Lagutskottets betänkande med anledning av motion om skyldighet för pastorsämbete att underrätta tingsrätt vid dödsfall, m. m. (Betänkande 1975:LU17 Lagutskottet)

Lagutskottets betänkande nr 17

LU 1975:17

Nr 17

Lagutskottets betänkande med anledning av motion om skyldighet
för pastorsämbete att underrätta tingsrätt vid dödsfall, m. m.

Motionen

1 motionen 1975:32 av herr Westberg i Ljusdal (fp) yrkas (yrkandet 1)
att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagregler som ålägger pastorsämbete
att vid ensamstående förälders bortgång underrätta tingsrätten
om detta förhållande.

I motionen framhålls att ett barn inte alltid har förutsättningar att självt
klara av sin situation, om båda föräldrarna har avlidit. Sålunda händer det
att barn går miste om barnpension under viss tid därför att ansökan härom
inkommer för sent. Enligt motionärens mening borde för att förebygga rättsförluster
skyldighet införas för pastorsämbete att till tingsrätt rapportera om
en person avlider och har minderåriga barn. Härigenom kan tingsrätten
få möjlighet att se till att förmyndare snarast förordnas för barnet.

Motionen har, såvitt avser yrkandet 2, remitterats till socialförsäkringsutskottet.

Utskottet har inhämtat utlåtanden över motionen från Domstolsväsendets
organisationsnämnd, riksskatteverket. Stockholms tingsrätt, domkapitlet
i Skara, lokala skattemyndigheten i Stockholm samt överförmyndarnämnden
i Stockholm.

Gällande rätt m. m.

Avlider en av föräldrarna till underårigt barn i äktenskapet eller blir någon
av dem entledigad från förmynderskapet är den andre föräldern enligt 11
kap. 1 S föräldrabalken(FB)barnets förmyndare. Vid äktenskapsskillnad mellan
föräldrarna är den förmyndare som tillerkänns vårdnaden av barnet
(11:2 FB). För underårigt barn utom äktenskapet är modern förmyndare.
Har fadern tillagts vårdnaden är dock han förmyndare för barnet. Avlider
ensamstående förälder, som är förmyndare, skall rätten förordna förmyndare
för den underårige. I sistnämnda fall åligger det enligt 11 kap. 10 ^ FB
den som har boet i sin vård att utan dröjsmål till rätten anmäla att barnet
saknar förmyndare. Om rätten inte genast kan förordna förmyndare, t. ex.
för att flera personer måste beredas tillfälle att yttra sig i ärendet, finns
det möjlighet för rätten att meddela interimistiskt förordnande om förmyndare
i avvaktan på att slutligt beslut därom kan meddelas.

I Riksdagen 1975. 8 sami. Nr 17

LU 1975:17

När dödsfall antecknas i död- och begravningsboken åligger det pastorsämbetet
enligt 40 S folkbok/Öringskungörelsen (1968:198), nedan benämnd
FBK, att snarast möjligt underrätta tingsrätten i den avlidnes mantalsskrivningsort.
I underrättelsen skall den avlidnes närmaste dödsbodelägare anges,
om det kan ske med ledning av kyrkböckerna och övriga register. Pastorsämbetets
underrättelseskyldighet fullgörs genom översändande av s. k.
personavi. I de av riksskatteverket utgivna anvisningarna till pastorsämbetena
föreskrivs att, om det endast finns minderårigt barn som dödsbodelägare,
det i personavin skall antecknas även begravningsentreprenören
eller annan som anmält dödsfallet till pastorsämbetet. Samma gäller om
uppgift saknas om dödsbodelägare eller delägares adress.

Beträffande det av motionären påtalade problemet med barnpension gäller
följande. För att barnpension skall utgå fordras enligt 16 kap. 1 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring att ansökan härom inges till allmän försäkringskassa.
Pensionen utgår i princip från och med den månad då den försäkrade
avlidit. I 16 kap. 5 § fjärde stycket föreskrivs emellertid att pension
ej får utgå för längre tid tillbaka än tre månader före ansökningsmånaden.
Detta innebär att efterlevande barn går miste om pensionsförmåner under
viss tid om ansökan kommer in senare än tre månader efter dödsfallet.

Remissvaren

Motionen tillstyrks av domstolsväsendets organisationsnämnd(DON), Stockholms
överförmyndarnämnd och Skara domkapitel. Riksskatteverket och lokala
skattemyndigheten i Stockholms fögderi har funnit att motionens syfte tillgodoses
genom nu gällande bestämmelser. Motionen avstyrks uttryckligen
av Stockholms tingsrätt.

