Livsmedelskontroll
Betänkande 1996/97:JoU14
Jordbruksutskottets betänkande
1996/97:JOU14
Livsmedelskontroll
Innehåll
1996/97 JoU14
Sammanfattning
I betänkandet behandlas 22 motionsyrkanden från allmänna motionstiden 1996 rörande bl.a. ursprungsmärkning av livsmedel, genetiskt modifierade organismer, s.k. functional foods och importkontroll. Motionerna avstyrks, bl.a. med hänvisning till EG:s rättsakter på livsmedelsområdet och pågående arbete med frågorna. Till betänkandet har fogats 4 reservationer och 2 särskilda yttranden.
Motionerna
1996/97:Jo258 av Sivert Carlsson och Agne Hansson (c) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ursprungsmärkning och innehållsredovisning. 1996/97:Jo502 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en strategi för att öka andelen vegetabilier i vår kost, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kravet att det på förpackningar skall märkas om varan är genetiskt modifierad. 1996/97:Jo504 av Ingvar Eriksson och Peter Weibull Bernström (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av rättvisa och konkurrensneutralitet mellan olika odlings- och kvalitetssäkringssystem. 1996/97:Jo505 av Dan Ericsson (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att omedelbart fastställa radongränsvärden för dricksvatten och därvid beakta de av Livsmedelsverket föreslagna värdena. 1996/97:Jo508 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett statligt ansvar för kontroll av animaliska livsmedel som importeras från tredje land.
1996/97:Jo515 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om märkning av livsmedel, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagstiftning vad gäller s.k. functional food, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om reglerna för antibiotika och kadavermjöl, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kontroll av importerade livsmedel, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärdsprogram för att minska spridningen av salmonella inom EU. 1996/97:Jo518 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär ett direktiv till Livsmedelsverket om krav på att omestrade fetter måste finnas med på en innehållsdeklaration.
1996/97:Jo520 av Maggi Mikaelsson och Hanna Zetterberg (v) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär ett samlat program för hur konsumtion av kött i Sverige kan minska, 2. att riksdagen hos regeringen begär att Sverige kraftfullt agerar för att EU skall anta ett program för hur konsumtion av kött inom EU kan minska.
1996/97:Jo522 av Inga Berggren och Anna Åkerhielm (m) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om klarare regler för "functional foods" och för svensk livsmedelsindustris möjligheter att hävda sig på denna växande marknad. 1996/97:Jo533 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas att riksdagen som sinmening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagstiftning kring s.k. functional food.
1996/97:Jo604 av Peter Weibull Bernström m.fl. (m) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att oklarheter i gränsdragningen mellan läkemedel och livsmedel reds ut.
1996/97:Jo729 av Eva Eriksson m.fl. (fp) vari yrkas 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ursprungsmärkning av livsmedel.
1996/97:Jo778 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ta till vara erfarenheterna från sötvattenframställning genom osmos.
1996/97:Jo794 av Hanna Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ursprungsmärkning.
1996/97:L708 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lagstiftning om ursprungsmärkning samt märkning med produktionsmetod, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av ett regelverk för functional food.
Utskottet
Märkning av livsmedel
Motionerna I ett flertal motioner tas frågan upp om ursprungsmärkning av livsmedel. Motionärerna bakom motion Jo258 (c) yrkande 2 anser att arbetet för ursprungsmärkning och innehållsredovisning bör intensifieras. Staten och näringen bör gemensamt ta krafttag för att initiera märkning och innehållsredovisning bl.a. genom att stödja frivilliga konsumentorganisationer och nätverk av konsumenter och producenter. Enligt motion Jo515 (c) yrkande 1 (delvis) bör ursprungsmärkningen avse råvarans och inte den förädlade produktens ursprung. Vikten av att ursprungsmärkningen utökas betonas i motion Jo729 (fp) yrkande 11. Härigenom ökar enligt motionärerna konsumenternas möjligheter att stimulera ekologiskt producerade livsmedel. I motion Jo794 (v) yrkande 19 anförs att ursprungsmärkningen bör vara obligatorisk och att märkning av transportsätt från produktions- till inköpsstället bör införas i form av t.ex. symboler för flyg, tåg, lastbil och drivmedel. I motion L708 (c) yrkande 3 begärs lagstiftning om ursprungsmärkning samt märkning med produktionsmetod. Sverige bör lagstifta om obligatorisk ursprungsmärkning och verka för införande av ursprungsmärkning i EU. Formerna för märkning med produktionsmetod bör utredas. I motionerna Jo502 (kd) yrkande 2 och Jo515 (c) yrkande 1 (delvis) framförs krav på märkning på förpackningen av genetiskt modifierade varor. Enligt motionärerna bakom motion Jo518 (mp) bör regeringen utfärda direktiv till Livsmedelsverket om krav på uppgift om omestrade fetter på innehållsdeklarationen.
