Lagutskottets betänkande med anledning av motioner om talan angående äktenskaplig börd och om vårdnad av barn utom äktenskap (Betänkande 1975:LU14 Lagutskottet)

Lagutskottets betänkande nr 14

LU 1975:14

Nr 14

Lagutskottets betänkande med anledning av motioner om talan angående
äktenskaplig börd och om vårdnad av barn utom äktenskap

Motionsyrkanden

I motionen 1975:201 av herr Svensson i Malmö m. fl. (vpk) yrkas att
riksdagen antar följande ändring i 6 kap. 12!} föräldrabalken:

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 8

Barn utom äktenskap står under moderns vårdnad till dess det fyllt aderton
år eller ingått äktenskap. På ansökan av fadern skall dock rätten överföra
vårdnaden till honom, om det finnes skäligt med hänsyn till barnets bästa.
Äro föräldrarna ense, att vårdnaden skall överföras till fadern, skall rätten
på anmälan besluta i enlighet därmed, om det ej är uppenbart stridande
mot barnets bästa.

Inträffar i fråga om den av föräldrarna som har vårdnaden om barnet
sådant fall som avses i 6 $ eller dör han, skall rätten på ansökan av den
andre eller på anmälan av allmän åklagare eller barnavårdsnämnd förordna
den andre att utöva vårdnaden, såvida ej denna med hänsyn till barnets
bästa finnes böra anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

Aro föräldrarna ense om att de gemensamt
skola utöva vårdnaden, skall
rätten på ansökan härom förordna i
enlighet med vad de önska, såframt
det ej är uppenbart stridande mot barnets
bästa.

Vad i 2-4 och 10 §§ stadgas med avseende på vårdnad om barn i äktenskap
skall äga motsvarande tillämpning beträffande barn utom äktenskap.

1 motionen 1975:455 av fru Swartz (fp) och herr Remgård i Falkenberg
(fp) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av
2 kap. 1 $ föräldrabalken att bördstalan får föras utan tidsbegränsning i enlighet
med vad som anförs i motionen.

I motionen 1975:1130 av fru Frändås m. fl. (s) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär sådan ändring av gällande lagstiftning att föräldrar, som
i samband med skilsmässa förklarar att de fortsättningsvis önskar dela det
juridiska ansvaret för barnen, får denna möjlighet.

] Riksdagen 1975. 8 sami. Nr 14

LU 1975:14

Talan om äktenskaplig börd

Gällande rätt

Äktenskaplig börd kan antingen vara ursprunglig, sålunda föreligga redan
från födelsen, eller förvärvas senare genom legitimation, dvs. genom att
föräldrarna ingår äktenskap med varandra.

Ursprunglig äktenskaplig börd tillkommer enligt I kap. 1 tj föräldrabalken
(FB) barn som är fött under bestående äktenskap. Detsamma gäller barn
som föds på sådan tid efter äktenskapets upplösning att det kan vara avlat
dessförinnan. Efter särskild talan, varom stadgas i 2 kap. FB, kan barnet
dock förklaras sakna äktenskaplig börd. Lagen bygger således på ett antagande,
en s. k. presumtion, om den äkta mannens faderskap.

Bördspresumtionen kan såsom ovan antytts brytas endast genom att domstol
förklarar att barnet saknar äktenskaplig börd. Talan härom kan icke
föras av vem som helst utan blott av de närmast intresserade, nämligen
dels den äkta mannen (FB 2:1) eller, om han har avlidit utan att ha försuttit
sin talan, hans arvingar (FB 2:2), dels barnet självt eller dess representant,
förmyndare eller särskilt förordnad god man (FB 2:3).

Talerätten för barnet eller representant för detta är inte bunden vid viss
tid utan kan utövas när som helst. Talan av mannen eller hans arvingar
måste däremot anhängiggöras inom viss tidsfrist. Grunden till att man i
sistnämnda fall föreskrivit viss tidsfrist är att lagstiftarna ansett det viktigt
för barnets trygghet, att mannen eller hans efterkommande icke kan riva
upp bördsfrågan hur sent som helst. Den tidsbegränsning som fanns i 1917
års förut gällande lag ansågs dock vid tillkomsten av FB vara för sträng.

