Lagutskottets betänkande med anledning av motioner om översyn och ändring av familjelagstiftningen m. m. (Betänkande 1975:LU9 Lagutskottet)

Lagutskottets betänkande nr 9

LU 1975:9

Nr 9

Lagutskottets betänkande med anledning av motioner om översyn
och ändring av familjelagstiftningen m. m.

Motionsyrkandena

1. I motionen 1975:453 av herr Nyquist (fp) yrkas att riksdagen hos regeringen
begären översyn av ärvdabalkens bestämmelserom makes arvsrätt
och om efterarvingars rätt till arv.

2. 1 motionen 1975:454 av herr Sundgren m. fl. (s) yrkas att riksdagen
beslutar om sådan ändring av 7 kap. 7 § föräldrabalken att avtal angående
fullgörande för framtiden av underhållsskyldighet ej utgör hinder för vare
sig den underhållsskyldige eller den underhållsberättigade att göra gällande
rätt till ändring av underhållsbidraget (jfr 3 f nedan).

3. I motionen 1975:1136 av herr Hörberg (fp) och fru Fraenkel (fp) hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att översyn av nedan nämnda familjerättsliga
frågor anförtros lämplig statlig utredning, nämligen

a) rätt för make att begära bouppteckning inför förestående äktenskapsskillnad,

b) begränsning av makes rätt dels att ensam teckna avbetalningskontrakt
och uppta lån, dels att åberopa skuldförbindelse vid bodelning,

c) begränsning av makes rätt att vid bodelning erhålla gäldstäckning för
underhållsskuld på grund av tidigare äktenskap,

d) bättre möjligheter för hemmavarande, frånskild make att erhålla underhållsbidrag,

e) möjlighet för part i vårdnadsmål att begära byte av utredningsman
i vårdnadsärendet,

0 möjlighet förunderhållsskyldigoch underhållsberättigad att på lika villkor
påkalla jämkning av underhållsbidragets storlek,

g) möjlighet till delade ATP-poäng för makar.

Synpunkter i ärendet har inför utskottet framförts av företrädare för familjelagssakkunniga.

A. Bodelningsfrågor

Motionen 1975:1136

1 motionen erinras om att förbättringar av olika slag vidtagits inom familjelagstiftningen
i syfte att stärka den ekonomiskt svagare partens ställning.
Trots detta finns det enligt motionärernas mening fortfarande områden,

1 Riksdagen 1975. 8 sami. Nr 9

LU 1975:9

där förhållandena inte är tillfredsställande. Följden härav är att den initierade
- och tillika ofta den ekonomiskt starkare - parten i en familjekonflikt
kan utnyttja luckor i lagen till sin egen fördel. Detta skapar i inte så få
fall ett allvarligt handikapp för den part i familjen som har den svagaste
ekonomin. Motionärerna ifrågasätter därför till en början om man inte borde
lagfästa rätt för endera maken att begära bouppteckning inför skilsmässa
redan vid betänketidens början. Parternas inbördes ekonomiska förhållanden
under äktenskapet har inte sällan varit så oklara att det efter ett halvårs
betänketid inte är möjligt för dem att avgöra vad som egentligen tillhör
den ena eller den andra. Inte heller är det lätt för den part som disponerat
boet under betänketiden att med tillräcklig kraft hävda sin exklusiva
äganderätt till vad vederbörande själv förvärvat under betänketiden. Enligt
motionärernas mening skulle rätt för endera parten att vid betänketidens
början begära bouppteckning kunna eliminera eller minska många tvister
efter betänketidens utgång.

Vidare anför motionärerna att när bodelning i anslutning till skilsmässa
blir aktuell endera maken kan presentera avbetalningskontrakt eller lånereverser
som den andra maken inte känner till. Det har förekommit fall då
make genom att visa upp skuldebrev blivit tillskiftad hela boet eller större
delen därav. Ofta är den make som presenterar kontraktet eller reversen
inte den ekonomiskt svagare av makarna. Reverser och liknande arrangemang
kan av en fördomsfri make användas i avsikt att skada den andra
makens ekonomi. Motionärerna ifrågasätter om inte någon begränsning i
makes rätt att ensam teckna avbetalningskontrakt eller lån borde införas
eller om inte skuldförbindelse, som är okänd för den andra maken och
som exempelvis är yngre än ett år, borde hållas utanför det gemensamma
boet vid skilsmässa och i stället anses som vederbörande makes enskilda
skuld.

Som exempel på ytterligare problem i detta sammanhang nämner motionärerna
makes underhållsskyldighet på grund av tidigare äktenskap. Om
den ena maken har underhållsskyldighet på grund av tidigare äktenskap
men inte fullgör denna uppstår en ackumulerad skuld. Vid bodelning i
samband med skilsmässa i ett senare äktenskap kan då den andra maken
enligt motionärerna bli tvungen att avstå från tillgångar i boet och så att
säga betala en underhållsskuld till frånskild make i ett tidigare upplöst äktenskap.
Garanti finns inte för att vederbörande myndigheter, som betalat
ut bidragsförskott, driver in det förskotterade beloppet hos den make som
blir tillskiftad däremot svarande tillgångar i boet. Det kan enligt motionärerna
ifrågasättas om inte en sådan lagändring borde vidtas så att makes underhållsskyldighet
på grund av tidigare agerande förblir vederbörandes enskilda
skuld.

LU 1975:9

Gällande ordning

Bouppteckning vid skilsmässa

1 och med att talan om äktenskapsskillnad väcks blir frågan om nyförvärvad
egendoms natur av giftorättsgods eller enskild egendom svävande. Vad make
förvärvar efter dagen för talans väckande skall vara hans enskilda egendom.
Men giftorättsgemenskapen upphör bara villkorligt. Egendomen betraktas
som makens enskilda egendom endast under förutsättning att det sedermera
döms till äktenskapsskillnad. Låter makarna frågan om äktenskapsskillnad
förfalla, gäller alltså lagens bestämmelser om giftorätt i fortsättningen också
den egendom som förvärvats under tid målet var anhängigt.

Efter äktenskapsskillnaden skall giftorättsgemenskapen beträffande övrig
i boel ingående egendom hävas. Detta sker genom bodelning som är en förrättning
som just syftar till att förverkliga makes anspråk på giftorätt i andra
makens egendom. Vid bodelning undantar var och en av makarna först
egendom till ett värde motsvarande sina skulder. Det som återstår för den
ena eller andra maken går enligt huvudregeln till delning så att var och
en tar hälften.

