Lagutskottets betänkande i anledning av motion angående besökandes tillträde till hyresfastighet som hålles låst under dagtid (Betänkande 1973:LU5 Lagutskottet)

Lagutskottets betänkande nr 5 år 1973

LU 1973:5

Nr 5

Lagutskottets betänkande i anledning av motion angående besökandes
tillträde till hyresfastighet som hålles låst under dagtid.

I motionen 1973:616 av fröken Andersson i Stockholm m. fl. (c)
hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag till en sådan
ändring i 12 kap. jordabalken — eller annan lagstiftning — att hyresvärd
åläggs att göra det möjligt för besökande till boende i hyresfastighet att
komma in i fastigheten.

Gällande ordning

Enligt 12 kap. 9 § jordabalken (JB) skall hyresvärden, om ej annat
avtalats, tillhandahålla lägenheten i sådant skick att den enligt den
allmänna uppfattningen i orten är fullt brukbar för det avsedda
ändamålet. Bestämmelser om hur de för hyresgästerna gemensamma
utrymmena skall vara beskaffade saknas däremot. JB innehåller vidare
vissa regler om hyresgästens skyldigheter vid nyttjandet av lägenheten.
Allmänna ordningsregler och bestämmelser om t. ex. öppethållande av
fastighetens portar finns inte intagna i JB utan dessa förhållanden får
regleras i det mellan hyresvärden och hyresgästen ingångna hyresavtalet.
Standardkontrakten innehåller vanligen en bestämmelse om att fastighetens
portar skall hållas låsta mellan 21.00 och 06.00. Under senare tid har
emellertid denna tid utsträckts genom tidigare stängning på kvällarna och
i vissa fall hålles portarna låsta dygnet runt. Så är t. ex. fallet om
fastigheterna har porttelefon. Men även fastigheter, som saknar sådan
anläggning, hålles i vissa fall låsta hela dygnet.

Vid installation av porttelefon kan hyresvärden få kompensation för
installationskostnaderna. Detta sker i fastigheter, som regleras av lagen
(1942:429) om hyresreglering m. m., genom en höjning av bashyran (3 §)
eller genom att hyresvärden utöver bashyran träffar avtal med hyresgästen
om skälig ersättning för kostnaderna (4 §). 1 icke hyresreglerade
fastigheter erhålles kompensation genom att lägenheternas bruksvärden
stiger, vilket påverkar rätten till hyreshöjning (12:48 JB).

Motionen

I motionen framhålls att det blivit allt vanligare att hyresvärdar håller
portarna till sina fastigheter låsta under dagtid och att detta är särskilt
vanligt i de större städerna. Detta förhållande medför enligt motionärerna
ofta betydande problem för hyresgästerna i fastigheterna. Det finns
många — särskilt äldre personer — som saknar telefon. Den som vill
besöka någon av dessa kan alltså inte i förväg komma i kontakt med

1 Riksdagen 1973. 8 sami. Nr 5

LU 1973:5

vederbörande för att överenskomma om tid för besöket och på så sätt bli
insläppt genom porten. Motionärerna understryker att många gamla blir
på detta sätt helt isolerade från omvärlden. Vidare får ensamboende,
oavsett ålder, vid sjukdom svårt att ta mot läkare, ambulans och även
besök av hemsamarit, vänner och bekanta. Även för människor utan
speciella problem innebär de stängda portarna uppenbara olägenheter. Så
kan t. ex. inte telegram- och expressbrevutbäring fungera tillfredsställande
och hemsändning av varor omöjliggörs.

Motionärerna konstaterar att det uppenbarligen inte föreligger skyldighet
för hyresvärdar att vidta sådana åtgärder att människor med ärende
till boende i hyresfastigheter kan komma in genom porten. Motionärerna
finner detta otillfredsställande. Om förhållandena i omgivningen är
sådana att olägenheter kan befaras uppstå, om porten hålles öppen under
dagtid, borde det åligga hyresvärden att installera porttelefon. Motionärerna
anser det därför motiverat att i lag relgeras skyldighet för hyresvärd
att möjliggöra för besökande till boende i hyresfastighet att komma in i
fastigheten under dagtid.

Tidigare riksdagsbehandling

Vid 1972 års riksdag väcktes en motion (1972:653) i samma ämne
som det nu ifrågavarande. Motionen, som behandlades av lagutskottet,
blev föremål för remissbehandling. En av remissinstanserna, nämligen
Stockholms kommun, stödde i princip det i motionen framförda
förslaget. Hyresgästernas riksförbund ansåg att frågan i vilken form en
lösning av problemet skulle ske borde närmare utredas. Rikspolisstyrelsen
anförde att i första hand en lösning på frivillighetens väg borde beaktas.
Motionen avstyrktes av hyresnämnderna för Stockholms, Uppsala och
Gotlands län samt av Sveriges fastighetsägareförbund.