Beträffande mannen gäller nu enligt FB som huvudregel (FB 2:1) att
han skall väcka talan mot barnet (eller, om barnet avlidit, dess arvingar)
inom tre år från det han fick kunskap om barnets födelse. Om mannen
inte varaktigt sammanbott med barnet har han dock längre tid på sig. 1
dylikt fall förlorar mannen sin rätt till talan först ett år efter det han blivit
stämd med yrkande, som grundas på att barnet skall vara äktenskapligt
(oftast yrkande om underhåll). Men om mannen efter barnets födelse har
erkänt barnet som sitt och om detta erkännande skett, sedan mannen fätt
veta att modern haft samlag med annan under konceptionstiden, är vidare
talan från mannens sida utesluten.

Motionen 1975:455

I motionen framhålls att det inträffar att mannen först efter den ovannämnda
preklusionstidens utgång, ofta i samband med skilsmässa, misstänker
att han ej är far till barn som fötts inom äktenskapet. Mannen saknar
då möjlighet att väcka talan mot barnet. Utan att anhängiggöra bördstalan
kan den presumerade fadern dock inte undgå sin underhållsskyldighet och
barnet ej fråntagas sin arvsrätt. I dylika fall kan således bördstalan endast

LU 1975:14

väckas av barnet, påpekar motionärerna. De anser att samma grundprincip
som förestavat reglerna i lagen (1969:618) om fastställande till faderskapet
till barn utom äktenskap, nämligen det allmänna intresset att ett faderskap
blir rätt fastställt, borde gälla även i nu omnämnda fall. Om en man genom
blodprov kan bevisa att han ej är far till ett i äktenskapet fött barn bör
han enligt motionärernas åsikt ha samma möjlighet som barnet att utan
tidsbegränsning föra bördstalan.

Tidigare riksdagsbehandling

Reglerna om äktenskaplig börd var föremål för riksdagens prövning år
1974 med anledning av en motion (1974:650) vari yrkades bl. a. att bördsreglerna,
såvitt avsåg de fall där modern är frånskild och ej ingått nytt
äktenskap, skulle bli föremål för utredning. Motionärernas syfte med yrkandet
varatt få till stånd en ändring i den ovannämnda presumtionsregeln.
I sitt av riksdagen godkända betänkande (LU 1974:27) fann utskottet nackdelarna
med gällande regler om bördspresumtion så betydande att bestämmelserna
borde bli föremål för en översyn. Denna borde enligt utskottets
mening dock inte avgränsas på det sätt som motionärerna föreslagit, utan
bördsreglerna borde överses i sin helhet. Utskottet hemställde på grund
härav att riksdagen skulle begära att gällande bördsregler blev föremål för
översyn (rskr 1974:292).

Pågående översyn

I ett svar den 23 januari 1975 på en fråga (nr 15) om vidgad vårdnadsrätt
för fader till barn fött utom äktenskapet, upplyste statsrådet Lidbom att
det med anledning av riksdagens ovannämnda hemställan hade påbörjats
en översyn av bördsreglerna inom justitiedepartementet. Resultatet av den
pågående översynen kommer att redovisas i en departementspromemoria
under våren 1975.

Vårnaden om barn

Gällande rätt

Bestämmelser angående vårdnaden om barn är meddelade i 6 kap. FB.
Den rättsliga vårdnaden om barnet innefattar en plikt för vårdnadshavaren
att sörja för barnets person och ge det en sorgfällig uppfostran. Förvaltningen
av barnets egendom liksom befogenheten att företräda barnet i andra angelägenheter
än sådana som rör barnets person ingår däremot inte i vårdnaden
utan i förmynderskapet (II kap. FB).

