Lärare och elever

Lärare och elever

Fru talman! Jag tror att vi alla kan komma ihåg lärare som har betytt särskilt mycket för oss, sådana som har inspirerat och drivit på, som har varit duktiga på sina lektioner och föreläsningar och som ställt tydliga krav på oss som elever. Jag tror att vi också kan komma ihåg det omvända emellanåt. Jag tycker att det här visar hur viktiga lärare verkligen är för vårt lärande.

En av skolans stora utmaningar tycker jag, fru talman, är just att återupprätta lärarnas roll och status i samhället. Tyvärr är det många lärare i dag som inte fullt ut kan göra sitt viktiga arbete, därför att det brister i ordning och studiero eller för att man har en kunskapssyn som gör att man ses som coach snarare än lärare eller för att styrdokument kan upplevas som otydliga eller flummiga.

Oroande är också att så många som var tredje lärarstudent hoppar av under utbildningens gång och att ytterligare var femte lärarstudent hoppar av tidigt i yrket under något av de första åren.

Det här måste vi naturligtvis vända på om vi ska få ordning på skolan och Sverige. Det gör vi med åtgärder som ökad studiero och en annan kunskapssyn med fokus på faktakunskap och en stärkt lärarroll. Det gör vi med högre krav för att komma in på en lärarutbildning och också högre krav under utbildningens gång. Det gör vi med fristående lärarutbildare och med bättre kompletterande pedagogisk utbildning för dem som senare i livet vill byta karriär till det viktiga lärarjobbet.

Fru talman! En andra stor utmaning vi har i Sverige är bristande kunskaper i svenska. En sak som lett till detta är att vi den senaste tiden under loppet av några år kunnat se att andelen elever som kommit senare och inte går alla skolår i Sverige har dubblerats. Jag tror att de flesta kan förstå att om man till exempel kommer i mellanstadiet och har tappat ett antal skolår är det inte fullt ut enkelt att senare klara skolans krav och förväntningar.

En sak som gör mig särskilt oroad är alla de barn som växer upp i Sverige utan ordentliga kunskaper i svenska. Vi pratar för att vara tydliga inte om perfekt svenska utan om begriplig svenska. Man kan redan på barnavårdscentralen, BVC, se att det finns barn som inte har ett tillräckligt ordförråd för att senare kunna klara skolan eller de krav som finns i livet.

Det är väldigt allvarligt. Ger man inte de här barnen rätt förutsättningar nu är risken att de senare slås ut. Här tycker jag att regeringen har varit alldeles för slapphänt. Det läggs fram förslag som förskola till fler. Men det bygger på frivillighet och uppmuntran.

Jag tror att den socialdemokratiska linjen om frivillighet kommer att leda till fortsatt utslagning av barn. Det vi tvärtom behöver göra är obligatorium när det gäller språkinlärning. Det ska vara ett tvång som ändå innebär att ge barn rätt förutsättningar för att kunna klara både skolan och livet.

En tredje utmaning handlar om att vi behöver höja kunskapsresultaten generellt. Det finns otroligt många barn som skulle kunna komma mycket längre i livet. För en del kan det handla om att de kommer över ribban för godkänt medan det för andra handlar om att lära sig väldigt mycket mer i svenska eller matematik och nå mycket längre.

Redan för åtta år sedan lovade Magdalena Andersson att hon skulle se till att halvera andelen underkända elever i den svenska skolan. Samtidigt sa hon att antalet skjutningar skulle halveras och att Sverige skulle få Europas lägsta arbetslöshet.

Betyget är på något sätt alldeles tydligt underkänt i detta. Det är rekord i skjutningar. Vi har en arbetslöshet som är en av Europas högsta, och ungefär lika många slås ut.

Man kan göra retoriska poänger av detta och tala om betygssystem kopplat till statsministern. Men det jag tycker är riktigt illa i detta är att bakom Socialdemokraternas skolmisslyckande finns tusentals barn som har slagits ut och fortsätter att slås ut i skolan. Det finns vuxna som inte går till jobbet och människor som bokstavligen skjuts ihjäl i Sverige i dag.

Det om något är ett skäl för att vi måste byta bland annat utbildningspolitik i det här landet för att kunna ge tusentals barn varje år helt andra, nya och positiva livschanser och möjligheter i livet.

Självklart måste man göra flera saker för att nå dithän. Kurs- och läroplaner ändras i höst. Jag tror inte att det är tillräckligt. Vi behöver ett helt annat fokus på kunskap, lärande, faktakunskap och tidig inlärning.

