Lagutskottets betänkande i anledning av motion angående uppsägning av hyreskontrakt vid bristande hyresbetalning (Betänkande 1972:LU12 Lagutskottet)

Lagutskottets betänkande nr 12 år 1972

LU 1972:12

Nr 12

Lagutskottets betänkande i anledning av motion angående uppsägning av
hyreskontrakt vid bristande hyresbetalning.

I motionen 1972: 48 av herr Sjöholm (fp) yrkas att riksdagen måtte
för sin del anta följande tillägg till 12 kap. 44 § jordabalken att infogas
som ett andra stycke:

”Uppsägning är giltig endast om däri tydligt angives förutsättningarna
för hyresrättens återvinnande enligt första stycket.”

Till stöd för yrkandet åberopar motionären att hyresgästerna påfallande
ofta saknar vetskap om den i 12 kap. 44 § jordabalken stadgade
möjligheten att återvinna hyresrätten när den förverkats på grund av
bristande hyresbetalning. Underlåtenhet att utnyttja denna möjlighet får
synnerligen allvarliga konsekvenser för hyresgästen. Det förefaller därför
motionären rimligt att hyresgästen i samband med uppsägningen underrättas
om de rättigheter lagen i nu nämnt hänseende tillerkänner honom.

Utskottet har inhämtat utlåtanden över motionen från Svea hovrätt,
hyresnämnderna för Stockholms, Uppsala och Gotlands län samt
länsstyrelsen i Stockholms län. På begäran av utskottet har yttranden
vidare avgivits av Hyresgästernas riksförbund och Sveriges fastighetsägareförbund.

Gällande rätt m. m.

Om hyresgäst dröjer med betalning av hyra utöver två vardagar efter
förfallodagen är hyresrätten enligt 12 kap. 42 § jordabalken (JB)
förverkad och hyresvärden således berättigad att säga upp avtalet. Sker
rättelse innan hyresvärden gjort bruk av sin rätt att säga upp avtalet kan
han ej senare åberopa dröjsmålet som grund för hyresgästens skiljande
från lägenheten (12: 43 JB). Även om hyresvärden begagnat sin uppsägningsrätt
kan hyresgästen enligt 12 kap. 44 § JB återvinna hyresrätten
under vissa villkor. För att hyresrätten skall återvinnas
förutsätts att hyran betalas senast tolfte vardagen från uppsägningen
antingen till hyresvärden i vanlig ordning eller genom att den nedsätts hos
överexekutor. 1 avvaktan på att hyresgästen visar sig ha fullgjort vad som

Riksdagen 1972. 8 sami. Nr 12

LU 1972:12

sålunda fordras för att återvinna hyresrätten får besked om vräkning inte
meddelas förrän fjorton dagar förflutit från uppsägningen. - När det
gäller arrende, som förverkats på grund av dröjsmål med betalning av
arrendeavgiften, finns en motsvarande möjlighet till återvinning av
arrenderätten (8: 25 JB).

Uppsägning skall i regel vara skriftlig och skall delges hyresgästen på
sätt som närmare regleras i 12 kap. 8 § JB. Även stämningsansökan med
yrkande att hyresförhållandet skall upphöra och ansökan om vräkning av
hyresgäst gäller som uppsägning när ansökningen delgivits i behörig
ordning.

1 JB stadgas några fall där skyldighet föreligger för hyresvärd att u nderrätta
hyresgästen om vad han har att iaktta för att bevaka sin rätt.
När tvist föreligger om förlängning av hyresavtal eller om villkor för
sådan förlängning åligger det sålunda enligt 12 kap. 49 § JB hyresvärden
att skriftligen meddela hyresgästen att denne, om han inte går med på att
flytta, har att senast tre veckor efter det han fått meddelandet (s. k.
avflyttningsmeddelande) hänskjuta tvisten till hyresnämnden. Underlåter
hyresgästen att följa denna anvisning förfaller rätten till förlängning av
avtalet. Avflyttningsmeddelandet behöver inte vara intaget i uppsägningshandlingen
men så sker vanligen. Om avflyttningsmeddelandet lämnas
särskilt efter uppsägningen skall avlämnandet med visst angivet undantag
ske i den ordning som gäller för delgivning av uppsägning. — På
motsvarande sätt åligger det enligt 9 kap. 10 § JB jordägaren - om tvist
föreligger om förlängning av avtal om jordbruksarrende eller om villkor
för sådan förlängning — att skriftligen meddela arrendatorn att denne,
om han inte går med på att flytta, har att senast två månader efter det att
han fått del av meddelandet hänskjuta tvisten till arrendenämnden. På
grund av hänvisning i 10 kap. 6 § JB till sistnämnda lagrum gäller
skyldighet att avlämna avflyttningsmeddelande även i fråga om tvist om
förlängning av arrendeavtal, som avser bostadsarrende.

