Licensområden för älgjakt m.m.
Betänkande 1993/94:JoU27
Jordbruksutskottets betänkande
1993/94:JOU27
Licensområden för älgjakt m.m.
Innehåll
1993/94 JoU27
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker i betänkandet regeringens förslag i proposition 1993/94:193 att de s.k. generellområdena för älgjakt skall, i den mån de omfattar minst 5 ha sammanhängande mark, kunna registreras som licensområden med tilldelning av ett valfritt djur (vuxen älg eller kalv) per område utan att det finns särskilda skäl för registrering.
Med anledning av en motion (s) föreslår utskottet att generellområden som omfattar en sammanhängande areal om minst 20 ha i stället skall kunna registreras för tilldelning av en älgkalv om året med den längre jakttid som gäller för A-områden. Därmed tillgodoses även syftet med en motion (nyd).
Utskottet föreslår även att omregistreringar under år 1994 av älgjaktsområden som innebär anslutning av nya marker skall befrias från omregistreringsavgift. Därmed tillgodoses en motion (nyd).
Utskottet förordar vidare att de särregler som gäller för älgjakten i Malmöhus län slopas.
I betänkandet tas även upp ett antal fristående jaktmotioner till behandling. De avstyrks av utskottet.
Utskottet föreslår slutligen ett riksdagsuttalande om att det även i fortsättningen bör ges möjlighet till ersättning för vissa viltskador.
Till betänkandet är fogat ett särskilt yttrande (s).
Propositionen
Regeringen (Jordbruksdepartementet) har i proposition 1993/94:193 föreslagit att riksdagen antar förslagen till
1. lag om ändring i jaktlagen (1987:259),
2. lag om ändring i rennäringslagen (1971:437).
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att ett område som för 1987 års jakt har registrerats som älgjaktsområde med generell tilldelning skall registreras som licensområde med tilldelning av ett valfritt djur (vuxen älg eller kalv) om året utan att det behöver finnas särskilda skäl för registrering. Området skall dock omfatta minst 5 ha sammanhängande mark.
Vidare föreslås att alla beslut som Statens jordbruksverk eller länsstyrelsen fattat med stöd av rennäringslagen (1971:437) skall kunna gälla även om de har överklagats.
Motioner
Motioner med anledning av propositionen
1993/94:Jo58 av Arne Jansson (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar ändra 33 § jaktlagen andra stycket så att det grundläggande för ett licensområde för älgjakt skall vara möjligheten att fälla en kalv årligen,
2. att riksdagen beslutar om avgiftsfrihet för samtliga förändringar av älgjaktsområden under 1994 under förutsättning att ändringen innebär samordning av områdets areal,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jakttiden på B-licensområdena så att avskjutningen på B-licensområdena genom anpassning av jakttiden harmoniseras med den på A-licens.
1993/94:Jo59 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar om att punkt 5 andra stycket i övergångsbestämmelserna till jaktlagen (1987:259) skall ha följande lydelse: Om området består av minst tjugo hektar sammanhängande mark, skall det för tid efter år 1994 på ansökan av områdets innehavare registreras som licensområde enligt 33 § med tilldelning av en älgkalv om året. Sådan ansökan skall göras före utgången av år 1994. Jakttiden skall vara densamma som gäller för A-områden.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1994
1993/94:Jo801 av Bertil Danielsson och Leif Carlson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om minskning av antalet mellanskarvar i Kalmar län.
1993/94:Jo802 av Bengt Silfverstrand och Maja Bäckström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en ny och mera allsidigt sammansatt jaktvårdsorganisation.
1993/94:Jo803 av Bengt Silfverstrand och Kurt Ove Johansson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud mot jakt på grävling i gryt, jaktträning i konstgryt och privat innehav av grävlingar.
1993/94:Jo805 av John Andersson och Lars Werner (-, v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om jakträttsupplåtelser.
1993/94:Jo806 av Inge Carlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Domän Skog AB:s arrendevillkor.
1993/94:Jo807 av Ingrid Skeppstedt och Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en förändring av 46 § jaktförordningen.
1993/94:N298 av Arne Jansson (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringens representant vid bolagsstämman borde hävda att Domänskog AB skall vara en förebild när det gäller viltvården,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringens representant vid bolagsstämman borde hävda att Domänskog AB inte skall föregå som skrämmande exempel genom att debitera skyhöga arrenden vid jakträttsupplåtelser.
1993/94:Bo605 av Sven-Olof Petersson och Ingrid Skeppstedt (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skador föranledda av frilevande vildsvinsstammar.
Utfrågning, inkomna skrivelser
Utskottet har inhämtat ytterligare upplysningar i ärendet under en utfrågning av representanter för Svenska jägareförbundet och Jägarnas riksförbund--Landsbygdens jägare.
Skrivelser om älgjakten i Malmöhus län har inkommit från dels Frosta jaktvårdskrets och Eslöv Svalövs jaktvårdskrets, dels även från Ö. Sallerups Jakt- och viltvårdsförening, Höörs Jakt- och viltvårdsförening, Eslövs Jakt- och viltvårdsförening samt Svalövs Jakt- och viltvårdsförening.
