Lagutskottets betänkande med anledning av motion om förbud mot koppling i hyresavtal av hyra av bostad och hyra av bilplats (Betänkande 1975:LU29 Lagutskottet)

Lagutskottets betänkande nr 29

LU 1975:29

Nr 29

Lagutskottets betänkande med anledning av motion om förbud mot
koppling i hyresavtal av hyra av bostad och hyra av bilplats

Motionen

Yrkande

I motionen 1975:725 av herr Claeson m. fl. (vpk) föreslås att riksdagen
hos regeringen hemställer om förslag till sådan ändring av hyreslagstiftningen
att bostadshyresgäst utan bil inte kan tvingas att hyra bilplats genom
kopplat avtal.

Motivering

Motionärerna anför att förhyrandet av bilplats ibland är ett villkor i hyresavtal
för bostadslägenhet. Tvånget att hyra bilplats måste enligt motionärernas
mening anses vara ett obilligt hyresvillkor inte bara då hyran för
bilplatsen är oskäligt hög utan även i de fall då hyran i och för sig är skälig
men hyresgästen inte har bil.

I de fall hyran för bilplats kan anses oskäligt hög torde enligt motionärerna
ändring av hyresvillkoren kunna erhållas genom prövning av villkoren enligt
54 och 55 §§ i allmänna hyreslagen. I de fall hyresgästerna inte har bil
sägs rättsläget vara tveksamt. Motionärerna uppger att vissa domstolsavgöranden
inneburit att hyresgäster utan bil tvingats att betala kostnader
för oanvänd bilplats för att kunna få bo kvar i förhyrd bostadslägenhet.

Det förhållandet att iordningsställande av bilplatser har utgjort ett villkor
för byggnadslov jämte andra problem som sammanhänger med den tilltagande
biltätheten får enligt motionärerna inte leda till att även icke bilägare
tvingats att hyra bilplats genom kopplade avtal. I motionen framhålls därför
att sådana förslag bör utarbetas och genomföras som ger klart uttryck för
att villkor om förhyrande av bilplats är obilligt mot hyresgäst som inte
har tillgång till bil.

Utskottet har inhämtat utlåtanden över motionen från Statens planverk
och länshyresnämnderna i Stockholm. Vidare har på utskottets begäran
yttranden över motionen avgivits av Svenska kommunförbundet, Hyresgästernas
riksförbund, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges allmännyttiga
bostadsföretag (SABO) och Motormännens riksförbund.

1 Riksdagen 1975. 8 sami. Nr 29

LU 1975:29

Gällande ordning m. m.

Bestämmelser om bebyggelseplanering

Enligt de allmänna bestämmelserna om bebyggelseplanering i 9 § byggnadsstadgan
(1959:612) skall vid planläggning tillbörlig hänsyn tas till bl. a.
den allmänna samfärdselns behov. Vid uppgörande av stadsplan skall enligt
12 § 1 mom. byggnadsstadgan tillses att marken utnyttjas på ett ekonomiskt
och i övrigt lämpligt sätt. I stadsplanebestämmelsen skall, om så erfordras,
intas stadganden angående bl. a. planteringar, lekplatser, parkeringsplatser
och garage. Under rubriken tomts ordnande föreskrivs i 53 8 3 mom. byggnadsstadgan
födande:

Å tomt skall inom- eller utomhus finnas särskilt, tillräckligt stort utrymme
till parkering, lastning och lossning av fordon för dem som bo eller vistas
på tomten samt för verksamhet som där bedrives, såvida dylikt utrymme
kan beredas för rimlig kostnad och utan synnerlig olägenhet i övrigt. Från
vad sålunda föreskrivits äger byggnadsnämnden medgiva undantag, om särskild
plats för fordonen bereus annorstädes än å tomten så ock eljest om
särskilda skäl äro därtill.

