Lärarutbildningen m.m.
Betänkande 1991/92:UbU20
Utbildningsutskottets betänkande
1991/92:UBU20
Lärarutbildningen m.m.
Innehåll
1991/92 UbU20
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens proposition om lärarutbildning m.m. jämte ett stort antal motioner (ca 65).
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till struktur på den framtida lärarutbildningen och vad i propositionen anförts om riktlinjer för vilka kompetenskrav som bör ställas på den som skall utöva läraryrket. Detta innebär bl.a. att en alternativ grundskollärarutbildning med inriktning mot årskurserna 4--9 införs den 1 juli 1992. Utbildningen omfattar 40 poängs praktisk-pedagogisk utbildning och vänder sig till dem som har en ämnesteoretisk utbildning omfattande minst 140 poäng. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet motsätter sig förslaget om en alternativ lärarutbildning för grundskolan och hävdar att lärarutbildningen skall vara sammanhållen såsom hittills, vilket bl.a. innebär varvning av ämnesteoretisk och praktisk-pedagogisk utbildning.
Beträffande principer för lärarcertifikat förutsätter utskottet att riksdagen får ta ställning till ett förslag efter det att ärendet har beretts ytterligare av regeringen. Socialdemokraterna reserverar sig mot en ordning med lärarcertifikat. Vänsterpartiet instämmer i reservationen.
Utskottet tillstyrker enhälligt inrättandet av en ny utbildningslinje om 40 poäng (praktisk-pedagogisk utbildning) för gymnasielärare den 1 juli 1992 och en samtidig avveckling av den nuvarande ämneslärarlinjen om 40 poäng. Utbildningen bör till övervägande delen kunna anordnas gemensamt för alla kategorier blivande gymnasielärare. Beträffande vårdlärarutbildningen, som för närvarande omfattar 60 poäng, varav 20 poäng ämnesfördjupning, och avser både gymnasieskolan och den kommunala högskolan, utgår utskottet från att förändringen inte innebär en minskad ämnesfördjupning jämfört med motsvarande utbildning i dag.
Regeringens förslag att inrätta en påbyggnadslinje om 20 poäng för utbildning av lärare för grundläggande vuxenutbildning den 1 juli 1992 och att samtidigt avveckla grundskollärarlinjens variant avseende utbildning av lärare för grundläggande vuxenutbildning tillstyrks. Förslaget avvisas av Socialdemokraterna med instämmande av Vänsterpartiet.
I propositionen berörs inte närmare folkhögskollärarutbildningen, som idag ges enbart vid universitetet i Linköping. Utskottet tillstyrker enhälligt ett antal motioner om att utbildningen skall finnas kvar med fortsatt placering i Linköping.
Utskottet tillstyrker förslaget att staten skall erbjuda statlig rektorsutbildning. I en (s)-reservation föreslås att den skall vara obligatorisk, medan Vänsterpartiet avvisar regeringsförslaget med hänvisning till att det inte ankommer på staten att bekosta chefsutbildning åt kommunerna.
I propositionen redovisar regeringen sina överväganden om lokaliseringen av lärarhögskolan i Stockholm (HLS). Utskottet har inget att erinra mot en fortsatt planering med inriktningen att HLS skall finnas kvar i Stockholm. I en reservation (s) med instämmande av (v) tillstyrks ett antal motioner vari förordas att HLS skall flyttas till Södertälje.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att de reguljära planeringsramarna för lärarutbildningen utökas med 1 450 nybörjarplatser budgetåret 1992/93. Utskottet föreslår dessutom att den alternativa grundskollärarutbildningen om 40 poäng inrättas i Luleå med 30 platser. Bl.a. mot bakgrund av sitt ställningstagande mot införandet av den alternativa utbildningen och avvecklingen av grundskollärarlinjens variant för utbildning av lärare för grundläggande utbildning av vuxna förordas i (s)-reservationer en annan fördelning mellan högskoleenheterna av planeringsramarna. Även (v) anför en annan uppfattning om hur nybörjarplatserna bör fördelas.
Beträffande musiklärarutbildningen anser utskottet med anledning av ett par motioner att regeringen bör vara oförhindrad att besluta om ytterligare platser i Arvika (Ingesund).
Utskottet är enigt i sitt beslut att tillstyrka regeringens förslag om medelsanvisning avseende fortbildning och lärarutbildning.
Utskottet tillstyrker enhälligt förslaget om lantmäteriutbildning i Lund fr.o.m. den 1 juli 1992 med 30 nybörjarplatser.
Till betänkandet har fogats 18 reservationer av (s). Meningsyttringen av Vänsterpartiet innebär i många frågor ett instämmande i (s)-reservationer och i ett antal andra frågor egna ställningstaganden.
Propositionerna
Proposition 1991/92:75
Lärarutbildningsfrågor, m.m.
Regeringen har i proposition 1991/92:75 (s.47)
dels föreslagit
1. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om riktlinjer för vilka kompetenskrav som bör ställas på den som skall utöva läraryrket (avsnitt 5.1), 2. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om inrättandet av en ny allmän utbildningslinje om 40 poäng för utbildning av lärare med inriktning på årskurserna 4--9 i grundskolan (avsnitt 5.2.2), 3. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om inrättandet av en ny allmän utbildningslinje om 40 poäng för utbildning av gymnasielärare och avvecklingen av nuvarande ämneslärarlinje om 40 poäng (avsnitt 5.3), 4. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om inrättandet av en påbyggnadslinje om 20 poäng för lärare för grundläggande utbildning av vuxna och avvecklingen av grundskollärarlinjens variant för utbildning av lärare för grundläggande utbildning av vuxna (avsnitt 5.4), 5. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om statlig rektorsutbildning (avsnitt 7), 6. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om lokaliseringen av lantmäterilinjen inom civilingenjörsutbildningen till universitetet i Lund den 1 juli 1992 (avsnitt 10),
dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om
7. åtgärder vad gäller specialpedagogisk påbyggnadsutbildning (avsnitt 5.5), 8. barn- och ungdomspedagogiska utbildningar (avsnitt 5.7), 9. fortbildning av lärare (avsnitt 6), 10. högskolan för lärarutbildning i Stockholm (avsnitt 9).
Anslagsfrågor. ÅTTONDE HUVUDTITELN
Regeringen har under anslaget B6 (s. 48--49) föreslagit 11. att riksdagen till Fortbildning m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 81379000 kr.
Regeringen har under anslaget D 8 (s. 49--50) föreslagit 12. att riksdagen med ändring av vad som föreslagits i prop. 1991/92:100 bil. 9 s. 105 ökar planeringsramarna för budgetåret 1992/93 i enlighet med vad i propositionen förordats, 13. att riksdagen till Utbildning för tekniska yrken för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag som är 1500000 kr. högre än vad som beräknats i prop. 1991/92:100 bil. 9 s. 105.
Regeringen har under anslaget D 11 (s. 50--62) föreslagit 13. att riksdagen fastställer planeringsramar för budgetåret 1992/93 i enlighet med vad i propositionen förordats, 14. att riksdagen bemyndigar regeringen att i mån av behov öka dimensioneringen i lärarutbildningen, 15. att riksdagen till Utbildning för undervisningsyrken för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 1278667000 kr.
Regeringen har under anslaget G1 (s. 62) föreslagit 16. att riksdagen till Inredning och utrustning av lokaler vid högskoleenheterna m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag som är 14600000 kr. högre än vad som anvisats i prop. 1991/92:100 bil. 9 s. 221.
Proposition 1991/92:100 bilaga 9
Regeringen har under anslaget B 6 (s. 41--42) föreslagit 7. att riksdagen, i avvaktan på en särskild proposition om lärarutbildning m.m., till Fortbildning m.m. för budgetåret 1992/93 beräknar ett reservationsanslag på 185093000 kr.
Regeringen har under anslaget D 11 (s. 124) föreslagit 24. att riksdagen i avvaktan på en särskild proposition i ämnet till Utbildning för undervisningsyrken för budgetåret 1992/93 beräknar ett anslag på 1010651000 kr.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av proposition 1991/92:75
1991/92:Ub14 av Inger Hestvik m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inrätta grundskollärarutbildning med inriktning mot årskurserna 4--9 vid högskolan i Falun--Borlänge, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om resurser för 60 platser för etablering av grundskollärarutbildning med inriktning mot årskurserna 4--9, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om examinationsrätten.
1991/92:Ub15 av Inger Hestvik och Maud Björnemalm (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lokalisera rektorsutbildningen till Skolledarhögskolan, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om resurser för utbildning vid Skolledarhögskolan.
1991/92:Ub16 av Inger Hestvik m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att trafiklärarutbildningen förs över till högskolan, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att examensbenämningen bör vara trafiklärarexamen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att denna utbildning bör etableras vid högskolan för lärarutbildning i Stockholm, högskolan i Falun--Borlänge och högskolan i Kristianstad, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att resurser för trafiklärarutbildningen bör tillföras nämnda högskolor.
1991/92:Ub17 av Bo Forslund m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att etablera grundskollärarutbildning med inriktning mot årskurserna 4--9 vid högskolan i Sundsvall--Härnösand, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utöka antalet platser vid grundskollärarutbildningen med inriktning mot årskurserna 1--7 vid högskolan i Sundsvall--Härnösand.
1991/92:Ub18 av Anita Persson och Berit Oscarsson (s) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att folkhögskollärarlinjen i Linköping skall finnas kvar som en särskild praktisk-pedagogisk utbildning på 40 poäng, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en särskild examensbenämning för folkhögskollärarutbildning bör införas.
1991/92:Ub19 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att antalet platser bör ökas från 60 till 120 i planeringsramen för den reguljära grundskollärarlinjen 140--180 poäng inom ramen för befintliga anslag, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de s.k. särskilda medlen bör omfatta nybörjarplatser i reguljär utbildning 140--180 poäng med inriktning mot såväl årskurs 1--7 som årskurs 4--9, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att högskolan i Karlstad inom ramen för befintliga anslag bör tilldelas en planeringsram på 40 platser för den nya gymnasielärarlinjen 40 poäng fr.o.m. 1992/93.
1991/92:Ub20 av Sören Lekberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen med avslag på regeringens förslag beslutar omlokalisera högskolan för lärarutbildning i Stockholm till Södertälje.
1991/92:Ub21 av Kristina Svensson m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att högskolan i Karlstad tilldelas en planeringsram på 120 platser för den reguljära grundskollärarutbildningen 140--180 poäng med inriktning mot årskurs 4--9, 2. att riksdagen beslutar att högskolan i Karlstad tilldelas en planeringsram på 40 platser för den nya gymnasielärarlinjen 40 poäng fr.o.m. 1992/93.
1991/92:Ub22 av Catarina Rönnung m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att lokalisera en grundskollärarlinje med inriktning mot årskurs 4--9 till högskolan i Jönköping, 2. att riksdagen hos regeringen begär ett förslag om vidareutbildning av förskollärare till grundskollärare för årskurs 1--7, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att utbildningen bör förläggas till högskolan i Jönköping.
1991/92:Ub23 av Britt Bohlin (s) vari yrkas att riksdagen beslutar tilldela högskolan i Trollhättan--Uddevalla ökade resurser i enlighet med vad i motionen anförts.
1991/92:Ub24 av Sigge Godin och Per-Richard Molén (fp, m) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att inom ramen för tillgängliga platser omlokalisera 50 utbildningsplatser av 4--9-lärare till högskolan i Sundsvall--Härnösand, 2. att riksdagen beslutar att inom ramen för tillgängliga platser utöka antalet platser vid grundskollärarutbildningen för årskurserna 1--7 vid högskolan i Sundsvall--Härnösand med 36 platser.
1991/92:Ub25 av Kjell Ericsson (c) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att planeringsramen för den reguljära grundskollärarlinjen 140--180 poäng med inriktning mot årskurs 4--9 ökas för högskolan i Karlstad från 60 till 120 platser, 2. att riksdagen beslutar att de åtgärder som de s.k. särskilda medlen avser också omfattar nybörjarplatser i reguljär utbildning 140--180 poäng med inriktning mot såväl årskurs 1--7 som årskurs 4--9, 3. att riksdagen beslutar att högskolan i Karlstad tilldelas en planeringsram på 40 platser för den nya gymnasielärarlinjen 40 poäng fr.o.m. 1992/93.
1991/92:Ub26 av Karin Israelsson m.fl. (c, s, m, fp, kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ANT-undervisningen i lärarutbildningen.
1991/92:Ub27 av Sinikka Bohlin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts beslutar att lokalisera grundskollärarutbildning med inriktning mot årskurserna 4--9 till högskolan i Gävle--Sandviken.
1991/92:Ub28 av Gustaf von Essen (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den praktisk-pedagogiska utbildningen för gymnasielärare inom områdena vård och naturbruk, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att gymnasielärarutbildningen för områdena vård och naturbruk skall kunna bedrivas i form av modifierad distansutbildning, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet att ge kompletterande ämnesutbildning.
1991/92:Ub29 av Ingrid Hemmingsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av lärarutbildning vid högskolan i Sundsvall--Härnösand.
1991/92:Ub30 av Anita Persson och Maj-Inger Klingvall (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förlängning av förskollärar- och fritidspedagogutbildningen.
1991/92:Ub31 av Gullan Lindblad m.fl. (m, fp, c, kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Ingesunds musikhögskola bör få del av den föreslagna utökningen av antalet utbildningsplatser för musiklärare.
1991/92:Ub32 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vårdlärarutbildningens längd bör baseras på minst de 180 poäng som anges för gymnasielärarexamen.
1991/92:Ub33 av Anders Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av grundskollärarlinjen för utbildning av lärare för årskurserna 1--7 vid högskolan i Skövde med 90 nybörjarplatser.
1991/92:Ub34 av Viola Furubjelke och Lars Stjernkvist (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en särskild utbildningslinje och examensbenämning för folkhögskollärarutbildning, 2. att riksdagen avslår regeringens förslag att avveckla grundskollärarlinjens variant avseende utbildning av lärare för grundläggande vuxenutbildning.
1991/92:Ub35 av Marianne Jönsson och Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördjupad utbildning vid högskolan i Kalmar i samarbete med högskolan i Växjö inom speciellt naturvetenskap.
1991/92:Ub36 av Tage Påhlsson och Stina Eliasson (c) vari yrkas 1. att grundskollärarutbildning för årskurserna 4--9 lokaliseras till högskolan i Sundsvall--Härnösand, 2. att dimensioneringen av grundskollärarutbildningen för årskurserna 1--7 vid högskolan i Sundsvall--Härnösand ökas, så att distansutbildning kan bedrivas effektivt i Jämtlands och Västernorrlands län.
1991/92:Ub37 av Stina Eliasson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en praktisk-pedagogisk utbildning för vårdlärare inom högskolan.
1991/92:Ub38 av Roland Larsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om folkhögskollärarlinjen.
1991/92:Ub39 av Christina Linderholm (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om yrkesidentitet och lärarprofession, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ämnesinriktning och inlärningsperspektiv, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om "karriärvägar" genom vidareutbildning, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om individuella studieprogram för att bredda tillträdet till lärarutbildningen, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införandet av en ny parallell grundskollärarutbildning, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fria ämnesstudier och avsaknaden av vissa skolämnen som självständiga ämnen på universiteten, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lärarförsörjningen vid små skolor, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lärarcertifikat.
1991/92:Ub40 av Per-Ola Eriksson och Britta Bjelle (c, fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nya platser till grundskollärarutbildning för årskurserna 4--9 vid högskolan i Luleå.
1991/92:Ub41 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp, c, v) vari yrkas att riksdagen beslutar att högskolan för lärarutbildning i Stockholm skall lokaliseras till Södertälje kommun.
1991/92:Ub42 av Håkan Strömberg (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av en översyn av utbildningen av högskolelärare inom vård- och omsorgsyrken, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att i avvaktan på en sådan översyn nuvarande utbildning för vårdlärare bör bibehållas.
1991/92:Ub43 av Marianne Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fritidsledar- och förskollärarutbildningen vid högskolan i Trollhättan--Uddevalla.
1991/92:Ub44 av Håkan Strömberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överföring av platser för idrottslärarutbildning till högskolan i Örebro.
1991/92:Ub45 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att grundskollärarutbildningen också fortsättningsvis skall utgöra en helhet med integration av ämneskunskaper, praktik, didaktik, metodik och pedagogik, 2. att riksdagen avslår regeringens förslag om en lärarutbildning som i sin struktur helt särskiljer ämneskunskaper från pedagogiskt kunnande, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om grundskollärarutbildningens studieorganisation, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en analys av förutsättningarna för att låta engelska ingå som obligatoriskt ämne i grundskollärarutbildningen med inriktning mot årskurserna 1--7, 5. att riksdagen avslår regeringens förslag om 540 nybörjarplatser till den praktisk-pedagogiska utbildningen på 40 poäng för lärare för årskurserna 4--9, 6. att riksdagen beslutar tillföra 540 nybörjarplatser utöver regeringens förslag till grundskollärarlinjen, grenen för utbildning av lärare för årskurserna 4--9, för budgetåret 1992/93 med lokalisering till högskolan för lärarutbildning i Stockholm +80, universitetet i Uppsala +50, universitetet i Linköping +20, universitetet i Lund +50, högskolan i Växjö +60, universitetet i Göteborg +80, högskolan i Karlstad +40, högskolan i Örebro +60, universitetet i Umeå +40 och högskolan i Luleå +60, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av generösare villkor vid tillgodoräknande inom lärarutbildning av annan högskoleutbildning, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att förbättra rekryteringen till utbildning för lärare i slöjd, barnkunskap och hemkunskap, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lärarutbildning i praktisk-estetiska ämnen, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att underlätta för förskollärare och fritidspedagoger att vidareutbilda sig till grundskollärare, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av vidareutbildning av hemspråkslärare till grundskollärare, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av utbildning av i skolan verksamma oexaminerade lärare, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av dimensionering och längd för förskollärar- och fritidspedagogutbildningarna, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dels högskolans ansvar för bedömning av de blivande lärarnas kompetens och lämplighet, dels lärarcertifikat, 15. att riksdagen beslutar att bibehålla den praktisk-pedagogiska lärarutbildningen om 60 poäng för vårdlärare i gymnasieskola och kommunal högskola, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en särskild examensbenämning för folkhögskollärarutbildning, 17. att riksdagen avslår regeringens förslag att avveckla grundskollärarlinjens variant avseende utbildning av lärare för grundläggande vuxenutbildning, 18. att riksdagen beslutar att grundvux-lärarutbildningen, fortfarande som en variant av grundskollärarutbildningen, lokaliseras till Linköping, 19. att riksdagen beslutar att antalet nybörjarplatser för 1992 fastställs till 24 för grundskollärarlinjen med inriktning mot grundläggande vuxenutbildning, 20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om viss översyn av innehåll och former för grundskollärarlinjen med inriktning mot grundläggande vuxenutbildning, 21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kompletterande vuxenpedagogisk utbildning i vissa fall för studerande med tidigare genomgången grundskollärarutbildning, 22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en särskild examensbenämning för lärare i grundläggande vuxenutbildning, 23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av insatser för att öka tillgången till lärarutbildare i den specialpedagogiska utbildningen, 24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dispens från inträdeskravet på 20 poäng i teckenspråk för inträde till den specialpedagogiska utbildningen med inriktning mot döva och hörselskadade, 25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda behovet av vuxenpedagogutbildning med inriktning mot personal som arbetar med vuxenhandikappade, 26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av hela den specialpedagogiska påbyggnadsutbildningen, 27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den i propositionen nämnda rektorsutbildningen bör vara obligatorisk, 28. att riksdagen med avslag på regeringens förslag beslutar omlokalisera högskolan för lärarutbildning i Stockholm till Södertälje, 29. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lärarutbildningens forskning och forskningsanknytning, 30. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om högskollärare inom lärarutbildningen.
1991/92:Ub46 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utbildning och examination av folkhögskollärare bibehålls vid universitetet i Linköping.
1991/92:Ub47 av Ulla Orring m.fl. (fp, m, c, kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att 24 nybörjarplatser på idrottslärarlinjen vid idrottshögskolan i Stockholm och högskolan i Örebro överförs till universitetet i Umeå.
1991/92:Ub48 av Olle Schmidt (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vårdlärarutbildningen.
1991/92:Ub49 av Mats Lindberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om 24 nybörjarplatser vid universitetet i Umeå.
1991/92:Ub50 av Bertil Måbrink (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning av grundskollärare med inriktning mot årskurserna 4--9 vid högskolan i Gävle--Sandviken.
1991/92:Ub51 av Björn Samuelson m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om värdemässig grund för att bli lärare i skolan, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om profilering, specialisering och variation, 3. att riksdagen avslår regeringens förslag om parallell lärarutbildning för grundskolan, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om "sneddning" in i lärarutbildning, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förlängning av utbildningen för lärare i årskurserna 1--7, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om examensbeskrivningar, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om s.k. certifikat, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om modell för lärarfortbildning, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rektorsutbildning, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om folkhögskollärarlinjen, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om användningen av medel till den s.k. parallella lärarutbildningen, 12. att riksdagen beslutar att högskolan för lärarutbildning i Stockholm skall lokaliseras till Södertälje kommun, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning av lärare för årskurserna 4--9, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om dimensioneringen av lärarutbildningen i Karlstad, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om användningen av de s.k. särskilda medlen.
1991/92:Ub52 av Björn Samuelson (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökning av antalet årsstudieplatser vid Ingesunds musikhögskola.
1991/92:Ub53 av Stina Eliasson och Birgitta Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en praktisk-pedagogisk utbildning för vårdlärare i högskolan.
1991/92:Ub54 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning för lärare och rektorer.
Motioner från allmänna motionstiden 1991
1990/91:Ub650 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp, c, v) vari yrkas att riksdagen beslutar att högskolan för lärarutbildning i Stockholm skall lokaliseras till Södertälje kommun.
1990/91:Ub719 av Ylva Johansson m.fl. (v) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den framtida dimensioneringen av lärarutbildningarna i Stockholm, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokaliseringen av HLS.
Motioner från allmänna motionstiden 1992
1991/92:Ub202 av Bengt Kronblad (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en rikstäckande fortbildningsplan inom miljö- och naturresursområdet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att högskolan i Kalmar bör ges möjlighet att delta i utvecklingen och genomförandet av en sådan plan.
1991/92:Ub206 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att anordna kompletterande vidareutbildning för lärare respektive SYO-funktionärer så att yrkesvalslärartjänster åter kan inrättas och besättas med tjänsteinnehavare, som har lämplig kombinationsutbildning.
1991/92:Ub207 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att genom förstärkta insatser för lärarnas fortbildning förbättra religionskunskapsämnets ställning i grundskolan.
1991/92:Ub225 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lärarutbildningen.
1991/92:Ub243 av Georg Andersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om universitetens ansvar för fortbildning i de stora undervisningsspråken.
1991/92:Ub251 av Ulla Orring m.fl. (fp, m, c, kds) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortbildning avseende språkområdet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att genom omfördelning av tillgängliga medel för fortbildning tillföra Umeå universitet ökade resurser för fortbildning i språk och internationella frågor.
1991/92:Ub256 av Björn Kaaling m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad kompetens i skolan kring läs- och skrivsvårigheter.
1991/92:Ub405 av Anita Persson och Maj-Inger Klingvall (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förlängning av förskollärar- och fritidspedagogutbildningen.
1991/92:Ub406 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering till Örebro av speciallärarutbildning för döva och hörselskadade barn samt om behovet av en förändring av utbildningen i syfte att möta ett akut rekryteringsbehov.
1991/92:Ub408 av Britta Sundin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av grundskollärarutbildning för årskurserna 4--9 till högskolan i Sundsvall--Härnösand.
1991/92:Ub425 av Gullan Lindblad och Hans Dau (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av utbildning rörande dyslexi i lärarutbildningen.
1991/92:Ub429 av Ulrica Messing (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inrätta ytterligare utbildningsplatser för förskollärarnas kompletteringslinje till grundskollärare.
1991/92:Ub431 av Elvy Söderström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om speciallärarnas villkor.
1991/92:Ub437 av Kjell Nilsson m.fl. (s) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en fullständig lärarutbildning vid högskolan i Växjö.
1991/92:Ub466 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fortsatt utbyggnad av högskolan i Örebro, speciellt inrättande av grundskollärar- och ämneslärarutbildning fr.o.m. hösten 1992.
1991/92:Ub493 av Jan Andersson och Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en 100-poängs förskollärarutbildning lokaliserad till Helsingborg.
1991/92:Ub499 av Stig Bertilsson m.fl. (m, fp, c, kds) vari yrkas att riksdagen beslutar omfördela medel inom det totala anslaget för högskoleverksamheten så att högskolan i Trollhättan--Uddevalla tilldelas 30 antagningsplatser på fritidspedagoglinjen (100 poäng) alternativt ytterligare 30 platser på förskollärarlinjen (100 poäng).
1991/92:Ub527 av Ian Wachtmeister och Stefan Kihlberg (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en helt ny lärarutbildning och nya rekryteringsvägar till läraryrket.
1991/92:Ub539 av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för att tillgodose behovet av speciallärare för handikappade elever.
1991/92:Ub808 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillfredsställande möjligheter för lärare med undervisningsskyldighet i religionskunskap att i grundutbildning och fortbildning skaffa sig erforderliga kunskaper i kristendom.
1991/92:Ub810 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lärarutbildningen.
1991/92:K424 av Christina Linderholm (c) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättring av lärarutbildningen.
1991/92:T227 av Karin Pilsäter och Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av högskoleutbildning på Södertörn.
Utskottet
Inledning
I propositionen föreslås att en med den nuvarande grundskollärarutbildningen för årskurserna 4--9 parallell lärarutbildning inrättas den 1 juli 1992. Vidare föreslås en ny utbildning för lärare som skall undervisa i gymnasieskolan och den kommunala vuxenutbildningen. Den omfattar 40 poäng praktisk-pedagogisk utbildning och föreslås också bli inrättad den 1 juli 1992. Samtidigt avses den nuvarande ämneslärarlinjen om 40 poäng läggas ner. Regeringen föreslår också att det vid samma tidpunkt inrättas en påbyggnadslinje om 20 poäng för utbildning av lärare för grundläggande vuxenutbildning.
Förslag lämnas om en statlig grundläggande utbildning för rektorer.
Planeringsarbetet vad gäller lokaler för högskolan för lärarutbildning i Stockholm (HLS) redovisas.
I propositionen presenteras vidare förslag till fördelning av de 1450 nya utbildningsplatser i högskolan som regeringen i budgetpropositionen föreslagit skall gå till lärarutbildningar. Medel föreslås bli anvisade för särskilda åtgärder på lärarutbildningens område. Vidare framlägger nu regeringen sina förslag om anslag till fortbildning och utbildning för undervisningsyrken (högskoleanslag) samt slutligt förslag om anslag till inredning och utrustning av lokaler vid högskoleenheterna för budgetåret 1992/93.
Slutligen lämnas i den nu föreliggande propositionen förslag till lokalisering av lantmäteriutbildning till Lund samt slutligt förslag om anslag till Utbildning för tekniska yrken.
I det följande behandlas först -- efter en kort redovisning av den nuvarande lärarutbildningen -- lärarutbildning och fortbildning. I omedelbar anslutning härtill tas frågan om HLS upp till behandling. Därefter behandlas planeringsramarna för lärarlinjerna, lokaliseringsfrågor och medelsberäkningen. Slutligen tar utskottet ställning till förslaget om lokalisering av lantmäterilinjen till Lund samt regeringens förslag om anslag till inredning och utrustning av lokaler.
Den nuvarande lärarutbildningen
Höstterminen 1988 infördes, i enlighet med riksdagens beslut vid 1984/85 års riksmöte, en ny linjebunden lärarutbildning för grundskolan -- grundskollärarlinjen (prop. 1984/85:122, bet. UbU31, rskr. 366). Grundskollärarlinjen ersatte de tidigare klasslärarutbildningarna för låg- och mellanstadierna samt ämneslärarutbildningen för högstadiet.
Grundskollärarlinjen har två inriktningar. Den ena riktar sig till årskurserna 1--7 i grundskolan och omfattar 140 poäng. Den andra avser årskurserna 4--9 och omfattar 140--180 poäng. Inom den förstnämnda finns två fördjupningsalternativ -- svenska och samhällsorienterande ämnen (SO-ämnen) samt matematik och naturorienterande ämnen (NO-ämnen). Inriktningen mot årskurserna 4--9 innehåller fyra specialiseringar på olika ämneskombinationer -- svenska och främmande språk, SO-ämnen, NO-ämnen med eller utan matematik samt ett praktiskt-estetiskt ämne i kombination med ett annat ämne. I alla utbildningsvarianter ingår 40 poäng praktisk-pedagogisk utbildning.
Utbildning för gymnasielärare och lärare inom vuxenutbildningen i teoretiska ämnen ges idag på ämneslärarlinjen som omfattar 160--220 poäng inklusive praktisk-pedagogisk utbildning. Dessutom finns en särskild linje omfattande en avslutande praktisk-pedagogisk utbildning om 40 poäng, i vissa fall 20 poäng, för dem som har en grundläggande högskoleutbildning av viss inriktning eller som har ämnesteoretisk lektorsbehörighet.
Yrkeslärare utbildas idag genom en praktisk-pedagogisk utbildning om 40 poäng, industri- och hantverkslärarlinjen. Utbildningen av vårdlärare (vårdlärarlinjen) omfattar 60 poäng och utbildning av lärare för jordbruk, skogsbruk och trädgårdsskötsel omfattar 20 poäng.
Praktisk-estetisk utbildning omfattar utbildning av lärare för grund- och gymnasieskolnivå i ämnena bild, musik, slöjd, idrott, hemkunskap eller barnkunskap. Utbildningen ges som ettämnesutbildning och, inom ramen för grundskollärarlinjen, dessutom som tvåämnesutbildning i olika kombinationer med ett annat ämne.
Specialpedagogisk utbildning ges som påbyggnadsutbildning om 40--60 poäng med olika inriktningar.
Förskollärarutbildning omfattar 50, 80 eller 100 poäng, beroende på förkunskaper. Fritidspedagogutbildningen omfattar 50--100 poäng.
Skolpolitiska utgångspunkter för lärarutbildningen
Med hänvisning till det av regeringen fastlagda målet att under 1990-talet skapa Europas bästa skola anförs i propositionen att utbildningens kvalitet måste höjas. Det kan åstadkommas endast om skolan ger alla elever goda kunskaper och färdigheter och stimulerar alla elever att utvecklas optimalt i enlighet med sina förutsättningar. Kraven på skolan måste göras klara och tydliga.
Utbildningsministern erinrar om de genomgripande förändringar som skett genom införandet av ett nytt regelsystem, som ger skolor och kommuner större frihet att organisera utbildningen. Den politiska styrningen av skolverksamheten inriktas på beslut om mål och resurser. Genomförandeansvaret för att uppnå målen ligger på de professionella medarbetarna i skolan -- såväl på lednings- som verksamhetsnivå.
Samtidigt erinras om den förändring som högskolans studieorganisation står inför.