Bodelning avser en upplösning av makarnas ekonomiska samhörighet per
viss dag. Den avgörande tidpunkten är även här dagen för talans väckande
om äktenskapsskillnad. I konsekvens härmed föreskrivs att make vid
gäldstäckning i samband med bodelningen får tillgodoräkna sig egendom
till täckning endast av gäld som tillkommit innan ansökan om äktenskapsskillnad
blivit gjord.

Till grund för bodelning kan ligga en bouppteckning upptagande båda makarnas
tillgångar och skulder. Vid äktenskapsskillnad behöver bouppteckning
dock inte upprättas om makarna inte vill detta och de är ense om
hur egendomen skall fördelas, allt under förutsättning att det inte finns
någon borgenär som anser sig förnärmad. Åtgärder för att få bouppteckning
till stånd vidtages efter yrkande av make. Initiativet kan också komma
från borgenär. Talerätt har borgenär vilkens fordran tillkommit före bodelningen.

När äktenskapsskillnad skall föregås av en betänketid om minst sex månader
kommer det att förflyta en längre tid från det giftorättsgemenskapen
anses hävd och till dess bodelning sker. Bodelning på grund av äktenskapsskillnad
kan lagligen äga rum först efter det lagakraftvunnen skillnadsdom
föreligger. Under den tid frågan om giftorättsgemenskapens upphörande
ännu är svävande kommer förhållandet makarna emellan, såvitt avser egendomsförhållandena,
att i huvudsak fortfarande följa samma regler som före
talans väckande. Vardera maken råder således fortfarande över sitt giftorättsgods
till dess bodelning sker. Make har likaså gentemot andra maken
alltjämt plikt att vårda sitt giftorättsgods så att det inte otillbörligen minskas
andra maken till förfång. Make blir vidare underkastad redovisningsansvar
för sin förvaltning av giftorättsgodset under tiden fram till bodelningen.

1* Riksdagen 1975. 8 sami. Nr 9

LU 1975:9

Vidare är att märka att giftermålsbalken (GB) ger vissa handlingsmöjligheter
för make, vars giftorättsanspråk sätts i fara genom andra makens
åtgärder med sitt giftorättsgods. Dessa möjligheter kan begagnas även under
betänketiden. Enligt 11 kap. 12 § GB äger således make, när talan om äktenskapsskillnad
väckts, erhålla rättens förordnande av lämplig person att
uppteckna vardera makens tillgångar och skulder, sådana de var när talan
väcktes. Rätten äger inte pröva lämpligheten av den begärda åtgärden utan
skall meddela förordnandet så fort make framställt yrkande därom. Make
är pliktig att under ed lämna uppgifter till bouppteckningen om sina tillgångar
och skulder. Vid underlåtenhet att lämna uppgift kan rätten förelägga vite.
Make är även skyldig att inför rätten beediga upprättad bouppteckning,
om andra maken yrkar det. Maken kan alltså med stöd av 11 kap. 12 §
GB redan under betänketiden få fastlagt vilka tillgångar och skulder andra
maken hade vid tiden för giftorättsgemenskapens villkorliga upphörande.

Lånereverser m. m. vid bodelning

I fråga om förvaltningsrätten gäller att vardera maken under äktenskapet
råder över sin egendom - giftorättsgods såväl som enskild egendom. Principen
om att makarna är två självständiga rättssubjekt gäller också beträffande
ansvaret för gäld. Var och en av makarna ansvarar således för sin
gäld enligt allmänna förmögenhetsrättsliga principer. För gäld, som båda
makarna ådragit sig tillsammans, svarar de solidariskt. Detsamma gäller
beträffande gäld, som ena maken gjort för den dagliga hushållningen m. m.

Make är emellertid, när det gäller giftorättsgodset, skyldig att vårda detta
så att det ej otillbörligen minskas andra maken till förfång. För vissa förfoganden
över visst slags giftorättsgods gäller vidare enligt 6 kap. 4 och
5 !j!} GB särskilda rddighetsinskränkningar, innebärande krav på andra makens
samtycke till rättshandlingen. Dessa inskränkningar anses gälla till dess
bodelning sker, dvs. även under betänketiden. Ena maken kan således inte
överlåta eller låta inteckna fast egendom, inte heller överlåta eller pantsätta
gemensamt bohag, om egendomen är giftorättsgods.

Efter äktenskapsskillnad skall såsom tidigare nämnts egendomsgemenskapen
upplösas genom bodelning. I samband med bodelningen skall gäldstäckning
ske, dvs. make skall av sitt giftorättsgods på sin lott erhålla egendom
till täckande av sin gäld. Sedan tilldelning för gäld ägt rum, skall
återstoden av makarnas giftorättsgods i regel delas lika mellan dem. Om
ena maken har större skulder än tillgångar, leder detta således till att endast
den andra makens behållna tillgångar kommer att gå till lika fördelning
mellan makarna.

Om make genom vanvård av sina ekonomiska angelägenheter, genom
missbruk av rätten att råda över sitt giftorättsgods eller genom annat otillbörligt
förfarande vållat att detta väsentligen minskats, äger andra maken
erhålla vederlag vid bodelningen. Vederlaget skall - där ej enskild egendom

LU 1975:9

är berörd - utgå av vad som efter gäldstäckning återstår av makarnas giftorättsgods.
Vederlaget innebär i normalsituationen, att make tillföres gods
till värde motsvarande vad som gått förlorat genom den andra makens
otillbörliga förfarande. Om makes anspråk på vederlag ej helt kunnat tillgodoses
vid bodelningen, kvarstår anspråket i denna del ej såsom fordran
hos andra maken.

Underhållsskyldighet pä grund av tidigare äktenskap

Familjerättsliga underhållsbidrag har i exekutionsrättsligt hänseende en
särskilt förmånlig ställning, eftersom de enligt införsellagen (1968:621) får
indrivas genom införsel i den underhållsskyldiges lön. Detta innebär att
arbetsgivaren ålägges att vid varje utbetalningstillfälle hålla inne viss del
av lönen och redovisa denna till utmätningsmannen.

Enligt lagen (1964:143) om bidragsförskott skall bidragsförskott utgå till
barn, om vilket vårdnaden ej tillkommer båda föräldrarna, i de fall moder
eller fader, som ej har vårdnaden om barnet, underlåter att sörja för barnets
underhåll. Förskott kan utgå från barnets födelse t. o. m. den månad, varunder
barnet fyller 18 år. Bidragsförskott skall, oberoende av om underhållsbidrag
fastställts och utan begränsning till fastställt bidrags storlek, utgå
med i princip 40 procent av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring.

