Livsmedelskontroll m.m.
Betänkande 1991/92:LU25
Lagutskottets betänkande
1991/92:LU25
Livsmedelskontroll m.m.
Innehåll
1991/92 LU25
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet dels regeringens förslag (proposition 1991/92:100) till anslag för statens livsmedelsverk och täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m. (bilaga 10), dels -- helt eller delvis -- sex motioner som väckts under den allmänna motionstiden och som tar upp olika livsmedelsfrågor.
Utskottet tillstyrker bifall till propositionens förslag i förevarande del och avstyrker bifall till samtliga motionsyrkanden.
Propositionen
I proposition 1991/92:100 (jordbruksdepartementet) föreslår regeringen under punkterna H 1 och H 2 (s. 78 och 79)
dels att riksdagen till Statens livsmedelsverk för budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på 88486000 kr.,
dels att riksdagen till Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.
Motionerna
1991/92:L703 av Lennart Brunander och Karin Starrin (båda c) vari hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av märkning av tillsatser i vin även på vinförpackningarna.
1991/92:L707 av Viola Furubjelke och Maj-Inger Klingvall (båda s) vari hemställs att riksdagen beslutar att tillägg görs i livmedelslagen så att också livsmedel som säljs "över disk" omfattas av kravet på märkning av ursprungsland.
1991/92:L716 av Claus Zaar m.fl. (nyd) vari hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att opastöriserad mjölk bör få säljas genom olika distributionskanaler,
2. att kommunen självständigt bör få utfärda skötselregler för produktion och distribution av opastöriserad mjölk,
3. att kommunen bör bli högsta beslutande instans för frågor om opastöriserad mjölk.
1991/92:L717 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de krav som skall ställas på importerade livsmedel,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag på en effektivare kontroll av importerade livsmedel.
1991/92:Jo226 av Lars Werner m.fl. (v) vari hemställs
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utredning för att klargöra rätten att ställa samma krav på importerade som inhemska livsmedel.
1991/92:A805 av Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (båda c) vari hemställs
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på import av livsmedel.
Utskottet
I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag till anslag för budgetåret 1992/93 till statens livsmedelsverk och täckande för vissa kostnader för köttbesiktning m.m. Vidare behandlas nio motionsyrkanden på livsmedelspolitikens område, varav fyra (L717 yrkandena 1 och 2, A805 yrkande 16 och Jo226 yrkande 5) gäller importfrågor, två (L703 och L707) märkning av livsmedel och tre (L716 yrkandena 1--3) opastöriserad mjölk. Av de i ärendet behandlade motionerna har samtliga väckts under den allmänna motionstiden vid riksmötet 1991/92.
Statens livsmedelsverk (SLV) är den centrala förvaltningsmyndigheten för livmedelsfrågor samt chefsmyndighet för besiktningsveterinärorganisationen. Verksamhetens inriktning och verkets budgetram för budgetåren 1991/92--1993/94 fastställdes av riksdagen våren 1991 (prop. 1990/91:100, bil. 11, JoU22, rskr. 202). Beslutet innebär i fråga om verksamhetsinriktningen att SLV ytterligare skall stärka sin tillsynsroll samtidigt som livsmedelskontrollen i övrigt i högre grad skall bygga på företagens egentillsyn. Enligt beslutet bör SLV ge ökad tyngd åt arbetet med att utveckla nya metoder för analysverksamhet samt vara återhållsam med normer. Informationsinsatserna gentemot den lokala och regionala livsmedelskontrollen, livsmedelsbranschen, konsumenter m.m. skall förstärkas. För treårsperioden fastställde riksdagen en budgetram för SLV på 257243000 kr., varav 89959000 kr. för innevarande budgetår.
I budgetpropositionen finner jordbruksministern inte anledning att föreslå någon förändring av den fastställda inriktningen för SLV. När det gäller anslaget föreslås att riksdagen till SLV för budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på 88486000 kr.