De organisatoriska förutsättningarna är härmed givna. Vad som återstår, menar utbildningsministern, är att ge skolorna den innehållsmässiga grunden för utvecklingen av undervisningen. Utgångspunkterna för denna utveckling har angivits i de nya direktiven till läroplanskommittén (dir. 1991:117) och i beslutet om reformeringen av gymnasieskolan och vuxenutbildningen (prop. 1990/91:85, bet. UbU16, rskr. 356). Av direktiven till läroplanskommittén framgår att de ämnen som idag ingår i de samhällsorienterande resp. naturorienterande blocken i framtiden skall ha egna kursplaner. En annan fråga av betydelse för lärarutbildningen är direktivens uttalande om en förstärkt språkutbildning också i tidiga årskurser i grundskolan.
Av direktiven framgår också att huvudansvaret för elevernas kunskaps- och färdighetsutveckling åligger skolan och att huvudansvaret för den personliga fostran och omvårdnaden åligger hemmen. De krav som måste ställas på skolan är att denna skall ge eleverna goda kunskaper och färdigheter. Skolan skall härutöver bidra till att eleverna utvecklas till trygga individer. Utbildningsministern erinrar i detta sammanhang om vad som kommer till uttryck i skollagen, nämligen att utbildningen skall främja elevernas harmoniska utveckling till ansvarskännande människor och medborgare (jfr 1 kap. 2§ andra stycket skollagen). För en sådan skola krävs lärare som själva har gedigna kunskaper, förståelse för skolans värdemässiga grund i kristen etik och humanism och som känner uppskattning och trygghet i sin yrkesroll.
Utbildningsministern erinrar om riksdagens beslut våren 1991 om vidgade möjligheter för elever och föräldrar att välja skola (prop. 1990/91:115, bet. UbU17, rskr. 357). Han aviserar ytterligare förslag som skall säkerställa rätten för elever och föräldrar att välja skola. En sådan förändring i riktning mot en större valfrihet innebär ökade möjligheter för skolan till profilering och specialisering. Olika skolor kan ges olika inriktning. Detta är ett förhållande som också måste beaktas i lärarutbildningen.
Ett särskilt avsnitt i propositionen ägnas åt lärarnas professionalism. Lärarna har en avgörande betydelse för att skolan skall kunna utvecklas kvalitativt. Det slås fast att lärarnas huvuduppgift är att ge eleverna goda kunskaper och färdigheter. När det gäller lärarens och skolans huvuduppgift är ämneskunskaper avgörande. Läraren måste ha mycket gedigna kunskaper dels för att kunna ge en intressant undervisning, som stimulerar elevernas lärande, dels för att kunna hantera de frågor som uppkommer ur det stora informations- och kunskapsflöde som eleverna möter utanför skolan. Det är viktigt att läraren har kunskaper också om varför elever kan få svårigheter i skolan och uppmärksammar elever med särskilda behov.
För att stärka professionalismen måste lärarna tillerkännas en ökad självständighet. Utbildningsministern menar att det är viktigt att lärarna ges ett större inflytande över utvecklingen av yrkesrollen. Sambandet mellan professionen och utbildningen för denna måste vara starkt.
Utskottet, som i det följande återkommer till regeringens förslag avseende kraven och strukturen på lärarutbildningen samt kraven för utövandet av läraryrket, tar i förevarande sammanhang upp till behandling ett antal motionsyrkanden vilka tar sikte på de skolpolitiska utgångspunkterna för lärarutbildningen samt ytterligare ett par yrkanden vilka väckts mot bakgrund av vad utbildningsministern anfört i det avsnitt som refererats ovan.
I motion 1991/92:Ub225 (s), som väcktes under den allmänna motionstiden, erinras om att de första grundskollärarna som genomgått utbildning enligt den ordning som infördes hösten 1988 just examineras. Jämfört med den tidigare ordningen har de fått en avsevärt längre utbildning, för vilken det förutsätts tre års gymnasiestudier samt höga speciella krav för olika fördjupningar och specialiseringar. Motionärerna erinrar om att metodiken, pedagogiken, specialpedagogiken, språkansvaret och praktiken är gemensam för grundskollärarlinjens båda inriktningar. Genom varvning av utbildningens olika delar kan teori, metodik och praktik befrukta varandra och därigenom ge utrymme för ett gott yrkeskunnande. Det har skett en bred och djup fortbildning av lärare i grundskolan som bl.a. syftar till att avdramatisera stadieövergångar, bredda ämnesområden och fördjupa ämneskunskaperna. Motionärerna anar bakom uttalanden från regeringen om en ny lärarutbildning ett återinförande av den gamla ämneslärarutbildningen och föreslår att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lärarutbildning (yrkande 14). Tankegångarna bakom dagens lärarutbildning och syftet med densamma utvecklas ytterligare i motion 1991/92:Ub45 (s). Det erinras om att man eftersträvade lärare med en större ämnesmässig bredd än vad den tidigare ämneslärarutbildningen gav. Självfallet, säger motionärerna, krävs goda ämneskunskaper för att lyckas som lärare. Men läraryrket kräver så oerhört mycket mer än ämneskunskaper. Läraryrket bör ses i ett vidare perspektiv än den egna fördjupningen eller specialiseringen. Att ge ämneskunskaper en helt dominerande och överordnad roll över pedagogiskt-didaktiska kunskaper saknar helt stöd i forskning eller i erfarenheter från genomförd lärarutbildning. Motionärerna begär ett uttalande av riksdagen om att grundskollärarutbildningen också fortsättningsvis skall utgöra en helhet med integration av ämneskunskaper, praktik, didaktik, metodik och pedagogik (yrkande 1). I motion 1991/92:Ub810 (v), väckt under den allmänna motionstiden, erinras om den sammanhållna grundskolan där eleverna följs åt i nio år. Den grundskollärarutbildning som etablerades för några år sedan bör få utvecklas och stabiliseras. Den nyligen införda utbildningen är en yrkesutbildning som bör ha en systematisk uppbyggnad. Motionärerna begär att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lärarutbildning (yrkande 5). Grundskolan skall ses som en helhet, sägs det i motion 1991/92:Ub39 (c), och motionären framhåller att det var en av de bärande tankarna bakom den grundskollärarreform som genom riksdagens beslut genomfördes 1988. Kravet på en sammanhållen utbildning för lärare i grundskolan var en följd av den skolutveckling som varit och som det funnits bred uppslutning omkring. I motionen förs sedan principiella resonemang om lärarprofessionen och yrkesidentiteten. Yrkesidentiteten och professionalismen grundläggs i grundutbildningen genom de perspektiv som finns i utbildningen och den studerandes motiv för sina studier. Metoder för att systematisera praktiskt vunna erfarenheter och begrepp och bygga upp kumulativ kunskap inom yrkesområdet är inte mindre viktiga än den strikt disciplinärt orienterade ämneskunskapen. Motionären framhåller att det bör vara möjligt med "karriärvägar" inom skolsystemet. En sådan är att erbjuda fördjupade ämnesstudier genom vidareutbildning. I motionen begärs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om yrkesidentitet, lärarprofession, ämnesinriktning och inlärningsperspektiv samt vad som sagts om "karriärvägar" genom vidareutbildning (yrkandena 1--3). I stora drag skisseras i motion 1991/92:Ub527 (nyd), väckt under den allmänna motionstiden, en helt ny lärarutbildning och nya rekryteringsvägar till läraryrket. Motionärerna ser stora brister i den nuvarande lärarutbildningen, i vilken allmän pedagogik och didaktik har getts stort utrymme på bekostnad av en mera konkret och stadieinriktad ämnesmetodik. Genom en rekrytering av lärare som kommer från yrkeslivet och som ofta har både djupare och aktuellare kunskaper än många av dagens lärare skulle skolan bli hjälpt att bryta sig ur den förhållandevis avskärmade och isolerade värld som skolan ofta utgör idag.
Utskottet, som är överens med utbildningsministern i vad han anfört om skolpolitiska utgångspunkter för lärarutbildningen, vill med anledning av motionerna framhålla och understryka följande.
Utskottet delar regeringens ambition att ytterligare höja kvaliteten i den utbildning som skolan ger. Såväl förändringarna i skolans regelsystem som nu pågående översyn av läroplan och betygssystem är enligt utskottets mening led i strävan att än mer öka möjligheterna för eleverna att i skolan skaffa sig kunskaper och färdigheter. Jämsides med denna strävan gäller naturligtvis vad skollagen föreskriver om att utbildningen skall främja elevernas harmoniska utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar. Detta är utskottet angeläget om att understryka. De omständigheter under vilka barn och ungdomar tillägnar sig kunskaper och färdigheter är viktiga för deras utveckling. Lärarnas insatser härvidlag är av avgörande betydelse. Läraren måste ha kunskaper om hur eleverna tänker och hur de begrepp som introduceras i undervisningen står i relation till elevernas begreppsbildning. Det är viktigt att läraren också har kunskaper om varför elever kan få svårigheter i skolan och uppmärksammar elever med särskilda behov. Läraren har, vilket utbildningsministern också framhåller, en avgörande betydelse för att skolan skall kunna utvecklas i kvalitativt hänseende.
Utskottet instämmer med motionärerna så långt att den nuvarande lärarutbildningen gör det möjligt att utbilda lärare som fyller de högt ställda krav på skolan som utskottet nu angett. Men ambitionen när det gäller skolans kvalitativa utveckling bör inte utesluta vare sig förändringar i den nuvarande utbildningen eller införande av alternativ utbildning, detta i syfte att än mer lyfta fram ämneskunskaperna. Gedigna och djupa ämneskunskaper gör det generellt lättare för en lärare att bemästra situationen i skolan samtidigt som det vanligen skapar förtroende hos eleverna för läraren. Självfallet måste ämneskunskaperna paras med gedigna insikter i pedagogik och metodik samt förmåga att leva sig in i den enskilde elevens situation.
När det gäller lärarnas karriärmöjligheter instämmer utskottet i vad utbildningsministern anför om att man bör eftersträva en ordning som innebär att läraren inte skall behöva lämna undervisningen för att "göra karriär". Det bör vara möjligt att erbjuda lärare ett vidgat pedagogiskt ansvar för t.ex. ett stadium, en institution, ett ämne eller ämnesgrupp eller för fortbildning.
Utskottet återkommer längre fram till regeringens förslag om förändringar i lärarutbildningen och de motionsyrkanden som väckts med anledning därav. I vad gäller utgångspunkterna för lärarutbildningen anser utskottet att riksdagen med hänvisning till vad utskottet anfört ovan och till vad utbildningsministern i övrigt anfört härom bör avslå motionerna 1991/92:Ub39 yrkandena 1--3, 1991/92:Ub45 yrkande 1, 1991/92:Ub225 yrkande 14, 1991/92:Ub527 delvis och 1991/92:Ub810 yrkande 5.
Vad utbildningsministern anför om att det krävs lärare som har "förståelse för skolans värdemässiga grund (kurs. här) i kristen etik och humanism" (prop. s.8) har föranlett att man i motion 1991/92:Ub51 (v) yrkande 1 begär att riksdagen klargör formuleringens innebörd. Det understryks att vi lever i ett samhälle med religionsfrihet och att formuleringen inte får tas till intäkt för att hindra människor av annan trosinriktning än den kristna att bli lärare i skolan.
Utskottet utgår från att utbildningsministern med sin formulering inte åsyftat en ändring i vad gäller de värderingar som skall genomsyra skolans verksamhet jämfört med det som gäller idag och som kommer till uttryck i nu gällande läroplan, Lgr80. Där heter det att skolan aktivt och medvetet skall påverka och stimulera barn och ungdomar att vilja omfatta vår demokratis grundläggande värderingar och låta dessa komma till uttryck i praktisk, vardaglig handling. Att väcka respekt för sanning ocn rätt, för människans egenvärde, för människolivets okränkbarhet och därmed för rätten till personlig integritet är en huvuduppgift för skolan. Tankegångarna återkommer -- oförändrade, som utskottet har uppfattat det -- i de nya direktiven till läroplanskommittén (dir. 1991:117). Där står det att skolans verksamhet liksom tidigare bör bygga på de etiska normer, såsom människolivets okränkbarhet, individens frihet, solidaritet med svaga och utsatta, respekt för den enskilda människans särart och integritet och allas lika värde, vilka genom kristen etik och västerländsk humanism har en djup förankring i vårt land.
Vid ställningstagande till etiska problem måste man utgå från både fakta och värderingar. Fakta behöver kompletteras med etiska överväganden som berör människosyn, rätten till självbestämmande, rättvisa och andra grundläggande värden i samhället. Dessa värden betraktas ofta som så självklara att de inte tas upp i diskussionen. Självfallet skall lärarutbildningen ha sin utgångspunkt i samhällets grundläggande värderingar. Dessa värderingar skall genomsyra lärarutbildningen. Utskottet instämmer i vad motionärerna skriver "att vi lever i ett samhälle med religionsfrihet" vilket innebär att människor med olika tros- och livsåskådningar kan vara lärare i den svenska skolan.
Med hänvisning till detta förtydligande av innebörden i vad utbildningsministern anfört om förståelse för den värdemässiga grunden för skolans verksamhet anser utskottet att syftet med motionsyrkandet är tillgodosett. Det bör sålunda inte föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida, varför ett bifall till yrkandet om tillkännagivande om vad i motionen anförts om värdemässig grund för att bli lärare i skolan avstyrks.
Samma motion -- 1991/92:Ub51 (v) -- tar upp frågan om profilering och specialisering. Motionärerna reagerar mot utbildningsministerns resonemang om att olika skolor kan ges olika inriktningar och framhåller att möjligheten till profilering redan finns och att pedagogisk och innehållslig variation inte främst bör känneteckna olika skolor utan finnas inom skolor och skolklasser. Riksdagen bör enligt yrkande 2 i motionen ge regeringen till känna vad i motionen sagts om profilering, specialisering och variation.
Utskottet finner anledning att erinra om vad i den nuvarande läroplanen föreskrivs om att skolan i betydande utsträckning skall gå elevernas intressen till mötes och att den enskilda skolan och arbetet i den enskilda klassen därför så långt som möjligt måste kunna anpassas efter de intressen som eleverna har eller som lärarna förmår ge dem. Utskottet utgår från att denna strävan att låta individualisering prägla arbetet och att tillmötesgå elevernas personliga intressen kommer att gälla även framdeles.
När det gäller profilering av undervisningen olika skolor emellan kan inte utskottet finna att det föreligger ett motsatsförhållande mellan vad utbildningsministern anfört härom å ena sidan och pedagogisk och innehållslig variation inom den enskilda skolan å den andra. Redan idag förekommer profilering av skolor (såsom musikklasser och s.k. idrottsgymnasier). Utskottet utgår från att det även i framtiden kommer att finnas profilering eller specialisering i viss rimlig omfattning. En skolenhets särprägel bör dock, som utskottet ser det, begränsas av det utrymme härför som ges i den nationella timplanen och centralt antagna kursplaner.
Med det anförda avstyrker utskottet motion 1991/92:Ub51 yrkande 2.
Krav på lärarutbildning samt krav för att utöva läraryrket
I ett särskilt avsnitt av propositionen under rubriken Skärpta krav på lärarutbildningen och övriga krav på läraryrket (s.12--19) anges de riktlinjer som bör gälla beträffande krav på lärarutbildningen och krav för utövandet av läraryrket. Regeringen begär här riksdagens godkännande av vad utbildningsministern har anfört om riktlinjer för vilka kompetenskrav som bör ställas på den som skall utöva läraryrket. Avsnittet är så utformat att strukturen på lärarutbildningen samtidigt framgår därav med angivande av de olika huvudvägar som enligt förslaget kommer att finnas till läraryrket.
För riksdagens information har till propositionen såsom bilagor fogats dels förslag till lärarexamina, dels förslag till examensbeskrivningar för lärarexamina. Utbildningsministern erinrar om den förestående förändringen beträffande högskolans studieorganisation innebärande att det centralt fastställda linjesystemet avses upphöra och ersättas med en ny organisation, där den centrala regleringen främst kommer att ske genom en examensordning.
I propositionen stryks under att det för läraryrket skall krävas djupa ämneskunskaper. Dessa utgör grunden för lärargärningen. Ämneskunskaperna skall kompletteras med praktisk-pedagogiska kunskaper och färdigheter. Den praktisk-pedagogiska utbildningen utgör den egentliga lärarutbildningen.
Utbildningsministern erinrar om de senaste årens reformer på skolans område, vilka gett kommunerna en ökad frihet och därmed ett ökat ansvar för skolan. Den ökade friheten innebär att kommuner och skolor på egen hand får bestämma om skolans organisation och arbetsformer. Denna decentralisering av skolans verksamhet innebär att utrymme skapas för en profilering av undervisningen olika skolor emellan, vilket i sin tur innebär att efterfrågan på lärare med olika ämnesprofil kommer att variera mer än idag mellan olika skolor och kommuner. Mot bakgrund härav menar utbildningsministern att flera former av lärarutbildningar är bäst ägnade att tillgodose en decentraliserad skolas krav. Det finns samtidigt för hela skolan gemensamma kvalitetskrav. Enligt utbildningsministerns bedömning kommer kommunernas ökade behov av lärare med olika bakgrund och kompetens liksom det mera flexibla lärarutbildningssystem som nu föreslås att ställa nya krav på det slutliga verifierandet av lärarkompetensen.
I propositionen beskrivs fyra olika vägar som bör kunna leda fram till läraryrket och det anges vilka ämnesteoretiska krav som bör ställas för de olika lärarutbildningarna. I all lärarutbildning skall ingå en praktisk-pedagogisk utbildning som omfattar ca 40 poäng. Den praktisk-pedagogiska utbildningen utgör den egentliga yrkesutbildningen. De olika vägarna till läraryrket innebär enligt det i propositionen redovisade förslaget att det -- såvitt avser utbildningsbakgrund -- i huvudsak kommer att finnas fyra kategorier av lärare, på vilka det, sammanfattningsvis, ställs följande krav.
1. Lärare som genomgått fullständig lärarutbildning vid universitet eller högskola
En fullständig lärarutbildning leder fram till lärarexamen som utfärdas av universitet eller högskola.
-- För utbildning inriktad mot undervisning i grundskolans årskurser 1--7 bör kraven tills vidare ställas i enlighet med nuvarande utbildningsplan för denna utbildning. Den sammanlagda omfattningen av ämnesstudierna skall vara minst 100 poäng.
För utbildning inriktad mot grundskolans årskurser 4--9 bör krävas antingen genomgången lärarutbildning som uppfyller de krav som ställs på den nuvarande grundskollärarlinjen eller minst 60 poäng ämnesstudier i huvudämnet (och alltid i svenska) och 40 poäng i övriga ämnen. Den sammanlagda omfattningen av ämnesstudierna skall uppgå till minst 140 poäng. Denna senare variant av utbildning inriktad mot årskurserna 4--9 är ny.
-- För utbildning inriktad mot undervisning på gymnasienivå bör krävas minst 80 poäng ämnesstudier i huvudämnet (och alltid i svenska, samhällskunskap, moderna språk och praktiskt-estetiskt ämne) samt minst 60 poäng i annat ämne. Den sammanlagda omfattningen av ämnesstudierna skall uppgå till minst 140 poäng.
-- För utbildning inriktad mot undervisning i praktiskt-estetiska ämnen bör av ettämneslärare krävas minst 80 poäng ämnesstudier i det praktiskt-estetiska ämnet för undervisning på såväl grundskole- som gymnasienivå. För tvåämnesutbildning inriktad mot grundskolans årskurser 4--9 bör kravet på det praktiskt-estetiska ämnet ställas i enlighet med nuvarande utbildningsplan.
2. Lärare som genomgått yrkesutbildning eller har längre yrkeserfarenhet
Också den som gått igenom en yrkesutbildning och skaffat sig sådan erfarenhet från yrket att kunskaperna kan bedömas motsvara de krav som måste ställas för undervisning i ett ämne bör kunna bli lärare på gymnasial nivå och erhålla lärarexamen. Utbildningsministern anser att minst fem års yrkeserfarenhet bör krävas. Saknas formell yrkesutbildning bör yrkeserfarenheten vara minst sju år. I övriga fall gäller vad som motsvarar minst de krav som för närvarande gäller för antagning till de yrkesinriktade gymnasielärarlinjerna.
3. Lärare med annan fullständig högskoleutbildning i teoretiska ämnen
För närvarande kan i första hand personer med forskarutbildning inom ämnesområden med anknytning till undervisning i gymnasieskolan samt personer med teknisk eller ekonomisk högskoleexamen antas till praktisk-pedagogisk utbildning. Utbildningsministern anser det värdefullt och angeläget att rekryteringen till läraryrket av välmeriterade personer med olika yrkes- och utbildningsbakgrunder ytterligare vidgas. Det kan t.ex. gälla utbildningsintresserade personer som arbetat i näringsliv och offentlig förvaltning och som har för skolan relevanta ämneskunskaper. Den praktisk-pedagogiska delen av lärarutbildningen skall vara densamma för lärare med denna alternativa bakgrund som för andra lärare. För undervisning i ett ämne bör beträffande de särskilda ämneskunskaperna följande gälla. fullständig utbildning på högskolenivå av motsvarande längd som ämnesutbildningen i annan lärarutbildning, kunskaperna i ämnen bedömts motsvara de poängtal som gäller för motsvarande lärarexamen.
4. Lärare med annan bakgrund
En fjärde kategori lärare är de som utan formell utbildning har kunskaper och erfarenheter som kan sägas motsvara de lärarkrav som beskrivits i det föregående. Här avses främst två kategorier: 1.De som utan formell lärarutbildning tjänstgjort under lång tid i skolan. I denna grupp finns sådana som genom sin erfarenhet och genom deltagande i fortbildning eller annan utbildning erhållit sådana ämneskunskaper att de helt eller delvis motsvarar dem som utbildning för läraryrket ger. Väl dokumenterad och väl vitsordad lärartjänstgöring bör också helt eller delvis kunna ersätta kravet på genomgången praktisk-pedagogisk utbildning. 2.De som erhållit en grundläggande lärarutbildning vid andra institutioner än universitet och högskolor. Rätten att undervisa bör i dessa fall avse undervisning med den pedagogiska inriktning utbildningen är avsedd för.
Som framgår av det föregående förordas som villkor för läraryrket en praktisk-pedagogisk utbildning om ca 40 poäng. I stora drag anges dess innehåll i propositionen (s.17). Det är angeläget att de blivande lärarna genom den praktisk-pedagogiska utbildningen blir väl förtrogna med de av staten uppställda målen för skolan, dvs. med läro- och kursplaner. De bör vidare ha fått sådan kunskap om skolans regelsystem m.m. att de i sin yrkesverksamhet kan påverka planering och resursfördelning. Utbildningen skall också ge kunskap om elevdemokrati och elevmedverkan i planeringen av undervisningen och vad detta innebär i den dagliga verksamheten i skolan liksom om samarbete i olika former. Den praktisk-pedagogiska utbildningen kan och bör enligt utbildningsministern variera med hänsyn till bl.a. utbildningens form och vilken skolform/ålderskategori den avser.
Som redan nämnts har regeringen i det förevarande avsnittet av propositionen inte bara angivit vilka krav som bör ställas på lärarutbildningen utan även redovisat sina överväganden om strukturen på lärarutbildningen i framtiden. Detta görs bl.a. mot bakgrund av att de allmänna utbildningslinjerna i högskolan avses bli avvecklade fr.o.m. höstterminen 1993. En central examensordning, i vilken bl.a. anges vilka universitet och högskolor som har examinationsrätt för olika lärarutbildningar, avses då träda i linjernas ställe.
Utskottet tar i detta sammanhang först upp till behandling ett antal motioner vari man framför krav på lärarutbildningen som avviker från dem som regeringen förordar, framför allt när det gäller bredden på ämnesutbildningen och integrering av ämnesteoretiska resp. praktisk-pedagogiska delar av utbildningen.
I motion 1991/92:Ub45 (s) hävdas, vilket redan framgått vid utskottets behandling av motionens yrkande 1, att läraryrket kräver så oerhört mycket mer än ämneskunskaper. Med utgångspunkt häri begärs i yrkande 2 att riksdagen avslår regeringens förslag om en lärarutbildning som i sin struktur helt särskiljer ämneskunskaper från pedagogiskt kunnande. Lärarutbildningen förlorar härigenom helt de fördelar som varvning av teori och praktik under hela yrkesutbildningen innebär. I vad gäller ämnesbredden anser motionärerna att sannolikheten för att de blivande lärarna skall behöva undervisa i ämnen för vilka de saknar utbildning ökar avsevärt genom regeringens förslag. Lärarutbildningen bör alltså även fortsättningsvis läggas upp så att den förbereder för en klart definierad yrkesroll. Även när linjesystemet formellt avskaffas bör lärarutbildningen ingå i ett studieorganisatoriskt mönster som i huvudsak liknar dagens (yrkande 3). Liknande krav framförs i motion 1991/92:Ub51 (v) yrkande 3, där det hävdas att utbildningen bör vara sammanhållen och utformad enligt läraryrkets krav, detta mot bakgrund av att läraryrket kräver särskild kompetens. Motionärerna anför att riksdagen i samband med behandlingen av frågan om linjesystemet i högskolan uttalat vikten av sammanhållen utbildning för yrkesgrupper som lärare, läkare, psykologer m.fl. Det förestående avskaffandet av linjesystemet berörs även i motion 1991/92:Ub39 (c), vari det anförs att linjesystemets upphörande tillsammans med förslagen i departementspromemorian om fria universitet och högskolor (Ds1992:1) bör skapa förutsättningar för den lokala frihet som efterfrågas för att göra lärarutbildningen mera flexibel. En förutsättning är att den frihet som ges och marknadens efterfrågan på viss utbildning kan tillgodoses inom givna ramar. Motionären finner däremot inget skäl till att en alternativ grundskollärarutbildning införs, då den bidrar till att bibehålla motsättningarna mellan två olika lärarkategorier (yrkande 5). Det tilläggs i motionen att den praktisk-pedagogiska utbildningen begränsas väsentligt genom att de ämnesteoretiska studierna inte kompletteras med en didaktisk inriktning. En helt ny lärarutbildning krävs i motion 1991/92:Ub527 (nyd), som väcktes under den allmänna motionstiden. Ett system för lärarutbildning borde i stora drag baseras på: a) individualisering och specialisering. De blivande lärarna bör kunna välja inriktning och specialisering betydligt friare än idag. b) allmän lärarutbildning som tar sikte på undervisning i grundskolan. En inriktning bör vara undervisningen under de första skolåren, en annan inriktning bör avse mellanstadiet och en tredje högstadiet. c) ämnesorienterad utbildning som tar sikte på gymnasieundervisning. En normal studieväg bör härvid vara att på traditionellt sätt först ta ämnesstudierna och därefter de praktisk-pedagogiska, heter det i motionen.
Utskottet vill med anledning av regeringens förslag och motionerna anföra följande.
När det gäller ämnesstudiernas omfattning uttryckt i poängtal har utskottet inget att erinra mot de riktlinjer som angivits i propositionen.
Utskottet finner skäl att framhålla att även i den struktur för den framtida lärarutbildningen som regeringen förordar kommer det stora flertalet av dem som utbildas till lärare på grundskolan att genomgå en sammanhållen grundskollärarutbildning som motsvarar dagens ordning. Utskottet förutsätter att det även inom ramen för ett nytt studieorganisatoriskt system inom högskolan ges så bestämda riktlinjer och ramar för lärarutbildningen att den uppfattas som en klart yrkesdefinierad utbildning. Utskottet vill i det nu aktuella sammanhanget erinra om vad utskottet anförde under det förra riksmötet i anledning av den dåvarande regeringens redovisade avsikt att avveckla linjesystemet. Utskottet framhöll att det i dagens linjesystem finns ett antal utbildningar som direkt förbereder för en klart definierad yrkesroll. Ett likvärdigt innehåll och en någorlunda enhetlig studieorganisation är en förutsättning för att ifrågavarande utbildnings mål skall uppnås, menade utskottet och pekade bl.a. på lärarutbildningen (bet. 1990/91:UbU21 s.22).
Enligt utskottets uppfattning bör större flexibilitet i lärarutbildningssystemet eftersträvas. Utskottet instämmer i vad utbildningsministern har anfört härom. En decentraliserad skolas krav tillgodoses bäst genom att det finns flera former av lärarutbildning. Enligt utskottets uppfattning kan det vara en fördel för skolan att kunna rekrytera lärare med skiftande bakgrund och erfarenheter.
Utskottet har inte heller något att erinra mot vad som anförs om innehållet i den praktisk-pedagogiska utbildningen om 40 poäng. När det gäller placeringen av densamma som en avslutande del av lärarutbildningen anser utskottet, som i det följande tar ställning till förslaget att införa en alternativ utbildning inriktad mot undervisning i årskurserna 4--9 och en ny gymnasielärarlinje om 40 poäng, att det finns skäl att mycket noga följa utvecklingen.
Utskottet vill liksom utbildningsministern understryka vikten av den praktisk-pedagogiska utbildningen som den egentliga yrkesutbildningen. Samtidigt anser emellertid utskottet att ämnesstudierna, även när dessa äger rum inom ramen för fristående kurser eller motsvarande, normalt skall betraktas som delar av en lärarutbildning. Utskottet tar i ett senare sammanhang upp frågan om högskoleämnenas relevans i lärarutbildningen. När det gäller didaktik och andra undervisningsspecifika inslag inom de fritt valda ämnesstudierna för lärarexamen utgår utskottet från att berörda högskolemyndigheter framdeles tillgodoser de berättigade krav som bör ställas. Utskottet förutsätter att regeringen uppmärksammar denna fråga.
I motionerna framförs farhågor för att kraven på omfattningen av ämnesstudierna tillsammans med den föreslagna ordningen med ett friare ämnesval leder till en minskad bredd i vad gäller antalet ämnen. Utskottet har förståelse för motionärernas synpunkter och förutsätter att regeringen i det fortsatta arbetet med lärarutbildningsfrågorna beaktar de praktiska olägenheter--framför allt vid mindre skolenheter--som kan uppkomma på grund av att lärare endast har ett fåtal ämnen i sin examen. Enligt utskottets uppfattning bör detta inte behöva hindra den av regeringen uttryckta ambitionen att bredda rekryteringen.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen godkänner de av regeringen förordade riktlinjerna för kompetenskrav på den som skall utöva läraryrket såvitt avser kraven på genomgången lärarutbildning. Riksdagen bör sålunda bifalla propositionen i denna del och avslå motionerna 1991/92:Ub39 yrkande 5 i denna del, 1991/92:Ub45 yrkandena 2 och 3, 1991/92:Ub51 yrkande 3 i denna del samt motion 1991/92:Ub527 i denna del.
Frågan om examensbeskrivningarna bör enligt motion 1991/92:Ub51 (v) yrkande 6 avgöras av riksdagen. Motionärerna hänvisar bl.a. till att riksdagen ännu inte tagit ställning till den nya läroplanen för grundskolan. I motion 1991/92:Ub14 (s) yrkande 3 föreslås att högskolan i Falun--Borlänge ges examinationsrätt för båda inriktningarna av grundskollärarutbildningen.
Utbildningsministern har, som redan framgått, för riksdagens information såsom bilagor till propositionen fogat sina förslag dels till lärarexamina, dels till examensbeskrivningar för lärarexamina. Något regeringens förslag i frågan föreligger inte i förevarande proposition.