I den omfattning som bidragsförskott svarar mot fastställt underhållsbidrag
uppkommer regressrätt för vederbörande barnvårdsnämnd mot den underhållsskyldige.
Länsstyrelsen äger emellertid på särskilda skäl besluta efterge
regressen. För sin regressfordran har nämnden rätt att begära införsel i den
underhållsskyldiges lön.

B. Vårdnad och underhåll

Motionen 1975:1136

Enligt motionärerna förekommer det att mångåriga äktenskap upplöses
i vilka ena maken varit hemmamake. Denne saknar inte sällan yrkesutbildning
och yrkeserfarenhet och har på grund av sin ålder stora svårigheter
att finna lämpligt förvärvsarbete. Motionärerna framhåller att sådan hemmamake
vid en skilsmässa kan komma i ett betydligt sämre läge än vad
som t. ex. gäller enligt trygghetslagstiftningen på arbetsmarknaden i fråga
om arbetsgivares skyldigheter gentemot friställd arbetskraft. En skärpning
av underhållsreglerna så att sådan make - åtminstone under viss tid - kan
tillförsäkras ett större underhåll bör enligt motionärernas mening övervägas.

Om ena maken vid skilsmässa fått vårdnaden om små barn, fortsätter
motionärerna, uppkommer ofta betydande svårigheter för denna make att
erhålla förvärvsarbete och att uppehålla sådant arbete. Det kan enligt motionärernas
mening finnas anledning att se över lagstiftningen och dess
tillämpning när det gäller behovet av ett par års underhåll till sådan make.

LU 1975:9

Enligt motionärerna visar det sig inte sällan att läkare eller socialtjänsteman,
som förordnats att handlägga ett vårdnadsmål, tar ställning för eller
emot endera parten redan innan försök till objektivt ställningstagande gjorts
genom sammanträffande med båda parter. Hela utredningsarbetet kan komma
på sned, och den ena partens förtroende för utredaren kan försvinna.
Motionärerna anser att det kan finnas anledning att överväga om part i
vårdnadsmål - åtminstone en gång - borde få rätt att i ett sådant läge
kräva att annan utredare eller läkare skall förordnas att handlägga ärendet.

Motionärerna anför vidare att underhållsberättigad enligt 7 kap. 7 § foräldrabalken
har rätt att begära högre underhållsbidrag utan hinder av vad
som avtalats angående underhållsskyldigheten mellan den underhållsskyldige
och den underhållsberättigade. Lagen ger således inte den underhållsskyldige
samma möjligheter till jämkning av avtalet. Enligt motionärernas
uppfattning vore det rimligare om lagtexten utformades så att båda parter
äger samma rätt att få underhållsbidragets storlek prövad när nya omständigheter
föreligger.

Motionen 1975:454

I motionen erinras om att underhållsberättigad enligt 7 kap. 7 $ föräldrabalken
har rätt att begära högre underhållsbidrag utan hinder av vad
som avtalats angående underhållsskyldigheten mellan den underhållsskyldige
och den underhållsberättigade. Enligt motionären ger denna regel ett
värdefullt skydd för en underhållsberättigad, som t. ex. blivit påverkad eller
vilseledd att skriva på ett avtal som ger otillräckligt bidrag, något som ej
sällan inträffar när avtalet upprättas av den underhållsskyldiges ombud.
Den underhållsskyldige har emellertid enligt gällande regler icke samma
möjligheter. För jämkning av underhållsbidrag krävs att väsentligt ändrade
förhållanden kan påvisas, och även då är domstolarna mycket restriktiva
med jämkning. Den underhållsskyldige kan följaktligen, enligt motionären,
genom en frivillig överenskommelse tvingas in i en svår ekonomisk situation,
som han/hon inte haft möjlighet att bedöma då överenskommelsen
gjordes.

Gällande rätt

Underhåll efter långvarigt äktenskap ,

Om ena maken efter äktenskapsskillnad är i behov av bidrag till sitt
underhåll, är han berättigad till bidrag av andra maken efter vad som kan
anses skäligt med hänsyn till dennes förmåga och övriga omständigheter.
Domstolen skall vid bestämmande av bidraget ta hänsyn till att ena maken
kan ha ett särskilt behov av bidrag för tiden närmast efter äktenskapsskillnaden.
Den ekonomiskt svagare maken skall nämligen inte få påtagligt
sämre levnadsstandard än den andra maken under omställningstiden vid

LU 1975:9

familjeupplösningen. Frågan hur lång omställningstiden skall vara får bedömas
efter omständigheterna i det enskilda fallet. Fortlöpande underhåll
kommer enligt domstolarnas praxis i fråga särskilt när äktenskapet varat
längre tid och hustrun är sjuk eller klen eller nått sådan ålder att hon får
antagas ha svårt att anpassa sig på arbetsmarknaden. Fortlöpande underhåll
är också tänkbart som utfyllnad till vad hustrun kan antas böra förtjäna
på egen hand.

Underhåll till frånskild make med små harn

En riktpunkt för bedömning av underhållsfrågan är att underhåll skall
utgå för en övergångsperiod, då hustrun söker eller kompletterar sin utbildning.
Flar äktenskapet blivit kortvarigt anses underhåll som regel inte
böra utgå även om hustrun är sjuklig och har svårt att försörja sig. I vissa
fall har domstolarna ansett hustru behöva underhåll för att kunna ägna
sig åt vårdnaden om barn. Principen är emellertid att underhåll till hustru
och underhåll till barn är två frågor som skall bedömas var för sig.

Utredningsman i vårdnadsärenden

Vid skilsmässa förordnar rätten i regel endera av föräldrarna till vårdnadshavare.
Är föräldrarna ense om vem som skall ha vårdnaden, skall
rättens beslut i första hand gå ut på fastställande av deras överenskommelse.
När tvist föreligger om vårdnaden, införskaffar domstolen utredning bl. a.
genom att höra vederbörande barnavårdsnämnd. Även om tvist ej föreligger
måste domstolen beakta barnets bästa. Det har därför rekommenderats att
rätten, när gemensam ansökan av makar inkommer, underrättar barnavårdsnämnden
härom och om att rätten efter viss tid, t. ex. 14 dagar, kommer
att avgöra målet, om inte nämnden med angivande av skälen påkallat utredning
av vårdnadsfrågan (JO 1962 s. 28 ff.).

