Lagutskottets betänkande i anledning av motion angående besökandes tillträde till hyresfastighet som hålls låst under dagtid (Betänkande 1974:LU18 Lagutskottet)

Lagutskottets betänkande nr 18 år 1974

LU 1974:18

Nr 18

Lagutskottets betänkande i anledning av motion angående besökandes
tillträde till hyresfastighet som hälls låst under dagtid.

I motionen 1974:643 av fröken Andersson m. fl. (c) hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag till en sådan ändring i 12 kap.
jordabalken - eller annan lagstiftning - att hyresvärd åläggs att göra det
möjligt för besökande till boende i hyresfastighet att komma in i
fastigheten.

Utskottet har inhämtat utlåtande över motionen från Brottsförebyggande
rådet. På utskottets begäran har vidare yttranden avgivits av
Hyresgästernas riksförbund och Sveriges fastighetsägareförbund. I yttrandet
från Sveriges fastighetsägareförbund har återgivits ett av förbundet
inhämtat yttrande från Stockholms fastighetsägareförening.

Gällande ordning

Enligt 12 kap. 9 § jordabalken (JB) skall hyresvärden, om ej annat
avtalats, tillhandahålla lägenheten i sådant skick att den enligt den
allmänna uppfattningen i orten är fullt brukbar för det avsedda
ändamålet. Bestämmelser om hur de för hyresgästerna gemensamma
utrymmena skall vara beskaffade saknas däremot. JB innehåller vidare
vissa regler om hyresgästens skyldigheter vid utnyttjandet av lägenheten.
Allmänna ordningsregler och bestämmelser om t. ex. öppethållande av
fastighetens portar finns inte intagna i JB utan dessa förhållanden får
regleras i det mellan hyresvärden och hyresgästen ingångna hyresavtalet.
Standardkontrakten innehåller vanligen en bestämmelse om att fastighetens
portar skall hållas låsta mellan 21.00 och 06.00. Under senare tid
har emellertid denna tid utsträckts genom tidigare stängning på kvällarna,
och i vissa fall hålls portarna låsta dygnet runt. Så är t. ex. fallet om
fastigheterna har porttelefon. Men även fastigheter, som saknar sådan
anläggning, hålls i vissa fall låsta hela dygnet.

Vid installation av porttelefon kan hyresvärden få kompensation för
installationskostnaderna. Detta sker i fastigheter, som regleras av lagen
(1942:429) om hyresreglering m. m., genom en höjning av bashyran (3 §)
eller genom att hyresvärden utöver bashyran träffar avtal med hyresgästen
om skälig ersättning för kostnaderna (4 §). I icke hyresreglerade
fastigheter erhålls kompensation genom att lägenheternas bruksvärden
stiger, vilket påverkar rätten till hyreshöjning (12 :48 JB).

1 Riksdagen 1974. 8 sami. Nr 18

LU1974.18

Motionen

I motionen framhålls att det blivit allt vanligare att hyresvärdar håller
portarna till sina fastigheter låsta under dagtid och att detta är särskilt
vanligt i de större städerna. Detta förhållande medför enligt motionärerna
ofta betydande problem för hyresgästerna i fastigheterna. Det finns
många — särskilt äldre personer — som saknar telefon. Den som vill
besöka någon av dessa kan alltså inte i förväg komma i kontakt med
vederbörande för att överenskomma om tid för besöket och på så sätt bli
insläppt genom porten. Motionärerna understryker att många gamla på
detta sätt blir helt isolerade från omvärlden. Vidare får ensamboende,
oavsett ålder, vid sjukdom svårt att ta mot läkare, ambulans och även
besök av hemsamarit, vänner och bekanta. Även för människor utan
speciella problem innebär de stängda portarna uppenbara olägenheter. Så
kan t. ex. inte telegram- expressbrevutbäring fungera tillfredsställande,
och hemsändning av varor omöjliggörs.