Utskottets överväganden Flertalet av EG:s rättsakter på livsmedelsområdet är totalharmoniserade, dvs. det är inte tillåtet för något medlemsland att ha vare sig strängare eller liberalare bestämmelser. EG:s regler bygger i stora delar på internationella rekommendationer från Codex Alimentarius, samlingsnamnet för FAO:s (FN:s livsmedelsorgan Food and Agriculture Organization) och WHO:s gemensamma program för bl.a. standarder, riktlinjer och råd. Det förhållandet att bestämmelser om livsmedel i stor utsträckning är totalharmoniserade innebär att Sverige inte kan införa nationella särregler i de ämnen som tas upp i flera motioner. Med hänsyn till frågornas stora intresse för bl.a. svenska konsumenter redovisar utskottet ganska utförligt vilka bestämmelser som gäller och hur Sverige agerar i livsmedelsfrågor. EG:s direktiv nr 79/112/11 om märkning av livsmedel tillåter inte obligatoriska krav på ursprungsmärkning, en fråga som vid flera tillfällen tagits upp av Sverige. I oktober 1996 överlämnade kommissionen ett förslag till rådet om ett system för frivillig, detaljerad märkning av nötkött och köttprodukter, såsom ursprungsland, region, information om utfodring m.m. Förslaget har därefter diskuterats i arbetsgrupper och på ministerrådsmöten. Sveriges huvudståndpunkt är att vissa uppgifter i märkningen, såsom ursprung, ras och uppfödningsförhållanden, bör vara obligatoriska. Enligt rådets förordning om skydd för geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EEG) nr 2081/92 gäller att för jordbruksprodukter avsedda för konsumtion och vissa bearbetade livsmedel beteckningarna efter ansökan av en sammanslutning av producenter kan införas i ett särskilt register som förs av kommissionen. En förutsättning för att andra producenter skall få använda en skyddad beteckning är att de uppfyller förordningens krav vad gäller produktspecifikation och kontroll samt bedriver verksamhet inom ifrågavarande geografiska område. För skydd för geografisk beteckning räcker att endast ett led i produktionen hänför sig till en viss region medan ursprungsbeteckning kräver att hela produktionen sker inom regionen. Exempel på produkter med skyddad ursprungsbeteckning är parmaskinka, fetaost och gorgonzola. Rådets förordning om särartsskydd (EEG) nr 2082/92 omfattar samma produkter som förordningen om ursprungsbeteckningar. Beträffande bearbetade livsmedel skyddas en benämning på ett livsmedel med en viss särart, men krav på anknytning till viss region saknas. Det är i stället fråga om en i sig mycket särpräglad produkt. Inte någon produkt har ännu erhållit särartsskydd men för närvarande behandlas en ansökan om skydd för mozzarellaost. För Sveriges del kompletteras förordningarna av lagen (1995:1336) om skydd för beteckningar på jordbruksprodukter och livsmedel, m.m. Vad gäller innehållsredovisning har ett förslag till ändringar i direktivet om märkning av livsmedel varit föremål för förlikning mellan rådet och parlamentet. Förlikningskommitténs förslag omfattar bl.a. bestämmelserna rörande den beteckning under vilken ett livsmedel saluhålls, språket i märkningen, mängddeklaration om vissa ingredienser, stärkelse som kan innehålla gluten samt livsmedel som består av en enda ingrediens. Ändringarna innebär förbättringar från konsumentsynpunkt i jämförelse med tidigare bestämmelser, och Sverige röstade ja till förslaget. Sverige arbetar aktivt både inom Codex Alimentarius och EG för att förbättra bestämmelserna för innehållsdeklaration av sammansatta ingredienser. I dag gäller att om en sammansatt ingrediens utgör mindre än 25 % av det färdiga livsmedlet behöver endast beteckningen på den sammansatta ingrediensen anges, t.ex. majonnäs i potatissallad. Inom Codex Alimentarius har Norge i samråd med Sverige, Finland och Island utarbetat förslag till ändrade regler som bl.a. innebär att 25- procentsgränsen skall sänkas till 5 % och att vissa allergena ingredienser alltid skall deklareras. Alltsedan Sveriges inträde i EU har det rått bred politisk enighet om angelägenheten av att alla till buds stående resurser bör utnyttjas för att Sverige skall söka påverka utvecklingen inom EG i riktning mot en högre skyddsnivå som tillgodoser konsumenternas intresse. Som särskilt viktigt framhölls år 1994 förbättrad livsmedelskontroll och höjda kvalitets- och hälsokrav (yttr. 1994/95:LU1y). Det framhölls också som angeläget att från svensk sida arbeta för att åstadkomma tillfredsställande ursprungsmärkning och andra förbättringar av märkningsreglerna, vilket utgör viktiga faktorer för konsumenternas möjligheter att välja den mat de vill ha på marknaden. Som utskottet redogjort för ovan tillåter inte EG:s direktiv nr 79/112/11 om märkning av livsmedel obligatoriska krav på ursprungsmärkning. I den diskussion som pågår om införande av ett system för frivillig märkning med vissa uppgifter är - som ovan anförts - den svenska ståndpunkten att vissa uppgifter bör vara obligatoriska. EG:s märkningsregler hindrar emellertid inte att livsmedelsindustrin och handeln frivilligt lämnar ytterligare information som är värdefull för olika konsumentgrupper. Redan våren 1994 förutsatte lagutskottet att enskilda företag i olika branscher skulle använda sig av det konkurrensmedel som en tillfredsställande märkning utgör (bet. 1993/94:LU22). Ett år senare redogjorde lagutskottet för den rekommendation som livsmedelsindustrins branschorgan givit sina medlemmar att behålla den tidigare märkningen med hänsyn till allergikernas behov. Även om det förekom att enskilda livsmedelsbutiker inte alltid hade en märkning som motsvarade branschens rekommendationer ansåg lagutskottet utvecklingen tillfredsställande (bet. 1994/95:LU20). Enligt vad jordbruksutskottet inhämtat föreligger i dag en bred samsyn och ett nära samarbete mellan Livsmedelsverket och livsmedelsbranschen härvidlag. Utskottet vill i sammanhanget erinra om det anslag på 30 miljoner kronor som under förra budgetperioden inrättades för konsument- och marknadsföringsåtgärder inom livsmedelsområdet (bet. 1994/95:JoU13). Anslaget var avsett att användas för att bättre ta till vara konsumenternas intressen och inriktades på t.ex. insatser för förstärkt information till konsumenter, livsmedelskontroll och tydligare varumärkning. Konsumenter med speciella behov skulle särskilt uppmärksammas. Utskottet vill också erinra om den konsumentpanel som år 1995 inrättades vid Livsmedelsverket med syfte att bättre ta till vara konsumenternas synpunkter på livsmedelsområdet. Svenska livsmedel