Livsmedelskontroll m.m.
Betänkande 1993/94:LU22
Lagutskottets betänkande
1993/94:LU22
Livsmedelskontroll m.m.
Innehåll
1993/94 LU22
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag (proposition 1993/94:100 bilaga 10) till anslag för budgetåret 1994/95 till Statens livsmedelsverk och till täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m. Vidare behandlas -- helt eller delvis -- sex motioner, som väckts under den allmänna motionstiden i januari 1994. En motion gäller anslaget till Livsmedelsverket. De fem övriga tar upp olika frågor som berör livsmedelspolitiken.
Utskottet tillstyrker bifall till propositionens förslag i förevarande delar och avstyrker bifall till samtliga motionsyrkanden.
Till betänkandet har fogats tre reservationer.
NIONDE HUVUDTITELN
Propositionen
I proposition 1993/94:100 föreslår regeringen (Jordbruksdepartementet) under punkterna H 1 och H 2 (s. 90)
dels att riksdagen till Statens livsmedelsverk för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 91 420 000 kr,
dels att riksdagen till Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr.
Motionerna
1993/94:L608 av Mats Hellström m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär att frågan om livsmedelskvalitet och märkning skall tas upp i EES-kommittén i syfte att skärpa bestämmelserna.
1993/94:L706 av Viola Furubjelke m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av innehållsdeklaration resp. information om ursprungsland för beredda livsmedel.
1993/94:L709 av Märtha Gårdestig (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att slakt- och styckningsvolymerna för gårdsslakteri bör höjas för att möjliggöra en obruten kötthantering på gården.
1993/94:Jo232 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
26. att riksdagen till Statens livsmedelsverk anvisar 1 828 000 kr lägre belopp för budgetåret 1994/95 än vad regeringen föreslagit eller således 89 592 000 kr (H 1). 1993/94:Jo509 av Stina Gustavsson och Rosa Östh (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om importkontroll av livsmedel.
1993/94:A815 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anpassning av livsmedelslagen till småskalig och ekologisk livsmedelsproduktion.
Utskottet
Inledning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag till anslag för budgetåret 1994/95 till Statens livsmedelsverk (SLV) och täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m. Vidare behandlas -- helt eller delvis -- sex motioner som väckts under den allmänna motionstiden i januari 1994. En motion rör anslaget till SLV, två motioner frågor om småskalig livsmedelsproduktion och tre motioner frågor som aktualiseras med anledning av EES-avtalet.
Anslagen
SLV är den centrala förvaltningsmyndigheten för livsmedelsfrågor samt chefsmyndighet för besiktningsveterinärorganisationen. Verkets huvudsakliga uppgifter är att bevaka konsumentintresset inom livsmedelsområdet, utöva tillsyn enligt livsmedelslagen samt leda och samordna livsmedelskontrollen, verkställa utredningar och praktiskt vetenskapliga undersökningar om livsmedel och kostvanor, medverka till att statsmakternas riktlinjer i fråga om kost och hälsa fullföljs, informera om sådana förhållanden på livsmedelsområdet som är viktiga för konsumenterna samt godkänna laboratorier för livsmedelsundersökningar. SLV:s inkomster består bl.a. av avgifter för köttbesiktning m.m., kontroll av läkemedelsrester och bekämpningsmedelsrester i animaliska och vegetabiliska livsmedel, avgiftsmedel för central tillsyn som överförs till verket från kommunerna, avgifter för provtagning och undersökning vid större livsmedelsanläggningar samt avgifter för tillstånd m.m. Dessutom erhåller SLV inkomster för uppdragsverksamhet, publikationer och kursverksamhet. Inkomsterna utgör omkring 65 % av verkets finansiering.