Länsstyrelsen i Örebro län, miljöenheten, har tillskrivit utskottet angående gåsbetesproblematiken kring CW-områden och framför allt kring Kvismaren i Örebro län. Skrivelser i samma ämne har även inkommit från Lantbrukarnas länsförbund i Örebro och från Kvismaredalens vattenavledningsföretag.
Utskottet
Älgjaktsområden
Propositionen
Jägarnas riksförbund och Svenska jägareförbundet har den 6 oktober 1993 till regeringen överlämnat ett gemensamt förslag till hur älgjakten efter år 1994 bör vara utformad. Förslaget tar upp frågor om krav för registrering av licensområde för älgjakt, älgjakten efter år 1994 på de s.k. generellområdena, älgjakten på oregistrerade områden i Malmöhus län, avgift för registrering av licensområde och överklagande av myndighets beslut i älgjaktsärenden.
I samband med överklaganden av länsstyrelsernas och Statens jordbruksverks beslut i rennäringsfrågor har uppmärksammats att, efter en ändring av rennäringslagen år 1991, myndigheternas överklagade beslut inte längre kan verkställas innan beslutet vunnit laga kraft.
Lagrådet
Lagförslagen faller inom Lagrådets granskningsområde. De är emellertid av sådan enkel beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Regeringen har därför inte ansett det nödvändigt att höra Lagrådet i ärendet.
Jaktlagstiftningen
Älgjakten har under den senaste tjugoårsperioden bedrivits enligt ett antal försöksmodeller. Nuvarande bestämmelser om älgjakten är utformade efter beslut av riksdagen (prop. 1986/87:58, bet. JoU15, rskr. 190). Beslutet innebär att jakten skall anpassas till älgproduktionen på den mark som står till förfogande för älgjakt. Detta förutsätter att älgjakten huvudsakligen bedrivs som licensjakt inom registrerade områden. För registrering skall krävas att området medger en avskjutning av minst ett vuxet djur om året. Dessa områden har kommit att kallas A-områden. Riksdagen beslöt vidare att områden som inte uppfyller kravet för registrering som A-område kan få registreras som B-område om vissa särskilda skäl är uppfyllda. Tilldelningen är ett valfritt djur (vuxet djur eller kalv) under en kort jakttid. Inom övriga, oregistrerade områden får ett valfritt antal kalvar fällas under en kort jakttid. Registrerade generellområden får finnas kvar under en övergångstid. För dessa gäller en generell årlig tilldelning omfattande årskalv och ett vuxet djur. Jakttiden är endast ett fåtal dagar. Riksdagen har sedermera beslutat om vissa särskilda bestämmelser om älgjakten i Malmöhus län och om inrättande av älgskötselområden.
Den framtida älgjakten
Den nuvarande inriktningen av älgjakten med en produktionsanpassad avskjutning inom registrerade licensområden bör enligt regeringens mening behållas. Den år 1992 införda möjligheten att registrera älgskötselområden är ytterligare ett steg på väg mot stora och stabila licensområden. En målinriktad information och utbildning -- Viltvård i samverkan -- pågår i syfte att nå balans mellan viltstammarnas storlek och de intressen som utsätts för skador. Möjligheten att få ersättning för skada av älg och hjort på jordbruksgrödor och trädgårdsodlingar upphör den 1 januari 1995. En utvärdering av dessa åtgärder kan komma att föranleda en förnyad prövning av älgjaktssystemet. Till detta kommer att jakten är en värdefull och eftertraktad källa till avkoppling och rekreation. Älgjaktens utformning bör därför anpassas så att tillgängliga jaktmöjligheter så långt möjligt kan utnyttjas.
I propositionen framläggs inget förslag om ändring av nuvarande bestämmelser för A-områden, B-områden, oregistrerade områden eller för älgjakten i Malmöhus län. Regeringen bedömer att jägarorganisationernas förslag i flera viktiga hänseenden innebär avsteg från statsmakternas tidigare beslut om hur älgjakten bör bedrivas.
Frågan om älgjakten på de gamla generellområdena bör dock få sin slutliga lösning nu. Med undantag av Malmöhus län skall alla registrerade generellområden som är minst 5 ha stora omregistreras till B-områden på ansökan av områdets innehavare.
Som skäl för förslaget anger regeringen bl.a. följande. Inom de län där s.k. samordnad älgjakt bedrevs tidigare omfattade de registrerade licensområdena drygt 95 % av älgmarksarealen. Resterande areal, de s.k. generellområdena, var följaktligen mycket liten. Antalet generellområden var dock stort, ca 20 000. Enligt 1987 års beslut om jaktlag borde särskilda bestämmelser gälla för generellområdena under en övergångstid t.o.m. 1990 års jakt för att ge tillräcklig tid för samverkansbildning och den anpassning i övrigt som kunde krävas. De gamla tilldelningsreglerna borde gälla så länge områdena fanns kvar.