Vid tillkomsten av stadgandet uttalade departementschefen att det vid
nyexploatering i allmänhet obetingat bör kunna krävas, att tillräckligt utrymme
inom- eller utomhus anslås för parkering, lastning och lossning av
fordon. Vidare framhöll departementschefen att med föreskrifter om skyldighet
att bereda utrymme för parkering givetvis inte avsågs att lägga någon
ytterligare börda på fastighetsägarna utan att dessa var oförhindrade att betinga
sig ersättning för parkeringsutrymmet.

Fastighetsägarens ansvar vid uppförande av helt ny byggnad på förut
obebyggd fastighet innebär således att parkeringsbehovet skall täckas. I princip
torde ansvaret även sedermera omfatta framtida behov.

Statens planverk har fastställt riktlinjer för bebyggelseplaneringen med hänsyn
till bilplatsbehov, vilka dels redovisar riksnormalvärden, dels beskriver
en metod för beräkning av efterfrågan på bilplatser när hänsyn tas till de
lokala förhållandena i orten. Behovstalen avser det behov som kan förväntas
omkring år 1990, dvs. 500 bilar per 1 000 invånare, och gäller enstaka lokaler,
däribland bostäder, i orter med 5 000-100 000 invånare.

Bestämmelser i hyreslagstiftningen

Bestämmelser om hyra finns numera i 12 kap. jordabalken (JB). Kapitlet
om hyra benämns av praktiska skäl ofta hyreslagen.

Särskilt inom det nyare bostadsbeståndet är det tämligen vanligt att avtal
om upplåtelse av garage eller parkeringsplats mer eller mindre fast knyts
till avtal som avser hyra av bostadslägenhet. Vad som då skall gälla beror
på omständigheterna i det särskilda fallet. Omfattar hyresavtalet också rätt
till garage- eller parkeringsplats, är avtalet i sin helhet att bedöma enligt

LU 1975:29

reglerna om hyra av bostadslägenhet, dvs. som ett hyresavtal (jfr 1 § hyreslagen).
Är däremot upplåtelsen av garage- eller parkeringsplatsen fristående
i förhållande till hyresavtalet, kan det vara ett villkor för upplåtelsen
av bostadslägenheten att avtal träffas om biluppställningsplatsen. Bilplatsupplåtelsen
blir då att bedöma enligt reglerna om lokalhyra respektive lägenhetsarrende
(jfr 8 kap. 1 § 2 st. JB). Som ett tredje alternativ framstår
det av motionärerna ej åsyftade fallet att hyresgästen hyr bilplats enligt
ett fristående avtal, som ej är kopplat till hyresavtalet beträffande bostadslägenheten.
Detta fall innebär ej några olägenheter för hyresgästen i nu förevarande
hänseende, eftersom avtalet beträffande bilplatsen kan sägas upp
i vederbörlig ordning utan att hyresrätten i övrigt påverkas.

Frågan huruvida kopplingsvillkoret skall gälla kan komma under hyresnämnds
prövning antingen i samband med förlängningstvist, föranledd av
hyresvärdens uppsägning, eller i tvist om hyresvillkoren, föranledd av bostadshyresgästens
uppsägning förvillkorsändring enligt 54 § hyreslagen. Villkorsfrågan
kan också prövas av domstol enligt 64 §.

54 § hyreslagen innebär att hyresgästen numera med bibehållen hyresrätt
kan uppsäga hyresavtalet för ändring av hyresvillkoren. Villkorsprövningen
skall ske enligt de principer som anges i 48 §. Enligt 48 § 2 st. skall annat
av hyresvärden uppställt villkor än hyrans belopp gälla om det ej anses
stridande mot god sed i hyresförhållanden eller eljest obilligt. Om hyresgästen
endast önskar prövning av den hyra som bilplatsen betingar gäller
- under förutsättning att avtalet i sin helhet är att bedöma enligt reglerna
om hyra av bostadslägenhet-enligt 48 § 1 st. dens. k. bruksvärdesprincipen.
Bruksvärdesprövningen kan därvid avse den del av den totala hyran som
anses hänförlig till bilplatsen. Principen innebär att fordrad hyra skall anses
oskälig om den är påtagligt högre än hyran för bilplatser som med hänsyn
till bruksvärdet är likvärdiga. Är däremot upplåtelsen av bilplatsen enligt
det tidigare anförda att bedöma enligt reglerna om lokalhyra eller lägenhetsarrende
torde hyran kunna prövas endast med stöd av de allmänna
reglerna om jämkning av bl. a. otillbörliga arrende- och hyresvillkor i 8 kap.
27 § respektive 12 kap. 64 ii JB.

