Lagutskottets Memorial N:o 79

Betänkande 1896:LU79

Lagutskottets Memorial N:o 79.

1

fl:o 79.

Ank. till Riksd. kansli den 8 maj 1896, kl. 4 e. m.

Memorial, i anledning af Icamrarnes skiljaktiga beslut rörande
viss del af utskottets utlåtande, n:o 8, i anledning af
justitieombudsmannens framställning rörande lösen för
gravationsbevis.

I utlåtande, n:o 8, i anledning af justitieombudsmannens framställning
rörande lösen för gravationsbevis hemstälde utskottet, att Riksdagen
måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, dels att — då förordningen
angående expeditionslösen den 7 december 1883 icke innehåller bestämmelser
om lösen för gravationsbevis för längre tid än 10 år, men ett
gravationsbevis, för att lemna fullständig upplysning om de i en egendom
Sällande inteckningar, måste upptaga, förutom de inteckningar, som angilvas
i de 10 sista årens inteckningsprotokoll, jemväl de inteckningar iör
nyttjanderätt, rätt till afkomst eller annan förmån af fast egendom eller
servitut, hvilka der förut allt från början af år 1876 blifvit i inteckmngsboken
antecknade — i förordningen angående expeditionslösen måtte införas
bestämmelser om skälig lösen för gravationsbevis, omfattande icke
allenast de 10 sista åren utan jemväl derutöfver, beträffande inteckningar
för nyttjanderätt, rätt till afkomst eller annan förmån af fast egendom eller
servitut, tiden från 1876 års början; dels ock att i förordningen angående
expeditionslösen jemväl måtte införas bestämmelse om skalig lösen för

gravationsbevis rörande jernväg. . ■,

Denna hemställan har af Första Kammaren bifallits; hvaremot Andra
Kammaren — sedan efter skedd återremiss af nämnda hemställan, i hvad
Bill. till Riksd, Prof, 1896. 7 Sami, 46 Höft. (N:o 79).

“ Lagutskottets Memorial N:o 79.

densamma rörde lösen för gravationsbevis, omfattande längre tid än tio år
utskottet i memorial, n:o 17, hemstält, att Andra Kammaren behagade i
den fråga, hvarom återremissen handlade, fatta beslut — bifallit ett under
öfyerläggningen om berörda fråga i kammaren framstäldt förslag: »att
Riksdagen måtte i skrifvelse till Kong]. Maj:t anhålla, att, om Kong], Makt
finner nödigt, att någon särskild lösen bör erläggas för gravationsbevis,
soin afse längre tid än tio år, Riksdagen må blifva i tillfälle yttra sig

öfver beloppet af denna lösen, innan Kong!. Maj:t utfärdar bestämmelser
derom.»

Kamrarne hafva sålunda sammanstämmande beslutat, att Riksdagen
måtte i skrifvelse^ till Kong]. Maj:t anhålla, att i förordningen angående
expeditionslösen måtte införas bestämmelse om skälig lösen för oravationsbevis
rörande jernväg.

Deremot hafva kamrarne i frågan om lösen för gravationsbevis, omfattande
längre tid än tio år, stannat i skiljaktiga beslut, och då dessa beslut,
enligt utskottets uppfattning, icke äro af beskaffenhet att kunna med
hvarandra sammanjemkas, torde frågan härom, jemlikt 63 § riksdagsord mngen,

få anses hafva för denna riksdag förfallit; hvilket utskottet härmed
för Riksdagen

anmäler.

Stockholm den 5 maj 1896.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Stockholm 189fi. Kungl. Boktryckeriet, T’. A. Norstedt & Söner.