Statsmakternas intentioner om samverkan och bildande av stora licensområden för produktionsanpassad jakt har emellertid inte infriats när det gäller generellområdena. Trots att riksdagen år 1990 beslutat om en förlängd övergångstid t.o.m. 1994 års älgjakt finns fortfarande ca 14 000 sådana områden kvar. 1987 års riksdagsbeslut har inte infriats när det gäller samverkan och registrering av licensområden som är tillräckligt stora för en produktionsanpassad jakt. Ett genomförande av jägarorganisationernas förslag riskerar enligt propositionen att motverka den uttalade målsättningen att det bör bildas stora och stabila licensområden. Samtidigt har det dock under de år som älgjakt bedrivits på generellområdena visat sig att jakten inte äventyrar produktionsanpassningen. Avskjutningen per ytenhet är nämligen inte större där än på A-områdena. Om generellområdena omregistreras till B-områden minskar dessutom den tillåtna avskjutningen från två till ett djur. Mot bakgrund av riksdagens motiv för införande av B-områden, att ge en större del av jägarkåren möjligheter till jakt på vuxna djur, bör generellområdena enligt regeringens uppfattning kunna registreras som B-områden utan att det finns särskilda skäl. Enda kravet för en sådan registrering bör vara att områdets sammanhängande areal är minst 5 ha. Oavsett områdets storlek bör det dock krävas en ansökan av områdets innehavare för att området skall registreras som B-område. Det bör föreskrivas att sådan ansökan skall göras före utgången av år 1994. Generellområdena i Malmöhus län avregistreras och älgjakten bedrivs där i fortsättningen under allmän jakttid. Även generellområden i övriga landet som inte har en sammanhängande areal om minst 5 ha avregistreras. Självfallet kan dock jakträttshavaren ansöka om registrering som B-område.
Om- och avregistrering kommer sålunda att följa generella regler och kan därför ske till försumbara kostnader. Den bör därför ske avgiftsfritt. Informationen om förändringen kan också ske i generella former och behöver inte vara individuell.
För att nå en så god samverkan som möjligt vad gäller älgjakten bör en bred information ges till innehavaren av mindre jaktområden. Syftet bör vara att generellområdena så långt möjligt erbjuds att ingå i större samordnade jaktliga enheter. Informationen om detta bör ingå som en naturlig del av jägarorganisationernas normala verksamhet.
Regeringens förslag medför en ändring av jaktlagens övergångsbestämmelser.
Motionerna
Två motioner har väckts med anledning av propositionen. I motion Jo58 (nyd) förordas en lagändring av innehåll att det grundläggande för ett licensområde för älgjakt skall vara möjligheten att fälla en kalv årligen (yrkande 1). För att stimulera befintliga eller andra jaktliga enheter föreslås att alla omregistreringar av älgjaktsområden skall friskrivas från den nuvarande registreringsavgiften om 500 kr (yrkande 2). Slutligen bör riksdagen uttala vikten av att jakttiden på s.k. B-områden anpassas så att avskjutningen inte överstiger den på egentliga älgjaktsområden -- A-licenser och älgskötselområden (yrkande 3).
Enligt motion Jo59 (s) strider regeringens förslag att automatiskt överföra samtliga generellområden till B-licensområden med en generell tilldelning av ett valfritt djur mot den målsättning om produktionsanpassad älgjakt som riksdagen i stor enighet tidigare beslutat om och som jägarna nu är överens om. I stället bör samtliga generellområden ges möjlighet att omregistreras till A-licensområde med generell tilldelning av en kalv om året under den längre jakttid som gäller för A-områden, anser motionärerna. En förutsättning bör vara att området består av minst 20 ha sammanhängande mark. På områden under 20 ha finns redan möjlighet i nuvarande system att jaga älgkalv under en kort jakttid.
Utskottets överväganden
För vård och skydd av viltet i allmänhet bör enligt förarbetena till jaktlagen (1987:259) bl.a. följande gälla. Viltet skall vårdas i syfte att bevara de viltarter som tillhör landets viltbestånd och att främja en med hänsyn till allmänna och enskilda intressen lämplig utveckling av viltstammarna. Allt vilt är fredat om inte annat föreskrivs. Det skall åligga markägare och jakträttshavare att vidta de särskilda åtgärder som behövs för att skydda och vårda viltet och att anpassa jakten efter tillgången på vilt. Åtgärder i samverkan mellan flera markägare och jakträttshavare bör främjas bl.a. genom en lokal organisation (prop. 1986/87:58, JoU15).
Reglerna för älgjakten har under senare år undergått flera förändringar. Syftet har varit att åstadkomma ett system som i enlighet med de allmänna viltvårdsreglerna medger en produktionsinriktad älgjakt och som samtidigt i möjligaste mån tillgodoser skogsvårdens, jakträttshavarnas och jägarnas intressen.
Genom 1987 års jaktlag infördes ett nytt system för älgjakten som innebär uppdelning av jaktmarken i olika kategorier. För närvarande är älgjaktsområdena fördelade på följande sex kategorier.
Områden som tål en avskjutning av minst ett vuxet djur om året får av länsstyrelsen registreras som licensområde -- A-licens. Jakttiden skall vara minst 70 dagar och länsstyrelsen beslutar om hur många älgar som får fällas. 92 500 älgar fälldes på A-områden år 1992.