Avgörande för bedömningen av ett s. k. kopplingsvillkor blir således om
villkoret anses stridande mot god sed i hyresförhållanden eller eljest är obilligt.
För närmare besked om innebörden härav är man hänvisad till att
studera de avgöranden som kan ha träffats i hyresnämnder och domstolar.
Som framgår av den nedan intagna redogörelsen för ett remissyttrande från
länshyresnämnderna i Stockholm synes någon enhetlig praxis angående bedömningen
av kopplingsvillkor inte ha bildats. Endast ett fall där sådan
prövning ägt rum har publicerats i tryckt skrift, nämligen rättsfall 1:74/75
till 54 § hyreslagen i statens hyresråds rättsfallssamling. I ärendet fann såväl
hyresnämnden i Stockholms län som Stockholms tingsrätt att kopplingen
mellan bostad och garageplats inte var obillig, trots att hyresgästen saknade
bil.

1 * Riksdagen 1975. 8 sami. Nr 29

LU 1975:29

Remissvaren

Flertalet remissinstanser avstyrker motionen. Endast remissvaret från Hyresgästernas
riksförbund innehåller ett klart tillstyrkande av motionsförslaget.
De remissinstanser som avstyrker motionen påpekar bl. a. skyldigheten enligt
gällande byggnadslagstiftning att på tomtmark anordna utrymme för
parkering (Statens planverk och Sveriges fastighetsägareförbund) och framhåller,
att kostnaden för dessa anordningar på ett eller annat sätt måste uttagas
av hyresgästerna (Sveriges allmännyttiga bostadsföretag). Länshyresnämnderna
i Stockholm framhåller i likhet med Svenska kommunförbundet att obilliga
hyresvillkor kan jämkas redan enligt nu gällande rätt och anför dessutom
att de i motionen åsyftade situationerna kan vara alltför skiftande för att
vara lämpade för en rättslig reglering.

Hyresgästernas riksförbund anför att de frågeställningar som motionärerna
tar upp har uppmärksammats av förbundet i flera sammanhang, bl. a. i
ett betänkande från den inom förbundet arbetande ”boinflytandeutredningen”,
vilket ingavs till bostads- och justitiedepartementet i juni 1974. Därvid
framhöll förbundet att hyresgästen borde kunna befrias från tvånget att
hyra bilplats om hyran sattes oskäligt hög. Tvånget att hyra bilplats kan
enligt förbundets åsikt vara ett obilligt hyresvillkor även om hyran i och
för sig är skälig, nämligen för hyresgäst som inte har bil. På många orter
saknas reella valmöjligheter, och även icke bilägare kan därför tvingas att
hyra bilplats genom kopplat avtal. Hyresvärden anför ofta att iordningställandet
av bilplatser har utgjort ett villkor för byggnadstillstånd. Den tillståndsgivande
myndigheten har dock enligt förbundet knappast avsett att
villkoret skulle åberopas mot icke bilägare.

Förbundet framhåller att de problem som uppstått genom den tilltagande
biltätheten inte bör få leda till att hyresgäster utan bil kan tvingas att betala
kostnaderna för en oanvänd parkeringsplats. Förbundet säger sig vidare kunna
vidimera de i motionen påtalade förhållandena och behovet av att vidta
åtgärder för att komma till rätta med dem.