Moderaterna föreslår längre skoldagar och att man redan i lågstadiet ska ha mer undervisning i ämnen som matematik och svenska så att vi går i takt med jämförbara länder. Vi behöver ha åtgärder för studiero för att barnen ska kunna koncentrera sig tydligt på lektionerna. Vi behöver ha särskilt stöd och vid behov inte minst de viktiga resursskolorna.

Jag tycker också att vi behöver slå ett slag för särskilda satsningar på begåvade och särskilt begåvade elever. Det finns försöksverksamheter här och var där man kan läsa till exempel gymnasiekurser i grundskolan och liknande.

Jag skulle välkomna fler sådana initiativ. Det tillsammans med andra insatser handlar verkligen om att ge alla barn en chans att kunna nå sin fulla potential.

Fru talman! Jag vill därför allra sist yrka bifall till reservation 21.

Fru talman! Vi i Sverigedemokraterna ställer oss bakom alla våra reservationer, men för tids vinning yrkar jag endast bifall till reservation 29.

Nuvarande regering har under sina snart åtta år vid makten även misslyckats med sin skolpolitik. Det handlar om att skapa en trivsam skola med hög kvalitet där både elever och lärare känner att de får tillgång till bästa möjliga utbildningsmiljö.

Det är en skola där alla elever kommer till sin skola och känner sig trygga, får sin studiero och möjlighet att varje dag växa i sin utbildning. Det är en skola där lärare har möjlighet att förmedla sina kunskaper till sina elever med hjälp av sin pedagogik, utan att alltför ofta behöva agera polis eller socialarbetare.

Jag pratar alltså om en skola där lärare får möjlighet till egen utveckling och att med egen kraft ta sig vidare i sin karriär. Denna skola har vi inte i hela Sverige. Den finns på några ställen men långtifrån överallt. Men ambitionen måste vara att nå dit.

Detta är ett stort misslyckande, och skulden för detta måste tyvärr den socialdemokratiska regeringen ta på sig.

Fru talman! I dag har vi även en skola där den psykiska ohälsan hos eleverna har nått nivåer vi aldrig någonsin förr har skådat. Det beror på många faktorer. Det kan nämnas oro för att bli slagen eller rånad under sin skoldag. Det kan vara att ständigt vara övervakad i en hederskultur. Det kan vara dålig studiemiljö i klassrummet. Det kan vara otydliga och abstrakta kunskapskrav som skapar osäkerhet och som är svåra för föräldrar att hjälpa till med. Detta är bara några problem som svenska elever brottas med i dag.

Det finns alltså många grunder för elevers psykiska ohälsa, och för några kan skolans elevhälsa göra en jättestor skillnad framför allt i ett förebyggande syfte.

Mellan våra kommuner och även mellan olika skolor i kommunerna finns det i dag stora skillnader på tillgång till elevhälsan. Under senare år har det i många skolor skett en bortprioritering av elevhälsan till förmån för någonting annat.

Tillgången till elevhälsan är mycket ojämlik. Som exempel kan nämnas att det finns platser där en skolsköterska får ansvara för uppemot 1 000 elever att jämföra med det mer rimliga runt 400.

Jag gjorde en undersökning för drygt tio år sedan i min hemstad Malmö. Den visade på enorma brister och en enorm ojämlikhet i ohälsan mellan skolor. Tyvärr har det sedan den tiden kommit fram knappt märkbara skillnader. Så här kan vi inte ha det.

Vi föreslår därför att det införs bemanningsnivåer för elevhälsan. Där grundar vi våra miniminivåer på professionen och den utredning som föreslog detta men som tyvärr plockades bort.

Vi sverigedemokrater följer dessa nivåer och föreslår att ett tak sätts för hur många elever elevhälsans personal får ansvara för. Det ska vara en skolläkare för 7 000 elever, en skolsköterska för 430 elever, en psykolog för 1 000 elever och en kurator för 400 elever. För att detta ska kunna realiseras behöver mer resurser skjutas till, vilket vi prioriterar.

Vi föreslår även att all skolpersonal med elevkontakt ska genomgå utbildningsinsatser för att få grundläggande förståelse för psykisk ohälsa för att kunna koppla in elevhälsan i ett tidigt skede samt att elever bör ha terminsvisa möten med skolans kurator.

Dessutom ser vi att kunskapen om den utbredda hederskulturen måste förbättras bland all skolpersonal. Här föreslår vi att detta läggs in i det kontinuerliga arbetsmiljöarbetet och att varje skola ska ha en handlingsplan för detta.

Utbildning i hedersproblematik ska också ges som obligatorisk vidareutbildning för skolpersonal i utsatta områden. Psykisk ohälsa bland unga och barn måste tas på största allvar, och här kan inget parti ducka.