Motionärerna konstaterar att det uppenbarligen inte föreligger skyldighet
för hyresvärdar att vidta sådana åtgärder att människor med ärende
till boende i hyresfastigheter kan komma in genom porten. Motionärerna
finner detta otillfredsställande. Om förhållandena i omgivningen är
sådana att olägenheter kan befaras uppstå, om porten hålls öppen under
dagtid, borde det åligga hyresvärden att installera porttelefon. Motionärerna
anser det därför motiverat att i lag reglera skyldighet för hyresvärd
att möjliggöra för besökande till boende i hyresfastighet att komma in i
fastigheten under dagtid.

Tidigare riksdagsbehandling

Vid såväl 1972 års som 1973 års riksdagssessioner har liknande
motionsyrkanden prövats och avslagits av riksdagen. Vid förstnämnda
tillfälle blev motionen föremål för remissbehandling. Lagutskottet
framhöll i sitt betänkande (LU 1972:13) att systemet med låsning av
portarna under dagtid medförde sådana nackdelar som påtalats i
motionen och att det var angeläget att dessa olägenheter avhjälptes.
Utskottet ansåg emellertid att det var fråga om ett storstadsproblem och
att frågan inte lämpligen borde bli föremål för generell lagstiftning. Enligt
utskottets mening borde i stället i första hand en lösning på frivillighetens
väg eftersträvas. Härvid synes partsorganisationerna på hyresmarknaden
kunna medverka genom att utarbeta riktlinjer för hur problemen i det
enskilda fallet skall lösas, påpekade utskottet. Med hänsyn till att frågan
genom remissbehandlingen av motionen aktualiserats hos organisationerna
ansåg utskottet att man kunde räkna med att frågan skulle bli föremål
för överväganden och förhandlingar mellan dessa. Något initiativ från
riksdagens sida fann utskottet därför inte påkallat.

Vid 1973 års riksdagsbehandling av frågan (LU 1973:5) upplyste
utskottet att enligt förfrågningar, som utskottet låtit företaga hos
partsorganisationerna på hyresmarknaden, hade problemet med de låsta

LU 1974:18

portarna inte varit föremål för förhandlingar mellan organisationerna
under det gångna året. Inte heller hade frågan tagits upp till behandling
inför hyresmarknadskommittén, som är ett av Sveriges allmännyttiga
bostadsföretag (SABO) och Hyresgästernas riksförbund gemensamt inrättat
förhandlingsorgan. Utskottet fann emellertid att det ej förelåg
anledning att frångå den av riksdagen tidigare intagna ståndpunkten och
vidhöll därför att försök att på förhandlingsvägen reglera frågan
lämpligen borde avvaktas.

Remissyttrandena

Vid den förnyade remissbehandlingen av motionsyrkandet har genomgående
kritiska synpunkter framförts mot förslaget att frågan bör lösas
genom lagstiftning.

Brottsförebyggande rådet anser sig med hänsyn till de synpunkter som
framkommit vid frågans behandling under 1972 och 1973 års riksdagar
inte för närvarande kunna tillstyrka en lagstiftning på området.

Hyresgästernas riksförbund erinrar om att förbundet i sitt år 1972
avgivna remissyttrande uttalat förståelse för de synpunkter som anförs i
motionen. Liksom tidigare är det emellertid förbundets uppfattning att
frågan inte är av sådan beskaffenhet att den kan lösas genom en generell
föreskrift. Förbundet pekar på att problemet huvudsakligen hänför sig
till de största städernas centralare delar och att det därför skulle framstå
som obehövligt och omotiverat att skapa tvingande bestämmelser för
övriga orter. Men även när det gäller storstäderna måste man enligt
förbundets uppfattning ifrågasätta lämpligheten av den ifrågasatta lagstadgade
skyldigheten, såvida inte denna knytes till ett bestämt önskemål
från en på visst sätt konstaterad majoritet bland fastighetens hyresgäster.
Hyresgästföreningen i Storstockholm har i ett flertal fall medverkat till
uppgörelse med respektive fastighetsägare om installerandet av porttelefon
eller utsträckt öppethållande i sådana fall, där flertalet hyresgäster uttalat
sig därför, upplyser förbundet. Om en annan lösning av frågan övervägs
bör den enligt förbundets mening baseras på hyresgästernas inflytande i
varje enskilt fall. Förbundet är för sin del berett att hos den mellan
hyresgäströrelsen och de enskilda fastighetsägarna tillskapade bostadsmarknadskommittén
väcka förslag om en gemensam rekommendation
om öppethållande eller installation av porttelefon om sådant påfordras av
flertalet hyresgäster i fastigheten. Erfarenheten visar att dylika rekommendationer
efterföljts i betydande utsträckning, framhåller förbundet.