Utskottet vill anmärka att utskottet i anledning av en motion vid 1971
års riksdag i sitt betänkande (1971:20) uttalade att det för undvikande
av rättsförluster kunde vara lämpligt att i hyreslagen införa skyldighet för
hyresvärd att lämna även lokalhyresgäst något slag av avflyttningsmeddelande.
Utskottets betänkande godtogs av riksdagen.

I propositionen 1972:70 har Kungl. Maj:t därefter föreslagit vissa
ändringar i besittningsskyddsproceduren när det gäller lokaler och
anläggningsarrenden. Besittningsskyddet för dessa nyttjanderätter är
utformat som ett indirekt skydd. Uppsägning av hyresavtal angående
lokaler och avtal rörande anläggningsarrenden leder sålunda, i den mån
parterna inte senare kommer överens, till ajt hyresförhållandet resp.

LU 1972:12

arrendeförhållandet upphör. I stället blir hyresvärd och jordägare
skyldiga att ersätta hyresgäst och arrendator deras förlust på grund av
nyttjanderättens upphörande, under förutsättning att vägran från hyresvärdens
och jordägarens sida att förlänga nyttjanderätten är obefogad. De
i propositionen föreslagna ändringarna innebär införandet av skyldighet
för hyresvärd och jordägare att lämna avflyttningsmeddelande. Reglerna
har utformats i nära anslutning till bestämmelserna i 12 kap. 49 § och 9
kap. 10 § JB. Enligt den föreslagna lydelsen av 12 kap. 58 § JB åligger
det sålunda hyresvärd att i uppsägning underrätta lokalhyresgästen om de
villkor han uppställer för att förlänga hyresförhållandet eller om orsaken
till att han vägrar medge förlängning. Uppsägningen skall dessutom
innehålla underrättelse att lokalhyresgästen, om denne för flyttning
fordrar ersättning, har att inom två månader hänskjuta tvisten till
hyresnämnden för medling. Om uppsägningen inte uppfyller nämnda
villkor är den utan verkan. Motsvarande bestämmelser har, såvitt avser
förhållandet mellan jordägare och anläggningsarrendator, intagits i 11
kap. 6 § JB. De föreslagna lagändringarna har tillstyrkts av utskottet (LU
1972: 17)

Remissvaren

Motionen tillstyrkes av Hyresgästernas riksförbund. Svea Hovrätt
förklarar sig inte ha något att erinra mot att den i motionen föreslagna
lagstiftningen genomförs. Länsstyrelsen i Stockholms län finner den i
motionen föreslagna lagändringen ligga i linje med reformsträvandena på
hyresrättens område i syfte att bereda hyresgästen ökad trygghet i
besittning av förhyrd lägenhet. Motionen avstyrks av hyresnämnderna för
Stockholms, Uppsala och Gotlands län samt av Sveriges fastighetsägareförbund.

Hyresgästernas riksförbund anför att regeln att hyresrätt, som
förverkats genom bristande hyresbetalning, återvinnes genom att förfallet
belopp erlägges inom tolv vardagar efter uppsägning har gällt mycket
länge och torde ha införlivats med det allmänna rättsmedvetandet. Den
stora anslutning som den organiserade hyresgäströrelsen vunnit har också
medfört ökad möjlighet för hyresgästerna att erhålla rådgivning i
rättsfrågor. Det hindrar emellertid inte att rättsförlust ibland kan inträda
på grund av okunnighet om de legala rättigheterna och särskilt gäller
detta enligt förbundet i fråga om den invandrade arbetskraften, som
dessutom ofta inte har vetskap om vart man kan vända sig för att få
upplysningar. Vad motionären föreslagit anser förbundet skulle stå i god
överensstämmelse med regeln i 49 § hyreslagen, att hyresvärd vid vanlig

LU 1972:12

uppsägning av bostadshyresgäst har att skriftligen underrätta hyresgästen
om vad han har att iaktta för att komma i åtnjutande av besittningsskydd.
Förbundet tillstyrker därför motionärens förslag.

