Lagutskottets Memorial N:o, 57

Betänkande 1893:LU57

Lagutskottets Memorial N:o, 57.

1

N:o 57.

Ank. till Eiksd. kansli den 24 april 1893, kl. 3 e. m.

Lagutskottets memorial, i anledning af kamrarnes skiljaktiga beslut
i fråga om utskottets hemställan i dess utlåtande n:o 30
öfver väckt motion om ändrad lagstiftning rörande oäkta
barns arfsrätt.

I utlåtande n:r 30, i anledning af väckt motion om ändrad lagstiftning
rörande oäkta barns arfsrätt, hemstälde lagutskottet, att Riksdagen
måtte i skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t ville låta utarbeta
och för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring af gällande
bestämmelser rörande oäkta barns arfsrätt, att oäkta barn, som icke
är afladt under moderns äktenskap eller i förbudna led, berättigas att
lika med äkta barn taga arf efter moder.

Enligt utskottet tillhandakomma protokollsutdrag hafva kamrarne
stannat i skiljaktiga beslut rörande denna hemställan, i det att Första
Kammaren för sin del beslutat att, i enlighet med en vid utskottets
utlåtande fogad reservation, i skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t ville
låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring af
gällande bestämmelser rörande oäkta barns arfsrätt, att oäkta barn, som
icke är afladt under moderns äktenskap eller i förbudna led, berättigas
att, derest modern låtit såsom sitt barn anteckna det i kyrkoboken för
den församling, i hvilken hon då var kyrkoskrifven, lika med äkta
barn taga arf efter sin moder, hvaremot Andra Rammaren bifallit
utskottets berörda hemställan oförändrad.

Bill. till Eiksd. Prot. 1893. 7 Sami. 26 Höft. (N:o 57.)

2 Lagutskottets Memorial N:o 57.

Kamrarne hafva sålunda väl enats derom, att oäkta barn, som
icke är afladt under moderns äktenskap eller i förbudna led, bör vara
berättigad! att lika med äkta barn taga arf efter moder, men under
det Första Kammaren i sådant afseende fordrat bibehållandet af det
vilkor, som för närvarande finnes stadgadt för oäkta barns rätt i allmänhet
att taga arf efter moder, nemligen att modern skall hafva låtit
såsom sitt barn anteckna det i kyrkoboken för den församling, i hvilken
hon då var kyrkoskrifven, har Andra Kammaren funnit sådant vilkor
icke böra uppställas.

Jemlikt 63 § riksdagsordningen åligger det utskottet att söka
sammanjemka de skiljaktiga beslut, hvari kamrarne sålunda stannat;
och får utskottet, som anser kamrarnes beslut icke kunna lämpligen
på annat sätt sammanjemkas, än att Andra Kammaren biträder det af
Första Kammaren i ämnet fattade beslut, i ändamål af sammanjemkning
följaktligen hemställa,

att kamrarne, Andra Kammaren, med frånträdande
af sitt beslut i hvad det skiljer sig från det af Första
Kammaren fattade, måtte besluta, att Riksdagen i
skrifvelse anhåller, att Kongl. Maj:t ville låta utarbeta
och för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring
af gällande bestämmelser rörande oäkta barns
arfsrätt, att oäkta barn, som icke är afladt under
moderns äktenskap eller i förbudna led, berättigas
att, derest modern låtit såsom sitt barn anteckna det
i kyrkoboken för den församling, i hvilken hon då
var kyrkoskrifven, lika med äkta barn taga arf efter
sin moder.

Stockholm den 24 april 1893.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

Lagutskottets Memorial N:o 57.

3

Reservation:

af herrar Lilienberg, Erickson, J. Anderson, Näslund, Wester,
F. Andersson, P. G. Petersson och Bruzelius, hvilka ansett, att utskottet
bort i ändamål af sammanjemkning hemställa,

att kamrarne, med frånträdande af sina beslut,
måtte i skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t ville låta
utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan
ändring af gällande bestämmelser rörande oäkta barns
arfsrätt, att oäkta barn, som icke är afladt under
moderns äktenskap eller i förbudna led, berättigas
att, derest modern låtit såsom sitt barn anteckna det
i kyrkoboken för den församling, i hvilken hon då
var kyrkoskrifven, eller modern eljest bevisligen erkänt
barnet såsom sitt, lika med äkta barn taga arf
efter moder.