DON ansluter sig till önskemålet om åtgärder för att säkra att förmyndare
utan dröjsmål förordnas när ensamstående förälder avlidit. Praktiskt synes
detta kunna lösas så att 40 S folkbokföringskungörelsen (FBK) kompletteras
med en föreskrift att i underrättelsen namn och födelsetid för barn under
18 år skall anges, om den avlidne varit ensam förmyndare för barnet. Det
får förutsättas att domstolarnas rutiner för behandling av inkommande personavier
då utformas så att i förekommande fall förmyndare genast kan
förordnas. Om 40 § FBK ändras på de föreslagna sätten bör enligt DON:s
mening den allmänna skyldigheten enligt paragrafen att uppge dödsbodelägare
tas bort. För tingsrättens del är då uppgiften om dödsbodelägare över
18 år av intresse bara om bouppteckning inte ges in, och det skulle därför
kunna räcka att pastorsämbetet på begäran av tingsrätten muntligen lämnade
sådan uppgift, när den behövdes för genomförande av tingsrättens bevakningsman.

Stockholms överförmyndarnämnd finner det angeläget att motionens förslag
genomförs.

Riksskatteverket anför att den enligt 40 S FBK lämnade underrättelsen

LU 1975:17

närmast är avsedd för tingsrätternas kontroll av att bouppteckning inkommer.
Underrättelsen torde enligt riksskatteverket emellertid kunna användas
av tingsrätterna även för att tillgodose motionens syfte. Riksskatteverket
erinrar också om att länsstyrelserna lämnar försäkringskassorna information
om vissa förändringar i familjesituationen.

Stockholms tingsrätt anför att det givetvis är i och för sig önskvärt att
ett barn, vars vårdnadshavare avlider, snarast möjligt förses med en ny
vårdnadshavare. Den föreslagna uppgiftsskyldigheten är också ägnad att
hos rätten aktualisera frågan om utseende av vårdnadshavare i den avlidnes
ställe. Som det nu är bringas frågan efter ansökan eller anmälan under rättens
prövning i allmänhet då behov av laga ställföreträdare för barnet i något
sammanhang uppkommer, vanligen i anledning av förrättande av bouppteckning
efter den avlidne vårdnadshavaren. Risken för rättsförluster till
följd av dröjsmål med vårdnadsfrågans anhängiggörande vid rätten kan enligt
tingsrättens mening med hänsyn härtill betecknas som ringa. Skulle den
tillkommande tidsutdräkt som blir en följd av att ej sällan en eller flera
personer skall beredas tillfälle att yttra sig i ärendet innebära olägenheter
för barnets rätt och bästa, kan rätten meddela interimistiskt beslut att gälla
för tiden intill dess ärendet avgörs slutligen. Tingsrätten sätter därför i fråga,
om den föreslagna uppgiftsskyldigheten skulle få någon större praktisk betydelse.
Härtill kommer att, enligt vad tingsrätten erfarit, hos pastorsämbetet
ej antecknas om en viss person är vådnadshavare för minderårigt barn.
Även om man i många fall av tillgängliga personakter och register skulle
kunna sluta sig till att en avliden med stor sannolikhet varit vårdnadshavare
för ett eller flera barn, kan pastorsämbetet inte lämna någon säker uppgift
härom. Tingsrätten understryker att uppgiftsskyldighet således under alla
förhållanden kan åläggas pastorsämbetet endast i de fall då ämbetet finnér
skäl anta att en avliden varit ensam vårdnadshavare för minderårigt barn.

Utskottet

I motionen framhålls att, när båda föräldrarna till ett underårigt barn
har avlidit, barnet ofta inte kan självt bevaka sina intressen. Det har sålunda
hänt att barn har gått miste om barnpension under viss tid därför att ansökan
härom har inkommit för sent. Enligt motionären är det av vikt att frågan
om förordnande av förmyndare för barnet aktualiseras hos tingsrätten snarast
möjligt efter dödsfallet. Motionären yrkar på grund härav att det skall föreskrivas
skyldighet för pastorsämbete att vid ensamstående förälders bortgång
underrätta tingsrätten om detta förhållande.