Det i motionen gjorda antagandet att hyresgäster påfallande ofta
skulle sakna kännedom om den i 12 kap. 44 § JB stadgade möjligheten
att återvinna hyresrätten torde såvitt Svea hovrätt kan bedöma vara
riktigt. Med hänsyn härtill och till de svåra följder som ett mistande av
bostaden kan innebära för en hyresgäst är det enligt hovrätten icke
tilltalande att bristande kunskap om förevarande åteivinningsmöjlighet
skall kunna medföra förlust av hyresrätten. För hovrätten är inte känt att
ifrågavarande återvinningsrätt ”missbrukas” genom att konsekvent utnyttjas
som medel att förlänga den kontrakterade tiden för hyresbetalning,
och det torde, framhåller hovrätten, saknas anledning befara att så
skulle bli fallet om den föreslagna lagändringen genomfördes. För övrigt
lär det finnas möjligheter att komma till rätta med flagranta missbruk,
exempelvis genom snabb lagsökning med ränte- och kostnadskrav. Enligt
hovrätten torde av allt att döma frekvensen av återvinningsfall icke
komma att nämnvärt påverkas av att förevarande underrättelseskyldighet
införes och någon egentlig olägenhet för hyresvärden kan den knappast
medföra. I enlighet med vad nu sagts har hovrätten intet att erinra mot
att det slag av lagstiftning som åsyftas i motionen vid lämpligt tillfälle
genomföres.

Länsstyrelsen i Stockholms län finner såsom framhållits ovan det i
motionen föreslagna tillägget till 12 kap. 44 § JB ligga i linje med
reformsträvandena på hyresrättens område i syfte att bereda hyresgäst
ökad trygghet i besittning av förhyrd lägenhet. Länsstyrelsen vill dock
peka på att förslaget för med sig vissa problem.

Motionären förutsätter enligt länsstyrelsen att hyresvärden, då hyresgästen
på grund av bristande hyresbetalning förverkat hyresrätten, själv
säger upp hyresavtalet. I själva verket är det emellertid, framhåller
länsstyrelsen, synnerligen vanligt att uppsägning i dessa fall sker genom
delgivning av stämningsansökan eller ansökan om vräkning. För att
hyresgästens intresse vid en uppsägning genom ansökningshandlingarnas
delgivning skall vara tillgodosett på samma sätt som vid en av hyresvärden
gjord uppsägning enligt det föreslagna tillägget till 44 §, anser länsstyrelsen
det krävas att myndigheten vid kommuniceringen av ansökningshandlingarna
informerar hyresgästen om förutsättningarna för hyresrättens
återvinnande. Förslaget torde i vissa lägen vidare medföra att ovisshet
uppkommer beträffande utgångspunkten för återvinningsfristen. Denna
ovisshet sammanhänger med att myndigheten inte alltid kan avgöra
huruvida en i en ansökan av hyresvärd åberopad uppsägningshandling
behörigen delgivits hyresgästen. En information från myndighetens sida

LU 1972:12

om återvinningsmöjligheten skulle kunna vilseleda hyresgästen i de fall,
då hyresgästen före myndighetens delgivning av ansökningshandlingarna
blivit av hyresvärden behörigen uppsagd på grund av ogulden hyra.

Hyresnämnderna anser att det ibland är rimligt att hyresvärden åläggs
att anvisa hyresgästen vad han bör göra för att tillvarataga sina intressen.
Så sker också då en hyresvärd kontraktsenligt sagt upp en bostadshyresgäst
och denne har besittningsskydd (avflyttningsmeddelande enligt 49 §
hyreslagen). I detta fall inleder hyresvärden nämligen genom sin
uppsägning en procedur, som påtvingas hyresgästen, vars hyresrätt om
uppsägning ej skett skulle ha fortsatt oförändrad under nästa hyresperiod
eller tills vidare. Förhållandena är emellertid enligt hyresnämnderna icke
jämförbara i det fall att hyresgästen brister i hyresbetalning. Situationen
— hyresgästens fara att mista sin hyresrätt - uppkommer inte genom
någon aktion från hyresvärdens sida utan genom att hyresgästen
försummat sin elementära skyldighet att betala hyran. Det kan då, anser
hyresnämnderna, icke rimligen fordras att hyresvärden skall underrätta
hyresgästen om vad denne skall göra för att hindra att hans försummelse
får allvarliga följder. Det är också, hävdar hyresnämnderna, en betydande
risk för att motionärens förslag skulle leda till att försumliga hyresgäster
oftare utnyttjade tolvdagarsrespiten fullt ut. Detta är icke meningen med
denna respit, som endast avser att skapa den yttersta gränsen för tolerans
mot brister i hyresbetalningen. Hyresnämnderna avstyrker därför motionen.