Fru talman! Att vara lärare i dag innebär att man har ett mångfasetterat yrke. Förutom att skapa intressanta och lärorika lektioner och utbilda sina elever ska man dokumentera varje steg och avvikelse för respektive elev. Visst måste en del saker dokumenteras, men kanske inte allt som dokumenteras i dag och kanske inte på samma sätt. Här behövs en väl genomförd översyn av vad som verkligen är nödvändigt att dokumentera.

Den lärarledda undervisningen måste prioriteras i högre grad. Det har gått så långt att många lärare slutar, eller funderar på att sluta, som lärare på grund av de alltför höga dokumentationskraven. De hinner helt enkelt inte med att prioritera sitt kärnuppdrag: att utbilda sina elever.

Att vara lärare ska vara att inneha ett attraktivt yrke som drar till sig lovande studenter. Det ska leda till att vi bibehåller vår duktiga lärarkår.

Vi sverigedemokrater ser att det behövs tydliga karriärvägar som erbjuder alla lärare en utveckling i egen takt. Förutom att vi har föreslagit en typ av karriärsystem, där den pedagogiska personalens utveckling inom yrket ger möjlighet till högre befattning och högre lön, föreslår vi ett fortbildningssystem som harmoniserar med karriärsystemet. Det ska vara tydligt och enkelt att se vad som krävs för att välja den karriärväg som önskas.

I en tid som denna, när den svenska skolan behöver höja sig några steg, är det av största vikt att vi behåller våra lärare och all annan pedagogisk personal samt att vi lockar duktiga studenter att välja dessa fantastiska yrken.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag framhålla vikten av att skolans personal och andra som via skolan kommer i kontakt med elever lämnar in ett registerutdrag som sedan finns dokumenterat. Det är en viktig del i skolans säkerhetsarbete och särskilt viktigt för barnperspektivet. Av den anledningen anser Sverigedemokraterna att de tidigare reglerna för detta ska återinföras.

Jag avslutar mitt anförande med en uppmaning till er alla att skänka en tanke till familjerna till de två lärare som blev bragda om livet på Latinskolan i min hemstad. Det är en skola som ligger parallellt med den skola där jag själv gick i gymnasiet. Låt det aldrig ske igen!

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Centerpartiets reservation 13. Vi står givetvis bakom samtliga våra reservationer men yrkar för tids vinning bifall endast till denna.

Det som i dag diskuteras är lärare och elever. Det som är allra viktigast i skolan är det möte som sker mellan lärare och elever i klassrummet och att lärare har förutsättningar att både planera och genomföra sin undervisning på ett gott sätt. Elever ska mötas av skickliga lärare som ger dem förutsättningar att ta steg vidare i sin utveckling utifrån var de står. För detta behöver elever känna trygghet, må bra och ha möjlighet att påverka sin vardag.

För Centerpartiets del är det viktigt att vi stärker elevhälsan. Det är viktigt att fler elever kan få möjlighet att minska den psykiska ohälsan och öka den psykiska hälsan. Det handlar om alltifrån att öka möjligheten till fysisk aktivitet för att på det sättet påverka till förslag som vi har presenterat det senaste året om att till exempel stärka stödlinjen hos Bris.

Det handlar även om att öka satsningarna på elevhälsa för att få ökad möjlighet till stödsamtal. Vi kommer i den här kammaren att återkomma till en proposition när det gäller elevhälsa, då vi kommer att få möjlighet att ta dessa diskussioner vidare.

Jag vill passa på att lyfta möjligheten till kompetensutveckling så att all personal som befinner sig i skolan ska få goda förutsättningar att möta eleverna och bidra till att de ska kunna få en bättre hälsa.

Det finns flera delar i det motionsbetänkande som vi i dag debatterar. Jag skulle från Centerpartiets sida vilja lyfta några delar som är särskilt viktiga.

En bra grund för grundskolan är de förutsättningar som skapas i förskolan. Där har Centerpartiet presenterat förslag på ett barnskötarlyft och nationella riktlinjer kopplade till antalet utbildad personal per barn för att på det sättet skapa bättre förutsättningar. De barn som går i förskolan ska mötas av utbildad och skicklig personal. Det handlar såväl om förskollärare som om att de som är outbildade i förskolan ges möjlighet att få en vidare utbildning och därmed bli barnskötare. Det behövs också en nationell standard för att säkerställa att barnskötarutbildningarna ska vara goda över hela landet.

Oavsett om det handlar om förskollärare, om lärare i grund- och gymnasieskola eller komvux eller om rektorer och chefer i såväl skola som förskola är det viktigt att det finns goda möjligheter att kompetensutvecklas för att vi ska öka attraktiviteten i skolan och för att fler ska vilja bli lärare och rektorer. På så sätt kan man stärkas i sin yrkesroll, men det innebär också en möjlighet att göra karriär.