Förslaget till medelsberäkning för SLV föranleder inga erinringar från utskottets sida, och utskottet tillstyrker därför bifall till regeringens förslag i denna del.
Från anslaget Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m. avlönas personal som utför köttbesiktning vid kontrollslakterierna m.m. Statens utgifter för ändamålet täcks av bl.a. slakteriföretagen enligt en särskild taxa. Under anslaget föreslås i budgetpropositionen ett formellt belopp om 1000 kr.
Utskottet tillstyrker bifall till regeringens förslag också i denna del.
Frågor som gäller import av livsmedel tas upp i tre motioner. I motion L717 anför Lennart Brunander m.fl. (c) att det är oacceptabelt för både svenska konsumenter och producenter att det är tillåtet att importera frukt och grönsaker som inte uppfyller de krav som av hälso-, miljö- och arbetsmiljöskäl ställts upp för den inhemska produktionen. Vad särskilt beträffar de hälsorisker som är förknippade med förekomsten av främmande ämnen måste det ställas högre säkerhetskrav än vad som nu sker i den svenska importkontrollen. Vidare är det enligt motionärerna angeläget att den nuvarande kontrollen, som för närvarande främst består av stickprovsundersökningar, utökas så att man åstadkommer en effektiv kontroll av importerade livsmedel. Motionärerna anser också att det är anmärkningsvärt att importen av kött och köttkonserver inte omgärdas av en noggrannare kontroll. Konsumenterna har självklart ett berättigat intresse att få information och kunskap om de skilda metoder som används i djurhållningen utomlands. Det är ett naturligt krav att importören garanterar att de importerade livsmedlen inte är producerade med sådana medel och metoder som är förbjudna i Sverige i de fall det är omöjligt att analysera förekomsten av vissa hormoner och andra preparat i importerat kött. I motionen yrkas tillkännagivande om vad som sålunda anförts om de krav som skall ställas på importerade livsmedel (yrkande 1). Vidare begär motionärerna förslag från regeringen om en effektivare kontroll av importerade livsmedel (yrkande 2).
Karin Starrin och Ingbritt Irhammar (båda c) anser i motion A805 att det är självklart att samma höga kvalitetskrav skall ställas på de livsmedel som importeras som på de livsmedel som produceras här i landet. Livsmedel som produceras på ett sätt som inte är tillåtet i Sverige skall enligt motionärerna inte få lov att importeras, och i motionen begärs tillkännagivande härom (yrkande 16).
Lars Werner m.fl. (v) framhåller i motion Jo226 att det är ett starkt konsumentkrav att inte behöva köpa importerad mat som innehåller sådant som man i Sverige efter decenniers konsument- och miljökamp lyckats få bukt med. Motionärerna vill ha till stånd ett tillkännagivande om en utredning för att klargöra rätten att ställa samma krav på importerade som inhemska livsmedel (yrkande 5).
Hösten 1990 hade jordbruksutskottet att ta ställning till ett antal motioner som syftade dels till importförbud för livsmedel som producerats med metoder som inte är tillåtna i Sverige, dels till skärpningar av den svenska livsmedelskontrollen. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1990/91:JoU5 avstyrkte utskottet de då aktuella motionskraven bl.a. på den grunden att ensidiga handelspolitiska åtgärder från Sveriges sida inte bedömdes som någon realistisk eller framkomlig väg i det internationella samarbetet på livsmedelskontrollens område. Vidare framhöll jordbruksutskottet att motionskraven dessutom stred mot Sveriges åtaganden inom ramen för GATT-samarbetet. I betänkandet redovisade jordbruksutskottet utförligt vissa bakgrundsuppgifter om importkontrollen, reglerna för användning av bekämpningsmedel, aktuella bestämmelser om handelshinder i GATT-avtalet m.m. Vidare gjorde utskottet en analys av de definitionsproblem som måste lösas vid en sådan jämförelse mellan svenska och utländska produktionsmetoder som förutsattes i de då aktuella motionerna. Beträffande redovisningarnas närmare innehåll hänvisas till nämnda betänkande s. 6--18.