Sveriges fastighetsägareförbund framhåller bl. a. att påståendet att
hyresgästerna påfallande ofta skulle sakna kännedom om återvinningsregeln
är obestyrkt. Enligt förbundets erfarenhet är regeln väl känd av
hyresgästerna. Förbundet pekar vidare på att en regel, som innebär att en
part skall underrätta sin motpart om vad denne har att iakttaga för att
tillvarata sina rättigheter, måste betraktas som i princip främmande för
svensk rätt. Visserligen har hyresvärden enligt 49 § hyreslagen ålagts
skyldighet underrätta hyresgästen vad denne har att iaktta när det gäller
uppsägning till kontraktsenlig fardag. Den skillnaden föreligger dock att i
sistnämnda fall initiativet till förändringen av hyresförhållandet tas av
hyresvärden, medan i det fall som dras upp av motionären det är
hyresgästen som bryter mot vad parterna avtalat. Det strider enligt
förbundet mot rättskänslan att den i ett rättsförhållande förfördelade
parten skall upplysa motparten vilka lagliga möjligheter denna har att
återvinna hyresrätten. Förbundet påpekar även att hyresgäster, som
tillfälligt har betalningssvårigheter, vid förfrågan hos värden normalt får
anstånd med inbetalning av hyran. I regel är det endast hyresgäster som
ofta underlåter att betala hyran i rätt tid eller som under lång tid
försummat att betala hyran som sägs upp till omedelbar avflyttning på

LU 1972:12

denna grund. Enligt förbundet finns det åtskilliga andra regler om
rättigheter och skyldigheter för hyresgästerna som dessa är obekanta
med. Detsamma gäller i viss utsträckning även fastighetsägare. Om
tankegången i motionen skulle fullföljas, skulle underrättelseskyldighet
införas även i andra fall. Det skulle emellertid, anser förbundet, föra till
orimligheter, om den ena parten skulle åläggas sådan skyldighet.

Avslutningsvis framhåller förbundet att hyresvärden kan, i stället för
att delge hyresgästen en uppsägning, till rätten inge ansökan om
lagsökning eller stämning med yrkande om att hyresförhållandet skall
upphöra. Sådan ansökan gäller som uppsägning. Detsamma gäller till
överexekutor ingiven ansökan om hyresgästens avhysning. Eftersom
nämnda ansökningar ställs till myndigheten, torde de enligt förbundets
uppfattning inte kunna innehålla anvisningar till hyresgästen, hur denne
kan förfara för att återvinna hyresrätten. Det skulle då återstå att
tingsrätten eller överexekutor i samband med ansökningens delgivning
meddelade hyresgästen vad han kan iakttaga för att återvinna hyresrätten.
Därmed skulle emellertid myndigheten inlåta sig på en rådgivande
verksamhet som är främmande för en dömande opartisk instans. På grund
av det anförda avstyrker förbundet att en regel med det i motionen
föreslagna innehållet införs i jordabalken.

Utskottet

I 12 kap. jordabalken (kapitlet betecknas allmänt och även av
utskottet i det följande hyreslagen) regleras bl. a. följderna av utebliven
hyresbetalning. Sålunda föreskrivs att hyresrätten är förverkad och
hyresvärden berättigad att säga upp hyresavtalet, om hyresgäst dröjer
med betalning av hyra utöver två vardagar efter förfallodagen. Sker
rättelse innan hyresvärden gjort bruk av sin rätt att säga upp avtalet kan
han dock ej senare åberopa dröjsmålet som grund för hyresgästens
skiljande från lägenheten. Även om hyresvärden begagnat sin uppsägningsrätt
kan hyresgästen enligt 44 § återvinna hyresrätten under
förutsättning att hyran betalas senast tofte vardagen från uppsägningen
antingen till hyresvärden i vanlig ordning eller genom att den nedsätts hos
överexekutor.