Vi vill se att det professionsprogram som har påbörjats kommer på plats så att vi lägger grunden och skapar förutsättningar för att såväl lärare som rektorer ges goda möjligheter till kompetensutveckling.

Det är viktigt att bryta den pedagogiska segregationen i skolan, där de elever som har sämst förutsättningar tenderar att möta de lärare som har kortast utbildning eller obehöriga lärare. Genom att satsa på karriärtjänster i utanförskapsområden kan vi se till att skapa förutsättningar och göra det mer attraktivt för erfarna lärare att jobba med de elever som har svårast förutsättningar.

Men för att få fler behöriga lärare behöver vi ta initiativ för att huvudmännen - de som anställer och ska anställa de kommande lärarna - också ska ta ett större ansvar för att säkerställa att det finns VFU-platser, verksamhetsförlagd utbildning, på skolor. Det får inte bli en flaskhals i det utbildningssystem som i större utsträckning behöver möta det behov som finns av fler lärare.

Fru talman! Det är viktigt att eleverna får goda förutsättningar, och det är också viktigt att lärarna får goda förutsättningar. Vi ser ett behov av att såväl lärare som rektorer ges bättre förutsättningar från huvudmännen att minska administrationen. Vi har också på nationell nivå ett viktigt ansvar för att säkerställa att vi helt enkelt minskar administrationen och ser till att lärarna i större utsträckning kan fokusera på just undervisningen och planering av undervisningen.

Det handlar även om att ge rektorerna bättre förutsättningar att arbeta med det pedagogiska ledarskapet och skolledarskapet för att utveckla skolorna på ett bättre sätt. Vi lyfter flera delar av detta i betänkandet, där vi särskilt framhåller att det finns goda skäl att förbättra förutsättningarna för just rektorerna. Vi vill ge dem ett tydligare mandat men också ett starkare stöd när det gäller att arbeta och styra över sin verksamhet för att på det sättet kunna möta de utmaningar och problem de står inför. Så kan vi också säkerställa att vi får fler elever som klarar skolan och därmed skapar sig bättre förutsättningar för såväl vidare studier som arbete.

Fru talman! Betänkandet handlar om rektorer, lärare och elever. Det är exakt vad skolan handlar om. Att få till en skola där människor trivs, där rektorer känner att de har stöd och mandat, där lärare har förutsättningar att fokusera på och planera sin undervisning och där eleverna får en plats för kunskap och bildning - det är vad skoldebatten också fortsättningsvis bör handla om.

Fru talman! Elevers rätt till utbildning förutsätter att skolan är tillgänglig för alla och att det finns välutbildade lärare och andra resurser som behövs för att ge utbildningen en god kvalitet. På alla skolor behövs kompetenta, behöriga lärare som kan möta varje elevs behov i sin undervisning och som kan delta aktivt i den pedagogiska utvecklingen.

Det råder i dag stor brist på behöriga lärare och pedagoger i svensk skola. Bristen på behörig personal gör att det i praktiken är möjligt att som obehörig få arbeta flera år i sträck på samma skola eller förskola.

Vänsterpartiet är övertygat om att den som väljer att arbeta som lärarvikarie under flera år också har kapaciteten att klara av att ta en lärarexamen. Detsamma gäller även pedagoger inom förskola och fritidshem. I dag saknas dock tillräckliga incitament för många huvudmän att stötta sina vikarier och obehöriga anställda att läsa sig till behörighet. Det går även att konstatera det faktum att många fristående skolor har färre behöriga lärare eftersom det är billigare att ta in obehöriga lärarvikarier. På så sätt kan de vinstdrivande skolkoncernerna utöka sina vinstmarginaler.

Vänsterpartiet vill underlätta personalförsörjningen inom välfärdens olika bristyrken, såsom lärare och förskollärare, bland annat genom att införa den så kallade Dalamodellen nationellt. Modellen innebär en ny utbildningsform där studenter kan få anställning med lön samtidigt som de studerar.

Fru talman! Ett annat problem som försvårar lärarförsörjningen är det faktum att många fristående men även kommunala skolor har satt i system att anställa obehöriga lärare. De stora privata skolkoncernerna gör detta för att, som jag sa tidigare, verksamheten ska ge större avkastning, medan kommunala skolor tvingas göra detta när majoriteten av landets kommuner genomför stora nedskärningar i sina budgetramar.

Vissa privata skolkoncerner får dessutom undantag i lagstiftningen gällande kravet på lärarlegitimation eftersom deras skolor till exempel har internationell profil. Detta är något som måste förändras.