Barn i äktenskapet står under föräldrarnas vårdnad till dess det fyllt aderton
år eller ingått äktenskap (FB 6:1). Om den ene av föräldrarna av särskild
anledning inte bör eller kan delta i vårdnaden, äger rätten förordna att vård 1

* Riksdagen 1975. 8 sand. Nr 14

LU 1975:14

naden skall tillkomma allenast den andra (FB 6:6). Döms till äktenskapsskillnad
mellan föräldrarna skall rätten meddela förordnande om vem av
dem som skall ha vårdnaden om barnen (FB 6:7). Finner rätten med hänsyn
till barnens bästa uppenbart att ingendera av föräldrarna bör utöva vårdnaden,
skall denna anförtros åt särskilt förordnad förmyndare.

Vad beträffar barn utom äktenskapet medförde den partiella reform av den
familjerättsliga lagstiftningen, som antogs av riksdagen år 1969 och som
trätt i kraft den 1 januari 1974 (SFS 1973:645-660), betydelsefulla förändringar
i fråga om vårdnaden. Tidigare gällde att modern automatiskt var
barnets vårdnadshavare och att fadern kunde tillerkännas vårdnaden endast
om han visade att modern var olämplig som vårdnadshavare. Det automatiska
företrädet för modern att vara vårdnadshavare har av lätt insedda
skäl måst tagas till utgångspunkt även förden nya lagstiftningens reglering
av vårdnadsfrågan. Enligt de nya bestämmelserna är däremot föräldrarna
likställda när det gäller rätten att efter särskild prövning få sig tillerkänd
vårdnaden om barnet. Om således fadern begäran få vårdnaden,skall denna
fråga bedömas efter i princip samma regler som gäller för barn i äktenskap.
Detta innebär till en början att, om föräldrarna är ense om att fadern skall
ha vårdnaden, domstol skall på deras begäran överflytta vårdnaden, om
inte domstolen anser detta uppenbart stridande mot barnets bästa. Vidare
gäller att en tvist mellan föräldrarna i vårdnadsfrågan skall avgöras under
hänsynstagande enbart till barnets bästa. Fadern skall med andra ord anförtros
vårdnaden om han är den som är bäst skickad att ta hand om barnet.
Slutligen har fadern uttryckligen givits företräde till att överta vårdnaden,
om modern visar sig olämplig som vårdnadshavare eller om hon dör, i
likhet med vad som för motsvarande fall gäller beträffande barn i äktenskap.

Den nya lagstiftningen har däremot inte medfört några förändringar med
avseende på frågan om ogifta föräldrars möjlighet att få den rättsliga vårdnaden
om sina barn gemensamt. I likhet med vad som gällde enligt äldre
rätt saknas det således alltjämt möjlighet för ogifta föräldrar att gemensamt
få handha vårdnaden om och förmynderskapet för sina barn på samma
sätt som föräldrar till barn i äktenskap.

Motionen 1975:201

I motionen anförs bl. a. att frågan om gemensam vårdnad för ogifta föräldrar
har kommit att under de senaste åren beröra allt fler vuxna och
barn. Motionärerna påpekar att de utomäklenskapliga barnens andel av de
årligen levande födda stiger. År 1962 utgjorde denna andel sålunda 12,2 %
medan den år 1973 hade stigit till 27,9 96. Det faktum att förevarande fråga
berör ett stort och växande antal människor är enligt motionärernas uppfattning
ett starkt argument för en ändring av lagstiftningen. Motionärerna
menar vidare att det ur praktisk synvinkel är en klar olägenhet att endast
den ene av två samboende, ogifta föräldrar rättsligt kan företräda barnet.

LU 1975:14

eftersom detta försvårar möjligheterna att dela på föräldrauppgifterna. En
rättslig olikhet mellan två föräldrar kan också lättare skapa eller accentuera
oenighet och störningsmoment i samlevnaden och uppfostran än vad en
rättslig jämlikhet gör. Då den rättsliga olikheten dessutom i praktiska sammanhang
lätt framgår och observeras av barnen, kan den föranleda undran
eller omotiverade funderingar om varför den ena föräldern av samhället
inte accepteras som förälder. Motionärerna påpekar vidare bl. a. att den nuvarande
ordningen har nackdelar som är särskilt framträdande vid den rättslige
vårdnadshavarens död. Barnen ställs då utan vårdnadshavare samtidigt
som den efterlevande föräldern tvingas till ett rättsligt förfarande i ett läge,
där trygghet och återhämtning för familjen är det angelägnaste behovet.
Gifta föräldrar är automatiskt garderade mot en sådan situation.

