Lagutskottets betänkande med anledning av motion angående strandägares rätt att hålla brygga i annans vattenområde

Betänkande 1975:LU7

Lagutskottets betänkande nr 7

LU 1975:7

Nr 7

Lagutskottets betänkande med anledning av motion angående
strandägares rätt att hålla brygga i annans vattenområde

Motionen

Yrkande

I motionen 1975:1144 av herr Åkerlind (m) yrkas att riksdagen måtte
förklara att bestämmelserna i vattenlagen 1 kap. 3 § och jordabalken 1 kap.
6 § avser rätt att hålla en brygga och att det åligger överexekutor att på
begäran låta borttaga överskjutande antal bryggor.

Motivering

I motionen erinras om att strandägare enligt 1 kap. 3 § vattenlagen äger
rätt att ”hava mindre brygga, båt-, bad- eller tvätthus” etc. i honom icke
tillhörigt vattenområde. Med hänvisning till ett nyligen timat rättsfall anför
motionären att en fiskevattensägare och delägare i strand och vattenområde
vänt sig till en av landets länsstyrelser såsom överexekutor med begäran
att denna måtte låta borttaga ett antal småbåtsbryggor, utom en, vilka en
annan delägare i stranden själv låtit anlägga eller tillåtit andra att hålla.
Länsstyrelsen i fråga hade emellertid vägrat ingripa under hänvisning till
13 kap. 8 § vattenlagen, enär det ej ansetts uppenbart att byggandet ej fått
ske utan föregående prövning enligt vattenlagen. Ärendet hade förts till
högsta domstolen, som upprätthållit länsstyrelsens beslut. Genom avgörandet
hade enligt motionärens uppfattning öppnats möjlighet att kringgå

1 kap. 3 § vattenlagen samt till att utföra svartbyggen i andras fiskevatten
och driva geschäft i uthyrning av båtplatser på annans vattenområde.

Gällande rätt

Enligt den av motionären åberopade bestämmelsen i 1 kap. 3 § vattenlagen
(1918:523; VL) är ägare av strand vid sjö eller annat vatten, där vattenområdet
ej är honom tillhörigt, ändock berättigad att ”vid sin strand hava mindre
brygga, båt-, bad- eller tvätthus eller annan dylik byggnad”. En förutsättning
för denna rätt är dock att vattenområdets ägare genom byggnaden ej lider
men av någon betydelse eller att hinder mot byggnaden ej möter enligt

2 kap. VL. De härmed åsyftade reglerna innebär i huvudsak att byggande
i vatten ej får medföra skada eller intrång i annans egendom genom inverkan
på vattenförhållandena med mindre nyttovärdet av byggnaden på visst sätt

1 Riksdagen 1975. 8 sami. Nr 7

LU 1975:7

2

överstiger skadan eller intrånget. Vidare stadgas - uppenbarligen med avseende
å mera omfattande vattenbyggnadsföretag - begränsningar med hänsyn
till byggandets inverkan på bl. a. bostadsförsörjning, näringsliv och naturförhållanden,
sjötrafikleder, klimat- och hälsotillstånd eller med hänsyn
till allmänna intressen i övrigt. För vissa former av byggande i vatten krävs
att ansökan görs hos vattendomstol för prövning hur och under vilka villkor
byggandet må ske. Enligt 2 kap. 20 § VL fordras vattendomstolens prövning
om sannolika skäl föreligger att allmän eller enskild rätt förnärmas genom
byggande i vatten.

1 13 kap. 8 § VL ges möjlighet för överexekutor att i vissa fall ”förordna
om handräckning till rättelse i vad olagligen skett”, dvs. i förekommande
fall låta borttaga byggnad som uppförts utan föregången prövning av vattendomstol.
En förutsättning för att ett sådant ingripande får ske är emellertid
enligt samma stadgande att förhållandena befinnes uppenbarligen vara sådana,
att dylik prövning skolat föregå byggandet. Om handräckning på grund
av denna regel ej kunnat beviljas återstår bl. a. möjligheten att enligt 2
kap. 25 § VL hos vattendomstol påkalla prövning av byggnadens laglighet.
- I den av motionären omnämnda 1 kap. 6 § jordabalken (JB) ges regler
om rätt för fastighetsägare att, när fastighet blivit skild från angränsande
vattenområde genom att stranden förskjutits, nyttja området mellan fastigheten
och vattnet under förutsättning att området är av ringa omfattning
och dess ägare icke lider skada eller olägenhet av betydelse. Fastighetens
ägare har därvid samma rätt som enligt 1 kap. 3 § VL tillkommer strandägare.
1 ett tillägg till 1 kap. 3 § VL som gjordes i samband med jordabalkens
antagande erinras om bestämmelsen i 1 kap. 6 § JB.