Sveriges fastighetsägareförbund understryker att den i motionen
behandlade frågan — såsom framhölls redan i förbundets remissyttrande
år 1972 — gäller ett geografiskt mycket begränsat problem. Systemet
med portstängning under dagtid har, såvitt förbundet kunnat konstatera,
inte fått ökad utbredning sedan förbundet sist yttrade sig i frågan.
Förbundet framhåller vidare att hyresvärden och hyresgästerna mera
sällan har motstridiga intressen i denna fråga. Självfallet är emellertid att
vissa hyresgäster i en fastighet kan ha en från majoriteten avvikande

LU 1974:18

uppfattning om öppethållandetider, porttelefon m. m. Åt detta kan man
enligt förbundets uppfattning inte göra mycket. Det förefaller i allt fall
olämpligt att lagstifta i saken. Lämpliga och rimliga kompromisser
uppnås lättast genom en förhandling mellan berörda parter om de
åtgärder som skall tillgripas i den speciella fastigheten. Förbundet är
berett att tillsammans med Hyresgästernas riksförbund utfärda en
rekommendation exempelvis om alternativa lösningar.

Stockholms fastighetsägareförening erinrar inledningsvis om att det
regelmässigt endast är i hus, där man tidigare haft svåra olägenheter av
obehöriga besök och där risken härför alltfort måste anses vara stor, som
man funnit för gott att hålla ytterportama låsta även under dagtid. Där
man tillgripit denna åtgärd är det i första hand i hyresgästernas intresse
och ofta på deras enträgna begäran. Fastighetsägaren har i förekommande
fall velat skydda hyresgästerna mot den skada, osäkerhet, osnygghet och
vantrevnad, som obehöriga visat sig kunna åtadkomma. Vad som
härvidlag förekommit, inte minst i Stockholm, torde motionärerna inte
kunna föreställa sig, framhåller föreningen. Det har också visat sig att
hyresgästerna själva i många fall hellre finner sig i de olägenheter som den
låsta ytterporten medför än att de riskerar besök av obehöriga personer.
Att i sådana fall tvinga fastighetsägaren till andra åtgärder genom en
generellt verkande lagstiftning enligt motionärernas förslag, anser föreningen
inte vara välbetänkt. När det gäller äldre, sanerings- eller
rivningsmogna hus, kan vidare kostnaden för en porttelefon eller
motsvarande ur hyresgästernas synpunkt ofta framstå såsom oproportionerligt
hög med hänsyn till att man ju ändock inte eliminerar riskerna för
obehöriga besök genom att installera en sådan anordning, påpekar
föreningen. Emellertid bör hyresmarknadens partsorganisationer aktivt
medverka till att ifrågavarande intressekonflikter löses på ett smidigt sätt,
framhåller föreningen.