håller av tradition hög kvalitet. Goda och rationella produktionsförutsättningar med höga miljömässiga och djuretiska krav gynnar konsumenterna och främjar svensk livsmedelsindustri och dess möjligheter att göra sig gällande på exportmarknaden. Härtill har regeringen förklarat att Sverige aktivt skall verka för att inom EU bl.a. förstärka livsmedelskontrollen, minimera användningen av tillsatser, införa en bättre märkning av livsmedel samt öka livsmedlens tjänlighet genom fördjupade kvalitets- och hälsokrav. Av utskottets redovisning ovan framgår att de synpunkter som framförs i motionerna omfattas av en gemensam grundsyn och i allt väsentligt är föremål för uppmärksamhet och åtgärder inom flera områden. Utskottet förutsätter att regeringens och berörda myndigheters arbete även fortsättningsvis präglas av den höga ambitionsnivå som sedan Sveriges inträde i EU varit kännetecknande för vårt lands agerande på livsmedelsområdet. Mot bakgrund av det anförda bör enligt utskottets mening motionerna Jo258 yrkande 2, Jo515 yrkande 1 i aktuell del, Jo729 yrkande 11, Jo794 yrkande 19 och L708 yrkande 3 inte påkalla någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
S.k. novel foods Som nya livsmedel, s.k. novel foods, betecknas livsmedel och livsmedelsingredienser som hittills inte i någon större utsträckning har konsumerats inom gemenskapen, t.ex. genmodifierade tomater, vissa organismer, svampar, alger och tallbarrsolja för matlagning. Hösten 1995 antog ministerrådet en gemensam ståndpunkt om märkning av nya livsmedel. Sverige ansåg kraven på märkning otillräckliga och röstade därför nej till ståndpunkten. Sedan ett ändringsförslag från Europaparlamentet med ökade krav på märkning inte hade accepterats av rådet tillsattes en förlikningskommitté. Ett gemensamt utkast från förlikningskommittén godkändes av ett enigt ministerråd den 20 december 1996 och av en majoritet i Europaparlamentet den 16 januari 1997 (direktiv nr 79/112/EG och förordning nr (EG) 258/97). Beslutet innebär att ett ansökningsförfarande införs där bl.a. hälsoriskvärdering och miljöriskbedömning skall ha gjorts innan ett nytt livsmedel släpps ut på marknaden. Innehåller ett livsmedel genetiskt modifierade organismer skall detta alltid anges. Vad gäller livsmedel som innehåller ämnen som inte finns i en redan förekommande, jämförbar produkt och som kan ha effekter på hälsan hos vissa befolkningsgrupper skall dessa ämnen redovisas, liksom ämnen mot vilka det kan framföras etiska betänkligheter. Slutligen skall konsumenten informeras om samtliga egenskaper, t.ex. sammansättning, näringsvärde eller näringsmässiga effekter och avsedd användning, som gör att ett nytt livsmedel skiljer sig från redan förekommande jämförbara produkter. Märkningen skall ange vilka egenskaper som har förändrats och vilken metod som har använts. Detta skulle exempelvis kunna gälla rapsolja med genetiskt förändrad fettsyresammansättning. För genetiskt modifierade livsmedel gäller i övrigt lagen (1994:900) och förordningen (1994:901) om genetiskt modifierade organismer som grundar sig på EG:s direktiv (EEG) nr 90/220. Av direktivet framgår att tillverkaren eller importören av en sådan produkt skall ansöka om tillstånd innan produkten släpps ut på marknaden första gången. Ansökan görs hos Livsmedelsverket och skall göras för varje nytt livsmedel som innehåller eller består av genetiskt modifierade organismer även om samma organism bedömts i en tidigare ansökan (SLV FS 1995:3). Våren 1996 behandlade utskottet motioner om genetiskt modifierade organismer (bet. 1995/96:JoU11, rskr. 1995/96:243). I betänkandet föreslog utskottet ett tillkännagivande angående märkning av produkter som innehåller, består av eller framställts av genetiskt modifierade organismer. Utskottet anförde bl.a. att det grundläggande kravet från svensk sida måste vara att det genom märkning tydligt framgår att en produkt innehåller eller består av sådana organismer. Behovet av märkning var enligt utskottet särskilt stort när det gäller livsmedel. Utskottet överlämnade till regeringen att med utgångspunkt i vad utskottet anfört närmare bestämma formerna för och omfattningen av märkningskravet och förutsatte att regeringen med största kraft och stor tydlighet driver märkningsfrågan i internationella sammanhang. Slutligen anförde utskottet att internationella överenskommelser givetvis måste beaktas i den mån de blivit bindande för Sverige. Genom EG:s nyligen fattade beslut om regler för riskvärdering och märkning av bl.a. livsmedel som innehåller eller har framställts med hjälp av genetiskt modifierade organismer är önskemålen i motionerna Jo502 yrkande 2 och Jo515 yrkande 1 i motsvarande del åtminstone delvis tillgodosedda. Motionerna påkallar ingen ytterligare riksdagens åtgärd. Med anledning av motion Jo518 med krav på märkning av livsmedel innehållande omestrade fetter, dvs. fetter där fettsyrornas ursprungliga position i fettmolekylen har förändrats för att fettet skall få vissa önskvärda egenskaper, vill utskottet anföra följande. Som utskottet inledningsvis anfört är flertalet av EG:s rättsakter på livsmedelsområdet, bl.a. reglerna om märkning, totalharmoniserade, vilket innebär att det inte är tillåtet för något medlems-land att ha vare sig strängare eller liberalare bestämmelser. EG:s regler hindrar däremot inte att livsmedelsindustrin och handeln lämnar ytterligare information av värde för konsumenternas val av livsmedel. Något riksdagens uttalande när det gäller innehållsdeklaration av omestrade fetter finner utskottet emellertid inte påkallat. Motion Jo518 avstyrks.
S.k. functional foods
Motionerna I några motioner behandlas frågan om s.k. functional foods, dvs. livsmedel som påstås ha hälsobefrämjande effekter. I motionerna Jo515 (c) yrkande 2 och Jo533 (mp) begärs lagstiftning om functional foods. Kraven i förhållande till läkemedel bör preciseras, sambandet mellan functional foods och hälsa bör utredas och svenska regler för försäljning och märkning bör utarbetas och fastläggas. I motion Jo522 (m) yrkande 2 efterlyses klarare regler för functional foods med tanke på svensk livsmedelsindustris möjligheter att utveckla produkter på området och att hävda sig på en växande marknad. Även i motion L708 (c) yrkande 4 föreslås införande av ett regelverk för functional foods. Behovet av fördjupad forskning om påverkan på människan av ämnen i livsmedel betonas i motion Jo604 (m) yrkande 3, och gränsdragningen mellan läkemedel och livsmedel bör enligt motionärerna utredas.