Förbundet erinrar om att det i hyreslagen visserligen inte saknas möjligheter
att undanröja obilliga hyresvillkor. I praxis har dock tvånget för
icke bilägare att hyra bilplatser inte ansetts som obilligt villkor. Den närmast
till hands liggande åtgärden torde enligt förbundet således vara att lagstiftaren
ger uttryck för uppfattningen att hyresvillkor innebärande förhyrning av
bilplats är obilligt mot den hyresgäst som saknar bil och som inte önskar
ett sådant villkor. Förbundet hemställer därför att riksdagen med tillstyrkande
av motionens syfte vidtar lämpliga åtgärder för att villkor om förhyrandet
av bilplats skall betraktas som obilligt mot den hyresgäst som
saknar bil.

Länshyresnämnderna i Stockholm, i fortsättningen benämnd hyresnämnden,
anför att ärenden om prövning av hyran för biluppställningsplatsen
eller av kopplingen är tämligen ovanliga. Endast ett fall, där sådan prövning
ägt rum, har enligt hyresnämnden publicerats i tryckt skrift, nämligen rätts -

LU 1975:29

fall 1:74/75 till 12 kap. 54 § jordabalken i statens hyresråds rättsfallssamling.
1 ärendet fann såväl hyresnämnden i Stockholms län som Stockholms tingsrätt,
att kopplingen mellan bostad och garageplats inte var obillig, trots
att hyresgästen saknade bil, samt ogillade hyresgästens talan om att villkoret
om skyldighet för honom att tillsammans med bostadslägenhet hyra
bilplats måtte utgå. Frågan har enligt hyresnämnden prövats ytterligare en
gång av Stockholms tingsrätt, som genom dom den 19 december 1974,
nr DF 117, enhälligt förklarade, att ifrågavarande villkor om skyldighet för
hyresgästen att hyra garageplats alltjämt skulle gälla. Frågan sägs vidare
ha prövats några gånger av hyresnämnden och därvid avgjorts i olika riktningar,
beroende på omständigheterna i det särskilda fallet. I flera fall har
dock parterna antagit av hyresnämnden framlagda förlikningsförslag av innebörd,
att billös hyresgäst befrias från skyldighet att hyra garageplats men
att sådan skyldighet inträder, då han förvärvar bil. Hyresnämnden upplyser
att vid tvister mellan hyresgästförening och företag, anslutna till SABO,
Hyresmarknadskommittén (en av SABO och Hyresgästernas riksförbund
tillskapad förlikningsinstans) rekommenderat, att i hyreskontrakt skulle införas
villkor av samma innebörd som förlikningsavtalen. Även inom den
privatägda sektorn av det nyare beståndet av bostadslägenheter förekommer
villkor av samma innebörd.

Hyresnämnden erinrar om att det redan enligt nu gällande rätt finns åtskilliga
möjligheter att påkalla domstols eller hyresnämnds medverkan för
att undanröja eventuella missförhållanden. Hyresnämnden hänvisar vidare
till generalklausulutredningens förslag till ny generalklausul i förmögenhetsrätten
som ger domstolarna vidgade möjligheter att bl. a. i situationer
som avses i 8 kap. 27 § och 12 kap. 48 § JB ogiltigförklara eller jämka avtal
eller avtalsvillkor, vilkas tillämpning framstår som otillbörlig (SOU 1974:83).
Såvitt gäller hyresnämndernas rättstillämpning bör enligt nämnden bostadsdomstolens
tillkomst den 1 juli 1975 främja en enhetlig praxis vid
prövning av hithörande frågor. Hyresnämnden anser mot bakgrund av det
anförda att det inte föreligger något behov av lagstiftning av det innehåll
motionärerna föreslår. Härtill kommer enligt hyresnämnden att situationerna
är alltför skiftande för att lämpa sig för en rättslig reglering. Bl. a. uppkommer
frågan huruvida den skall anses ha tillgång till bil som förfogar över fordonet
på grund av tjänst eller långtidsförhyrning, s. k. leasing. Möjligheter saknas
att med ledning av bilregister eller annat för allmänheten tillgängligt register
kontrollera sådana innehav. Hyresnämnden avstyrker således bifall till motionen.

