Lönegarantifonden
Betänkande 1992/93:AU2
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1992/93:AU02
Lönegarantifonden
Innehåll
1992/93 AU2
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker ett förslag i proposition 1992/93:117 om att den rörliga krediten för lönegarantifonden innevarande budgetår ökas från 2 till 4 miljarder kronor. Två motioner i ärendet avstyrks.
Propositionen
I proposition 1992/93:117 (Arbetsmarknadsdepartementet) föreslår regeringen efter föredragning av statsrådet Börje Hörnlund
1. att riksdagen medger att under budgetåret 1992/93 får en rörlig kredit disponeras i Riksgäldskontoret om högst 4 000 000 000 kronor för utbetalningar enligt lönegarantilagen (1992:497).
Propositionens yrkande 2 om anvisning av medel på tilläggsbudget till bidrag till Arbetsmiljöfonden jämte anslutande motioner har med utskottets yttrande 1992/93:AU2y överlämnats till finansutskottet.
Motionerna
1992/93:A3 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1992/93:117.
Motionen har i vad avser frågan om avslag på propositionens yrkande 2 med utskottets yttrande 1992/93:AU2y överlämnats till finansutskottet.
1992/93:A4 av Claus Zaar (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar avveckla lönegarantin i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar att utbetalningarna under avvecklingstiden begränsas till gällande arbetslöshetsersättningar.
Utskottet
Den statliga lönegarantin finansieras med en arbetsgivaravgift som uppgår till 0,2 % på lönekostnaderna. De medel avgiften ger tillförs en lönegarantifond, som även disponerar en rörlig kredit. Denna uppgick tidigare till 200 miljoner kronor och höjdes genom ett riksdagsbeslut i våras för budgetåret 1992/93 tillfälligt till 2 miljarder kronor.
I propositionen lämnas uppgifter om hur antalet företagskonkurser och härav berörda anställda har ökat under de tre första kvartalen 1992 jämfört med motsvarande tid året dessförinnan. För lönegarantifonden har utvecklingen inneburit att fondens utbetalningar under de aktuella perioderna åren 1991 och 1992 har stigit från 2 000 till 3 800 miljoner kronor.
Mot denna bakgrund kommer statens kostnader för lönegarantin under budgetåret 1992/93 enligt propositionen att uppgå till 6 000 miljoner kronor. Lönegarantiavgiften beräknas under budgetåret tillföra fonden ca 1 200 miljoner kronor, vartill kommer att fonden disponerar en ingående balans på 952 miljoner kronor. Kostnaderna för lönegarantin kommer med andra ord att överstiga fondens tillgångar med ca 3 800 miljoner kronor. Vid denna beräkning har regeringen tagit hänsyn till att de anställdas ersättningsrätt enligt lönegarantin har begränsats i den nya lönegarantilag som riksdagen antog i våras och som ersatte 1970 års lag i ämnet (prop. 1991/92:139, LU37, AU2y, rskr. 318).
Sten Söderberg (-) anför i motion A3 att den föreslagna förstärkningen av den rörliga krediten för lönegarantifonden är otillräcklig. Det behövs enligt motionären minst 5 000 miljoner kronor. Han yrkar att riksdagen skall avslå regeringens förslag.
På grund av utvecklingen av företagskonkurserna är det enligt utskottets mening uppenbart att lönegarantifondens finansiella ställning måste stärkas för att fonden under det nu löpande budgetåret skall kunna fullgöra sina i lag fastställda uppgifter. Med avstyrkande av avslagsyrkandet i motion A3 biträder utskottet regeringens förslag om en till 4 000 miljoner kronor utökad rörlig kredit för lönegarantifonden. Detta innebär att riksdagsbeslutet på våren 1992 om en tillfällig rörlig kredit på 2 000 miljoner kronor ändras.
Utbetalningarna från fonden under innevarande budgetår kommer att ske med stöd av bestämmelserna i såväl den gamla som den nya lönegarantilagen. I förtydligande syfte bör det av riksdagsbeslutet framgå att den utökade krediten får användas för att täcka kostnaderna för båda formerna av utbetalningar.
Claus Zaar (nyd) anser i motion A4 att en ofinansierad lönegaranti inte uppnår sitt syfte och att lönegarantin därför bör avvecklas. Under avvecklingstiden bör utbetalningarna "begränsas till gällande arbetslöshetsersättningar".