Vissa grundläggande bestämmelserom utredning i barnavårdsärende finns
i 14-19 M barnavårdslagen (1960:97). Ärende föreligger även när barnavårdsnämnd
har att avge yttrande till domstol i vårdnadsmål. Sedan ett ärende
blivit anhängigt hos nämnden skall enligt dessa bestämmelser utredning
inledas utan dröjsmål. Utredningens syfte är att allsidigt klarlägga de omständigheter
som ärav betydelse för ärendets bedömning. Envarsom ärendet
rör eller som antas kunna lämna upplysningar av betydelse må höras under
utredningen. Utredningen skall bedrivas på sådant sätt, att obehag, olägenhet
eller kostnad inte i onödan vållas någon. Om det erfordras för utredningen
bör yttrande inhämtas av läkare eller annan sakkunnig. Innan barnavårdsnämnden
avgör ärende, skall den ärendet rör underrättas om vad som framkommit
vid utredningen samt tillfälle beredas honom att yttra sig däröver,
såvida inte sådant yttrande befinnes uppenbart obehövligt eller ärendet kräver
så snabbt avgörande att yttrande inte kan avvaktas. Begär den som

LU 1975:9

är berättigad att yttra sig att bli muntligen hörd inför nämnden, skall förhör
med honom anordnas, om ej särskilda skäl föranleder annat. Den som bereds
tillfälle att yttra sig skall erinras om rätten att påkalla sådant förhör. Den
ärendet rör äger att utveckla sin talan och förebringa bevisning. Begär han
att upplysning skall inhämtas eller att annan utredning skall förebringas,
skall begäran efterkommas, om det kan antas att åtgärden skulle äga betydelse.

Som underställnings- och besvärsmyndighet över barnavårdsnämnderna
fungerar länsrätten. Barnavården inom varje län står under tillsyn av
länsstyrelsen, som kan ålägga försumliga barnavårdsnämnder att fullgöra
sina skyldigheter. Högsta tillsynsmyndighet över barnavårdsverksamheten
i riket är socialstyrelsen, som äger utfärda råd och anvisningar rörande barnavården.

Avtal angående underhållsbidrag m. m.

Regler om föräldrars underhållsskyldighet gentemot barn finns i 7 kap.
föräldrabalken (FB). Underhållsskyldigheten innebär enligt lagtexten att föräldrarna
är skyldiga att vidkännas kostnaden för barnets uppehälle och utbildning,
om ej barnet har egna tillgångar. Underhållsskyldigheten upphör
ej innan barnet erhållit den utbildning som med hänsyn till föräldrarnas
villkor och barnets anlag må finnas tillbörlig och ej i något fall förrän barnet
fyllt sexton år (7:1 FB). I kostnaden för barnets underhåll skall envar av
föräldrarna taga del efter sin förmåga. Fader eller moder, som ej har vårdnaden
om barnet, skall betala underhållsbidrag (7:2 FB). Skyldighet att betala
underhållsbidrag kan således uppkomma efter äktenskapsskillnad för den
av föräldrarna som ej erhållit vårdnaden om barnet. Om föräldrar i bestående
äktenskap på grund av söndring lever åtskilda, skall rätten på ansökan av
endera maken förordna vem av makarna som skall ha vårdnaden (6:7 FB).
Även i detta fall är den av föräldrarna, som ej är vårdnadshavare, skyldig
att betala underhållsbidrag. Underhållsskyldigheten kan vidare avse barn
utom äktenskap. Sådant barn står i allmänhet under moderns vårdnad. I
vissa fall kan dock rätten överföra vårdnaden å fadern (6:12 FB).

Den av motionärerna åsyftade bestämmelsen i 7:7 FB innebär att avtal
angående fullgörande för framtiden av underhållsskyldigheten ej utgör hinder
för den underhålIsberättigade att göra gällande rätt till högre underhållsbidrag.
Beträffande underhåll till barn utom äktenskap gäller enligt 7:7
andra stycket den särskilda regeln att även barnet blir bundet för framtiden
om där angivna formföreskrifter för avtalet iakttagits. Om underhållsskyldigheten
fastställts genom dom eller genom sådant avtal som enligt det
nyss sagda är bindande även för den underhållsberättigade, kan rätten förordna
om ändring av underhållsskyldigheten under förutsättning att väsentligt
ändrade förhållanden påkallar det (7:8 FB). Under samma förutsättning
kan avtal, som icke är bindande för den underhållsberättigade.

LU 1975:9

på talan av den underhållsskyldige jämkas av rätten. Om underhåll fastställts
att utgå tills barnet uppnått viss ålder hindrar detta ej att underhåll yrkas
för tid därefter, oavsett om väsentligt ändrade förhållanden inträtt eller ej.

1 7:9 FB ges emellertid ytterligare en möjlighet att åstadkomma ändring
vad beträffar underhållsskyldigheten. Där stadgas, att, om avtal som makar
slutit med avseende å förestående äktenskapsskillnad angående underhåll
till barn är uppenbart obilligt för ena maken, avtalet må på makens talan
jämkas av rätten. Har talan ej väckts inom ett år från det äktenskapsskillnaden
meddelades, är rätten till talan förlorad.

Av det sagda följer att den underhållsskyldige fadern eller modern kan
erhålla lindring i underhållsbörda, som fastställts genom dom eller avtal,
antingen genom att väsentligt ändrade förhållanden påvisas eller genom
att avtal mellan makar, som avses i 7:9 FB, befinnes vara uppenbart obilligt
för underhållsskyldig make. Den underhållsberättigade, dvs. barnet, är däremot
i regel oförhindrad att yrka högre underhåll än som avtalats. Om
avtalet avser barn utom äktenskap och vissa formföreskrifter iakttagits eller
om underhållsskyldigheten fastställts genom dom är den underhållsberättigade
jämställd med den underhållsskyldige i fråga om möjligheten till
ändring, dvs. väsentligt ändrade förhållanden måste påvisas. Vidare gäller
att höjning av underhållsbidrag som avtalats mellan makar enligt 7:9 FB
kan åstadkommas endast om avtalet befinnes vara uppenbart obilligt för
den make som erhållit vårdnaden om barnet.

