medföra  både  fördelar  och  utmaningar.
Europeiskt    säkerhetstänkande    sprids
således   globalt  och  säkerhetsnivåerna
höjs   internationellt,   samtidigt   som
handelshinder undanröjs och  konkurrensen
ökar  med lägre priser som följd. En risk
skulle  dock,  anförs det  i  skrivelsen,
kunna  finnas  för  att  EU  kan  få   in
internationella  standarder   med   lägre
säkerhetsnivå,  standarder  som  det   på
grund  av  internationella åtaganden  kan
vara svårt att avvika från.
I    skrivelsen   gör   regeringen   den
sammanfattande bedömningen att  ett  ökat
konsumentinflytande är angeläget i  såväl
europeisk        som       internationell
standardisering.

Motionen

I  motion  2001/02:L28 av Kjell  Eldensjö
m.fl.  (kd) påpekas att det inte  framgår
av  skrivelsen hur regeringen  avser  att
arbeta  med  frågan om funktionshindrades
inflytande  inom  standardiseringsarbetet
inom  EU. Motionärerna anser att  det  är
viktigt  att  Sverige  i  EU-arbetet   är
pådrivande när det gäller att  beakta  de
funktionshindrades synpunkter  och  krav,
inte   minst  på  produktsäkerhets-   och
standardiseringsområdena.   I    motionen
begärs  ett  tillkännagivande i  enlighet
härmed (yrkande 1).
I   samma  motion  anförs  att   det   i
skrivelsen  går  att spåra  en  tvehågsen
attityd  inför  utvecklingen  av  globala
standarder,      eftersom      regeringen
poängterar  risken för att dessa  globala
standarder kan ha lägre säkerhetsnivå  än
de    europeiska   standarderna.   Enligt
motionärerna är ett aktivt och  offensivt
engagemang     med    hög     grad     av
konsumentinflytande  från  EU  och   EU:s
medlemsländer     i      det      globala
standardiseringsarbetet     den     bästa
garantin   för   att  säkerhetsnivån   på
produkterna blir hög. Globala  standarder
bör  därför  främjas av  EU.  I  motionen
begärs  ett tillkännagivande  om vad  som
anförts  i motionen om värdet av en  från
EU:s  sida aktiv och positiv attityd till
global standardisering (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Vad  först gäller motionsyrkandet om  att
Sverige inom EU skall driva frågan om att
funktionshindrades  synpunkter  och  krav
skall   beaktas   inom  standardiseringen
erinrar  utskottet om  att  ett  liknande
yrkande avstyrktes i samband med  att  nu
gällande      konsumentpolitiska      mål
beslutades  i  november  2001.  Utskottet
konstaterade därvid, i sitt av  riksdagen
godkända   betänkande  2001/02:LU2,   att
insikten  om nödvändigheten av ett  brett
konsumentinflytande   inom   såväl    det
europeiska    som   det   internationella
standardiseringsarbetet    vuxit    under
senare   år  och  att  en  rad   åtgärder
vidtagits  i  skilda sammanhang  för  att
stärka konsumentinflytandet. I likhet med
regeringen     ansåg    utskottet     att
konsumentinflytandet likväl måste stärkas
ytterligare på området. Enligt utskottets
mening  fanns  det därvid  anledning  att
särskilt   betona  vikten   av   att   de
kunskaper     och    erfarenheter     som
handikapporganisationerna  besitter   tas
till  vara  och får komma till uttryck  i
arbetet.    Utskottet   förutsatte    att
regeringen  noga skulle följa frågan  och
överväga   vilka  ytterligare   insatser,
utöver de som redovisats i propositionen,
som  borde komma till stånd för  att  öka
konsumentinflytandet.  Någon  motsättning
mellan det då aktuella motionskravet  och
regeringens inställning som den kom  till
uttryck  i propositionen förelåg,  enligt
utskottets   mening  inte,   varför   det
saknades  skäl  för riksdagen  att  vidta
någon åtgärd.
Utskottet   kan   konstatera   att   den
principiella inställning som kommer  till
uttryck   i   skrivelsen   i   fråga   om
konsumentinflytandet                 inom
standardiseringen  ligger  helt  i  linje
med  riksdagens ställningstagande  hösten
2001.  Vidare  torde det inte  heller  nu
föreligga    skilda    meningar    mellan
motionärerna och regeringen i  några  mer
väsentliga avseenden.
I   sammanhanget   bör  framhållas   att
frågan       om       beaktandet       av
funktionshindrades synpunkter  och  behov
inom  standardiseringen har lyfts fram  i
olika   sammanhang  under   senare   tid.
Nordiska ministerrådet beslutade i början
av  maj  2002  om  en  strategi  för  det
fortsatta    arbetet    i    fråga     om
konsumentinflytandet                 inom
standardiseringen. Det övergripande målet
för  det  nordiska samarbetet skall  vara
att     konsumenternas    intressen     i
standardiseringen av varor  och  tjänster
skall  vara så starkt företrädda att  det
balanserar      eventuellt     motstående
intressen  på  nationell nivå,  europeisk
nivå och internationell nivå.
Det    nordiska   arbetet   skall   vara
inriktat på att uppmärksamma nya  områden
som    har   väsentlig   betydelse    för
konsumenterna.   Gruppen   personer   med
funktionshinder   är    därvid,    enligt
strategidokumentet, en aspekt  som  i  än
högre   grad   bör   beaktas   som    ett
konsumentintresse   i  standardiseringen.
Det  är  således viktigt att denna grupps
intressen uppmärksammas tydligare och att
den      kompetens     som     exempelvis
handikapporganisationerna  besitter   kan
utnyttjas i än större utsträckning än vad
som sker i dag.
Utskottet  välkomnar  den  nu  beslutade
strategin  och har med tillfredsställelse
kunnat  konstatera att  Sverige  deltagit
aktivt i arbetet med att utarbeta den.
I  sammanhanget  kan  också  nämnas  att
kommissionen   har  uppdragit   åt   CEN,
Cenelec  och  ETSI att ta fram  generella
anvisningar  för  hur  frågor   som   rör
funktionshindrade  och   äldre   personer
skall    hanteras    i    det    framtida
standardiseringsarbetet.  Arbetet  kallas
för  Mandat 283 och ordförandeskapet  och
sekretariatet för arbetet, i de delar som
inte      rör     elektroteknik     eller
telekommunikation, har förlagts till  det
svenska    Hjälpmedelsinstitutet.     Ett
motsvarande EU-uppdrag genomförs också på
det    s.k.    ICT-området   (Information
Communication Technology).
Mot  bakgrund av vad som nu har  anförts
saknas enligt utskottets mening skäl  för
riksdagen att för närvarande vidta  någon
åtgärd  med anledning av det nu  aktuella
motionsyrkandet.
När  det  sedan gäller motionsspörsmålet
rörande  för-  och nackdelar  med  global
standardisering har utskottet inte  någon
annan uppfattning än den som kommer  till
uttryck i skrivelsen. Utskottet kan  inte
heller se att det skulle föreligga  någon
avgörande   skillnad  i  synsätt   mellan
motionärerna och regeringen i frågan.
Med det anförda föreslår utskottet att
motion  2001/02:L28  yrkandena  1  och  2
skall avslås.

Livsmedelsfrågor

Utskottets förslag i korthet
Motionsyrkanden  som aktualiserar  olika
konsumentaspekter                   inom
livsmedelsområdet bör avslås.  Utskottet
hänvisar          till          tidigare
ställningstaganden från riksdagens  sida
och  pågående  lagstiftningsarbete  inom
EU. Jämför reservationerna nr 4 (kd,  c)
och nr 5 (v).

Bakgrund

Livsmedelsområdet är i hög  grad  föremål
för  en  totalharmonisering  på  EG-nivå.
Detta  innebär att det inte  är  tillåtet
för  ett  medlemsland  att  ha  vare  sig
strängare eller mer liberala bestämmelser
än  vad  som  framgår av EG:s rättsakter.
EG:s  regler  bygger  i  stora  delar  på
internationella   rekommendationer   från
Codex Alimentarius, som är samlingsnamnet
för  FAO:s (FN:s livsmedelsorgan Food and
Agriculture   Organization)   och   WHO:s
gemensamma  program för bl.a. standarder,
riktlinjer och råd.
Den     28     januari    2002    antogs
Europaparlamentets och rådets  förordning
(EG)  nr  178/2002 om allmänna  principer
och  krav för livsmedelslagstiftning,  om
inrättande av Europeiska myndigheten  för
livsmedelssäkerhet och om  förfaranden  i
frågor som gäller livsmedelssäkerhet. Den
nyinrättade  livsmedelsmyndigheten  skall
arbeta  med riskvärdering och information
på   livsmedelsområdet.  Dess  arbete  är
också  tänkt  att  utgöra  ett  stöd  för
kommissionen,     medlemsstaterna     och
Europaparlamentet       i        framtida
lagstiftningsarbete. I förordningen läggs
även  fast  allmänna  principer  för  hur
gemenskapen  och  medlemsstaterna   skall
lagstifta inom livsmedelsområdet.
Enligt    vad    som    föreskrivs     i
förordningen   skall   bl.a.   livsmedel,
foder,  livsmedelsproducerande  djur  och
alla andra ämnen som är avsedda för eller
kan  antas  ingå  i ett  livsmedel  eller
foder kunna spåras genom hela produktions-
bearbetnings-  och  konsumtionskedjan.  I
förordningen talas inte om märkning  utan
om  identifiering  och spårbarhet.  Detta
innebär  att en producent skall veta  vem
man  köpt  råvaror av och  till  vem  man
levererat sina produkter. Dessa uppgifter
skall  systematiseras  på  så  sätt   att
ansvariga myndigheter på begäran  kan  ta
del av dem.
Grundläggande  bestämmelser  på  EU-nivå
om märkning av livsmedel finns i direktiv
2000/13/EG     om     tillnärmning     av
medlemsstaternas lagstiftning om märkning
och  presentation  av livsmedel  samt  om
reklam  för livsmedel. För att  uppnå  en
förbättrad  märkning  av  livsmedel   har
kommissionen  nyligen  föreslagit   vissa
ändringar  i  direktivet. Förslaget,  KOM
(2001)    433   slutlig,   innebär    att
märkningen   av   sammansatta   livsmedel
utökas.  Dessutom föreslås en förteckning
över  sådana allergener som alltid  skall
anges.
När  det gäller mer specifika frågor  på
livsmedelsområdet kan nämnas  att  arbete
pågår    med   gemensamma   regler    för
livsmedelshygien. Syftet är att samordna,
uppdatera  och förenkla det  nu  gällande
regelverket utan att sänka kraven. Vidare
avser   kommissionen   att   inom    kort
presentera  ett  förslag till  gemensamma
regler   för   offentlig   kontroll    av
livsmedel och foder.
Vad  särskilt  gäller märkning  av  kött
gäller   sedan   den   1   januari   2001
förordningen (EG) nr 2772/99 om  allmänna
bestämmelser för ett obligatoriskt system
för märkning av nötkött. Denna förordning
har  ersatt  en  tidigare  förordning  om
frivillig, detaljerad märkning av nötkött
och   nötköttsprodukter.  Därutöver   bör
nämnas förordningen (EG) nr 1760/2000  av
den  17  juli 2000 om upprättande av  ett
system för identifiering och registrering
av  nötkreatur och nötköttsprodukter samt
märkning av nötkött. Förordningen innebär
att   aktörer   och  organisationer   som
saluför  nötkött  inom gemenskapen  skall
märka     köttet.    Det    obligatoriska
märkningssystemet skall  bl.a.  innehålla
ett  referensnummer eller en  referenskod
som  säkerställer sambandet mellan köttet
och  djuret. Från och med den  1  januari
2002  skall  aktörer  och  organisationer
även  ange medlemsstat eller tredje  land
där  djuret  är  fött, alla medlemsstater
eller  tredje land där djuret är  uppfött
samt  medlemsstat eller tredje  land  där
djuret  har  slaktats.  Arbete  har  även
inletts  med  ett  liknande  men  enklare
system för grisar. I Sverige finns  sedan
år        1995        en        frivillig
branschöverenskommelse                 om
ursprungsmärkning av kött.
Genmodifierade organismer (GMO) har  inom
EU   främst   reglerats  genom   direktiv
90/220/EEG  om  avsiktlig  utsättning  av
genetiskt   modifierade  organismer   och
förordningen  258/97/EG om nya  livsmedel
och livsmedelsingredienser.
Den   12   mars  2001  antogs   direktiv
2001/18/EG  om  avsiktlig  utsättning  av
genetiskt   modifierade   organismer    i
miljön.   Det   nya   direktivet   kommer
successivt   att   ersätta   det    gamla
direktivet 90/220/EEG. Enligt det nyligen
antagna   direktivet   skall   GMO    och
produkter  som innehåller GMO  märkas  så
att  det  klart framgår att  de  är  GMO.
Direktivet  säger  att  varje   land   är
skyldigt  att  se till att märkningen  av
GMO efterlevs. Dessutom finns krav på att
varje medlemsstat skall införa system för
spårbarhet av GMO i alla hanteringssteg i
distributionskedjan. Det  nya  direktivet
behandlar   även  frågan  om  oavsiktliga
inblandningar av icke EU-godkända  GMO  i
produkter  som släpps ut på EU-marknaden.
I direktivet föreskrivs att för produkter
där     tillfälliga    eller     tekniskt
oundvikliga spår av godkända GMO inte kan
uteslutas,   får  ett  lägsta  gränsvärde
fastställas under vilket dessa  produkter
inte skall behöva märkas.
Vidare  har kommissionen föreslagit  nya
förordningar     om    dels     genetiskt
modifierade  livsmedel  och  foder,   KOM
(2001)  425 slutlig, dels spårbarhet  och
märkning av GMO och genetiskt modifierade
livsmedel  och  foder,  KOM  (2001)   182
slutlig. Inom EU krävs i dag märkning  av
alla GMO som har tillstånd för användning
inom  EU. Vad som saknas är ett  krav  på
att  alla  i hanteringskedjan  för  denna
information  vidare så att  slutprodukten
kan  märkas  på ett relevant och  korrekt
sätt.