I motionen framhålls att hyresgästerna påfallande ofta saknar vetskap
om den i hyreslagen anvisade möjligheten att återvinna hyresrätten när
den förverkats på grund av bristande hyresbetalning. Underlåtenhet att
utnyttja denna möjlighet får enligt motionären synnerligen allvarliga
konsekvenser för hyresgästen. Det förefaller därför motionären rimligt
att hyresgästen i samband med uppsägningen underrättas om de

LU 1972:12

rättigheter lagen i nu nämnt hänseende tillerkänner honom. 1 motionen
yrkas med stöd härav att i 44 § införs bestämmelser om att uppsägning är
giltig endast om däri tydligt anges förutsättningarna för återvinning av
hyresrätten.

Enligt hyreslagen föreligger i ett fall skyldighet för hyresvärd att
underrätta bostadshyresgäst om vad han har att iaktta för att bevaka sin
rätt. När tvist föreligger om förlängning av hyresavtal eller om villkor för
sådan förlängning åligger det sålunda enligt 49 § hyresvärden att sända
hyresgästen ett s. k. avflyttningsmeddelande, varav skall framgå att
hyresgästen, om han inte går med på att flytta, har att senast tre veckor
efter det han fått del av meddelandet hänskjuta tvisten till hyresnämnden.
På motsvarande sätt åligger det när det gäller jordbruksarrende och
bostadsarrende jordägare att lämna avflyttningsmeddelande till arrendator.
Vidare bör anmärkas att utskottet i sitt betänkande LU 1972: 17
tillstyrkt genom propositionen 1972: 70 framlagt förslag om införande av
motsvarighet till nämnda avflyttningsmeddelande i fråga om uppsägning
av lokalhyresgäster och anläggningsarrendatorer.

Underrättelseskyldighet för respektive hyresvärd och jordägare i nu
nämnda fall har införts i syfte att stärka hyresgästernas och arrendatorernas
besittningsskydd och förhindra att dessa på grund av bristande
kännedom om gällande bestämmelser råkar ut för rättsförluster. Motionären
menar att samma behov av skydd för hyresgästen föreligger när
hyresrätten förverkats på grund av bristande hyresbetalning. Det bör
emellertid observeras att detta fall i principiellt hänseende skiljer sig från
de förut nämnda fallen. När hyresvärden kontraktsenligt säger upp en
hyresgäst är det hyresvärden som tar initiativ till en procedur, som
påtvingas hyresgästen, vars hyresrätt skulle - om uppsägning ej skett —
ha fortsatt oförändrad under nästa avtalsperiod. I förverkandefallet
däremot är det hyresgästens försummelse av skyldigheten att betala hyra
i rätt tid, som föranleder uppsägningen. Enligt utskottets mening kan
därför med visst fog hävdas, såsom länshyresnämnderna i Stockholm och
Fastighetsägareförbundet gjort, att det i förverkandefallet ej föreligger
skäl för att ålägga hyresvärden, som är den i hyresförhållandet som
närmast är att betrakta som den förfördelade parten, skyldighet att
underrätta hyresgästen om vad han skall iaktta för att undgå följderna av
sin försummelse. Utskottet vill emellertid understryka att principiella
skäl ej bör hindra införandet av en underrättelseplikt för hyresvärden, om
behov därav skulle föreligga.

I vilken mån hyresgästerna har kännedom om den i lagen stadgade
återvinningsmöjligheten har det under remissbehandlingen av motionen
rått delade meningar om. Enligt utskottets mening måste man dock räkna
med att åtskilliga hyresgäster saknar vetskap om möjligheten att

LU 1972:12

återvinna hyresrätten. Såsom Hyresgästernas riksförbund påpekat i sitt
remissvar torde detta gälla särskilt i fråga om den invandrade arbetskraften,
som dessutom ofta inte vet vart man kan vända sig för att få
upplysningar. Även om det kan förutsättas att hyresvärdar normalt ej
tillgriper uppsägning omedelbart vid en enstaka försenad betalning eller
vid tillfälliga betalningssvårigheter kan onekligen bristande kännedom om
gällande rätt på detta område leda till att hyresgästen blir av med
bostaden, vilket som motionären påtalat oftast medför allvarliga problem
för hyresgästen och hans familj. Från sociala synpunkter talar därför
starka skäl för införandet av en ordning som innebär att hyresgästen i
samband med uppsägningen får kännedom om de möjligheter som finns
till återvinning av hyresrätten.