Statens planverk anför att fastighetsägarens ansvar enligt gällande bestämmelser
om bebyggelseplanering innebär att parkeringsbehovet skall
täckas vid uppförande av helt ny byggnad på förut obebyggd fastighet. Vidare
hänvisar planverket till av verket utgivna riktlinjer för bebyggelseplaneringen
med hänsyn till bilplatsbehov, vilka dels redovisar riksnormalvärden, dels
beskriver en metod för beräkning av efterfrågan på bilplatser, när hänsyn

LU 1975:29

tas till de lokala förhållandena i orten, i delar av orten och för enstaka
byggnader. Behovstalen avser det behov som kan förväntas omkring 1990
(500 bilar/1 000 innevånare) och gäller enstaka lokaler däribland bostäder
i orter med 5 000-100 000 innevånare.

Den fråga som motionärerna ställer gäller enligt planverket ytterst vem
som skall bära kostnaderna för anordnandet av de parkeringsplatser som
författningsenligt skall finnas inom bostadsområden. En ändring av hyreslagstiftningen
på sätt motionärerna föreslagit kan enligt planverkets mening
inte ske isolerat från byggnadslagstiftningens bestämmelser om parkering.
Verket erinrar slutligen om att en översyn av byggnadslagstiftningen
för närvarande pågår inom bostadsdepartementet.

Svenska kommunförbundet anför att det från samhällssynpunkt har bedömts
lämpligt att vid bebyggande av tomt tillse att tillräckligt stort utrymme
till såväl parkering som lastning och lossning av fordon beredes dem som
bor eller vistas på tomten. Bestämmelserna härom är enligt förbundet uppenbarligen
till stor nytta för hyresgästerna, som härigenom tillförsäkras parkeringsutrymme
för sina bilar. Självfallet måste likväl bostadshyresgäst som
saknar bil anse det som en onödig utgift att också hyra biluppställningsplats.

I vissa situationer, förutsätter förbundet, kan hyresgästen ofrivilligt hamna
i ett läge där han nödgas betala för en bilplats som han inte kan utnyttja.
Härvid kan i första hand två fall komma i fråga. Det ena uppkommer när
hyresgästen vid förhyrningen haft bil men sedermera avstått från bilinnehav.
Det andra fallet är när hyresgästen på grund av begränsat utbud av bostadslägenheter
eller andra liknande skäl från början nödgas acceptera ett
med bilplats kopplat bostadshyresavtal utan att ha någon användning för
bilplatsen. I dessa båda fall torde enligt förbundet emellertid redan befintlig
lagstiftning kunna hjälpa hyresgästen att bli befriad från hyresavtal i vad
gäller bilplatsen. Förbundet anser att kopplingen till bilplatsen i sådana fall
som de ovan återgivna synes obillig och att villkoret bör kunna hävas av
hyresnämnden. Med anledning av det anförda hemställer styrelsen att motionen
inte måtte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Sveriges fastighetsägareförbund påpekar att den som bygger inte själv får
bestämma antalet bilplatser i planerade hus. Detta avgörs av vederbörande
byggnadsnämnd i samband med beviljande av byggnadslov. Det synes därför
enligt förbundet försvarbart att man upprätthåller ett samband mellan bostadslägenhet
och bilplats. Förbundet framhåller att grunden för tvånget
att anordna parkeringsutrymmen i samband med byggande är uppfattningen
att en bilplats numera är att betrakta som ett tillbehör till lägenhet. Kostnaden
för den bör då också bäras av hyresgästerna på samma sätt som förhållandet
är med t. ex. en gemensam tvättstuga. En hyresgäst kan enligt gällande
regler inte undandra sig sin andel av kostnaden härför under åberopande
av att han inte använder tvättstugan.