Verksamhetens inriktning och verkets budgetram för budgetåren 1991/92--1993/94 fastställdes av riksdagen våren 1991 (prop. 1990/91:100 bil. 11, JoU22, rskr. 202). Beslutet innebar i fråga om verksamhetsinriktningen att SLV ytterligare skall stärka sin tillsynsroll samtidigt som livsmedelskontrollen i övrigt skall bygga på företagens egentillsyn. Enligt beslutet bör SLV ge ökad tyngd åt arbetet med att utveckla nya metoder för analysverksamhet samt vara återhållsamt med normer. Informationsinsatserna gentemot den lokala och regionala livsmedelskontrollen, livsmedelsbranschen, konsumenter m.m. skall förstärkas. För treårsperioden fastställde riksdagen en budgetram för SLV på 257 243 000 kr.
I årets budgetproposition bedömer regeringen med utgångspunkt i SLV:s årsredovisning att verksamheten bedrivs med en sådan inriktning att de uppsatta målen kan nås. En förenkling av reglerna på livsmedelsområdet har dock inte varit möjlig mot bakgrund av Sveriges internationella åtaganden. Regeringen anser, i enlighet med vad som förutskickades i förra årets budgetproposition (se prop. 1992/93:100 bil. 10 s. 84), att de riktlinjer som lades fast år 1991 bör gälla även för budgetåret 1994/95.
När det gäller anslaget till SLV föreslår regeringen att riksdagen anvisar ett ramanslag på 91 420 000 kr. Medelsbehovet har beräknas med utgångspunkt i en real minskning av utgifterna om 1,9 %. I motion Jo232 av Ian Wachtmeister m.fl. (m) yrkas att riksdagen skall anvisa 1 828 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit (yrkande 26).
Utskottet erinrar om att regeringen den 1 juli 1993 beslutat särskilda direktiv inför SLV:s fördjupade anslagsframställning år 1994. Enligt direktiven skall SLV bl.a. i sin resultatanalys särskilt belysa områdena med livsmedelstillsyn och kontroll samt redovisa sina erfarenheter av samarbetet med andra myndigheter. I direktiven anges att det är viktigt att den statliga verksamheten på det konsumentpolitiska området bedrivs effektivt och att berörda myndigheter inte utför något dubbelarbete. SLV bör därför enligt direktiven samordna bevakningen av konsumentfrågorna på livsmedelsområdet med andra myndigheter i syfte att få till stånd effektiviseringsvinster. I en omvärldsanalys skall SLV särskilt belysa arbetet med harmoniseringen med EG:s regelverk på livsmedelsområdet samt konsekvenserna av EES-avtalet och ett medlemskap i EU.
Utskottet anser att riksdagen i avvaktan på SLV:s fördjupade anslagsframställning bör godta regeringens förslag till medelsberäkning för SLV. Utskottet tillstyrker alltså regeringens förslag i denna del och avstyrker bifall till motion Jo232 yrkande 26.
Från anslaget Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m. avlönas personal som utför köttbesiktning vid kontrollslakterierna m.m. Statens utgifter för ändamålet är avsedda att täckas av bl.a. slakteriföretagen enligt en särskild taxa. Under anslaget föreslås i budgetpropositionen ett formellt belopp om 1 000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag också i denna del. Småskalig livsmedelsproduktion
Karin Starrin m.fl. (c) vill i motion A815 yrkande 38 ha till stånd ett tillkännagivande från riksdagen om en översyn av livsmedelslagen i syfte att få lagen anpassad till småskalig och ekologisk livsmedelsproduktion.
Livsmedelslagen (1971:511) innehåller bestämmelser om produktion och hantering av livsmedel och livsmedelskontroll (beskaffenhet, hantering, märkning, saluhållande, personalhygien och livsmedelslokaler). Livsmedelslagen är en s.k. ramlag och kompletteras med en mängd myndighetsföreskrifter utfärdade av SLV.
I juni 1991 gav regeringen SLV i uppdrag att under åren 1992--1994 redovisa förutsättningarna för småskalig livsmedelsproduktion inom ramen för livsmedelslagstiftningen samt hur ändringar i lagstiftningen och tillämpningen påverkar dessa förutsättningar. På begäran av riksdagen (bet. 1991/92:JoU4) tillkallade regeringen den 13 februari 1992 en särskild utredare med uppdrag att göra en förutsättningslös översyn av de livsmedelshygieniska bestämmelser som kan ha betydelse för den småskaliga livsmedelsproduktionen och teknikutvecklingen på det området (dir. 1992:21).