Lagutskottet framhöll i sitt betänkande (LU 1972:13) att det varken i
lag eller i annan författning finns bestämmelser som reglerar när
fastighets portar skall eller får hållas låsta. Däremot brukar det, påpekade
utskottet, i hyreskontrakten vanligen intas bestämmelser därom. Dessa
bestämmelser innebär i regel att hyresgästen förbinder sig att inte lämna
fastighetens portar olåsta mellan klockan 21.00 och 06.00. Utskottet
framhöll vidare, att det inte heller finns någon lagstadgad skyldighet för
hyresvärd att installera porttelefon. I anslutning därtill erinrade utskottet
om att hyresvärd, som låter installera sådan anordning, har möjlighet att
få kompensation för installationskostnaderna genom hyreshöjning. Utskottet
förklarade sig ha kännedom om att under senare tid åtskilliga
hyresvärdar låtit låsa fastigheternas portar tidigare om kvällarna eller
redan under eftermiddagen för att hindra att ovälkomna personer
uppehåller sig i trappuppgångar, källare eller vindskontor och där
vandaliserar eller förorenar. 1 enstaka fall hålls portarna låsta hela dygnet.
Utskottet anmärkte, att detta torde förekomma framför allt i de större
städernas centrala delar på särskilt utsatta platser exempelvis i anslutning
till tunnelbanestationer, ölkaféer och Systembolagets affärer. Härvid

LU 1973:5

hänvisade utskottet dock till att det av remissvaren framgått, att låsning
av portarna under dagtid ofta skett efter överenskommelse mellan
hyresvärden och hyresgästerna eller flertalet av dem. Även i de fall, där
sådan överenskommelse inte träffats, uttalade utskottet som sin uppfattning
att portstängningen oftast innebär en fördel för hyresgästerna.
Utskottet förklarade sig emellertid medge, att låsta portar dock samtidigt
medför de nackdelar som påtalats i motionen. Sålunda nämnde utskottet,
att socialnämnden i Stockholm i remissvar pekat på de besvär som de
låsta portarna medför för hemvårdsassistenterna. Dessa gör ofta hembesök
oanmälda, och om portarna är låsta riskerar de gamla att bli utan
besök som kan vara viktiga för dem. Saknar de dessutom telefon,
kompliceras situationen ytterligare eftersom det då inte finns möjlighet
att lämna besked om hembesök i förväg. Utskottet anförde i betänkandet
vidare:

Enligt utskottets mening är det viktigt att äldre och ensamstående inte
blir isolerade och utan nödvändig hjälp på grund av att besökande inte
kan komma in i fastigheten. Utskottet delar motionärernas uppfattning
att nämnda olägenheter måste avhjälpas. Hur detta skall ske är emellertid
en komplicerad fråga. Motionärerna har pekat på en möjlighet att komma
till rätta med problemet, nämligen genom att hyresvärdarna åläggs att
installera porttelefon. En sådan installation är emellertid särskilt i äldre
hus kostsam. Som utskottet anfört i det föregående blir det hyresgästerna
som får stå kostnaderna härför genom att hyrorna höjs. Det är under
sådana omständigheter inte säkert att hyresgästerna önskar att porttelefon
installeras. Härtill kommer att erfarenheterna visar att förekomsten
av porttelefon ofta medför att hyresgästerna blir störda av okynnesringningar.
Porttelefonerna sätts också ofta ur funktion genom åverkan av
obehöriga. Det anförda och det förhållandet att under dagtid låsta portar
synes vara enbart ett storstadsproblem gör att utskottet anser att frågan
inte lämpligen bör bli föremål för en generell lagstiftning. Enligt
utskottets mening bör i stället i första hand en lösning på frivillighetens
väg eftersträvas. Härvid synes partsorganisationerna på hyresmarknaden
kunna medverka genom att utarbeta riktlinjer för hur problemen i det
enskilda fallet skall lösas. Med hänsyn till att frågan genom remissbehandlingen
av motionen aktualiserats hos organisationerna anser utskottet att
man kan räkna med att frågan blir föremål för överväganden och
förhandlingar mellan dessa. Något initiativ från riksdagens sida finner
utskottet inte att frågan f. n. påkallar.

Med hänsyn till det anförda avstyrkte utskottet motionen. Utskottets
betänkande, som var enhälligt, godkändes av riksdagen.