I departementspromemorian Fria universitet och högskolor (Ds1992:1) redovisas förslag till examensordning innefattande såväl förslag till förteckning över examina i grundläggande högskoleutbildning med utkast till examensbeskrivningar som förslag till examinationsrätt för statliga universitet och högskolor inom utbildningsdepartementets område. Ett förslag från regeringen om ändrad studieorganisation för högskolan baserat bl.a. på promemorian väntas bli förelagt riksdagen under nästa riksmöte. Riksdagen bör i avvaktan på ett sådant förslag nu inte uttala sig om den närmare utformningen av ett framtida system med examensordning. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna 1991/92:Ub14 yrkande 3 och 1991/92:Ub51 yrkande 6.
Utan att ändra strukturen i den nuvarande grundskollärarlinjen bör det vara möjligt, anförs det i motion 1991/92:Ub45 (s) yrkande 7, att genom mera generösa tillgodoräknanderegler förbättra möjligheterna för studerande som har påbörjat högskolestudier med annan inriktning än läraryrket att ändra sin studieinriktning för att utbilda sig till lärare. Regeringen bör återkomma med förslag om sådana regler. Ett likartat yrkande framförs i motion 1991/92:Ub51 (v) yrkande 4.
Utskottet har i det föregående redovisat och godtagit vad i propositionen anförts om rekrytering till läraryrket av välmeriterade personer med olika utbildningsbakgrunder.
Beträffande s.k. sneddning in i lärarutbildning föreligger det redan idag möjlighet att för lärarutbildning tillgodoräkna sig tidigare genomförda ämnesstudier, vilket motionärerna själva påpekar (jfr 7 kap. 9 § högskoleförordningen samt universitets- och högskoleämbetets allmänna råd rörande tillämpningen av denna bestämmelse, UHÄ-FS 1985:50). Vad som vid tillgodoräknande av annan utbildning bör gälla beträffande ämnesstudiernas omfattning och art är avhängigt av flera omständigheter såsom vilket skolstadium eller vilken skolform som lärarutbildningen avser. Frågan är alltså av sådan karaktär att det enligt utskottets mening är svårt att ange generella regler. Det bör ankomma på regeringen eller högskolemyndighet att besluta härom. Utskottet anser att motionsyrkandena bör avslås med hänvisning härtill.
Ett förslag om individuella studieprogram för personer som "senare i livet" efter avslutade akademiska studier och/eller annan yrkesverksamhet finner läraryrket attraktivt förs fram i motion 1991/92:Ub39 (c) yrkande 4 i syfte att bredda tillträdet till lärarutbildningen. Programmet bör tillgodose både kompletterande ämnesstudier och den praktisk-pedagogiska utbildningen.
Som utskottet ser det är yrkandet delvis tillgodosett genom utskottets ställningstagande i det föregående beträffande de allmänt formulerade kraven i propositionen vilka avser lärare med annan fullständig högskoleutbildning i teoretiska ämnen eller lärare med annan bakgrund. I vad gäller kompletterande ämnesstudier m.m. utgår utskottet från att det skall finnas möjligheter härtill inom ramen för de enskilda högskoleenheternas åtaganden. I sammanhanget vill utskottet erinra om de insatser för att förbättra lärarrekryteringen som regeringen själv särskilt beslutar om och för vilka regeringen avses disponera medel. Med det anförda avstyrker utskottet motionsyrkandet.
Principer för lärarcertifikat
I propositionen erinras om att den statliga detaljregleringen av lärartjänsterna i det kommunala skolväsendet har upphört fr.o.m. den 1 januari 1991. De har ersatts av två kortfattade föreskrifter om kompetenskraven för att få undervisa och för att få anställning tills vidare (jfr 2 kap. 3 och 4 §§ skollagen). Enligt utbildningsministern finns det argument som talar för någon typ av lärarcertifikat, och han redogör i stora drag för hur han anser att ett system med lärarcertifikat skulle kunna se ut.
Huvuddragen i de av regeringen förordade riktlinjerna innebär följande. Genom att komplettera högskoleutbildningen med ett års provtjänstgöring -- med stöd av en introduktör -- ges den blivande läraren en möjlighet att med hjälp av en erfaren pedagog utveckla sin yrkesskicklighet. Provtjänstgöringen i denna form är en naturlig introduktion i läraryrket. Därmed bör ansvaret för denna ligga på skolans rektor som en del av arbetsledaransvaret, eller på den som rektor sätter i sitt ställe. Provtjänstgöringen och rektors bedömning av dess utfall för den enskilde läraren utgör underlag för lärarcertifikatet.
Med i huvudsak likartade motiveringar avvisas i motionerna 1991/92:Ub39 (c) yrkande 8, 1991/92:Ub45 (s) yrkande 14 och 1991/92:Ub51 (v) yrkande 7 tanken på ett lärarcertifikat. Motionärerna anser att ansvaret för den utbildade lärarens kompetens och lämplighet för läraryrket i första hand måste vila på den högskola som svarar för utbildningen. En ordning som innebär att en lärarkandidat efter flera års studier och erhållet bevis på genomgången utbildning löper risken att efter ett års provtjänstgöring bli underkänd kan enligt motionärerna medföra mycket stora problem, såväl för lärarkandidaten som för den ansvariga rektorn. I motion 1991/92:Ub527 (nyd) föreslås en ordning med slutlig lämplighetsprövning och lärarlegitimation. Denna bör ges tidigast efter två års lärartjänstgöring i skola.
Utskottet vill i denna fråga anföra följande.
Regeringen har i propositionen angivit riktlinjer för vilka krav som bör ställas på lärarutbildningen och samtidigt redovisat en struktur för en alternativ lärarutbildning som bl.a. innebär ökade möjligheter till ett friare val av ämnen i utbildningen och en bredare rekrytering till läraryrket. Utbildningsministern framhåller att lärarnas kompetens och bakgrund har en avgörande betydelse för kvaliteten i skolans arbete. Utskottet har förståelse för att regeringen mot denna bakgrund finner det motiverat att införa en ordning med provtjänstgöring efter avslutad lärarutbildning.
Utskottet förutsätter att riksdagen får ta ställning till ett förslag efter det att ärendet har beretts ytterligare av regeringen och föreslår därmed att riksdagen lägger propositionen i denna del till handlingarna.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1991/92:Ub39 yrkande 8, 1991/92:Ub45 yrkande 14, 1991/92:Ub51 yrkande 7 och 1991/92:Ub527 i denna del.
Grundskollärarutbildning
Inledningsvis i detta avsnitt av propositionen redovisas i stora drag uppbyggnaden av den nuvarande grundskollärarutbildningen som den ter sig efter införandet höstterminen 1988, i enlighet med riksdagens beslut våren 1985 (prop.1984/85:122, bet. UbU31, rskr.366). Av propositionen framgår att universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) på regeringens uppdrag genomför en utvärdering av grundskollärarutbildningen. UHÄ har vidare i tilläggsdirektiv fått i uppdrag att ge underlag för en bedömning av om lärarutbildningen i sin nuvarande form och med nuvarande centrala styrning är tillräckligt effektiv för styrning och utveckling av skolan. Utvärderingen skall redovisas i september 1992.
Utbildningsministern erinrar om de förestående förändringarna inom högskolans studieorganisation. I och med avskaffandet av det nuvarande linjesystemet kommer högskolorna själva att få besluta om studieorganisationen. Fr.o.m. budgetåret 1993/94 kan man således räkna med ännu större lokala variationer i grundskollärarutbildningen än dem som redan föreligger. Då kan också den examensordning vilken redovisats i propositionen introduceras. Utbildningsministern finner det emellertid angeläget att vissa förändringar genomförs redan från budgetåret 1992/93.
Grundskollärarutbildning med inriktning mot årskurserna 1--7
I propositionen förs inte fram något förslag om förändring av utbildningen av lärare för grundskolans årskurser 1--7.
Beträffande ämnet engelska görs vissa överväganden. Utbildningsministern är tveksam om den nuvarande omfattningen av studierna (15 poäng) i ämnet kan ge tillräckliga språkfärdigheter för den som skall bedriva nybörjarundervisning. Enligt rapporter från högskolorna är det mindre än hälften av de studerande som väljer engelska. Med hänvisning till dessa förhållanden och till att läroplanskommittén utreder möjligheterna att starta undervisning i engelska i grundskolan tidigare än för närvarande finner utbildningsministern skäl att överväga att göra engelska obligatoriskt för alla som genomgår lärarutbildning med inriktning mot årskurserna 1--7.
Enligt motion 1991/92:Ub45 (s) yrkande 4 bör regeringen närmare analysera förutsättningarna för att låta engelska ingå som obligatoriskt ämne i grundskollärarutbildningen med inriktning mot årskurserna 1--7 och återkomma med förslag om detta till riksdagen. Motionärerna motiverar förslaget med vårt samhälles allt starkare internationella beroende.
Utskottet är överens med motionärerna i vad gäller behovet av åtgärder för att stärka ämnet engelska i grundskollärarutbildningen med inriktning mot årskurserna 1--7. Utskottet hänvisar härvid till såväl vad utbildningsministern anfört om den nuvarande situationen när det gäller utbildningen i engelska som vad i motionen anförts om vårt lands internationella beroende.
Utskottet anser liksom utbildningsministern att det finns skäl att överväga att göra engelska obligatoriskt för alla som genomgår lärarutbildning med inriktning mot årskurserna 1--7. Sådana överväganden bör emellertid kunna göras oberoende av läroplanskommitténs pågående arbete och de förslag som den kan komma fram till.
Utskottet utgår från att regeringen delar utskottets uppfattning att frågan är viktig. Det är enligt utskottets mening sålunda motiverat att en närmare analys av förutsättningarna för en förändring i nu angiven riktning inte dröjer.
Då syftet med yrkande 4 i motion 1991/92:Ub45 kan anses tillgodosett med vad utskottet har anfört, vill utskottet inte föreslå någon särskild åtgärd från riksdagens sida med anledning av detsamma. Med hänvisning härtill avstyrks yrkandet.
En förlängning av grundskollärarutbildningen med inriktning mot årskurserna 1--7 med 20 poäng föreslås i motion 1991/92:Ub51 (v) yrkande 5. Motionärerna motiverar förlängningen bl.a. med att ifrågavarande lärare härigenom skulle kunna få full behörighet i engelska.
Utskottet hänvisar till vad som anförts om motivering för avslag på närmast föregående motionsyrkande och anser beträffande förslaget om förlängning av utbildningen att det nu inte finns anledning att föregripa regeringens överväganden. Med detta bör riksdagen avslå förevarande motionsyrkande.
Frågan om vidareutbildning av förskollärare och fritidspedagoger till grundskollärare för årskurserna 1--7 tas upp i motion 1991/92:Ub45 (s) yrkande 10. Den vidareutbildning som krävs idag om sammanlagt 100 poäng finner motionärerna alltför lång. De föreslår att regeringen låter utarbeta bestämmelser som innebär en mindre omfattande kompletteringsutbildning än den nuvarande. I motion 1991/92:Ub22 (s) efterlyses förslag från regeringen om vidareutbildning av förskollärare till grundskollärare för årskurserna 1--7 (yrkande 2). I yrkande 3 samma motion förordas att en sådan vidareutbildning förläggs till Jönköping. Enligt motion 1991/92:Ub429 (s) bör det inrättas ytterligare utbildningsplatser för förskollärares kompletteringsutbildning till grundskollärare i syfte att på sikt minska bristen på behöriga grundskollärare.
Som framgår av det föregående har det i propositionen inte framlagts några förslag om förändringar i vad gäller vidareutbildningen av förskollärare och fritidspedagoger till grundskollärare. Den nuvarande ordningen innebär att det krävs en vidareutbildning om 100 poäng för att få full kompetens som lärare för årskurserna 1--7. Sammanlagt omfattar därmed utbildningen för den berörda lärargruppen fem år. Ställningstaganden till eventuella förändringar av högskoleutbildningars längd bör enligt utskottet göras av riksdagen i samband med regeringens förslag om högskolan inför nästa budgetperiod 1993/94--1995/96.
Utskottet erinrar om att det uttryckligen i propositionen nämns att de medel som avses ställas till regeringens disposition för särskilda åtgärder för att förbättra lärartillgången bl.a. skall användas för vidareutbildning av förskollärare och fritidspedagoger.
Det föreligger enligt utskottets uppfattning inte nu skäl för riksdagen att vidta någon särskild åtgärd med anledning av de förevarande motionerna. Med hänvisning härtill avstyrks motionerna 1991/92:Ub22 yrkandena 2 och 3, 1991/92:Ub45 yrkande 10 och 1991/92:Ub429. Riksdagen förslås lägga propositionen i nu berörd del till handlingarna.
Ny grundskollärarutbildning med inriktning mot årskurserna 4--9
I propositionen redovisas ett förslag till anordnande av en alternativ grundskollärarutbildning med inriktning mot årskurserna 4--9. Till utbildningen skall studerande som tidigare har inhämtat de för läraryrket adekvata ämneskunskaperna kunna antas. För att ge lärarexamen skall ämnesstudierna omfatta minst 140 poäng. I ett ämne skall ämnesstudierna omfatta minst 60 poäng (alltid i svenska) och i övriga ämnen minst 40 poäng per ämne. Utbildningen skall medge fritt val av ämnen och ämneskombinationer. Ämnena skall kunna studeras i valfri ordningsföljd. Den praktisk-pedagogiska utbildningen anordnas tills vidare som en särskild linje omfattande 40 poäng. Den praktisk-pedagogiska kursen genomförs efter fullgjorda ämnesstudier. I den praktisk-pedagogiska utbildningen skall ingå de kompletterande moment som krävs för att ämnesutbildningen skall få en didaktisk inriktning.
Den nya utbildningen införs den 1 juli 1992.
Regeringens förslag innebär att lärarexamen för undervisning i grundskolans senare årskurser skall tilldelas dels de lärare som fullföljer utbildning på de linjer som redan erbjuds enligt tidigare riksdagsbeslut, dels de lärare som genomgått utbildning enligt den ordning som nu föreslås.
Flera principiella argument mot regeringens förslag till alternativ lärarutbildning för årskurserna 4--9 anförs i motion 1991/92:Ub45 (s). Innebörden av dessa framgår av det föregående vid utskottets behandling av yrkandena 1--3 i samma motion. I yrkande 5 i denna del yrkas avslag på förslaget om den praktisk-pedagogiska utbildningen om 40 poäng för lärare för årskurserna 4--9. Likaså med hänvisning till argument som framgår av utskottets behandling tidigare av motion 1991/92:Ub51 (v) yrkas i samma motion avslag på förslaget om en parallell lärarutbildning för grundskolans årskurser 4--9 (yrkande 3 i denna del). Enligt motion 1991/92:Ub39 (c) finns inget skäl till att en alternativ grundskollärarutbildning införs (yrkande 5 i denna del). Motionären ser problem i förslaget om fritt valda ämnen på högskolan i en fri studiegång. Flera skolämnen finns inte som självständiga ämnen på universiteten. I motionen yrkas på ett tillkännagivande av riksdagen om vad i motionen anförts om fria ämnesstudier och avsaknaden av vissa skolämnen som självständiga ämnen på universiteten (yrkande 6).
Utskottet tillstyrker förslaget att införa en ordning för utbildning av grundskollärare med inriktning mot årskurserna 4--9 som medger friare val av ämnen i ämneskombinationen och som tillgodoser kraven på fördjupade ämneskunskaper. Utskottet ser också en fördel i att den alternativa utbildningen ger en möjlighet för bredare rekrytering av lärare. Det finns många studenter som påbörjar högre studier utan att vara inriktade på ett bestämt yrke. Den alternativa lärarutbildningen bör underlätta för dessa att senare kunna utbilda sig till lärare.
Utskottet vill betona, liksom utbildningsministern, att den praktisk-pedagogiska utbildningen utgör den egentliga utbildningen för läraryrket. Den är samlad till en helhet och ligger sist i ett fritt valt utbildningsprogram.
Beträffande de ämnesteoretiska studierna och valet av ämnen i ämneskombinationen är det enligt utskottet angeläget att regeringen noga följer utvecklingen i vad gäller högskoleämnenas relevans för undervisningen i skolan. Ämnen på högskolan, som kan komma i fråga för lärarutbildningen, och deras innehåll äger inte alltid sin direkta motsvarighet i skolämnen. Utskottet utgår från att högskolan framdeles i så stor utsträckning som möjligt söker tillmötesgå kraven från skolan och erbjuder utbildning i ämnen som i huvudsak svarar mot ämnen i skolan. Som utskottet ser det bör det vara möjligt för högskoleenheterna att inom ramen för den planerade nya studieorganisationen för högskolorna erbjuda relevant ämnesteoretisk utbildning.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen beträffande en ny allmän utbildningslinje om 40 poäng för utbildning av lärare med inriktning på årskurserna 4--9 i grundskolan bifaller propositionen och avslår motionerna 1991/92:Ub39 yrkande 5 i denna del och yrkande 6, 1991/92:Ub45 yrkande 5 i denna del samt 1991/92:Ub51 yrkande 3 i denna del.
Utbildningen av lärare i slöjd, barnkunskap och hemkunskap behandlas i motion 1991/92:Ub45 (s), vari hävdas att regeringen genom sina direktiv till läroplanskommittén har ifrågasatt dessa ämnen i grundskolan och därmed påverkat rekryteringen till berörd utbildning. Med hänvisning till att de anser att ämnena också fortsättningsvis måste ha en garanterad undervisningstid i grundskolan kräver motionärerna att regeringen vidtar åtgärder för att förbättra rekryteringen till utbildning av lärare i slöjd, barnkunskap och hemkunskap (yrkande 8).
I sitt betänkande 1991/92:UbU19 behandlade utskottet ett stort antal motioner i vilka förordades att ämnena hemkunskap, slöjd och barnkunskap även i fortsättningen skall vara obligatoriska i grundskolans timplan. Utskottet förutsatte att ifrågavarande ämnen kommer att finnas kvar i den nya timplanen för grundskolan och utgick från att regeringen beaktar vad utskottet anfört om den betydelse dessa ämnen har.
Utskottet vill i nu förevarande sammanhang fästa regeringens uppmärksamhet på vad utskottet sålunda helt nyligen anfört om ämnena hemkunskap, slöjd och barnkunskap och utgår från att regeringen mot bakgrund härav vidtar de åtgärder som bedöms erforderliga för att förbättra rekryteringen av lärare i dessa ämnen.
Med det anförda anser utskottet att syftet med yrkande 8 i motion 1991/92:Ub45 är tillgodosett. Med hänvisning härtill bör riksdagen avslå detsamma.
Mot bakgrund av regeringens förslag om en utökning av ett-ämnesutbildning i praktisk-estetiska ämnen -- vilket förslag utskottet återkommer till i det följande -- hävdas i motion 1991/92:Ub45 (s) den principiella inställningen att behovet av lärare i praktisk-estetiska ämnen i första hand skall tillgodoses inom grundskollärarlinjen i en två-ämneskombination. Ytterligare insatser måste göras för att också lärare i praktisk-estetiska ämnen skall ha ytterligare ett ämne och därmed få en större bredd i sitt möte med eleverna (yrkande 9).
Av propositionen framgår (s.6) att direkta rekryteringsproblem föreligger beträffande utbildning i två-ämneskombinationen musik eller slöjd i kombination med annat ämne. Utskottet har under hand erfarit att det ofta förekommer avhopp från två-ämnesutbildningen.
Det bör ankomma på regeringen att med hjälp av berörda högskoleenheter klarlägga orsakerna till problemen beträffande två-ämnesutbildningen och vidta de åtgärder som bedöms påkallade. Därmed torde motionsyrkandet vara tillgodosett, varför det bör avslås.
I motion 1991/92:Ub45 yrkande 11 anförs att det är angeläget att försöka fånga upp alla de hemspråkslärare som gjort betydelsefulla insatser i den svenska skolan och erbjuda dem möjligheten att komplettera sin utbildning till en fullständig grundskollärarutbildning.
Utskottet instämmer i vad motionärerna anför om att det skulle vara av värde att eleverna i skolan får möta lärare med invandrarbakgrund även i andra ämnen än hemspråk. Utskottet erinrar om vad som anförs i propositionen (ss.56 och 61) beträffande användningen av de särskilda medel som anvisats för temporära åtgärder för att öka utbildningsvolymen när det gäller grundskollärare. Åtgärderna har bl.a. avsett vidareutbildning av hemspråkslärare till grundskollärare. Utskottet utgår från att de motsvarande medel som avses bli anvisade även för nästa budgetår och stå till regeringens disposition används bl.a. för de ändamål som nu är i fråga. Det ankommer på regeringen att närmare besluta om insatserna.
Utskottet anser att syftet med motionsyrkandet är tillgodosett med vad utskottet nu anfört och föreslår därför att det avslås.
Det kan enligt motion 1991/92:Ub39 (c) yrkande 7 uppstå problem med lärarförsörjningen vid små skolor vid ett genomförande av regeringens förslag till alternativ utbildning av lärare med inriktning mot årskurserna 4--9. Motionären hänvisar till att det inom några år kommer ut ett stort antal nyexaminerade lärare med smal ämneskompetens. Det finns enligt motionen risk för att framför allt små glesbygdsskolor hotas med nedläggning. Med hänvisning till att man i glesbygd inte sällan har samlokaliserat högstadium och gymnasieskola bör det enligt motion 1991/92:Ub54 (fp) vara möjligt för gymnasielärare att undervisa på högstadiet. En ökad flexibilitet i undervisningsmöjligheterna mellan olika skolformer ser motionären som något mycket positivt.
Mot bakgrund av vad som sägs i motionerna finner utskottet det angeläget att stryka under vad som anförs i propositionen i frågan: "I vissa mindre grundskolor kan det vara en fördel att ha lärare med bredare ämneskombinationer." (s.24) Enligt utskottets uppfattning finns det anledning för regeringen att ägna stor uppmärksamhet åt situationen framdeles vid små skolenheter på mindre orter i nu berört hänseende. Utskottet utgår dessutom från att kommunerna själva vid tillsättning av tjänster och beslut om skolans organisation beaktar de speciella krav som ställs för att möjliggöra en undervisning av hög kvalitet även vid små skolor.
Med hänvisning till att regeringen förutsätts följa utvecklingen när det gäller lärarförsörjningen vid små skolor framför allt i glesbygd avstyrker utskottet yrkande 7 i motion 1991/92:Ub39 och motion 1991/92:Ub54 i nu berörd del.
Gymnasielärarutbildning
I avvaktan på att linjesystemet kommer att upphöra föreslår regeringen att en ny allmän utbildningslinje om 40 poäng inrättas den 1 juli 1992 för utbildning av gymnasielärare. Den nuvarande ämneslärarutbildningen om 40 poäng föreslås avvecklas vid samma tidpunkt.
Till den nya utbildningen -- som är en praktisk-pedagogisk utbildning -- skall studerande som tidigare har inhämtat de för läraryrket adekvata ämneskunskaperna kunna antas. För teoretiska ämnen i gymnasieskolan bör de ämnesmässiga kraven fastställas till minst 80 poäng i huvudämnet och 60 poäng i övriga ämnen. I svenska, samhällskunskap och moderna språk skall alltid krävas 80 poäng. Annan högskoleexamen kan ge motsvarande ämneskunskaper och därmed ge tillträde till den praktisk-pedagogiska gymnasielärarutbildningen.
På motsvarande sätt bör de krav på yrkesutbildning med efterföljande fem års yrkesverksamhet respektive sju års yrkesverksamhet eller andra nu gällande förkunskapskrav som ger behörighet till nuvarande yrkeslärarutbildningar i princip gälla som minimikrav för tillträde till den nya gymnasielärarutbildningen.
Den praktisk-pedagogiska utbildningen bör till övervägande delen kunna anordnas gemensamt för alla kategorier blivande gymnasielärare.
Med hänvisning till vad i propositionen anförts om införandet av den nya gymnasielärarutbildningen och avveckling av den nuvarande ämneslärarlinjen om 40 poäng och med anledning av att linjesystemet kommer att upphöra, kan enligt utbildningsministern återstående gymnasielärarlinjer upphöra fr.o.m. budgetåret 1993/94.
I sammanhanget redogörs i propositionen för en undersökning av situationen läsåret 1986/87 beträffande lektorstjänsterna. Det framgår bl.a. att endast ca 55% av lektorstjänsterna var besatta med tjänstgörande lektorer och att 69% av lektorerna var över 50 år. 23% var över 60 år. Utbildningsministern finner uppgifterna oroande och förmodar att situationen förvärrats sedan undersökningen gjordes. Han kommer att uppmärksamt följa utvecklingen och vid behov återkomma med förslag till åtgärder.
Innan utskottet tar ställning till förslaget att inrätta en utbildningslinje om 40 poäng för utbildning av gymnasielärare, vill utskottet för egen del först närmare beröra den i propositionen uppmärksammade situationen beträffande lektorstjänsterna. Riksdagen har flera gånger uttalat sig för behovet av lektorskompetens i gymnasieskolan, bl.a. i samband med behandlingen av 1990 års forskningsproposition (prop. 1989/90:90, bet. UbU25 s. 76--77, rskr. 328, jfr UbU 1986/87:26 s. 30). Under föregående riksmöte togs frågan upp två gånger (bet. 1990/91:UbU4, rskr. 76, 1990/91:UbU16). Utskottet anförde då bl.a. följande (UbU4 s. 24 f.):
Utskottet anser att samspelet mellan grundutbildning på gymnasienivå och forskning kommer att vara viktigt även fortsättningsvis. Det är därför ett nationellt intresse att anställning som lektor kommer till stånd i en omfattning som motsvarar tidigare bestämmelser om sådana tjänster. Det ankommer på skolhuvudmännen att med vissa intervall ledigkungöra anställningar som lektor och vidta de övriga åtgärder som behövs för att nå detta mål. När en kommuns gymnasieskola skall utvärderas, förutsätter utskottet att skolverket granskar vilka åtgärder som vidtagits i nyssnämnt hänseende.
Utskottet, som hänvisar till vad utskottet tidigare har anfört i frågan, delar utbildningsministerns oro beträffande kommunernas anställning av lektorer. Med hänvisning till vad i propositionen sägs om att utbildningsministern uppmärksamt följer utvecklingen avstår emellertid utskottet från att nu föreslå riksdagen att göra ett särskilt uttalande om behovet av lektorer.
Utskottet, som i det följande kommer att ta upp till behandling vissa frågor rörande yrkeslärarutbildningen, föreslår att riksdagen bifaller regeringens förslag om inrättande av en allmän utbildningslinje om 40 poäng för utbildning av gymnasielärare och avveckling av nuvarande ämneslärarlinje om 40 poäng. I utbildningen skall ingå de kompletterande moment som krävs för att ämnesutbildningarna skall få en didaktisk inriktning.
Mot bakgrund av regeringens förslag om gymnasielärarutbildning i vilken den praktisk-pedagogiska utbildningen till övervägande delen bör kunna anordnas gemensamt för alla kategorier blivande gymnasielärare samt med mer eller mindre uttrycklig hänvisning till att de nuvarande gymnasielärarlinjerna avses upphöra fr.o.m. budgetåret 1993/94 framförs i ett antal motioner farhågor för den framtida utbildningen av vårdlärare för gymnasieskolan och den kommunala högskolan. Enligt motion 1991/92:Ub45 (s) yrkande 15 och 1991/92:Ub28 (m) yrkande 1 bör den nuvarande ordningen bibehållas. Yrkanden med samma innebörd framförs i motionerna 1991/92:Ub32 (m) och 1991/92:Ub48 (fp), i vilka det föreslås att vårdlärarutbildningens längd skall baseras på 180 poäng. Motionerna 1991/92:Ub37 (c) och 1991/92:Ub53 (c) tar sikte enbart på utbildning av vårdlärare för högskolan. Motionärerna anser att det även fortsättningsvis måste finnas en praktisk-pedagogisk utbildning för dessa. Även i motion 1991/92:Ub42 (s) behandlas vårdlärarutbildning för högskolan. Motionären menar att man i avvaktan på en översyn av utbildningen av högskolelärare inom vård- och omsorgsyrken bör bibehålla den nuvarande utbildningen (yrkande 2). Översynen bör vara inriktad på en utbildning omfattande sammanlagt 160 poäng ämnesutbildning och 40 poäng vårdpedagogik (yrkande 1).
Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande.
Vårdlärarlinjen omfattar 60 poäng. I denna ingår dels ämnesfördjupning 20 poäng, dels praktisk-pedagogisk utbildning 40 poäng. Behörig att antas på vårdlärarlinjen är den som har legitimation som sjuksköterska/sjukskötare och har vidareutbildning (påbyggnadslinje) eller därmed jämförbara kunskaper samt har minst två års väl vitsordad tjänstgöring som sjuksköterska/sjukskötare. Grundutbildningen kan också avse annan utbildning inom respektive vårdområde, exempelvis till arbetsterapeut, fotvårdsspecialist, laboratorieassistent etc.
Av propositionen framgår att det inte varit regeringens avsikt att sänka kraven för vårdlärarutbildningen. För antagning till de yrkesinriktade gymnasielärarlinjerna skall minst de krav gälla som gäller för närvarande (s.16). Utskottet uppfattar förslaget så att det för tillträde till den nya gymnasielärarutbildningen om 40 poäng såvitt den avser utbildning av vårdlärare skall krävas minst 20 poäng ämnesfördjupning utöver den grundläggande ämnesteoretiska högskoleutbildningen. Denna 20-poängsutbildning skall motsvara den ämnesfördjupning som idag ingår i vårdlärarlinjen om 60 poäng. Förändringen är, som utskottet ser det, organisatorisk. När det gäller innehållet i utbildningen enligt den nya ordningen, utgår utskottet från att det i huvudsak kommer att motsvara innehållet i den nuvarande vårdlärarlinjen om 60 poäng.
Beträffande utbildning för vårdlärare i högskolan föreslås nu ingen annan förändring än den organisatoriska som just beskrivits. Utskottet utgår från att man vid den praktisk-pedagogiska utbildningen om 40 poäng fäster avseende vid att de blivande vårdlärarna kan komma att tjänstgöra i såväl gymnasieskolan som högskolan. En uppläggning med integration mellan ämne och pedagogik, ämnesdidaktik, bedömer således utskottet vara möjlig att uppnå också i framtiden.
Distansundervisning har visat sig vara en utmärkt form för utbildning av vårdlärare. Utbildningen drar till sig många sökande. De studerande på vårdlärarutbildningen är ofta kvinnor över 30 år. De har en tidigare högskoleutbildning liksom en längre period av yrkesverksamhet bakom sig. Dessutom har de ofta familj. De är med andra ord i hög utsträckning ortsbundna. Genom samordning med övrig gymnasielärarutbildning får, enligt utskottets mening, möjligheterna till distansundervisning inte gå förlorad.
Utskottet vill i sammanhanget erinra om att frågan om lärarskicklighet och pedagogisk behörighet hos lärare i högskolan har behandlats av högskoleutredningen i betänkandet Frihet Ansvar Kompetens (SOU 1992:1). Utredningens förslag övervägs för närvarande inom regeringskansliet. Proposition i ämnet förväntas bli förelagd riksdagen inför budgetperioden 1993/94--1995/96.
Med det klarläggande av konsekvenserna för vårdlärarutbildningen av regeringens förslag om ny gymnasielärarlinje som utskottet nu gjort anser utskottet att motionerna 1991/92:Ub28 yrkande 1 i denna del, 1991/92:Ub32, 1991/92:Ub37, 1991/92:Ub42, 1991/92:Ub45 yrkande 15, 1991/92:Ub48 och 1991/92:Ub53 bör avslås av riksdagen.