Som B-områden klassas områden som inte uppfyller kraven för A-områden. De kan om det finns särskilda skäl registreras för tilldelning av ett djur om året (vuxet djur eller kalv). Jakttiden är kort, högst 5 dagar. 1 800 älgar fälldes på B-områden år 1992.
Sedan år 1992 kan stora stabila jaktområden som har en egen älgstam registreras som älgskötselområden. Antalet älgar som skall fällas bestäms av jakträttshavarna själva. Jakttiden är lång, minst 70 dagar. 2 000 älgar fälldes på älgskötselområden år 1992.
Enligt övergångsbestämmelserna till jaktlagen finns det s.k. generellområden kvar från gamla jaktlagens tid. Jakten på generellområdena får bedrivas enligt äldre bestämmelser fram till 1994 års utgång. Tilldelningen utgör en årskalv och ett vuxet djur. Jakttiden är kort -- fem dagar eller den kortare tid som länsstyrelsen bestämmer. 2 900 älgar fälldes på generellområden under 1992 års älgjakt.
På oregistrerade områden får endast älgkalv (utan begränsning av antalet) jagas. Jakttiden är kort: högst 5 dagar. 118 älgkalvar fälldes på oregistrerade områden under 1992 års älgjakt.
För Malmöhus län gäller särskilda bestämmelser.
Jägarnas riksförbund och Svenska Jägareförbundet har lagt fram förslag om ändring av älgjaktsbestämmelserna. Bakgrunden anges vara det påtagliga och växande problemet med A-områden som är så små att de inte kan bestå vid en ökning av den areal som krävs för rätten att fälla en vuxen älg. Enligt förslaget skall områden med en sammanhängande areal av minst 50 ha kunna registreras som A-område. Tilldelningen bör vara en älgkalv om året om den registrerade arealen understiger hälften av den areal som fordras för licens för jakt efter ett vuxet djur om året. Även för övriga områdeskategorier föreslås ändringar i systemet. För älgjakten i Malmöhus län bör gälla samma bestämmelser som för landet i övrigt.
Regeringens förslag innebär, som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen för propositionen, att det nuvarande systemet i huvudsak bör ligga fast. De bestämmelser som reglerar jakten på A- och B-licensområden liksom älgskötselområden och jakten i Malmöhus län bör enligt propositionen ligga fast. Frågan om älgjakten på de gamla generellområdena bör dock få sin slutliga lösning nu.
Utskottet vill för sin del understryka vikten av att den målinriktade informationen och utbildningen, kallad Viltvård i samverkan, drivs aktivt i syfte att nå balans mellan viltstammarnas storlek och de intressen som utsätts för skador. För att nå en så god samverkan som möjligt vad gäller älgjakten bör en bred information ges till innehavarna av mindre jaktområden. Syftet bör vara att generellområdena så långt möjligt erbjuds att ingå i större samordnade jaktliga enheter. Som framgår av den fortsatta framställningen anser utskottet att detta tillfälle bör utnyttjas för att vidta åtgärder avsedda att stimulera innehavarna av smärre jaktområden att ansluta sig till större områden. Informationen om detta bör ingå som en naturlig del av jägarorganisationernas normala verksamhet.
Utskottet tillstyrker således förslaget i propositionen, att alla registrerade generellområden som omfattar minst 5 ha sammanhängande mark skall kunna omregistreras till B-områden efter ansökan av områdets innehavare, även om det inte finns särskilda skäl för sådan omregistrering. Omregistreringen skall gälla för tid efter år 1994. Ansökan om omregistrering skall göras före utgången av år 1994. Någon registreringsavgift skall inte tas ut.
Det bör även, enligt utskottets mening, införas en möjlighet att registrera områden med en sammanhängande areal om minst 20 ha för tilldelning av en älgkalv om året med den längre jakttid som gäller för A-områden.
Utskottet föreslår därför att riksdagen med anledning av motion Jo59 i denna del beslutar om ändring av 33 § tredje stycket jaktlagen genom ett tillägg som medger registrering av licensområde med tilldelning av en älgkalv om året, om området har en sammanhängande areal av minst 20 ha. Som motionärerna föreslår bör för dessa jaktområden gälla samma -- längre -- jakttid som för A-områden. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört om jakttiden. Med det anförda tillgodoses även motion Jo58 yrkande 1.
Utskottet förordar vidare, med hänvisning till vad som anförts i det föregående, att regeringens förslag om ändring av övergångsbestämmelserna till jaktlagen antas med följande tillägg. Innehavare av generellområden med en sammanhängande areal av minst 20 ha skall, i stället för att ansöka om B-licens, kunna begära att området registreras för tilldelning av en älgkalv om året under den längre jakttid som gäller för A-område. Registreringen bör ske avgiftsfritt. Riksdagen bör med anledning av motion Jo59 i denna del besluta i enlighet med vad utskottet anfört.
Utskottet anser vidare att ytterligare åtgärder bör vidtas för att stimulera markägarna att bilda större sammanhängande jaktområden. Utskottet föreslår i anslutning till motion Jo58 att alla ansökningar om omregistrering av älgjaktsområde som görs under återstoden av år 1994, avser tiden efter 1994 års utgång och syftar till anslutning av nya marker till redan existerande älgjaktsområden bör befrias från registreringsavgift. Det anförda gäller även för innehavare av B-områden som önskar omregistrera området till område med kalvlicens med den längre jakttid som gäller för A-områden. Riksdagen bör med anledning av yrkande 2 i motionen göra ett särskilt uttalande till regeringen härom.