Skrivelsen

I skrivelsen framhålls att det är viktigt
att  det är konsumentintressena som  styr
livsmedelspolitiken   genom    krav    på
produktionssätt, livsmedelsegenskaper och
innehåll. Därför måste, menar regeringen,
kunskap    inhämtas   om   konsumenternas
önskemål  och konsumenterna tillförsäkras
relevant information om livsmedlen. Genom
bra    information    förbättras    också
konsumenternas   möjligheter   att   göra
medvetna  val, vilket på sikt kommer  att
påverka    livsmedelsproduktionen     och
livsmedelskvaliteten.
När  det  gäller märkning  av  genetiskt
modifierade  livsmedel  anser  regeringen
att  EU:s mål måste vara att utforma  ett
fungerande och trovärdigt system som  ger
möjlighet  för  konsumenterna  att  välja
livsmedel.  Regeringen  arbetar   vidare,
enligt  vad  som redovisas i  skrivelsen,
inom   EU   och   andra   internationella
sammanhang  också med att ta fram  regler
för ursprungsmärkning, bl.a. av kött.
Regeringen   konstaterar  i   skrivelsen
sammanfattningsvis att  man  inom  EU  på
senare  år har stramat upp insatserna  på
livsmedelsområdet väsentligt och att  det
pågående arbetet kan komma att leda  till
klara   förbättringar  när   det   gäller
livsmedelssäkerhet  och  information   om
livsmedel  till konsumenterna. Regeringen
avser  dock att även i fortsättningen  ha
som  mål och inriktning att verka för att
konsumenternas krav sätts mer i  fokus  i
samband    med   hanteringen    av    och
informationen   om  livsmedel   för   att
konsumenternas intressen tydligare  skall
beaktas.

Motionerna

Viviann  Gerdin m.fl. (c) anser i  motion
2001/02:L33       att        en        av
grundförutsättningarna för att  människor
skall kunna utnyttja sin konsumentmakt är
att de får god information om den mat  de
köper   och   äter.  Konsumentmakten   är
således  beroende  av en  väl  fungerande
livsmedelsmärkning. I motionen begärs ett
tillkännagivande om att  regeringen  inom
EU    skall    verka   för    dels    att
ursprungsmärkningen  av  livsmedel  skall
utvecklas   (yrkande   1),    dels    att
genmodifierade  livsmedel  skall   märkas
(yrkande 2).
Också   i  motion  2001/02:L34  av   Kia
Andreasson    m.fl.    (mp)     framhålls
livsmedelsmärkningens betydelse  för  att
konsumenterna  skall kunna göra  medvetna
val  på marknaden. Motionärerna begär ett
tillkännagivande om att  regeringen  inom
EU skall verka för att ursprungsmärkning,
inklusive   information   om   eventuella
transporter,   skall   finnas   på   alla
livsmedel  inom en snar framtid  (yrkande
12). I samma motion anförs att i den  mån
genmanipulerade  livsmedel   över   huvud
taget  skall tillåtas, är det av  största
vikt   att   det   snarast   införs   ett
fungerande  märkningssystem  för   sådana
livsmedel.  Med  hänsyn till  bristen  på
kunskap vad gäller effekter på hälsa  och
biologisk mångfald bör dock, anförs det i
motionen,  i  första  hand  införas   ett
moratorium, dvs. ett tillfälligt  förbud,
för  genmanipulerade livsmedel i hela EU.
Motionärerna  begär ett  tillkännagivande
om att regeringen i EU skall driva frågan
om  införandet  av ett sådant  moratorium
(yrkande 13).
Kjell   Eldensjö  m.fl.  (kd)  anser   i
motion  2001/02:L28 att det  är  bra  att
regeringen  enligt skrivelsen  avser  att
fortsätta    att    verka     för     att
konsumentkraven sätts mer i fokus när det
gäller   livsmedelsfrågor.  Ett   viktigt
sådant   krav   är,  menar  motionärerna,
ursprungsmärkning  av  kött.  I  motionen
begärs   ett  tillkännagivande   om   att
regeringen inom EU skall verka  offensivt
för  att  inte  bara nötkött,  utan  även
andra  köttslag  ursprungsmärks  (yrkande
3).
I   motion   2001/02:L31  av   Christina
Axelsson  (s) framhålls vikten  av  säkra
livsmedel,  god livsmedelshygien  i  hela
livsmedelskedjan   och   väl   fungerande
kontrollsystem.  Enligt motionären  måste
konsumenterna kunna känna sig  trygga  om
att   innehållsförteckningar,  intyg  och
liknande  är  korrekta.  Regeringen   bör
därför, anförs det i motionen, verka  för
att   EU:s   gemensamma   regelverk    på
livsmedelsområdet tillämpas lika av  alla
medlemsländer           och           att
sanktionsmöjligheterna  används  mot  dem
som  bryter  mot regelverket. I  motionen
begärs  ett  tillkännagivande i  enlighet
med det anförda (yrkande 2).
Harald  Nordlund  och  Lennart  Kollmats
(båda  fp)  anför i motion  2000/01:MJ257
att    konsumenternas   förtroende    för
europeiska   livsmedel   måste    stärkas
ytterligare, och motionärerna  begär  ett
tillkännagivande  om att konsumentskyddet
skall  grundas på ett regelverk som finns
och   tillämpas  enhetligt  i   hela   EU
(yrkande 4).
Lars  Leijonborg  m.fl.  (fp)  anför   i
motion  2001/02:So637  att  den  enskilde
skall  har rätt att veta exakt vad  maten
innehåller,  hur  den är  producerad  och
varifrån  den  kommer.  EU  måste  enligt
motionärerna  göra mer för matsäkerheten.
I  motionen begärs ett tillkännagivande i
enlighet  med  det anförda  (yrkande  14,
delvis).

Utskottets ställningstagande

I  samband med att nu gällande nationella
mål  för konsumentpolitiken beslutades  i
slutet   av   november   2001   avstyrkte
utskottet   ett   antal   motionsyrkanden
rörande   olika   konsumentaspekter    på
livsmedelsområdet    som    i    huvudsak
motsvarar   de  nu  aktuella   yrkandena.
Utskottet  delade  därvid,  i   sitt   av
riksdagen       godkända       betänkande
2001/02:LU2,  motionärernas   uppfattning
vad   gäller   vikten   av   ett   starkt
konsumentperspektiv på  livsmedelsområdet
samt  önskvärdheten av  ursprungsmärkning
och  märkning  av  genetiskt  modifierade
livsmedel.  Utskottet kunde  inte  heller
finna  att  det  förelåg någon  avgörande
motsättning mellan motionärerna och den i
propositionen redovisade inriktningen  på
regeringens arbete på området. Till detta
kom,   menade  utskottet,  att   pågående
lagstiftningsarbete  på  EU-nivå   syntes
ligga helt i linje med motionsönskemålen.
Lagutskottet behandlade vidare  så  sent
som  i april 2002 ett motionsyrkande  med
krav på införande av ursprungsmärkning av
andra  svenska köttslag än nötkött  (bet.
2001/02:LU18). I likhet med  motionärerna
ansåg  utskottet att det var viktigt  att
även  annat  kött  än nötkött,  inklusive
fågelkött,   ursprungsmärks.    Utskottet
förutsatte att regeringen fortsätter  att
arbeta  för  en märkning av sådant  kött.
Mot  bakgrund av pågående arbete inom  EU
saknades    skäl   att   föreslå    någon
riksdagens   åtgärd  med   anledning   av
motionen.  Motionen  avstyrktes  således,
och riksdagen följde utskottet.
I  sammanhanget  bör  också  nämnas  att
miljö-  och jordbruksutskottet i sitt  av
riksdagen       godkända       betänkande
2001/02:MJU5 i januari 2002  uttalat  att
det  genom märkning tydligt skall  framgå
att en produkt innehåller GMO och att ett
motsvarande motionsyrkande då avslogs med
motiveringen    att    yrkandet    ansågs
väsentligen   tillgodosett   genom   EG:s
rättsakter och pågående arbete inom EU. I
samma    betänkande    avstyrktes    även
motionsyrkanden med krav på införande  av
ett moratorium för GMO.
Utskottet  kan  konstatera  att  den   i
skrivelsen  redovisade  inriktningen   på
regeringens     arbete     vad     gäller
livsmedelsområdet ligger väl i linje  med
riksdagens tidigare ställningstaganden på
området.  Vidare  synes  en  samsyn  råda
mellan  motionärerna och  regeringen  när
det   gäller   vikten   av   ett   starkt
konsumentperspektiv på livsmedelsområdet.
Med  det anförda föreslår utskottet  att
motionerna    2001/02:L28   yrkande    3,
2001/02:L31   yrkande   2,   2001/02:L33,
2001/02:L34   yrkandena   12   och    13,
2000/01:MJ257 yrkande 4 och 2001/02:So637
yrkande 14 i denna del skall avslås.

Marknadsföring och information

Utskottets förslag i korthet
Riksdagen  bör  avslå ett motionsyrkande
som  gäller  inriktningen på regeringens
arbete  vad gäller kommissionens grönbok
om  det framtida konsumentskyddet i  EU.
Utskottet   förutsätter  att  regeringen
beaktar  de synpunkter som förs  fram  i
motionen.  Riksdagen  bör  vidare  avslå
ett    motionsyrkande    om    frivillig
märkning.   Utskottet   hänvisar    till
tidigare     ställningstaganden     från
riksdagens  sida. Jämför reservation  nr
6 (m).

Bakgrund

Allmänna bestämmelser på EU-nivå som  rör
marknadsföring finns i rådets direktiv om
vilseledande      marknadsföring      och
jämförande reklam (84/450/EEG). Härutöver
finns bestämmelser som rör marknadsföring
på  mer  specifika områden som exempelvis
TV-reklam,    läkemedel,    distansavtal,
paketresor,  tidsdelat  boende   och   e-
handel.
Enligt  marknadsföringslagen  (1995:450)
skall  all marknadsföring stämma  överens
med  god  marknadsföringssed och  även  i
övrigt  vara  tillbörlig mot  konsumenter
och  näringsidkare. Näringsidkarna  skall
vidare lämna sådan information som är  av
särskild          betydelse          från
konsumentsynpunkt. En  viktig  källa  för
uttolkningen     av     begreppet     god
marknadsföringssed   är   Internationella
Handelskammarens grundregler för  reklam.
Marknadsföringslagen     har     generell
räckvidd  och  är således  tillämplig  på
alla      former      av     kommersiella
marknadsföringsåtgärder    och    oavsett
målgrupp.  I  7 kap. radio- och  TV-lagen
(1996:480)    finns    dock     särskilda
bestämmelser om reklam riktad  mot  barn.
Särskilda regler om reklam för tobak  och
förbud mot viss marknadsföring av alkohol
finns   i   tobakslagen  (1993:581)   och
alkohollagen (1994:1738).
Som    omnämnts   tidigare   överlämnade
kommissionen i oktober 2001 en grönbok om
konsumentskyddet inom EU, KOM (2001)  531
slutlig.  I  grönboken förde kommissionen
fram idén om ett mer flexibelt regelverk,
som   skulle   kunna  inrymma   generella
bestämmelser  om god sed och information.
Tanken  är att sådana bestämmelser  skall
kompletteras   genom  bl.a.   riktlinjer,
branschöverenskommelser och liknande  som
utarbetas  i samarbete mellan myndigheter
och  intressenter på marknaden. Grönboken
innehåller  också tankar  om  effektivare
marknadskontroll    och    om    utvidgat
samarbete mellan tillsynsmyndigheterna på
europeisk nivå.
I  sammanhanget bör även erinras om  att
kommissionen  i  början av  oktober  2001
lagt  fram ett förslag till en förordning
om  säljfrämjande åtgärder  på  den  inre
marknaden,   KOM  (2001)   546   slutlig.
Förordningsförslaget  syftar   till   att
undanröja  förbud  och  restriktioner   i
olika      medlemsstater     som      rör
kombinationserbjudanden   i    form    av
exempelvis rabatter, gåvor, säljfrämjande
tävlingar  och  spel  i  de  fall   dessa
innebär   hinder  mot  gränsöverskridande
handel.   Enligt   kommissionen    skulle
förslaget  kunna  komplettera   idén   om
rambestämmelser på konsumentskyddsområdet
såsom   de   presenterats  i   grönboken.
Förslaget diskuteras för närvarande  inom
en rådsarbetsgrupp.

Skrivelsen

Av   skrivelsen  framgår  att  regeringen
ställer sig positiv till att kommissionen
går  vidare i arbetet med en gemensam EG-
lagstiftning  som genom generellt  hållna
bestämmelser  lägger  fast  grundläggande
krav  på  att företagen skall  följa  god
marknadssed i sitt agerande på marknaden.
En  generalklausul  om  god  sed  skulle,
enligt   regeringens  uppfattning,   vara
ägnad  att ge spelrum för en mer dynamisk
utveckling  av marknadens regler  i  takt
med teknik- och produktutvecklingen, ökad
internationalisering      och       andra
förändringar  i samhället. För  att  göra
tillämpningen    effektiv    och    också
tillgodose  behovet av rättssäkerhet  för
berörda   parter   är   det,   anförs   i
skrivelsen,  en  fördel om  en  europeisk
generalklausul så långt som  möjligt  kan
preciseras genom normbildning i en dialog
där    myndigheter   i   medlemsstaterna,
konsumenter och näringsliv har en  tydlig
roll.
Regeringens   mål  och   inriktning   på
området är sammanfattningsvis att Sverige
skall   verka   för  att  ett   dynamiskt
europeiskt  regelverk kommer  till  stånd
som  innefattar krav på att företag i sin
marknadsföring   följer   god   sed    på
marknaden     och     lämnar     relevant
konsumentinformation.    Sverige    skall
vidare      verka      för      effektiva
kontrollmöjligheter i varje medlemsstat.