Vi i Vänsterpartiet menar att även skolor med internationella profiler ska följa den svenska läroplanen, som gäller för alla skolor i Sverige, och att de absolut inte ska få undantag när det kommer till lärarlegitimationen. Det är obegripligt att en majoritet i Sveriges riksdag inte anser att detta självklart är någonting som måste förändras. Med anledning av det vill jag yrka bifall till reservation 2.

Fru talman! Utöver det som jag hittills anfört finns det fler viktiga frågor som är helt avgörande för att få fler att vilja arbeta i skolan och fler att vilja studera till att bli lärare, och också för att kunna få lärare att stanna kvar i den svenska skolan. Den kanske viktigaste frågan är arbetsmiljön.

Arbetsmiljön i förskolan och skolan måste förbättras. Skolväsendet är i dag Sveriges största arbetsplats men samtidigt också en av de absolut sämsta avseende arbetsmiljön. Det finns få yrkesgrupper som skulle kunna tänka sig att arbeta under de förhållanden som förskolans och skolans personal, oftast kvinnor, tvingas arbeta under. Stora mängder administration, för få kollegor och icke anpassade lokaler är bara några av de saker som hör till vardagen för lärarna.

Vänsterpartiet vill ge skolan mer resurser. Vi vill även se en systematisk förändring som är bortom marknadslogik och new public management. Det är viktigt att förbättra lärarnas och hela skolpersonalens arbetsvillkor för att kunna motverka bristen på lärare och andra yrkesgrupper i skolan. Arbetsmiljön och arbetssituationen är de vanligaste skälen till att lärare väljer att arbeta med något annat än skolan.

Fru talman! För att lärarnas arbetsmiljö ska förbättras behöver de få fler kollegor som har andra kompetenser än att vara just lärare. Det behövs till exempel en bättre fungerande elevhälsa.

Jag hörde tidigare vissa som från talarstolen nämnde att de var för att ha nyckeltal inom elevhälsan. Vänsterpartiet har föreslagit detta vid ett flertal tillfällen, men det har aldrig fått stöd av något parti i Sveriges riksdag.

Om barn mår dåligt är det viktigt att de får ett professionellt bemötande. I dag faller det ansvaret alldeles för ofta på redan överarbetade lärare. Många utbildade lärare och förskollärare jobbar i dag inom andra yrken. Med en bättre arbetsmiljö kan vi få tillbaka en hel del av dessa till att arbeta i skolan igen.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att situationen och arbetsmiljön har försämrats avsevärt, vilket jag också nämnde tidigare i mitt anförande, på grund av den marknadslogik som råder i den svenska skolan. När elever blir kunder, när kunskap anses vara en vara och när lärare och rektorer ska vara försäljare är det någonting som inte stämmer. Det får konsekvenser för lärare, för elever och för skolledare. Det är de konsekvenserna vi ser i dag. Därför måste vi ta tillbaka den demokratiska kontrollen över den svenska skolan.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Kristdemokraternas reservation 22.

Jag brukar säga att en bra skola börjar med bra lärare som inspirerar till kunskap och klarar av att hålla ordning i klassrummet. Men en bra skola börjar faktiskt också med en bra rektor. Sveriges rektorer är några av Sveriges viktigaste chefer. Om vi ska förbättra kunskapsresultaten måste vi också se till att vi har de bästa tänkbara rektorerna och att de väljer att stanna kvar inom yrket.

Häromveckan träffade jag Matz Nilsson, förbundsordförande för Sveriges Skolledarförbund. Vi pratade bland annat om att rektorer nu lämnar sitt uppdrag oftare än tidigare. Rektorer stannar i snitt inte ens tre år på sin post. Vissa kommuner tidsbegränsar också rektorsuppdraget. Det borde de sluta med.

Men det finns också flera andra förklaringar. För tio år sedan uppgav 2 procent av rektorerna och skolledarna att de utsatts för otillbörlig påverkan, kränkningar, hot eller våld. I dag har den siffran stigit till 30 procent.

Jag tycker att det är ett exempel som visar att skolan från och med nu måste bedrivas på lärares och rektorers villkor så att fler stannar kvar inom yrket. Men Skolinspektionen behöver också få i uppdrag att utreda vad det i övrigt beror på att så många rektorer slutar efter så kort tid.

Fru talman! Alltför många barn sviks i dagens Sverige. I SVT:s Uppdrag granskning: Bokstavsbarnen fick vi träffa Ture. Ture får ångest när han är i skolan, men han får också ångest när han inte är i skolan för att han inte är där.