Med anledning av yrkande 3 i motion Jo58 vill utskottet understryka vikten av att länsstyrelserna i sina beslut om jakttid på B-områden uppmärksammar principen att avskjutningen per arealenhet inte bör överstiga den som sker på de egentliga älgjaktsområdena -- A-licenser och älgskötselområden. Därmed får motionens syfte anses tillgodosett. Något särskilt riksdagsuttalande påkallas inte.
Jägarorganisationernas skrivelse till regeringen om älgjakten innefattade, som redovisats i det föregående, ett förslag om att Malmöhus län skall få omfattas av samma system för älgjakten som gäller i övriga delar av landet. Petitioner i samma riktning har inkommit till utskottet från ett antal jaktvårdskretsar samt jakt- och viltvårdsföreningar i länet. Enligt skrivelserna har de bestämmelser om fem dagars allmän jakt som infördes i Malmöhus län fr.o.m. 1992 års jaktsäsong, utom på A-områden och älgskötselområden, medfört att älgstammen i länet kommit att utsättas för en orimligt hård belastning vilket avspeglas i en nedåtgående trend av antalet nedlagda djur.
Utskottet finner för sin del starka skäl tala för att bestämmelserna om älgjakten bör omfatta hela riket. Enligt utskottets mening bör alltså de särbestämmelser för Malmöhus län som intagits i 3 § andra stycket punkt 3 jaktförordningen (1994:108) utgå fr.o.m. den 1 januari 1995. Älgjaktsområden som efter införandet av jaktlagen registrerats som B-områden och blivit avregistrerade efter 1991 års riksdagsbeslut om jakt och viltvård (prop. 1991/92:9, JoU5) bör enligt utskottets mening åter kunna registreras avgiftsfritt och utan prövning av om det finns särskilda skäl. Vad utskottet anfört om älgjakten i Malmöhus län bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Viltskadeersättningen vad gäller skada av älg och hjort på jordbruksgrödor och trädgårdsodlingar upphör den 1 januari 1995. Som regeringen anför kan en utvärdering av vidtagna åtgärder komma att föranleda en förnyad prövning av älgjaktssystemet. Utskottet återkommer i den följande framställningen till frågan om skador orsakade av vissa andra viltarter.
Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag till ändring av rennäringslagen. Lagförslaget bör antas.
Övriga jaktfrågor -- fristående motioner
Motionerna
I det följande tar utskottet upp de fristående motioner om jaktfrågor som väckts under allmänna motionstiden och som inte behandlats tidigare.
I motion Jo801 (m) föreslås ett tillkännagivande om minskning av antalet mellanskarvar i Kalmar län. Mellanskarven är enligt motionen en fågel som breder ut sig lavinartat i framför allt Kalmarsund. Problemen och skadeverkningarna av mellanskarvens utbredning är så omfattande att en radikal reduktion av beståndet måste ske omedelbart, anför motionärerna.
Enligt motion Jo802 (s) finns det behov av en ny och mera allsidigt sammansatt jaktvårdsorganisation. Motionärerna föreslår att en ny organisation bildas för att ta hand om ansvaret för det viktiga jakt- och viltvårdsarbetet. Organisationen bör bildas helt fristående från Svenska jägareförbundet och bestå av representanter för Naturvårdsverket, naturvårdsorganisationerna, friluftslivet, djurskyddet, forskningen, skogs- och jordbruket samt jägarorganisationerna.
I motion Jo803 (s) föreslås förbud mot jakt på grävling i gryt, jaktträning i konstgryt och privat innehav av grävlingar.
I ett par motioner diskuteras priserna på jakträttsupplåtelser. Enligt motion Jo805 (-, v) gör sig de ekonomiska intressena alltmer gällande i den svenska jakten, till nackdel för både viltet och jägarna. Ett prissystem med ettåriga arrenden med ett högt pris och betalt i förskott blir förödande för viltvården. Regeringen bör få i uppdrag att återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder som sätter vården av viltet främst, anser motionärerna. I utarbetandet av sådana åtgärder bör de bägge jägarorganisationerna kunna bistå med förslag. Enligt motion Jo806 (s) måste kraftfulla åtgärder sättas in för att ändra Domän Skog AB:s arrendevillkor.
En likartad argumentation förs i motion N298 (nyd) där det dock yrkas att regeringens representant vid bolagsstämman borde agera enligt vissa av motionären angivna instruktioner.
Ett par motioner behandlar jordbruksarrendatorers rättigheter i jaktärenden. Enligt motion Jo807 (c) bör 46 § jaktförordningen ändras så att jordbruksarrendatorerna blir företrädda i länsviltnämnderna. I motion Bo605 (c) om skador föranledda av frilevande vildsvinsstammar påtalas att en jordbruksarrendator i realiteten inte har någon som helst möjlighet att utsätta vildsvinsstammen för beskattning om jakträtten är undantagen från jordbruksarrendet. Motionärerna anser att åtgärder måste vidtas för att minska och helst undanröja problemen. Detta kan ske på olika sätt, t.ex genom att jakträtten automatiskt skall följa med vid jordbruksarrende eller genom att skyddsjakt beviljas i större utsträckning. Den som lider skada bör enligt motionen ha möjlighet att få ersättning av statsmedel.