Motionerna

Kia  Andreasson m.fl. (mp) anser i motion
2001/02:L34 att det är viktigt att det av
regeringen    i   skrivelsen    förordade
dynamiska  regelverket inte försämrar  nu
gällande svenska regler vad gäller  bl.a.
restriktioner för TV-reklam  riktad  till
barn  och  om  alkohol- och  tobaksreklam
(yrkande 14).
I   motion   2001/02:L29   av   Christel
Anderberg  m.fl.  (m)  anförs  att  många
konsumenter i dag efterfrågar  varor  med
märkning av olika slag, exempelvis  etisk
märkning,    jämställdhetsmärkning    och
miljömärkning. Denna typ av märkning bör,
enligt     motionärernas     uppfattning,
tillåtas  att  vara ett konkurrensverktyg
snarare  än ett kontrollmedel. Lagstadgad
märkning    innebär   merkostnader    för
konsumenterna samtidigt som effekterna av
märkningen   är   svårkontrollerade    på
mikronivå.  Enligt  motionärerna   väljer
medvetna  konsumenter bäst  själva  vilka
företag som producerar sina varor på  ett
sätt  som passar konsumenternas intressen
och    val.   I   motionen   begärs   ett
tillkännagivande  som  går  ut   på   att
märkning skall vara frivillig (delvis).

Utskottets ställningstagande

Vad   först   gäller  motion  2001/02:L34
yrkande  14  har utskottet  för  sin  del
ingen  annan  uppfattning än motionärerna
när   det  gäller  vikten  av  ett   gott
konsumentskydd i fråga om  reklam  riktad
till  barn  samt  reklam  för  tobak  och
alkohol.          Något          formellt
lagstiftningsförslag har dock  ännu  inte
lagts  fram från kommissionens  sida  med
anledning  av  grönboken om det  framtida
konsumentskyddet, och utskottet  har  för
närvarande  inte underlag att göra  något
särskilt  uttalande  i motionsspörsmålet.
Utskottet förutsätter dock att regeringen
under  det  fortsatta arbetet på  området
aktualiserar den frågeställning  som  tas
upp    i   motionen.   Behov   av   något
tillkännagivande eller annan åtgärd  från
riksdagens sida med anledning av vad  som
anförs  i  motionen föreligger inte,  och
utskottet föreslår att motion 2001/02:L34
yrkande14 skall avslås.
När  det sedan gäller motion 2001/02:L29
kan  utskottet konstatera att motsvarande
motionsyrkanden    har    avstyrkts    av
utskottet   tidigare   (se   bl.a.   bet.
2001/02:L18). Utskottet har därvid  bl.a.
anfört         att         miljömärkning,
jämställdhetsmärkning och etisk  märkning
är  viktiga verktyg för att konsumenterna
skall  kunna  göra  väl  avvägda  val  på
marknaden.
Utskottet  har  i dag samma  inställning
och föreslår att motion 2001/02:L29 skall
avslås såvitt nu är i fråga.

Konkurrens

Utskottets förslag i korthet
Riksdagen  bör avslå två motionsyrkanden
vari  begärs  ett  tillkännagivande   om
konkurrensens       betydelse        för
konsumenterna. Utskottet kan inte  finna
att    det   skulle   föreligga    någon
motsättning     mellan     motionärernas
uppfattning                     gällande
konkurrenspolitiska riktlinjer  och  vad
som    anförs   i   skrivelsen.   Jämför
reservationerna nr 7 (m) och nr 8 (fp).

Skrivelsen

I skrivelsen anför regeringen att Sverige
skall  verka  för att Europas konsumenter
erbjuds  ett  brett utbud  av  varor  och
tjänster    av    god    kvalitet    till
konkurrenskraftiga   priser.   Regeringen
framhåller   i skrivelsen prisjämförelser
och   parallellimport  som  två   viktiga
verktyg i det arbetet.

Motionerna

I    motion   2001/02:L29   av   Christel
Anderberg m.fl. (m) anförs att konkurrens
är    den   bästa   garantin   för    att
konsumenterna skall få så bra  varor  och
tjänster   som   möjligt,  till   rimliga
priser. Det är också, menar motionärerna,
av    avgörande   betydelse    för    den
internationella   styrkan   hos   svenskt
näringsliv  att konkurrensen upprätthålls
i   Sverige.   I  motionen   begärs   ett
tillkännagivande  i  enlighet   med   det
anförda  (delvis).
Lars  Leijonborg  m.fl.  (fp)  anför   i
motion  2001/02:So637  att  den  enskilde
konsumenten  skall  få  bestämma,  och  i
motionen  begärs ett tillkännagivande  om
en  stärkt konkurrenspolitik (yrkande 14,
delvis).

Utskottets ställningstagande

Utskottet  erinrar om att riksdagen  lade
fast riktlinjer för konkurrenspolitiken i
oktober  2000 (prop. 1999/2000:140,  bet.
2000/01:NU4, rskr. 16). Enligt riksdagens
beslut  skall konkurrenspolitiken  aktivt
främja   existensen  av  väl   fungerande
marknader   och  vara  grundad   på   ett
konsumentperspektiv.  Marknaderna   skall
också   präglas  av  öppenhet   för   nya
produkter, nya företag och nya idéer. Som
allmän     inriktning    skall,    enligt
riksdagsbeslutet,  bl.a.  gälla  att  den
svenska marknaden är en del av EU:s  inre
marknad, att hinder för tillträdet  skall
minskas  och EU:s konkurrensregler  kunna
tillämpas  också i Sverige. Vidare  skall
gälla  att  Sverige aktivt  skall  stödja
utvecklingen           av           sunda
konkurrensförhållanden  i   den   globala
ekonomin och i samarbete med andra länder
ingripa        mot        internationella
konkurrensbegränsningar.  I  sammanhanget
kan  vidare  nämnas att regeringen  våren
2002  i proposition 2001/02:167 lagt fram
förslag  till ändringar i konkurrenslagen
(1993:20)  i  syfte  att  kartellbildning
skall    kunna    bekämpas   effektivare.
Riksdagen     kommer     att     behandla
propositionen  under  senare   delen   av
innevarande vår.
Utskottet     kan    –     från     sina
utgångspunkter – inte se att  det  skulle
föreligga   någon  avgörande  motsättning
mellan   motionärernas  uppfattning,   de
riktlinjer på konkurrenspolitikens område
som riksdagen nyligen beslutat om och vad
som  anförs i den nu aktuella skrivelsen.
Behov    av   någon   riksdagens   åtgärd
föreligger   därför,  enligt   utskottets
mening, inte.
Med  det anförda föreslår utskottet  att
riksdagen    skall    avslå    motionerna
2001/02:L29 i denna del och 2001/02:So637
yrkande 14 i denna del.

Elektronisk handel

Utskottets förslag i korthet
Riksdagen  bör  avslå ett motionsyrkande
som  går  ut  på  att  regeringen  skall
verka för att effektlandsprincipen  inte
överges       till      förmån       för
ursprungslandsprincipen.  Riksdagen  bör
vidare  avslå ett motionsyrkande om  att
regeringen  skall verka för en  opt  in-
reglering   i  fråga  om  obeställd   e-
postreklam     på    EU-nivå.     Jämför
reservationerna nr 9 (v) och nr  10  (v,
kd, c).

Bakgrund

Svensk    marknadsrättslig   lagstiftning
bygger  på den s.k. effektlandsprincipen.
Denna innebär att svensk lagstiftning  är
tillämplig  på  marknadsföring  som   har
effekt  på  eller  riktar  sig  till  den
svenska      marknaden,      även      om
marknadsföringen  härrör  från  utlandet.
Effektlandsprincipen   följer   inte   av
uttrycklig lagstiftning utan grundar  sig
på  förarbetsuttalanden och  praxis  från
Marknadsdomstolen (prop.  1970:57  s.  92
f.,  prop.  1992/93:75 s. 34 f.  och   MD
1989:6).   Av  2  §  marknadsföringslagen
(1995:450)   följer  dock  sedan  den   1
januari  1996  att lagen  är  uttryckligt
tillämplig  på  satellitsändningar   från
Sverige som kan tas emot i ett annat land
i EES-området.
Europaparlamentet     och     Europeiska
unionens  råd antog i juni 2000  direktiv
2000/31/EG om vissa rättsliga aspekter på
informationssamhällets tjänster, särskilt
elektronisk   handel,   på    den    inre
marknaden,  det s.k. e-handelsdirektivet.
Direktivet  innehåller  bestämmelser   om
informationssamhällets tjänster och om de
tjänsteleverantörer  som  tillhandahåller
sådana tjänster.
E-handelsdirektivet bygger på  den  s.k.
ursprungslandsprincipen, som innebär  att
lagligheten  hos  en  vara  eller  tjänst
skall bedömas enligt reglerna i det  land
där  tillhandahållaren är etablerad.  När
det  gäller  e-handelsdirektivet  innebär
principen   dels  att  varje  medlemsstat
skall     se    till    att     de     av
informationssamhällets tjänster som en på
dess         territorium        etablerad
tjänsteleverantör         tillhandahåller
överensstämmer    med    de    nationella
bestämmelser   som   är   tillämpliga   i
medlemsstaten,  dels att  medlemsstaterna
inte  får  begränsa den fria  rörligheten
för de av informationssamhällets tjänster
som   har   sitt  ursprung  i  en   annan
medlemsstat.  Det  territorium   där   en
tjänsteleverantör      är       etablerad
(ursprungslandet) är den ort  eller  stat
där   den   faktiska  näringsverksamheten
bedrivs. I ingresspunkt 57 klargörs  dock
att  en  medlemsstat enligt EG-domstolens
fasta  praxis behåller rätten  att  vidta
åtgärder mot en tjänsteleverantör som  är
etablerad  i  en  annan medlemsstat,  men
helt  eller  delvis riktar sin verksamhet
mot     den     första     medlemsstatens
territorium,   om  etableringsorten   har
valts    i   syfte   att   kringgå    den
lagstiftning   som   skulle   ha    varit
tillämplig på leverantören om denne  hade
varit    etablerad    på    den    första
medlemsstatens område.
I  en  bilaga till direktivet  finns  en
rad undantag från ursprungslandsprincipen
uppräknade. Principen är således,  enligt
vad   som   framgår  av   bilagan,   inte
tillämplig  på immaterialrättens  område,
utgivning    av   elektroniska    pengar,
marknadsföring    av   fondföretag    och
försäkringar,  avtalsparters  frihet  att
välja   vilken   lagstiftning   som    är
tillämplig      på      deras      avtal,
avtalsförpliktelser  vid  konsumentavtal,
giltigheten  av  vissa  avtal   om   fast
egendom  och frågan huruvida icke begärda
kommersiella   meddelanden   skall   vara
tillåtna eller ej.
Regeringen     har     i     proposition
2001/02:150 Lag om elektronisk handel och
andra   informationssamhällets  tjänster,
m.m.  bl.a. föreslagit en ny lag i  syfte
att i svensk rätt genomföra direktivet. I
den  föreslagna lagen föreslås  bl.a.  en
bestämmelse    som   innebär    att    en
tjänsteleverantör    med     en     annan
etableringsort  än  Sverige   inom   EES-
området  har  rätt att,  utan  hinder  av
svenska  regler  på det  s.k.  samordnade
området,  tillhandahålla tjänstemottagare
i      Sverige     informationssamhällets
tjänster. En domstol får dock, enligt den
föreslagna   bestämmelsen,  under   vissa
förutsättningar  med stöd  av  lag  vidta
åtgärder    som   begränsar   den    fria
rörligheten för en sådan tjänst,  om  det
är   nödvändigt  för  att  skydda  allmän
ordning  och  säkerhet, folkhälsan  eller
konsumenter.    Vidare    föreslås     en
bestämmelse  som innebär att svensk  rätt
skall  gälla inom det samordnade  området
för  de  informationssamhällets  tjänster
som tillhandahålls av tjänsteleverantörer
med  Sverige som etableringsort, även  om
tjänsterna  helt eller delvis riktar  sig
mot  tjänstemottagare i någon annan  stat
inom EES-området.

Skrivelsen

I   skrivelsen  framhålls  att  den   nya
tekniken   erbjuder   konsumenterna    en
möjlighet att köpa varor och tjänster  på
elektronisk  väg  och  att   den   därmed
underlättar  för  konsumenterna  att  dra
nytta  av  ett ökat utbud, inte minst  på
den  inre  marknaden. Trots att  alltfler
konsumenter  har tillgång till  Internet,
tyder  dock mycket, enligt vad som anförs
i   skrivelsen,   på  att   konsumenterna
fortfarande är obenägna att utnyttja  den
elektroniska     handeln.     Att     den
elektroniska  handeln  utgör  en   mycket
liten del av den totala försäljningen kan
således, menar regeringen, delvis bero på
att den från konsumentsynpunkt i viss mån
är   förenad   med  större  osäkerhet   i
jämförelse med traditionell handel.
Genom  antagandet av e-handelsdirektivet
och   flera   tidigare  direktiv,   bl.a.
direktivet om vilseledande marknadsföring
och  distansavtalsdirektivet  finns  det,
enligt  regeringens  bedömning,  i  flera
avseenden      ett     relativt      gott
konsumentskydd  inom EU  när  det  gäller
elektronisk  handel. Till  detta  kommer,
anförs det i skrivelsen, att de tankar på
en   generalklausul  för   god   sed   på
marknaden  som för närvarande  diskuteras
inom  EU  med  anledning av kommissionens
grönbok i hög grad är relevanta också för
den elektroniska handeln.
Med  tanke  på  att  det  regelverk  som
finns   på   EU-nivå   vad   gäller   den
elektroniska handeln är relativt nytt och
delvis komplicerat, avser regeringen  att
ha  som mål och inriktning att noga följa
den     praktiska    tillämpningen     av
gemenskapslagstiftningen     som      rör
konsumenternas intressen  i  samband  med
elektronisk  handel  och  verka  för  ett
utökat  administrativt samarbete i Europa
och   globalt  i  dessa  frågor.   Enligt
regeringens  uppfattning bör inriktningen
vara att konsumentskyddet skall ligga  på
samma nivå vid elektronisk handel som vid
traditionell handel.