Viss lärarutbildning inom områdena jordbruk, skogsbruk och trädgård samt vård bedrivs idag såsom modifierad distansutbildning, påpekas det i motion 1991/92:Ub28 (m). Motionären anser att det även med regeringens förslag om gymnasielärarutbildning bör vara möjligt att fortsätta härmed inom områdena vård och naturbruk (yrkande 2).
Enligt utskottet bör regeringens förslag i nu berört hänseende inte innebära några förändringar. Där det anses ändamålsenligt bör distansutbildning kunna förekomma. Det ankommer på högskoleenheterna själva att närmare bestämma om hur utbildningen skall organiseras. Utskottet avstyrker med det anförda yrkandet.
Utbildningen av gymnasielärare inom området naturbruk behandlas i motion 1991/92:Ub28 (m) yrkande 1. Med hänvisning till dessa lärares speciella bakgrund ifrågasätter motionären om den utbildning som är lämplig för ämneslärarna också passar lärarna inom områdena jordbruk, skogsbruk och trädgård. För samma lärarkategori anser motionären att en viss komplettering av ämnesteoretiskt innehåll bör ske (yrkande 3).
Lärarlinjen för jordbruk, skogsbruk och trädgårdsskötsel omfattar 20 poäng (påbyggnadslinje). Regeringens förslag innebär en förlängning av motsvarande utbildning med 20 poäng till 40 poäng. Utskottet ser en fördel i att den praktisk-pedagogiska utbildningen -- i enlighet med vad som förordas i propositionen-- organiseras på sådant sätt att de olika lärarkategorierna utbildas så långt som möjligt tillsammans. I vad gäller ämnesteoretisk komplettering enligt motionen ankommer det på regeringen och berörda myndigheter att se till att utbildningen relateras till gymnasieskolans läroplan.
Med det anförda avstyrks motion 1991/92:Ub28 yrkande 1 i denna del och yrkande 3.
Lärarutbildning för grundläggande vuxenutbildning
Inom grundskollärarlinjen med inriktning mot årskurserna 1--7 finns idag en särskild variant för utbildning av lärare i grundläggande utbildning för vuxna (grundvux). Rekryteringen till denna variant har varit svag.
I propositionen erinras om riksdagens beslut att grundvux och etapp 1 i nuvarande kommunala vuxenutbildning skall slås samman till en ny grundläggande vuxenutbildning inom den kommunala vuxenutbildningen (prop. 1990/91:85, bet.UbU16, rskr.356). Införandet av den nya grundläggande vuxenutbildningen ger enligt utbildningsministern nya förutsättningar för grundvuxlärarutbildningen. Mot den bakgrunden föreslås att den nuvarande grundvuxlärarutbildningen läggs ned. Då den grundläggande vuxenutbildningen till största delen ställer samma krav som grundskolan, är det enligt utbildningsministern naturligt att lärarna har grundskollärarutbildning. Vidare talar mycket för att det krävs viss livserfarenhet av de lärare som skall undervisa vuxna. Med hänvisning härtill föreslår regeringen att en påbyggnadslinje om 20 poäng inrättas för utbildning av lärare för grundläggande vuxenutbildning. Linjen inrättas den 1 juli 1992.
För att tas in i påbyggnadsutbildningen bör enligt förslaget krävas dels genomgången grundskollärarutbildning, dels att ha tjänstgjort som grundskollärare under minst fem år eller att ha fyllt 30 år.
I motionerna 1991/92:Ub34 (s) yrkande 2 och 1991/92:Ub45 (s) yrkande 17 yrkas avslag på förslaget att avveckla grundskollärarlinjens variant avseende utbildning av lärare för grundläggande vuxenutbildning. Mot bakgrund av den svaga rekryteringen till den nuvarande grundvuxlärarutbildningen föreslås i den senare motionen att formerna för utbildningen ses över så att bl.a. möjligheterna till decentraliserad utbildning prövas (yrkande 20). Vidare menar motionärerna att det med bibehållen nuvarande grundvuxlärarutbildning om 140 poäng bör finnas ett visst utrymme för dem som genomgått "vanlig" grundskollärarutbildning och arbetat ett antal år att genom en vuxenpedagogisk påbyggnad kunna bli behöriga som lärare i grundläggande vuxenutbildning (yrkande 21). Hur denna påbyggnad skall utformas bör anförtros den ansvariga lärarutbildningsenheten. För att tydliggöra grundvuxlärarnas yrkesprofil bör utbildningen ges en egen examensbenämning (yrkande 22). Enligt motion 1991/92:Ub54 (fp) slutligen bör även tidigare komvuxlärare kunna antas till den av regeringen föreslagna påbyggnadsutbildningen, eftersom de redan har erfarenhet av vuxenutbildning.
Utskottet vill liksom regeringen erinra om riksdagens beslut om en ny grundläggande vuxenutbildning, vilken till största delen ställer samma krav som grundskolan.
Som redan har framgått är rekryteringen till den nuvarande grundvuxlärarutbildningen svag. Enligt vad utskottet har erfarit är knappt en tredjedel av utbildningsplatserna besatta. Skälen till rekryteringsproblemen kan vara flera. Utskottet vill inte utesluta att ett av dem kan vara att det är svårt för en ung studerande att redan i början av lärarstudierna bestämma sig för att bli lärare just för vuxna. Bland annat ökade insatser av information, främst riktad till dem som har några års lärarerfarenhet, skulle kunna förbättra situationen. Utskottet erinrar om de medel till utbildningsarvoden som står till förfogande. Det ankommer på regeringen att bestämma för vilka utbildningar arvode skall kunna beviljas.
Som framgår av propositionen skall den föreslagna påbyggnadsutbildningen ge de blivande lärarna inom grundläggande vuxenutbildning kunskaper om undervisningsmetoder och stoffurval för undervisning av vuxna. När det gäller möjligheten för redan utbildade komvuxlärare att antas till påbyggnadsutbildningen, bör det ankomma på regeringen eller myndighet under regeringen att bestämma om tillgodoräknande av tidigare utbildning och yrkeserfarenhet.
Utskottet delar regeringens bedömning att en ny ordning för lärarutbildning för grundläggande vuxenutbildning bör prövas och föreslår att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om inrättande av ifrågavarande påbyggnadslinje och avveckling av grundskollärarlinjens variant för utbildning av lärare för grundläggande utbildning av vuxna. Därmed avstyrks motionerna 1991/92:Ub34 yrkande 2, 1991/92:Ub45 yrkandena 17, 20, 21 och 22 samt 1991/92:Ub54 i motsvarande del.
Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning
Den specialpedagogiska påbyggnadsutbildning som riksdagen beslutat om med anledning av förslag i propositionen om skolans utveckling och styrning (prop. 1988/89:4, bet. UbU4, rskr. 95) startade 1990/91. Den syftar till att ge kvalificerade kunskaper om olika inlärningsmöjligheter och funktionsnedsättningar samt ett särskilt pedagogiskt och praktiskt kunnande som grund för undervisning i samtliga skolformer och inom barnomsorgen. Utbildningen omfattar mellan 40 och 60 poäng och vänder sig till dem som har grundläggande lärarutbildning och fem års yrkeserfarenhet som lärare eller erfarenhet från annan verksamhet (barnomsorgen).
I propositionen anförs att det behöver göras en översyn av den specialpedagogiska påbyggnadsutbildningen med sikte på en samordning av utbildningen av lärare för komplicerad inlärningssituation resp. för inriktningen mot utvecklingsstörning. Utbildningsministern hänvisar härvid till den förestående förändringen vad gäller huvudmannaskapet för särskolan (prop. 1991/92:94) och de fördelar för kommunerna som följer av att flexibelt kunna utnyttja lärarna i resp. skolformer.
Den specialpedagogiska påbyggnadsutbildningen för hörselskadade och döva är för närvarande förlagd enbart till lärarhögskolan (HLS) i Stockholm. Utbildningsministern anser att en försöksvis lokalisering till en alternativ ort bör övervägas. Han finner det ändamålsenligt med t.ex. vartannatårsintagning till högskolan i Örebro resp. HLS.
Utbildningsministern avser att återkomma till regeringen med förslag om ett uppdrag till universitetet i Stockholm, HLS och högskolan i Örebro att i samråd utreda lärarutbildningen för döva och hörselskadade. I avvaktan på ett sådant uppdrag anser han att möjligheter bör öppnas för döva, hörselskadade och hörande som genomgår grundläggande lärarutbildning att få vissa delar av den specialpedagogiska utbildningen redan under den grundläggande lärarutbildningen och därmed få formell kompetens att undervisa döva och hörselskadade elever.
Det har visat sig att endast ett fåtal uppfyller det krav på förkunskaper i teckenspråk om 20 poäng som ställs för antagning till påbyggnadsutbildning med inriktning mot döva och hörselskadade. Läsåret 1990/91 uppfyllde 13 sökande av 44 detta krav. För att på kort sikt underlätta rekryteringen till påbyggnadsutbildningens specialisering för döva och hörselskadade bör särskilda preparandkurser i teckenspråk för blivande lärare anordnas på fler orter i landet. Vidare bör det vara möjligt att i ett övergångsskede medge viss dispens från inträdeskravet på 20 poäng i teckenspråk.
Det bör enligt propositionen ankomma på regeringen att fatta erforderliga beslut vad gäller förändringar i de specialpedagogiska påbyggnadsutbildningarna.
Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om åtgärder vad gäller specialpedagogisk utbildning.
Enligt motion 1991/92:Ub45 (s) förbigår regeringen problemet med tillgången på lärarutbildare. Tillgången på sådana kan på lång sikt bli en begränsande faktor för utbildningen, och motionärerna begär att regeringen snarast låter göra en översyn av tillgång och behov (yrkande 23). Regeringen bör vidare utreda behovet av lärare med speciell inriktning mot utbildning i vuxenpedagogik för bl.a. personal som arbetar med olika handikappgrupper inom bl.a. landstingens rehabiliteringsverksamhet (yrkande 25). Med hänvisning till den i propositionen aviserade översynen av den specialpedagogiska vuxenutbildningen anförs i samma motion att översynen bör gälla hela frågan om den specialpedagogiska påbyggnadsutbildningens utformning i framtiden (yrkande 26). I motionerna 1991/92:Ub431 (s) och 1991/92:Ub539 (s) begärs åtgärder snarast för avhjälpa den besvärande bristen på speciallärare.
Vad i propositionen anförts om åtgärder avseende kravet på kunskaper i teckenspråk har föranlett ett par motionsyrkanden. Enligt motion 1991/92:Ub45 (s) yrkande 24 bör det understrykas att dispensen från kunskap i teckenspråk bara får utgöra en tillfällig åtgärd. De studerande som antagits på dispens måste ges möjligheter att så tidigt som möjligt under utbildningen komplettera sina kunskaper i teckenspråk. Enligt motion 1991/92:Ub54 (fp) bör dispens ges restriktivt, och dispensgivningen bör följas upp.
Utskottet anser att det klart framgår av propositionen att regeringen uppmärksammat och fäster stor vikt vid de problem som i olika avseenden föreligger när det gäller den specialpedagogiska påbyggnadsutbildningen. Av propositionen framgår också att utbildningsarvode idag kan lämnas till studerande på specialpedagogisk utbildningslinje.
Beträffande den översyn av den specialpedagogiska utbildningen som aviseras framgår det av vad utskottet redan redovisat att den tar sikte på en samordning av utbildningen av lärare för komplicerad inlärningssituation resp. för inriktningen mot utvecklingsstörning. Utskottet vill liksom motionärerna stryka under att den inte får leda till att det kommer att finnas färre lärare med specialkompetens för varje handikapp. Det bör ankomma på regeringen att föranstalta om åtgärder för att tillgodose även behovet av lärare med vuxenpedagogutbildning.
När det gäller den föreslagna möjligheten till viss dispens från inträdeskravet på 20 poäng i teckenspråk instämmer utskottet i vad utbildningsministern anför, att detta inte innebär att kravet på förkunskaper i teckenspråk skall tonas ned. Huvudinriktningen bör vara att tillräckliga kunskaper i teckenspråk liksom hittills skall ha förvärvats före utbildningens början. Högskolan bör dock kunna medge undantag från 20-poängskravet vid en teckenspråksutbildning motsvarande 10--15 poäng. För slutbetyg bör dock gälla att 20 poängs utbildning i teckenspråk har inhämtats. Den föreslagna ordningen med möjlighet till dispens skall enligt utskottet ses som en tillfällig åtgärd.
Utskottet utgår från att regeringen även i fortsättningen uppmärksamt iakttar situationen när det gäller tillgången på såväl lärare i skolan med specialpedagogiska kunskaper som lärare i högskolan för den specialpedagogiska utbildningen.
Utskottet anser inte att riksdagen nu bör fatta särskilt beslut med anledning av motionerna 1991/92:Ub45 yrkandena 23, 24, 25 och 26, 1991/92:Ub54 i denna del, 1991/92:Ub431 och 1991/92:Ub539, varför de avstyrks. Utskottet föreslår härmed beträffande åtgärder vad gäller specialpedagogisk påbyggnadsutbildning att riksdagen lägger propositionen i denna del till handlingarna.
Studie- och yrkesorientering (syo)
Skolans studie- och yrkesorientering regleras i läroplanerna.
I avvaktan på läroplanskommitténs förslag föreslås i propositionen nu inte någon ändring av utbildningen av syo-funktionärer.
I motion 1991/92:Ub206 (fp) framläggs förslag om kompletteringsutbildning i studie- och yrkesorientering för lärare respektive viss lärarutbildning för syo-funktionärer, så att syons ursprungliga tjänster som yrkesvalslärare åter kan besättas med tjänsteinnehavare som har lämplig kombinationsutbildning.
Utskottet behandlade under riksmötet 1989/90 utförligt ett likartat motionsyrkande (mot. 1989/90:Ub623, bet. UbU22) och anförde då att det skulle vara av intresse om ansvarig högskoleenhet vidtar sådana anordningar att lärare kan genomgå kompletterande syo-utbildning, och det påpekades att även syo-funktionärer har möjlighet att bedriva kompletterande studier.
Utskottet, som erinrar om vad utskottet anförde för två år sedan, konstaterar att det ankommer på kommunen att besluta om anställning som lärare.
Med hänvisning till det anförda avstyrks motionen.
Barn- och ungdomspedagogiska utbildningar
I propositionen erinras om att skolbarnsomsorgskommittén i sitt betänkande (SOU 1991:54) har gått igenom nuvarande utbildningar för förskola, skola och skolbarnsomsorg. Kommittén har bl.a. behandlat frågan om samverkan mellan utbildningar på skolans, förskolans och skolbarnsomsorgens områden samt kommit med förslag om breddning av fritidspedagogernas kompetens och barnskötares möjligheter till vidareutbildning. Med hänvisning till remissopinionen samt till vikten av flexibilitet inom utbildningssystemet, varigenom önskemål om vidareutbildning av skilda slag kan tillgodoses, finner utbildningsministern att några åtgärder från hans sida inte är aktuella.
Av bilagorna till propositionen framgår att regeringen överväger förslag om inrättande av en barn- och ungdomspedagogisk examen.
Regeringen bereder riksdagen tillfälle att del av vad utbildningsministern anfört om barn- och ungdomspedagogiska utbildningar.
I motionerna 1991/92:Ub45 (s) yrkande 13, 1991/92:Ub30 (s) och 1991/92:Ub405 (s) anförs skäl för en förlängning av förskollärar- och fritidspedagogutbildningen. Enligt den förstnämnda motionen finns det dessutom motiv för att se över dimensioneringen av utbildningen, som för närvarande är mycket hög. Motionärerna åberopar de omfattande förändringar som skett under 1980-talet på förskole- och fritidshemsområdet och pekar på att Sverige har en relativt sett kort utbildning.
Utskottet anser att det i första hand ankommer på regeringen att följa utvecklingen och överväga förslag om förändringar i dimensioneringen av lärarutbildningen.
När det gäller en viss utbildnings längd bör riksdagen, som just nämnts i det föregående, lämpligen avvakta med ställningstagande till regeringens förslag om den grundläggande högskoleutbildningen avseende nästa budgetperiod. Utskottet utgår från att regeringen samråder med berörda högskoleorgan om behov av sådana förändringar som föreslås i nu förevarande motioner samt gör de bedömningar i övrigt på vilka eventuella förslag om förändringar kan grundas.
Utskottet föreslår att riksdagen med hänvisning till vad utskottet anfört avslår motionerna 1991/92:Ub30, 1991/92:Ub45 yrkande 13 och 1991/92:Ub405 samt lägger propositionen i nu berörd del till handlingarna.
Folkhögskollärarutbildningen
I den av regeringen föreslagna planeringsramen för folkhögskollärarlinjen, 40 poäng, föreslås oförändrat 75 nybörjarplatser i Linköping. Utöver detta berörs inte folkhögskollärarutbildningen i den föreliggande propositionen eller dess bilagor.
Den planerade förändringen av studieorganisationen för högskolan och frånvaron av besked beträffande folkhögskollärarutbildningen framdeles har föranlett att denna utbildning behandlas i sex motioner. Sammanfattningsvis yrkas i motionerna 1991/92:Ub18 (s), 1991/92:Ub34 (s) yrkande 1, 1991/92:Ub38 (c), 1991/92:Ub45 (s) yrkande 16, 1991/92:Ub46 (fp) och 1991/92:Ub51 (v) yrkande 10 att folkhögskollärarutbildningen skall finnas kvar i huvudsak motsvarande dagens utbildning, att folkhögskollärarutbildningen skall inordnas i ett kommande examenssystem med egen examensbenämning samt att folkhögskollärarutbildningen även fortsättningsvis skall vara förlagd till universitetet i Linköping. Motionärerna åberopar behovet av en utbildning som ger särskild kompetens för verksamhet på folkbildningsområdet och hänvisar till att den nuvarande folkhögskollärarlinjen har utvecklats från att ha varit en del av den tidigare ämneslärarutbildningen till att bli en fristående utbildning. Vidare erinras i motionerna om den särskilda kompetens som har byggts upp vid universitetet i Linköping på det vuxenpedagogiska området.
Utskottet delar motionärernas uppfattning i frågan om behovet av en särskild lärarutbildning som skall kunna tillgodose de speciella krav som ställs på den som undervisar i folkhögskolan eller arbetar inom ett studieförbund. Det finns enligt utskottet också skäl att erinra om den nuvarande folkhögskollärarlinjens speciella rekryteringsprofil och linjens innehåll som gör att den avsevärt skiljer sig från övrig lärarutbildning.
Utskottet vill liksom motionärerna också peka på den särskilda kompetens som byggts upp och vidareutvecklats vid universitetet i Linköping för att möta folkbildningens behov.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att den nuvarande folkhögskollärarutbildningen i Linköping vid en kommande avveckling av högskolans linjesystem skall inordnas i en framtida examensordning med angivande av en särskild examensbenämning bland yrkesexamina. Benämningen skall vara folkhögskollärarexamen, och denna skall få avläggas vid universitetet i Linköping.
Vad utskottet nu anfört om folkhögskollärarutbildningen bör riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub18 yrkande 2, 1991/92:Ub34 yrkande 1, 1991/92:Ub38, 1991/92:Ub45 yrkande 16, 1991/92:Ub46 och 1991/92:Ub51 yrkande 10 samt med anledning av motion 1991/92:Ub18 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.
Fortbildning av lärare
I propositionen erinras om att kommunerna efter den 1 januari 1991 har det fulla arbetsgivaransvaret för lärarna. Det innebär bl.a. att kommunerna ansvarar för att all i skolan anställd personal får lämplig fortbildning.
Av riksdagens beslut med anledning av propositionen om ansvaret för skolan (prop. 1990/91:18, bet. UbU18, rskr.76) framgår att fortbildningen av lärare är ett av statens styrmedel i en mål- och resultatstyrd skola. De av staten angivna målen för skolan skall styra kommunernas beslut även när det gäller lärarfortbildningen. Staten ansvarar, genom statens skolverk, för att det finns tillgång till fortbildning av hög kvalitet i alla delar av landet.
Utbildningsministern berör vilka utvecklingsbehov i skolan som han anser vara de viktigaste utgångspunkterna för fortbildningens planering de närmaste åren. Han anser det angeläget att fortbildningsresurserna i ökad utsträckning används för ämnesfördjupning inom ramen för samarbete med högskolan.
I propositionen anges en rad områden och ämnen som bör bli föremål för fortbildning. Ett särskilt avsnitt ägnas åt fortbildning av internationell karaktär.
Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad utbildningsministern anfört om fortbildning av lärare.
Enligt motion 1991/92:Ub51 (v) saknas en genomtänkt modell i den av regeringen skisserade konstruktionen av lärarfortbildningen. Motionärerna vill ha en ordning som dels garanterar kontinuitet i fortbildningsverksamheten som går via högskolan, dels starkt bidrar till utvecklingen av en likvärdig skola (yrkande 8).
Utskottet erinrar om den ordning som nu gäller beträffande ansvaret för skolan och som just redovisats. Ett uttryck för statens ansvar att garantera ett adekvat fortbildningsutbud är de särskilda medel som finns reserverade för lärarfortbildning. Medlen disponeras av statens skolverk. Utifrån de mål och riktlinjer för utvecklingen av skolan som riksdagen och regeringen fastställt uppdrar skolverket åt företrädesvis universitet och högskolor att anordna fortbildning. Sådan fortbildning som inte högskolan kan åta sig uppdras åt andra fortbildningsanordnare. Detta gäller t.ex. fortbildning för vissa yrkeslärare.
Det bör enligt utskottet ankomma på kommunerna att lägga fast riktlinjer för lärarfortbildning i den skolplan för utvecklingen av skolan som varje kommun har skyldighet att göra. Utskottet instämmer i vad utbildningsministern anför om att det är önskvärt att kommunerna därvid sätter upp målet att alla lärare skall få möjlighet till personalutveckling med en viss regelbundenhet.
Utskottet anser att syftet med förevarande motionsyrkande är tillgodosett med vad utskottet nu anfört. Utskottet är inte berett att nu förorda ytterligare reglering av verksamheten utan utgår från att kommunerna är angelägna om att den i kommunen anställda skolpersonalen får den fortbildning som bäst gagnar såväl skolans verksamhet som personalens utveckling.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen beträffande fortbildning av lärare med avslag på motion 1991/92:Ub51 yrkande 8 lägger propositionen i motsvarande del till handlingarna.
Under allmänna motionstiden under innevarande riksmöte väcktes ett antal motioner om behov av fortbildning i vissa ämnen eller på visst område. Utskottet tar upp dem till behandling i detta sammanhang.
En sammanhållen plan för fortbildning inom miljö- och naturresursområdet bör enligt motion 1991/92:Ub202 (s) utarbetas (yrkande 1). Högskolan i Kalmar bör ges möjlighet att delta i utvecklandet och genomförandet av en sådan plan (yrkande 2).
I motion 1991/92:Ub207 (fp) sägs att en omfattande fortbildning av lärare i religionskunskap är nödvändig för att förbättra religionskunskapsämnets ställning i grundskolan. Ett uttalande av riksdagen om tillfredsställande möjligheter för lärare med undervisningsskyldighet i religionskunskap att i grundutbildning och fortbildning skaffa sig erforderliga kunskaper i kristendom begärs i motion 1991/92:Ub808 (m) yrkande 2.
Det föreslås i motion 1991/92:Ub256 (s) att regeringen skall utreda och utarbeta förslag om vad som ytterligare kan göras i fråga om fortbildning för att öka lärarnas och speciallärarnas kompetens i att undervisa elever med läs- och skrivsvårigheter.
I motion 1991/92:K424 (c) yrkande 3 anförs att skolorna i sin sex- och samlevnadsundervisning har ett stort ansvar för att eleverna ges en saklig information om homosexualitet och homosexuellas situation. Det är därför viktigt att lärare som skall undervisa om sex och samlevnad ges tillräckliga kunskaper om homosexuella i utbildning och fortbildning.
Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande.
I avsnittet om fortbildning för lärare anförs i propositionen att miljökunskap är ett väsentligt kunskapsområde att betona i lärarfortbildningen. Det ankommer på skolverket att bestämma vid vilken högskola/vilka högskolor fortbildningen lämpligen bör anordnas.
I samma avsnitt framhålls religionskunskapen som ett ämne vari klasslärare på grundskolans låg- och mellanstadium bör ges ökade kunskaper genom fortbildning. Nya kursplaner för den reformerade gymnasieskolan berör bl.a. ämnet religionskunskap, som dessutom kommer att återfinnas i samtliga nationella program. Detta innebär att lärarna bör få möjlighet till fortbildning, och därmed få erforderliga kunskaper även i kristendom.
Utskottet vill liksom utbildningsministern understryka att den specialpedagogiska kompetensen inkluderar metoder mot läs- och skrivsvårigheter och att detta är ett angeläget fortbildningsområde. Utskottet utgår från att kommunerna kommer att bedöma den del av den s.k. kompletteringsfortbildningen som avser att öka bl.a. den specialpedagogiska kompetensen hos alla lärare i grundskolan och i grundläggande vuxenutbildning som väsentlig för att tillgodose skolans behov.
Beträffande lärarnas kunskaper om homosexualitet utgår utskottet från att lärarna genom fortbildningsinsatser ges möjligheter att skaffa sig tillräckliga kunskaper härom. Utskottet instämmer med motionären i vad hon anför om behovet av utbildning i ämnet i syfte att undanröja fördomar och ändra attityder som har sin grund i okunnighet. Även om ämnet inte nämns i den redovisning över angelägna fortbildningsområden som ges i propositionen utgår utskottet från att kommunerna och den ansvariga statliga myndigheten svarar för att nödvändiga fortbildningsinsatser görs.
Utskottet anser att någon särskild riksdagens åtgärd inte är påkallad med anledning av de förevarande motionerna. Riksdagen bör med hänvisning till vad utskottet anfört sålunda avslå motionerna 1991/92:Ub202, 1991/92:Ub207, 1991/92:Ub256, 1991/92:Ub808 yrkande 2 och 1991/92:K424 yrkande 3.
Utskottet tar i detta sammanhang upp ett par motionsyrkanden som avser den grundläggande lärarutbildningen och fortbildningen på ett par speciella områden.
En kvalitativt god undervisning inom de områden som handlar om alkohol, narkotika, tobak (ANT), doping och läkemedel kräver enligt motion 1991/92:Ub26 (c, s, m, fp, kds) en vägledning redan i lärarnas grundutbildning, så att ANT-kunskaperna integreras på ett naturligt sätt i undervisningen. I motion 1991/92:Ub425 (m) yrkande 1 anförs att varje lärare och skolledare bör ha sådan kunskap om dyslexi att specialpedagogisk hjälp och träning kan sättas in redan från skolstarten.
I läroplanen för grundskolan (Lgr80) föreskrivs att skolan skall ge eleverna insikter i bl.a. farorna med alkohol, narkotika och tobak. Enligt utskottet bör naturligtvis härav följa att lärarna i sin utbildning får nödvändiga kunskaper i ämnet och utskottet utgår från att så även är fallet. Utskottet har från en högskola och ett universitet inhämtat kursplaner och kunnat konstatera att utbildningen bl.a. omfattar medicinsk orientering, skolans hälsofostran samt undervisning om sniffning, alkohol, narkotika och tobak.
Av det föregående (s.40f.) framgår att regeringen berett riksdagen tillfälle att ta del av ett särskilt avsnitt av den föreliggande propositionen vari behandlas åtgärder vad gäller specialpedagogisk påbyggnadsutbildning.
I det avsnitt av propositionen som behandlar grundskollärarutbildningen tas särskilt upp frågan om läs- och skrivsvårigheter. Utbildningsministern understryker att det är skolans uppgift att lära alla elever läsa och skriva. Skillnader mellan olika barns utveckling måste till övervägande delen kunna mötas av läraren inom klassens ram. För detta behöver läraren goda kunskaper i specialpedagogik. Sådana kunskaper, heter det i propositionen, skall ges till alla lärare i den grundläggande lärarutbildningen.
Med hänvisning till vad utskottet anfört och till vad som anförs i förevarande proposition anser utskottet att syftet med motionerna 1991/92:Ub26 och 1991/92:Ub425 yrkande 1 är tillgodosett, varför de bör avslås av riksdagen.
Rektorsutbildning
I propositionen anförs att riksdagens beslut om en förändrad styrning av skolan innebär inte bara en förändrad ansvarsfördelning mellan stat och kommun utan även en förändrad ledningsfunktion i skolan. Skolledaren har i detta perspektiv en ännu viktigare funktion än tidigare och en nyckelroll när det gäller att förverkliga en nationellt likvärdig och kvalitativt högtstående skola.
Rektorns huvuduppgifter är att ansvara för den pedagogiska ledningen av verksamheten i skolan och att verka för att utbildningen utvecklas. Till rektorsrollen hör därmed den viktiga uppgiften att ansvara för att skolans personal arbetar i riktning mot de mål som staten och skolans huvudman ställer upp.
Utbildningsministern finner att rektorns ansvar motiverar att staten även i framtiden engagerar sig i utbildningen av skolledare och svarar för den del av en rektors utbildning som framför allt är att hänföra till dessa uppgifter. Regeringen förslår nu att staten skall erbjuda en ny särskild statlig grundläggande rektorsutbildning.
Skolverket har för regeringen redovisat ett förslag om ny rektorsutbildning. Enligt detta bör utbildningen dimensioneras för 400 deltagare hösten 1992 och för 800 deltagare 1993/94. Utbildningsministern anser det väsentligt att det finns en sådan flexibilitet i dimensioneringen av rektorsutbildningen att den i huvudsak motsvarar efterfrågan. De medel som under anslaget B6. Fortbildning m.m. har beräknats för rektorsutbildningen är beräknade med utgångspunkt i att staten i huvudsak skall stå för utbildningskostnaderna, medan kommunerna själva står för rese- och inackorderingskostnader liksom för eventuella vikariekostnader etc. Det bör också vara möjligt för skolverket att ta ut en mindre avgift för utbildningen.
I motion 1991/92:Ub45 (s) instämmer motionärerna i vad i propositionen anförts om att det finns ett statligt ansvar att förvissa sig om att rektorer får en grundläggande utbildning i sådant som rör de nationella målen för och den statliga styrningen av skolan. De utgår från att också befattningshavare med annan yrkesbenämning än rektor, t.ex. områdeschef, ingår i kretsen som skall få denna utbildning. Emellertid föreslås det i motionen, mot bakgrund av att rektorsutbildningen är ett viktigt nationellt styrinstrument över skolan, att den bör vara obligatorisk för rektorer eller motsvarande befattningshavare (yrkande 27). Skälet till att staten skall bekosta en chefsutbildning efter det att ifrågavarande chefer anställts av kommunen ifrågasätts i motion 1991/92:Ub51 (v). Motionärerna kan i stället tänka sig en motsvarande utbildning före anställningen som rektor. I de fall en rektor behöver fortbildning torde den kunna ges genom högskolekurser eller genom fortbildning som erbjuds av skolverket (yrkande 9). Enligt motion 1991/92:Ub54 (fp) är det viktigt att rektorsutbildningens innehåll breddas så att den även omfattar ekonomi, arbetsledning och management.
Utskottet har inget att erinra mot vad i propositionen anförts om statlig rektorsutbildning. Även för egen del vill utskottet understryka såväl rektorns mycket viktiga roll när det gäller att vid den enskilda skolenheten söka uppnå de av staten ställda målen för skolans verksamhet som statens ansvar för att rektorn ges de bästa förutsättningarna härför.