Utskottets överväganden
Med anledning av motion Jo801 vill utskottet erinra om att frågor om skyddsjakt delegerats till Naturvårdsverket och länsstyrelserna. Enligt jaktförordningen (1994:108) får länsstyrelsen ge tillstånd till jakt efter vissa, annars fredade djur, om det behövs för att hindra att dessa orsakar avsevärda skador eller olägenheter på grund av beståndens storlek eller av andra skäl. Utskottet har inhämtat att Naturvårdsverket numera fattat ett beslut om skyddsjakt på mellanskarv. Enligt beslutet som föranletts av ett överklagande av ett beslut av länsstyrelsen i Kalmar län är en utökning av skyddsjakten enligt vissa riktlinjer lokalt motiverad. I beslutet har Naturvårdsverket anfört bl.a. följande.
Skarven har en lång historia i Sverige. Den har "hemortsrätt" som vilken annan fågelart som helst i landet. Dock har den under senare tid ökat så snabbt att den kommit att konkurrera med yrkesfisket.
Naturvårdsverket finner inte skäl till att sanktionera någon generell och omfattande decimering av det svenska skarvbeståndet. De skador och olägenheter som skarven förorsakar bör därför lösas genom lokalt eller regionalt anpassade åtgärder efter särskild prövning. Viss skyddsjakt runt redskapen kan vara motiverad även under häckningstid. Detta strider visserligen mot gällande etiska regler, men kan ändå godtas med hänsyn till den påtagliga risken för skador. Vidare kan förlängd jakttid under mars månad vara motiverad lokalt. Under vissa speciella förhållanden kan det vara befogat med ingrepp i en koloni under häckningstidens första skede, i första hand genom äggprickning. Naturvårdsverket understryker samtidigt att frågan om fiskeredskapens utformning uppmärksammas.
Enligt utskottets uppfattning är Naturvårdsverkets ställningstagande ägnat att i hög grad tillgodose syftet med motion Jo801. Motionen avstyrks mot den bakgrunden.
Motioner av samma art som motion Jo802 om jakt- och viltvårdsorganisation har avslagits av riksdagen vid flera tidigare tillfällen, senast 1993/94:JoU1. Utskottet har inte ändrat sin mening och avstyrker motionen.
Med anledning av motion Jo803 har utskottet erfarit att frågan om hur grävlingjakt skall bedrivas nyligen varit föremål för utredning. I den nyligen ändrade jaktförordningen har intagits en ny paragraf, 16 a §, med skärpta regler för hur hundar skall tränas för grytjakt och hur sådana gryt skall vara utformade. Utskottet avstyrker motionen.
Frågan om stigande priser på jakträttsupplåtelser har under en följd av år varit föremål för riksdagsmotioner. Utskottet har -- senast i betänkandet 1993/94:JoU1 -- understrukit jakträttsupplåtelsernas karaktär av civilrättsliga överenskommelser där grundprincipen måste vara att avtalsfrihet råder.
Med anledning av motionerna Jo805 och Jo806 har utskottet erfarit att överläggningar i aktuella jaktfrågor för norra Sverige numera ägt rum mellan AssiDomän och Svenska jägareförbundet, Region norr. Parterna har därvid kommit överens om följande rekommendationer:
Priset skall främst grundas på jaktområdets uthålliga avkastning samt övriga jaktmässiga kvaliteter.
Ett grundpris för rätten att disponera älgjakt kan utgå och betalas i så fall senast den 1 oktober. Fällavgiften tas ut efter jaktperiodens slut.
En större andel av priset skall utgöras av fällavgift för vuxna älgar.
AssiDomän kommer i princip inte att höja priserna inför nästa jaktår. På svaga marker kan priset komma att sänkas.
Samarbetet skall också fortsätta och utvecklas med följande inriktning:
Älgjaktens mål är att främja en livskraftig älgstam med hög avkastning, anpassad till vad markerna tål i betestryck utan oacceptabla skador. Det skall ske genom en kvalitetsmässigt riktig avskjutning.
Jaktlagen skall kontinuerligt genomföra betesinventeringar och övriga älgobservationer.
AssiDomäns marker skall utnyttjas bättre genom att fler jägare -- framför allt ungdomar -- bereds möjlighet till jakt.
Utskottet har vidare inhämtat att Svenska jägareförbundet har förhoppningen att motsvarande överenskommelse kan träffas inom övriga regioner i landet. Utskottet kan instämma i denna förhoppning. Redan i samband med jaktlagens tillkomst framhölls att det bör vara en uppgift för jägarorganisationerna att utarbeta och ge spridning åt ett normsystem enligt vilket vissa bestämda faktorer läggs till grund för beräkning av upplåtelseavgiften (prop. 1986/87:58, JoU15). Med hänsyn till den prisledande ställning AssiDomän intar när det gäller jaktarrenden finns det enligt utskottets mening skäl att förvänta en lugnare utveckling av jaktarrendena med utgångspunkt i den nu träffade överenskommelsen. Någon ytterligare riksdagens åtgärd med anledning av motionerna Jo805 och Jo806 synes inte påkallad.