Motionerna

Tanja Linderborg m.fl. (v) anför i motion
2001/02:L30 att det inte kan  råda  någon
tvekan om att ursprungslandsprincipen  är
mer         integrationsvänlig         än
effektlandsprincipen.
Ursprungslandsprincipen    innebär    att
näringsidkare kan betrakta  och  behandla
hela  EU  som  en  enda  konsumentmarknad
vilket,   enligt  motionärerna,  urholkar
själva   syftet   med   minimiregler   på
konsumentområdet. Motionärerna anser  att
ursprungslandsprincipens        förmodade
positiva      inverkan       på       den
gränsöverskridande      konsumenthandelns
tillväxt  kommer  att  motverkas  av  att
konsumenterna kan dra sig för att  handla
från  utländska företag i vetskap om  att
dessa  inte behöver följa marknadslandets
konsumentskyddsregler utan endast behöver
följa ursprungslandets regelverk, som  är
okänt   för  konsumenterna.  I   motionen
begärs   ett  tillkännagivande   om   att
regeringen  i  det fortsatta  arbetet  på
konsumentområdet   inte   skall    överge
effektlandsprincipen  till   förmån   för
ursprungslandsprincipen (yrkande 2).
Kjell  Eldensjö m.fl. (kd) tar i  motion
2001/02:L28  upp  en  annan   fråga   med
anknytning   till   elektronisk   handel,
nämligen   s.k.  obeställd  e-postreklam.
Motionärerna  begär ett  tillkännagivande
om  att regeringen skall vara  pådrivande
och       påskynda      det      pågående
lagstiftningsarbetet  inom  EU  när   det
gäller  införandet av  en  s.k.  opt  in-
reglering för sådan reklam (yrkande 4).

Utskottets ställningstagande

Vad     först     gäller    frågan     om
ursprungslandsprincipen  som  tas  upp  i
motion   2001/02:L30   yrkande   2,   kan
utskottet  konstatera att Sverige  enligt
artikel  249  i EG-fördraget är  skyldigt
att   genomföra   e-handelsdirektivet   i
svensk   rätt.  Som  redovisats   i   det
föregående innebär detta bl.a.  ett  krav
på att effektlandsprincipen skall överges
till  förmån  för ursprungslandsprincipen
på de områden som omfattas av direktivet,
bl.a.   vad   gäller  marknadsföring   på
Internet.   Utskottet  är  i  förevarande
sammanhang  inte berett  att  göra  något
särskilt   uttalande  i  frågan  huruvida
Sverige  på  det området som omfattas  av
direktivet i framtiden skall verka för en
återgång  till  effektlandsprincipen.   I
stället    förutsätter   utskottet    att
regeringen  noga följer tillämpningen  av
ursprungslandsprincipen  och  vidtar   de
åtgärder på nationell nivå och på EU-nivå
som   kan  tänkas  bli  erforderliga  när
större    erfarenheter   av    den    nya
lagstiftningen vunnits. Utskottet  kan  i
övrigt           konstatera           att
effektlandsprincipen,       med        de
begränsningar som följer av allmänna  EG-
rättsliga  principer, alltjämt gäller  på
det  marknadsrättsliga området. Utskottet
ser  för sin del inte någon anledning att
frångå  denna ordning och utgår från  att
regeringen  återkommer till riksdagen  om
skäl  för  en annan inställning i  frågan
skulle uppkomma.
I   övrigt  påminner  utskottet  om  att
ursprungslandsprincipen      inte      är
tillämplig   på   bl.a.  frågor   rörande
parternas  rätt att välja tillämplig  lag
på  ett  avtal och avtalsförpliktelser  i
konsumentförhållanden.    Dessa    frågor
regleras  i  stället på gemenskapsnivå  i
den  s.k. Romkonventionen. I denna  finns
särskilda   konsumentskyddsregler,    som
bl.a.  innebär att konsumentens  hemlands
lag  under  vissa  förutsättningar  skall
vara  tillämplig  i  en kontraktsrättslig
tvist.   Konventionen  är  införlivad   i
svensk  rätt  genom lagen  (1998:167)  om
tillämplig  lag  för avtalsförpliktelser.
Som   påpekas  i  skrivelsen  har  arbete
nyligen  inletts  i  syfte  att  göra  om
Romkonventionen   till   en   förordning.
Utskottet  vill  för sin del  understryka
vikten av att regeringen, i linje med vad
som  utlovas i skrivelsen, verkar för att
konsumentskyddsaspekten  noga  beaktas  i
det kommande arbetet och att konventionen
inte  förändras i en sådan  riktning  att
konsumentskyddet   försämras.   Utskottet
förutsätter   att   regeringens    arbete
bedrivs  med  denna inriktning  utan  att
något  särskilt uttalande från riksdagens
sida kommer till stånd.
Med  det anförda föreslår utskottet  att
motion   2001/02:L30  yrkande   2   skall
avslås.
När   det   sedan   gäller   frågan   om
tillåtligheten av obeställd  e-postreklam
som  tas upp i motion 2001/02:L28 erinrar
utskottet     om    att    ett     tiotal
motionsyrkanden med samma inriktning  som
det  nu  aktuella avstyrktes av utskottet
så  sent som i mars 2002. Utskottet kunde
därvid   i  sitt  av  riksdagen  godkända
betänkande  2001/02:LU16  konstatera  att
regeringen i pågående lagstiftningsarbete
på  EU-nivå  ställt sig bakom rådets  och
kommissionens    förslag    till     s.k.
komdatadirektiv, innebärande olika former
av   opt-in  i  fråga  om  obeställd   e-
postreklam.   Utskottet  förutsatte   att
regeringen    skulle    vidhålla    denna
inställning    utan    något     formellt
tillkännagivande från riksdagens sida.
När  nu frågan om obeställd e-postreklam
på  nytt  är  föremål för behandling  kan
utskottet konstatera att regeringen i den
nu aktuella skrivelsen anfört att Sverige
inom  EU  verkar för regler som förbjuder
oönskad  e-postreklam  när  en  etablerad
kundkontakt inte finns.  Inriktningen  på
regeringens arbete ligger således helt  i
linje  med  motionärernas  önskemål,  och
inte   heller  nu  föreligger  skäl   för
riksdagen  att  vidta  någon  åtgärd   på
området. Motion 2001/02:L28 yrkande 4 bör
därför avslås.

Finansiella tjänster och hushållens
skuldsättning

Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden  med
krav  på att regeringen skall verka  för
att  de av Konsumentpolitiska kommitténs
förslag   som  rör finansiella  tjänster
skall     aktualiseras    på    EU-nivå.
Utskottet    hänvisar   till    tidigare
uttalanden från regeringens sida.

Bakgrund

Som  närmare  redovisas i skrivelsen  har
under de senaste decennierna vidtagits en
lång  rad  åtgärder i  syfte  att  främja
rörligheten för finansiella tjänster inom
EU-samarbetet     och     att      stärka
konsumentskyddet på området.
Konsumentkrediter  regleras   i   rådets
direktiv  87/102/EG av  den  22  december
1986 om konsumentkrediter. Direktivet  är
för  närvarande föremål för  en  översyn,
och  ett  förslag till nytt direktiv  kan
förväntas    under    innevarande     år.
Direktivet  är  i  huvudsak  genomfört  i
svensk  rätt  genom  konsumentkreditlagen
(1992:830)  som  trädde  i  kraft  den  1
januari  1993  och  då ersatte  1977  års
konsumentkreditlag   (prop.   1991/92:83,
bet.  LU28,  rskr. 319).  I  lagen  finns
bl.a.    bestämmelser    om    hur    ett
konsumentkreditavtal skall upprättas, vad
avtalet   får  innehålla  och  i   vilken
utsträckning  avtalet  kan  ändras  under
avtalstiden   och  betalningsansvar   vid
obehörigt utnyttjande av  kontokort.
Konsumentpolitiska kommittén  lade  fram
ett  antal  förslag med  anknytning  till
konsumentkreditlagen.  Sålunda   föreslog
kommittén  bl.a. att det  skulle  införas
ett generellt krav på att kreditkostnaden
skall  anges i kronor och ett uttryckligt
krav    på    kreditprövning.   Kommittén
föreslog  vidare  nya regler  vad  gäller
konsumentens betalningsansvar  när  någon
obehörigen   har  utnyttjat  hans   eller
hennes betalkort.

Skrivelsen

I  skrivelsen  anför regeringen   att  en
utvecklad  Europamarknad för  finansiella
tjänster kan innebära stora fördelar  för
konsumenterna.   Regeringen   konstaterar
dock  att det i dag ännu inte finns någon
sådan  marknad.  En viktig  förutsättning
för att konsumenternas förtroende och  de
finansiella  tjänsternas rörlighet  skall
öka är, enligt regeringens bedömning, att
konsumentskyddet      uppfattas       som
tillräckligt starkt.
I  skrivelsen  anförs sammanfattningsvis
vad gäller mål och inriktning att Sverige
skall  verka  för att det  konsumentskydd
som  byggs  upp  inom EU när  det  gäller
finansiella  tjänster får  avsedd  effekt
och   för  att  konsumenterna  får  ökade
kunskaper  på området. Tydlig information
samt  möjligheter  till  reklamation  och
tillgång  till tvistlösning  måste  också
säkerställas.  Vidare  bör  problem   med
hushållens skuldsättning bevakas även  ur
ett europeiskt perspektiv.

Motionen

I  motion  2001/02:L34 av Kia  Andreasson
m.fl.  (mp) anförs att Konsumentpolitiska
kommittén  lade fram flera  goda  förslag
vad   gäller   konsumentskyddet   rörande
finansiella tjänster som varken lett till
skarpa   förslag  eller  utretts  vidare.
Detta  är enligt motionärerna beklagligt,
och     i     motionen     begärs     ett
tillkännagivande om att regeringen  skall
beakta dessa förslag i det fortsatta  EU-
arbetet (yrkande 16).
I     samma     motion    begärs     ett
tillkännagivande om att regeringen  skall
verka  för  att  det  skall  införas  ett
generellt    krav    på    EU-nivå    att
kreditkostnaden  skall  anges  i  landets
valuta (yrkande 17).

Utskottets ställningstagande

Utskottet  påminner om att  regeringen  i
proposition 2000/01:135 Handlingsplan för
konsumentpolitiken 2001–2005 uttalade att
man hade för avsikt att verka för att  de
frågor  som Konsumentpolitiska  kommittén
tagit upp skulle uppmärksammas under  den
kommande         revideringen          av
konsumentkreditdirektivet.   Oavsett   om
översynen         eller        eventuella
direktivförslag  gav anledning  till  det
avsåg regeringen, enligt vad som anfördes
i    propositionen,   att   inleda   egna
överväganden  vad gäller frågan  huruvida
konsumentkreditlagen borde ändras så  att
kreditkostnaden  alltid  skall  anges   i
kronor  och  samtidigt ta ställning  till
kommitténs övriga förslag.
När   det  gäller  betalningsansvar  för
obehöriga uttag med kontokort anfördes  i
propositionen      att      man      inom
Regeringskansliet våren 2001 påbörjat  en
inledande  översyn  av  lagstiftningen  i
syfte  att bl.a. göra bestämmelserna  mer
teknikoberoende.
Utskottet  har för sin del  ingen  annan
uppfattning  än motionärerna  vad  gäller
vikten  av  ett  starkt konsumentskydd  i
samband   med  kreditgivning.   Utskottet
förutsätter att regeringen står fast  vid
de  uttalanden  man  tidigare  gjort  och
något  behov av åtgärder från  riksdagens
sida  med  anledning av  de  nu  aktuella
motionerna   kan   därmed   inte    anses
föreligga.
Med  det anförda föreslår utskottet  att
motion  2001/02:L34 yrkandena 16  och  17
skall avslås.

Tjänster i allmänhetens intresse

Utskottets förslag i korthet
Riksdagen  bör  avslå ett motionsyrkande
i    vilket   motionärerna   begär    en
konsumentstrategi   vad    gäller    den
avreglerade el- och telesektorn.

Bakgrund

Med   tjänster  i  allmänhetens  intresse
eller  s.k.  nödvändighetstjänster  avses
bl.a.      telekommunikationer,     post,
transporter, elektricitet samt radio  och
TV.  Dessa  tjänster har till övervägande
del tidigare tillhandahållits i offentlig
regi  både i Sverige och i övriga Europa.
Under   senare   år  har  dock   alltfler
marknader öppnats för konkurrens,  vilket
inneburit   att  verksamheten   i   såväl
Sverige  som  i andra medlemsstater  till
större  delen numera sker på  kommersiell
basis. Syftet har varit att effektivisera
verksamheten,  utöka  utbudet  och  sänka
priserna  för  konsumenterna.  Åtgärderna
har    också    varit    ett    led     i
ansträngningarna att höja den  europeiska
ekonomins  konkurrenskraft.  Förändringen
innebär  inte att den offentliga  sektorn
släppt  kontrollen  över  denna  typ   av
tjänster utan att kontrollen sker i andra
former.

