Lagutskottets Memorial N:o 17

Betänkande 1896:LU17

Lagutskottets Memorial N:o 17.

1

N:o 17.

Ank. till Riksd. kansli den 20 febr. 1896, kl. 12 midd.

Memorial, i anledning af Andra Kammarens återremiss af viss
del utaf utskottets utlåtande, n:o 8, i anledning af justitieombudsmannens
framställning rörande lösen för gravationsbevis.

I utlåtande, n:o 8, i anledning af justitieombudsmannens framställning
rörande lösen för gravationsbevis hemstälde utskottet, att
Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, dels att — då
förordningen angående expeditionslösen den 7 december 1883 icke
innehåller bestämmelser om lösen för gravationsbevis för längre tid
än 10 år, men ett gravationsbevis, för att lemna fullständig upplysning
om de i en egendom gällande inteckningar, måste upptaga, för
utom de inteckningar, som angifvas i de 10 sista årens inteckningsprotokoll,
jemväl de inteckningar för nyttjanderätt, rätt till afkomst
eller annan förmån af fast egendom eller servitut, hvilka der förut allt
från början af år 1876 blifvit i inteckningsboken antecknade — i
förordningen angående expeditionslösen måtte införas bestämmelser
oin skälig lösen för gravationsbevis, omfattande icke allenast de 10
sista åren utan jemväl derutöfver, beträffande inteckningar för nyttjanderätt,
rätt till afkomst eller annan förmån af fast egendom eller
servitut, tiden från 1876 års början; dels ock att i förordningen angåBih.
till Riksd. Prof. 1896. 7 Samt. 10 Raft. (N:is 17—19.) 1

2

Lagutskottets Memorial N:o 17.

ende expeditionslösen jemväl måtte införas bestämmelse om skälig lösen
för gravationsbevis rörande jernväg.

Enligt ankomna protokollsutdrag har Första Kammaren bifallit
hvad utskottet sålunda föreslagit; hvaremot Andra Kammaren till utskottet
återförvisat ofvannämnda hemställan, i hvad densamma rörde lösen
för gravationsbevis, omfattande längre tid än tio år.

Vid sådant förhållande finner utskottet återremissen från Andra
Kammaren icke kunna föranleda annan utskottets åtgärd än den, att
utskottet hemställer,

att Andra Kammaren behagade i den fråga, hvarom
återremissen handlar, fatta beslut.

Stockholm den 20 februari 1896.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.