Uppdraget till SLV har hittills redovisats i verkets anslagsframställningar för budgetåren 1993/94 och 1994/95. Av redovisningarna framgår att SLV, med undantag för myndighetsföreskrifterna beträffande småskalig slakt (se SLV rapport nr 4 1992, Småskalig slakt) och äggpackerier, inte funnit skäl till några särskilda åtgärder. Livsmedelshygienutredningen redovisade sitt arbete i slutet av år 1992 i betänkandet (SOU 1993:6) Livsmedelshygien och småskalig livsmedelsproduktion. I betänkandet sägs att någon speciell översyn med sikte på småskalig produktion knappast är meningsfull vid sidan av det arbete som SLV genomför. Betänkandet har remissbehandlats och övervägs för närvarande inom regeringskansliet.
Utskottet anser att riksdagen för närvarande inte bör ta initiativ till ytterligare utredningsarbete. Regeringens ställningstaganden till SLV:s och Livsmedelshygienutredningens arbete bör enligt utskottets mening avvaktas. Utskottet avstyrker därför bifall till motion A815 yrkande 38.
En annan fråga som gäller småskalig livsmedelsproduktion, nämligen slaktvolymen för gårdsslakterier, tas upp av Märtha Gårdestig (kds) i motion L709. Motionären vill ha till stånd regeländringar som innebär att slakt- och styckningsvolymerna vid gårdsslakterierna kan höjas till vissa närmare angivna nivåer. Härigenom skulle, anför motionären, gårdsbutikernas behov av kött kunna tillgodoses och en obruten kötthantering på gården kunna komma till stånd.
Utskottet erinrar om att SLV den 11 februari 1994 beslutat höja slakt- och styckningsvolymerna vid småskalig slakt i enlighet med vad motionären begär (se SLV FS 1994:1). Beslutet innebär att det fr.o.m. den 1 juli 1994 blir möjligt för gårdsslakterier som bedriver småskalig slakt att väsentligt utöka verksamheten. Utskottet avstyrker därför bifall till motion L709.
Åtgärder med anledning av EES-avtalet
EES-avtalet innebär bl.a. att EG:s principer för den fria varurörligheten skall tillämpas inom EES-området. Den centrala bestämmelsen finns i artikel 8, som föreskriver att det skall råda fri rörlighet för varor mellan parterna i enlighet med bestämmelserna i avtalet. Genom EES-avtalet har Sverige åtagit sig att -- i den mån harmonisering inte redan kommit till stånd -- anpassa det svenska regelverket till omkring 700 EG-direktiv m.m. som rör tekniska föreskrifter samt standarder, provning och certifiering. På livsmedelsområdet omfattar EES-avtalet bestämmelser i EG:s omkring 100 rättsakter. Dessa gäller främst livsmedelskontroll, livsmedelstillsatser, märkning, gränsvärden för främmande ämnen, livsmedelsstandarder, specialdestinerade livsmedel, material som kommer i kontakt med livsmedel och metoder för analys av livsmedel. EG:s regler bygger i stora delar på internationella rekommendationer från Codex Alimentarius, som är ett samlingsnamn för FOA:s och WHO:s gemensamma program, Food Standards Programme, för bl.a. standarder, riktlinjer och råd.
Med stöd av bemyndiganden i livsmedelslagen (prop. 1992/93:119, bet. LU11) har SLV hittills utfärdat över trettio nya kungörelser med föreskrifter föranledda av EES-avtalet (SLV FS 1993:15--1993:44 samt SLV FS 1994:1 och 1994:2). Huvuddelen av de nya kungörelserna trädde i kraft samtidigt med EES-avtalet, dvs. den 1 januari 1994. I många av författningarna finns särskilda övergångsbestämmelser som innebär att äldre bestämmelser får tillämpas under en övergångsperiod. I vissa fall kan dubbla regelsystem komma att gälla ända upp till tre år. Syftet med dessa långa övergångstider är att underlätta anpassningar för livsmedelsindustri och handel.