I vad gäller frågan huruvida den nya statliga rektorsutbildningen skall vara obligatorisk vill utskottet inte förorda en sådan ordning. Utskottet förutsätter att utbildningen kommer att få så hög kvalitet att den blir attraktiv för kommunerna och att den rektor som så önskar ges möjlighet att genomgå utbildningen.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det, i de fall en rektor också är förvaltningschef med administrativt och ekonomiskt ansvar för verksamheten, självklart är ett kommunalt ansvar att se till att rektor såsom chefstjänsteman får den utbildning som behövs för uppgiften i fråga, t.ex. i ledarskap och ekonomi.
Utskottet tillstyrker sålunda propositionen i nu förevarande del och avstyrker med det anförda motionerna 1991/92:Ub45 yrkande 27, 1991/92:Ub51 yrkande 9 och 1991/92:Ub54 i denna del.
Med hänvisning till att det redan finns uppbyggd en kompetens vid högskolan i Örebro för skolledarutbildning föreslås i motion 1991/92:Ub15 (s) att skolledarutbildningen lokaliseras till Örebro och att resurser tillförs högskolan i Örebro för fortsatt skolledarutbildning.
Utskottet erinrar om att den nuvarande skolledarutbildningen i Örebro bygger på grundutbildning för skolledare och alltså är fortbildning för denna kategori.
Beträffande den nu föreslagna statliga rektorsutbildningen utgår utskottet från att skolverket kommer att vara huvudansvarigt för genomförandet av utbildningen såsom beställare av utbildning och att den kommer att anordnas med anknytning till högskolan. Det ankommer på regeringen att närmare bestämma om utformningen av utbildningen. Utskottet avstyrker härmed motionen.
Forskning och forskningsanknytning
I propositionens avsnitt om forskning och forskningsanknytning erinrar utbildningsministern bl.a. om promemorian Fria universitet och högskolor (Ds1991:1), som har remissbehandlats och vars förslag för närvarande bereds inom regeringskansliet. I promemorian föreslås att för alla lärartjänster inom högskolan, förutom på det konstnärliga området, skall krävas doktorsexamen. Om dessa förslag genomförs, innebär detta en avsevärd förändring av förutsättningarna för den del av grundutbildningen som tidigare haft svag vetenskaplig anknytning, anför utbildningsministern.
Det sägs avslutningsvis att frågor om forskning och forskarutbildning kommer att ges en samlad bedömning i den forskningsproposition som regeringen planerar att förelägga riksdagen under våren 1993.
Med tanke på skolväsendets och lärarutbildningens stora betydelse för samhället finns det enligt motion 1991/92:Ub45 (s) goda skäl att förstärka den forskning som har anknytning till lärarutbildningen, inte minst den didaktiska forskningen. Motionärerna begär att denna fråga skall särskilt uppmärksammas i samband med arbetet på den forskningspolitiska propositionen våren 1993 (yrkande 29). Mot bakgrund av förslaget i promemorian Fria universitet och högskolor om krav på doktorsexamen för lärare inom högskolan anför motionärerna att en sådan ordning inte får innebära att högskolorna för lärarutbildning inte skall ha möjlighet att i sin lärarkår även ha lärare som vunnit sin lärarskicklighet genom praktisk yrkeserfarenhet och som med aktuella erfarenheter från pedagogiskt arbete ute i skolväsendet kan berika utbildningen (yrkande 30).
Utskottet anser liksom utbildningsministern att frågor om forskning, inklusive sådan forskning som har betydelse för lärarutbildningen, bör behandlas av riksdagen i ett sammanhang i anslutning till den forskningspolitiska propositionen våren 1993. I vad gäller frågan om ett principiellt krav på doktorsexamen för lärare inom högskolan bör riksdagen avvakta med sitt ställningstagande till dess att regeringen förelägger riksdagen förslag om eventuella förändringar härvidlag.
Utskottet avstyrker med det anförda de båda förevarande motionsyrkandena.
Högskolan för lärarutbildning i Stockholm
I propositionen redovisas tidigare förslag om lokaliseringen av högskolan för lärarutbildning i Stockholm (HLS).
I budgetpropositionen 1989 (prop. 1988/89:100 bil. 10) begärde den dåvarande regeringen riksdagens bemyndigande att lokalisera huvuddelen av verksamheten vid HLS till Södertälje. Som skäl för en sådan lokalisering angavs behovet av en jämnare fördelning av offentlig verksamhet och särskilt högskoleutbildning i Stockholms län.
Riksdagen behandlade förslaget under hösten 1989 och begärde då en mera ingående analys av ett antal aspekter på lokaliseringsfrågan före ett slutligt ställningstagande till lokaliseringen av lärarutbildning i Stockholmsregionen (bet. UbU1989/90:7, rskr.57). I januari 1990 uppdrog utbildningsdepartementet åt en särskild sakkunnig att göra den av riksdagen beställda analysen. Uppdraget har redovisats i rapporten Högskolan för lärarutbildning i Stockholm -- en analys av lokalisering av högre utbildning i Stockholmsregionen (Ds 1990:55). Rapporten har remissbehandlats.
Utbildningsministern redovisar nu för riksdagen sina överväganden kring ett antal faktorer som enligt riksdagens beslut år 1989 och enligt utredningsrapporten bör vägas in vid beslut om lokalisering. Det gäller den inomregionala balansen, lokalfrågan, lokaliseringens betydelse för rekryteringen, samspelet mellan olika utbildningsavsnitt samt frågan om samlad lösning eller delning av HLS.
Utbildningsministern anser sammanfattningsvis att det är nödvändigt med ändamålsenliga lokaler för att kunna erbjuda en effektiv lärarutbildning med hög kvalitet. En ny samlad lokallösning bör tillgodose behovet av funktionella lokaler i en akademisk miljö och placeringen bör vara så central och lättillgänglig från regionens olika delar om möjligt. Den skall vidare vara sådan att sambandet mellan de ämnesteoretiska och de pedagogiska delarna i utbildningen underlättas och stimuleras. Även behovet av samarbete med de konstnärliga högskolorna och idrottshögskolan måste beaktas. Vidare bör det finnas expansionsmöjligheter.
Utbildningsministerns bedömning innebär att HLS bibehålls som självständig högskoleenhet. Som ett alternativ till upprustning och utbyggnad vid Rålambshov skall förutsättningarna prövas för en omlokalisering av högskolan till i första hand Brunnsvikenområdet. Ett uppdrag bör ges till HLS och universitetet i Stockholm att ta fram underlag för ett avtal om samverkan på olika områden.
Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om HLS.
I sju motioner föreslås att HLS skall lokaliseras till Södertälje. Sex av dessa har i huvudsak likartade motiveringar, nämligen motionerna 1990/91:Ub650 (fp, c, v), 1991/92:Ub20 (s), 1991/92:Ub41 (fp, c, v), 1991/92:Ub45 (s) yrkande 28 och 1991/92:Ub51 (v) yrkande 12. En lokalisering i Stockholm skulle förmodligen innebära en fortsatt splittrad och provisorisk lokalsituation. Regeringens aviserade åtgärder kommer att medföra en fortsatt utdragen behandling av ärendet; motionärerna pekar på att Brunnsvikenområdet är mycket känsligt ur kultur- och naturvårdssynpunkt. En flyttning till Södertälje bidrar till en bättre inomregional balans sett ur lokaliseringspolitiska aspekter och i Södertälje finns god beredskap för att omedelbart starta projekteringsarbetet. Genom pågående utbyggnad av kommunikationerna kommer i framtiden inte avståndet att spela någon avgörande roll för tillgängligheten. Motionärerna framhåller även betydelsen av en lokalisering till Södertälje för lärarrekryteringen i den södra länsdelen, som nu har den högsta andelen outbildade lärare i länet. I motion 1990/91:Ub719 (v) yrkande 2 understryks att det måste finnas nödvändiga expansionsmöjligheter för HLS och därför bör huvuddelen av HLS lokaliseras till Södertälje (yrkande 3).
Utskottet har inget att erinra mot vad i propositionen har anförts om HLS och delar sålunda utbildningsministerns bedömning såvitt gäller skälen för ett fortsatt planeringsarbete med inriktning på placering i Stockholm av HLS. Mot bakgrund av den nuvarande lokalsituationen för HLS anser utskottet att planeringsarbetet måste bedrivas så skyndsamt som möjligt.
Utskottet föreslår sålunda att samtliga förevarande motionsyrkanden avslås av riksdagen och att propositionen i nu berörd del läggs till handlingarna.
Utskottet behandlar i detta sammanhang motion 1991/92:T227 (fp) vari föreslås att antalet högskoleplatser på Södertörn skall ökas kraftigt. Härigenom kan den inomregionala balansen förbättras. Motionärerna begär ett uttalande av riksdagen om lokalisering av högskoleutbildning på Södertörn.
Utskottet erinrar om att det ankommer på de enskilda högskoleenheterna att avgöra olika utbildningars förläggning i regionen. Yrkandet bör därför avslås av riksdagen.
Anslag och planeringsramar
Fortbildning
Under anslaget Fortbildning m.m. har de senaste åren betydande belopp beräknats för särskilda åtgärder för att förbättra tillgången på lärare. Innevarande budgetår uppgår anslagsposten för detta ändamål till 92250000 kr. I propositionen beräknas nu medel för detta ändamål i stället under anslaget Utbildning för undervisningsyrken, till vilket utskottet återkommer i det följande. Från förevarande anslag till anslaget Lokala och individuella linjer samt fristående kurser har vidare överförts vissa medel för skolledarhögskolan i Örebro. Anslaget till fortbildning har också minskats med 875000 kr. med hänsyn till de rationaliseringskrav som enligt budgetdirektiven åligger all statlig verksamhet.
I budgetpropositionen (prop. 1991/92:100 bil. 9 s. 41) behandlar skolministern frågan hur ansvarsfrågan m.m. när det gäller dispositionen av internationella medel för lärarfortbildning lämpligen bör lösas, sedan fortbildningsnämnderna som varit knutna till universiteten och högskolan för lärarutbildning i Stockholm avvecklats. Denna fråga togs upp av utskottet i bet. 1990/91:UbU4 (rskr. 76). Skolministern ställer sig bakom ett förslag som skolverket framfört i redovisningen av ett regeringsuppdrag, nämligen att fortbildningsavdelningen vid universitetet i Uppsala skall få fortsätta att ansvara för språkassistentverksamheten och viss fortbildning inom området moderna språk när det gäller utbildning i utlandet. De medel som hittills använts vid universitetet i Uppsala för viss internationell lärarfortbildning samt språkassistentverksamhet m.m. har i förevarande proposition överförts från anslaget Fortbildning till anslaget Utbildning för undervisningsyrken, anslagsposten Universitetet i Uppsala.
I motionerna 1991/92:Ub243 (s) och 1991/92:Ub251 (fp, m, c, kds) yrkande 1 hävdas att denna modell har visat sig bl.a. alstra mycket höga administrationskostnader och vara till hinder för en nödvändig regional kompetensutveckling av språkundervisningen. De fyra nordligaste länen har enligt motionärerna fått en mycket liten del av språkassistenternas insatser. Motionärerna vill att varje universitet skall ges ansvar för fortbildningen i de stora undervisningsspråken. Universitetet i Umeå har enligt motion 1991/92:Ub251 ett omfattande nätverk för internationella kontakter i bl.a. Europa, varför nämnda universitet genom omfördelning bör tillföras ökade resurser för fortbildning i språk och internationella frågor (yrkande 2).
Utskottet vill med anledning av motionerna betona att fortbildningsavdelningens i Uppsala verksamhet och språkassistentorganisationen naturligtvis inte får utesluta att insatser för språkutbildning också görs vid andra universitet och högskolor. När det gäller kursverksamhet av internationell karaktär med tyngdpunkt på moderna språk -- kurser som till största delen är utlandsförlagda -- vill utskottet erinra om att syftet med uppdraget till universitetet i Uppsala är att garantera likvärdiga möjligheter till fortbildning av internationell karaktär oberoende av var i Sverige en lärare arbetar. Utskottet finner inte anledning för riksdagen att nu frångå regeringens förslag -- baserat på ett uttalande av riksdagen förra året -- att lägga ansvaret för viss internationell lärarfortbildning samt språkassistentverksamheten på ett organ, nämligen universitetet i Uppsala.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:75 och med avslag på motionerna 1991/92:Ub243 och 1991/92:Ub251 till Fortbildning m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 81379000 kr.
Utbildning för undervisningsyrken
De av riksdagen fastställda planeringsramarna för de allmänna utbildningslinjerna inom sektorn för utbildning för undervisningsyrken omfattar innevarande budgetår sammanlagt 9250 nybörjarplatser. Utöver dessa platser har de senaste åren ett betydande antal ytterligare platser för reguljär utbildning inom grundskollärarlinjen anordnats med medel som hittills beräknats under anslaget Fortbildning för särskilda åtgärder för att förbättra tillgången på lärare. Dessa platser, som alltså inte ingår i de av riksdagen fastställda planeringsramarna för utbildningslinjerna, har fördelats av regeringen efter behov och är inte att betrakta som permanent inrättad utbildning vid respektive högskoleenhet. Medlen för särskilda åtgärder har även använts för att i andra former än reguljär linjeutbildning utbilda lärare för grundskolan. Ett exempel på sådan verksamhet är vidareutbildning av förskollärare och fritidspedagoger för undervisning i grundskolan.
Inför anslagsframställningarna till regeringen har UHÄ under senare år varje gång gjort beräkningar av lärarbehovet och på grundval av dessa beräknat behovet av platser i olika lärarutbildningar. UHÄ har använt underlag från SCB (bl.a. befolkningsprognoser och uppgifter ur lärarregistret om lärartillgången) och SÖ (bl.a. de s.k. septemberundersökningarna om behörighetssituationen och olika specialanalyser kring vissa speciella lärarkategorier). Prognosarbetet har fortlöpande samordnats i en prognosgrupp med företrädare för SÖ, SCB, Svenska kommunförbundet och UHÄ. Enligt UHÄ:s senaste beräkning (Reviderade beräkningar av lärarbehovet som underlag för beslut om lärarutbildningens framtida dimensionering, UHÄ-rapport 1991:15) behövs följande förändringar av dimensioneringen av lärarutbildningen:
antalet platser för reguljär utbildning på grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 1--7 (inklusive platser finansierade med medel för särskilda åtgärder) bör ligga kvar på nuvarande nivå, dvs. ca 2500 platser
de särskilda utbildningsinsatserna inom inriktningen mot årskurserna 1--7 främst i form av vidareutbildning av förskollärare, fritidspedagoger och hemspråkslärare bör utökas med ytterligare 900 utbildningsplatser per år under de kommande fyra budgetåren (totalt 3600 nya platser)
antalet platser på grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 4--9 (inklusive platser finansierade med medel för särskilda åtgärder) bör ökas kraftigt till ca 3100 platser per år
antalet utbildningsplatser för lärare i teoretiska ämnen för gymnasieskolan och vuxenutbildningen bör utökas från i dag ca 360 till ca 1800 per år
Enligt utbildningsministern (prop. s. 57) är det uppenbart att behovet av lärare på låg- och mellanstadierna kommer att öka under de närmaste åren. Behovet på längre sikt är enligt honom mera svårbedömbart. Den kraftiga ökning av lärarbehovet som UHÄ förutser på längre sikt behöver analyseras närmare innan ställning tas för en motsvarande ökning av resurserna till högskolans lärarutbildningar. Såväl när det gäller avtappningen av lärarutbildade till andra yrken som när det gäller födelsetalen gör utbildningsministern en annan bedömning än UHÄ. Vidare är enligt honom effekterna av den nya gymnasieskolan och av den nedsatta undervisningsskyldigheten för vissa lärarkategorier svårbedömda i ett längre perspektiv.
Regeringen föreslår att de reguljära planeringsramarna för lärarutbildningarna utökas med 1450 budgetåret 1992/93. Därav avser 460 platser grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 1--7. Dessa har fördelats mellan flertalet av de högskoleenheter där linjen med denna inriktning finns inrättad. Vidare avser 540 platser den föreslagna nya praktisk-pedagogiska utbildningen om 40 poäng för lärare för grundskolans årskurser 4--9. Dessa platser förläggs enligt förslaget till samtliga högskoleenheter där grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 4--9 finns inrättad samt dessutom till högskolorna i Örebro och Växjö. För praktisk-pedagogisk utbildning för gymnasielärare 40 poäng, som skall ersätta nuvarande ämneslärarlinje 40 poäng, föreslås ytterligare 300 platser fördelade på HLS samt universiteten i Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg och Umeå. Slutligen föreslås sammanlagt 150 nya platser på bild-, musik- och idrottslärarlinjerna. Regeringen räknar vidare med att de särskilda insatserna för att förbättra tillgången på lärare kommer att behövas även i fortsättningen. Enligt vad utskottet erfarit är regeringens förslag till medelsanvisning för särskilda åtgärder tänkt att inrymma ca 750 tillfälliga nybörjarplatser inom den reguljära grundskollärarlinjen, samt därutöver insatser för att i olika andra former ge utbildning för lärarverksamhet i grundskolan. I propositionen sägs att antagningen till utbildning för att bli lärare i grundskolan beräknas kunna omfatta ca 5 300 personer budgetåret 1992/93. Då är enligt vad utskottet inhämtat både fullständig linjeutbildning och olika former av andra särskilda åtgärder inräknade. Motsvarande antal innevarande budgetår är enligt propositionen ca 4 600.
I motion 1991/92:Ub466 (s), som väcktes under allmänna motionstiden och således innan proposition 1991/92:75 lades fram för riksdagen, framhålls behovet av att etablera grundskollärar- och ämneslärarutbildning i Örebro. Förutsättningarna vid högskolan är enligt motionärerna goda, inte minst med hänsyn till att ettämnesutbildning av musiklärare och idrottslärare redan finns där. Örebro län hör till dem där antalet obehöriga lärare i skolväsendet är störst, och rekryteringssituationen försämras successivt.
Utskottet konstaterar att regeringen i förevarande proposition föreslår att grundskollärarutbildning i form av den nya praktisk-pedagogiska utbildningen om 40 poäng för lärare för grundskolans årskurser 4--9 skall etableras vid högskolan i Örebro budgetåret 1992/93. Högskolans resurser i olika teoretiska ämnen kan därigenom tas till vara för lärarutbildningen, som även kan innefatta lärare i kombinationer av teoretiskt ämne och idrott eller musik. Motionärerna är således till viss del tillgodosedda genom förslagen i propositionen. Utskottet vill i detta sammanhang påpeka att regeringen även föreslagit utökningar vid högskolan i Örebro av ettämnesutbildningen av musik- resp. idrottslärare.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub466.
Som tidigare nämnts föreslår regeringen att planeringsramarna för grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 1--7 utökas med sammanlagt 460 platser.
För högskolan i Sundsvall--Härnösand föreslås i propositionen ingen förändring av planeringsramen. En utökning av denna föreslås i motionerna 1991/92:Ub17 (s) yrkande 2, 1991/92:Ub24 (fp, m) yrkande 2, 1991/92:Ub29 (m) samt 1991/92:Ub36 (c) yrkande 2. Samtliga påtalar att mellersta Norrland har problem med rekryteringen av behöriga lärare till skolan och att högskolan i Sundsvall--Härnösand framgångsrikt har prövat distansundervisning som medel att förbättra rekryteringen till grundskollärarutbildningen. Enligt motionärerna antogs 100 studerande till 60 erbjudna platser i distansundervisning på grundskollärarlinjen våren 1992 vid högskolan i Sundsvall--Härnösand.
Utskottet har inhämtat att högskolan i Sundsvall--Härnösand inte har fyllt alla de platser inom grundskollärarlinjen, som högskolan tilldelats i den av riksdagen fastställda planeringsramen. Däremot har den distansutbildning, som anordnats med medel som regeringen tilldelat högskolan för särskilda åtgärder, visat sig kunna dra till sig många sökande. Den 15 april 1992 har regeringen beslutat att av de medel som i propositionen föreslagits anvisade för särskilda åtgärder reservera medel bl.a. för 30 ytterligare nybörjarplatser budgetåret 1992/93 vid högskolan i Sundsvall--Härnösand på grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 1--7. Samtidigt reserverade regeringen medel för ytterligare utbildningsplatser vid universitetet i Umeå och högskolan i Luleå, likaså inriktade på utbildning av lärare för grundskolan. Därmed har regeringen strukit under betydelsen av att snarast förbättra lärarförsörjningen i Norrland. Utskottet anser inte att det finns anledning för riksdagen att nu öka planeringsramen för grundskollärarlinjen vid högskolan i Sundsvall--Härnösand. Riksdagen bör därför avslå motionerna 1991/92:Ub17 yrkande 2, 1991/92:Ub24 yrkande 2, 1991/92:Ub29 samt 1991/92:Ub36 yrkande 2.
När man ökar antalet platser inom grundskollärarutbildningen i riket är det enligt motion 1991/92:Ub33 (s) nödvändigt att i viss mån ta hänsyn till olika regioners behov av lärarförsörjning samt rekrytering av studerande. Detta talar enligt motionärerna för att grundskollärarlinjen med inriktning mot årskurserna 1--7 borde inrättas vid högskolan i Skövde. Denna högskola har enligt motionärerna nu en alltför smal inriktning på utbildning för näringslivet.
Utskottet hänvisar till sitt konstaterande vid föregående riksmöte (bet. 1990/91:UbU12 s. 71) att stor försiktighet måste iakttas när det gäller riksdagsbeslut om ökad spridning av grundskollärarutbildning utöver vad som redan har beslutats. Vid högskolan i Skövde finns inte någon utbildningslinje inom sektorn för undervisningsyrken inrättad, vilket enligt utskottets mening ytterligare talar emot en etablering av grundskollärarlinjen där. Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub33.
Grundvuxlärarutbildning i form av en variant av grundskollärarlinjen bör enligt motion 1991/92:Ub45 (s) fortfarande finnas lokaliserad till universitetet i Linköping (yrkande 18). Riksdagen bör enligt motionärerna fastställa en planeringsram på 24 platser för denna (yrkande 19).
Utskottet har i det föregående (s. 39) avstyrkt förslaget att bibehålla grundvuxlärarutbildningen som en variant inom grundskollärarlinjen och har anslutit sig till regeringens förslag att i stället inrätta en påbyggnadslinje om 20 poäng för lärare för grundläggande utbildning av vuxna. Denna skall enligt propositionen förläggas till högskolan för lärarutbildning i Stockholm samt universitetet i Linköping, som skall anordna påbyggnadslinjen med användning av de resurser som frigörs vid avvecklingen av grundvuxvarianten på grundskollärarlinjen där. Detta förutsätts ske utan att riksdagen fastställer några planeringsramar för påbyggnadslinjen.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub45 yrkandena 18 och 19.
I anslutning till regeringens förslag om oförändrade planeringsramar för grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 4--9 har väckts elva motioner. Under allmänna motionstiden väcktes dessutom två motioner som rör dessa planeringsramar.
I motion 1991/92:Ub45 (s) avvisas, som tidigare nämnts, inrättandet av en praktisk-pedagogisk utbildning om 40 poäng för lärare i grundskolans årskurser 4--9. I stället föreslås i motionen (yrkande 6) att ytterligare 540 platser inrättas på grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 4--9, fördelade på följande sätt:
80 högskolan för lärarutbildning, Stockholm 50 universitetet i Uppsala 20 universitetet i Linköping 50 universitetet i Lund 60 högskolan i Växjö 80 universitetet i Göteborg 40 högskolan i Karlstad 60 högskolan i Örebro 40 universitetet i Umeå 60 högskolan i Luleå
Summa 540
Även i motion 1991/92:Ub51 (v) avstyrks, som tidigare nämnts, inrättande av den nya praktisk-pedagogiska utbildningen om 40 poäng för lärare för årskurserna 4--9. Motionärerna menar att de medel som avses för 40-poängsutbildningen i stället skall användas dels för ökad dimensionering av den reguljära lärarutbildningen, dels för behörighetskompletterande utbildning så att fler studerande kan söka grundskollärarutbildningen (yrkande 11). Med hänsyn till att närheten till utbildning verkar gynnsamt på rekryteringen föreslås (yrkande 13) att grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 4--9 skall inrättas vid högskolan i Luleå. Utbildningen vid högskolan i Karlstad bör vidare enligt samma motion (yrkande 14) ökas med 60 platser. Motionärerna hänvisar till att högskolan i Karlstad innevarande budgetår utöver planeringsramen på 60 platser fått medel från anslagsposten till särskilda åtgärder så att ytterligare 90 studerande kunnat tas in till denna utbildning. Regeringens förslag innebär enligt motionärerna att högskolan i Karlstad skulle vidkännas en reell minskning i förhållande till dagens volym.
Även i motionerna 1991/92:Ub19 (m) yrkande 1, 1991/92:Ub21 (s) yrkande 1 och 1991/92:Ub25 (c) yrkande 1 föreslås en ökning av planeringsramen för grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 4--9 vid högskolan i Karlstad med 60 platser.
I motion 1991/92:Ub40 (c, fp) föreslås att grundskollärarutbildning inrättas vid högskolan i Luleå antingen i form av grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 4--9 eller i form av den föreslagna nya praktisk-pedagogiska utbildningen 40 poäng för lärare för årskurserna 4--9.
I motion 1991/92:Ub14 (s) föreslås inrättande vid högskolan i Falun--Borlänge av grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 4--9 (yrkande 1). Antalet platser budgetåret 1992/93 bör vara 60 (yrkande 2) och högskolan i Falun--Borlänge bör i examensordningen ges examinationsrätt för grundskollärarlinjens båda inriktningar (årskurserna 1--7 resp. 4--9).
Inrättande av denna inriktning av grundskollärarlinjen vid högskolan i Jönköping resp. vid högskolan i Växjö föreslås i motionerna 1991/92:Ub22 (s) yrkande 1 resp. 1991/92:Ub437 (s) yrkande 1. Rekryteringen till linjens inriktning mot årskurserna 1--7 har lyckats väl vid högskolan i Jönköping, vilket enligt den förstnämnda motionen visar att högskolan är väl lämpad att även anordna inriktningen mot årskurserna 4--9. Genom inrättande av bl.a. grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 4--9 skulle högskolan i Växjö enligt den sistnämnda motionen på ett mera adekvat sätt kunna tjänstgöra som en motor i regionens lokala skolutveckling.
Inrättande av grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 4--9 vid högskolan i Sundsvall--Härnösand föreslås i motionerna 1991/92:Ub17 (s) yrkande 1, 1991/92:Ub24 (fp, m) yrkande 1, 1991/92:Ub36 (c) yrkande 1 och 1991/92:Ub408 (s). Motionärerna hänvisar till den goda tillgången på forskarutbildade lärare vid högskolan i Sundsvall--Härnösand och till att högskolan har god kompetens inom de teknisk-naturvetenskapliga och samhällsvetenskapliga områdena samt att det humanistiska området där befinner sig under uppbyggnad.
Utskottet ställer sig, som tidigare nämnts, bakom regeringens förslag att det skall inrättas en praktisk-pedagogisk utbildning om 40 poäng för lärare för grundskolans årskurser 4--9. Mot den bakgrunden finner utskottet inte anledning att föreslå några förändringar av de planeringsramar för budgetåret 1992/93 som föreslås i propositionen när det gäller den befintliga grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 4--9, och som är desamma som innevarande budgetår. Om en närmare analys av lärarbehovet på längre sikt visar att dimensioneringen behöver ökas (jfr prop. s. 57) utgår utskottet från att högskolorna i Luleå och Sundsvall--Härnösand kommer i fråga som lokaliseringsorter för nytillkommande platser. Som nämnts i det föregående inryms i det av regeringen föreslagna anslagsbeloppet ytterligare särskilda åtgärder under nästa budgetår för att öka lärartillgången. Av de föreslagna medlen för särskilda åtgärder nästa budgetår har regeringen den 15 april 1992 beslutat reservera medel för 120 ytterligare nybörjarplatser vid universitetet i Umeå på grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 4--9. Platserna föreslås inriktade mot Norrlands inland. Extra platser inom den nu aktuella utbildningslinjen kommer alltså att tilldelas av regeringen även nästa budgetår. Jämförelsen som görs i vissa motioner mellan det sammanlagda antalet platser innevarande budgetår (planeringsram + särskilda åtgärder) med de föreslagna planeringsramarna för nästa budgetår är missvisande, eftersom det sammanlagda antalet platser vid olika högskoleenheter nästa budgetår inte står klart förrän regeringen fördelat medlen för särskilda åtgärder. Med hänsyn till osäkerheten om behovet på längre sikt är det enligt utskottets uppfattning motiverat att en relativt stort antal platser fördelas på det sättet och således inte etableras permanent.
Men hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub14 yrkandena 1 och 2, 1991/92:Ub17 yrkande 1, 1991/92:Ub19 yrkande 1, 1991/92:Ub21 yrkande 1, 1991/92:Ub22 yrkande 1, 1991/92:Ub24 yrkande 1, 1991/92:Ub25 yrkande 1, 1991/92:Ub36 yrkande 1, 1991/92:Ub40 i denna del, 1991/92:Ub45 yrkande 6, 1991/92:Ub51 yrkandena 11 i denna del samt 13 och 14, 1991/92:Ub408 och 1991/92:Ub437 yrkande 3 i denna del och fastställer planeringsramar för budgetåret 1992/93 i enlighet med vad som förordats i proposition 1991/92:75.
Enligt motionerna 1991/92:Ub27 (s) och 1991/92:Ub50 (v) bör grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 4--9 inrättas vid högskolan i Gävle--Sandviken budgetåret 1993/94. Förslaget motiveras med behovet i Gävleborgs län av nyrekrytering av lärare för dessa årskurser och av att goda erfarenheter finns av nuvarande utbildning för årskurserna 1--7. Lärarresurser finns enligt motionärerna redan i stor utsträckning.
Utskottet anser inte att regeringens prövning av dimensioneringen och lokaliseringen av den grundläggande högskoleutbildningen för nästa treårsperiod bör föregripas. Därtill kommer att beredningsarbete pågår i regeringskansliet med utgångspunkt bl.a. i det tidigare för riksdagen redovisade ställningstagandet att från den 1 juli 1993 avveckla högskolans allmänna utbildningslinjer. Riksdagen har ännu inte förelagts förslag om hur studieorganisationen i så fall skall regleras och inte heller hur riksdagens och regeringens styrning av utbildningsutbudet skall utformas.
Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub27 och 1991/92:Ub50, båda i denna del.
För den nya praktiskt-pedagogiska utbildningen för lärare för grundskolans årskurser 4--9 föreslås i propositionen en planeringsram för budgetåret 1992/93 på 540 platser. Dessa är fördelade på HLS, universiteten i Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg och Umeå samt högskolorna i Karlstad, Örebro och Växjö. Vid högskolorna i Örebro och Växjö finns för närvarande inte grundskollärarlinje med inriktning mot årskurserna 4--9.
I motionerna 1991/92:Ub45 (s) yrkande 5 och 1991/92:Ub51 (v) yrkande 11 avstyrks regeringens förslag. I den förstnämnda motionen föreslås som tidigare nämnts i stället en sammanlagt lika stor utökning av planeringsramen för grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 4--9. Enligt den sistnämnda motionen bör de medel som regeringen beräknat för den nya 40-poängslinjen i stället användas för ökad dimensionering av den reguljära grundskollärarlinjen samt för kompletterande utbildning. Som tidigare anförts föreslås i motion 1991/92:Ub40 att lärarutbildning för årskurserna 4--9 inrättas vid högskolan i Luleå antingen i form av grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 4--9 eller i form av den nya praktisk-pedagogiska utbildningen 40 poäng för lärare för nämnda årskurser.