Skrivelsen

I   skrivelsen  anförs  att  den  svenska
linjen     är     att    den     pågående
liberaliseringen    av     tjänster     i
allmänhetens   intresse   inom   EU   bör
fortsätta  eftersom den  medför  fördelar
för  konsumenterna i form av lägre priser
och  större  utbud. När  sådana  tjänster
liberaliseras  inom EU  till  förmån  för
ökad  konkurrens och lägre  priser  skall
Sverige verka för att konsumentintressena
beaktas  fullt  ut  och  i  samma   takt.
Sverige   skall  vidare  verka  för   att
tillgång  för  alla säkras.  Studier  och
utvärderingar  som belyser effekterna  av
liberaliseringen av denna typ av tjänster
bör genomföras på EU-nivå.

Motionen

Kia  Andreasson m.fl. (mp) anser i motion
2001/02:L34    att   ett    område    där
konsumenternas   hälsa   för   närvarande
hänger  i  luften är den avreglerade  el-
och  telesektorn. Från att ha  varit  ett
samhällsansvar  har denna sektor,  anförs
det  i  motionen, övergått  till  privata
aktörer,  som inte har ett samhällsansvar
att  i första hand se till konsumenternas
intressen utan att se till bolagets  egna
ekonomiska vinster. I motionen begärs ett
tillkännagivande  om att  det  behövs  en
övergripande konsumentstrategi vad gäller
utbyggnaden av el- och telesektorn,  dvs.
dragningen  av elledningar,  uppbyggnaden
av master och basstationer (yrkande 6).

Utskottets ställningstagande

Utskottet  delar regeringens  uppfattning
och   anser   att  det  är  viktigt   att
konsumentintressena beaktas i samband med
avregleringar  av  nödvändighetstjänster.
Som  framhålls i skrivelsen måste  därvid
säkerställas    att   informationen    om
tjänsterna är relevant och begriplig  och
att   avtalsvillkoren  är   skäliga   och
möjliggör byte av tjänsteföretag. Det  är
dessutom  angeläget att en konsument  som
hamnar i tvist med en leverantör lätt kan
få    sin    sak   prövad.   Ett    annat
grundläggande   krav    är    att    alla
konsumenter   skall  ha   tillgång   till
tjänsterna. Som framhålls i skrivelsen är
det inte självklart att marknadskrafterna
helt  och fullt klarar av detta  på  egen
hand och att åtgärder från det offentliga
kan komma att behövas i vissa fall.
Enligt    regeringens   bedömning    bör
studier     och     utvärderingar      av
liberaliseringens      effekter       för
konsumenterna  genomföras på  EU-nivå.  I
det  sammanhanget  kan  påminnas  om  att
regeringen  nyligen givit Konsumentverket
i    uppdrag   att   i   samarbete    med
Konkurrensverket        och        övriga
sektorsmyndigheter   göra    systematiska
studier  av vilka konsekvenser de nyligen
konkurrensutsatta  marknaderna  har  fått
och i framtiden kan få för konsumenterna.
Under  år  2002 skall, enligt  uppdraget,
elmarknaden prioriteras.
I   avvaktan   på  resultatet   av   det
pågående   och   aviserade   arbetet   är
utskottet  inte berett att förorda  någon
riksdagens åtgärd med anledning av motion
2001/02:L34  yrkande 6,  som  därför  bör
avslås.

Alternativ tvistlösning utanför domstol

Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden  som
rör   alternativ  tvistlösning   utanför
domstol.  Utskottet anser att  det  inte
föreligger   någon  motsättning   mellan
regeringen och motionärerna.

Bakgrund

Inom EG och EU har alltsedan 1980-talet i
en  rad  skilda sammanhang uppmärksammats
de  problem som kan möta konsumenter  när
det gäller möjligheten att hävda sin rätt
i  gränsöverskridande tvister på den inre
marknaden.  Inriktningen på  området  har
varit att underlätta för konsumenter  att
få   sin  rätt  prövad  och  att  undvika
långdragna och dyra förfaranden.
Kommissionen antog år 1993 en grönbok som
bl.a.  syftade  till att utgöra  underlag
för  fortsatta diskussioner om  problemet
med   att   ge  tillgång  till   rättslig
prövning  för  alla  medborgare  på  lika
villkor i alla medlemsländer, KOM  (1993)
576  slutlig. I grönboken lades fram  ett
antal   förslag  till  hur  lösandet   av
gränsöverskridande  konsumenttvister  kan
underlättas,   både  på   kollektiv   och
individuell nivå. Bland dessa förslag kan
nämnas förbudsförelägganden med giltighet
i   hela   gemenskapen   och   förenklade
tvistlösningsförfaranden   utom   domstol
(s.k.   Alternative  Dispute  Resolution,
ADR).
På  grundval  av 1993 års grönbok  antog
kommissionen   i   februari   1996    ett
meddelande med en handlingsplan  angående
tvistlösning  på  konsumentområdet,   KOM
(96)  13 slutlig. I handlingsplanen lades
fram  olika förslag till åtgärder i syfte
att bl.a. underlätta tvistlösning utanför
domstol.       Ett       utomprocessuellt
tvistlösningsorgan     måste,      enligt
handlingsplanen,   ha  förtroende   bland
konsumenterna. Det är också  viktigt  att
ett  sådant  organ är oberoende  och  att
förfarandet är offentligt.
1996  års  handlingsplan följdes  upp  i
mars  1998  genom att kommissionen  antog
ett    meddelande   om    reglering    av
konsumenttvister  utanför   domstol   med
syfte   att   uppmuntra  och   underlätta
reglering  av  konsumenttvister  på   ett
tidigare stadium, KOM (1998) 198 slutlig.
Meddelandet bestod av två delar, dels  en
rekommendation  (nr  98/257/EG)   om   de
principer  som  skall  tillämpas  av   de
instanser    som    är   ansvariga    för
förfaranden     för     reglering      av
konsumenttvister utanför domstol, dels en
europeisk  reklamationsblankett.   Enligt
kommissionens  rekommendation  måste  ett
sådant   organ   följa   principerna   om
oberoende,   öppenhet,   kontradiktoriskt
förfarande,   effektivitet,    legalitet,
frihet och representation.
Rådet     antog,     på    kommissionens
initiativ,  i mars 2000 en resolution  om
ett    gemenskapstäckande   nätverk    av
nationella   instanser  för  utomrättslig
reglering  av konsumenttvister,  EEJ-net.
Kontaktpunkter,  s.k.  clearing   houses,
skall  utses  i  varje  medlemsstat,  och
avsikten är att konsumenterna skall kunna
få     information     och     råd     om
tvistlösningsorgan                    och
tvistlösningsprocedurer utanför domstol i
andra  medlemsstater. Konsumenterna skall
också  kunna  få hjälp med den  särskilda
europeiska   reklamationsblanketten.    I
Sverige  är Konsument Europa, en  del  av
Konsumentverket,  en sådan  kontaktpunkt.
Nätverket  trädde  i funktion  i  oktober
2001.    I    februari   2001   lanserade
komissionen   också   ett   nätverk   för
gränsöverskridande  tvistlösning  utanför
domstol   när   det  gäller   finansiella
tjänster, FIN-net. Nätverket syftar  till
att  garantera informationsutbyte så  att
klagomål  handläggs så snabbt,  effektivt
och   professionellt  som  möjligt.  Till
skillnad från vad som gäller för  EEJ-net
finns  inte  några  kontaktpunkter   utan
meningen      är      att      respektive
tvistlösningsorgan     skall      hänvisa
konsumenten till rätt organ i  den  andra
medlemsstaten.  Konsument  Europa   ingår
även i FIN-net.
Kommissionen  överlämnade den  22  april
2002 en grönbok om alternativa system för
tvistlösning inom civil- och handelsrätt,
KOM  (2002) 196. Syftet med grönboken  är
att  inleda  en  bred diskussionen  bland
medlemsstaterna och andra berörda  parter
om  en rad olika juridiska frågor rörande
alternativ tvistlösning.

Skrivelsen

I   skrivelsen   anför   regeringen   att
utvecklingen  inom  EU  när  det   gäller
konsumenternas      möjligheter      till
tvistlösning utom domstol varit  positiv.
De  system  som  har  inrättats  för  att
hjälpa     konsumenterna     att     lösa
gränsöverskridande tvister verkar,  menar
regeringen,  ha goda förutsättningar  att
fungera  på  ett bra sätt.  Sverige  bör,
anförs  det i skrivelsen, ha som mål  och
inriktning   att   stödja   insatser   på
gemenskapsnivå och på internationell nivå
i  syfte att konsumenterna skall kunna få
sin rätt prövad på ett enkelt, snabbt och
billigt sätt.

Motionerna

I   motion   2001/02:L29  anser  Christel
Anderberg m.fl. (m) att en bättre  modell
dn  domstolsprocesser är  att  anamma  de
moderna   principerna  för   utomrättslig
lösning    av   konsumenttvister,    s.k.
alternative   dispute  resolution,   ADR.
Motionärerna ställer sig därför bakom det
nyligen    inrättade    nätverket     för
utomrättslig           gränsöverskridande
tvistlösning som, anförs det i  motionen,
ger   konsumenterna  egenmakt  att   lösa
problem  utan  att  gå  till  domstol.  I
motionen  begärs  ett tillkännagivande  i
enlighet härmed (delvis).
Kia   Andreasson  m.fl.  (mp)  anför   i
motion   2001/02:L34  att  med  en   ökad
rörlighet över gränserna uppkommer  behov
av    att    underlätta    konsumenternas
möjligheter  att lösa olika  tvister  med
näringsidkarna. Om det skall vara  enkelt
för  konsumenterna att få sin rätt prövad
bör  det också, enligt motionärerna, vara
enkelt att hitta rätt instans. I motionen
begärs  ett tillkännagivande om  att  man
bör  kunna  vända sig till samma  instans
oavsett om köpet gjorts i Sverige eller i
något annan EU-land (yrkande 18).

Utskottets ställningstagande

Vad  först gäller motion 2001/02:L29  har
utskottet inte någon annan uppfattning än
motionärerna vad gäller det  angelägna  i
att skapa tvistlösningsmekanismer i vilka
särskilt  gränsöverskridande tvister  kan
lösas  på ett enkelt, billigt och  snabbt
sätt.  Mot bakgrund av vad som  anförs  i
skrivelsen  framgår att  även  regeringen
har  samma  inställning i frågan,  varför
det   enligt   utskottets   mening   inte
föreligger  behov  av någon  åtgärd  från
riksdagens   sida   med   anledning    av
motionen, som därför bör avslås såvitt nu
är ifråga.
Inte   heller  när  det  gäller   motion
2001/02:L34  yrkande 18 kan utskottet  av
samma   skäl   finna  skäl   till   någon
riksdagens  vidare åtgärd.  Motionen  bör
därför avslås.

Tillämplig lag i utomobligatoriska
tvister

Utskottets förslag i korthet
Riksdagen  bör  avslå ett motionsyrkande
vari  begärs  ett  tillkännagivande   om
inriktningen på regeringens  arbete  vad
gäller      tillämplig       lag       i
utomobligatoriska   tvister.   Utskottet
förutsätter   att   regeringen   i   det
fortsatta  arbetet beaktar de synpunkter
som    framförs   i   motionen.   Jämför
reservation nr 11 (v, fp).

Bakgrund

Bestämmelser   om   tillämplig   lag    i
avtalsförhållanden finns  i  konventionen
den  19  juni 1980 om tillämplig lag  för
avtalsförpliktelser,       den       s.k.
Romkonventionen.     Utgångspunkten     i
konventionen är att parterna  har  frihet
att  själva  välja vilket lands  lag  som
skall  vara tillämplig. Om parterna  inte
har   valt  någon  lag,  skall  den   lag
tillämpas   som   avtalet   har   närmast
anknytning    till.   När   det    gäller
konsumentavtal  finns i artikel  5  vissa
skyddsregler  som innebär  att  parternas
lagval  inte får innebära att konsumenten
berövas det skydd som tillförsäkras honom
eller henne enligt tvingande regler i det
land  där  konsumenten  har  sin  vanliga
vistelseort.    Om   parterna    i    ett
konsumentavtal  inte  har  avtalat  något
särskilt  i lagvalsfrågan skall  lagen  i
konsumentens hemland tillämpas.
För  närvarande pågår inom  kommissionen
överväganden   som   syftar   till    att
Romkonventionen skall göras om till en EU-
förordning.
Frågan    om    tillämplig     lag     i
utomobligatoriska förhållanden, dvs.  där
det  inte  råder  något avtalsförhållande
mellan  parterna,  är  inte  lag-   eller
konventionsreglerad. I de flesta av  EU:s
medlemsländer   har   dock    i    praxis
utvecklats en princip, den s.k. lex  loci
delicti-principen, som innebär att  lagen
i   det   land   där   den   skadegörande
handlingen  företas  skall  tillämpas.  I
vissa  situationer kan dock det problemet
uppstå  att  den skadegörande  handlingen
företas  i  ett  annat land  än  det  där
skadan  uppkommer. Så kan exempelvis  bli
fallet   vid  förtal  i  massmedier   med
internationell  spridning,   miljöfarliga
utsläpp  och databrottslighet.  Problemet
har   lösts   på  olika   sätt   i   EU:s
medlemsländer.  I  vissa  länder  är  det
avgörande     kriteriet      var      den
skadeståndsgrundande handlingen utfördes,
medan det i andra länder är avgörande var
den   skadelidande  har   sitt   hemvist.
Ytterligare en kategori är de länder  som
låter  den  skadelidande  välja  den  för
honom   eller   henne  mest  fördelaktiga
lagen.  I  svensk rätt är rättsläget  för
närvarande osäkert.
Under  det senaste decenniet har  frågan
om    en   reglering   på   EU-nivå    av
lagvalsfrågan     i     utomobligatoriska
förhållanden    diskuterats    i    olika
sammanhang.  Något formellt  förslag  har
ännu   inte   lagts  fram.   Kommissionen
presenterade  dock den  3  maj  2002  ett
utkast  till en förordning om  tillämplig
lag  för utomobligatoriska förpliktelser.
Syftet  med  utkastet är  att  inleda  en
diskussion  om  en  gemenskapsrättsakt  i
ämnet. Enligt huvudregeln i utkastet till
förordning  skall tillämplig lag  för  en
utomobligatorisk     förpliktelse     som
härleder sig från en skadeståndsgrundande
handling vara lagen i det land där skadan
uppkom,   oavsett  i  vilket   land   den
händelse som orsakade skadan ägde rum och
oavsett  i  vilket  land  eller  i  vilka
länder den indirekta skadan uppkom.
Vad    gäller    tillämplig    lag     i
utomobligatoriska    förpliktelser    som
härleder   sig   från  en  kränkning   av
privatlivet   eller  personlighetsskyddet
eller från ärekränkning skall lagen i det
land  där den som lidit skadan hade  sitt
hemvist    vid   tidpunkten    för    den
skadeståndsgrundande   handlingen    vara
tillämplig.
Kommissionen  har uppmanat alla  berörda
parter  att senast i mitten av  september
2002  lämna  synpunkter på  utkastet  och
dess   lagvalsregler.  Utkastet  och   de
synpunkter  som  framförs kommer,  enligt
vad  som  anförs i utkastet, att  beaktas
vid  den  fortsatta  beredningen  av   en
kommande rättsakt på området.