Spörsmål som gäller innehållsdeklarationer och ursprungsmärkning tas upp i motion L706 av Viola Furubjelke m.fl. (s). Motionärerna pekar på att EES-avtalet och ett eventuellt EU-medlemskap innebär att vi kan förvänta oss fler importerade livsmedelsprodukter i affärerna, vilket innebär att vissa allergiker kommer att drabbas hårt. För en gluten- eller laktosallergiker är det absolut nödvändigt att kunna kontrollera om varan är gluten- resp. mjölkfri. Det borde enligt motionärernas mening vara en självklarhet att konsumenter skall veta vad en vara innehåller liksom från vilket land råvaran till ett förädlat livsmedel kommer. Eftersom det inte finns något krav på att märka beredda livsmedel med ursprungsland är det möjligt att importera billigt kött till Sverige, mala det till köttfärs och sedan sälja det som "svensk köttfärs". Motionärerna förklarar sig instämma i de krav som rests från kooperationen, att regeringen bör driva frågan i EES-kommittén om en bindande överenskommelse om innehålls- och ursprungsdeklaration av livsmedel. I avvaktan på en sådan överenskommelse bör man, enligt motionärernas mening, snarast försöka få till stånd branschvisa frivilliga överenskommelser som omfattar alla livsmedel. I motionen yrkas att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av innehållsdeklarationer resp. information om ursprungsland för beredda livsmedel.
Utskottet erinrar om att huvudregeln för märkning, nu liksom före EES-avtalets ikraftträdande, är att samtliga ingredienser i ett livsmedel skall anges i fallande skala efter vikt. En sammansatt ingrediens får i ingrediensförteckningen anges med sin beteckning endast under förutsättning att beteckningen föreskrivits eller är allmänt vedertagen bland svenska konsumenter. De nya bestämmelserna som SLV utfärdat med anledning av EES-avtalet innebär i enlighet med avtalet inte något obligatoriskt krav på märkning av allergena beståndsdelar i sammansatta ingredienser. Vidare behöver inte längre de sammansatta ingredienserna anges såvida dessa inte överstiger 25 % av den färdiga varan. SLV har kompletterat de nya bestämmelserna med allmänna råd. I dessa sägs att det är önskvärt att ingredienser som är kända för att kunna orsaka överkänslighetsreaktioner alltid anges (SLV FS 1993:19). SLV:s föreskrifter och allmänna råd omfattar livsmedel som är avsedda att som sådana saluhållas till enskilda konsumenter eller storhushåll oavsett i vilket land livsmedlet är tillverkat. Föreskrifterna gäller såväl inhemska som importerade livsmedel. De nya bestämmelserna trädde i kraft den 1 januari 1994. Varor som är märkta enligt äldre bestämmelser får säljas t.o.m. utgången av år 1996.
Frågan om vad EES-avtalet innebär på livsmedelsområdet för olika konsumentgrupper har varit föremål för olika uppfattningar. När det gäller allergikerna har från SLV:s sida bedömts att de nya reglerna i vissa fall blir något bättre och i andra fall något sämre när EES-avtalet trätt i kraft (se SLV:s tidskrift Vår Föda nr 1 1994 och SLV:s tidning för lokal livsmedelskontroll, Livstecknet nr 1 1994). För att minska riskerna för att allergiker och överkänsliga drabbas av reaktioner på livsmedel har SLV förra året startat ett särskilt projekt, Allergiprojektet. I projektet ingår att undersöka EES-avtalets konsekvenser för allergiker och personer med annan överkänslighet samt att lämna information om hur allergiker skall kunna undvika vissa livsmedel. Övrigt arbete som SLV bedriver inom Allergiprojektet syftar till att ytterligare minska riskerna för allergiker. Arbetet kommer att redovisas i en särskild rapport senare i vår.
I sammanhanget vill utskottet också upplysa om att de nordiska länderna i Codex märkningskommitté (Codex Committee on Food Labelling, CCFL) tagit upp frågan om hur personer med olika typer av födoämnesöverkänslighet skall kunna få tillräcklig information genom märkning. Enligt vad utskottet erfarit har ett av Norge i samråd med Finland, Island och Sverige utarbetat förslag till ändrade märkningsregler för förpackade livsmedel överlämnats till kommittén i april 1993. Övriga medlemsländer skall nu yttra sig över förslaget.