Utskottet vill med anledning av propositionen och motionerna anföra följande.
Som i det föregående anförts har regeringen beslutat satsa medel för särskilda åtgärder för att budgetåret 1992/93 tillfälligt utöka antalet nybörjarplatser på grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 4--9 vid universitetet i Umeå. De nya platserna föreslås inriktade på Norrlands inland. Utskottet utgår från att denna åtgärd kommer att bidra till att underlätta lärarförsörjningen i nämnda del av landet när utbildningen genomförts, dvs. om ca fyra och ett halvt år. Problemen kan emellertid bedömas vara av längre varaktighet. En fast etablering av lärarutbildning vid högskolan i Luleå för grundskolans årskurser 4--9 är därför enligt utskottets mening motiverad. Genom att budgetåret 1992/93 där inrätta den nya praktisk-pedagogiska utbildningen 40 poäng för lärare för nämnda årskurser kan man mer permanent förse övre Norrland med ett årligt tillskott av utbildade lärare för årskurserna 4--9. Åtgärden börjar få effekt redan om ett år. Genom det utbud av fristående kurser som funnits och finns vid högskolan i Luleå och vid universitetet i Umeå, i stor omfattning i form av distansutbildning, bör det enligt utskottets bedömning både nu och framgent vara möjligt att till den praktisk-pedagogiska utbildningen 40 poäng vid högskolan i Luleå rekrytera studerande med den ämnesutbildning som behövs. Utskottet utgår från att universitetet i Umeå vid sin planering av fristående kurser i form av exempelvis distansutbildning samverkar med högskolan i Luleå så att rekryteringsunderlaget säkras.
Utskottet föreslår alltså att praktisk-pedagogisk utbildning 40 poäng för lärare för årskurserna 4--9 inrättas den 1 juli 1992 vid högskolan i Luleå med en planeringsram på 30 platser. I övrigt tillstyrker utskottet regeringens förslag. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:75 och motion 1991/92:Ub40 i denna del och med avslag på motionerna 1991/92:Ub45 yrkande 5 i denna del och 1991/92:Ub51 yrkande 11 i denna del fastställer planeringsramar för budgetåret 1992/93 i enlighet med vad utskottet förordat.
En grundskollärarutbildning för årskurserna 4--9 speciellt i naturvetenskap kan enligt motion 1991/92:Ub35 (c) komma till stånd genom samverkan mellan högskolan i Kalmar och högskolan i Växjö. Högskolan i Kalmar har enligt motionärerna byggt upp en mycket hög vetenskaplig kompetens när det gäller miljöområdet. De anser att insatser för att förbättra rekryteringen av lärarstuderande med inriktning mot matematik och naturvetenskap bör särskilt beaktas när regeringen beslutar om disponering av medlen för särskilda åtgärder.
Utskottet konstaterar att motionärernas synpunkter på användningen av medlen för särskilda åtgärder helt överensstämmer med vad som anförts i propositionen. I det föregående har utskottet tillstyrkt regeringens förslag att praktisk-pedagogisk utbildning 40 poäng för lärare för grundskolans årskurser 4--9 skall inrättas vid högskolan i Växjö. Därigenom skapas enligt utskottets uppfattning möjlighet för studerande att utbilda sig till lärare genom ämnesstudier vid högskolan i Kalmar och praktisk-pedagogisk utbildning vid högskolan i Växjö. Syftet med motion 1991/92:Ub35 kan därför anses vara tillgodosett, varför den bör avslås av riksdagen.
När det gäller förskollärar- och fritidspedagoglinjerna föreslås i propositionen ingen förändring av planeringsramarna. Innevarande år har utöver de platser som angivits i planeringsramarna för skilda högskoleenheter funnits 96 platser i 50-poängsutbildning på fritidspedagoglinjen och 520 platser i 50-poängsutbildning på förskollärarlinjen. Dessa har fördelats av UHÄ. I propositionen föreslås att dessa platser nästa budgetår skall fördelas av regeringen i mån av behov.
Vid högskolan i Trollhättan--Uddevalla finns förskollärarlinjen med 60 nybörjarplatser. I motionerna 1991/92:Ub23 (s), 1991/92:Ub43 (c) och 1991/92:Ub499 (m, fp, c, kds) föreslås att även fritidspedagoglinjen inrättas där med 30 nybörjarplatser. Enligt samtliga motionärer är volymen 60 platser på förskollärarlinjen för liten för att utgöra en god bas för utbildningen vid högskolan i Trollhättan--Uddevalla. I motion 1991/92:Ub499 nämns en ökning av planeringsramen för förskollärarlinjen som ett alternativ till inrättande av fritidspedagoglinjen. Enligt de båda övriga motionärerna behövs såväl inrättande av fritidspedagoglinjen som utökning av förskollärarlinjen.
Behovet av en 100-poängsutbildning av förskollärare i Helsingborg påtalas i motion 1991/92:Ub493 (s). Enligt motionärerna har 50-poängsutbildning startats där och fått många sökande, men personalbehovet inom barnomsorgen är så stort att 100-poängsutbildning bör lokaliseras till Helsingborg. Till sådan utbildning lokaliserad till Malmö (universitetet i Lund) söker sig nämligen alltför få sökande från den nordvästskånska regionen.
Utskottet har inhämtat att högskolan i Trollhättan--Uddevalla innevarande budgetår har tilldelats platser för 50-poängsutbildning inom den ram som UHÄ fördelat. I mån av behov kommer så att kunna ske även nästa år genom beslut av regeringen. Utskottet erinrar om att det ankommer på respektive högskoleenhet att besluta om vart utbildning som högskoleenheten har ansvar för skall förläggas (jfr 1989/90:UbU18 s. 13 f.). Regeringens förslag till planeringsramar är enligt utskottets mening väl avvägt, varför riksdagen bör avslå motionerna 1991/92:Ub23, 1991/92:Ub43, 1991/92:Ub493 och 1991/92:Ub499.
Innevarande budgetår omfattar planeringsramarna för idrottslärarlinjen 105 nybörjarplatser vid högskolan för lärarutbildning i Stockholm och högskolan i Örebro. Av platserna i Stockholm avser 45 den variant inom idrottslärarlinjen som avser specialidrottslärarutbildning. I proposition 1990/91:100, där förslaget om inrättande av idrottshögskolan i Stockholm lades fram för riksdagen, redovisades att den särskilde utredare som förberedde högskolans inrättande föreslagit att denna variant skulle avvecklas och platserna i stället användas för utveckling av nya linjer och kurser för idrottsområdet (prop. 1990/91:100 bil. 10 s. 115). Den särskilde utredaren föreslog att medlen skulle överföras till anslaget Lokala och individuella linjer samt fristående kurser (SOU 1990:3 En idrottshögskola i Stockholm, s. 87). I förevarande proposition har dessa platser förts bort ur planeringsramen. De berörda medlen har emellertid i propositionen beräknats under anslaget Utbildning för undervisningsyrken, dock med avsikt att de skall användas för nyss nämnda utbildningsändamål. Utöver denna förändring har planeringsramarna i förevarande proposition ändrats genom tillägg av 48 nybörjarplatser vid idrottshögskolan i Stockholm och 24 vid högskolan i Örebro.
Den ökade dimensioneringen av idrottslärarlinjen välkomnas i motionerna 1991/92:Ub47 (fp, m, c, kds) och 1991/92:Ub49 (s). Motionärerna vill dock att linjen ges ökad geografisk spridning. De föreslår att linjen inrättas vid universitetet i Umeå och att 24 nybörjarplatser omdisponeras från idrottshögskolan i Stockholm och högskolan i Örebro. Motionärerna anser att detta är nödvändigt för att trygga försörjningen i Norrland med personal med idrottsinriktad högskoleutbildning. De pekar också på det faktum att det vid universitetet i Umeå finns två professurer med inriktning mot idrottsområdet, en i idrottsmedicin och en i idrottspedagogik, samt på att universitetet förfogar över utomordentliga lokaler för idrottsundervisning.
Utskottet, som inte finner anledning att göra någon annan bedömning än regeringen, föreslår att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub47 och 1991/92:Ub49 fastställer planeringsramar för budgetåret 1992/93 i enlighet med vad som förordats i proposition 1991/92:75.
Platser för idrottslärarutbildning bör enligt motion 1991/92:Ub44 (s) föras över från universitetet i Uppsala och högskolan i Karlstad till högskolan i Örebro. Motionären påtalar att ämnesutbildningen i idrott inom grundskollärarlinjen vid universitetet i Uppsala och högskolan i Karlstad anordnas vid högskolan i Örebro, medan universitetet i Uppsala resp. högskolan i Karlstad disponerar resurserna. Han anser att denna anordning motverkar det glädjande trendbrott som utökningen av idrottslärarlinjen vid högskolan i Örebro utgör, och att det är principiellt tveksamt att en högskola kan styra utbudet vid en annan.
Utskottet vill med anledning av motionen anföra följande.
När grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 4--9 inrättades angavs att den vid universitetet i Uppsala bl.a. skulle omfatta specialiseringen mot idrott + annat ämne (prop. 1987/88:100 bil. 10 s. 271, bet. UbU25, rskr. 333), som skulle anordnas i samverkan med högskolan i Örebro. Den grundskollärarutbildning som anordnas vid högskolan i Karlstad med idrott + annat ämne har kommit till stånd genom medlen för särskilda åtgärder och är således inte permanent inrättad. Det finns enligt utskottets mening inte anledning att frångå den grundläggande principen att den högskoleenhet som har ansvar för en utbildningslinje också tilldelas de resurser som avser linjen. Den högskoleenheten bör fortsatt ansvara för att medlen fördelas mellan medverkande institutioner på för utbildningsresultatet bästa sätt. Utskottet föreslår därför att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub44.
Musiklärarlinjen anordnas dels vid musikhögskolan i Stockholm, dels vid universiteten i Lund och Göteborg samt högskolorna i Örebro och Luleå, dels också vid Ingesunds Musikhögskola, som är belägen i Arvika och drivs av Värmlands läns landsting. Den sistnämnda utbildningen finansieras med statsbidrag enligt ett avtal ingånget år 1978 mellan staten och Värmlands läns landstingskommun. Statsbidraget utgår numera från anslaget Bidrag till kommunal högskoleutbildning m.m.
I propositionen föreslås en utökning av planeringsramen för musiklärarlinjen med 10 platser vid var och en av de fem statliga högskoleenheterna. I motionerna 1991/92:Ub31 (m, fp, c, kds) och 1991/92:Ub52 (v) hävdas att även musiklärarutbildningen i Arvika bör få del av den ökning som föreslås i propositionen. Enligt den sistnämnda motionen bör Ingesunds musikhögskola tilldelas ytterligare 10 nybörjarplatser.
Utskottet har erfarit att kostnaden per årsstudieplats för musiklärarlinjen i Arvika är väsentligt högre än vid de statliga högskoleenheterna. Statens åtagande när det gäller musiklärarlinjen i Arvika är bundet genom ett avtal. Med tillämpning av avtalet har statens kostnader för lokalerna i Arvika blivit oproportionerligt höga. Enligt vad utskottet vidare inhämtat finns det utrymme för att utan ökning av de totala lokalkostnaderna ta in ytterligare 10 studerande på musiklärarlinjen i Arvika. Utskottet anser att regeringen bör var oförhindrad att medge en utökning av platsantalet på musiklärarutbildningen i Arvika, om det kan ske inom ramen för de medel som finns till regeringens disposition under de anslag som riksdagen anvisat. Vad utskottet här anfört bör riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Ub31 och 1991/92:Ub52 som sin mening ge regeringen till känna.
Den nuvarande ämneslärarlinjen 40 poäng föreslås i propositionen avvecklas den 1 juli 1992 samt ersättas av gymnasielärarlinjen 40 poäng. Planeringsramarna för denna föreslås omfatta 450 platser, dvs. 300 fler platser än den avvecklade ämneslärarlinjen 40 poäng. Den nya linjen föreslås liksom den gamla inrättad vid HLS och universiteten i Uppsala, Linköping, Lund, Göteborg och Umeå.
Inrättande av denna linje även vid högskolan i Karlstad föreslås i motionerna 1991/92:Ub51 (v) yrkande 14, 1991/92:Ub19 (m) yrkande 3, 1991/92:Ub21 (s) yrkande 2 och 1991/92:Ub25 (c) yrkande 3. Motionärerna pekar på att utbildningen lätt kan organiseras vid högskolan i Karlstad, som har lärar- och forskningskompetens samt många erfarna praktikhandledare. Högskolan har ett stort och djupt utbud av kurser för den grundläggande ämneslärarutbildningen och erfarenhet av lärarutbildning för gymnasieskolan genom industri- och hantverkslärarlinjen och vårdlärarlinjen, som av universitetet i Göteborg har lokaliserats till Karlstad. I motion 1991/92:Ub437 (s) yrkande 3 föreslås att bl.a. gymnasielärarutbildning inrättas vid högskolan i Växjö. En sådan utbildning skulle enligt motionärerna kunna tjänstgöra som en motor i den regionala skolutvecklingen.
Utskottet anser inte att det finns skäl att frångå regeringens förslag och föreslår därför att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub19 yrkande 3, 1991/92:Ub21 yrkande 2, 1991/92:Ub25 yrkande 3, 1991/92:Ub51 yrkande 14 i denna del samt 1991/92:Ub437 yrkande 3 i denna del fastställer planeringsramar för budgetåret 1992/93 i enlighet med vad som förordats i proposition 1991/92:75.
I motion 1991/92:Ub406 (s), som väcktes under allmänna motionstiden och således innan proposition 1991/92:75 lades fram för riksdagen, föreslås ändrad lokalisering av den specialpedagogiska påbyggnadsutbildningen för hörselskadade och döva. Denna utbildning, som visat sig ha stora rekryteringsproblem, bör enligt motionärerna decentraliseras från Stockholm till Örebro. Genom sin specialskola för döva och hörselskadade barn (Birgittaskolan), riksgymnasierna för döva och hörselskadade och en mängd komplementära resurser på döv- och hörselområdet är Örebro den kommun i landet som har den ojämförligt största kompetensen för de döva barnens behov och stor potential för att rekrytera kompetenta lärare till högskolan. Motionärerna vill också att en påbyggnadsutbildning om 40 poäng skall kunna ges i direkt anslutning till och i integrerad form med grundskollärarutbildningen för studerande som vill utbilda sig till speciallärare för döva och hörselskadade barn.
Utskottet noterar att regeringen i proposition 1991/92:75 givit uttryck för i stort sett samma uppfattning om hur rekryteringen till speciallärarutbildning för döva och hörselskadade skall kunna förbättras. Där sägs bl.a. att en försöksvis lokalisering av den specialpedagogiska utbildningslinjen till högskolan i Örebro bör övervägas. Vidare aviseras ett uppdrag till universitetet i Stockholm, HLS och högskolan i Örebro att i samråd utreda lärarutbildningen för döva och hörselskadade. I avvaktan på ett sådant uppdrag anser utbildningsministern vidare att möjligheter bör öppnas för döva, hörselskadade och hörande att få vissa delar av den specialpedagogiska utbildningen redan medan de genomgår den grundläggande lärarutbildningen. Motionärernas önskemål förefaller därmed i stort sett bli tillgodosedda. Mot den bakgrunden föreslår utskottet att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub406.
Mot regeringens förslag till planeringsramar i övrigt har utskottet inga invändningar, varför utskottet föreslår att riksdagen fastställer planeringsramar för budgetåret 1992/93 i enlighet med vad som förordats i proposition 1991/92:75.
Ett överförande till högskolan av trafiklärarutbildningen, som för närvarande anordnas som påbyggnadsutbildning i gymnasieskolan, föreslås i motion 1991/92:Ub16 (s) yrkande 1. Enligt motionärerna bör examensbenämningen för en sådan högskoleutbildning vara trafiklärarexamen (yrkande 2) och den bör etableras vid HLS samt högskolorna i Falun--Borlänge och Kristianstad (yrkande 3), vilka därvid bör tillföras resurser för utbildningen (yrkande 4). Motionärerna hänvisar till upprepade framställningar från trafiksäkerhetsverket (TSV) och till ett förslag från UHÄ i september 1991, föranlett av ett uppdrag från regeringen att i samråd med TSV överväga ett överförande av utbildningen till högskolan.
Utskottet vill med anledning av motionen anföra följande.
Frågan om att överföra utbildningen av trafiklärare till högskolan aktualiserades redan 1979 av trafiksäkerhetsutredningen i betänkandet (Ds K 1979:11) Trafikant- och förarutbildningen. Där föreslogs också att trafikantutbildning, motsvarande den teoretiska delen av körkortsutbildningen, skulle bli obligatorisk i gymnasieskolan. Regeringen avvisade det sistnämnda i proposition 1981/82:81 och ansåg det därför inte då motiverat att vidta så omfattande förändringar i trafiklärarutbildningen som en omläggning till högskoleutbildning skulle innebära. Den år 1989 tillkallade kommittén (K 1989:03) KÖRKORT 2000 framförde i sitt slutbetänkande i maj 1991 Säkrare förare (SOU 1991:39) ett nytt förslag om trafikantutbildning i gymnasieskolan, inte obligatorisk men innefattande såväl teori som praktiska körövningar. Trafikantutbildningen tänktes av kommittén pågå under hela gymnasietiden, vilket skulle åstadkomma en ökad säkerhet i observationsrutiner och informationsinhämtning hos den nye föraren liksom ett mer avspänt förhållningssätt i trafiken genom den mer omfattande körträningen jämfört med nuvarande utbildning i trafikskola. En proposition om det framtida trafiksäkerhetsarbetet, på grundval bl.a. av nämnda kommittébetänkande, planeras enligt vad utskottet inhämtat bli framlagd i juni innevarande år.
I förevarande proposition behandlas lärarutbildningar för skolväsendet och barnomsorgen. Utskottet noterar att regeringen inte har tagit upp UHÄ:s förslag om att överföra trafiklärarutbildningen till högskolan. Det finns enligt utskottets mening inte anledning för riksdagen att göra någon annan bedömning än regeringen gjort, varför utskottet föreslår att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub16.
Medlen för särskilda åtgärder för att öka tillgången på lärare bör enligt motionerna 1991/92:Ub19 (m) yrkande 2, 1991/92:Ub25 (c) yrkande 2 och 1991/92:Ub51 (v) yrkande 15 bl.a. användas för att inrätta fler platser i reguljär utbildning vid högskolan i Karlstad av grundskollärare för såväl årskurserna 1--7 som 4--9. I motionerna 1991/92:Ub27 (s) och 1991/92:Ub50 (v) föreslås att högskolan i Gävle--Sandviken för budgetåret 1992/93 skall tilldelas medel från anslagsposten för särskilda åtgärder, för att utveckla kursplaner som en förberedelse för inrättande där budgetåret 1993/94 av grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 4--9.
Högskolorna har de senaste åren genom särskilda regeringsbeslut disponerat medel från anslagsposten för särskilda åtgärder för att kunna erbjuda oexaminerade lärare lärarutbildning. Det är enligt motion 1991/92:Ub45 (s) yrkande 12 synnerligen angeläget att denna utbildning kan fortsätta i den omfattningen att det tillgodoser ett behov och det finns rekryteringsunderlag.
I den akuta bristsituationen och med den osäkerhet som råder om lärarbehovet på längre sikt är det enligt utskottets mening värdefullt att regeringen disponerar ett betydande utrymme för särskilda åtgärder av tillfällig karaktär. Det ligger i sakens natur att riksdagen inte skall låsa användningen till viss utbildning av viss omfattning eller vid viss högskoleenhet. Motionerna 1991/92:Ub19 yrkande 2, 1991/92:Ub 25 yrkande 2, 1991/92:Ub27 i denna del, 1991/92:Ub50 i denna del samt 1991/92:Ub51 yrkande 15 bör därför avslås av riksdagen. Utskottet noterar att utbildning av oexaminerade lärare i propositionen (s. 61) nämns som det som medlen för särskilda åtgärder i första hand skall användas till. Det tillkännagivande som begärs i motion 1991/92:Ub45 yrkande 12 är därför inte behövligt. Riksdagen bör således avslå yrkandet.
Genom planeringsramarna fastställer riksdagen dimensioneringen av lärarutbildningen. I den mån medlen för särskilda åtgärder för att förbättra lärartillgången bedöms behöva användas för extra platser i reguljär lärarutbildning behövs enligt propositionen ett bemyndigande för regeringen att öka dimensioneringen av denna.
Motsvarande bemyndigande gavs vid föregående riksmöte när det gäller grundskollärarlinjen (prop. 1990/91:100 bil. 10, bet. UbU12, rskr. 355). Utskottet tillstyrker att riksdagen ger regeringen det nu begärda bemyndigandet att vid behov öka dimensioneringen av lärarutbildningen.
I propositionen beräknas anslagsbeloppet under Utbildning för undervisningsyrken till 1278667000 kr. Medel för särskilda åtgärder för att förbättra lärartillgången, som tidigare beräknats under anslaget Fortbildning, har nu beräknats under förevarande anslag. Därvid har de medel som avser fullföljande av tidigare påbörjade särskilda åtgärder beräknats under anslagsposterna för resp. högskoleenheter. Utbildningsministern beräknar vidare att 43900000 kr. skall reserveras för nya särskilda åtgärder för att förbättra lärartillgången, för utbildning av oexaminerade lärare, olika vidareutbildningsinsatser samt för projekt i syfte att stärka samverkan mellan skola och högskola. Under förevarande anslag föreslås också 422 000 kr. anvisas för den skolledarfortbildning som bedrivs vid högskolan i Örebro, utöver det belopp som anvisats under anslaget Lokala och individuella linjer samt fristående kurser (jfr prop. 1991/92:100 bil. 9, bet. UbU14, rskr. 242). Vidare föreslås under förevarande anslag medel (5500000 kr.) för den samordning av lärarfortbildning av internationell karaktär och språkassistentverksamhet m.m. för vilken universitetet i Uppsala föreslås få ansvaret.
Utskottet, som inte har något att erinra mot medelsberäkningen, föreslår att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:75 till Utbildning för undervisningsyrken för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 1278667000 kr.
Lantmäteriutbildning m.m.
Den dåvarande regeringen beslutade i augusti 1991 om en utredning om behovet av utbildning inom lantmäteriområdet. Utredningen har överlämnat ett delbetänkande, Lantmäteriutbildningar i Luleå och Lund (SOU 1991:96).
På grundval av utredningens förslag föreslår nu regeringen att lantmäterilinjen inom civilingenjörsutbildningen lokaliseras till universitetet i Lund fr.o.m. den 1 juli 1992 med 30 nybörjarplatser.
Utskottet delar regeringens bedömning av behovet av civilingenjörer med lantmäteriutbildning. Med hänsyn till att behovet och svårigheterna att rekrytera lantmätare är störst i de västra och södra delarna av landet tillstyrker utskottet förslaget om etablering av en lantmäterilinje vid universitetet i Lund med 30 platser fr.o.m. budgetåret 1992/93.
Mot bakgrund av vad utskottet just anfört om lantmäteriutbildning i Lund bör riksdagen med ändring av sitt beslut tidigare i vår (prop. 1991/92:100 bil.9, bet. UbU14, rskr. 242) öka planeringsramarna under anslaget D8. Utbildning för tekniska yrken i enlighet med vad utskottet förordat. Vidare bör riksdagen under samma anslag för budgetåret 1992/93 anvisa ett reservationsanslag som är 1500000kr. högre än vad riksdagen beslutade vid samma tillfälle, eller sammanlagt 1625318000kr.
Med hänvisning till vad utskottet i detta betänkande har förordat om nya utbildningsplatser i högskolan bör anslaget G1. Inredning och utrustning av lokaler vid högskoleenheter m.m. räknas upp med sammanlagt 14,6 milj.kr. i förhållande till riksdagens beslut tidigare i vår (prop.1991/92:100 bil.9, bet. UbU16, rskr.240). Sammanlagt bör riksdagen för budgetåret 1992/93 sålunda anvisa ett reservationsanslag om 872600000kr.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande skolpolitiska utgångspunkter för lärarutbildningen
att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub39 yrkandena 1--3, 1991/92:Ub45 yrkande 1, 1991/92:Ub225 yrkande 14, 1991/92:Ub527 i denna del och 1991/92:Ub810 yrkande 5,
res. 1 (s)
2. beträffande skolans värdemässiga grund att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub51 yrkande 1,
res. 2 (s)
3. beträffande profilering m.m. att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub51 yrkande 2,
4. beträffande krav på lärarutbildningen att riksdagen dels med bifall till proposition 1991/92:75 godkänner i propositionen förordade riktlinjer för vilka kompetenskrav som bör ställas på den som skall utöva läraryrket, dels avslår motionerna 1991/92:Ub39 yrkande 5 i denna del, 1991/92:Ub45 yrkandena 2 och 3, 1991/92:Ub51 yrkande 3 i denna del samt 1991/92:Ub527 i denna del,
res. 3 (s)
5. beträffande examensbeskrivningar och examinationsrätt att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub14 yrkande 3 och 1991/92:Ub51 yrkande 6,
men. (v) - delvis
6. beträffande tillgodoräknanderegler att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub45 yrkande 7 och 1991/92:Ub51 yrkande 4,
res. 4 (s)
7. beträffande individuella studieprogram att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub39 yrkande 4,
8. beträffande principer för lärarcertifikat att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub39 yrkande 8, 1991/92:Ub45 yrkande 14, 1991/92:Ub51 yrkande 7 och 1991/92:Ub527 i denna del lägger proposition 1991/92:75 i denna del till handlingarna,
res. 5 (s)
9. beträffande ämnet engelska i grundskollärarutbildningen med inriktning mot årskurserna 1--7 att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub45 yrkande 4,
10. beträffande förlängning av grundskollärarutbildningen med inriktning mot årskurserna 1--7 att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub51 yrkande 5,
men. (v) - delvis
11. beträffande vidareutbildning av förskollärare och fritidspedagoger till grundskollärare att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub22 yrkandena 2 och 3, 1991/92:Ub45 yrkande 10 och 1991/92:Ub429,
res. 6 (s)
12. beträffande en ny allmän utbildningslinje om 40 poäng för utbildning av lärare med inriktning på årskurserna 4--9 att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:75 och med avslag på motionerna 1991/92:Ub39 yrkande 5 i denna del och yrkande 6, 1991/92:Ub45 yrkande 5 i denna del samt 1991/92:Ub51 yrkande 3 i denna del godkänner vad i proposition 1991/92:75 anförts om inrättandet av en ny allmän utbildningslinje om 40 poäng för utbildning av lärare med inriktning på årskurserna 4--9 i grundskolan,
res. 7 (s) - villk. 3
13. beträffande rekrytering m.m. av lärare i slöjd, barnkunskap och hemkunskap att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub45 yrkande 8,
14. beträffande utbildning av lärare i praktisk-estetiska ämnen att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub45 yrkande 9,
15. beträffande vidareutbildning av hemspråkslärare till grundskollärare att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub45 yrkande 11,
men. (v) - delvis
16. beträffande lärarförsörjning m.m. vid små skolor att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub39 yrkande 7 och 1991/92:Ub54 i denna del,
res. 8 (s)
17. beträffande ny allmän utbildningslinje om 40 poäng för utbildning av gymnasielärare, m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:75 godkänner vad i propositionen anförts om inrättandet av en ny allmän utbildningslinje om 40 poäng för utbildning av gymnasielärare och avvecklingen av nuvarande ämneslärarlinje om 40 poäng,
18. beträffande vårdlärarutbildningen att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub28 yrkande 1 i denna del, 1991/92:Ub32, 1991/92:Ub37, 1991/92:Ub42, 1991/92:Ub45 yrkande 15, 1991/92:Ub48 och 1991/92:Ub53,
19. beträffande distansutbildning inom områdena vård och naturbruk att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub28 yrkande 2,
20. beträffande utbildning av gymnasielärare i jordbruk, skogsbruk och trädgårdsskötsel att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub28 yrkande 1 i denna del och yrkande 3,
21. beträffande påbyggnadslinje om 20 poäng för lärare för grundläggande utbildning av vuxna, m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:75 och med avslag på motionerna 1991/92:Ub34 yrkande 2, 1991/92:Ub45 yrkandena 17, 20, 21, och 22 samt 1991/92:Ub54 i denna del godkänner vad i propositionen anförts om inrättandet av en påbyggnadsutbildning om 20 poäng för lärare för grundläggande utbildning av vuxna och avvecklingen av grundskollärarlinjens variant för utbildning av lärare för grundläggande utbildning av vuxna,
res. 9 (s)
22. beträffande åtgärder vad gäller den specialpedagogiska påbyggnadsutbildningen att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub45 yrkandena 23, 24, 25 och 26, 1991/92:Ub54 i denna del, 1991/92:Ub431 och 1991/92:Ub539 lägger proposition 1991/92:75 i denna del till handlingarna,
res. 10 (s)
23. beträffande studie- och yrkesorientering m.m. att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub206,
24. beträffande förlängning av förskollärar- och fritidspedagogutbildningen m.m. samt vad i propositionen anförts om barn- och ungdomspedagogiska utbildningar att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub30, 1991/92:Ub45 yrkande 13 och 1991/92:Ub405 lägger proposition 1991/92:75 i denna till handlingarna,
res. 11 (s)
25. beträffande folkhögskollärarutbildningen att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub18 yrkande 2, 1991/92:Ub34 yrkande 1, 1991/92:Ub38, 1991/92:Ub45 yrkande 16, 1991/92:Ub46 och 1991/92:Ub51 yrkande 10 samt med anledning av motion 1991/92:Ub18 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. beträffande fortbildning av lärare att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Ub51 yrkande 8 lägger proposition 1991/92:75 i denna del till handlingarna,
men. (v) - delvis
27. beträffande fortbildning i vissa ämnen att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub202, 1991/92:Ub207, 1991/92:Ub256, 1991/92:Ub808 yrkande 2 och 1991/92:K424 yrkande 3,
28. beträffande undervisning om alkohol, narkotika, m.m. och dyslexi i lärarutbildningen att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub26 och 1991/92:Ub425 yrkande 1,
29. beträffande rektorsutbildning att riksdagen godkänner vad i proposition 1991/92:75 anförts om statlig rektorsutbildning samt avslår motionerna 1991/92:Ub45 yrkande 27, 1991/92:Ub51 yrkande 9 och 1991/92:Ub54 i denna del,
res. 12 (s) men. (v) - delvis
30. beträffande lokalisering m.m. av rektorsutbildning att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub15,
31. beträffande forskning med anknytning till lärarutbildningen, m.m. att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub45 yrkandena 29 och 30,
res. 13 (s)
32. beträffande högskolan för lärarutbildning i Stockholm att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Ub650, 1990/91:Ub719 yrkandena 2 och 3, 1991/92:Ub20, 1991/92:Ub41, 1991/92:Ub45 yrkande 28 och 1991/92:Ub51 yrkande 12 lägger proposition 1991/92:75 till handlingarna,
res. 14 (s)
33. beträffande högskoleutbildning på Södertörn att riksdagen avslår motion 1991/92:T227 yrkande 4,
34. beträffande anslagsbeloppet under Fortbildning m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:75 och med avslag på motionerna 1991/92:Ub243 och 1991/92:Ub251 till Fortbildning m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 81379000 kr.,
35. beträffande inrättande av grundskollärarlinjen och ämneslärarlinjen vid högskolan i Örebro att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub466,
36. beträffande planeringsramar för grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 1--7 att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub17 yrkande 2, 1991/92:Ub24 yrkande 2, 1991/92:Ub29, 1991/92:Ub33, 1991/92:Ub36 yrkande 2 och 1991/92:Ub45 yrkandena 18 och 19 fastställer planeringsramar för budgetåret 1992/93 i enlighet med vad som förordats i proposition 1991/92:75,
res. 15 (s) - villk. 9
37. beträffande planeringsramar för grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 4--9 att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub14 yrkandena 1 och 2, 1991/92:Ub17 yrkande 1, 1991/92:Ub19 yrkande 1, 1991/92:Ub21 yrkande 1, 1991/92:Ub22 yrkande 1, 1991/92:Ub24 yrkande 1, 1991/92:Ub25 yrkande 1, 1991/92:Ub36 yrkande 1, 1991/92:Ub40 i denna del, 1991/92:Ub45 yrkande 6, 1991/92:Ub51 yrkandena 11 i denna del samt 13 och 14 i denna del, 1991/92:Ub408 och 1991/92:Ub437 yrkande 3 i denna del fastställer planeringsramar för budgetåret 1992/93 i enlighet med vad som förordats i proposition 1991/92:75,
res. 16 (s) men. (v) - delvis
38. beträffande inrättande av grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 4--9 vid högskolan i Gävle--Sandviken budgetåret 1993/94 att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub27 och 1991/92:Ub50, båda i denna del,
men. (v) - delvis
39. beträffande planeringsramar för praktisk-pedagogisk utbildning 40 poäng för lärare för årskurserna 4--9 att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:75 och motion 1991/92:Ub40 i denna del och med avslag på motionerna 1991/92:Ub45 yrkande 5 i denna del och 1991/92:Ub51 yrkande 11 i denna del fastställer planeringsramar för budgetåret 1992/93 i enlighet med vad utskottet förordat,
res. 17 (s) - villk. res. 16 men. (v) - delvis
40. beträffande samarbete mellan högskolorna i Kalmar och Växjö i grundskollärarutbildning för årskurserna 4--9 i naturvetenskapliga ämnen att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub35,
41. beträffande planeringsramar för förskollärar- och fritidspedagoglinjerna att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub23, 1991/92:Ub43, 1991/92:Ub493 och 1991/92:Ub499 fastställer planeringsramar för budgetåret 1992/93 i enlighet med vad som förordats i proposition 1991/92:75,
42. beträffande planeringsramar för idrottslärarlinjen att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub47 och 1991/92:Ub49 fastställer planeringsramar i enlighet med vad som förordats i proposition 1991/92:75,
43. beträffande överföring av platser för idrottslärarutbildning till högskolan i Örebro att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub44,
44. beträffande musiklärarutbildning i Arvika att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Ub31 och 1991/92:Ub52 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
45. beträffande planeringsramar för gymnasielärarlinjen 40 poäng att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Ub19 yrkande 3, 1991/92:Ub21 yrkande 2, 1991/92:Ub25 yrkande 3, 1991/92:Ub51 yrkande 14 i denna del samt 1991/92:Ub437 yrkande 3 i denna del fastställer planeringsramar för budgetåret 1992/93 i enlighet med vad som förordats i proposition 1991/92:75,
46. beträffande lokalisering av den specialpedagogiska påbyggnadsutbildningen för hörselskadade och döva att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub406,
47. beträffande planeringsramar i övrigt att riksdagen fastställer planeringsramar för budgetåret 1992/93 i enlighet med vad som förordats i proposition 1991/92:75,
48. beträffande trafiklärarutbildning att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub16,
49. beträffande användningen av medel för särskilda åtgärder för att förbättra lärartillgången att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ub19 yrkande 2, 1991/92:Ub25 yrkande 2, 1991/92:Ub27 i denna del, 1991/92:Ub45 yrkande 12, 1991/92:Ub50 i denna del och 1991/92:Ub51 yrkande 15,
res. 18 (s) men. (v) - delvis
50. beträffande visst bemyndigande att riksdagen bemyndigar regeringen att vid behov öka dimensioneringen av lärarutbildningen,
51. beträffande anslagsbeloppet under Utbildning för undervisningsyrken att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:75 till Utbildning för undervisningsyrken för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 1278667000 kr.,
52. beträffande lantmäterilinjen att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:75 godkänner vad i propositionen anförts om lokalisering av lantmäterilinjen inom civilingenjörsutbildningen till universitetet i Lund den 1 juli 1992,
53. beträffande planeringsramarna för utbildning för tekniska yrken att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:75 och med ändring av sitt tidigare beslut (prop. 1991/92:100 bil. 9, bet.UbU14, rskr.242) ökar planeringsramen för lantmäterilinjen med 30 platser vid universitetet i Lund,
54. beträffande anslagsbeloppet under Utbildning för tekniska yrken att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:75 och med ändring av sitt tidigare beslut (prop. 1991/92:100 bil.9, bet. UbU14, rskr.242) till Utbildning för tekniska yrken för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 1625318000kr.,
55. beträffande anslagsbeloppet under Inredning och utrustning av lokaler vid högskoleenheterna m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:75 och med ändring av sitt tidigare beslut (prop. 1991/92:100 bil. 9, bet. UbU16, rskr.240) till Inredning och utrustning av lokaler vid högskoleenheterna m.m. för budgetåret 1992/93 anvisar ett reservationsanslag på 872600000kr.