Förslaget i motion N298 (nyd) innebär till ordalydelsen att riksdagen skall bestämma hur en viss person yttrar sig i en viss angiven situation. Som utskottet vid ett flertal tillfällen framhållit bör riksdagen i första hand ägna sig åt mer övergripande frågor. I riksdagens primära ansvarsområde ingår bl.a. att stifta lagar med generell giltighet, dvs. normbeslut men ej förvaltningsbeslut. Utskottet avstyrker motion N298.
I anslutning till förslaget i motion Jo807 om att jordbruksarrendatorerna ges plats i länsviltnämnderna erinrar utskottet om att jaktförordningen nyligen genomgått en revidering. Frågan tillhör regeringens kompetensområde. Utskottet är inte berett att föreslå någon ytterligare riksdagens åtgärd med anledning av motionen.
Med anledning av motion Bo605 får utskottet anföra följande. I samband med antagandet av jaktlagen anfördes att vildsvinen, som har ett stort jaktligt värde, i kontrollerade former åter bör bli ett inslag i den svenska faunan. En noggrann uppföljning borde borde ske av stammens storlek. Skulle det områdesvis uppstå problem ger den nya jaktlagen myndigheterna möjligheter att besluta om nödvändig jakt (prop. 1986/87:58, JoU15).
Grundregeln för jakträtt vid jordbruksarrende är att arrendatorn har jakträtten på den arrenderade marken om inte annat har avtalats. 1990 års arrendekommitté har i sitt slutbetänkande (1992:109) Investeringar i arrendejordbruket och andra arrenderättsliga frågor föreslagit att, om jakträtten inte ingår i arrendet, jordägaren skall vara skyldig att ersätta arrendatorn för skador på jordbruksgrödor som orsakas av vilt som får jagas under någon del av året. En särskild regel om detta bör enligt kommittén införas i 9 kap. jordabalken. Enligt förslaget skall dock ersättning inte utgå om grödan med hänsyn till det föreliggande viltbeståndet är särskilt olämplig att odla på arrendestället. Vissa regler om självrisk m.m. föreslås också. Betänkandet har remissbehandlats och bereds i Justitiedepartementet.
Vad utskottet anfört beträffande riksdagens beslut att vildsvinen åter bör bli ett inslag i den svenska faunan samt om det förslag som 1990 års arrendekommitté lagt fram i frågan är ägnat att i viss mån tillgodose syftet med motion Bo605. Motionen bör inte föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida.
Viltskadeersättningen vad gäller skada av älg och hjort på jordbruksgrödor och trädgårdsodlingar upphör som tidigare nämnts den 1 januari 1995. Enligt riksdagens beslut om jakt och viltvård hösten 1991 (prop. 1991/92:9, JoU5) skall jägare och markägare ta ett större ansvar för att balansen uppnås mellan viltstammarnas storlek och intresset av att minska de skador viltet åstadkommer. När det gäller skador av sådana viltarter där jakt, på grund av beståndens ringa storlek, inte är tänkbar i någon form har utskottet nyligen -- i bet. 1993/94:JoU1 -- gjort vissa uttalanden om det framtida ersättningssystemet. Utskottet har därvid förordat att det även fortsättningsvis ges möjlighet till ersättning för vissa viltskador när det framstår som uppenbart oskäligt att den enskilde själv skall svara för kostnaderna. Utskottet vidhåller denna uppfattning. I en sådan skälighetsprövning bör man kunna ta hänsyn till även andra faktorer, såsom omfattningen av inträffade skador och vilka praktiska möjligheter det föreligger att genomföra en effektiv skyddsjakt för att förebygga skador. Exempelvis finns det anledning att uppmärksamma de skador som jordbruket drabbas av genom vissa arter av betande vildgäss under vår- och höstflyttningen. Utskottet förutsätter att regeringen uppmärksammar problemen och följer utvecklingen när det gäller skador i jord- och skogsbruket. Utskottet vill också peka på möjligheten att genom statlig ersättning för vissa naturvårdande åtgärder åstadkomma en balans mellan viltvårdsintressen och brukarintressen. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande 33 § jaktlagen att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:Jo58 yrkande 1 och 1993/94:Jo59 i denna del dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, dels antar följande
Förslag till Lag om ändring i jaktlagen (1987:259)
Härigenom föreskrivs att 33 § jaktlagen (1987:259) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
33 §1
Jakt efter älg får ske endast efter licens av länsstyrelsen och inom ett område som länsstyrelsen har registrerat (licensområde). Detta gäller inte, om jakten endast avser älgkalv.
Ett licensområde skall vara av sådan storlek och beskaffenhet i övrigt att det är lämpat för älgjakt. Länsstyrelsen får vägra att registrera ett område som licensområde eller besluta om avregistrering, om området inte medger en avskjutning av minst ett vuxet djur om året.