Med hänsyn till frågans vikt och beskaffenhet finner föreningen därför
det naturligt att den görs till föremål för ett samrådsförfarande inom
t. ex. bostadsmarknadskommittén. Där ytterportarna ständigt hålls låsta
har ovedersägligen stora svårigheter uppstått, inte bara för sjuk- och
hemhjälpspersonal utan även och kanske främst för personal från postoch
televerket, som av förståeliga skäl inte vill inneha och ansvara för
nycklar till fastigheterna. Om flertalet hyresgäster ställer sig positiva
härtill och risken för skadegörelse eller annat ohägn inte ter sig alltför
överhängande, är det enligt föreningens uppfattning därför lämpligt att
fastighetsägaren i förekommande fall antingen installerar porttelefon eller
motsvarande anordning eller, t. ex. i äldre fastigheter, håller ytterportarna
öppna åtminstone under några förmiddagstimmar, från kl.
07.30, då risken för ovälkomna påhälsningar brukar vara minst och det
för postverkets personal är särskilt angeläget att kunna komma in i
fastigheten. Föreningens ombudsmän har, ofta i samråd med ombudsmän
hos Hyresgästföreningen i Storstockholm, under angivna omständigheter
brukat rekommendera vederbörande fastighetsägare att godtaga ettdera
av dessa alternativ, upplyser föreningen. Det torde, såvitt föreningen kan

LU 1974:18

bedöma, finnas goda förutsättningar för att partsorganisationerna skall
kunna enas om en rekommendation i enlighet med angivna riktlinjer. En
sådan rekommendation torde enligt föreningens uppfattning också kunna
verksamt bidraga till att råda bot på de missförhållanden som motionärerna
påtalat.

Utskottet

1 motionen föreslås att det skall införas en lagstadgad skyldighet för
hyresvärd att tillse att besökande till boende i hyresfastighet får fritt
tillträde till fastigheten under dagtid. Liknande motionsyrkanden har —
såsom framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen — på utskottets
hemställan avslagits av riksdagen såväl år 1972 som år 1973. Utskottet
har därvid anslutit sig till de invändningar av praktisk och principiell
natur som vid remissbehandling av motsvarande motionsyrkande vid
1972 års riksdag framförts mot tanken på en reglering av frågan genom
generellt verkande lagstiftning. Utskottet har framhållit att man i stället
borde söka lösa frågan förhandlingsvägen och att hyresmarknadens parter
borde kunna medverka genom att utarbeta riktlinjer för hur problemen i
det enskilda fallet skulle lösas.

Vid den i år förnyade remissbehandlingen av motionsförslaget har
ingenting i sak framkommit som enligt utskottets uppfattning skulle
kunna motivera en omprövning av riksdagens tidigare ställningstagande.
Systemet med portstängning under dagtid har, såvitt kunnat konstateras,
inte fått ökad utbredning under senare år. Remissinstanserna har ånyo
pekat på att problem av detta slag huvudsakligen föreligger beträffande
vissa kvarter i storstädernas centrala delar. Det har också framhållits att
låsning av portarna under dagtid i allmänhet vidtagits efter överenskommelse
mellan hyresvärden och hyresgästerna eller flertalet av dessa.
Man har understrukit att vid en ifrågasatt lagreglering av öppethållandetiderna
måste hänsyn tas till den uppfattning som råder bland majoriteten
av fastighetens hyresgäster. Beträffande den i motionen antydda
åtgärden att man skulle ålägga hyresvärden att installera porttelefon har
vid remissbehandlingen — mot bakgrund av att en sådan åtgärd ställer sig
dyr i det äldre fastighetsbeståndet — den invändningen framförts att
installationskostnaden från hyresgästernas synpunkt kan framstå som
oproportionerligt hög och att man även härvidlag måste ta hänsyn till
opinionen bland majoriteten av hyresgästerna.