Motionen

I  motion  2001/02:L32 påpekar Ana  Maria
Narti  m.fl. (fp) att skyddet för  tryck-
och yttrandefriheten inom EU befinner sig
på   mycket  varierande  nivå   och   att
möjligheterna         att         angripa
nyhetsförmedling och samhällsdebatt genom
krav  på  skadestånd i  domstol  i  flera
länder  är  långt  mer vidsträckta  än  i
Sverige.   Vilket  lands   lag   som   är
tillämplig     kan     således,     menar
motionärerna,   få  stor  betydelse   för
huruvida  nyhetsförmedlingens,  debattens
och  konstens  frihet  är  skyddad  eller
inte. I motionen argumenteras för att det
internationellt privaträttsliga regelverk
som nu övervägs inom EU skall utformas på
så  sätt att det är sändarlandets lag som
skall  vara  tillämplig och således  inte
lagstiftningen   i   den    skadelidandes
hemland.   En   motsatt   ordning    kan,
framhåller  motionärerna,  innebära   att
makthavare  i länder med ett svagt  skydd
för press- och yttrandefrihet kan sätta i
system    att   angripa   internationella
kritiker i domstolar där lagen ger  stora
möjligheter   att   få  kritiker   ålagda
skadeståndsskyldighet –   skadestånd  som
sedan   myndigheterna  i   andra   länder
förväntas att driva in. I motionen begärs
tillkännagivanden om att den i de svenska
grundlagarna  fastlagda synen  på  tryck-
och  yttrandefrihet skall vara vägledande
för  regeringen  i det fortsatta  arbetet
inom  EU-samarbetet vad gäller frågor  om
tillämplig   lag   i   gränsöverskridande
tvister  (yrkande 1). Motionärerna  begär
även  ett  tillkännagivande  om  att  EU-
regler  om  tillämplig lag  kan  innebära
risker  för  tryck- och  yttrandefriheten
(yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Enligt     utskottets    mening     pekar
motionärerna    på    en    viktig    och
intresseväckande frågeställning som varit
föremål  för diskussion runt om i  Europa
under  senare  år. Utskottet  förutsätter
att    regeringen   i    den    fortsatta
beredningen  av  frågan noga  beaktar  de
synpunkter  som  förts  fram  i  den   nu
aktuella   motionen,   utan   att   något
tillkännagivande   kommer   till   stånd.
Motionsspörsmålet  är   emellertid   inte
renodlat     konsumenträttsligt      utan
aktualiserar      en      rad       olika
frågeställningar    på     civil-     och
processrättens  område. Med  hänsyn  till
detta   är utskottet inte berett att,  på
förevarande   underlag   och   i    detta
sammanhang,   förorda   något    särskilt
uttalande   eller   annan   åtgärd   från
riksdagens   sida   med   anledning    av
motionen.
Med  det anförda föreslår utskottet  att
motion 2001/02:L32 skall avslås.

Ekologiskt hållbara konsumtions- och
produktionsmönster

Utskottets förslag i korthet
Riksdagen  bör  avslå ett motionsyrkande
som   gäller  en  strategi  för  hållbar
utveckling.   Resultatet   av   den   av
regeringen  aviserade  utvärderingen  av
miljömålet   i  konsumentpolitiken   bör
först   avvaktas  innan   utskottet   är
berett   att  överväga  något  initiativ
från riksdagens sida.

Bakgrund

Som   redovisats  inledningsvis   innebär
miljömålet  inom  konsumentpolitiken  att
sådana          konsumtions-          och
produktionsmönster  skall  utvecklas  som
minskar  påfrestningarna  på  miljön  och
bidrar   till   en  långsiktigt   hållbar
utveckling.   Miljömålet  beslutades   av
riksdagen  år  1995  (prop.  1994/95:140,
bet.   LU32,   rskr.   438).   2001   års
konsumentpolitiska   beslut    föranledde
ingen     förändring    av    miljömålets
formulering. Bakom miljömålets  införande
låg   en   strävan  att  starkare  betona
sambandet  mellan konsumtion  och  miljö.
Det     ansågs     vara     en     viktig
konsumentpolitisk  uppgift  att   försöka
uppnå   sådana   konsumtionsmönster   som
belastar  miljön  så  lite  som  möjligt.
Vidare  betonades vikten av  att  påverka
även produktionen i denna riktning.
År     1998    överlämnade    regeringen
skrivelse  1997/98:67  Konsumenterna  och
miljön  –  en  handlingsplan för  hållbar
utveckling  till  riksdagen.  I  den   då
aktuella skrivelsen lade regeringen  fram
en  handlingsplan  för  arbetet  med  att
uppfylla miljömålet. Planen utgjorde  ett
led   i  arbetet  att  uppnå  en  hållbar
utveckling och syftade till att inleda en
process vars syfte var att uppmuntra  och
underlätta för hushållen att ta ett  ökat
ansvar        för       miljön        och
resurshushållningen.           Skrivelsen
föranledde  ingen erinran från riksdagens
sida (bet. 1999/2000:LU21, rskr.  220).
I  januari  2002 överlämnade  regeringen
skrivelse  2001/02:68 med en lägesrapport
om  det  arbete som regeringen  och  dess
myndigheter   bedrivit  för   att   uppnå
miljömålet  i  konsumentpolitiken.   Inte
heller  denna skrivelse föranledde  någon
erinran   från  riksdagens   sida   (bet.
2001/02:LU18).   Avsikten   är   att   en
utvärdering av miljömålet skall redovisas
för riksdagen under år 2002.

Skrivelsen

I  skrivelsen  anförs att  Sverige  skall
fortsätta  att verka för att EU  anlägger
ett     konkret    miljöperspektiv     på
konsumentfrågorna och för att  det  skall
utvecklas   en  strategi  för  ekologiskt
hållbar utveckling inom konsumentsektorn.
En sådan strategi bör, enligt regeringen,
uppmärksamma förbättrad miljöinformation,
varuprovning    och    kunskapsuppbyggnad
avseende   sambanden  mellan   hushållens
agerande och påverkan på hälsa och miljö.

Motionen

I  motion  2001/02:L34 av Kia  Andreasson
m.fl.  (mp) anförs att det i och för  sig
är  positivt med en strategi  på  EU-nivå
för    ekologiskt   hållbar   utveckling.
Enligt  motionärerna  når  Sverige   dock
förmodligen snabbare framsteg om en sådan
strategi först utvecklas för den  svenska
konsumentpolitiken. I motionen begärs ett
tillkännagivande om att en  strategi  för
hållbar utveckling skall utformas för den
svenska     konsumentpolitiken      innan
regeringen  verkar  för  att   EU   skall
anlägga  ett  konkret miljöperspektiv  på
konsumentfrågorna (yrkande 19).

Utskottets ställningstagande

Den      av     regeringen     aviserade
utvärderingen    av    miljömålet    inom
konsumentpolitiken  bör  först   avvaktas
innan  utskottet är berett  att  överväga
något initiativ från riksdagens sida  med
anledning  av motion 2001/02:L34  yrkande
19, som därför bör avslås.





Reservationer



1.Principiella frågor (punkt 1)

av    Christel   Anderberg,   Elizabeth
Nyström,  Berit  Adolfsson  och  Anders
Sjölund (alla m).
Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin    mening    vad   som    anförs    i
reservationen.

Riksdagen    bifaller    därmed    motion
2001/02:L29 i denna del.

Ställningstagande

Enligt  vår mening är det nu hög tid  för
en  annan  grundsyn på konsumentpolitiken
inom EU än den som kommer till uttryck  i
skrivelsen.
Inriktningen  på  konsumentpolitiken  på
det  nationella  planet syftar  till  att
genom centralisering skapa ett system för
styrande  av  konsumenternas  val.  Detta
innebär  att konsumenternas egen  förmåga
förringas  och  att  varor  och  tjänster
fördyras  eftersom  producenternas  extra
kostnader  övervältras på  konsumenterna.
Vi kan, mot bakgrund av vad som anförs  i
skrivelsen, med beklagande konstatera att
regeringen  avser att lägga  inriktningen
av den nationella konsumentpolitiken till
grund även för arbetet på EU-nivå.
Vi  anser att tron på den enskildes egen
förmåga  är  en  grundbult  i  ett   sunt
samhälle.   En   modern  konsumentpolitik
måste  därför  ge människor  utrymme  att
själva   fatta   egna   beslut   om   sin
konsumtion.      När     beslutanderätten
överflyttas   från   konsumenterna   till
statliga        eller        överstatliga
organisationer   skapas   en   konstgjord
konsumentmakt,  vilket i  sin  tur  leder
till   att   den   enskilde  konsumentens
möjligheter   till  eget  beslutsfattande
minskar.  Konsumentpolitiken  på  EU-nivå
bör   vara  inriktad  på  att   öka   den
konkurrensutsatta  marknaden,  att  vidga
området för privat näringsverksamhet, att
avveckla  offentliga  monopol   och   att
minska      offentligt      ägande      i
näringsverksamhet. Det är vidare  viktigt
att    regeringen   i   det    europeiska
samarbetet   verkar  för   avregleringar,
decentralisering av beslutsfattandet  och
en väl fungerande inre marknad.
Inriktningen  av regeringens  arbete  på
det    konsumentpolitiska   området   bör
utformas  i enlighet med den principiella
inställning som nu har redovisats.
Vad  som sålunda anförts i reservationen
bör  riksdagen,  med bifall  till  motion
2001/02:L29 i denna del, som  sin  mening
ge regeringen till känna.

2.Lagstiftning (punkt 2)

av    Tanja   Linderborg   och    Tasso
Stafilidis (båda v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin    mening    vad   som    anförs    i
reservationen.

Riksdagen   bifaller  därmed   motionerna
2001/02:L30  yrkande 1 och  2001/02:  L34
yrkandena 1–3.

Ställningstagande

Regeringen  ger i skrivelsen uttryck  för
en  positiv inställning till ett framtida
harmoniserat  konsumentskydd   inom   EU.
Detta kan vi inte tolka på annat sätt  än
att   regeringen  nu  avser  att   frångå
principen om att Sverige skall verka  för
att EU-lagstiftningen på konsumentområdet
utformas  som  minimiregler  för  att   i
stället    förespråka   en   harmoniserad
konsumentskyddslagstiftning på EU-nivå.
Vi delar inte regeringens uppfattning  i
denna   fråga.  Enligt  vår   uppfattning
kommer   den   av  regeringen   förordade
inriktningen  att föra med sig  nackdelar
för  konsumenterna och göra det  omöjligt
eller  i  varje fall mindre  meningsfullt
att    uppställa   eller   behålla    ett
konsumenträttsligt skydd som är högre  än
vad  som  gäller  i andra  medlemsländer.
Nivån  på  konsumentskyddet kommer  också
att    bli   en   förhandlingsfråga   där
flertalet  övriga medlemsstater sannolikt
inte  kommer att acceptera nivån  på  det
svenska  konsumentskyddet. Det föreligger
därför  stor risk för att Sverige  kommer
att     tvingas     att     sänka     sin
konsumentskyddsnivå.
Regeringen  bör mot denna bakgrund  även
fortsättningsvis  verka   för   att   EU-
lagstiftningen     på    konsumentområdet
utformas  som minimiregler och att  ingen
medlemsstat   skall  behöva   sänka   sin
konsumentskyddsnivå.
Vad  som sålunda anförts i reservationen
bör riksdagen, med bifall till motionerna
2001/02:L30  yrkande  1  och  2001/02:L34
yrkandena   1–3,  som   sin   mening   ge
regeringen till känna.

3.Konsumentinflytande (punkt 3)

av    Christel   Anderberg,   Elizabeth
Nyström,  Berit  Adolfsson  och  Anders
Sjölund (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin    mening    vad   som    anförs    i
reservationen.