Detta talar för att vi behöver göra upp med den här likriktningsskolan som innebär att många elever mot sin vilja undervisas på samma sätt och i samma klassrum, trots att det drabbar dessa barn och deras familjer väldigt mycket. Vi behöver fler speciallärare, det särskilda stödet behöver stärkas och särskilda undervisningsgrupper bör erbjudas av varje skola så att fler barn får chansen att klara skolan.

Fru talman! Jag skulle vilja säga några ord om den tragiska händelsen på Malmö latin då en artonårig elev beväpnad med yxa och kniv gick till brutal attack mot två kvinnliga lärare - två älskade och omtyckta lärare, som nu har förlorat livet. Vi är många som känner starkt med personalen och eleverna på Malmö latin, inte minst dem som befann sig på skolan vid tidpunkten för attacken och dem som deltog vid minnesceremonin efteråt. Framför allt går tankarna naturligtvis till kvinnornas familjer och vänner.

Det gör ont att behöva konstatera att detta var den tredje skolattacken på ett halvår i Skåne - Eslöv, Kristianstad och nu Malmö.

Vi här inne behöver nu göra vad vi kan för att förebygga denna typ av brott. Vi behöver se till att fånga upp varningssignalerna i tid. Vi behöver stärka elevhälsan så att varje barn kan komma i kontakt med elevhälsan varje dag och erbjudas rutinsamtal. Kristdemokraterna vill också att barn och ungdomshälsovården ska ta ett samlat grepp även kring elevhälsan. Vi tror att vi på så vis skulle kunna säkerställa mer resurser.

Oavsett vad man tycker om det behöver vi nu hjälpas åt att fånga upp fler barn i tid. Så får fler barn möjlighet att klara skolan, och så gör vi också samhället tryggt.

Fru talman! Lärare och elever heter det här motionsbetänkandet, och jag tänker börja med eleverna. De måste alltid vara vår utgångspunkt.

Kunskap är lätt att bära, brukar vi säga. Ett barns skolgång går aldrig i repris, är något vi också brukar säga. Det är några av skälen till att Liberalerna fäster så stor vikt vid att både kvaliteten på undervisningen och förväntningarna på eleverna ska vara höga. Minst lika viktigt är att skolan ger alla barn, oavsett bakgrund eller könsidentitet, lika goda förutsättningar att lyckas.

Vi ser att pojkars lägre kunskapsresultat är ett betydande problem för jämställdheten i samhället. Skolverkets undersökningar visar att flickor i skolan känner sig alltmer otrygga. Det går inte att nog understryka att detta inte är acceptabelt. Skolan ska präglas av just studiero och trygghet.

Många elever lider av psykisk ohälsa av att uppleva stress och press i vardagen, men de känner också ångest som kan leda till självskadebeteenden och andra typer av problem. Det finns inga snabba lösningar på den utbredda psykiska ohälsa som vi ser. Även om vi också skulle vilja att det fanns sådana handlar det om ett långsiktigt arbete med elevhälsan men också om bättre samarbete med bup och i vissa fall socialtjänsten och så vidare.

Fru talman! Liberalerna menar att skolan ska vara som starkast där elevernas förutsättningar är som svagast. Så är det inte riktigt i dag. Ett allvarligt problem, som vi har hört om från den här talarstolen tidigare, är pedagogisk segregation, det vill säga lärarkompetensen i form av behörighet och erfarenhet är lägre på skolor i utsatta områden. Det är skälet till att vi från Liberalernas sida vill satsa på att locka erfarna och utbildade lärare just dit.

För att lyckas med det behövs satsningar på högre lön, men det är långt ifrån tillräckligt. Minst lika viktigt är att lärare erbjuds bättre arbetsvillkor och lägre arbetsbelastning. Det kan ske genom en ökad lärartäthet, vilket gör att man kan minska antalet lektioner för lärarna utan att man gör detsamma med elevernas undervisningstid.

Fru talman! Det är oroande att allt färre, även om vi kanske har stoppat det värsta tappet, ämneskunniga akademiker med intresse för undervisning överväger att bli lärare och att många lärare som i dag är yrkesverksamma inom skolväsendet upplever att deras arbetsplats inte är attraktiv och överväger att lämna densamma. Det är lika beklagligt som det är förståeligt.

Liberalerna menar att lärarrollen ska respekteras som profession genom att få goda förutsättningar att prioritera undervisningen och på så vis stärka skolans kunskapsförmedlande uppdrag.

Fru talman! Ni som är här har hört företrädare från Liberalerna prata om detta återkommande. Vi har inte heller där några snabba lösningar. Vi tror att det behövs åtgärder både på nationell och på lokal nivå för att återupprätta läraryrkets attraktivitet. Det handlar om att stärka styrningen och fördelningen av resurser genom att återförstatliga skolor, såväl grundskolor som gymnasieskolor, och därmed överta arbetsgivaransvaret för lärarkåren.