År 1991 behandlade jordbruksutskottet åter motionsyrkanden med samma inriktning och fann därvid att vad som anförts året dessförinnan fortfarande ägde giltighet. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:Jo4 fäste utskottet också uppmärksamhet på EES-avtalet. Utskottet framhöll därvid att Sverige genom avtalet förbinder sig att tillämpa EG:s regler om förbud mot olika typer av handelshinder, vilket har betydelse för handeln med sådana jordbruksprodukter som definieras som varor. Vidare pekade utskottet på att Sverige i samband med EES-avtalet ingår ett bilateralt handelsavtal med EG om vissa jordbruksprodukter, vilket innefattar bl.a. export- och importkvoter med full frihandel för kött, ost, frukt och frysta grönsaker inom kvoterna och att parterna genom en s.k. utvecklingsklausul förutsätter att gå vidare i liberaliserande riktning. Jordbruksutskottet hänvisade även till EES-avtalets gemensamma regler på det veterinära och fytosanitära området. Vad som redovisats innebar, enligt utskottet, att riksdagen knappast kunde bifalla motioner med yrkanden om ytterligare importrestriktioner för livsmedel utan att samtidigt göra förbehåll om omförhandlingar av EES-avtalet och det bilaterala handelsavtalet, vilket inte framstod som meningsfullt. Jordbruksutskottet avstyrkte därför de då aktuella motionerna.
Lagutskottet ansluter sig helt till de bedömningar jordbruksutskottet sålunda har gjort. I sammanhanget vill lagutskottet också hänvisa till konsumentberedningens publicerade uttalanden i de aktuella frågorna (Framtidens mat -- Svensk eller internationell, November 1991, Faktablad nr 5). Beredningen, som är en kommitté med uppgift att följa och utvärdera 1990 års livsmedelspolitiska beslut (prop. 1989/90:146, bet. JoU25, rskr. 327) ur ett brett konsumentperspektiv, framhåller bl.a. att skälen till de svenska handelspolitiska åtagandena är att vi själva skall kunna exportera utan att andra länder sätter upp hinder härför. De höga krav som ställs upp för svensk produktion och som bottnar i miljöambitioner, djurskyddshänsyn och konsumentintressen kan enligt beredningen användas som försäljningsargument och ge en konkurrensfördel för inhemsk produktion vid export. Beredningen hänvisar därvid till undersökningar i såväl Sverige som EG, vilka tyder på att en stor andel konsumenter är beredda att betala mer för produkter med högre kvalitet.
Vad gäller yrkande 2 i motion L717 vill utskottet framhålla att motionärernas önskemål delvis redan är tillgodosedda. SLV har nämligen i början av året tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att vara rådgivande i frågor som rör köttimport. Gruppen skall även fungera som ett forum för berörda myndigheter och näringsidkare. En aktuell fråga för gruppen gäller salmonella. Förutom företrädare för SLV ingår i gruppen representanter för jordbruksverket och branschföretag samt importbesiktningsveterinärer. Vidare har SLV nyligen beslutat att verkets föreskrifter om importkontroll av kött och köttprodukter skall ändras i skärpande riktning när det gäller kontroll och godkännande av anläggningar i utlandet som exporterar till Sverige.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna L717, A805 yrkande 16 och Jo226 yrkande 5.
En fråga som gäller märkning av livsmedel tas upp i motion L707 av Viola Furubjelke och Maj-Inger Klingvall (båda s). I motionen erinras om att riksdagen våren 1989 beslutat att märkning med ursprungsland skall göras på alla färdigförpackade livsmedel fr.o.m. 1992. Motionärerna yrkar att riksdagen nu skall besluta om sådana ändringar i livsmedelslagen så att också livsmedel som säljs "över disk" skall omfattas av kravet på ursprungsmärkning. I motionen framhålls att det, med hänsyn till att mängden av importerade livsmedel kan förväntas öka, är viktigt att kunden alltid får information varifrån en vara kommer. För många människor är det, enligt motionärerna, viktigt att t.ex. gynna en lokal odlare eller att köpa svenskt.