Motionärerna anser att de av riksdagen tidigare framförda invändningarna
mot gemensam rättslig vårdnad för ogifta föräldrar är mindre starka eller
ovidkommande i jämförelse med den trygghet en reform i den av motionärerna
föreslagna riktningen skulle kunna skapa för barnen. Motionärerna
understryker vidare att de inte förordar något generellt införande av
gemensam rättslig vårdnad för ogifta föräldrar. Varje enskilt fall förutsätter
enligt deras förslag dels gemensam ansökan från föräldrarna, dels en domstolsprövning.
Ansökningar i fall, där domstolen bedömer arrangemanget
vara uppenbart stridande mot barnets bästa, skall då kunna ogillas. Man
får enligt motionärernas mening på detta sätt en tillfredsställande kontroll,
samtidigt som man tillgodogör sig en lagreforms vinster och kan studera
dess vidare verkningar.

Motionen 1975:1130

I motionen framhålls att det vid skilsmässor ofta uppstår onödigt konfliktskapande
diskussioner om vem av föräldrarna som skall få vårdnaden
om barnen. Detta förhållande drabbar i synnerhet de senare, som behöver
och självfallet önskar goda relationer till båda föräldrarna men ofta tvingas
ta ställning för en av dem.

Motionärerna anser mot bakgrund härav att det borde i FB införas en
möjlighet för föräldrar att få gemensamt vårdnadsansvar, om de så önskar.
Härigenom skulle de slippa att inför rätten söka bevisa att den andra föräldern
är olämplig vårdnadshavare.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om gemensam vårdnad för ogifta föräldrar har behandlats av riksdagen
dels i samband med 1973 års reform av den familjerättsliga lagstiftningen,
dels år 1974 med anledning av en motion med yrkande om införande
av sådan vårdnad.

Utskottet fann vid båda tillfällena att nackdelarna med en ordning, där

LU 1975:14

ogifta föräldrar har gemensam vård, översteg fördelarna och att förslagen
härom därför inte var förenliga med grundregeln om barnets bästa. Framför
allt var det förhållandet att det vid ogifta samboende föräldrars separation
skulle komma att uppstå vissa administrativa och praktiska problem, som
talade emot en gemensam vårdnad. Beträffande den närmare motiveringen
hänvisar utskottet till sina betänkanden LU 1973:20 och LU 1974:1. Utskottet
underströk emellertid vid båda tillfällena att utskottets ställningstagande
inte innebar att förslaget om en gemensam vårdnad för samboende
ogifta föräldrar definitivt borde avvisas som en möjlig lösning av vårdnadsproblemen.
Utskottet förutsatte också att utvecklingen på området skulle
med hänsyn till frågans vikt följas med uppmärksamhet från Kungl.
Maj:ts sida.

Pågående utredning

I det i det föregående omnämnda frågesvaret upplyste statsrådet Lidbom
att i samband med översynen av bördsreglerna också vårdnadsreglerna skulle
ses över med sikte på att skapa möjligheter för ogifta föräldrarätt gemensamt
få vårdnaden om sina barn.

Utskottet

Talan om äktenskaplig börd

Äktenskaplig börd kan antingen vara ursprunglig och sålunda föreligga
redan från födelsen eller förvärvas senare genom att föräldrarna gifter sig
med varandra. Ursprunglig äktenskaplig börd tillkommer enligt 1 kap. 1 §
föräldrabalken (FB) barn som föds under äktenskap eller på sådan tid efter
äktenskapets upplösning att barnet kan vara avlat dessförinnan. Lagen bygger
således på ett antagande, en s. k. presumtion, om den äkta mannens faderskap.
Bördspresumtionen kan brytas endast genom att domstol förklarar
att barnet saknar äktenskaplig börd. Om mannen vill väcka bördstalan mot
barnet gäller enligt FB som huvudregel att talan skall väckas inom tre år
från det mannen fick kunskap om barnets födelse. Talerätten för barnet
eller representant för detta är däremot inte bunden vid viss tidsfrist utan
kan utövas när som helst.