Förbundet anför vidare att man på sina håll gjort försök i enlighet med
motionärernas intentioner, dvs. icke bilägande hyresgäst har befriats från

LU 1975:29

bilplatstvånget. Eftersom fastigheten måste gå ihop ekonomiskt har den
därigenom förlorade intäkten måst tas igen på annat håll, t. ex. genom att
hyrorna satts högre för bostadslägenheterna i gemen. De praktiska erfarenheterna
av denna försöksverksamhet har enligt förbundets uppfattning
inte varit särskilt goda. Man har t. ex. lagt märke till att den olaga gatuparkeringen
blivit betydligt mera omfattande efter systemets införande.
Detta sammanhänger förmodligen med hyresvärdens svårigheter att kontrollera
hyresgästernas bilinnehav. På grund av det anförda avstyrker förbundet
bifall till motionen.

SABO anför att den grundläggande ekonomiska förutsättningen för de
allmännyttiga bostadsföretagen är att självkostnaderna skall täckas av hyresintäkterna.
Detta gäller också de bilplatser, som måste finnas för att erhålla
bl. a. byggnadslov.

Vid uttag av kostnaderna för bilplatser förekommer enligt SABO tre principiellt
olika alternativ, nämligen

1. att bilplatskostnaderna är inbakade i bostadshyran, varvid bostadshyran
reduceras för hyresgäst, som inte har bil,

2. att särskilt bilplatsavtal tecknas med hyresgäst, som önskar bilplats och

3. att hyresgäst alltid måste hyra bilplats, s. k. kopplade avtal.

SABO framhåller att man inom SABO-företagen praktiskt taget uteslutande
tillämpar de två förstnämnda alternativen varför det i motionen framförda
förslaget om ändring av hyreslagstiftningen saknar praktisk betydelse
för dessa företag.

Motormännens riksförbund medger att det i åtskilliga fall synes obilligt
att den som utan att vare sig äga eller disponera bil skall kunna åläggas
svara för hyra för en till sin hyreslägenhet hörande bilplats. Förbundet
anser emellertid att problemet måste ses mot bakgrund av att de allra flesta
hushåll disponerar minst en bil. Vidare måste även beaktas att det överskott
på bilplatser som i vissa fall finns inom nybyggda områden är beroende
av gällande bestämmelserom hur många bilplatser som skall iordningställas
i förhållande till antalet lägenheter. Enligt förbundets uppfattning kan detta
överskott på bilplatser inte vara särskilt stort - många hushåll disponerar
två eller flera bilar. Med hänsyn härtill samt med tanke på möjligheterna
till uthyrning förordar förbundet inte någon ändring i hyreslagstiftningen
i enlighet med av motionärerna framlagt förslag.

Utskottet

Bestämmelserom hyra finns numera i 12 kap. jordabalken (nedan benämnt
hyreslagen). Frågan huruvida visst hyresvillkor skall gälla kan komma under
hyresnämnds prövning antingen i samband med förlängningstvist, föranledd
av hyresvärdens uppsägning, eller i tvist om hyresvillkoren, föranledd av
bostadshyresgästens uppsägning för villkorsändring enligt 54 S hyreslagen.

LU 1975:29

Sistnämnda bestämmelse infördes den 1 juni 1973 i syfte att förbättra hyresgästens
ställning och innebär att hyresgästen med bibehållen hyresrätt
kan säga upp hyresavtalet för prövning av hyresvillkoren. Vid sådan prövning
gäller-såvitt avser annat villkor än hyrans belopp-enligt 48 tj andra stycket
hyreslagen att hyresgästen kan befrias från hyresvillkor som anses stridande
mot god sed i hyresförhållanden eller eljest är obilligt. Vid behandlingen
av propositionen med förslag till 54 5 hyreslagen m. m. nämnde utskottet
som exempel på sådant hyresvillkor som skulle kunna prövas enligt de
nya reglerna det fallet att i hyran ingick kostnader för garageplats, något
som hyresgästen, trots att han inte ägt eller tänkt förvärva bil, varit tvungen
att godta för att erhålla bostad (LU 1973:13 s. 42 f.).