Utskottets överväganden Med livsmedel förstås enligt 1 § livsmedelslagen (1971:511) ?matvara, dryckes- vara, njutningsmedel eller annan vara som är avsedd att förtäras av människor med undantag av vara på vilken läkemedelslagen (1992:859) är tillämplig?. Läkemedel definieras i 1 § läkemedelslagen som ?varor, som är avsedda att tillföras människor eller djur för att förebygga, påvisa, lindra eller bota sjukdom eller symtom på sjukdom eller att användas i likartat syfte?. Med begreppet functional foods menas vanligen ett livsmedel som är avsett att förtäras som en del av den dagliga kosten och som har förändrats i något avseende för att ha en viss fysiologisk, dokumenterad hälsobefrämjande effekt som inte kan uppnås genom den vanliga kosten, t.ex. tillförts levande mikroorganismer eller speciell fibersammansättning eller fråntagits en allergiframkallande beståndsdel. I begreppet ligger också att livsmedlet skall saluföras med någon form av specifikt påstående om dess hälsofrämjande egenskaper. Såväl i Sverige som inom EU saknas begreppet functional foods i lagstiftningen. Det enda land som har infört särskilda regler för produkter med hälsopåståenden är Japan. Inom EU har ett direktiv för hälsopåståenden endast varit föremål för diskussion, medan inom ramen för Codex Alimentarius enighet har uppnåtts om att påståenden om en produkts egenskap att förebygga, behandla eller bota sjukdom inte skall tillåtas. De bestämmelser som för Sveriges del är tillämpliga på functional foods är därför EG:s direktiv för märkning av livsmedel (79/112/11), läkemedelslagen (1992:859), livsmedelslagen (1971:511) och Livsmedelsverkets kungörelse med föreskrifter och råd om märkning och presentation av livsmedel (SLV FS 1993:19). EG:s direktiv stadgar i artikel 2 att märkningen inte får vara sådan att den ?på ett avgörande sätt skulle kunna vilseleda köparen? och att ?märkningen inte får tillskriva livsmedel egenskaper som förebygger, behandlar eller botar någon sjukdom hos människor eller antyda sådana egenskaper?. Motsvarande regler i Livsmedelsverkets kungörelse återfinns i 5 och 6 §§. Mot denna bakgrund medför ett direkt hälsopåstående att en specifik produkt botar eller förebygger sjukdomar att produkten måste registreras som läkemedel enligt läkemedelslagen, varvid produktens hälsoegenskaper måste kunna styrkas med omfattande dokumentation. År 1990 antog livsmedelsbranschen ett program med regler för användningen av hälsopåståenden vid märkning och marknadsföring av vissa livsmedel. Programmet har reviderats och gäller i sin nya utformning sedan den 1 januari 1997. Programmet har utformats i samarbete med Läkemedelsverket och Livsmedelsverket och i enlighet med EG:s märkningsdirektiv. Utvärdering av det reviderade programmet planeras ske ungefär vartannat år. Åtta vetenskapligt väl belagda samband mellan kost och hälsa utgör enligt programmet grunden för de hälsopåståenden som kan användas. Påståendet skall vara utformat i två steg och bestå av dels en allmän upplysning om kost-hälso-sambandet, dels uppgift om att produkten innehåller eller saknar de beståndsdelar som bidrar till detta samband. Ett exempel kan vara: ?Mättade fettsyror höjer blodets kolesterolhalt. X har låg halt mättat fett och låg total fetthalt.? Den produktgrupp där specifika hälsopåståenden är vanliga utgörs av produkter med levande mikroorganismer, s.k. probiotiska mikroorganismer. Enligt läkemedelslagen medför ett sådant påstående att produkten skall registreras som läkemedel. Dessa produkter omfattas inte av branschens egenåtgärdsprogram. Utskottet har emellertid inhämtat att livsmedelsbranschen avser att i ett senare tillägg till programmet närmare behandla denna produktgrupp. Eftersom forskningen på området är relativt ny saknas i dag erforderlig dokumentation av sambandet i produkterna mellan kost och hälsa, varför ett s.k. tvåstegspåstående i vart fall för närvarande inte är användbart i dessa fall. Branschen har därför uppdragit åt Stiftelsen Svensk Näringsforskning att närmare klargöra vilka näringsfysiologiska samband som kan styrkas med tillräcklig dokumentation för att ett hälsopåstående i enlighet med programmet skall få användas. Utskottet har vidare inhämtat att Livsmedelsverket har begärt besked från tillverkarna av denna produktgrupp om vilka åtgärder som har vidtagits och kommer att vidtas för att företagen skall uppfylla reglerna i egenåtgärdsprogrammet. Därefter avser verket att ta ställning till frågan om eventuella åtgärder med stöd av livsmedelslagstiftningen. Svenska livsmedel har av tradition hög kvalitet. Förutom egenskaper som säkerhet, färskhet, näringsvärde och tillgänglighet har sambandet mellan kost och hälsa kommit att spela en alltmer framträdande roll när begreppet livsmedelskvalitet diskuteras. Ökad kunskap och nya forskningsrön gör det i dag möjligt att framställa produkter med sammansättningar som skiljer sig från livsmedel av mer traditionell karaktär och med hälsofrämjande egenskaper som ett huvudsakligt argument i marknadsföringen. När det gäller gränsdragningen mellan livsmedel och läkemedel gör utskottet bedömningen att lagtexten i livsmedelslagen och läkemedelslagen i dessa avseenden i och för sig är tillräckligt preciserad för att gränsdragningsproblem skall kunna undvikas. Som anförs i motionerna kan oklarhet emellertid uppstå i de fall en produkt som generellt sett uppfattas som ett livsmedel marknadsförs med påstådda effekter på sjukdomar. På detta område är kunskaperna om sambandet mellan kost och hälsa ännu relativt begränsade, och det saknas i dag vetenskapliga effektstudier på människa när det gäller denna typ av mikroorganismer och produkter. Enligt vad utskottet erfarit har Stiftelsen Svensk Näringsforskning, som står till livsmedelsbranschens förfogande i nutritionsfrågor, rekommenderat tillverkarna att ansöka om godkännande av produkterna som naturmedel eller läkemedel för särskilda näringsändamål i de fall en tillverkare har för avsikt att använda påståenden som inte ryms inom egenåtgärdsprogrammet. Av utskottets redogörelse ovan framgår att både Livsmedelsverket och livsmedelsbranschen noga följer utvecklingen på området. Utskottet har vidare erfarit att Jordbruksdepartementet den 26 februari 1997 kommer att anordna en utfrågning om s.k. functional foods i syfte att inhämta ett brett faktaunderlag inför kommande ställningstaganden i frågan. De frågor som tas upp i motionerna Jo515 yrkande 2, Jo522 yrkande 2, Jo533, Jo604 yrkande 3 och L708 yrkande 4 är således föremål för såväl regeringens som berörda myndigheters och livsmedelsbranschens uppmärksamhet och överväganden. Utskottet anser att det finns anledning för riksdagen att följa utvecklingen på detta område. I avvaktan på resultatet av den verksamhet som pågår och planeras är utskottet inte berett att nu föreslå några slutgiltiga eller preciserade ställningstaganden från riksdagens sida.
Importkontroll
Motionerna Inför en av regeringen aviserad översyn av livsmedelskontrollen framförs i motion Jo508 (mp) kravet att staten skall ha ansvaret för kontrollen av animaliska livsmedel som importeras från tredje land. Enligt motionärerna bakom motion Jo515 (c) yrkande 5 bör Sverige återuppta sin gränskontroll till dess EU har vidtagit åtgärder för att komma till rätta med salmonellaproblematiken.