Lärarnas arbetsmiljö behöver stärkas genom ytterligare reformer än de som vi har fått på vårt bord för ökad trygghet och studiero. Lärare måste även få bättre möjligheter och förutsättningar att fokusera och koncentrera sig på just undervisningen. Skolan kan göra mycket men inte allt. Det måste återspeglas i såväl styrdokument som läroplaner. Vi vill renodla läroplanerna med syftet att minska administrativa pålagor och andra pålagor som inte är direkt relaterade till skolans kunskapsuppdrag.

Lärarbristen är inte en naturlag. Med rätt politik kommer fler att söka sig till läraryrket.

Fru talman! Vi står naturligtvis bakom samtliga våra reservationer, men jag yrkar för tids vinning bifall endast till reservation 4.

Fru talman! Alla ska, oberoende av geografisk hemvist och sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i skolväsendet. Utbildningen inom skolväsendet ska vara likvärdig inom varje skolform och inom fritidshemmet oavsett var i landet den anordnas.

Det här är två portalparagrafer i vår skollag. Det är en viktig strävan: Varenda unge ska ha lika tillgång till utbildning av lika kvalitet i hela vårt avlånga land - hemma i Älvsbyn där jag bor, i Östra Klagstorp på Söderslätt där jag är född och här i Stockholms innerstad där vi håller den här debatten.

Fru talman! Detta är också vårt största problem. Såväl forskning som statistik, OECD, statliga utredare och fackförbund pekar på att skillnaderna blir allt större. Familjebakgrunden får allt större genomslag i skolresultaten, och det är uppenbart för alla att skolsystemet bidrar till segregation. Det är egentligen rätt självklart. Som skolmarknaden fungerar är det den fristående skola som bäst kan segregera ut ett högpresterande elevunderlag, det vill säga elever med stark familjebakgrund, som också kan tjäna mest pengar.

Det är också skolmarknaden och incitamenten för lönsamhet som skapar behovet av allt starkare kontroll, ökad byråkrati och administration och mer detaljregleringar. Det är skolmarknaden och systemets sätt att fungera som försvagar professionens auktoritet och status och leder till hämndanmälningar, hot och föräldrapåtryckningar.

Den som vill att alla barn ska ha tillgång till bra utbildning, att alla lärare ska ha en bra arbetsmiljö och att läraryrket ska ha högre status så att vi får fler sökande till lärarutbildningarna och kan lösa lärarbristen gör bäst i att ändra ett dysfunktionellt system i stället för att föreslå fler detaljregleringar, tuffare inspektion och mer byråkrati. Även om högern här i kammaren inte är det så är åtminstone jag beskaffad på det viset att jag hellre botar sjukdomen än försöker lindra symtomen med förbannat besk medicin.

Fru talman! I dag debatterar vi utbildningsutskottets betänkande nummer 16 om lärare och elever. Det behandlar 213 yrkanden från allmänna motionstiden. De handlar om vitt skilda saker som läraryrket, registerkontroll, fortbildning, rektorer och skolledare, grundsärskolan och gymnasiesärskolan, särskilt begåvade elever och elever med särskilda behov, elever med skolfrånvaro, undervisning för nyanlända, elevers hälsa med mera.

Utskottsmajoriteten föreslår att alltihop ska avslås. Det låter hårt, men det handlar om att alla de förslag som behandlas i dag tangerar olika saker som vi redan har genomfört eller arbetar med att genomföra. Vi utbildningspolitiker har en intensiv vår framför oss. Låt mig ge en illustration av hur den kommer att bli.

Den här våren arbetar utskottet med beredning och beslut av ett stort antal lagförslag som den socialdemokratiska regeringen har lagt. Vi ska återinföra högskolebehörigheten på yrkesprogrammen på gymnasiet samtidigt som vi kommer att bygga om gymnasieskolan helt så att den blir ämnesutformad och dimensionerad för att bättre matcha arbetskraftsbehovet i samhället.

Vi levererar på vårt vallöfte om läxhjälpsgaranti och utökad lovskola. Vi ska reglera elevhälsans uppdrag och bemanning tydligare för att alla elever ska ha bättre tillgång till bättre elevhälsa. Samtidigt stärker vi grundsärskolan med en garanti för tidiga stödinsatser och gör om särskolan som varit för utvecklingsstörda till att bli en anpassad utbildning för den med intellektuell funktionsnedsättning.