Som ovan nämnts antog riksdagen i våras en ny lönegarantilag. Den började gälla den 1 juli i år. Att bara några månader efter ikraftträdandet ta initiativ till en avveckling av lagen är en åtgärd som inte bör övervägas av riksdagen. En sådan åtgärd torde för övrigt strida mot Sveriges åtaganden enligt det av riksdagen nyligen godkända EES-avtalet att genomföra bl.a. EG-direktivet om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens. Utskottet avstyrker följaktligen motion A4 i den delen.
Det kan tilläggas att även med den nya lagen kan ändringar i lönegarantisystemet komma att aktualiseras. Insolvensutredningen har i dagarna lagt fram sitt slutbetänkande (SOU 1992:113) med förslag till lag om företagsrekonstruktion. Utredningen behandlar den statliga lönegarantins roll i det sammanhanget och vad som kommit att benämnas överutnyttjandet av lönegarantin, däribland frågan i vad mån lönegarantin medverkar till osund konkurrens. Regelsystemet kan dessutom komma att ses över också i annat sammanhang. Detta förutskickades av arbetsmarknadsministern liksom av lagutskottet i vårens lagstiftningsärende.
Med avstyrkandet av motionens huvudyrkande saknar utskottet anledning att gå in på det andra yrkandet om att begränsa de anställdas ersättningsrätt under den tid lönegarantin skulle avvecklas. Det kan påpekas att med den nya lagen har garantibeloppet för den enskilde arbetstagaren begränsats från tidigare högst 404 000 kronor till högst 100 000 kronor. Begränsningen omfattar anställda i företag som har försatts i konkurs från den 1 juli 1992.
Utskottet avstyrker alltså motion A4 i dess helhet.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande lönegarantifondens rörliga kredit
att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion 1992/93:A3 i motsvarande del -- med ändring av vad riksdagen tidigare beslutat (prop. 1991/92:150 bil. I:8, bet. 1991/92:FiU30 hemställan mom. 16, rskr. 1991/92:350) -- medger att under budgetåret 1992/93 en rörlig kredit får disponeras i Riksgäldskontoret om högst 4000000000 kronor för utbetalningar enligt lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs och lönegarantilagen (1992:497),
2. beträffande avveckling av lönegarantin
att riksdagen avslår motion 1992/93:A4.
Stockholm den 1 december 1992 På arbetsmarknadsutskottets vägnar Ingela Thalén
I beslutet har deltagit: Ingela Thalén (s), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Kjell Nilsson (s), Georg Andersson (s), Marianne Andersson (c), Lahja Exner (s), Charlotte Cederschiöld (m), Sten Östlund (s), Harald Bergström (kds), Laila Strid-Jansson (nyd), Monica Öhman (s), Isa Halvarsson (fp), Johnny Ahlqvist (s) och Inger Gustavsson (fp).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Hans Andersson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Särskilt yttrande
Avveckling av lönegarantin (mom. 2)
Laila Strid-Jansson (nyd) anför:
Vår anslutning till EES-avtalet medför i det avseende som är aktuellt i detta ärende att Sverige har förbundit sig att bereda arbetstagarna ekonomiskt skydd vid arbetsgivarens konkurs. Jag vill för min del understryka att åtagandet inte innebär att man därmed från svensk sida har låst fast sig vid det lönegarantisystem som vi har i dag och som har lett till nackdelar av det slag Claus Zaar påtalar i motion A4.
Mot den bakgrunden noterar jag med gillande utskottets skrivning om att Insolvensutredningen i sitt nya betänkande tagit upp frågor om överutnyttjandet av lönegarantin. Jag förutsätter att utredningens förslag i den delen leder till lagstiftning som bidrar till att minska lönegarantins oönskade effekter.
Med hänvisning till uttalanden av arbetsmarknadsministern och lagutskottet påpekar utskottet vidare att lönegarantisystemet skall tas upp till fortsatt översyn. Jag utgår från att man vid den kommande översynen diskuterar lönegarantins omfattning för att begränsa statens åtaganden och regeländringar som motverkar missbruk utan att man därmed frångår garantins sociala syfte.
Som jag ser det är det angeläget att en översyn av lönegarantin med den inriktning jag angett kommer i gång utan dröjsmål, och jag räknar med att så kommer att bli fallet.