Utskottets överväganden Våren 1995 behandlade lagutskottet ett förslag från Riksdagens revisorer angående kontroll av livsmedel (1994/95:RR8). Med anledning härav föreslog lagutskottet ett tillkännagivande om en utvärdering av insatserna för egenkontroll samt översyn av den regionala nivåns roll i livsmedelstillsynen och av avgiftssystemet (bet. 1994/95:LU20, rskr. 1994/95:269). I enlighet med riksdagens beslut har regeringen nyligen tillsatt en kommitté som skall utreda fördelningen mellan stat och kommun vad gäller ansvaret för livsmedelstillsynen, föreslå lämpliga former för tillsynen liksom för systemet med tillsynsavgifter (dir. 1997:25). Kommittén skall vidare se över den regionala nivåns roll i livsmedelstillsynen, utreda förutsättningarna för interkommunal samverkan och utvärdera systemet med obligatorisk egentillsyn för företagen. Även effekterna för små och medelstora företag samt intresset av konkurrensneutralitet bör enligt direktiven uppmärksammas. Med det anförda finner utskottet att syftet med motion Jo508 kan anses tillgodosett. Motionen påkallar inte någon ytterligare riksdagens åtgärd. I förhandlingarna inför Sveriges medlemskap i EU erhöll Sverige garantier att färskt kött, ägg, levande nötkreatur, svin och vissa levande fjäderfä som förs in i landet skall vara fria från salmonella. Enligt vad utskottet erfarit har vid stickprovskontroller på importerat kött ett fåtal partier visat sig innehålla salmonella trots att provtagning påstås ha skett i avsändande land. Undersökningar som Livsmedelsverket har utfört under år 1996 visar emellertid att förekomsten av salmonella i kött, oavsett köttets ursprung, inte ökar. Dessa tilläggsgarantier kommer bli föremål för omprövning år 1998. Inför omprövningen har Livsmedelsverket inlett en landsomfattande undersökning som syftar till att kartlägga hur salmonellagarantierna för färskt kött tillsammans med det kompletterande svenska regelverket tillämpas i praktiken. Slutrapporten beräknas vara färdigställd under oktober 1997. När det gäller foderråvaror, som betraktas som riskråvaror med avseende på förekomst av salmonella, gäller sedan den 1 januari 1994 obligatorisk mottagarkontroll även för vegetabiliska foderråvaror. Jämförelser med salmonellaförekomst före och efter detta datum kan därmed inte anses rättvisande utan ökningen av antalet positiva salmonellaprover i vegetabiliska foderråvaror torde - enligt vad utskottet inhämtat - i första hand bero på införandet av den regelmässiga och ökande provtagningen. Det har också kunnat konstateras att antalet salmonellafall hos människor genom inhemsk smitta har minskat sedan inträdet i EU. I sammanhanget vill utskottet erinra om EG-kommissionens beslut den 29 november 1996 om EU-bidrag till Sverige för förbättring av systemet för veterinärkontroller mot tredje land (97/31/EG). Bidrag kommer att utgå med 50 % av den totala beräknade kostnaden om drygt 24 miljoner kronor. Bidrag utgår för nybyggnad, ombyggnad och inköp av teknisk utrustning under år 1997 för att befintliga gränskontrollstationer skall uppfylla EG:s krav. Utskottet har emellertid ingen annan uppfattning än motionären i motion Jo515 om vikten av en effektiv kontroll när det gäller salmonellaförekomst både på livsmedels- och på foderområdet. Utskottet förutsätter att regeringen och berörda myndigheter även fortsättningsvis noga följer frågan och vid behov vidtar de åtgärder som kan anses erforderliga. Med det anförda finner utskottet syftet med motionens yrkande 5 i huvudsak tillgodosett. Motionen påkallar således inte någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
Övriga frågor
Motionerna I motion Jo502 (kd) yrkande 1 begärs förslag om en strategi för att öka an- delen vegetabilier i vår kost. Enligt motionärerna bakom motion Jo520 (v) bör ett samlat program för minskningen av köttkonsumtionen utarbetas (yrkande 1), och Sverige bör agera kraftfullt för att EU skall anta ett program för minskning av köttkonsumtionen inom gemenskapen (yrkande 2). Bakgrunden till motionerna är globala miljö- och resurshänsyn. Behovet av rättvisa och konkurrensneutralitet mellan olika odlings- och kvalitetssäkringssystem betonas i motion Jo504 (m). En utredning bör enligt motionärerna tillsättas som belyser frågan om stimulans till olika varumärken och kvalitetssäkringssystem så att dessa kan godkännas och konkurrera på en fri och öppen marknad. Reglerna för antibiotika och kadavermjöl måste enligt motionärerna bakom motion Jo515 (c) yrkande 4 utformas så att Sverige får behålla nuvarande regler även efter den övergångsperiod som gäller t.o.m. år 1998. Vidare bör Sverige vara pådrivande när det gäller skärpning av EU:s regelverk. Ett åtgärdsprogram för minskning av spridningen av salmonella inom EU bör utarbetas i vilket skärpta regler för djurfoder och livsmedelskontroll bör ingå (yrkande 6). I motion Jo505 (kd) yrkas att radonvärden för dricksvatten fastställs omedelbart. Härvid bör de av Livsmedelsverket föreslagna värdena beaktas. Erfarenheterna från sötvattenframställning genom osmos bör enligt motionärerna bakom motion Jo778 (mp) yrkande 6 tas till vara och denna typ av vattenverk anläggas på särskilt drabbade skärgårdsöar.