Vi går fram med vår nationella plan för trygghet och studiero, ett starkare förebyggande arbete och förtydligad systematik - den bästa kränkningen är trots allt den som aldrig sker - men också förtydligade och förstärkta befogenheter för skolans personal. Därtill reglerar vi resursskolor i skollagen och bemyndigar Skolverket att utfärda föreskrifter för en mer likvärdig tillämpning av hur bestämmelserna om tilläggsbelopp ska tolkas.

Vi reglerar pedagogisk omsorg med högre kvalitetskrav och inför ägar- och ledningsprövning. Vi går fram med förslag som syftar till att fler barn, särskilt de som behöver det för sin språkutvecklings skull, ska gå i förskolan.

Fru talman! Vi påbörjar också arbetet med att ta tillbaka den demokratiska kontrollen över skolan. Som jag sa inledningsvis: Den som på allvar vill förbättra den svenska skolan måste börja med att ändra systemet, som blivit en marknad med en massa helt oacceptabla konsekvenser. Vi föreslår därför en stramare reglering av konfessionella friskolor. Vi föreslår att skolpengen ska spegla huvudmännens ansvar och fördelas efter elevernas förutsättningar och behov. Vi vill avskaffa de orättvisa köerna, så att skolvalet kan bli mer rättvist och fungera för alla, inte bara för dem som har läst på om systemets funktionssätt och som bor på samma ort genom hela barnens skoltid. Mer kommer att behövas, men detta är viktiga förslag för att skolsystemet som helhet ska fungera bättre.

Fru talman! Alla ungar ska ha lika tillgång till utbildning av samma höga kvalitet - i Älvsbyn såväl som i Östra Klagstorp och i Stockholm. Arbetsmiljön i skolan måste bli bättre, och läraryrkets status måste återupprättas. Därför måste vi också återta den demokratiska kontrollen över skolan.

Jag yrkar bifall till förslaget i utbildningsutskottets betänkande nummer 16.

Fru talman! I dag presenterades dyster statistik om antalet behöriga lärare. Mer behöver göras för att läraryrket ska bli mer attraktivt. En hel del har gjorts. Lärarnas löner har stärkts genom Lärarlönelyftet, och vi ser att de internationella mätningarna är på väg i rätt riktning när det kommer till yrkets attraktivitet. Men mer måste göras.

I dag behandlas lärare i större utsträckning som servicepersonal i den svenska skolan. På skolmarknaden har föräldrar och elever ibland börjat bete sig som kunder. Det här är ett stort problem som hotar läraryrkets status, och det påverkar ända in i klassrummet, när föräldrar till och med hotar lärare. Man hotar med att ta sin skolpeng och gå om inte barnet får ett högre betyg än läraren anser barnet förtjäna, för att ta ett exempel.

Fru talman! Vi måste också införa ett professionsprogram. Regeringen levererar på mycket av det som vi i Miljöpartiet arbetat fram tillsammans med Socialdemokraterna och faktiskt även Centerpartiet och Liberalerna. Men en produkt saknas, och det är viktigt att den kommer på plats för att vi ska ha en stark lärar- och rektorsprofession i det här landet. Professionsprogrammet handlar om att åter slå fast rätten till kompetensutveckling. Skolhuvudmännen ska vara skyldiga att erbjuda sådan till lärarna, som under hela sitt yrkesliv ska undervisa utifrån forskning och beprövad erfarenhet. Och som alla vet går forskningen framåt under 40 års yrkesliv.

En sak som vi i Miljöpartiet särskilt ser behov av fortbildning kring är frågan om sexualitet, samtycke och relationer. Här har vi skrivit om läroplanen. Det började med en liten motion från en miljöpartistisk riksdagsledamot, och nu ska det bli verklighet. Vi har bestämt att alla nyutbildade lärare ska få kunskap om sexualitet, samtycke och relationer på sin lärarutbildning. Men de befintliga lärarna då? Skolverket har visserligen fått ett uppdrag, men vi i Miljöpartiet tycker att den här kunskapen är så central att den måste nå alla. Därför, fru talman, vill jag under punkt 8 i betänkandet yrka bifall till min motion 2021/22:1717, som behandlar den här frågan.

Precis innan jag kom hit till kammaren träffade jag fyra ungdomar och pratade om deras vardag. De är med i en ungdomsgrupp för hbtqi-personer i Göteborg. Det de beskrev stärkte min övertygelse om vikten av att fortbilda all skolpersonal. De har mött oförståelse och till och med mobbning på grund av vilka de är. Sedan har vuxna i stället för att säga emot och ifrågasätta faktiskt deltagit i en destruktiv jargong. Då har vi en lång väg kvar.

Med det vill jag tacka för dagens debatt om lärare och elever.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 6 april.)