Som motionärerna själva gör vill utskottet påpeka att gällande föreskrifter innebär krav på märkning med produktionsland endast för färdigförpackade livsmedel (SLVFS 1984:8, ändrade senast genom SLVFS 1991:22). Kraven är mer långtgående än de regler som gäller inom EG. Beträffande bär, frukt, grönsaker, potatis, rotfrukter och svamp som saluhålls färska i lös vikt genom självbetjäning eller i förpackningar som inte är tillslutna har SLV beslutat allmänna råd (SLVFS 1991:22) som innebär att information om produktionsland bör lämnas också för sådana varor antingen på själva förpackningen eller på skylt eller anslag intill livsmedlet. Enligt vad utskottet erfarit finns dessutom en branschöverenskommelse som innebär att handeln åtagit sig att informera om ursprungsland när det gäller oförpackade livsmedel vid s.k. självplock. Beträffande oförpackade livsmedel som saluhålls genom manuell betjäning finns däremot varken föreskrifter, allmänna råd eller någon överenskommelse som innebär krav eller rekommendationer om märkning av i vilket land livsmedlet är producerat. Information om produktionsland för sådana livsmedel medföljer emellertid enligt uppgift regelmässigt storförpackningen till försäljningsstället, varför det kan förutsättas att man i butiken har kunskap eller i vart fall tillgång till information om en varas ursprungsland. Utskottet konstaterar således att den enskilde konsumenten som vill låta ett livsmedels produktionsland vara avgörande för val av produkt torde kunna få önskade upplysningar genom en förfrågan till butikspersonalen vid disken.
Utskottet vill vidare erinra om att riksdagen åren 1989 och 1991 på jordbruksutskottets hemställan avslagit motioner med yrkande om längre gående krav på märkning av ursprungsland än de ovan redovisade föreskrifterna innebär (bet. 1988/89:JoU14 och 1991/92:JoU4). Jordbruksutskottet har därvid anfört bl.a. att sådana krav skulle komma att anses som tekniska handelshinder och därmed vara oförenliga med Sveriges åtaganden på det internationella handelsområdet.
Enligt lagutskottets mening finns nu inte skäl till någon annan bedömning. Möjligheterna att genom föreskrifter tillskapa sådan information som motionärerna begär är alltså på grund av internationella handelsåtaganden stängda. Det får därför ankomma på livsmedelshandeln själv att vidta de åtgärder som behövs, och utskottet vill understryka angelägenheten av att handeln genom märkning och på annat sätt så långt det är praktiskt och ekonomiskt rimligt tillhandahåller den information som konsumenterna efterfrågar. Eftersom märkningen kan vara ett konkurrensmedel i likhet med annan varuinformation som konsumenterna önskar anser sig utskottet också kunna utgå från att handeln kommer att vidta erforderliga åtgärder på området.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion L707.
Märkning av tillsatser i vin behandlas av Lennart Brunander och Karin Starrin (båda c) i motion L703. Motionärerna anser att möjligheterna att få reda på vilka tillsatser av olika slag som finns i vin är alltför begränsade, vilket för känsliga personer, t.ex. allergiker, kan ge upphov till bekymmer. Enligt motionärernas mening är den information som Systembolaget tillhandahåller i sin prislista inte tillräcklig. I motionen begärs ett tillkännagivande om behovet av märkning av tillsatser i vin även på vinförpackningarna.