Utskottets överväganden Alltfler rapporter tyder på att den globala livsmedelsproduktionen inte längre ökar i sådan takt att den håller jämna steg med ökningen av jordens befolkning. På vissa försörjningsområden finns det uppgifter om en minskande produktionsvolym både i absoluta och i relativa tal. Negativ miljöpåverkan i form av jordförstöring, sjunkande grundvatten, föroreningar och erosion präglar jordbruket i många befolkningstäta områden. Mot bakgrund av den globala livsmedelssituationen antogs en handlingsplan vid FAO:s toppmöte i november 1996. Enligt handlingsplanens punkt 1 skall varje medlemsland anta ett nationellt handlingsprogram i överensstämmelse med sina resurser och sin förmåga att uppnå individuella mål. Samtidigt skall medlemslandet samverka med länder inom samma region och internationellt för att utarbeta gemensamma lösningar på globala frågor om livsmedelssäkerhet. Som anförs i motionerna Jo502 och Jo520 kan ekologisk livsmedelsproduktion med kretsloppsbaserade produktionssystem vara ett medel för bättre resursutnyttjande, ändrade matvanor ett annat. Utskottet delar motionärernas uppfattning så till vida att globala miljö- och resursfrågor kräver allt större uppmärksamhet i livsmedelspolitiska sammanhang. Dessa frågor bör främst diskuteras inom ramen för Sveriges verksamhet i EU, FAO och övriga internationella fora. I övrigt är utskottet inte berett att föreslå några särskilda åtgärder från riksdagens sida i denna fråga. Motionerna Jo502 yrkande 1 och Jo520 yrkandena 1 och 2 avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda. Med anledning av motion Jo504 vill utskottet erinra om att inom EU gäller rådets förordning 2092/91 om ekologiskt odlade livsmedel. Enligt förordningen får endast livsmedel som uppfyller i förordningen angivna krav på produktionsmetoder förses med beteckningen ekologiskt odlade. De svenska organisationer - KRAV, Sunda m.fl. - som marknadsför ekologiskt odlade produkter vilar på frivilliga överenskommelser med odlarna. Dessa betalar en viss avgift till sin organisation som genomför egenkontrollprogram. Verksamheten och produktionen står under tillsyn av Jordbruksverket medan Livsmedelsverket har tillsynen över livsmedelsindustrin, distributionen och försäljningen i butikerna. Organisationerna måste givetvis garantera att bestämmelserna i EU:s förordning uppfylls men kan härutöver frivilligt garantera strängare produktionskrav. När det gäller användningen av beteckningen miljövänlig saknas reglerad definition av begreppet men det generella redlighetskravet enligt livsmedelslagen (1971:511) gäller givetvis även här. Såvitt utskottet kan bedöma är de redovisade bestämmelserna tillräckliga och ändamålsenliga för de situationer som avses i motionen. Utskottet har i vart fall inte funnit anledning att ifrågasätta det system för offentligrättslig kontroll och judiciell tvistlösning som kan tillämpas i fall av otillbörlig marknadsföring av livsmedel, i den mån detta är syftet med motionen. Utskottet avstyrker således motion Jo504. Enligt Sveriges anslutningsavtal om medlemskap i EU gäller övergångsbestämmelser t.o.m. den 31 december 1998 bl.a. i frågor som rör djurfoder. Senast vid övergångsperiodens slut skall beslut fattas om Sverige även fortsättningsvis kan behålla dessa bestämmelser. Till grund för omprövningarna skall Sverige lämna utförliga vetenskapliga redogörelser för sina ståndpunkter. Inför förhandlingarna har regeringen tillkallat en särskild utredare för att sammanställa och redovisa de vetenskapliga fakta och bedömningar som är av betydelse för ett ställningstagande i frågan om fortsatt förbud mot tillsatser i foder av bl.a. antibiotika och kemoterapeutika (dir. 1995:71). Uppdraget skall redovisas senast den 1 november 1997. När det gäller frågan om ett fortsatt förbud mot kadavermjöl i djurfoder uppdrog regeringen den 6 juni 1996 till Jordbruksverket att i samråd med Statens veterinärmedicinska anstalt, Livsmedelsverket, Naturvårdsverket och Fiskeriverket sammanställa och redovisa de vetenskapliga fakta och bedömningar som är av betydelse för ställningstaganden till Sveriges fortsatta tillämpning av förbudet och begränsningar i fråga om djurfoder. Uppdraget skall redovisas senast den 1 april 1997. Syftet med uppdragen är att visa om sådana vetenskapligt baserade skäl föreligger att den svenska regleringen kan gälla även efter nuvarande övergångsperiod. Motion Jo515 yrkande 4 torde därmed vara tillgodosedd och påkallar ingen ytterligare åtgärd från riksdagens sida. När det gäller salmonellasituationen i EU:s övriga medlemsländer vill utskottet hänvisa till ett uttalande av jordbruksministern där hon noterade det växande inresset inom EU för den svenska salmonellakontrollen och konstaterade att Sveriges har goda möjligheter att bidra med erfarenheter och lärdomar på området (prot. 1996/97:27 2 §). Det anförda innebär att syftet med motion Jo515 yrkande 6 får anses i huvudsak tillgodosett. Utskottet har erfarit att frågan om fastställande av gränsvärden för radon i dricksvatten och ersättning för sanering av radonförorenade dricksvattenbrunnar under lång tid varit föremål för beredning i Regeringskansliet. Utskottet förutsätter att arbetet fortskrider med största möjliga skyndsamhet. Syftet med motion Jo505 torde därmed vara tillgodosett. Motionen påkallar ingen ytterligare åtgärd från riksdagens sida. När det gäller bedömningen av vissa metoders lämplighet för sötvattenframställning kan utskottet konstatera att Livsmedelsverket nära följer den allmänna utveckligen på vattenberedningsområdet. Enligt vad utskottet inhämtat har någon utvärdering av den i motion Jo778 förordade osmosmetoden inte gjorts. Det får emellertid i första hand anses ankomma på berörda kommuner och fastighetsägare att ta ställning till behovet av vattenrening och lämplig reningsmetod. Motion Jo778 yrkande 6 avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande ursprungsmärkning av livsmedel att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo258 yrkande 2, 1996/97: Jo515 yrkande 1 delvis, 1996/97:Jo729 yrkande 11, 1996/97:Jo794 yrkande 19 och 1996/97:L708 yrkande 3, res. 1 (v, mp) 2. beträffande märkning av genetiskt modifierade livsmedel att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo502 yrkande 2 och 1996/97:Jo515 yrkande 1 delvis, 3. beträffande märkning av livsmedel som innehåller omestrade fetter att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo518, res. 2 (mp) 4. beträffande s.k. functional foods att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo515 yrkande 2, 1996/97: Jo522 yrkande 2, 1996/97:Jo533, 1996/97:Jo604 yrkande 3 och 1996/97:L708 yrkande 4, 5. beträffande importkontroll av livsmedel att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo508 och 1996/97:Jo515 yrkande 5, res. 3 (c) 6. beträffande minskad köttkonsumtion att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Jo502 yrkande 1 och 1996/97:Jo520 yrkandena 1 och 2, res. 4 (v, mp) 7. beträffande konkurrensneutralitet mellan olika kvalitetssäkringssystem att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo504, 8. beträffande regler för antibiotika och kadavermjöl att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo515 yrkande 4, 9. beträffande åtgärdsprogram mot spridning av salmonella inom EU att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo515 yrkande 6, 10. beträffande gränsvärden för radon i dricksvatten att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo505, 11. beträffande sötvattenframställning genom osmos att riksdagen avslår motion 1996/97:Jo778 yrkande 6.