Stadgandet i 1 kap. 3 § VL har bibehållits oförändrat sedan lagens ikraftträdande
1.1.1919 med undantag av nyssnämnda tillägg med hänvisning
till 1 kap. 6 § JB i fråga om rätten till vattenområde vid strandförskjutning.
Den år 1906 tillsatta vattenrättskommittén anförde i ett 17.12.1910 avgivet
betänkande med förslag till vattenlag (s. 212-213) att den, som genom köp
eller annorledes blivit ägare till strand invid ett naturligt vattenområde utan
att ha förvärvat någon rätt till detta, i regel borde vara berättigad att vid
den honom tillhöriga stranden anbringa en mindre brygga, båt-, bad- eller
tvätthus eller annan dylik byggnad. Något förfång ansågs därigenom icke
kunna tillskyndas vattenområdets ägare. Även om en olägenhet av mindre
betydenhet skulle genom byggnadens anbringande vid stranden kunna anses
uppstå för vattenägaren, borde denne enligt kommitténs uppfattning ej kunna
av sådan anledning förbjuda strandägaren att på ifrågavarande sätt utnyttja
vattenområdet. Om byggnaden däremot var av beskaffenhet att hindra vattenägaren
att själv på ett rationellt sätt tillgodogöra sig vattnet eller eljest
för honom medförde men som från objektiv synpunkt kunde tillmätas någon
betydelse var han enligt kommittén ej nödsakad att finna sig däri.

LU 1975:7

3

Pågående utredningsarbete

Vattenlagen är f. n. föremål för en allmän översyn av den år 1968 tillsatta
vattenlagsutredningen. Enligt direktiven skall utredningsarbetet i första hand
avse de organisatoriska formerna för tillståndsgivning i vattenmål. Det betonas
dock, att utredningen bör vara oförhindrad att behandla även andra
frågor som lämpligen kan prövas i sammanhanget. I direktiven uttalas vidare
att utredningen bör ta kontakt med administrativa myndigheter, domstolar
och andra som har erfarenhet av hur vattenlagen verkat i praktiken och
söka kartlägga de eventuella ytterligare brister som numera kan föreligga
i fråga om lagen samt i belysning av erfarenheterna och med beaktande
av de givna direktiven föreslå behövliga lagändringar. - År 1974 erhöll vattenlagsutredningen
genom tilläggsdirektiv i uppdrag att utreda dikningsoch
andra torrläggningsföretag.

Utskottet

Enligt 1 kap. 3 § vattenlagen (VL) har strandägare, även om vattenområdet
ej tillhör honom, rätt att vid sin strand ha bl. a. mindre brygga under förutsättning
att vattenområdets ägare ej därigenom lider men av någon betydelse.
Om fastighet genom strandförskjutning blir skild från vatten har
fastighetsägaren enligt 1 kap. 6 § jordabalken (JB) samma rätt som tillkommer
strandägare. För vissa fall av byggande i vatten krävs emellertid en
förhandsprövning av vattendomstol enligt regler i 2 kap. VL. Om byggande
i vatten skett och det befinnes uppenbart att sådan prövning skulle ha gjorts
kan överexekutor enligt 13 kap. 8 § VL handräckningsvis låta borttaga byggnaden.
Om förutsättningarna för ett sådant ingripande ej föreligger återstår
möjligheten för vattenområdets ägare att enligt 2 kap. 25 § VL vid vattendomstol
begära prövning av byggnadens laglighet.

Motionären yrkar - med hänvisning till ett nyligen inträffat fall då överexekutor
vägrat låta borttaga några småbåtsbryggor och högsta domstolen
slutligen upprätthållit detta beslut - att riksdagen måtte förklara att bestämmelserna
i 1 kap. 3 § VL och 1 kap. 6 § JB avser rätt att hålla en brygga
och att det åligger överexekutor att på begäran låta borttaga överskjutande
antal bryggor.

Utskottet vill med anledning av yrkandet stryka under att riksdagen inte
grundlagsenlig! kan med förbindande verkan fastslå hur ett gällande lagrum
skall tillämpas. Beträffande själva sakfrågan hänvisar utskottet till att vattenlagen
för närvarande är föremål för en allmän översyn av den år 1968
tillsatta vattenlagsutredningen.

LU 1975:7

4

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1975:1144.

Stockholm den 4 mars 1975

På lagutskottets vägnar
IVAN SVANSTRÖM

Närvarande: herrar Svanström (c), Hammarberg (s), Lidgård (m), Sundelin
(s), Börjesson i Falköping (c), fru Åsbrink (s), herrar Andersson i Södertälje
(s), Olsson i Timrå (s), Winberg (m), fru Nilsson i Sunne (s), herr Olsson
i Sundsvall (c), fru Fredgardh (c), fru Tillander (c)*, herrar Henmark (fp)*
och Lövenborg (vpk)*.

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 75 9035 S Slockholm. 1975