De nu nämnda reglerna kritiseras i motionen 1975:455. Motionärerna
framhåller att det inträffar att mannen först sedan mer än tre år gått från
barnets födelse, t. ex. i samband med skilsmässa, misstänker att han inte
är far till barnet. Inte ens om det då klart kan visas att han inte kan vara
far till barnet har han möjlighet att väcka bördstalan. Det allmänna intresset
av att ett faderskap blir rätt fastställt borde dock enligt motionärernas mening
gälla även i förevarande fall. Motionärerna yrkar därför att riksdagen hos
regeringen begär förslag till sådan ändring av 2 kap. 1 § FB att bördstalan
får föras utan tidsbegränsning även från mannens sida.

LU 1975:14

Utskottet vill först erinra om att reglerna om äktenskaplig börd var föremål
för riksdagens prövning år 1974 med anledning av en motion (1974:650)
vari yrkades att bördsreglerna i visst hänseende skulle bli föremål för utredning.
Motionärernas syfte med yrkandet var att få till stånd en ändring
i presumtionsregeln. Såsom framgår av det tidigare anförda hemställde utskottet
i sitt av riksdagen godkända betänkande (LU 1974:27) att riksdagen
skulle begära att gällande bördsregler i sin helhet blev föremål för översyn.

Med anledning av riksdagens ovannämnda hemställan har inom justitiedepartementet
påbörjats en allmän översyn av bördsreglerna. Enligt vad
utskottet inhämtat kommer resultatet av den pågående översynen att redovisas
i en departementspromemoria, som kommer att framläggas under
våren 1975. Utskottet, som vill uttrycka sin tillfredsställelse över att den
av utskottet och riksdagen begärda utredningen så snart kommer att slutföras,
finner på grund av det anförda inte med anledning av motionen
1975:455 påkallat med någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Vårdnaden om barn

Den partiella reform av den familjerättsliga lagstiftningen som trädde
i kraft den 1 januari 1974 innebar betydelsefulla förändringar i fråga om
vårdnaden om barn utom äktenskapet. Enligt de nya reglerna är föräldrarna
sålunda likställda när det gäller rätten att efter särskild prövning få sig tillerkända
vårdnaden om barnet. Någon möjlighet för ogifta föräldrar att gemensamt
få den rättsliga vårdnaden om barnen föreligger dock inte.

Sistnämnda fråga tas upp till behandling i motionerna 1975:201 och
1975:1130. I motionerna yrkas, såvitt avser motionen 1975:201, sådan lagändring
att föräldrar till barn utom äktenskap som är ense om att gemensamt
utöva vårdnaden skall kunna erhålla rättens förordnande härom och, beträffande
motionen 1975:1130, sådan lagändring att föräldrar, som i samband
med skilsmässa förklarar att de fortsättningsvis önskar dela det juridiska
ansvaret för barnen, får denna möjlighet.

Utskottet vill till en början erinra om att motioner med liknande yrkanden
behandlats av riksdagen såväl år 1973 som år 1974 men avslagits. Utskottet
fann vid båda tillfällena att nackdelarna med en ordning, där ogifta föräldrar
hade gemensam vårdnad, översteg fördelarna. Framför allt fäste utskottet
avseende vid de praktiska och administrativa problem som skulle kunna
uppstå vid ogifta samboende föräldrars separation. Utskottet underströk
emellertid vid båda tillfällena att utskottets ställningstagande inte innebar
att förslagen om gemensam vårdnad för ogifta samboende föräldrar definitivt
borde avvisas som en möjlig lösning av vårdnadsproblemen. Utskottet förutsatte
också att regeringen skulle med hänsyn till frågans vikt följa utvecklingen
på området.