Utskottet vill påminna om att liknande motionsyrkanden tidigare behandlats av jordbruksutskottet och därvid avstyrkts. När frågan behandlades senast hösten 1991 anförde utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:JoU4 att alla viner kontrolleras av Vin- & Spritcentralen innan de får saluföras. Få länder har, framhöll utskottet vidare, lika sträng kontroll som Sverige beträffande oönskade tillsatser i vin. Märkning med avseende på tillsatserna -- främst bisulfit och sorbinsyra -- måste enligt utskottets mening komma att begränsas till de s.k. härtappade vinerna, vilket skulle kunna ge det missvisande intrycket att endast dessa viner innehåller konserveringsmedel. Utskottet ansåg därför att den allmänna information som finns i Systembolagets prislista är att föredra.
Några nya omständigheter som bör föranleda ett ändrat ställningstagande från riksdagens sida har inte framkommit under de drygt fyra månader som gått sedan samma fråga prövades senast, och lagutskottet avstyrker därför bifall till motionen.
I motion L716 tar Claus Zaar m.fl. (nyd) upp spörsmål om opastöriserad mjölk. Motionärerna vill ha till stånd åtgärder som går ut på att underlätta försäljning och distribution av sådan mjölk och yrkar tillkännagivande därom (yrkande 1). Vidare yrkas att kommunen självständigt bör få utfärda skötselregler för produktion och distribution av opastöriserad mjölk (yrkande 2) och bli högsta beslutande instans när det gäller sådana frågor (yrkande 3).
På begäran av riksdagen (bet. 1991/92:JoU4) har regeringen nyligen tillkallat en utredare som skall lägga fram förslag som kan underlätta utvecklingen av småskalig livsmedelsproduktion. Utredaren skall enligt sina direktiv (dir. 1992:21) göra en förutsättningslös översyn av de livsmedelshygieniska bestämmelserna som kan ha betydelse för den småskaliga livsmedelsproduktionen. I utredningsuppdraget ingår att med utgångspunkt i småskalig förädling och försäljning behandla bl.a. frågan om pastörisering av mjölk. Utredaren skall sedan lämna förslag till ändrade bestämmelser som kan underlätta småskalig produktion med beaktande av nödvändiga livsmedelshygieniska krav. Utredningen skall redovisas senast den 1 november 1992.
Utskottet vill också hänvisa till vad jordbruksministern nyligen uppgett vid besvarandet av en fråga i riksdagen som gällde försäljning av opastöriserad mjölk (prot. 1991/92:57, s. 41). Han erinrade därvid om att SLV fått ett uppdrag av regeringen att redovisa förutsättningarna för småskalig produktion inom ramen för livsmedelslagstiftning samt hur ändringar i lagstiftningen påverkar dessa förutsättningar. Uppdraget skall redovisas i SLV:s anslagsframställning för budgetåret 1993/94.
Enligt utskottets mening bör resultatet av det pågående utredningsarbetet avvaktas innan riksdagen tar några initiativ när det gäller försäljning och distribution av opastöriserad mjölk. Utskottet avstyrker därför bifall till motion L716.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande anslag till livsmedelsverket att riksdagen med bifall till regeringens förslag under nionde huvudtiteln till Statens livsmedelsverk för budgetåret 1992/93 anvisar ett ramanslag på 88486000 kr.,
2. beträffande köttbesiktning att riksdagen med bifall till regeringens förslag under nionde huvudtiteln till Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,
3. beträffande importförbud för vissa livsmedel m.m. att riksdagen avslår motion 1991/92:L717 yrkandena 1 och 2, motion 1991/92:Jo226 yrkande 5 och motion 1991/92:A805 yrkande 16,
4. beträffande märkning av vin och livsmedel att riksdagen avslår motion 1991/92:L703 och motion 1991/92:L707,
5. beträffande opastöriserad mjölk att riksdagen avslår motion 1991/92:L716.
Stockholm den 17 mars 1992
På lagutskottets vägnar
Maj-Lis Lööw
I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Owe Andréasson (s), Bengt Harding Olson (fp), Inger Hestvik (s), Bengt Kindbom (c), Gunnar Thollander (s), Lena Boström (s), Stig Rindborg (m), Carin Lundberg (s), Hans Stenberg (s), Maud Ekendahl (m) och Stina Eliasson (c).