Riksdagen    bifaller    därmed    motion
2001/02:L29  i  denna  del  samt   avslår
motionerna  2001/02:L31  yrkande  1   och
2001/02:L34 yrkandena 7 och 8.

Ställningstagande

Vi  vill  framhålla det angelägna  i  att
konsumentorganisationerna              är
självständiga och att de inte blir bundna
till  en  nationell  regering  eller  kan
misstänkas  för att inte vara  oberoende.
Kravet på medfinansiering och precisering
av  konsumentprojekt  vid  beviljande  av
ekonomiskt  stöd är därför av stor  vikt.
Regeringen bör i det kommande arbetet med
att   utarbeta  ett  nytt  rambeslut  med
regler för beviljande av ekonomiskt  stöd
till     konsumentorganisationer      och
konsumentprojekt på EU-nivå verka för att
regelverket  inte  luckras  upp  så   att
finansiellt  stöd  kan  utgå  utan  klara
grunder eller metoder för uppföljning.

Vad som sålunda anförts i reservationen
bör riksdagen, med bifall till motion
2001/02:L29 i denna del, som sin
mening ge regeringen till känna.
Ställningstagandet innebär att
riksdagen bör avslå motionerna
2001/02:L31 yrkande 1 och 2001/02:L34
yrkandena 7 och 8.

4.Livsmedelsfrågor (punkt 7)

av    Rolf   Åbjörnsson   (kd),   Kjell
Eldensjö (kd) och Viviann Gerdin (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 7 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin    mening    vad   som    anförs    i
reservationen.

Riksdagen   bifaller  därmed   motionerna
2001/02:L28  yrkande  3  och  2001/02:L33
samt    avslår   motionerna   2001/02:L31
yrkande 2, 2001/02:L34 yrkandena  12  och
13,    2000/01:MJ257   yrkande   4    och
2001/02:So637 yrkande 14 i denna del.

Ställningstagande

Som  framhålls  i motionerna  2001/02:L28
yrkande  3  och  2001/02:L33  är  fullgod
livsmedelsinformation  en   grundläggande
förutsättning  för  att  människor  skall
kunna utnyttja sin konsumentmakt. Det  är
således viktigt att konsumentkraven sätts
mer  i fokus på livsmedelsområdet och att
konsumenterna  informeras om  livsmedlens
ursprung  och  innehåll och om  eventuell
förekomst  av genmodifierade  organismer.
Regeringen  bör  därför verka  kraftfullt
inom  EU  för att ursprungsmärkningen  av
livsmedel  utvecklas och att märkning  av
genmodifierade  livsmedel   kommer   till
stånd.
En   särskild  fråga  som  särskilt  bör
uppmärksammas   i  detta  sammanhang   är
ursprungsmärkning   av   kött.   I    dag
förekommer  visserligen ursprungsmärkning
av  nötkött,  vilket är ett steg  i  rätt
riktning. Enligt vår uppfattning bör dock
även   andra   köttslag  ursprungsmärkas.
Regeringen  bör verka aktivt för  att  en
sådan märkningsordning införs på EU-nivå.
Vad  som sålunda anförts i reservationen
bör riksdagen, med bifall till motionerna
2001/02:L28 yrkande 3 och 2001/02:L33 och
med   avslag  på  motionerna  2001/02:L31
yrkande 2, 2001/02:L34 yrkandena  12  och
13,    2000/01:MJ257   yrkande   4    och
2001/02:So637 yrkande 14 i denna del, som
sin mening ge regeringen till känna.

5.Livsmedelsfrågor (punkt 7)

av    Tanja   Linderborg   och    Tasso
Stafilidis (båda v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 7 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin    mening    vad   som    anförs    i
reservationen.

Riksdagen    bifaller    därmed    motion
2001/02:L34   yrkande  13   samt   avslår
motionerna    2001/02:L28   yrkande    3,
2001/02:L31   yrkande   2,   2001/02:L33,
2001/02:L34   yrkande  12,  2000/01:MJ257
yrkande 4 och 2001/02:So637 yrkande 14  i
denna del.

Ställningstagande

Osäkerheten     kring     genmanipulerade
livsmedel  är  enligt vår mening  alltför
stor.  För  att hinna få fram ett  bättre
vetenskapligt  underlag  för  att  bedöma
riskerna på både kort och lång sikt  samt
för  att  ge  mer tid för  utformning  av
system   för  övervakning  av   genetiskt
utsläpp  bör  ett moratorium införas  för
genmanipulerade livsmedel inom  hela  EU.
Regeringen bör i EU-samarbetet verka  för
att ett sådant moratorium införs.
Vad  som sålunda anförts i reservationen
bör  riksdagen,  med bifall  till  motion
2001/02:L34 yrkande 13 och med avslag  på
motionerna    2001/02:L28   yrkande    3,
2001/02:L31   yrkande   2,   2001/02:L33,
2001/02:L34   yrkande  12,  2000/01:MJ257
yrkande 4 och 2001/02:So637 yrkande 14  i
denna  del,  som sin mening ge regeringen
till känna.

6.Märkning (punkt 9)

av    Christel   Anderberg,   Elizabeth
Nyström,  Berit  Adolfsson  och  Anders
Sjölund (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi   anser  att utskottets förslag  under
punkt 9 borde ha följande lydelse:

Riksdagen   tillkännager  för  regeringen
som   sin   mening  vad  som   anförs   i
reservationen.

Riksdagen    bifaller    därmed    motion
2001/02:L29 i denna del.

Ställningstagande

Många konsumenter efterfrågar i dag varor
med  märkning  av olika slag,  exempelvis
etisk märkning, jämställdhetsmärkning och
miljömärkning.  Denna speciella  form  av
varumärkning  bör,  enligt  vår   mening,
tillåtas  att  vara ett konkurrensverktyg
snarare  än  ett  statligt kontrollmedel.
Lagstadgade   krav  på  märkning   medför
kostnader för konsumenterna samtidigt som
effekterna    av   sådan   märkning    är
svårkontrollerade  på mikronivå.  Seriösa
företag övervakar själva sin tillverkning
och informerar sina kunder om hur varorna
tillverkats   samtidigt   som    medvetna
konsumenter  väljer  bäst  själva   vilka
företag som producerar sina varor på  ett
sätt  som passar konsumenternas intressen
och val. Enligt vår uppfattning är därför
självreglering  och  god  branschsedvänja
bättre än lagar och regler om märkning.
Vad  som sålunda anförts i reservationen
bör  riksdagen,  med bifall  till  motion
2001/02:L29 i denna del, som  sin  mening
ge regeringen till känna.

7.Konkurrens (punkt 10)

av    Christel   Anderberg,   Elizabeth
Nyström,  Berit  Adolfsson  och  Anders
Sjölund (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 10 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin    mening    vad   som    anförs    i
reservationen.

Riksdagen    bifaller    därmed    motion
2001/02:L29 i denna del och avslår motion
2001/02:So637 yrkande 14 i denna del.

Ställningstagande

Som framhålls i motion 2001/02:L29 är fri
konkurrens  på  lika  villkor  en  viktig
förutsättning  för  att  marknadsekonomin
skall fungera. Konkurrens är, enligt  vår
mening,   den  bästa  garantin  för   att
konsumenterna skall få så bra  varor  som
möjligt. Konkurrens är också av avgörande
betydelse för den internationella styrkan
hos  svenskt näringsliv som skapas av att
konkurrensen       upprätthålls        på
hemmamarknaden.  Regeringens  arbete  bör
därför  inriktas  på  att  verka  för  en
stärkt konkurrenspolitik inom EU.
Vad  som sålunda anförts i reservationen
bör  riksdagen,  med bifall  till  motion
2001/02:L29 i denna del och med avslag på
motion  2001/02:So637 yrkande 14 i  denna
del,  som  sin mening ge regeringen  till
känna.

8.Konkurrens (punkt 10)

av Ana Maria Narti (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att utskottets förslag  under
punkt 10 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin    mening    vad   som    anförs    i
reservationen.

Riksdagen    bifaller    därmed    motion
2001/02:So637 yrkande 14 i denna del  och
avslår motion 2001/02:L29 i denna del.

Ställningstagande

I  likhet  med  vad som anförs  i  motion
2001/02:So637  yrkande 14 anser  jag  att
konkurrenspolitiken     bör      skärpas.
Regeringen bör vidare inom EU  verka  för
mer      frihandel     och     avskaffade
handelshinder  i  syfte att  uppnå  lägre
priser   och  ökad  valfrihet   för   den
enskilde.
Vad  som sålunda anförts i reservationen
bör  riksdagen,  med bifall  till  motion
2001/02:So637 yrkande 14 i denna del  och
med  avslag på motion 2001/02:L29 i denna
del,  som  sin mening ge regeringen  till
känna.

9.Ursprungslandsprincipen (punkt 11)

av    Tanja   Linderborg   och    Tasso
Stafilidis (båda v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 11 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin    mening    vad   som    anförs    i
reservationen.

Riksdagen    bifaller    därmed    motion
2001/02:L30 yrkande 2.

Ställningstagande

Ursprungslandsprincipen    innebär    att
näringsidkarna kan betrakta och  behandla
hela  EU  som en enda marknad och  bortse
från                            nationell
konsumentskyddslagstiftning.        Detta
innebär    att    själva    syftet    med
minimilagstiftning,        som        ger
medlemsländerna  en möjlighet  att  kunna
erbjuda     konsumenterna    en     högre
konsumentskyddsnivå,    urholkas.     Att
regeringen inte har något att invända mot
ursprungslandsprincipen  ligger   således
helt     i    linje    med    regeringens
kursomläggning   från   att   verka   för
minimilagstiftning  till  att  förespråka
ett harmoniserat konsumentskydd inom EU.
Enligt     vår    uppfattning     kommer
ursprungslandsprincipens         förmodat
positiva      inverkan       på       den
gränsöverskridande      konsumenthandelns
tillväxt    att    motverkas    av    att
konsumenterna drar sig för att köpa varor
och  tjänster  från utländska  företag  i
vetskap om att dessa företag inte behöver
följa      konsumentlagstiftningen      i
konsumentens hemland. Vi anser mot  denna
bakgrund  att  regeringen inom  EU  skall
verka  för att effektlandsprincipen  inte
överges       till       förmån       för
ursprungslandsprincipen      på       det
konsumenträttsliga området.
Vad  som sålunda anförts i reservationen
bör  riksdagen,  med bifall  till  motion
2001/02:L30 yrkande 2, som sin mening  ge
regeringen till känna.

10.        Obeställd e-postreklam
(punkt 12)

av    Tanja   Linderborg   (v),    Rolf
Åbjörnsson (kd), Tasso Stafilidis  (v),
Kjell  Eldensjö (kd) och Viviann Gerdin
(c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 12 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin    mening    vad   som    anförs    i
reservationen.

Riksdagen    bifaller    därmed    motion
2001/02:L28 yrkande 4.

Ställningstagande

Vi  delar uppfattningen som förs  fram  i
motion  2001/02:L28 att det  bör  införas
ett  förbud på EU-nivå mot att  sända  e-
postreklam  till konsumenter som  inte  i
förväg  har  samtyckt till  att  ta  emot
sådan   reklam.   Regeringen   bör   vara
pådrivande  inom  EU och verka  offensivt
för att ett sådant förbud snarast införs.
Vad  som sålunda anförts i reservationen
bör  riksdagen,  med bifall  till  motion
2001/02:L28 yrkande 4, som sin mening  ge
regeringen till känna.

11.        Tillämplig lag i
utomobligatoriska tvister (punkt 17)

av    Tanja   Linderborg   (v),   Tasso
Stafilidis  (v)  och  Ana  Maria  Narti
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser  att  utskottets förslag  under
punkt 17 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin    mening    vad   som    anförs    i
reservationen.

Riksdagen    bifaller    därmed    motion
2001/02:L32.

Ställningstagande

Som  framhålls  i motion  2001/02:L32  är
skyddet  för  tryck- och yttrandefriheten
olika   starkt   i   EU:s  medlemsländer.
Möjligheterna         att         angripa
nyhetsförmedling och samhällsdebatt genom
krav  på  skadestånd i domstol är  vidare
långt större i många medlemsländer än vad
som är fallet i Sverige. Vilket lands lag
som  är  tillämplig  i gränsöverskridande
tvister i utomobligatoriska förhållanden,
exempelvis  i  tvister  rörande  krav  på
skadestånd   med  anledning  av   påstått
förtal i internationella massmedier,  kan
således  få  stor betydelse för  huruvida
nyhetsförmedlingen,     debattens     och
konstens  frihet är skyddad  eller  inte.
Enligt   vår  mening  kan  bärande   skäl
anföras  till  stöd för att sändarlandets
lagstiftning  skall  vara  tillämplig   i
sådana situationer. En annan ordning  kan
nämligen    komma   att   innebära    att
makthavare  i länder med ett svagt  skydd
för press- och yttrandefrihet kan sätta i
system    att   angripa   internationella
kritiker  i domstolar i länder där  lagen
ger  stora  möjligheter att få kritikerna
ålagda skadeståndsskyldighet.
Kommissionen   har   alldeles    nyligen
presenterat ett utkast till förordning om
tillämplig         lagstiftning         i
utomobligatoriska  tvister.  Enligt   vår
uppfattning är det angeläget att den i de
svenska  grundlagarna fastlagda synen  på
tryck-    och     yttrandefriheten     är
vägledande för regeringen i den fortsatta
beredningen av kommissionens förslag. Det
är   vidare  viktigt  att  regeringen  är
medveten  om och beaktar att utformningen
av     den    framtida    internationellt
privaträttsliga lagstiftningen på EU-nivå
kan   innebära  risker  för  tryck-   och
yttrandefriheten.
Vad  som sålunda anförts i reservationen
bör  riksdagen,  med bifall  till  motion
2001/02:L32, som sin mening ge regeringen
till känna.