Som framgår av det ovan sagda upplyste statsrådet Lidbom i ett frågesvar
den 23 januari 1975 att i samband med översynen av bördsreglerna också

LU 1975:14

vårdnadsreglerna skulle ses över med sikte på att skapa möjligheter för
ogifta föräldrar att gemensamt få vårdnaden om sina barn. Utskottet utgår
från att de praktiska och administrativa problem som utskottet tidigare pekat
på kommer att utredas i samband med denna översyn. Med hänsyn till
att frågan om gemensam vårdnad för ogifta föräldrar således nu är föremål
för utredning finnér utskottet ej heller beträffande denna fråga erforderligt
med något initiativ från riksdagens sida. Motionerna 1975:201 och 1130
bör därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer

1. beträffande talan om äktenskaplig börd att motionen 1975:455
inte föranleder någon riksdagens vidare åtgärd,

2. beträffande vårdnad om barn

a. att motionen 1975:201 inte föranleder någon riksdagens
vidare åtgärd,

b. att motionen 1975:1130 inte föranleder någon riksdagens
vidare åtgärd.

Stockholm den 3 april 1975

På lagutskottets vägnar
IVAN SVANSTRÖM

Närvarande: herrar Svanström (c), Hammarberg (s), Lidgård (m), Sjöholm
(fp), Andersson i Södertälje (s), Torwald (c). Olsson i Timrå (s), fru Nilsson
i Sunne (s), herrar Olsson i Sundsvall (c), Israelsson (vpk), fru Fredgardh
(c), fru Lindquist (m), fru Hjalmarsson (s), fru Johansson i Hovmantorp
(s) och fru Karlsson (c).

Särskilt yttrande

av herr Israelsson (vpk) som anför:

1 motionen 1975:201 yrkas på sådan ändring i 6 kap. 12 $ FB att ogifta
föräldrar som är ense därom skall av domstol kunna medges gemensam
vårdnad av sina barn i rättsligt hänseende, om inte domstolen finner att
gemensam vårdnad i det enskilda fallet uppenbart skulle strida mot barnets
bästa. Utskottet hemställer att motionen inte skall föranleda någon riksdagens
vidare åtgärd.

Utskottets främsta motivering för avslag på motionen är att den fråga
som tas upp skall bli föremål för överväganden och förslag inom berört
departement. Utfästelse härom har getts av statsrådet Lidbom i ett frågesvar
den 23 januari 1975. Då den i motionen upptagna frågeställningen sålunda
kommer att bli föremål för överväganden och förslag till riksdagen från
regeringens sida så kommer troligen motionens syfte att bli tillgodosett utan

LU 1975:14

någon vidare åtgärd från riksdagen sida. Dröjer det med proposition i frågan
eller blir förslaget otillfredsställande återkommer motionärerna.

I utskottets skrivning finns hänvisning till tidigare riksdagsbehandling
av den här aktuella frågan. Utskottet hänvisar till sina skrivningar åren
1973 och 1974 där det vid båda tillfällena sägs att nackdelarna med en
ordning, där ogifta föräldrar hade en gemensam vårdnad, översteg fördelarna.
Man antydde att gemensam vårdnad från ogifta föräldrar av sina barn inte
var förenlig med principen att barnets bästa skall gå före alla andra hänsyn.

Vad först gäller principen att barnets bästa skall vara grunden för alla
beslut i vårdnadsfrågor så delar motionärerna helt denna åsikt. Men de
menar - i motsats till utskottet - att en ordning i enlighet med lagändringsförslaget
i motionen 1975:201 bättre tillgodoser barnets bästa än vad
den nuvarande ordningen gör. I motionens motivering framhålls vikten
av att domstolen gör en kontroll i varje enskilt fall med utgångspunkt i
vad som är bäst för barnet. I motionens förslag till lagtext framgår detta
av bisatsen, "såframt det ej är uppenbart stridande mot barnets bästa”.

I motionens motivering i övrigt ges flera exempel på hur den nuvarande
ordningen inte verkar till barnets bästa. Det är därför just ur denna synpunkt
angeläget att lagstiftning som tillförsäkrar ogifta föräldrar gemensam vårdnad
om sina barn snarast kommer till stånd.

■

. •

• ■, : 'i' .

, V- ' " i ■

■■■ ■ ’ . - • ». ‘

-■i... ■

t ■

; ■ ■

# ■