Bestämmelserna i 7:7 och 7:8 FB har utan saklig ändring överförts från
1920 och 1917 års lagar om barn i äktenskap och om barn utom äktenskap.
Av lagberedningens motiv till ifrågavarande lagar framgår att bestämmelserna
förestavats av hänsyn till barnets bästa. Lagberedningen anförde härom
bl. a. att det beträffande giltigheten av avtal rörande den i lag stadgade
underhållsskyldigheten befunnits nödvändigt att till det underhållsberättigade
barnets skydd snävt begränsa den enskildes dispositionsrätt.

Underhållsbidragen är indexreglerade. Närmare bestämmelser härom
finns i lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag. Reglerna innebär
i korthet att bidragsbelopp, som avser fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet
mot bl. a. make eller barn, under vissa förutsättningar ändras
med det procenttal med vilket basbeloppet ändrats. Utan hinder av bestämmelserna
i lagen kan dock rätten på yrkande förordna på annat sätt
om bidragsskyldigheten, när reglerna i giftermålsbalken och föräldrabalken
föranleder därtill.

C. Arvsregler

Motionen 1975:453

I motionen erinras inledningsvis om att efterlevande make i barnlöst äktenskap
enligt gällande lag ärver hela kvarlåtenskapen samt att de efterarvingar
till den först avlidne maken (fader, moder, syskon eller syskons

LU 1975:9

avkomling), vilka lever vid den sist avlidnes död, då ärver i princip hälften
av dennes bo. Enligt motionären gör denna regel det omöjligt för den efterlevande
att avstå arvet från maken. Gör den efterlevande detta, kan det
finnas andra arvingar vid den efterlevandes död än de som fanns vid den
först avlidnes frånfälle och dessa kan göra anspråk på sin del av arvet.
Som exempel nämner motionären det fallet att en man avlider och efterlämnar
hustru samt tre ogifta syskon och en gift syster med barn. Om
hustrun avstår från arvet, kommer envar av syskonen att få en fjärdedel
av kvarlåtenskapen efter brodern. När hustrun dör kan alla mannens syskon
vara döda och syskonbarnen kan då göra anspråk på hälften av hustruns
kvarlåtenskap. Enligt motionärens uppfattning är lagens bestämmelser inte
sällan till förfång och ger mycket ofta anledning till tvister. Till förhindrande
av detta anser motionären något av följande alternativ till ändring i ärvdabalken
(ÄB) vara tänkbart.

1. ÄB 3:1 ändras så att endast regeln om arvsrätt för make i barnlöst
äktenskap kvarstår. Makarna har därvid ändå rätt att genom testamente
föreskriva vem som vid bådas frånfälle skall ärva dem;

2. ÄB 3:2 ändras så att efterarvingarnas rätt till efterarv endast gäller
om äktenskapet varat mindre än - förslagsvis - fem år;

3. ÄB 3:1 ändras så att rätten till efterarv endast gäller om den efterlevande
avlider inom fem år från den först avlidnes frånfälle;

4. ÄB 3:1 ändras så att efterlevandes arvsrätt blir ovillkorlig men begränsas
till att gälla högst ett visst antal basbelopp.

Enligt motionärens åsikt bör under alla förhållanden de nuvarande bestämmelserna
revideras med syfte att möjliggöra för en efterlevande make
att avstå från arv från make utan risk för framtida anspråk på den efterlevandes
dödsbo.

Gällande rätt

I fråga om makes arvsrätt gäller i ÄB alltjämt den ordning som infördes
genom 1928 års lag om arv. Efterlevande make har sålunda inte arvsrätt
när bröstarvingar finns. Saknas däremot bröstarvingar, har make arvsrätt
enligt 3 kap. ÄB efter den avlidne maken. Makens arvsrätt omfattar hela
kvarlåtenskapen, både den avlidnes giftorättsgods och hans enskilda egendom.
Genom bestämmelser om rätt till sekundosuccession (efterarv) för
den avlidnes skyldemän av andra parentelen (fader, moder, syskon eller
syskons avkomling) får makens rätt till kvarlåtenskapen naturen av s. k.
fri förfoganderätt, dvs. han får förfoga över egendomen men inte testamentera
bort den. Arvsrätten består även om den efterlevande ingår nytt äktenskap.
Rätten till efterarv tillkommer dem som vid den sist avlidnes död
är närmast till arv efter den först avlidne (3:1 ÄB). Under tiden efter den
först avlidnes frånfälle kan således personkretsen av efterarvingar undergå
förändringar. Reglerna om sekundosuccession innebär att tillgångarna vid

LU 1975:9

den sist avlidnes död i regel skall fördelas med hälften på den först avlidnes
skyldeman och hälften på den sist avlidnes arvingar. Om den först avlidne
makens kvarlåtenskap - t. ex. genom förekomsten av enskild egendom -motsvarade annan andel än hälften av makarnas gemensamma egendom,
omfattar rätten till efterarv motsvarande andel i den sist avlidnes bo. Om
den först avlidne testamenterat egendom till annan än efterlevande maken,
skall avdrag härför göras vid andelens beräkning (3:2 ÄB). Om efterlevande
make genom gåva eller annan därmed jämförlig handling utan tillbörlig
hänsyn till den först avlidnes arvingar orsakat väsentlig minskning av egendomen
skall vid den sist avlidnes bortgång vederlag utgå till arvingarna
efter den först avlidne enligt regler i 3:3 ÄB. Om däremot boets värde
ökat vid den sist avlidnes död, kan denna förkovran under vissa förutsättningar
tillgodoföras dennes arvingar (3:4 ÄB). I 3:7 ÄB stadgas det viktiga
undantaget att om efterlevande make enligt 13:12 GB ägt erhålla hela kvarlåtenskapen
efter den först avlidne skall rätten till efterarv ej gälla. Den
härmed åsyftade regeln innebär att efterlevande make av makarnas giftorättsgods
alltid skall erhålla egendom till ett värde som, jämte eventuell
maken tillhörig enskild egendom, motsvarar fyra gånger det vid tiden för
dödsfallet gällande basbeloppet. Basbeloppet utgör f. n. 9 000 kr.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om efterlevande makes rätt till kvarlåtenskapen när värdet av
denna ej överstiger fyra gånger det gällande basbeloppet har nyligen prövats
av riksdagen. 1 en vid 1974 års riksdag väckt motion yrkades att regeln
om makes rätt i nu förevarande hänseende icke skulle gälla när båda makarna
avled inom en tid av ett år. I sitt av riksdagen godkända betänkande (LU
1974:17) hemställde lagutskottet att motionen jämte betänkandet skulle
överlämnas till familjelagssakkunniga för beaktande.