Under remissbehandling har uttryckts farhågor för att motionärens
förslag skulle leda till att försumliga hyresgäster oftare skulle komma att
utnyttja tolvdagarsrespiten fullt ut. Ett sådant förfarande kan emellertid
medföra att hyresgästen i annan ordning skiljs från lägenheten. Praxis
visar nämligen att hyresnämnderna ofta vägrar att bifalla talan av
hyresgäst om förlängning av hyresavtalet, när hyresgästen flera gånger
underlåtit att betala i rätt tid och hyresavtalet på grund härav sagts upp
till kontraktsenlig fardag. Utskottet delar Svea hovrätts uppfattning att
anledning saknas att befara att återvinningsrätten skulle missbrukas om
motionärens förslag genomförs.

Länsstyrelsen i Stockholms län och Fastighetsägareförbundet pekar i
sina remissvar på att det finns vissa formella hinder mot att föreskriva
skyldighet för hyresvärd att i samband med uppsägning underrätta
hyresgästen om återvinningsmöjligheten. Enligt hyreslagen behöver, när
hyresrätten förverkats, uppsägning inte delges hyresgästen genom hyresvärdens
försorg såsom är erforderligt vid kontraktsenlig uppsägning. Även
stämningsansökan med yrkande att hyresförhållandet skall upphöra och
ansökan om vräkning av hyresgäst gäller nämligen som uppsägning när
ansökningen delgivits i behörig ordning. I dessa fall kan underrättelse inte
ske genom hyresvärdens försorg utan den måste ombesörjas av vederbörande
myndighet. Enligt utskottets mening torde dock dessa formella
svårigheter kunna lösas utan mera ingripande lagändringar.

Sammanfattningsvis finner utskottet övervägande skäl tala för att en
ordning införs som säkerställer att hyresgäst även i fall av förverkande av
hyresrätt får kännedom om vad han har att iaktta för att vara bevarad vid
sin rätt till fortsatt besittning av bostaden. Detta kan, som motionären
föreslår, ske genom införandet av bestämmelser om att hyresgästen i
samband med uppsägningen skall underrättas om möjligheten till
återvinning av hyresrätten. Utskottet vill emellertid peka på att frågan
även torde kunna lösas genom en föreskrift om att återvinningsrätten
skall framgå av hyreskontraktet. I sistnämnda fall kompliceras dock frågan
av att hyreslagen tillåter även muntliga hyresavtal.

LU 1972:12

Hyreslagen är f. n. föremål för översyn. Inom justitiedepartementet
har upprättats en promemoria (Ds Ju 1972: 5) med förslag till ändringar i
hyreslagstiftningen m. m., som nu remissbehandlas. Enligt vad utskottet
erfarit räknar man inom departementet med att riksdagen skall kunna
föreläggas förslag till lagändringar under den senare delen av innevarande
års höstsession. Utskottet anser att förevarande fråga bör bli föremål för
överväganden vid den pågående översynen av hyreslagen. Med hänsyn till
anknytningen mellan hyres- och arrendereglerna på förevarande område
bör jämväl de senare bli föremål för motsvarande översyn. Vad utskottet
i anledning av motionen ovan anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.
Utskottet hemställer

att riksdagen i anledning av motionen 1972: 48 ger Kungl. Maj:t
till känna vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 19 maj 1972

På lagutskottets vägnar

DANIEL WIKLUND

Närvarande: herrar Wiklund i Stockholm (fp), Svedberg (s), Svanström
(c)*, Sundelin (s), fröken Anderson i Lerum (s), herrar Lidgård (m)*,
Börjesson i Falköping (c), fru Åsbrink (s), herr Sjöholm (fp)*, fru
Lundblad (s)*, herrar Andersson i Södertälje (s), Winberg (m), Israelsson
(vpk), Olsson i Timrå (s) och Olsson i Sundsvall (c).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herr Sjöholm (fp), vilken ansett

dels att det avsnitt av betänkandet som på s. 7 boljar med orden
”Underrättelseskyldighet för” och slutar på s. 9 med orden ”till känna.”
bort ha följande lydelse:

Utskottet finner i likhet med vad Svea hovrätt i sitt remissutlåtande
tillkännagivit att motionärens antagande att hyresgäster påfallande ofta
saknar kännedom om den i 12 kap. 44 § jordabalken stadgade möjligheten
att återvinna hyresrätten är riktigt. Utskottet delar likaså hovrättens
uppfattning att det inte är tilltalande att bristande kunskap om den lagliga

LU 1972:12

rätt hyresgästen härvid är tillförsäkrad skall kunna leda till de svåra följder
som ett mistande av bostaden innebär.

Det är enligt utskottets mening alltid otillfredsställande om rättsförluster
uppstår på grund av bristande kännedom om de lagliga möjligheter
rättssamhället ställt till medborgarnas förfogande. Det måste vara ett
elementärt intresse för lagstiftaren att den enskilde medborgaren i varje
särskilt fall i mesta möjliga mån kan handla utifrån en säker bedömning
av de lagliga konsekvenserna av sitt handlande — alternativt sin
uraktlåtenhet att handla. Att en hyresgäst skall kunna förlora rätten till
sin bostad och sålunda ställas inför katastrofen att bli vräkt enbart på
grund av otillräcklig kunskap om de bestämmelser som tillkommit just i
syfte att skänka honom möjlighet att undvika att förhållandena utvecklas
på detta olyckliga sätt finner utskottet icke acceptabelt. Det är icke
minst ur jämlikhetsaspekt nödvändigt att alla hyresgäster, oavsett juridisk
utbildning, på annat sätt förvärvad författningskunskap, större eller
mindre främlingskap inför landets lagstiftning och oberoende av tillfälligheternas
spel, beredes likvärdiga möjligheter att värna om sin rätt
till något av det mest elementärt nödvändiga för upprätthållandet av en
människovärdig existens, nämligen rätten till bostad. Utskottet vill
framhålla att möjliggörandet härav inte på minsta sätt kränker motpartens
rättsliga ställning eller inkräktar på hans lagliga rätt.

Under remissbehandlingen (utskottet) förslag genomförs.

Länsstyrelsen i (utskottet) vederbörande myndighet.

Enligt utskottets mening kan dessa formella svårigheter lösas genom
ändringar i 12 kap. 8 § hyreslagen. I praktiken kan underrättelse ske
genom att vederbörande myndighet antingen intar en erinran om
återvinningsrätten i föreläggandet att svara på ansökningen eller också
åsätter ansökningshandlingen en stämpel med motsvarande erinran.

Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet att riksdagen med
bifall till motionen antager följande ändringar i 12 kap. hyreslagen.

I ett nytt andra stycke i 44 § införs skyldighet för hyresvärd att i
uppsägningen underrätta hyresgästen om vad han har att iaktta för att
återfå hyresrätten. 1 ett tredje stycke införs bestämmelser om att
uppsägningen är utan verkan om hyresvärden inte fullgör vad som åligger
honom enligt andra stycket. Det nuvarande andra stycket i 44 § blir i
fortsättningen det fjärde stycket.

Med hänsyn till att underrättelsen skall intas i uppsägningen görs
i 8 § första stycket den ändringen att uppsägningen i förevarande fall
alltid måste ske skriftligen. I 8 § sjätte stycket intas vidare en erinran om
bestämmelserna i 44 § andra stycket angående innehållet i uppsägning i
fall som avses i 42 § första stycket 1. Slutligen intas i 8 § femte stycket

LU 1972:12

bestämmelser som innebär att däri angivna ansökningar gäller som
uppsägning, i fall som avses i 42 § första stycket 1, endast under
förutsättning att hyresgästen vid delgivningen fått sådan underrättelse
som föreskrivs i 44 § andra stycket. Lagen bör träda i kraft den 1 juli
1972.

dels att utskottet borde hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1972: 48 för sin del antar
följande lagförslag.

Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom förordnas att 12 kap. 8 och 44 §§ jordabalken skall ha
nedan angivna lydelse

Nuvarande lydelse1 Föreslagen lydelse

12 kap.