I motionen anförs att vissa domstolsavgöranden angående prövning av
sådant s. k. kopplingsvillkor inneburit att villkoret ej ansetts obilligt mot
hyresgästen trots att denne saknat bil. Enligt motionärernas åsikt måste
dock tvånget att hyra bilplats anses som ett obilligt hyresvillkor, inte bara
då hyran för bilplatsen är oskäligt hög utan även i de fall hyran i och för
sig är skälig men hyresgästen saknar bil. Motionärerna anser därför att hyreslagstiftningen
bör ändras så att bostadshyresgäst utan bil inte kan tvingas
att hyra bilplats genom kopplat avtal.

Utskottet vill inledningsvis erinra om de allmänna bestämmelser för bebyggelseplanering
som innebär att vid planläggningen tillbörlig hänsyn skall
tas till bl. a. den allmänna samfärdselns behov. Enligt 53 S 3 mom. byggnadsstadgan
(1959:612) skall sålunda på tomt finnas särskilt, tillräckligt stort
utrymme för bl. a. parkering, lastning och lossning av fordon. I enlighet
härmed föreskrivs regelmässigt såsom villkor för byggnadslov, som avser
uppförande av flerfamiljshus, att visst antal bilplatser skall iordningställas.
Antalet bestäms med ledning av de riktlinjer för bebyggelseplanering med
hänsyn till bilplatsbehov som fastställts av statens planverk. En av de viktigare
grundtankarna bakom dessa bestämmelserär det samhälleliga intresset
att gatumarken i bostadsområden i största möjliga utsträckning hålls tillgänglig
för andra ändamål än fordonsparkering. Utskottet vill i detta sammanhang
peka på att kostnaderna för iordningställande av bilplatser måste
täckas av hyresintäkter och att även kostnaden för en outhyrd plats i princip
därför kommer att belasta hyresgästerna.

Vad beträffar rättstillämpningen på förevarande område föreligger endast
ett publicerat rättsfall, nämligen rättsfall nummer 1:74/75 till 54 !j hyreslagen
i statens hyresråds rättsfallssamling. I detta fall hade vederbörande hyresgäst,
som tecknat kopplat bilplatsavtal, saknat bil redan när avtalet ingicks. Stockholms
tingsrätt anförde i dom den 31 maj 1974 bl. a. att hyresgästen såvitt
visats inte befunnit sig i någon tvångssituation vid avtalets ingående. Tingsrätten
ansåg därför att det s. k. garagetvånget inte var ett sådant obilligt
hyresvillkor som avsågs i 48 5 andra stycket hyreslagen. Ett liknande fall
avgjordes på enahanda sätt av Stockholms tingsrätt genom dom den 9 december
1974. I övrigt saknar utskottet närmare kännedom om rättstillämp -

LU 1975:29

ningen på förevarande område. De avgöranden som här nämnts kan enligt
utskottets mening inte anses innebära att det bildats någon fast eller enhetlig
praxis angående prövningen av kopplingsvillkor. Såvitt utskottet kunnat
utröna har ej heller i rättstillämpningen prövats t. ex. det fallet att en bilägare
av medicinska orsaker eller andra beaktansvärda skäl ej längre kan ha bil.
Utskottet erinrar om att bostadsdomstolens tillkomst den 1 juli 1975 torde
komma att främja en enhetlig rättstillämpning i sådana frågor som avses
i motionen och därigenom också förutsättningarna ökar för en mera nyanserad
rättsutveckling genom prejudikatbildning på förevarande område.

Enär således gällande bestämmelser medger prövning av hyresvillkor med
av motionärerna åsyftad innebörd anser utskottet ej skäl föreligga att nu
införa en generell regel att bostadshyresgäst som saknar bil alltid skall kunna
befrias från tvånget att hyra bilplats. Utskottet vill också framhålla svårigheterna
att i lagtext ange under vilka förhållanden en sådan regel skulle
vara tillämplig eller ej. Som exempel på en sådan lagstiftningsteknisk komplikation
kan här nämnas endast det fallet att inte hyresgästen själv utan
någon annan i lägenheten boende är registrerad som ägare till bilen.