Utan hinder av Utan hinder av bestämmelserna i andra bestämmelserna i andra stycket får ett område stycket får ett område registreras som registreras som licensområde med licensområde med tilldelning av ett valfritt tilldelning av 1.ett valfritt djur om året, om det finns djur om året, om det finns särskilda skäl för en särskilda skäl för en sådan registrering. sådan registrering, eller 2. en älgkalv om året, om området har en sammanhängande areal av minst tjugo hektar.
Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från första och tredje styckena.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. 1 Senaste lydelse 1991:1769
2. beträffande övergångsbestämmelserna till jaktlagen att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion 1993/94:Jo59 i denna del antar regeringens förslag till lag om ändring i jaktlagen (1987:259) såvitt avser punkt 5 i övergångsbestämmelserna med den ändringen att punkten erhåller följande som Utskottets förslag betecknade lydelse.
Regeringens förslag Utskottets förslag
5. Inom område som för 1987 års jakt har registrerats med stöd av 13 § jaktstadgan (1938:279) som älgjaktsområde utan att vara licensområde, får älgjakt ske enligt äldre bestämmelser tills vidare, dock längst till utgången av år 1994.
Regeringens förslag Utskottets förslag
Om området består av Om området består av minst fem hektar minst fem hektar sammanhängande mark skall sammanhängande mark skall det för tid efter år det för tid efter år 1994 på ansökan av 1994 på ansökan av områdets innehavare områdets innehavare registreras som registreras som licensområde enligt 33 § licensområde enligt 33 § tredje stycket även om det tredje stycket 1 även om inte finns särskilda det inte finns särskilda skäl för en sådan skäl för en sådan registrering. Sådan registrering. Om området ansökan skall göras består av minst tjugo före utgången av år hektar sammanhängande mark, 1994. skall det, om sökanden begär det, i stället registreras som licensområde enligt 33 § tredje stycket 2. Ansökan om registrering skall göras före utgången av år 1994.
3. beträffande befrielse från registreringsavgift att riksdagen med anledning av motion 1993/94:Jo58 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. beträffande jakttid på B-licensområden att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo58 yrkande 3,
5. beträffande älgjakten i Malmöhus län att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. beträffande rennäringslagen att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i rennäringslagen (1971:437),
7. beträffande skyddsjakt på skarv att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo801,
8. beträffande jaktvårdsorganisationen att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo802,
9. beträffande förbud mot viss grävlingsjakt att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo803,
10. beträffande priserna på jaktarrenden att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo805 och 1993/94:Jo806,
11. beträffande uppdrag till regeringens representant i Domän AB:s bolagsstämma att riksdagen avslår motion 1993/94:N298,
12. beträffande länsviltnämnderna att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo807,
13. beträffande skador av vildsvin att riksdagen avslår motion 1993/94:Bo605,
14. beträffande vissa viltskador att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 5 maj 1994
På jordbruksutskottets vägnar
Ivar Virgin
I beslutet har deltagit: Ivar Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Inga-Britt Johansson (s), Bengt Rosén (fp), Åke Selberg (s), Lennart Brunander (c), Inge Carlsson (s), Kaj Larsson (s), Dan Ericsson i Kolmården (kds), Max Montalvo (nyd), Ulla Pettersson (s), Carl G Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s), Lena Klevenås (s) och Jan-Olof Franzén (m).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Särskilt yttrande
33 § jaktlagen m.m. (mom. 1 och 2)
Inga-Britt Johansson, Åke Selberg, Inge Carlsson, Kaj Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Lena Klevenås (alla s) anför:
Genom att utskottet enhälligt ställt sig bakom förslaget i den socialdemokratiska motionen, att det införs en möjlighet att registrera områden med en sammanhängande areal om minst 20 ha för tilldelning av en årskalv om året med den längre jakttid som gäller för A-områden, blev det möjligt att finna en slutlig lösning för de s.k. generellområdena.
Tyvärr har vi vid utskottsbehandlingen inte lyckats övertyga övriga partier om att de särskilda skäl som nu gäller för att registreras som B-område även borde gälla de generellområden som ansöker om sådan registrering före utgången av år 1994. Enligt vår mening strider regeringens förslag mot såväl principerna för produktionsanpassad avskjutning som syftet bakom tillkomsten av B-områden.
Vi beklagar att utskottet inte utnyttjade det tillfälle som nu erbjöds att finna en slutlig lösning för licensområdena. Det kan därför enligt vår mening finnas anledning att återkomma till frågan om hur registreringen av B-områdena skall kunna omprövas i framtiden i syfte att stimulera till en ökad anslutning till samordnade jaktliga enheter.
En sådan omprövning bör enligt vår mening utgå från följande principer:
att rätt balans i älgstammen åstadkoms i förhållande till de mål som lagts fast lokalt,
att möjligheten att fälla älg blir så rättvis som möjligt från produktionssynpunkt,
att frivillig samverkan stimuleras,
att administrationskostnaderna blir så låga som möjligt.
Regeringens lagförslag
Bilaga
1 Förslag till lag om ändring i jaktlagen (1987:259)
2 Förslag till lag om ändring i rennäringslagen (1971:437)1