När det sedan gäller frågan om ursprungsmärkning vill utskottet erinra om att SLV:s nya märkningsföreskrifter innehåller en särskild bestämmelse som innebär att upplysning om platsen för livsmedlets ursprung skall lämnas, om avsaknad av denna uppgift kan vilseleda konsumenten. Enligt samma bestämmelse får märkningen och dess utformning inte heller vilseleda den till vilken livsmedlet är avsett att saluhållas, vad gäller bl.a. livsmedlets ursprung. Utskottet konstaterar således att det inte heller efter EES-avtalets ikraftträdande är tillåtet att som "svensk köttfärs" sälja färs som består av importerat kött som malts i Sverige.
Som både lagutskottet och EES-utskottet tidigare pekat på vid behandlingen av liknande motioner (se yttr. 1992/93:LU1y och bet. 1992/93:EU1) hindrar inte reglerna om märkning att livsmedelsindustrin och handeln frivilligt lämnar ytterligare information som är värdefull för olika konsumentgrupper. Med ett ökat varuutbud kan konsumenterna i än högre grad än tidigare komma att efterfråga uppgifter om t.ex. produktionsland. Eftersom en tillfredsställande märkning -- i likhet med annan varuinformation som konsumenterna önskar -- är ett konkurrensmedel förutsätter utskottet att enskilda företag i olika branscher utnyttjar denna möjlighet. Vid tre tillfällen under år 1993 har man också inom Jordbruksdepartementet haft sammankomster med företrädare för producenter, grossister, detaljhandel och konsumenter om en frivillig märkning av ursprungsland för kött- och charkprodukter. Enligt vad som redovisats från dessa överläggningar råder det samförstånd om att en tydlig ursprungsmärkning är ett berättigat krav. Vidare har framgått att handeln i samband med dessa överläggningar visat stor vilja att utan formella åtaganden fortsätta att verka för att köttprodukter förses med uppgifter om råvarans ursprungsland.
Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna om att det är ett berättigat konsumentkrav att få veta vad ett livsmedel innehåller och från vilket land det kommer. Mot bakgrund av vad som ovan redovisats kan emellertid något tillkännagivande från riksdagens sida i enlighet med vad som begärs i motionen inte anses erforderligt. Utskottet avstyrker därför bifall till motion L706.
Krav på internationellt agerande från svenskt håll framställs i motion L608 av Mats Hellström m.fl. (s). I motionen yrkas att riksdagen skall begära att regeringen tar upp frågan om livsmedelskvalitet och märkning i EES-kommittén i syfte att skärpa bestämmelserna (yrkande 2). Motionärerna anser att det krävs en allmän översyn och en modernisering av EG-direktiven om märkning bl.a. när det gäller allergiframkallande ämnen och datummärkningen.
Utskottet erinrar om att EES-utskottet med anledning av ett motionsyrkande hösten 1992 behandlat frågan om hur Sverige skall kunna påverka utvecklingen inom EG i riktning mot en högre skyddsnivå som tillgodoser konsumenternas intressen. I sitt av riksdagen godkända betänkande (bet. 1992/93:EU1) framhöll EES-utskottet att en anpassning till EG:s regelverk givetvis inte bör föranleda att Sverige ger upp ambitionerna på livsmedelsområdet. Enligt EES-utskottets mening är det angeläget att vi med de resurser och kontaktvägar som står till buds försöker påverka utvecklingen inom EG. Utskottet utgick från att regeringen skulle beakta vad utskottet sålunda anfört utan något tillkännagivande från riksdagens sida. Någon riksdagens vidare åtgärd med anledning av den då aktuella motionen ansågs således inte påkallad.
Hösten 1992 behandlade också lagutskottet motioner vari yrkades att Sverige aktivt bör engagera sig för att påverka behandlingen av frågor inom EG och EES när det gäller livsmedel. I sitt av riksdagen godkända betänkande (bet. 1992/93:LU11) anslöt sig lagutskottet till de bedömningar EES-utskottet då nyligen hade gjort.