Utskottet vidhåller därför uppfattningen att motionsförslaget om en
generellt verkande lagstiftning i frågan inte är hållbart. Man måste
nämligen enligt utskottets mening ställa sig tveksam till en sådan laglig
reglering som skulle innebära att man sätter sig över det bestämda
önskemålet hos flertalet av de berörda hyresgästerna. Om man å andra
sidan endast skulle ta hänsyn till den i fastigheten förhärskande
hyresgästopinionen skulle inte genom lagstiftningen problemen avhjälpas
för den kategori av boende, som i första hand drabbas av de olägenheter
som är förknippade med en tidigarelagd portstängning, t. ex. äldre,

LU 1974:18

ensamstående personer vilka i motsats till många av de andra hyresgästerna
normalt vistas hemma i sina lägenheter under dagen. Från
principiell synpunkt kan det också med fog ifrågasättas huruvida ett
problem av denna natur, som endast berör en ytterst liten del av landets
samtliga hyresfastigheter, skall regleras genom lagstiftning.

Såsom utskottet tidigare anfört synes frågan lämpa sig bättre för en
lösning förhandlingsvägen. Endast på detta sätt kan man uppnå sådana
lämpliga avvägningar och arrangemang som i det enskilda fallet kan
framstå som rimliga. Beroende på de lokala förhållandena finns det då
också möjlighet att genom differentierade åtgärder av olika slag eliminera
eller avsevärt reducera de problem som uppkommit för vissa av
hyresgästerna.

Vid årets remissbehandling har hyresmarknadens parter förklarat sig
villiga att ta upp frågan i den mellan hyresgäströrelsen och de enskilda
fastighetsägarna tillskapade bostadsmarknadskommittén. Målsättningen
skulle vara att åstadkomma en gemensam rekommendation om att i
förekommande fall antingen installation sker av porttelefon eller att
ytterportarna hålls öppna under viss tid, t. ex. under förmiddagen.

Utskottet vill starkt understryka det angelägna i att partsorganisa•tionerna
aktivt medverkar till att ifrågavarande problem löses på ett
smidigt sätt. Med anledning av de nu gjorda remissuttalandena förutsätter
utskottet att frågan utan oskäligt dröjsmål görs till föremål för ett
samrådsförfarande i den ordning organisationerna anfört.

Utskottet vill också betona att det förhållandet att utskottet ställer sig
avvisande till motionsförslaget inte innebär att utskottet vill förringa
betydelsen av de problem som påtalas i motionen. Utskottet är väl
medvetet om att systemet med låsning av ytterportarna under dagtid i
det enskilda fallet kan utgöra ett allvarligt ingrepp i den dagliga
livsföringen och starkt bidra till att öka isoleringen från omvärlden. Vad
utskottet närmast har i åtanke är de konsekvenser som kan uppstå för
ensamstående pensionärer och för handikappade, liksom även eljest vid
t. ex. mera långvariga sjukdomsperioder. Utskottet vill därför framhålla
nödvändigheten av att alla som kommer i kontakt med förevarande
problem gör vad på dem kan ankomma för att man skall komma till rätta
med svårigheterna. Som exempel vill utskottet nämna att enligt utskottets
uppfattning bör — i motsats till vad en av remissinstanserna anfört —
personal från post- och televerket, liksom för övrigt sjukvårds- och
hemhjälpspersonal m. fl., åtaga sig besväret med att inneha och ansvara
för nycklar till fastigheten om detta i ett enskilt fall skulle utgöra en
adekvat åtgärd. Eftersom ett sådant arrangemang fungerar väl när det
gäller tidningsdistributionen bör enligt utskottets mening samhällets olika
serviceorgan kunna visa ett liknande tillmötesgående.

LU 1974:18

Under hänvisning till det ovan anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1974:643.

Stockholm den 9 maj 1974

På lagutskottets vägnar
IVAN SVANSTRÖM

Närvarande: herrar Svanström (c), Lidgård (m)*, fru Åsbrink (s), herrar
Sjöholm (fp), Andersson i Södertälje (s), Torwald (c), Olsson i Timrå (s),
Winberg (m), fru Nilsson i Sunne (s), herrar Olsson i Sundsvall (c)
Israelsson (vpk), fru Fredgardh (c), fru Tillander (c), herr Gustafsson i
Stockholm (s) och fru Hjalmarsson (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 74 7530 S Stockholm 1974