Särskilda yttranden


1. Produktsäkerhet
av    Tanja   Linderborg   och    Tasso
Stafilidis (båda v).
Vi   anser  att  det  är  angeläget   att
kärnsäkerheten   och  de  strålrelaterade
hälsofrågorna, bl.a. vad gäller  riskerna
med  strålning  från  mobiltelefoner  och
master  för  mobiltelefoni,  ges  en  hög
prioritet och lyfts fram i det europeiska
produktsäkerhetsarbetet.  Regeringen  bör
verka  för en hög konsumentskyddsnivå  på
området.
Mot bakgrund av det arbete som pågår  på
området  finner  vi för  närvarande  inte
tillräckliga   skäl  att  formellt   yrka
bifall  till motion 2001/02:L34 yrkandena
10  och 11. Vi avser dock att noga  följa
frågorna  och  återkomma i  saken  om  så
skulle visa sig erforderligt.

2. Standardisering

av    Tanja   Linderborg   (v),    Rolf
Åbjörnsson  (kd), Tasso Stafilidis  (v)
och Kjell Eldensjö (kd).
Som   framhålls   i  motion   2001/02:L28
yrkande   1   är   det   angeläget    att
funktionshindrades synpunkter  och  behov
beaktas     i     det     internationella
standardiseringsarbetet. Med hänsyn  till
att  inriktningen på regeringens  arbetet
på  området synes ligga väl i  linje  med
vad  som anförs i motionen saknas  enligt
vår  mening  skäl  att nu  formellt  yrka
bifall  till  motionsyrkandet.  Vi  avser
dock  att  noga  följa  utvecklingen   på
området   och  återkomma  i  ett   senare
sammanhang   om  det  skulle   visa   sig
erforderligt.

3. Global standardisering

av  Rolf  Åbjörnsson och Kjell Eldensjö
(båda kd).
I  likhet  med  vad som anförs  i  motion
2001/02:L28 yrkande 2 anser  vi  att  ett
aktivt  och offensivt engagemang med  hög
grad av konsumentinflytande från EU:s och
EU-ländernas   sida   i    det    globala
standardiseringsarbetet  är   den   bästa
garantin   för   att  säkerhetsnivån   på
produkterna blir hög. Globala  standarder
bör därför främjas av EU.
Även  om det i skrivelsen går att skönja
en  tvehågsen  attityd  från  regeringens
sida  när  det  gäller vikten  av  global
standardisering,   ser   vi   dock    för
närvarande inte någon avgörande  skillnad
i    synsätt   mellan   regeringen    och
motionärerna  när  det gäller  vikten  av
standardisering av global  nivå.  Vi  har
därför valt att inte formellt yrka bifall
till  motionen i denna del utan  avser  i
stället  att följa regeringens arbete  på
området  och återkomma om skäl för  detta
skulle framkomma.

4. Livsmedelsfrågor

av Ana Maria Narti (fp).
I  regeringens skrivelse 2001/02:148  Mål
och  inriktning  för det svenska  arbetet
med   konsumentfrågor   konstateras   med
tillfredsställelse  att   insatserna   på
livsmedelsområdet   har    blivit    mera
effektiva  inom  EU.  Jag  instämmer  och
påminner  om  det egna arbetet  inom  EU-
parlamentet framför allt med en  kontroll
av  produkterna  i hela produktionskedjan
från   jord   till  bord.  Det   kommande
direktivet  om  salmonella  är  också  en
internationell  framgång   för   Sveriges
liberaler.
Med  hänsyn till vad som anförs i motion
2000/01:MJ257  vill jag  understryka  att
konsumentskyddets problem inte än är helt
lösta.   Ett   tydligt   regelverk    som
tillämpas  enhetligt  i  hela  EU  kräver
också   vissa  ändringar  i  det  svenska
arbetet  med  kontroll  av  livsmedel  då
vissa  brister i dag finns i det  svenska
systemet.
Det  nuvarande  systemet har  skapat  en
hopplös  situation med snåriga  avgifter,
isärhållna  myndigheter med delat  ansvar
och  en extremt ojämn kontroll. De  stora
problemen  finns  i  kommunerna.  Somliga
kommuner  är  starka och har  en  utmärkt
tillsyn.   Men  cirka  en  tredjedel   av
kommunerna  har en bristfällig  kontroll.
Kommunerna   kontrollerar  dessutom   sig
själva. De skall kontrollera den mat  som
lagas  till de känsligaste människorna  –
barn,  sjuka och gamla. Sådana kök kräver
i  en  del andra europeiska länder  minst
fyra  oanmälda  besök per år.  I  Sverige
ligger  vi  i genomsnitt under ett  besök
per   år.  Det  finns  restauranger   och
storkök som inte sett besök på flera  år.
Säkerheten sätts härmed ur spel, och  den
slarvige  och farlige gynnas,  medan  den
skötsamma missgynnas.
Jag  anser  att det behövs en  nationell
myndighet  som kontrollerar  kedjan  från
jord  till  bord. Det nuvarande  systemet
med  delat ansvar mellan Jordbruksverket,
Livsmedelsverket   och    Socialstyrelsen
måste ersättas.

5. Marknadsföring och information

av    Tanja   Linderborg   och    Tasso
Stafilidis (båda v).
Grönboken      om      det       framtida
konsumentskyddet   inom   EU    är    för
närvarande föremål för överväganden  inom
EU:s  institutioner.  Vi  vill  framhålla
vikten  av att regeringen i detta  arbete
verkar  för att det även fortsättningsvis
skall  vara  möjligt  att  behålla  olika
nationella  särregleringar  som   innebär
restriktioner    för    barnreklam    och
marknadsföring av tobak och alkohol.  Det
är  även  angeläget att motionsspörsmålet
uppmärksammas i det pågående arbetet  med
anledning  av kommissionens förslag  till
förordning om säljfrämjande åtgärder.
Vi  utgår  från  att regeringen  beaktar
vad  som  nu  har anförts  utan  att  ett
formellt  tillkännagivande  kommer   till
stånd från riksdagens sida och har därför
valt  att  inte yrka bifall  till  motion
2001/02:L34  yrkande  14.  Vi  vill  dock
klargöra  att  vi avser  att  noga  följa
frågan   och   återkomma   i   saken   om
inriktningen  på  regeringens  arbete  så
skulle kräva.
BILAGA
Förteckning över behandlade förslag



Skrivelsen

I   regeringens   skrivelse   2001/02:148
presenterar regeringen sin syn på mål och
inriktning  för det svenska  arbetet  med
konsumentfrågor  i  EU  de  kommande  fem
åren.

Följdmotioner


2001/02:L28 av Kjell Eldensjö m.fl.  (kd)
vari   föreslås   att  riksdagen   fattar
följande beslut:

1.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att  från svensk sida inta en pådrivande
roll     i    fråga    om    att    inom
konsumentpolitikens områden  beakta  och
ta    till    vara    funktionshindrades
synpunkter.
2.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
värdet  av  en från EU:s sida aktiv  och
positiv     attityd     till      global
standardisering.
3.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
offensivt     svenskt     arbete     för
ursprungsmärkning  inom  EU   av   andra
köttslag än nötkött.
4.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att  påskynda arbetet inom EU vad gäller
införande    av    optin-lösning     för
obeställd e-postreklam.

2001/02:L29 av Christel Anderberg m.fl.
(m) vari föreslås att riksdagen fattar
följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin  mening vad i motionen anförs om  mål
och  inriktning  för det svenska  arbetet
med konsumentfrågor i EU.

2001/02:L30 av Tanja Linderborg m.fl. (v)
vari   föreslås   att  riksdagen   fattar
följande beslut:

1.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att  regeringen skall verka för att  det
juridiska  systemet med  minimiregler  i
EU  inte  skall överges till förmån  för
en  harmonisering  av konsumenträtten  i
EU.
2.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att  regeringen  i det  svenska  arbetet
med  konsumentfrågor  i  EU  inte  skall
överge  effektlandsprincipen till förmån
för ursprungslandsprincipen.

2001/02:L31  av  Christina  Axelsson  (s)
vari  föreslås att riksdagen fattar följ-
ande beslut:

1.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
behovet   av   likvärdiga  villkor   för
konsumentorganisationer i EU.
2.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
tillämpning    av    regelsystem     och
sanktionsmöjligheter för  dem  som  inte
följer    överenskomna   regler    eller
avsiktligt fuskar.

2001/02:L32 av Ana Maria Narti m.fl. (fp)
vari   föreslås   att  riksdagen   fattar
följande beslut:

1.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
den  i de svenska grundlagarna fastlagda
synen  på tryck- och yttrandefrihet  som
vägledande  för  regeringens   fortsatta
arbete  vad  gäller  EU-samarbetet   och
frågor  om tillämplig lag i rättstvister
över gränserna.
2.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att  EU-regler  om  tillämplig  lag  kan
innebära    risker   för   tryck-    och
yttrandefriheten.

2001/02:L33 av Viviann Gerdin  m.fl.  (c)
vari   föreslås   att  riksdagen   fattar
följande beslut:

1.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att  Sverige skall verka inom EU för att
ursprungsmärkning  av  livsmedel   skall
utvecklas.
2.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att  Sverige skall verka inom EU för att
genmodifierade livsmedel skall märkas.

2001/02:L34 av Kia Andreasson m.fl.  (mp)
vari   föreslås   att  riksdagen   fattar
följande beslut:

1.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att     alla     EU-bestämmelser      om
konsumentskydd  bör vara  utformade  som
minimiregler.
2.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att   konsumentskyddet  skall  gå   före
hänsyn    till   den   inre   marknadens
funktioner.
3.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att  Sverige  ges  möjlighet  i  EU  att
behålla    och    vidareutveckla    sina
strängare    konsumentkrav    och    sin
jämförelsevis höga skyddsnivå.
4.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att Jordbruksdepartementet bör ge ut  en
nyhetstidning  om  konsumentpolitiken  i
EU   och   om   svenska  initiativ   och
insatser.
5.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att  skyddet av konsumentens hälsa skall
bli  en  konsumentfråga såväl i  Sverige
som i EU.
6.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att    det    behövs   en   övergripande
konsumentstrategi såväl i Sverige som  i
EU    om   utbyggnaden   av   el-    och
telesektorn  (dragningen av elledningar,
uppbyggnaden     av      master      och
basstationer).
7.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att    svenska   konsumentorganisationer
skall få mer inflytande på EU-nivå  samt
att   svenska  myndigheter   som   t.ex.
Konsumentverket inte skall  representera
svenska   konsumentorganisationer   inom
EU:s  arbetsgrupper där det  från  andra
länder sitter folkrörelser.
8.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att             EU-stöd             till
konsumentorganisationer     inte     får
innebära att deras offentliga stöd  dras
in.
9.  Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att  försiktighetsprincipen bör vara  en
vägledande princip såväl i Sveriges  som
i EU:s konsumentpolitik på alla nivåer.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att  strålning och "strålande" apparater
(mikrovågsugnar,  mobiltelefoner,  etc.)
skall   bli   en  miljö-,   hälso-   och
konsumentskyddsfråga  såväl  i   Sverige
som i Europa.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att     kärnkraftssäkerhet     är     en
konsumentfråga  och  bör  finnas  med  i
produktsäkerhetsarbetet.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att  ursprungsmärkning, samt information
om  eventuella transporter, skall finnas
på  alla  livsmedel i EU  inom  en  snar
framtid.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att  ett  moratorium för genmanipulerade
livsmedel skall gälla i hela EU.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att   ett   nytt  "dynamiskt  europeiskt
regelverk" inte skall försämra  Sveriges
nuvarande    regler,   avseende    t.ex.
restriktioner för TV-reklam riktad  till
barn och reklam om alkohol och tobak.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att  konsumenternas säkerhet  och  hälsa
alltid skall gå före vinstintresset.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att     Konsumentpolitiska    kommitténs
förslag  om finansiella tjänster (främst
sådana  som  tillhandahålls  av  banker,
försäkringsbolag,  kreditmarknadsföretag
och   värdepappersföretag   samt   andra
finansiella institut) skall  beaktas  av
regeringen i EU-samarbetet.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att  regeringen i EU bör driva  att  det
skall införas ett generellt krav på  att
kreditkostnaden  skall anges  i  landets
valuta.
18. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att  konsumenten  bör  kunna  vända  sig
till   en   och   samma   instans    för
reklamationer  och  andra  tvister   för
konsumentköp gjorda både i  Sverige  och
i EU.
19. Riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs  om
att  Sverige  bör utarbeta  en  strategi
för  en  ekologiskt  hållbar  utveckling
för   den  svenska  konsumentsektorn   -
innan vi verkar för att EU anlägger  ett
konkret miljöperspektiv.

Motion från allmänna motionstiden 2000/01


2000/01:MJ257  av  Harald  Nordlund   och
Lennart  Kollmats (fp) vari föreslås  att
riksdagen fattar följande beslut:

4.  Riksdagen  begär att  regeringen  bör
verka  för  att  konsumentskyddet  skall
grundas  på ett regelverk som finns  och
tillämpas enhetligt i hela EU.

Motion från allmänna motionstiden 2001/02


2001/02:So637  av  Lars Leijonborg  m.fl.
(fp)  vari föreslås att riksdagen  fattar
följande beslut:

14. Riksdagen tillkännager för regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs  om
ökad  egenmakt  som  konsument  genom  en
skärpning   av  konkurrenspolitiken   och
förstärkt   matsäkerhet  inom  Europeiska
unionen.
Tillbaka till dokumentetTill toppen