EES-avtalet har nu varit i kraft i tre månader, och utskottet utgår fortfarande från att den svenska regeringen på ett aktivt sätt agerar internationellt för att påverka utvecklingen inom EG i riktning mot högre skyddsnivåer på de områden där så behövs. Något formellt tillkännagivande från riksdagens sida i enlighet med vad som begärs i motionen anser utskottet inte erforderligt. Om regeringen bedömer att det är en framkomlig väg och ändamålsenligt att påverka EG:s regler om livsmedelskvalitet och märkning genom att begära att dessa frågor tas upp i EES-kommittén förutsätter utskottet att en sådan begäran ändå kommer till stånd.
Utskottet avstyrker med det anförda bifall till motion L608 yrkande 2.
Importkontrollen av livsmedel tas upp i motion Jo509 av Stina Gustavsson och Rosa Östh (båda c). Motionärerna anför att samma krav måste ställas på importerade livsmedel som på inhemskt producerade beträffande förekomsten av bl.a. kemiska medel och medicinska preparat. Man måste se till att importbestämmelserna är utformade i enlighet med dessa krav. I motionen yrkas tillkännagivande i enlighet med det anförda (yrkande 2). Också denna fråga behandlades av EES-utskottet hösten 1992 med anledning av en liknande motion (bet. 1992/93:EU1). EES-utskottet pekade därvid på att det kontrollsystem som då hade gällt i Sverige under några år i stort sett överensstämmer med EG:s regler och att några anpassningsåtgärder inte var nödvändiga. EES-avtalet ger oss också möjligheter, framhöll utskottet, att själva bestämma hur kontrollen praktiskt skall utformas liksom att avgöra vilka krav som bör ställas på dem som utför kontrollerna. EES-utskottet underströk vidare att avtalet inte innebär att gränskontrollerna avskaffas. Som också lagutskottet framhöll i sitt yttrande till EES-utskottet (yttr. 1992/93:LU1y) fanns det därför ingen anledning att anta att EES-avtalet skulle leda till en försämring av livsmedelskontrollen här i landet. SLV kommer således, anförde EES-utskottet vidare, också i framtiden att ha möjlighet att kontrollera att den mat som importeras till Sverige inte innehåller ämnen eller halter av ämnen som är skadliga för konsumenterna.
Vad EES-utskottet sålunda anförde i sitt av riksdagen godkända betänkande äger alltjämt giltighet. Kungörelsen (SLV FS 1990:10) med föreskrifter och allmänna råd om livsmedelstillsyn m.m. (SLV FS 1993:41) omfattar såväl inhemska som importerade livsmedel. I de nya föreskrifterna har betonats att offentlig livsmedelstillsyn skall bedrivas regelbundet och omfatta samtliga led av hanteringen. Inspektion och provtagningar bör om möjligt genomföras utan förvarning. Varje kommun skall upprätta en särskild plan för sin tillsynsverksamhet.
Utskottet kan inte finna annat än att de svenska reglerna, inom ramen för vad EES-avtalet möjliggör, är utformade på ett sådant sätt att de krav som motionärerna framför är tillgodosedda. Utskottet avstyrker därför bifall till motion Jo509 yrkande 2.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande anslaget till Livsmedelsverket att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motion 1993/94:Jo232 yrkande 26 under nionde huvudtiteln till Statens livsmedelsverk för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 91 420 000 kr, res. 1 (nyd) 2. beträffande köttbesiktning att riksdagen med bifall till regeringens förslag under nionde huvudtiteln till Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr,
3. beträffande översyn av livsmedelslagen att riksdagen avslår motion 1993/94:A815 yrkande 38,
4. beträffande slaktvolymer att riksdagen avslår motion 1993/94:L709,
5. beträffande innehållsdeklarationer och ursprungsmärkning att riksdagen avslår motion 1993/94:L706, res. 2 (s)
6. beträffande internationellt agerande att riksdagen avslår motion 1993/94:L608 yrkande 2, res. 3 (s)
7. beträffande importkontroll att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo509 yrkande 2.