Stockholm den 25 februari 1997
På jordbruksutskottets vägnar
Lennart Daléus
I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Sinikka Bohlin (s), Inge Carlsson (s), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Carl G Nilsson (m), Ann-Kristine Johansson (s), Maggi Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva Björne (m), Gudrun Lindvall (mp), Lennart Brunander (c), Michael Hagberg (s), Berndt Sköldestig (s), Ola Sundell (m) och Lennart Fremling (fp).
Reservationer
1. Märkning av livsmedel (mom. 1) Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ?Svenska livsmedel? och slutar med ?riksdagens sida? bort ha följande lydelse: Utskottet delar uppfattningen att vissa uppgifter i märkningen av livsmedel såsom ursprung, ras och uppfödningsförhållanden bör vara obligatoriska. Som anförs i motion Jo794 är det emellertid också nödvändigt att konsumenterna ges möjlighet att välja livsmedel med hänsyn till såväl transportslag som transportsträcka för de livsmedel de väljer att köpa. I de diskussioner som i dag förs om miljöutrymme har transporterna stor betydelse. Regeringen bör därför undersöka möjligheterna att införa ett märkningssystem som anger hur livsmedlet har transporterats från produktionsorten till inköpsstället. Systemet kan till exempel utformas som symboler som anger hur transporten skett och med vilka trafikslag. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo794 yrkande 19 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Mot bakgrund av det ovan anförda bör enligt utskottets mening motionerna Jo258 yrkande 2, Jo515 yrkande 1 i aktuell del, Jo729 yrkande 11 och L708 yrkande 3 inte påkalla någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande ursprungsmärkning av livsmedel att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo794 yrkande 19 samt med avslag på motionerna 1996/97:Jo258 yrkande 2, 1996/97:Jo515 yrkande 1 delvis, 1996/97:Jo729 yrkande 11 och 1996/97:L708 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Märkning av livsmedel som innehåller omestrade fetter (mom. 3) Gudrun Lindvall (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ?Med anledning? och slutar med ?Jo518 avstyrks? bort ha följande lydelse: Som anförs i motion Jo518 har numera de härdade fetterna i margariner ersatts av omestrade fetter, dvs. fetter där fettsyrornas ursprungliga position i fettmolekylen har förändrats för att fettet skall få vissa önskvärda egenskaper, en process som endast har kosmetiskt syfte. Enligt vad utskottet erfarit har de ursprungliga positionerna emellertid stor betydelse för hur fettet absorberas av kroppen men kunskapen om omestringens effekter på människors hälsa är ännu bristfällig. I enlighet med den s.k. redlighetsprincip som gäller enligt livsmedelslagen (1971:511) och mot bakgrund av dagens begränsade kunskaper om fetternas påverkan på folkhälsan anser utskottet det vara ett berättigat konsumentkrav att livsmedel som innehåller omestrade fetter förses med innehållsdeklaration härom. Enligt utskottets mening bör Sverige inom EU aktivt verka för införande av obligatorisk innehållsdeklaration med den utformning som beskrivs i motionen. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo518 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande märkning av livsmedel som innehåller omestrade fetter att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo518 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Importkontroll av livsmedel (mom. 5) Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?I förhandlingarna? och på s. 11 slutar med ?riksdagens sida? bort ha följande lydelse: De regler som gäller i övriga Europa för livsmedel, djurfoder och uppfödning av djur skiljer sig i flera avseenden från de svenska bestämmelserna på området. Mot den bakgrunden diskuterades innan Sverige blev medlem i EU frågor om livsmedelskvalitet. Genom medlemskapet i EU har Sveriges möjligheter att utföra salmonellakontroller vid gränserna minskat. I medlemskapsförhandlingarna fick Sverige ett undantag som innebär att kött som kommer från ett annat EU-land skall vara kontrollerat av en godkänd veterinär och förklarat fritt från salmonella. Ett intyg om detta skall medfölja köttet till Sverige. Kontroller utförda av de kommuner som nu har ansvaret för importkontrollen, har visat att sådana intyg ibland saknas och att, även om intyg föreligger, köttet trots detta innehåller salmonella. De regler och krav som gäller enligt övergångsreglerna uppfylls alltså inte av vissa från andra EU-länder exporterande företag, vilket skapar problem i Sverige. Tidigare har vårt land varit förskonat från salmonellasmittade livsmedel, men av skäl som anges ovan har förekomsten av salmonella i livsmedel dessvärre ökat, ett förhållande som också påtalas i motion Jo515. Som anförs i motionen bör Sverige, om inte handeln av köttvaror från andra EU-länder till vårt land sker enligt de svenska övergångsreglerna, återuppta sin gränskontroll. Det är dessutom viktigt att Sverige inom EU agerar pådrivande för att igångsätta ett arbete med att lösa problemen med salmonella i foder och livsmedel. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo515 yrkande 5 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande importkontroll av livsmedel att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo515 yrkande 5 samt med avslag på motion 1996/97:Jo508 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Minskad köttkonsumtion (mom. 6) Maggi Mikaelsson (v) och Gudrun Lindvall (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Alltfler rapporter? och på s. 12 slutar med ?anses tillgodosedda? bort ha följande lydelse: Världens spannmålsproducenter kan inte längre kan hålla jämna steg med befolkningsökningen, vilket har medfört att spannmålstillgången per capita minskar sedan år 1984. Eftersom jorden är på väg in i en livsmedelskris är det inte längre tillräckligt att kräva att livsmedlen distribueras på ett rättvist sätt. Djurhållning i stor skala medför omfattande miljöförstöring. Det förmodligen mest kända exemplet är den tropiska regnskogen som bränns och skövlas för att bereda plats åt boskap. Jordens samlade boskapshjordar orsakar dessutom erosion och ökenspridning och bidrar till ökad växthuseffekt, försurning och övergödning, särskilt i regioner med intensiv djurhållning. Den globala vattenbristen är ett alltmer akut problem och i dag används 70 % av de samlade vattenresurserna i jordbruket för produktion av foder till boskap. Mot den bakgrunden vore en minskad djurhållning önskvärd, vilket också framhålls i motion Jo520. Utskottet delar motionärernas uppfattning att ett samhälle, globalt eller nationellt, som har ambitionen att leva i samklang