D. Delade ATP-poäng för makar

Motionen 1975:1136

Motionärerna anföra» bestämmelserna om tilläggspensionering i händelse
av skilsmässa kan leda till att den av makarna som arbetat utom hemmet
blir berättigad till full ålderspension, medan den hemmavarande maken
endast får ut sin folkpension. Motionärerna finner det rimligt att jämlikhet
skapas i pensionshänseende. Lagen om allmän försäkring bör därför ändras
så att, om den ena maken intjänar endast få eller inge pensionspoäng, den
av arbetsgivaren erlagda ATP-premien årligen skall fördelas så att makarna
tillgodoräknas hälften vardera.

LU 1975:9

Gällande rätt m. m.

Rätt till tilläggspension grundas på inkomst av det förvärvsarbete som
den försäkrade utför under sin aktiva tid. Pensionen är avvägd i förhållande
till denna inkomst. För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomst fastställs
för en försäkrad, skall pensionspoäng tillgodoräknas honom. Pensionspoängen
utgör den pensionsgrundande inkomsten delad med basbeloppet
vid årets ingång.

Storleken av den ålderspension som börjar utgå vid 67 års ålder utgör
60 % av produkten av basbeloppet för den månad, för vilken pensionen skall
utges,och medeltalet av de pensionspoäng som tillgodoräknats den försäkrade
eller, om pensionspoäng tillgodoräknats honom för mer än 15 år, medeltalet
av de 15 högsta poängtalen (femtonårsregeln). Full ålderspension
kan enligt huvudregeln utgå endast om pensionspoäng tillgodoräknats den
försäkrade för minst 30 år. Har pensionspoäng tillgodoräknats honom för
mindre än 30 år, skall ovan nämnda produkt minskas med 1/30 för varje
år som antalet poängår understiger 30 (trettioårsregeln). 1 fråga om försäkrad
som är född år 1923 eller tidigare gäller övergångsbestämmelser, som innebär
att ett mindre antal år än 30 krävs för full pension.

Möjlighet att vid vård av barn tillgodoräkna sig pensionsår inom tilläggspensioneringen
finns enligt AFL i samband med barnets födelse (föräldrapenning)
eller vid vård av sjukt eller handikappat barn (sjukpenning eller
vårdbidrag). Dessa ersättningar utgör skattepliktig och därmed även pensionsgrundande
inkomst.

Frågan om att låta arbete i hemmet grunda rätt till ATP har berörts
av pensionsförsäkringskommittén i dess slutbetänkande Familjepensionsfrågor
m. m. (SOU 1971:19). Kommittén framhåller att ett system med ATP
åt hemarbetande skulle ge upphov till ett flertal bedömningsfrågor av delvis
svårlöst art. Kommittén frågar sig hur ATP skall beräknas i sådana fall
då barntillsynen kombinerats med förvärvsarbete utom hemmet. Kommittén
anser också den viktiga finansieringsfrågan svårlöst. Att låta den förvärvsarbetande
maken betala pensionavgiften skulle innebära en avsevärd ekonomisk
belastning för många familjer, och en finansiering av pensionen
med generella avgifter strider - menar kommittén - mot de nuvarande
finansieringsprinciperna för tilläggspensioneringen. Ett system med poängår
eller pensionspoäng för hemarbetande make skulle enligt kommitténs mening
också kunna väcka frågan om inte andra grupper i samhället med
lika stor rätt kunde göra anspråk på motsvarande förmåner.

Tidigare riksdagsbehandling

Motionsyrkanden om en självständig pensionsrätt för hemarbetande har
under en följd av år varit föremål för riksdagens uppmärksamhet (jfr SfU
1972:15 och 1973:19). Riksdagen har därvid i allt väsentligt givit uttryck
för en liknande uppfattning i frågan som den som framförts av pensions -

LU 1975:9

försäkringskommittén. Riksdagen har vidare framhållit att detta inte innebär
att den insats den barnavårdande gör i hemmet därmed inte skulle anses
värdefull. Riksdagen ifrågasatte däremot om det var lämpligt eller ens så
ändamålsenligt för berörda parter att stödet gavs i form av en vidgad rätt
till ATP. Riksdagen har också hänvisat till att ersättningen i samband med
barns födelse och vid vård av sjukt eller handikappat barn i fortsättningen
kommer att medverka till att upprätthålla förälders ATP-skydd.

Vid 1974 års riksdag framfördes ånyo i partimotioner från centerpartiet,
folkpartiet och moderata samlingspartiet yrkanden om rätt för hemarbetande
att tillgodoräkna sig pensionsår inom tilläggspensioneringen för barnavårdande
insatser i hemmet. I sitt av riksdagen godkända betänkande (SfU
1974:6) anförde socialförsäkringsutskottet att frågan om pensionsrätt för vårdinsatser
i hemmet - jämte vissa andra motionsvis framförda förslag med
anknytning till ATP - nu borde bli föremål för allsidig och förutsättningslös
översyn. Utskottet hemställde därför att riksdagen med anledning av motionerna
i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle begära att en sådan översyn
kommer till stånd inom ramen för pensionsålderskommitténs arbete eller
i särskild ordning.

F amiljelagssakkunniga

Familjelagssakkunniga (direktiv, se 1970 års riksdagsberättelse Ju 52) har
tillkallats med uppdrag att verkställa utredning angående den familjerättsliga
lagstiftningen. De sakkunnigas arbete har hittills resulterat i ett år 1972
avgivet delbetänkande Familj och äktenskap I (SOU 1972:41). På grundval
härav har vissa lagändringar genomförts, avseende bl. a. reglerna om äktenskaps
ingående och upplösning, vilka trätt i kraft 1.1.1974. Därvid har
bestämmelserna om äktenskapets ekonomiska rättsverkningar ändrats endast
i den omfattning som varit nödvändig för att anpassa dem till de
nya upplösningsreglerna. Familjelagssakkunniga har att vid slutförandet av
sitt uppdrag göra en allmän översyn av de ekonomiska rättsverkningarna.
Enligt direktiven skall de sakkunniga överväga även vissa arvsrättsliga frågor,
såsom makes ställning i arvsrättsligt hänseende och systemet med sekundosuccession.