Stockholm den 29 mars 1994
På lagutskottets vägnar
Maj-Lis Lööw
I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Owe Andréasson (s), Bengt Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s), Bengt Kindbom (c), Bengt Kronblad (s), Bertil Persson (m), Gunnar Thollander (s), Lars Andersson (nyd), Hans Stenberg (s), Stig Rindborg (m) och Per Erik Granström (s).
Reservationer
1. Anslaget till Livsmedelsverket (mom. 1)
Lars Andersson (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 26" bort ha följande lydelse:
Som yrkats i motion Jo232 bör anslaget till SLV bestämmas till 1 828 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit. Med hänsyn till nuvarande samhällsekonomiska läge är det enligt utskottets mening rimligt att SLV under det kommande budgetåret får vidkännas en anslagsminskning på 2 % i förhållande till regeringens förslag. En sådan måttlig anslagsminskning torde inte nämnvärt påverka verksamhetens art eller omfattning.
Utskottet tillstyrker således bifall till motion Jo232 yrkande 26 och avstyrker bifall till regeringens förslag i denna del. Till följd härav förordar utskottet att riksdagen bestämmer anslaget till SLV för budgetåret 1994/95 till 89 592 000 kr.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande anslaget till Livsmedelsverket att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Jo232 yrkande 26 och med anledning av regeringens förslag under nionde huvudtiteln till Statens livsmedelsverk för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 89 592 000 kr.
2. Innehållsdeklarationer och ursprungsmärkning (mom. 5)
Maj-Lis Lööw, Owe Andréasson, Inger Hestvik, Bengt Kronblad, Gunnar Thollander, Hans Stenberg och Per Erik Granström (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Frågan om" och på s. 7 slutar med "motion L706" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det även efter EES-avtalets ikraftträdande måste vara en självklarhet att konsumenter skall veta vad en vara innehåller och från vilket land varan kommer. Vad som anförts i motion L706 är vad många konsumenter, särskilt de som är allergiska mot vissa ämnen, anser vara berättigade krav. Med en ökad mängd importerade livsmedel i våra butiker ökar givetvis behovet av att konsumenterna informeras om vad varorna innehåller och varifrån de kommer. Den anpassning som har skett till EG:s regler på livsmedelsområdet har otvivelaktigt inneburit en sänkning av de märkningskrav som tidigare gällt. De farhågor som framfördes av de socialdemokratiska ledamöterna hösten 1992 när normgivningen på livsmedelsområdet delegerades har nu i viss mån besannats (se bet. 1992/93:LU11 res. 1).
Enligt utskottets mening är det mot denna bakgrund angeläget att regeringen på ett mer aktivt sätt än hittills agerar såväl nationellt som internationellt i syfte att få till stånd bättre innehållsdeklarationer och information om importerade livsmedels ursprung. Sådana initiativ motiveras inte bara av EES-avtalet utan också av den nyligen gjorda GATT-överenskommelsen, vilken också kommer att leda till ett ökat varuutbud av importerade livsmedel.
Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen med bifall till motion L706 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande innehållsdeklarationer och ursprungsmärkning att riksdagen med bifall till motion 1993/94:L706 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Internationellt agerande (mom. 6)
Maj-Lis Lööw, Owe Andréasson, Inger Hestvik, Bengt Kronblad, Gunnar Thollander, Hans Stenberg och Per Erik Granström (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Utskottet erinrar" och på s. 8 slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som anförts i motion L608 bör Sverige så snart som möjligt få till stånd en strategi för att utveckla EES-avtalet på viktiga områden. Ett sådant område gäller livsmedelskvalitet och produktinformation. På livsmedelsområdet krävs nämligen en allmän översyn och en modernisering av EG-direktiven angående varumärkning för bl.a. allergiframkallande ämnen och cancerogena effekter. Vidare behöver reglerna om datummärkning skärpas. Inom EES-samarbetets ram bör Sverige arbeta för att stärka konsumenternas ställning på marknaden i dessa viktiga avseenden.
Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande internationellt agerande att riksdagen med bifall till motion 1993/94:L608 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.