Utskottet vill vidare hänvisa till att en av de allmännyttiga bostadsföretagen
och Hyresgästernas riksförbund tillskapad förlikningsinstans, Hyresmarknadskommittén,
rekommenderat införandet av en förlikningsklausul
i hyreskontrakten av innebörd att hyresgäst som saknar bil befrias från
skyldighet att hyra garageplats men att sådan skyldighet inträder då han
förvärvar bil. Utskottet vill med anledning härav framhålla att problemet
med kopplingsvillkor synes lämpligen kunna lösas genom förhandlingar mellan
parterna på hyresmarknaden. Om uppgörelse inte kan träffas återstår
som redan tidigare nämnts möjligheten att begära villkorsprövning vid hyresnämnd.
Utskottet vill slutligen också erinra om att regeringen till hösten
1975 aviserat en proposition på grundval av generalklausulutredningens förslag
till vidgade möjligheter för domstol att jämka eller lämna utan avseende
oskäliga avtalsvillkor. Om förslaget genomförs får hyresgästen ytterligare
ett skydd mot obilliga hyresvillkor. Utskottet anser på grund av det anförda
att motionen inte påkallar någon åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet hemställer på anförda skäl

att riksdagen avslår motionen 1975:725.

Stockholm den 22 maj 1975

På lagutskottets vägnar
IVAN SVANSTRÖM

LU 1975:29

Närvarande: herrar Svanström (c), Lidgård (m)*. Sundelin (s), Börjesson i
Falköping (c). Sjöholm (fp), Andersson i Södertälje (s), Winberg (m), fru
Nilsson i Sunne (s), herr Israelsson (vpk), fru Fredgardh (c), fru Tillander
(c), herr Gustafsson i Stockholm (s)*, fru Hjalmarsson (s), fru Johansson
i Hovmantorp (s) och fru Karlsson (c).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herr Israelsson (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Utskottet
vill" och på s. 9 slutar med "riksdagens sida” bort ha följande lydelse:

Utskottet erinrar om att ett kopplingsvillkor av detta slag innebär ett
kännbart påslag på den genomsnittlige hyresgästens bostadskostnader. Med
hänsyn till den höga hyresnivå som i dag råder inom stora delar av hyresmarknaden
anser utskottet det angeläget att varje åtgärd som är ägnad
att reducera bostadskostnaderna för vanliga inkomsttagare prioriteras. Alldeles
oavsett vilken hyra som bilplatsen i det enskilda fallet betingar måste
det enligt utskottets mening anses oskäligt att hyresgäst, som saknar bil,
för att bibehålla hyresrätten till sin bostad tvingas att betala för en bilplats
som han ej har användning för. De problem som sammanhänger med den
ökande biltätheten och reglerna om skyldighet att i samband med bostadsproduktion
iordningställa ett visst minimiantal parkeringsplatser bör
enligt utskottets mening inte ekonomiskt belasta den enskilde hyresgästen,
när denna av en eller annan anledning föredrar att vara utan bil.

Vad beträffar den i hyreslagen föreliggande möjligheten till prövning av
hyresvillkor vill utskottet erinra om att kopplingsvillkor rörande obligatorisk
bilplats enligt föreliggande domstolsavgöranden ej ansetts obilliga mot hyresgäst
som saknat bil. Sådana ändringarav hyreslagen bör därför genomföras
som slår fast att kopplingsvillkor, som innebär skyldighet att hyra bilplats,
alltid är obilligt mot hyresgäst som inte har tillgång till bil. Med en sådan
formulering torde tveksamhet inte behöva uppstå huruvida den föreslagna
bestämmelsen omfattar, förutom bilägande hyresgäst, även sådan hyresgäst
som t. ex. hyr bil enligt långtidskontrakt (s. k. leasing) eller som kan disponera
bil som ägs av någon i lägenheten stadigvarande inneboende.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
att riksdagen bifaller motionen 1975:725.