Stockholm den 14 maj 1992
På utbildningsutskottets vägnar
Ann-Cathrine Haglund
I beslutet har deltagit: Ann-Cathrine Haglund (m), Lena Hjelm-Wallén (s), Rune Rydén (m), Bengt Silfverstrand (s), Margitta Edgren (fp), Ingvar Johnsson (s), Larz Johansson (c), Berit Löfstedt (s), Ewa Hedkvist Petersen (s), Eva Johansson (s), Ulf Melin (m), Jan Björkman (s), Chris Heister (m) och Tuve Skånberg (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Björn Samuelson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Skolpolitiska utgångspunkter för lärarutbildningen (mom.1)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Jan Björkman (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.19 börjar med "Utskottet, som är" och på s.20 slutar med "och 1991/92:Ub810 yrkande 5" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande.
Våren 1985 beslutade riksdagen att införa en lärarutbildning för grundskolan. Denna utbildning har kommit att utformas helt efter grundskolans behov. Utbildningen har därefter ersatt de skilda utbildningarna för lågstadiet, mellanstadiet och högstadiet. Grundskollärarutbildningens utformning var i hög grad grundad på lärarutbildningsutredningen (LUT74). Utskottet vill erinra om att utredningen presenterade sina förslag med stöd av en omfattande forskning. Man konstaterade bl.a. att den mångfald lärare eleverna möter i årskurserna 7--9 skapade ogynnsamma betingelser för ett socialt samspel mellan lärare och elever, vilket i sin tur försvårade elevernas inlärning. Man förordade därför lärare med en större ämnesmässig bredd än vad dåtidens ämneslärarutbildning gav. En sådan större bredd i ämneskunskaper skulle även medföra andra för skolans arbete positiva fördelar, t.ex. att bibehålla skolor på orter med få elever eller att öka möligheterna till integration av kunskaper från olika ämnesområden och därmed möjligheten att anknyta undervisningen till elevernas egen erfarenhetsvärld. Riksdagen delade denna principiella syn genom sitt beslut år 1985.
För att skapa goda förutsättningar för grundskollärarutbildningen höjdes vidare behörighetskraven att avse tre års gymnasiestudier samtidigt som utbildningstiden förlängdes.
Genom de båda inriktningarna mot årskurserna 1--7 respektive årskurserna 4--9 ges möjlighet för lärarna att följa de enskilda eleverna under en längre tid än tidigare utbildning gav möjlighet till, vilket innebär att en större stabilitet i kontakterna mellan lärare och elev kan etableras.
Utskottet instämmer i att goda ämneskunskaper självfallet krävs för att lyckas som lärare. Enligt utskottets uppfattning är de ämneskunskaper som de studerande får under sin utbildning till grundskollärare enligt den nuvarande ordningen omfattande. Emellertid kräver läraryrket oerhört mycket mer än ämneskunskaper. Goda ämneskunskaper är en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för verklig yrkeskompetens för lärare. Förutom ämneskunskaper krävs ett helhetsperspektiv på barns och ungdomars utveckling och inlärning, på kunskaper och färdigheter och på skolans uppgifter i samhället. Det är enligt utskottet vidare väsentligt att läraryrket ses mot bakgrund av verkligheten i skola och samhälle och i ett vidare perspektiv än den egna fördjupningen eller specialiseringen. Lärarens professionella kunskap kännetecknas framför allt av dennes kunskap om hur man skapar så goda villkor för inlärning som möjligt utifrån de enskilda elevernas skilda förutsättningar. Elevers olika möjlighet till förståelse för och svårigheter med ämnenas innehåll (teorier, principer, begrepp etc.) är således av lika stor betydelse för läraren att känna till som ämneskunskaperna i sig. Utbildningen måste därför ge såväl ett ämneskunnande som ett didaktiskt kunnande på ett integrerat sätt. Den blivande läraren måste dessutom utveckla sin personliga förmåga att stimulera elever till ett engagerat arbete i skolan.
Utskottet kan inte instämma i vad som enligt propositionen förefaller vara utbildningsministerns uppfattning, nämligen att ämneskunskaper skall ges en helt dominerande och överordnad roll över pedagogiskt-didaktiska kunskaper. Ett sådant synsätt saknar helt stöd i forskning eller i erfarenhet från genomförd lärarutbildning. Forskningen ger däremot starkt stöd åt grundskollärarutbildningen i den form som den nu bedrivs. I utbildningen varvas de praktisk-pedagogiska delarna med ämnesstudierna. Den tidiga och återkommande praktiken i grundskolan är en ovärderlig del i utbildningen. Härav följer att det enligt utskottets uppfattning är en stor fördel om den studerande påbörjar sin högskoleutbildning med avsikt att bli lärare.
Utskottet anser sammanfattningsvis att som utgångspunkt för grundskollärarutbildningen bör även i fortsättningen gälla att utbildningen skall utgöra en helhet med integration av ämneskunskaper, praktik, didaktik, metodik och pedagogik. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed tillstyrker utskottet motionerna 1991/92:Ub39 yrkandena 1--3, 1991/92:Ub45 yrkande 1, 1991/92:Ub225 yrkande 14 och 1991/92:Ub810 yrkande 5. Motion 1991/92:Ub527 i denna del bör avslås.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
1. beträffande skolpolitiska utgångspunkter för lärarutbildningen att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub39 yrkandena 1--3, 1991/92:Ub45 yrkande 1, 1991/92:Ub225 yrkande 14 och 1991/92:Ub810 yrkande 5 samt med avslag på motion 1991/92:Ub527 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Skolans värdemässiga grund (mom. 2)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Jan Björkman (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Utskottet utgår" och på s. 21 slutar med "skolan avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna att utbildningsministerns uttalande att skolan kräver lärare som har "förståelse för skolans värdemässiga grund i kristen etik och humanism" är anmärkningsvärt.
Utskottet utgår från att några ändringar inte skall göras i de värderingar som skall genomsyra skolans verksamhet jämfört med det som gäller i dag och som kommer till uttryck i nu gällande läroplan, Lgr 80. Där heter det att skolan aktivt och medvetet skall påverka och stimulera barn och ungdomar att vilja omfatta vår demokratis grundläggande värderingar och låta dessa komma till uttryck i praktisk, vardaglig handling. Att väcka respekt för sanning och rätt, för människans egenvärde, för människolivets okränkbarhet och därmed för rätten till personlig integritet är en huvuduppgift för skolan. Tankegångarna återkommer -- oförändrade, som utskottet har uppfattat det -- i de nya direktiven till läroplanskommittén (dir. 1991:117). Där står det att skolans verksamhet "bör liksom tidigare bygga på de etiska normer, såsom människolivets okränkbarhet, individens frihet, solidaritet med svaga och utsatta, respekt för den enskilda människans särart och integritet och allas lika värde". Denna värdemässiga grund är djupt förankrad i det svenska samhället och bör vara utgångspunkt för skola och lärarutbildning. Formuleringen "skolans värdemässiga grund i kristen etik" (kurs. här) innebär dock att man snävar in innebörden av demokratins grundläggande värderingar. Det kan dessutom med rätta leda till ifrågasättanden från individer och grupper med annan trosinriktning. I dagens pluralistiska samhälle skulle det vara olyckligt om det föreskrevs att man i lärarutbildningen skulle sätta en religiös övertygelse före en annan.
Utskottet anser att skolan och lärarutbildningen även i framtiden skall vara obunden i konfessionellt avseende, dvs. inte grundas på en speciell trosinriktning eller livsåskådning.
Vad utskottet anfört om skolans värdemässiga grund bör riksdagen med anledning av motion 1991/92:Ub51 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
2. beträffande skolans värdemässiga grund att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Ub51 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Krav på lärarutbildningen (mom.4)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Jan Björkman (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.25 börjar med "När det gäller" och på s.26 slutar med "i denna del" bort ha följande lydelse:
Det finns enligt utskottet anledning att i detta sammanhang erinra om riksdagens beslut hösten 1989 att kommunalisera lärartjänsterna (prop. 1989/90:41, bet.UbU9, rskr.58). Det framhölls då att lärarutbildningen är ett bland flera styrmedel för att uppnå en över hela landet likvärdig skola. En mycket splittrad struktur på lärarutbildning och i synnerhet det nya förslaget om "ämneslärarutbildning" kan som utskottet ser det inte uppfylla kravet att utgöra det styrmedel som avsågs i riksdagens beslut. Det är utskottets uppfattning att grundskollärarutbildningen även fortsättningsvis måste vara en del av den statliga styrningen av skolan. Detta uppnås genom den nuvarande grundskollärarutbildningen, som under hela utbildningen väver in moment som ger de blivande lärarna insikt i elevernas och skolans villkor och de krav som måste ställas för att uppnå en likvärdig skola.
Utskottet anser att lärarutbildningen även fortsättningsvis bör läggas upp så att den förbereder för en klart definierad yrkesroll. Ett likvärdigt innehåll och en någorlunda enhetlig studieorganisation är här en förutsättning för att utbildningens mål skall uppnås. Även när linjesystemet avskaffas bör lärarutbildningen ingå i ett studieorganisatoriskt mönster som i huvudsak liknar dagens. Självfallet bör en centralt beslutad utbildningsplan/examensordning ge utrymme för flexibilitet och lokala varianter. Utan att föregripa kommande beslut om en ny studieorganisation för högskolan vill utskottet redan i detta sammanhang framhålla att en sådan studieorganisation också bör ge grund för ett organ motsvarande dagens linjenämnd som planerar och utformar utbildningarna på respektive högskola. I detta organ bör förutom representanter för högskolan och studerande också finnas företrädare för avnämarna -- skolan och utbildningssamhället i vid mening.
Universitets- och högskoleämbetet UHÄ genomför för närvarande på regeringens uppdrag en utvärdering av grundskollärarutbildningen. Utbildningsministern anför själv att det är för tidigt att uttala sig om i vilken utsträckning högskoleenheterna lyckas nå de uppställda målen. UHÄ har vidare i tilläggsdirektiv fått i uppdrag att ge underlag för en bedömning av om lärarutbildningen i sin nuvarande form och med nuvarande centrala styrning är tillräckligt effektiv för styrning och utveckling av skolan. Enligt propositionen skall utvärderingen redovisas i september 1992. Utskottet finner det anmärkningsvärt att regeringen inte velat avvakta den pågående utvärderingen.
Vad regeringen nu föreslår om krav på lärarutbildningen, dess studieorganisation innefattande en ny ämneslärarutbildning med inriktning på undervisning i årskurserna 4--9 är, vad utskottet kunnat finna, varken grundat på forskning eller på önskemål bland studerande och lärarutbildare. Genom regeringens förslag förlorar lärarutbildningen helt de fördelar som varvning av teori och praktik under hela yrkesutbildningen innebär. Genom varvningen kan utbildningen tillgodogöras på ett mer fullödigt sätt. Det krävs ett stort mått av pedagogisk yrkesskicklighet hos varje lärare. Denna skicklighet kan inte nås under ett år, utan måste enligt utskottets uppfattning förvärvas genom varvade perioder av teori och praktik.
Enligt utskottets uppfattning ger den nuvarande utbildningen
av lärare för årskurserna 4--9 goda och relevanta
ämneskunskaper samtidigt som den ger de utbildade lärarna en
stor ämnesbredd. Nu kommer risken för att de blivande lärarna
skall behöva undervisa i ämnen för vilka de saknar utbildning
("kvacka") att öka avsevärt. Dessutom kommer mindre skolenheter
att få svårigheter att kunna erbjuda tjänster till lärare med
minskad bredd vad gäller antalet ämnen. Dessa praktiska
olägenheter med den föreslagna lärarutbildningen har inte
beaktats i propositionen.
Sammanfattningsvis anser utskottet att det förslag till utbildning av lärare för årskurserna 4--9 som regeringen nu lägger fram kommer att leda till en betydande försämring av kvaliteten på lärarutbildningen för dessa årskurser.
Med hänvisning till vad utskottet har anfört bör riksdagen avslå vad regeringen förordat om krav på lärarutbildningen och som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet har anfört härom. Därmed tillstyrker utskottet motionerna 1991/92:Ub39 yrkandena 5 och 6, 1991/92:Ub45 yrkandena 2 och 3 samt 1991/92:Ub51 yrkande 3. Motion 1991/92:Ub527 i denna del avstyrks.
dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
4. beträffande krav på lärarutbildningen att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub39 yrkande 5 i denna del, 1991/92:Ub45 yrkandena 2 och 3 och 1991/92:Ub51 yrkande 3 i denna del samt med avslag på proposition 1991/92:75 och motion 1991/92:Ub527 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 4. Tillgodoräknanderegler (mom.6)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Jan Björkman (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.27 börjar med "Utskottet har i" och slutar med "med hänvisning härtill" bort ha följande lydelse:
Samtidigt som utskottet vill slå fast att den nuvarande integrerade grundskollärarutbildningen skall vara den normala studiegången för utbildning till grundskollärare, även för undervisning med inriktning mot årskurserna 4--9, instämmer utskottet i motionärernas synpunkter när det gäller att förbättra möjligheterna för högskolestuderande som, efter det att de påbörjat högskolestudier med annan inriktning än läraryrket, önskar ändra sin studieinriktning för att utbilda sig till lärare. Vissa möjligheter finns redan. Utskottet har inget att erinra mot att större generositet bör kunna visas vid tillgodoräknandet av andra högskolestudier utan att strukturen i grundskollärarlinjen går förlorad. Riksdagen bör begära förslag av regeringen härom. Den av utskottet åsyftade ordningen får emellertid inte innebära att behörighet ges åt ettämneslärare eller lärare med alltför snäv utbildning.
Vad utskottet anfört om tillgodoräknanderegler bör riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub45 yrkande 7 och 1991/92:Ub51 yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
6. beträffande tillgodoräknanderegler att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub45 yrkande 7 och 1991/92:Ub51 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
5. Principer för lärarcertifikat (mom.8)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Jan Björkman (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.28 börjar med "Regeringen har i" och på s.29 slutar med "i denna del" bort ha följande lydelse:
Liksom motionärerna anser utskottet att det finns åtskilliga invändningar mot det av regeringen förordade systemet med lärarcertifikat. Som utskottet uppfattat förslaget innebär det att den studerande först efter en utbildning på 3,5--4,5 år samt ett års tjänstgöring får klarhet i om hon eller han skall kunna godkännas som lärare. Utskottet delar den uppfattning som framförts i en av motionerna att rekryteringen till läraryrket kan komma att försvåras genom en sådan ordning. Det kommer också, som utskottet ser det, att bli mycket svårt för rektor eller kollega på den gemensamma arbetsplatsen att göra en verklig bedömning och att fatta ett beslut som kan ha dramatiska konsekvenser för lärarkandidaten.
Men även av principiella skäl finns det anledning att avstyrka förslaget. Utskottet anser att det är naturligt att lägga ansvaret på den utbildande högskolan att svara för att de utexaminerade lärarna verkligen också är kompetenta och lämpliga för sin kommande yrkesroll som lärare. Om en lärarstuderande trots mycket stöd ändå inte bedöms klara de krav som yrkesrollen ställer, måste han eller hon avrådas så fort som möjligt från att fortsätta sin utbildning. Att avstå från att i uppenbara fall avråda från fortsatta studier är inhumant och kan leda till tragedier i en senare yrkesutövning.
Av de skäl som utskottet nu anfört bör riksdagen avvisa regeringens förslag om lärarcertifikat och med bifall till motionerna 1991/92:Ub39 yrkande 8, 1991/92:Ub45 yrkande 14 och 1991/92:Ub51 yrkande 7 och med avslag på motion 1991/92:Ub527 i denna del som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
8. beträffande principer för lärarcertifikat att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub39 yrkande 8, 1991/92:Ub45 yrkande 14 och 1991/92:Ub51 yrkande 7 och med avslag på proposition 1991/92:75 och motion 1991/92:Ub527 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Vidareutbildning av förskollärare och fritidspedagoger till grundskollärare (mom.11)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Jan Björkman (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.31 börjar med "Som framgår av" och slutar med "del till handlingarna" bort ha följande lydelse:
För de förskollärare och fritidspedagoger som önskar utbilda sig till grundskollärare med inriktning mot årskurserna 1--7 krävs i dag en utbildning som omfattar 100 poäng. Tillsammans med den redan genomgångna utbildningen innebär detta ett krav på sammanlagt fem års utbildning (200 poäng) för att bli behörig som grundskollärare.
Enligt utskottets uppfattning har förskollärare och fritidspedagoger en god utbildning. Det finns därför mycket goda skäl att underlätta för dem som önskar genomgå utbildning till grundskollärare genom att av dem kräva en kompletteringsutbildning som är mindre omfattande än för närvarande för att bli grundskollärare för årskurserna 1--7. Regeringen bör föranstalta om bestämmelser med denna innebörd. Den av utskottet nu föreslagna åtgärden tillmötesgår syftet med motionerna 1991/92:Ub22 och 1991/92:Ub429 om dimensioneringen av den ifrågavarande kompletteringsutbildningen.
Vad utskottet anfört om vidareutbildning av förskollärare och fritidspedagoger till grundskollärare bör riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub22 yrkande 2 och 1991/92:Ub45 yrkande 10 samt med anledning av proposition 1991/92:75 och motionerna 1991/92:Ub22 yrkande 3 och 1991/92:Ub429 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
11. beträffande vidareutbildning av förskollärare och fritidspedagoger till grundskollärare att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub22 yrkande 2 och 1991/92:Ub45 yrkande 10 samt med anledning av motionerna 1991/92:Ub22 yrkande 3 och 1991/92:Ub429 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
7. En ny allmän utbildningslinje om 40 poäng för utbildning av lärare med inriktning på årskurserna 4--9 (mom.12)
Under förutsättning av bifall till reservation 3
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Jan Björkman (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.32 börjar med "Utskottet tillstyrker förslaget" och slutar med "i denna del" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående anfört en rad skäl mot godkännande av regeringens förslag om att parallellt med den nuvarande grundskollärarutbildningen med inriktning mot årskurserna 4--9 införa en annan typ av lärarutbildning. Utskottet ser i denna åtgärd i praktiken ett återinförande av den gamla ämneslärarutbildningen. Det finns starka skäl att mycket bestämt avvisa detta förslag. Önskemålet att bredda rekryteringen till lärarutbildningen kan tillgodoses genom generösa dispensmöjligheter inom nuvarande grundskollärarutbildning.
Utskottet instämmer i vad motionärerna anför om att det förslag som regeringen nu lägger fram om lärarutbildning för årskurserna 4--9 riskerar att försämra kvaliteten på lärarutbildningen. Utskottet nöjer sig med att i detta sammanhang peka på problemet med att flera ämnen inte finns som självständiga ämnen på universiteten. Som exempel kan nämnas svenska och religionskunskap. Dessa ämnen ges endast inom den nuvarande samordnade lärarutbildningen.
Utskottet föreslår att riksdagen avslår regeringens förslag om en ny allmän utbildningslinje om 40 poäng för utbildning av lärare med inriktning på årskurserna 4--9. Därmed tillstyrks motionerna 1991/92:Ub39 yrkande 5 i denna del och yrkande 6, 1991/92:Ub45 yrkande 5 i denna del och 1991/92:Ub51 yrkande 3 i denna del.
dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
12. beträffande en ny allmän utbildningslinje om 40 poäng för utbildning av lärare med inriktning på årskurserna 4--9 att riksdagen bifaller motionerna 1991/92:Ub39 yrkande 5 i denna del och yrkande 6, 1991/92:Ub45 yrkande 5 i denna del samt 1991/92:Ub51 yrkande 3 i denna del och avslår proposition 1991/92:75,
8. Lärarförsörjning m.m. vid små skolor (mom.16)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Jan Björkman (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.34 börjar med "Mot bakgrund av" och slutar med "nu berörd del" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar de farhågor som uttrycks i motion 1991/92:Ub39 beträffande lärarsituationen framdeles vid mindre skolor i glesbygd, om det till följd av regeringens förslag om alternativ utbildning av lärare för årskurserna 4--9 examineras ett stort antal lärare med smal ämneskompetens. Det problem som kan uppstå är att många av dessa lärare tvingas att tjänstgöra vid flera skolor för att erhålla full tjänst. På sikt kan detta i sin tur innebära att det inte är möjligt att bedriva en komplett undervisning med behöriga lärare i glesbygder. Utskottet finner det även i detta sammanhang angeläget att betona vikten av att lärarna i grundskolan har en bred ämneskompetens. Detta var en av utgångspunkterna för den nuvarande grundskollärarutbildningen. Riksdagen bör begära att regeringen särskilt följer utvecklingen i nu berört hänseende vid mindre skolor och vidtar det åtgärder som den finner påkallade. Detta bör riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub39 yrkande 7 och med anledning av motion 1991/92:Ub54 i denna del som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
16. beträffande lärarförsörjning m.m. vid små skolor att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub39 yrkande 7 och med anledning av motion 1991/92:Ub54 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Påbyggnadslinje om 20 poäng för lärare för grundläggande utbildning av vuxna, m.m. (mom.21)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Jan Björkman (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.39 börjar med "Utskottet vill liksom" och slutar med "i motsvarande del" bort ha följande lydelse:
Mot bakgrund av vad regeringen föreslagit beträffande lärarutbildningar för vuxenutbildningens behov är det enligt utskottet angeläget att erinra om att möjligheterna till återkommande utbildning för vuxna är en viktig del av det svenska utbildningssamhället. Det är uppenbart att vuxenutbildningen i sina olika former arbetar under speciella förutsättningar, vilka ställer alldeles särskilda krav på vuxenutbildningen och på de lärare som skall arbeta där. Lärarna behöver vuxenpedagogisk kunskap och en utbildning som utvecklar deras förmåga att iaktta vad som händer i vuxnas studier och att låta sitt eget agerande påverkas av en systematisk reflexion över det man iakttar. De behöver också ordentliga kunskaper om de samhällsförhållanden som påverkar deras elevgrupper. Utbildningarnas kvalitet påverkas därför påtagligt av i vilken utsträckning lärarnas utbildning beaktar vuxenutbildningens egna förutsättningar. Det är enligt utskottets övertygelse nödvändigt att särskilt avpassade lärarutbildningar tillhandahålls för att värna möjigheterna till återkommande utbildning och hjälpa till att utveckla deras kvalitet.
Grundskollärarlinjens variant avseende utbildning av lärare för grundläggande vuxenutbildning finns inrättad vid högskolan för lärarutbildning i Stockholm (HLS) och vid universitetet i Linköping. Utskottet vill erinra om att det i Linköping byggts upp en särskild kompetens när det gäller vuxenutbildning och folkbildning. Där finns landets enda professur i vuxenpedagogik.
De skäl som regeringen anför för nedläggning av grundskollärarlinjens variant för utbildning av lärare för grundläggande vuxenutbildning --svag rekrytering och uppfattningen att den grundläggande vuxenutbildningen till största delen ställer samma krav som grundskolan -- kan utskottet inte godta. Rekryteringssituationen kan framför allt förklaras av bristande information om utbildningen, de nuvarande behörighetskraven och formerna för utbildningen.
Utskottet anser sålunda att den ifrågavarande varianten av grundskollärarlinjen inte bör avvecklas. I stället bör formerna för utbildningen ses över så att bl.a. möjligheter till decentraliserad utbildning, såväl ortsförlagd som distansutbildning, prövas. Utskottet anser samtidigt att det bör finnas ett visst utrymme för dem som genomgått "vanlig" grundskollärarutbildning och arbetat ett antal år att genom vuxenpedagogisk påbyggnad kunna bli behöriga som lärare i grundläggande vuxenutbildning. Exakt hur denna påbyggnadsutbildning skall utformas bör kunna anförtros åt den ansvariga lärarutbildningsenheten att bestämma. Utskottet är tveksamt till att enbart 20 poäng är tillräckligt.
För att tydliggöra grundvuxlärarens yrkesprofil bör utbildningen ges en egen examensbenämning.
Utskottet föreslår alltså att riksdagen avslår regeringens förslag att avveckla grundskollärarlinjens variant för utbildning av lärare för grundläggande utbildning av vuxna. Vidare bör riksdagen uttala sig om en översyn av den befintliga varianten i enlighet med vad som anförts av utskottet och i motion 1991/92:Ub45 samt vad likaså anförts om kompletterande vuxenpedagogisk utbildning i vissa fall. Riksdagen bör även ge regeringen till känna vad utskottet anfört om examensbenämning vid grundvuxlärarutbildning. Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna 1991/92:Ub34 yrkande 2 och 1991/92:Ub45 yrkandena 17, 20, 21 och 22 samt avstyrks motion 1991/92:Ub54 i denna del.
dels att moment 21 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
21. beträffande påbyggnadslinje om 20 poäng för lärare för grundläggande utbildning av vuxna, m.m. att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub34 yrkande 2 och 1991/92:Ub45 yrkandena 17, 20, 21 och 22 samt med avslag på proposition 1991/92:75 och motion 1991/92:Ub54 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om översyn av grundskollärarlinjens variant för utbildning av lärare för grundläggande utbildning av vuxna, om kompletterande utbildning för studerande med tidigare genomgången grundskollärarutbildning och om examensbenämning,
10. Åtgärder vad gäller den specialpedagogiska påbyggnadsutbildningen (mom.22)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Jan Björkman (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.41 börjar med "Utskottet anser att" och slutar med "del till handlingarna" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar regeringens uppfattning att det är angeläget att vidta sådana åtgärder att rekryteringen av speciallärare kan förbättras. Utöver vad som behandlas i propositionen vill utskottet ta upp problemet med lärarutbildare. Det är en otillfredsställande situation att tillgången på lärare för de nu aktuella lärarutbildningarna på lång sikt kan bli en begränsande faktor för utbildningen, speciellt om man vill permanenta en bättre spridning av utbildningen över landet. Det krävs därför insatser för att öka tillgången till lärarutbildare. Regeringen bör snarast låta göra en översyn av tillgång och behov och återkomma till riksdagen med förslag i frågan.