Utskottet

I motionen framförs önskemål om införandet aven lagstadgad skyldighet
för hyresvärd att tillse att besökande till boende i hyresfastighet får fritt
tillträde till fastigheten under dagtid. Såsom framgår av den föregående
redogörelsen behandlade utskottet vid föregående års riksdag en motion i
samma ämne. Denna motion blev även föremål för remissbehandling. I
sitt av riksdagen godkända betänkande ställde sig utskottet avvisande till

LU 1973:5

tanken på en reglering av frågan genom generell lagstiftning och anförde
att enligt utskottets mening en lösning i stället borde eftersträvas på
frivillighetens väg. Utskottet hänvisade till att partsorganisationerna på
hyresmarknaden borde kunna medverka genom att utarbeta riktlinjer för
hur problemen i det enskilda fallet skulle lösas. Med hänsyn till att frågan
genom remissbehandlingen av motionen aktualiserats hos organisationerna
ansåg utskottet att man kunde räkna med att frågan skulle bli
föremål för överväganden och förhandlingar mellan dessa. Något initiativ
från riksdagens sida fann utskottet därför att frågan inte påkallade för
närvarande.

Motionärerna har anfört, att såvitt de kunnat inhämta har mycket litet
hänt sedan riksdagen förra året tog ställning till frågan, varför de på nytt
velat aktualisera densamma.

Vad motionärerna sålunda anfört har bekräftats vid förfrågningar, som
utskottet låtit företaga hos partsorganisationerna på hyresmarknaden.
Såväl Hyresgästernas riksförbund som Sveriges fastighetsägareförbund har
därvid uppgett, att förevarande problem ej varit föremål för förhandlingar
mellan organisationerna. Enligt uppgift har fråga inte heller väckts
om förhandling i denna sak inför hyresmarknadskommittén, som är ett
av Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO) och Hyresgästernas
riksförbund gemensamt inrättat förhandlingsorgan, till vilket såväl tvister
om hyror som om boendeförhållanden kan hänskjutas till prövning
genom respektive huvudorganisation. Några rekommendationer eller
cirkulär i ämnet från förbundshåll har inte efterfrågats av respektive
lokalföreningar. Sveriges fastighetsägareförbund har vidare upplyst, att
under det gångna året har fortsatt installation av porttelefoner ägt rum i
Stockholms centrala fastighetsbestånd, vilka installationer normalt föregåtts
av samråd med hyresgästerna inom varje berörd fastighet. Såväl
Hyresgästernas riksförbund som Sveriges fastighetsägareförbund har
slutligen förklarat, att inga nya synpunkter framkommit på denna fråga
sedan organisationerna avgav sina remissyttranden till utskottet i mars
1972.

De upplysningar utskottet inhämtat ger sålunda vid handen, att
arbetet på sådan lösning av frågan, som utskottet förordade i sitt till
föregående års riksdag avgivna betänkande, ännu inte påbörjats inom de
berörda partsorganisationerna. Någon anledning att därför frångå den av
riksdagen tidigare intagna ståndpunkten, att frågan inte lämpligen bör bli
föremål för en generell lagstiftning, föreligger dock inte enligt utskottets
mening. Utskottet vidhåller, att försök att på förhandlingsvägen reglera
frågan under medverkan av partsorganisationerna på hyresmarknaden
först lämpligen bör avvaktas. Möjligheterna att på denna väg uppnå en
tillfredsställande lösning kan ännu på intet sätt anses uttömda. Vid de
förfrågningar utskottet låtit verkställa, har ingenting framkommit som
tyder på att de olägenheter, som kan uppstå av en tidigarelagd
portstängning, ökat i omfattning eller blivit mer påtagliga under det
gångna året. Med hänsyn härtill och till att parterna på hyresmarknaden

LU 1973:5

är mycket välorganiserade med väl fungerande förhandlingskontakter och
förhandlingsorgan synes förevarande fråga således även fortsättningsvis
kunna anförtros dessa organisationer.

Utskottet hemställer därför

att riksdagen avslår motionen 1973:616.

Stockholm den 27 februari 1973

På lagutskottets vägnar
DANIEL WIKLUND

Närvarande: herrar Wiklund i Stockholm (fp), Svedberg (s)*, fröken
Anderson i Lerum (s), herrar Lidgård (m), Hammarberg (s), fru Åsbrink
(s), herr Sjöholm (fp), fru Lundblad (s), fru Jonäng (c)*, herrar
Andersson i Södertälje (s), Winberg (m)*, Israelsson (vpk), Olsson i
Sundsvall (c) och fru Nilsson i Sunne (s).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

GOTAB 73 3290 S Stockholm 1973