Utskottet

Inledning

I detta betänkande behandlas motionsförslag som i första hand tar sikte
på att åstadkomma förbättringar i den familjerättsliga lagstiftningen. På de
flesta punkter innebär motionärernas hemställan att den i motionen aktualiserade
frågan skall bli föremål för närmare utredning. Såsom framgår
av den ovan lämnade redogörelsen är emellertid familjerätten sedan några
år tillbaka föremål för en genomgripande översyn av familjelagssakkunniga.

LU 1975:9

De sakkunnigas utredningsarbete har i en första lagstiftningsetapp lett till
att riksdagen år 1973 antog nya regler om äktenskaps ingående och upplösning
(LU 1973:20 och 1973:21). Bland de frågor som det återstår för de
sakkunniga att behandla märks främst äktenskapets ekonomiska rättsverkningar,
efterlevande makes arvsrätt, underhållsbidrag till barn o. d. Flertalet
av de reformbehov som tas upp i motionerna tillhör den grupp av
frågor som ingår i denna senare etapp av de sakkunnigas utredningsarbete.
När så är fallet, finns det givetvis ingen anledning för utskottet att föregripa
utredningens arbete genom att närmare kommentera de synpunkter och
uppslag som förs fram av motionärerna. Utskottet vill i detta sammanhang
också peka på att de frågor som aktualiseras i motionerna många gånger
gäller vissa detaljer i de nuvarande reglerna om bodelning, underhållsbidrag,
makes arvsrätt m. m. Det måste emellertid understrykas att denna typ av
spörsmål inte kan bedömas lösryckta ur sitt sammanhang. Problemställningarna
på dessa områden griper nämligen in i varandra så att den lösning
som väljs beträffande en viss fråga automatiskt får återverkningar när det
gäller ställningstagandet till andra problem. Även av detta skäl vill utskottet
därför vara återhållsamt vid sin prövning av motionsförslagen i avvaktan
på att ett säkrare underlag för bedömningen kommer att tillhandahållas
genom det omfattande utredningsmaterial som kan väntas bli resultatet
av familjelagssakkunnigas arbete.

Bodelningsfrägor

I motionen 1975:1136 föreslås vissa reformer beträffande förfarandet vid
bodelning med anledning av skilsmässa. Motionärerna ifrågasätter till en
början om man inte borde lagfästa rätt för endera maken att begära bouppteckning
inför skilsmässa redan vid betänketidens början. Utskottet vill
här hänvisa till att denna möjlighet står öppen för make redan enligt nu
gällande lag. Såsom framgår av den tidigare lämnade redogörelsen kan make,
här talan om äktenskapsskillnad väckts, enligt 11 kap. 12 § giftermålsbalken
(GB) erhålla rättens förordnande av lämplig person att uppteckna vardera
makens tillgångar och skulder, sådana de var när talan väcktes. Rätten äger
inte pröva lämpligheten av den begärda åtgärden utan skall meddela förordnandet
så fort make framställt yrkande därom. Make är pliktig att under
ed lämna uppgifter till bouppteckningen om sina tillgångar och skulder.
Vid underlåtenhet att lämna uppgift kan rätten förelägga vite. Make är
även skyldig att inför rätten beediga upprättad bouppteckning, om andre
maken yrkar det. Eftersom motionärernas önskemål således redan är tillgodosett
i gällande lag, avstyrker utskottet motionen i denna del.

Motionärerna föreslår vidare att under speciella betingelser undantag skall
göras från den sedvanliga hälftendelningen vid bodelning beträffande vissa
slags skulder, såsom avbetalningsskulder, reversskulder och ackumulerad
skuld avseende oguldna underhållsbidrag. Utskottet vill emellertid framhålla

LU 1975:9

att de frågeställningar, som motionärerna här tar upp, nära sammanhänger
med huvudgrunderna för egendomsordningen inom äktenskapet. Detta utgör
en av de centrala punkterna i familjelagssakkunnigas fortsatta utredningsarbete.
Med anledning av vad som anförs i motionen vill utskottet
här endast nämna att bidragsförskott endast utgår i fråga om underhåll
till barn (se ovan s. 5). I övrigt anser utskottet att motionen i denna del
inte bör föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.

Vårdnad och underhåll

I motionen 1975:1136 framförs förslag som syftar till att åstadkomma
ett förbättrat underhåll till vissa kategorier av frånskilda, såsom äldre, icke
förvärvsarbetande makar samt makar som har vårdnaden om små barn.
Enligt utskottets uppfattning utgör underhållsfrågorna ett besvärligt rättsområde,
där det är viktigt att familjelagssakkunnigas arbete inte föregrips.
Utskottet avstyrker därför bifall till motionen i denna del.

Motionärerna tar också upp en processuell fråga beträffande barnavårdsnämnds
utredning i vårdnadsärenden. Motionärerna anser att part, som förmenar
att utredningen inte sköts objektivt och opartiskt, borde få rätt att
- åtminstone en gång - kräva att annan socialtjänsteman eller läkare skall
förordnas att handlägga ärendet.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om att ett viktigt krav på utredningen
är att den präglas av objektivitet. Barnavårdslagen (1960:97) innehåller
också flera bestämmelser som avser att trygga de berörda parternas
rättsskyddsintresse (se ovan s. 7 f.). Till en början slås det sålunda
i lagen fast, att utredningens syfte är att allsidigt klarlägga de omständigheter
som är av betydelse för ärendets bedömning. Detta innebär bl. a. att bevis
och annat utredningsmaterial skall tillvaratas vare sig det talar för eller emot
endera parten. Utskottet vill vidare peka på att den ärendet rör normalt
skall underrättas om vad som framkommit vid utredningen samt beredas
tillfälle att yttra sig däröver. Begär den som är berättigad att yttra sig att
bli muntligen hörd inför nämnden, skall förhör med honom anordnas, om
ej särskilda skäl föranleder annat. Den som bereds tillfälle att yttra sig skall
erinras om rätten att påkalla sådant förhör. Den ärendet rör äger att utveckla
sin talan och förebringa bevisning. Begär han att upplysning skall inhämtas
eller att annan utredning skall förebringas, skall begäran efterkommas, om
det kan antas att åtgärden skulle äga betydelse. Utskottet vill till sist erinra
om att tvistiga vårdnadsmål normalt avgörs först efter det att muntlig förhandling
ägt rum vid domstolen. Den part, som anser sig ha blivit förfördelad
under utredningsarbetet, har därför alltid till sist möjlighet att direkt inför
domstolen framföra sina synpunkter på utredningens resultat samt förebringa
den kompletterande bevisning som han finner erforderlig.