Mot bakgrund av rekryteringssituationen har utskottet förståelse för den av utbildningsministern planerade åtgärden vad gäller förkunskapskraven i teckenspråk. Emellertid bör gälla att studerande som antagits på dispens så tidigt som möjligt under utbildningen får möjlighet att komplettera sina kunskaper i teckenspråk. Utskottet vill stryka under att dispensen från kunskap i teckenspråk bara får utgöra en tillfällig åtgärd.
I vad gäller de behov av en särskild vuxenpedagogutbildning för bl.a. personal som arbetar med olika handikappgrupper inom t.ex. landstingens rehabiliteringsverksamhet instämmer utskottet i motionärernas begäran om utredning av behovet av lärare med sådan speciell inriktning.
Beträffande den av regeringen aviserade översynen av den specialpedagogiska påbyggnadsutbildningen med avsikt att samordna den utbildning som tar sikte på barn, med en komplicerad inlärningssituation, t.ex. på grund av dyslexi, med en utbildning som avser utvecklingsstörda barn bör den inte leda till att det utbildas färre lärare med specialkompetens för varje handikapp. Mot den bakgrunden bör översynen gälla hela frågan om den specialpedagogiska påbyggnadsutbildningens utformning i framtiden.
Vad utskottet nu anfört om åtgärder vad gäller den specialpedagogiska utbildningen bör riksdagen med bifall till förevarande motionsyrkanden och med anledning av proposition 1991/92:75 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 22 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
22. beträffande åtgärder vad gäller den specialpedagogiska påbyggnadsutbildningen att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub45 yrkandena 23--26, 1991/92:Ub54 i denna del, 1991/92:Ub431 och 1991/92:Ub539 och med anledning av proposition 1991/92:75 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Förlängning av förskollärar- och fritidspedagogutbildningen m.m. samt vad i propositionen anförts om barn- och ungdomspedagogiska utbildningar (mom.24)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Jan Björkman (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.42 börjar med "Utskottet anser att" och slutar med "del till handlingarna" bort ha följande lydelse:
Det finns enligt utskottet anledning att erinra om förskolans och fritidshemmens stora betydelse för barns och ungdomars uppväxtvillkor. Förskolan svarar för barns introduktion till ett livslångt lärande. I allt högre grad arbetar man nu i olika samverkansformer lokalt mellan grundskolan/förskolan och grundskolan/fritidshem. Under senare tid har målen för både fritidshem och förskola preciserats och fastställts av riksdagen. Förskolan och fritidshemmen är nu mer än någonsin en del av det nationella utbildningssystemet.
Sedan 20 år har de barnpedagogiska utbildningarna omfattat 100 poäng. Alla nya krav på utbildningarna har fått rymmas utan att utbildningstiden utökats. Sverige har en relativt sett kort utbildning för ifrågavarande yrken. Dimensioneringen av utbildningen har under en tid varit mycket hög.
Mot bakgrund av de nya och allt större kraven som ställts på förskole- och fritidshemsverksamheten och den nuvarande höga dimensioneringen av utbildningen anser utskottet att såväl längden som dimensioneringen av den nuvarande förskollärar- och fritidspedagogutbildningen behöver ses över. Detta bör riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub30, 1991/92:Ub45 yrkande 13 och 1991/92:Ub405 samt med anledning av proposition 1991/92:75 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 24 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
24. beträffande förlängning av förskollärar- och fritidspedagogutbildningen m.m. samt vad i propositionen anförts om barn- och ungdomspedagogiska utbildningar att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub30, 1991/92:Ub45 yrkande 13 och 1991/92:Ub405 samt med anledning av proposition 1991/92:75 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Rektorsutbildning (mom.29)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Jan Björkman (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.47 börjar med "Utskottet har inget" och på s.48 slutar med "i denna del" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar regeringens uppfattning att det finns ett statligt ansvar att förvissa sig om att rektorer får en grundläggande utbildning i sådant som rör de nationella målen för och den nationella styrningen av skolan. Särskilt viktigt är detta nu när det blir allt vanligare att kommunerna utser också andra än personer med erfarenhet från skolan till rektor eller till motsvarande befattning. Med hänvisning till rektorsutbildningen som ett viktigt nationellt styrinstrument över skolan anser utskottet i likhet med motionärerna att den statliga rektorsutbildningen bör vara obligatorisk och omfatta alla skolledare.
Utöver denna utbildning är det ett ansvar för kommunerna själva att se till att rektorerna får den utbildning som behövs för rektor i rollen som kommunal chefstjänsteman.
Vad utskottet nu anfört om rektorsutbildning bör riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub45 yrkande 27, med anledning av proposition 1991/92:75 och med avslag på motionerna 1991/92:Ub51 yrkande 9 och 1991/92:Ub54 i denna del som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 29 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
29. beträffande rektorsutbildning att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub45 yrkande 27, med anledning av proposition 1991/92:75 och med avslag på motionerna 1991/92:Ub51 yrkande 9 och 1991/92:Ub54 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Forskning med anknytning till lärarutbildningen, m.m. (mom.31)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Jan Björkman (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.49 börjar med "Utskottet anser liksom" och slutar med "båda förevarande motionsyrkandena" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar liksom motionärerna att lärarutbildningen är ett stort och betydelsefullt område inom högskolan. I likhet med vad som gäller för andra yrkesutbildningar, t.ex. utbildningar till läkare, ingenjörer, agronomer och jurister, finns behov av forskning i anslutning till lärarutbildningen. Mot bakgrund av lärarutbildningens stora betydelse för samhället föreligger det enligt utskottets uppfattning goda skäl att förstärka sådan forskning som har anknytning till lärarutbildningen. Riksdagen bör nu begära att denna fråga ägnas särskild uppmärksamhet i samband med arbetet på den forskningspolitiska propositionen som skall föreläggas riksdagen våren 1993.
Beträffande det i promemorian Fria universitet och högskolor (Ds 1992:1) framlagda förslaget att det för alla lärartjänster inom högskolan, utom det konstnärliga området, skall krävas doktorsexamen instämmer utskottet i vad motionärerna anfört om högskolornas för lärarutbildning möjligheter att i framtiden ha lärare med annan utbildningsbakgrund än avlagd doktorsexamen.
Riksdagen föreslås som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet nu anfört om forskning med anknytning till lärarutbildningen och om högskolelärare inom lärarutbildningen. Utskottet tillstyrker därmed motion 1991/92:Ub45 yrkandena 29 och 30.
dels att moment 31 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
31. beträffande forskning med anknytning till lärarutbildningen, m.m. att riksdagen med bifall till motion 1991/92:45 yrkandena 29 och 30 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Högskolan för lärarutbildning i Stockholm (mom.32)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Jan Björkman (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.50 börjar med "Utskottet har inget" och slutar med "läggs till handlingarna" bort ha följande lydelse:
Som framgår av utskottets redovisning ovan har frågan om lokalisering av HLS varit aktuell under lång tid. Utbildningen vid HLS ryms för närvarande i många olika lokaler, och det är enligt utskottets uppfattning nu nödvändigt att ett beslut om den framtida förläggningen kan fattas så snart som möjligt.
Vad utbildningsministern i propositionen anför om det fortsatta planeringsarbetet innebär dels en uppenbar risk för en mycket utdragen behandling av ärendet, dels att regeringen helt bortser från de lokaliseringspolitiska aspekterna.
Utbildningsministern förordar som alternativt område för lokalisering ett av de känsligaste områdena i Stockholm, ett område av riksintresse när det gäller natur- och kulturvård och ett av de mest attraktiva områdena för eventuell exploatering. Enligt utskottet finns det anledning att förmoda att den fortsatta planeringen av hur Brunnsvikenområdet skall användas kommer att bli komplicerad. Slutliga beslut om utnyttjande av mark etc. kommer att dröja länge.
Lokaliseringspolitiskt innebär en placering av HLS på det redan högexploaterade Frescatiområdet en förstärkning av den inomreginala obalansen både vad gäller tillgång till högskoleutbildning och investeringar i allmänhet. En lokalisering till Södertälje skulle väsentligt bidra till en bättre balans inom länet, inte minst ur skolans synvinkel. Utskottet vill erinra om att man i kommunerna i den södra länsdelen har den högsta andelen outbildade lärare och att det där är en betydligt mindre andel ungdomar som söker sig till lärarutbildningen.
Utskottet har erfarit att det i Södertälje finns god beredskap att omedelbart efter ett besked från riksdagen sätta i gång arbete med att få fram bra och ändamålsenliga lokaler i campusmiljö.
Med hänvisning till vad utskottet anfört och till de motiveringar härutöver som redovisas i motionerna anser utskottet att riksdagen med anledning av proposition 1991/92:75 och motion 1990/91:Ub719 yrkande 2 och med bifall till övriga förevarande motionsyrkanden bör uttala sig för att HLS placeras i Södertälje.
dels att moment 32 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
32. beträffande högskolan för lärarutbildning i Stockholm
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Ub650, 1990/91:Ub719 yrkande 3, 1991/92:Ub20, 1991/92:Ub41, 1991/92:Ub45 yrkande 28 och 1991/92:Ub51 yrkande 12 samt med anledning av proposition 1991/92:75 och motion 1990/91:Ub719 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Planeringsramar för grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 1--7 (mom.36)
Under förutsättning av bifall till reservation 9
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Jan Björkman (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 55 börjar med "Utskottet har" och slutar med "och 19" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att utbildning av lärare för grundläggande vuxenutbildning även i fortsättningen bör anordnas inom ramen för en särskild variant av grundskollärarlinjen. Denna bör vara förlagd till universitetet i Linköping, som genom Vuxenutbildarcentrum, folkhögskollärarlinjen och professuren i vuxenpedagogik har särskilt goda förutsättningar för sådan utbildning. Planeringsramen bör fastställas till 24 platser. Vad utskottet här anfört bör riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub45 yrkande 18 och med anledning av motion 1991/92:Ub45 yrkande 19 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 36 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
36. beträffande planeringsramar för grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 1--7 att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub45 yrkande 18, med anledning av proposition 1991/92:75 och motion 1991/92:Ub45 yrkande 19 och med avslag på motionerna 1991/92:Ub17 yrkande 2, 1991/92:Ub24 yrkande 2, 1991/92:Ub29, 1991/92:Ub33 och 1991/92:Ub36 yrkande 2 dels fastställer planeringsramar i enlighet med vad som förordats i propositionen, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om utbildning av lärare för grundläggande vuxenutbildning,
16. Planeringsramar för grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 4--9 (mom.37)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Jan Björkman (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 57 börjar med "Utskottet ställer" och slutar med "proposition 1991/92:75" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen som framförs i motion 1991/92:Ub45 att ökningen av utbildningen av lärare för grundskolans årskurser 4--9 bör ske genom utökning av planeringsramen för grundskollärarlinjen. Den fördelning av 540 nytillkommande platser som föreslås i motionen är enligt utskottets mening väl avvägd. I förslaget ingår inrättande av utbildningen vid högskolan i Luleå, vilket enligt utskottets mening är angeläget med hänsyn till lärarförsörjningen i övre Norrland och lämpligt med hänsyn till befintlig kompetens vid högskolan i Luleå.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub45 yrkande 6, 1991/92:Ub51 yrkande 13 och 1991/92:Ub437 yrkande 3 i denna del, med anledning av proposition 1991/92:75 och motionerna 1991/92:Ub19 yrkande 1, 1991/92:Ub21 yrkande 1, 1991/92:Ub25 yrkande 1 och 1991/92:Ub51 yrkandena 11 och 14, båda i denna del, samt med avslag på motionerna 1991/92:Ub14 yrkandena 1 och 2, 1991/92:Ub17 yrkande 1, 1991/92:Ub22 yrkande 1, 1991/92:Ub24 yrkande 1, 1991/92:Ub36 yrkande 1, 1991/92:Ub40 i denna del samt 1991/92:Ub408 fastställer planeringsramar för budgetåret 1992/93 i enlighet med vad utskottet förordat.
dels att moment 37 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
37. beträffande planeringsramar för grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 4--9 att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub45 yrkande 6, 1991/92:Ub51 yrkande 13 och 1991/92:Ub437 yrkande 3 i denna del, med anledning av proposition 1991/92:75 och motionerna 1991/92:Ub19 yrkande 1, 1991/92:Ub21 yrkande 1, 1991/92:Ub25 yrkande 1 och 1991/92:Ub51 yrkandena 11 och 14, båda i denna del, samt med avslag på motionerna 1991/92:Ub14 yrkandena 1 och 2, 1991/92:Ub17 yrkande 1, 1991/92:Ub22 yrkande 1, 1991/92:Ub24 yrkande 1, 1991/92:Ub36 yrkande 1, 1991/92:Ub40 i denna del och 1991/92:Ub408 fastställer planeringsramar för budgetåret 1992/93 i enlighet med vad utskottet förordat,
17. Planeringsramar för praktisk-pedagogisk utbildning 40 poäng för lärare för årskurserna 4--9 (mom.39)
Under förutsättning av bifall till reservation 16
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Jan Björkman (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 58 börjar med "Som i det" och på s. 59 slutar med "vad utskottet förordat" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående tillstyrkt en utökning av planeringsramen för grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 4--9 med 540 platser. Av dessa avser 60 platser högskolan i Luleå. Det finns därför inte anledning att fastställa någon planeringsram för praktisk-pedagogisk utbildning 40 poäng för lärare för dessa årskurser. Riksdagen bör således med bifall till motion 1991/92:Ub45 yrkande 5 i denna del och med anledning av motion 1991/92:Ub51 yrkande 11 i denna del avslå förslaget i proposition 1991/92:75 till planeringsramar för praktisk-pedagogisk utbildning 40 poäng för lärare för grundskolans årskurser 4--9. Likaså bör riksdagen avslå motion 1991/92:Ub40 i denna del.
dels att moment 39 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
39. beträffande planeringsramar för praktisk-pedagogisk utbildning 40 poäng för lärare för årskurserna 4--9 att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub45 yrkande 5 i denna del och med anledning av motion 1991/92:Ub51 yrkande 11 i denna del avslår proposition 1991/92:75 och motion 1991/92:Ub40 i denna del,
18. Användningen av medel för särskilda åtgärder för att förbättra lärartillgången (mom.49)
Lena Hjelm-Wallén, Bengt Silfverstrand, Ingvar Johnsson, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson och Jan Björkman (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 64 börjar med "I den" och slutar med "avslå yrkandet" bort ha följande lydelse:
I den akuta bristsituationen och med den osäkerhet som råder om lärarbehovet på längre sikt är det enligt utskottets mening värdefullt att regeringen disponerar ett betydande utrymme för särskilda åtgärder av tillfällig karaktär. Det ligger i sakens natur att riksdagen inte skall låsa användningen till viss utbildning av viss omfattning eller vid viss högskoleenhet. Motionerna 1991/92:Ub19 yrkande 2, 1991/92:Ub25 yrkande 2, 1991/92:Ub27 i denna del samt 1991/92:Ub51 yrkande 15 bör därför avslås av riksdagen. Det är enligt utskottets mening synnerligen angeläget att utbildning av oexaminerade lärare kan fortsätta inom ramen för särskilda åtgärder och i den omfattning att det tillgodoser ett behov och det finns rekryteringsunderlag. Detta bör riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub45 yrkande 12 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 49 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
49. beträffande användningen av medel för särskilda åtgärder för att förbättra lärartillgången att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub45 yrkande 12 och med avslag på motionerna 1991/92:Ub19 yrkande 2, 1991/92:Ub25 yrkande 2, 1991/92:Ub27 i denna del, 1991/92:Ub50 i denna del och 1991/92:Ub51 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Forskning med anknytning till lärarutbildningen, m.m. (mom.31)
Margitta Edgren (fp) och Larz Johansson (c) anför:
Folkpartiet liberalerna och centern har haft invändningar vid tidigare diskussioner om kravet på att alla lärare i högskolan skall ha doktorsexamen.
Utöver de konstnärliga utbildningarna anser vi att kravet på doktorsexamen för alla lärare i högskolan inte bör gälla för delar av vårdutbildningarna och lärarutbildningarna. De nämnda utbildningarna har i sin kärna också praktiska kunskaper/beprövad erfarenhet, kunskaper som inte nås i traditionell forskarutbildning och som inte kan mätas i en doktorsexamen.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Björn Samuelson (v) anför:
Utbildningspolitiken utgör för Vänsterpartiet en del av en samlad politik för rättvis fördelning. Denna politik bygger på en ekologiskt riktig tillväxt, och en grundpelare för en sådan tillväxt är ett ökat tillgängligt bildningskapital. Skolan skall lära eleverna att se samband och ge dem förmåga att analysera så att de kan förstå och förändra samhället. Detta är kunskaper som är nödvändiga i en demokrati stadd i utveckling mot rättvisa och jämlikhet och som vida överskrider torftigheten i den "enda kunskap" som enbart definieras utifrån snäva ämnesgränser. Vänsterpartiet delar inte, bl.a. mot denna bakgrund, flera av de skolpolitiska utgångspunkter som presenteras i propositionen som skäl för förändringar.
Regeringen föregriper bl.a. läroplanskommitténs arbete genom att referera dess direktiv som om konsekvenserna av dem för läroplanen redan vore riksdagens beslut. Detta gäller t.ex. uppdelningen av natur- och samhällsorienterande ämnen. Jag menar att den politiska beslutsprocessen måste få ha sin gång.
I propositionen talas det inte om att olika hem har olika materiella förutsättningar för att klara uppgiften att fostra och ge barnen omvårdnad. Dessa förutsättningar ökar inte av en ekonomisk politik som ökar klyftorna i samhället, och självfallet kommer dessa förhållanden att påverka skolans möjligheter att ta sitt ansvar för kunskapsförmedling, fostran och omvårdnad.
Med det anförda instämmer jag i reservation 1.
Beträffande lärarutbildningen och skolans värdemässiga grund anser jag att ingen skall på grund av trosuppfattning eller religiös åskådning förhindras att utbilda sig till eller vara verksam som lärare i den svenska skolan. Detta har jag särskilt behandlat i motion 1991/92:Ub51. Socialdemokraternas reservation 2 ansluter sig till yrkande 1 i motionen, varför jag instämmer i reservationen.
När det gäller profilering och specialisering vill jag understryka att pedagogisk och innehållslig variation inte främst bör känneteckna olika skolor utan finnas inom skolor och inom skolklasser för att undervisningen på ett individualiserat sätt skall anpassas till elevers skiftande erfarenheter, förutsättningar och intressen. Det bör vara lärare och elever som tillsammans väljer arbetssätt och innehåll inom läroplanens ramar. Att göra profilering eller specialisering till en isolerad fråga om olikhet mellan skolor i stället för variation inom skola och skolklass riskerar att utarma skolornas och lärarnas ansvar för innehållslig och pedagogisk variation.
Eftersom läraryrket kräver särskild kompetens är det enligt min mening av vikt att lärarutbildningen är sammanhållen och utformad i enlighet med läraryrkets krav. Detta kom till uttryck bl.a. genom riksdagens beslut om den s.k. kommunaliseringen. Där betonades och förstärktes kraven på formell behörighet för läraryrket. Jag vill också erinra om att riksdagen i samband med frågan om den framtida studieorganisationen i högskolan uttalat vikten av sammanhållen utbildning för yrkesgrupper som lärare, läkare, psykologer m.fl.
Med det anförda instämmer jag i reservation 3.
I propositionen anförs det att det bör ankomma på regeringen att fastställa målen för respektive lärarexamen. Av vad jag redan sagt framgår att riksdagen ännu inte tagit ställning till en ny läroplan för grundskolan. Ej heller har frågan om gymnasieskolans framtida inriktning behandlats. Jag vill också peka på den omfattande diskussion som föregick UHÄ:s fastställande av central studieplan för lärarutbildningen.
Mot denna bakgrund anser jag att riksdagen bör få avgöra frågan om examensbeskrivningarna.
Beträffande generösare tillgodoräknanderegler instämmer jag i reservation 4.
Lärarutbildningen omfattar praktik som skall bedömas. Att ha ytterligare en bedömning ett år efter genomgången utbildning anser jag oskäligt. Genom den av regeringen föreslagna ordningen med lärarcertifikat hotas rättstryggheten, eftersom det finns risk för att lämplighetsprövningen kan komma att gälla helt andra saker än lärarskicklighet. I de fall en studerande kan anses olämplig för läraryrket bör detta kunna uppdagas och åtgärder vidtas, innan examen avläggs. Anställning som lärare skall vila på avlagd examen och inget annat.
Med det anförda instämmer jag i reservation 5.
När det gäller frågan om lärarutbildningarnas innehåll vill jag upprepa Vänsterpartiets tidigare förslag om en förlängning med 20 poäng av utbildningen för lärare i årskurserna 1--7. Detta skulle bl.a. ge dessa lärare full behörighet i engelska.
I fråga om vidareutbildning av förskollärare och fritidspedagoger till grundskollärare instämmer jag i reservation 6.
Den av regeringen förslagna nya grundskollärarutbildningen för årskurserna 4--9 kan snarast jämföras med tidigare ämneslärarutbildning. Av propositionen framgår inte den definition som måste göras vad gäller universitetsämnens överensstämmelse med respektive skolämnen. I vår motion 1991/92:Ub51 ges exempel på denna problematik. Jag hänvisar till motiveringen i den. Den nya alternativa utbildningen torde inte öka rekryteringen till läraryrket. Jag har redan framhållit och vill än en gång understryka vikten av att utbildningen skall vara sammanhållen och utformad enligt läraryrkets krav.
Med det anförda instämmer jag i reservation 7.
Det skulle vara av värde att eleverna i skolan får möta lärare med invandrarbakgrund även i andra ämnen än hemspråk. Jag instämmer i vad som anförs i motion 1991/92:Ub45 yrkande 11 om att det är angeläget att försöka fånga upp alla de hemspråkslärare som gjort betydelsefulla insatser i den svenska skolan och erbjuda dem vidareutbildning till en fullständig grundskollärarkompetens. De medel som avsatts för särskilda åtgärder bör bl.a. användas för detta. Saken är så viktig att riksdagen borde ge regeringen detta som sin mening till känna.
Jag instämmer också i reservation 8 om svårigheterna för lärarförsörjningen vid små skolor till följd av regeringens förslag om ny grundskollärarutbildning.
Jag instämmer vidare i reservation 9 när det gäller regeringens förslag att avveckla grundskollärarlinjens variant för utbildning av lärare för grundläggande utbildning för vuxna samt i vad reservanterna anför om viss översyn av innehåll och former för den utbildningen.
Även beträffande åtgärder vad gäller den specialpedagogiska påbyggnadsutbildningen är jag överens med reservanterna i reservation 10.
Beträffande förlängning av förskollärar- och fritidspedagogutbildningen instämmer jag i reservation 11.
Enligt min uppfattning finns ingen genomtänkt modell i den konstruktion av lärarfortbildningen som regeringen skisserar. Jag hävdar att samstämmigheten mellan de övergripande politiska besluten i riksdagen och fortbildningens huvudsakliga inriktning måste ökas. Denna princip borde gälla för en modell som enligt motion 1991/92:Ub51 dels garanterar kontinuiteten i fortbildningsverksamheten som går via högskolan, dels starkt bidrar till utvecklingen av en likvärdig skola.
När det gäller rektorsutbildningen har jag svårt att inse varför staten skall bekosta en chefsutbildning efter det att rektorerna (kommunala chefer) anställts av kommunen. En helt annan sak är ju att erbjuda utbildning inför rektorskarriären att genomgås, innan man anställs. I de fall när rektorer behöver fortbildning torde denna kunna ges via fristående kurser eller kursmoment vid olika högskolor. Även skolverket bör kunna erbjuda viss fortbildning. Vad jag anfört här bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Jag instämmer i reservation 13 beträffande forskning med anknytning till lärarutbildningen och det betänkliga i ett generellt krav på doktorsexamen för högskolelärare.
Vänsterpartiet anser att HLS bör lokaliseras till Södertälje. Med hänvisning härtill instämmer jag i reservation 14.
Liksom Socialdemokraterna anser jag att varianten för grundvuxlärare inom grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 1--7 bör bibehållas och att planeringsram för denna med 24 platser vid universitetet i Linköping bör fastställas av riksdagen. Jag instämmer därför i reservation 15.
Jag anser att grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 4--9 bör inrättas vid högskolorna i Sundsvall--Härnösand och Luleå nästa budgetår. Dessutom bör platsantalet på denna linje vid högskolan i Karlstad utökas med 60 platser. Medel för detta finns inom ramen för anslaget till regeringens disposition för särskilda åtgärder.
Vid högskolan i Gävle--Sandviken bör nästa budgetår kursplaner utarbetas med användning av medel för särskilda åtgärder, så att grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 4--9 kan starta där påföljande år, alltså budgetåret 1993/94.
När det gäller planeringsramar för praktisk-pedagogisk utbildning 40 poäng för lärare för årskurserna 4--9 anser jag liksom Socialdemokraterna att regeringens förslag bör avslås. Utbildningen bör alltså inte inrättas. De medel som beräknats för denna bör i stället användas för ökad dimensionering av den reguljära lärarutbildningen -- bl.a. genom inrättande av grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 4--9 vid högskolan i Luleå och utökning av planeringsramen vid högskolan i Karlstad -- samt för kompletterande utbildning, så att ytterligare i dag ej behöriga studerande görs behöriga. Detta bör riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub51 yrkande 11 i denna del som sin mening ge regeringen till känna.
Medlen för särskilda åtgärder för att förbättra lärartillgången bör enligt min mening förutom till kursutveckling vid högskolan i Gävle--Sandviken användas bl.a. för att inrätta fler platser vid högskolan i Karlstad i reguljär utbildning av grundskollärare för såväl årskurserna 1--7 som 4--9.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under momenten 5, 10, 15, 26, 29, 37, 38, 39 och 49 borde ha hemställt:
5. beträffande examensbeskrivningar och examinationsrätt att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub51 yrkande 6 och med avslag på motion 1991/92:Ub14 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts ovan,
10. beträffande förlängning av grundskollärarutbildningen med inriktning mot årskurserna 1--7 att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub51 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts ovan,
15. beträffande vidareutbildning av hemspråkslärare till grundskollärare att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub45 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts ovan,
26. beträffande fortbildning av lärare att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub51 yrkande 8 och med anledning av proposition 1991/92:75 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts ovan,
29. beträffande rektorsutbildning att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub51 yrkande 9 och med avslag på proposition 1991/92:75 samt motionerna 1991/92:Ub45 yrkande 27 och 1991/92:Ub54 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts ovan,
37. beträffande planeringsramar för grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 4--9 att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub17 yrkande 1, 1991/92:Ub19 yrkande 1, 1991/92:Ub21 yrkande 1, 1991/92:Ub25 yrkande 1 och 1991/92:Ub51 yrkandena 11 i denna del samt 13 och 14 i denna del, med anledning av proposition 1991/92:75 och motionerna 1991/92:Ub24 yrkande 1, 1991/92:Ub36 yrkande 1, 1991/92:Ub40 i denna del, 1991/92:Ub45 yrkande 6, 1991/92:Ub408 och med avslag på motionerna 1991/92:Ub14 yrkandena 1 och 2, 1991/92:Ub22 yrkande 1 och 1991/92:Ub437 yrkande 3 i denna del fastställer planeringsramar för budgetåret 1992/93 i enlighet med vad som ovan anförts,
38. beträffande inrättande av grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 4--9 vid högskolan i Gävle--Sandviken budgetåret 1993/94 att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub27 och 1991/92:Ub50, båda i denna del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
39. beträffande planeringsramar för praktisk-pedagogisk utbildning 40 poäng för lärare för årskurserna 4--9 att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub51 yrkande 11 i denna del och med anledning av motion 1991/92:Ub45 yrkande 5 i denna del dels avslår proposition 1991/92:75 och motion 1991/92:Ub40 i denna del, dels som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts om användningen av de medel som beräknats för den i detta moment avsedda utbildningen,
49. beträffande användningen av medel för särskilda åtgärder för att förbättra lärartillgången att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Ub19 yrkande 2, 1991/92:Ub25 yrkande 2, 1991/92:Ub27 i denna del, 1991/92:Ub50 i denna del och 1991/92:Ub51 yrkande 15 och med avslag på motion 1991/92:Ub45 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionerna 3 Motionerna 4 Utskottet 15 Inledning 15 Den nuvarande lärarutbildningen 15 Skolpolitiska utgångspunkter för lärarutbildningen 16 Krav på lärarutbildning samt krav för att utöva läraryrket 21 Principer för lärarcertifikat 28 Grundskollärarutbildning 29 Grundskollärarutbildning med inriktning mot årskurserna 1--7 29 Ny grundskollärarutbildning med inriktning mot årskurserna 4--9 31 Gymnasielärarutbildning 34 Lärarutbildning för grundläggande vuxenutbildning 38 Specialpedagogisk påbyggnadsutbildning 39 Studie- och yrkesorientering (syo) 41 Barn- och ungdomspedagogiska utbildningar 42 Folkhögskollärarutbildningen 43 Fortbildning av lärare 44 Rektorsutbildning 47 Forskning och forskningsanknytning 48 Högskolan för lärarutbildning i Stockholm 49 Anslag och planeringsramar 51 Fortbildning 51 Utbildning för undervisningsyrken 52 Lantmäteriutbildning m.m. 65 Hemställan 66 Reservationer 72 1. Skolpolitiska utgångspunkter för lärarutbildningen (mom.1) 72 2. Skolans värdemässiga grund (mom. 2) 74 3. Krav på lärarutbildningen (mom.4) 75 4. Tillgodoräknanderegler (mom.6) 77 5. Principer för lärarcertifikat (mom.8) 77 6. Vidareutbildning av förskollärare och fritidspedagoger till grundskollärare (mom.11) 78 7. En ny allmän utbildningslinje om 40 poäng för utbildning av lärare med inriktning på årskurserna 4--9 (mom.12) 79 8. Lärarförsörjning m.m. vid små skolor (mom.16) 80 9. Påbyggnadslinje om 20 poäng för lärare för grundläggande utbildning av vuxna, m.m. (mom.21) 80 10. Åtgärder vad gäller den specialpedagogiska påbyggnadsutbildningen (mom.22) 82 11. Förlängning av förskollärar- och fritidspedagogutbildningen m.m. samt vad i propositionen anförts om barn- och ungdomspedagogiska utbildningar (mom.24) 83 12. Rektorsutbildning (mom.29) 84 13. Forskning med anknytning till lärarutbildningen, m.m. (mom.31) 85 14. Högskolan för lärarutbildning i Stockholm (mom.32) 85 15. Planeringsramar för grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 1--7 (mom.36) 87 16. Planeringsramar för grundskollärarlinjens inriktning mot årskurserna 4--9 (mom.37) 87 17. Planeringsramar för praktisk-pedagogisk utbildning 40 poäng för lärare för årskurserna 4--9 (mom.39) 88 18. Användningen av medel för särskilda åtgärder för att förbättra lärartillgången (mom.49) 89 Särskilt yttrande 90 Meningsyttring av suppleant 90