med naturen, har starka skäl att övergå till mer extensiv djurhållning, vilket främjar en långsiktigt hållbar utveckling i stället för att, som i dag, utarma naturresurserna. Till en sådan positiv utveckling kan det ekologiska lantbruket bidra, ett lantbruk vars främsta syfte är att utforma resurseffektiva, kretsloppsbaserade produktionssystem som ger minimal miljöpåverkan och producerar livsmedel med i ordets vidaste bemärkelse hög kvalitet. Andra väsentliga syften med ett ekologiskt lantbruk är att ge husdjuren livsbetingelser som tillgodoser djurens naturliga behov och att utveckla ett kulturlandskap präglat av artrikedom och genetisk mångfald. I dag väljer många konsumenter att minska eller helt utesluta kött och andra animaliska livsmedel ur sin kost. Enligt utskottets mening stöder inte statsmakterna i tillräcklig grad dessa i miljö- och resursförbrukningshänseende positiva beslut. Staten bör med s.k. gröna skatter låta den miljöförstöring som köttproduktionen medför påverka livsmedelspriserna samt stödja information till allmänheten om de många negativa konsekvenserna av köttkonsumtion. Som anförs i motionen bör ett program för minskad köttkonsumtion i Sverige utarbetas. Regeringen bör dessutom agera kraftfullt för ett program för minskning av köttkonsumtionen även inom EU. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo520 yrkandena 1 och 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Med det anförda finner utskottet syftet med motion Jo502 yrkande 1 i allt väsentligt tillgodosett. Motionen bör inte påkalla någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida. dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande minskad köttkonsumtion att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Jo520 yrkandena 1 och 2 samt med avslag på motion 1996/97:Jo502 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Ursprungsmärkning av livsmedel (mom. 1) och märkning av genetiskt modifierade livsmedel (mom. 2) Lennart Daléus och Lennart Brunander (båda c) anför: Ett livsmedels kvalitet är viktig för konsumenten, men svår att bedöma vid köptillfället. Vad som för konsumenten ger ett livsmedel högre kvalitet är inte bara objektiva, definierbara egenskaper utan också subjektiva värderingar hos den enskilde. En minimikvalitet skall garanteras i lagstiftningen och det är av vikt att denna kvalitet upprätthålls och garanteras av samhället. En aktuell fråga i detta sammanhang är förekomsten av salmonella i köttvaror, som nu efter EU-inträdet kommer in i Sverige. Enligt svensk lag får denna smitta inte förekomma i kött som förs in till eller saluförs i vårt land. Att konsumenten kan känna sig säker på att detta tillgodoses är grundläggande för ett bevarat förtroende för den mat vi köper. För information till konsumenten om en produkts innehåll och om vissa andra förhållanden i samband med framställningen av ett livsmedel är märkning av produkten nödvändig. När det gäller t.ex. uppfödningsmetoder, foder, användning av gifter och mediciner kan ursprungsmärkning vara en god informationskälla för konsumenten. Vi vill i detta sammanhang påtala vikten av att denna märkning är korrekt och entydig. För att detta skall kunna uppnås krävs regler som måste omfatta minst ett land, men ännu hellre hela EU. Sverige har enligt vår uppfattning en viktig roll i arbetet med att åstadkomma dessa förändringar. Det är enligt vår mening regeringens ansvar att i detta arbete företräda de svenska intressena. Som redovisas i betänkandet är flertalet av EG:s rättsakter på livmedelsområdet totalharmoniserade, vilket innebär att de gäller i hela EU. För Sveriges del är detta ett problem eftersom vi har en livmedelsproduktion med höga krav både vad gäller användning av bekämpningsmedel, medicinering av djur och etiska regler för djuromsorg. Det är för oss alla angeläget att dessa former för produktion av våra livsmedel kan bibehållas. Skall detta vara möjligt får billigare alternativ som har producerats på ett sätt som inte accepteras i Sverige inte tillåtas att konkurrera ut de svenska produkterna. Märkning och information är därför viktig och märkningen bör ge besked om hur ett livsmedel har producerats, om djuromsorg och om hänsyn till miljön. Skall konsumenten kunna ta dessa hänsyn vid valet av livsmedel måste märkningen vara sådan att dessa egenskaper och förhållanden framgår. Så förhåller det sig emellertid inte i dag. EU:s regelverk tillåter inte en sådan märkning, vilket enligt vår mening inte är tillfredsställande. Frågan ställs nu ytterligare på sin spets när genförändrade produkter kommer in på den svenska marknaden. Det syns inte på tomater, rapsolja eller cornflakes att de är genförändrade; härför krävs märkning. Sverige har agerat i EU för att få till stånd bättre och tydligare märkning av livsmedel. Detta har hittills inte gett det resultat vi hade önskat. Vi förutsätter emellertid att den svenska regeringen på olika sätt fortsätter sitt arbete för att EU ändrar reglerna för märkning så att konsumenten kan ges fullgod information. Det faktum att de beslut som nu tagits är bättre än tidigare regler får inte göra att den svenska aktiviteten minskar. Medvetenheten hos många konsumenter i Europa håller på att växa fram och det är en viktig uppgift för Sverige i EU att driva på utvecklingen och öka kunskapen hos EU-parlament och kommission.
2. Märkning av genetiskt modifierade livsmedel (mom. 2) Gudrun Lindvall (mp) anför: Livsmedel framställda av genmanipulerade råvaror har redan nått de svenska butikshyllorna. Karlshamns AB har använt ett parti sojabönor för produktion där genmanipulerade sojabönor ingick. Produkter från detta parti har därefter sålts till livsmedelsindustrin där de har använts som ingrediens i livsmedel. Dessa livsmedel, bl.a. kex, har inte märkts, vilket enligt min mening är mycket olyckligt och oacceptabelt. Miljöpartiet de gröna anser att konsumenterna skall ges möjlighet att välja om man vill ha livsmedel som innehåller genmanipulerade organismer eller produkter av sådana eller inte. Skälen för varför man inte vill äta sådana livsmedel kan vara flera och bör inte ifrågasättas. De grödor som nu kommit ut på marknaden, dvs. soja och majs, har genmanipulerats för att bli herbicidresistenta. Även en herbicidresistent raps prövas för godkännande i EU, en gröda som kan komma att odlas i Sverige. EG:s direktiv för s.k. novel foods träder i kraft i maj i år, men enligt Livsmedelsverket anses direktivet redan gälla i vårt land. Eftersom direktivet inte garanterar att produkter framställda av herbicidresistenta grödor kommer att märkas kommer Miljöpartiet de gröna att verka för att Sverige förbjuder import av såväl den genmanipulerade sojan som majsen.