Utskottet vill till en början erinra om att pastorsämbete enligt 40 § folkbokföringskungörelsen
redan har skyldighet att, när dödsfall antecknas i
död- och begravningsboken, snarast möjligt underrätta tingsrätten i den
avlidnes mantalsskrivningsort. I underrättelsen skall den avlidnes närmaste
dödsbodelägare anges. Om det som dödsbodelägare finns endast minderårigt
barn, skall enligt riksskatteverkets anvisningar även antecknas begravnings -

LU 1975:17

entreprenören eller annan som anmält dödsfallet till pastorsämbetet. Underrättelsen
är närmast avsedd för tingsrätternas kontroll av att bouppteckning
inkommer men kan i vissa fall innebära att tingsrätten görs uppmärksam
på att det finns anledning att pröva frågan om förordnande av förmyndare.

Såsom motionären framhåller kan det förhållandet att underårigt barn
saknar förmyndare leda till rättsförluster för barnet. Det är därför angeläget
att, när ensamstående förälder eller annan förmyndare till underårigt barn
avlider, ny förmyndare för barnet snarast förordnas. Enligt 11 kap. 10 §
föräldrabalken åligger det också den som har boet i sin vård att utan dröjsmål
till rätten anmäla att barnet saknar förmyndare. Det förekommer emellertid
inte sällan att det inte finns någon som omgående kan ta vård om den
avlidnes egendom. 1 sådana fall torde det ofta dröja innan tingsrätten får
kännedom om att barnet saknar förmyndare.

Utskottet har mot bakgrund av det anförda förståelse för motionärens
syfte med motionsyrkandet. Mot förslaget att öka pastorsämbetets underrättelseskyldighet
talar emellertid det förhållandet att i kyrkböckerna inte
antecknas om en viss person är vårdnadshavare för minderårigt barn. Även
om pastorsämbetet i många fall av tillgängliga personakter torde kunna
dra den slutsatsen att en avliden sannolikt är vårdnadshavare skulle det
innebära stora svårigheter för pastorsämbetet att lämna säkra uppgifter härom.
Enligt utskottets mening bör man därför söka en annan lösning på
ifrågavarande problem än att ålägga pastorsämbetet den av motionären föreslagna
rapporteringsskyldigheten.

Utskottet vill i detta sammanhang peka på att de allmänna försäkringskassorna
på grund av att barnbidrag utbetalas för barnet som regel har kännedom
om vem som är vårdnadshavare och förmyndare för barnet. Försäkringskassorna
får också från länsstyrelsens datakontor underrättelse om
samtliga dödsfall inom kassaområdet. Till dödsbona översänder försäkringskassorna
därvid en upplysningsbroschyr "Familjepension”, som innehåller
uppgifter om vilka förmåner och rättigheter som i sådant hänseende tillkommer
de efterlevande. Det torde härigenom vara väl sörjt för att dödsboet
efter en avliden får erforderlig information om delägarnas pensionsförmåner.
Däremot saknas hos försäkringskassorna en särskild rutin för övervakning
av att ansökan om familjepension verkligen inges till kassan.

Av ett till socialförsäkringsutskottet inkommit remissyttrande från Försäkringskasseförbundet
i anledning av yrkandet 2 i motionen framgår att
den ovan beskrivna handläggningen av dödsfalIsärenden vid försäkringskassorna
kommer att ersättas av databehandling och avisering genom riksförsäkringsverkets
ADB-anläggning i Sundsvall. Härigenom ökas enligt Försäkringskasseförbundet
väsentligt möjligheten att bevaka att ansökan om
familjepension inommer från dem som är berättigade härtill. Försäkringskasseförbundet
förutsätter att riksförsäkringsverket kommer att beakta behovet
av sådan bevakning och utarbeta behövliga rutiner härtill.

LU 1975:17

Utskottet vill för sin del ansluta sig till Försäkringskasseförbundets sist
redovisade uttalande. Genom en sådan ordning torde även syftet med förevarande
motionsyrkande bli tillgodosett.

På grund av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår motionen 1975:32, yrkandet 1.

Stockholm den 13 maj 1975

På lagutskottets vägnar
IVAN SVANSTRÖM

Närvarande: herrar Svanström (c), Hammarberg (s), Börjesson i Falköping
(c)*, fru Åsbrink (s), herrar Andersson i Södertälje (s). Torwald (c)*, Olsson
i Timrå (s), Winberg (m), fru Nilsson i Sunne (s), fru Fredgardh (c), fru
Tillander (c), herr Gustafsson i Stockholm (s), fru Lindquist (m)* och herr
Henmark (fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

■

GOTAB 75 9406 S Stockholm 1975