8 §

Uppsägning skall vara skriftlig,
om hyresförhållandet varat längre
än nio månader i följd vid den
tidpunkt till vilken uppsägningen
sker. Uppsägningen får dock,
utom i fall som avses i 58 §, vara
muntlig, om skriftligt erkännande
av uppsägningen lämnas. Uppsägning
får ske hos den som är
behörig att mottaga hyra på hyresvärdens
vägnar.

Uppsägning skall vara skriftlig,
om hyresförhållandet varat längre
än nio månader i följd vid den
tidpunkt till vilken uppsägningen
sker. Uppsägningen får dock,
utom i fall som avses i 42 § första
stycket 1 och 58 §, vara muntlig,
om skriftligt erkännande av uppsägningen
lämnas. Uppsägning får
ske hos den som är behörig att
mottaga hyra på hyresvärdens vägnar.

Skriftlig uppsägning skall delges den som sökes för uppsägning, dock
utan tillämpning av 12—15 §§ delgivningslagen (1970: 428).

Träffas ej den som sökes i sitt hemvist, får uppsägningen sändas i
rekommenderat brev under hans vanliga adress. Ett exemplar av
uppsägningen skall dessutom lämnas antingen i den söktes bostad till
vuxen medlem i det hushåll som han tillhör eller, om han driver rörelse

1 Däri inbegripes de ändringar i 8 § sorn har föreslagits i prop. 1972: 70 och som
tillstyrkts av utskottet (LU 1972:17) men som ännu ej antagits av riksdagen.

LU 1972:12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

med fast kontor, på kontoret till någon som är anställd där. Påträffas icke
någon som angivits nu, skall uppsägningen i stället läggas i den söktes
postlåda, om sådan finns. Uppsägning har skett när vad som sagts nu
blivit fullgjort.

Har hyresvärd eller hyresgäst, hos vilken uppsägning skall ske, ej känt
hemvist här i riket och finns ej heller känt ombud som har rätt att
mottaga uppsägning för honom, får uppsägning ske genom kungörelse i
Post- och Inrikes Tidningar.

Stämningsansökan med yrkande
att hyresförhållande skall upphöra
och ansökan om vräkning gäller
som uppsägning, när delgivning
skett i behörig ordning och, i fall
som avses i 42 § första stycket 1,
om hyresgästen vid delgivningen
av ansökningen fått sådan underrättelse
som föreskrivs i 44 §
andra stycket.

Särskilda bestämmelser om innehållet
i uppsägning av hyresavtal
finns

1. i fråga om hyresavtal, som
gäller annan lägenhet än bostadslägenhet,
i 58 §,

2. i fall som avses i 42 § första
stycket 1 i 44 § andra stycket.

44 §

Är hyresrätten enligt 42 § första stycket 1 förverkad på grund av
dröjsmål med betalning av hyra och har hyresvärden med anledning därav
uppsagt avtalet, får hyresgästen ej på grund av dröjsmålet skiljas från
lägenheten, om hyran senast tolfte vardagen från uppsägningen betalas på
sätt som anges i 20 § andra eller tredje stycket eller nedsättes hos
överexekutor enligt 21 §. 1 avvaktan på att hyresgästen visar sig ha
fullgjort vad som sålunda fordras för att återvinna hyresrätten får beslut
om vräkning icke meddelas, förrän fjorton vardagar förflutit efter
uppsägningen.

Stämningsansökan med yrkande
att hyresförhållande skall upphöra
och ansökan om vräkning gäller
som uppsägning, när delgivning
skett i behörig ordning.

Särskilda bestämmelser om innehållet
i uppsägning av hyresavtal,
som gäller annan lägenhet än
bostadslägenhet, finns i 58 §.

LU 1972:12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Hyresvärden skall i uppsägningen
underrätta hyresgästen om vad
han enligt första stycket har att
iakttaga för att återvinna hyresrätten.

Underlåter hyresvärden att fullgöra
vad som åligger honom enligt
andra stycket är uppsägningen
utan verkan.

Första stycket gäller ej, om skyldighet att flytta inträder inom kortare
tid än en månad efter det att hyresrätten förverkades.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1972.

2. Bestämmelserna i 12 kap. 8 och 44 §§ enligt deras nya lydelse gäller
även i fråga om hyresavtal som slutits före lagens ikraftträdande. Har
hyresavtalet sagts upp före ikraftträdandet, äger äldre bestämmelser dock
fortfarande tillämpning.