Utskottet vill således hänvisa till att det i bestämmelserna angående ärendenas
behandling hos barnavårdsnämnd finns inbyggda garantier för att

LU 1975:9

vardera partens synpunkter blir vederbörligen beaktade under utredningsarbetet.
Utskottet vill vidare peka på att nackdelarna med att en ny utredningsman
kopplas in på en redan påbörjad utredning är att detta ofta
leder till en försening med ärendets handläggning, ytterligare besvär för
de inblandade, som måhända måste höras på nytt, samt ökade kostnader
för det allmänna. I sammanhanget bör också erinras om hur ett likartat
problem lösts när det gäller brottmålsutredningar. Enligt 21 kap. 6§ rättegångsbalken
äger den misstänkte inte utan vidare påkalla byte av offentlig
försvarare. Hans begäran härom skall bifallas endast om han kan åberopa
något giltigt skäl härför. Enligt föreliggande praxis är domstolarna restriktiva
när det gäller att hänföra sådana subjektiva och känslomässigt färgade uppfattningar
angående försvararen, som kan uppstå hos den misstänkte, till
ett i lagens mening giltigt skäl för försvararbyte.

Med hänvisning till vad sålunda anförts avstyrker utskottet motionen
i denna del.

I såväl motionen 1975:1136 som motionen 1975:454 framförs förslag till
ändring i bestämmelsen i 7 kap. 7 § föräldrabalken (FB) angående avtal
om underhållsbidrag. Motionärerna menar att lagtexten bör omformuleras
så att båda parter äger samma rätt att få underhållsbidragets storlek prövad,
när nya omständigheter föreligger. Utskottet erinrar om att bestämmelsens
utformning förestavats enbart av omsorgen om barnets bästa. Huruvida
denna reglering numera kan anses föråldrad och hur man i så fall bör ändra
bestämmelsen ankommer det på familjelagssakkunniga att pröva inom ramen
för en övergripande översyn av underhållsfrågorna. Motionerna bör
därför inte föranleda någon riksdagens vidare åtgärd, såvitt nu är i fråga.

Arvsregler

I motionen 1975:453 yrkas översyn av ärvdabalkens bestämmelser om
makes arvsrätt och s. k. efterarv (sekundosuccession). Utskottet vill härvidlag
ifrågasätta huruvida inte det av motionären anförda exemplet om
avstående från arv innebär en felaktig tolkning av gällande rätt. Motionären
hävdar att efterlevande make i barnlöst äktenskap inte kan avstå från arv
till förmån för andra makens efterarvingar (fader, moder, syskon, syskons
avkomling). Gör den efterlevande detta kan det enligt motionären finnas
andra arvingar vid den sist avlidnes död än de som fanns vid den först
avlidnes frånfälle, och dessa kan göra anspråk på sin del av arvet.

Utskottet vill beträffande innehållet i gällande rätt till en början framhålla
att det i och för sig inte är någonting ovanligt att personkretsen av efterarvingar
undergår förändringar under tiden mellan den först avlidne makens
och den sist avlidne makens död. Några rättsliga komplikationer behöver
inte heller uppstå av denna anledning. Detta sammanhänger med det rådande
systemet att rätten till efterarv tillkommer de efterarvingar till den först
avlidne maken, som är närmast till arv efter denne vid den sist avlidne

LU 1975:9

makens död. Utskottet anser det visserligen ej otänkbart att detta förhållande
kan förorsaka tvister vid den sist avlidne makens frånfälle, t. ex. om ett
av denne för lång tid sedan gjort avstående från arv fallit i glömska. Utskottet
vill emellertid understryka att reglerna om sekundosuccession bygger på
principen att rätten till efterarv omfattar den först avlidne makens andel
i det gemensamma boet. Om den efterlevande maken en gång avstått från
denna andel kan efterarvingarna inte lagligen vid den efterlevandes död
ställa några anspråk på dennes bo.

Utskottet vill i denna del slutligen hänvisa till att familjelagssakkunniga
enligt direktiven har i uppdrag att granska reglerna om makes arvsrätt och
systemet med sekundosuccession samt att utreda möjligheterna att eventuellt
avskaffa sistnämnda rättsinstitut. På grund av det anförda avstyrker
utskottet motionen.

Delade A TP-poäng för makar

Rätt till tilläggspension grundas på inkomst av det förvärvsarbete som
den försäkrade utför under sin aktiva tid. Arbete i hemmet grundar i normalfallet
inte rätt till ATP. I motionen 1975:1136 förordas att lagen (1962:381)
om allmän försäkring ändras så att, om den ena maken intjänar endast
få eller inga pensionspoäng, den av arbetsgivaren erlagda ATP-premien årligen
skall fördelas så att makarna tillgodoräknas hälften vardera.

Utskottet vill hänvisa till att den av motionärerna väckta frågan - som
under en följd av år varit föremål för riksdagens uppmärksamhet - numera
är under utredning till följd av riksdagens beslut (se ovans. 13). I betänkandet
SfU 1974:6 anförde socialförsäkringsutskottet att frågan om pensionsrätt
för vårdinsatser i hemmet - jämte vissa andra motionsvis framförda förslag
med anknytning till ATP - borde bli föremål för allsidig och förutsättningslös
översyn. Socialförsäkringsutskottet hemställde därför att riksdagen med anledning
av ifrågavarande motioner i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle begära
att en sådan översyn kommer till stånd inom ramen för pensionsålderskommitténs
arbete eller i särskild ordning. Riksdagen beslöt i enlighet med
utskottets hemställan (rskr 1974:45). Kungl. Maj:t har den 22 mars 1974
överlämnat riksdagsskrivelsen till pensionsålderskommittén.

Med hänsyn till vad riksdagen sålunda nyligen beslutat avstyrker utskottet
motionen i denna del.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1975:453,

2. att riksdagen avslår motionen 1975:454,

LU 1975:9 18

3. att riksdagen avslår motionen 1975:1136.

Stockholm den 11 mars 1975

På lagutskottets vägnar
IVAN SVANSTRÖM

Närvarande: herrar Svanström (c), Lidgård (m), Sundelin (s), fru Åsbrink
(s), herrar Andersson i Södertälje (s), Torwald (c), Olsson i Timrå (s), fru
Nilsson i Sunne (s), herrar Olsson i Sundsvall (c), Israelsson (vpk), fru Tillander
(c), fru Lindquist (m), fru Hjalmarsson (s), herr Henmark (fp) och
fru Karlsson (c).