Lagutskottets betänkande i anledning av motion om en översyn av konkurslagstiftningen (Betänkande 1974:LU32 Lagutskottet)

Lagutskottets betänkande nr 32 år 1974 LU 1974:32

Nr 32

Lagutskottets betänkande i anledning av motion om en översyn av
konkurslagstiftningen.

Motionen

Yrkande

I motionen 1974:392 av fru Nilsson i Sunne m. fl. (s) yrkas att riksdagen
hos Kungl. Maj:t hemställer om en översyn av den nuvarande lagstiftningen
angående företagskonkurser.

Motivering

I motionen framhålls att det finns exempel på att företagskonkurser lett
till att det allmänna förlorat ansenliga belopp som utgetts till företaget såsom
lokaliseringsbidrag, t. ex. i form av lån, bidrag eller kommunalt borgensåtagande.
Under nuvarande förhållanden kan enligt vad motionärerna anför
en företagare juridiskt oantastligt skriva över sina tillgångar på sin make
eller andra anhöriga. Om dessa sedan förvärvar de botteninteckningar som
finns i företaget, är de tillförsäkrade förköpsrätten till företaget vid en eventuell
konkurs och efterföljande exekutiv auktion, påpekar motionärerna.
Genom sådana transaktioner kan en företagare i praktiken åter bli ägare
till det företag som han tidigare ägt och i vilket stat och kommun och
eventuellt andra borgenärer satsat och förlorat stora belopp. Eftersom dylika
transaktioner kan ske inom lagens gränser, måste det finnas luckor i lagstiftningen,
som motionärerna anser det vara angeläget att man på ett eller
annat sätt täpper till.

Reformarbetet inom konkursrätten

År 1960 beslöt Kungl. Maj:t att lagberedningen skulle ta upp frågan om
reformering av ulsökningslagen (1877:31 s. 1) och lagstiftning som har samband
med denna. Härmed avsågs bl. a. konkurslagen (1921:225, KL).

Lagberedningens utredningsarbete har successivt lett till bl. a. en ny
ackordslag (1970:847), en särskild förmånsrättslag (1970:979) och en särskild
lag om exekutiv försäljning av fast egendom (1971:494). Beredningen har
bedrivit sitt arbete i samråd med särskilda kommittéer i Danmark, Finland
och Norge, som har till uppgift att envar inom sitt land lägga fram förslag
till ny konkurslagstiftning.

1 delbetänkandet Utsökningsrätt X (SOU 1970:75) har beredningen lagt

1 Riksdagen 1974. 8 sami. Nr 32

LU 1974:32

fram lagförslag som i huvudsak avser den materiella konkursrätten - däribland
återvinningsbestämmelserna (28-40 §§ KL) - och förfarandet i inledningsskedet
av konkurs. Betänkandet har remissbehandlats och har föranlett
remiss till lagrådet den 13 september 1974. En proposition i ämnet
kommet att föreläggas riksdagen under vårsessionen 1975.

År 1971 tillsattes konkurslagskommittén med uppdrag att - vid sidan av
den av lagberedningen företagna översynen av den materiella konkursrätten
och förfarandet fram till dess konkurs beslutas - göra en allmän översyn
av förfarandet under själva konkursen. Kommittén har avgivit delbetänkandet
Förenklad konkurs m. m. (SOU 1974:6). Tyngdpunkten i betänkandet
ligger i förslag om ett nytt förenklat förfarande i mindre och enklare konkurser.
Kommitténs förslag och de däröver inhämtade remissyttrandena
övervägs för närvarande inom justitiedepartementet.

I sammanhanget bör slutligen nämnas ytterligare en reform på det konkursrättsliga
området, nämligen tillkomsten av lagen (1970:741) om statlig
lönegaranti vid konkurs. Lagen innebär att staten svarar för betalning av
arbetstagares fordran hos arbetsgivare som försätts i konkurs. Garantin omfattar
sådana löne- och pensionsfordringar som har förmånsrätt i konkursen.
Den är i fråga om förfallna fordringar för varje arbetstagare maximerad
till ett belopp som motsvarar högst fem basbelopp enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring. Garantin finansieras genom en arbetsgivaravgift.

Från fackligt håll har viss kritik framförts mot det nuvarande förfarandet
för handläggning av lönegarantiärenden. Vissa problem rörande lönegarantisystemet
har också tagits upp i motioner (se LU 1974:21). En allmän
översyn av lönegarantilagstiftningen pågår f. n. inom arbetsmarknadsdepartementet.

Uppföljningen av stödföretag

För uppföljningen och bevakningen av statens fordringar i företag som
beviljats lokaliseringsstöd svarar arbetsmarknadsstyrelsen med biträde på
det regionala planet av länsstyrelserna och företagareföreningarna. Det ankommer
på arbetsmarknadsstyrelsen att inom ramen för tillsynsverksamheten
vid domstol eller annan myndighet bevaka statens rätt i mål eller
ärende om återbetalning av lokaliseringsstöd, se 39 och 40$§ kungörelsen
(1970:180) om statligt regionalpolitiskt stöd (omtryckt 1973:552).

Tillsynsmyndighet beträffande det statliga kreditstöd som utgår till hantverk
och småindustri i form av lånegaranti eller såsom hantverks- och industrilån
är statens industriverk. Regionalt utövas de administrativa funktionerna
av i första hand de till verket knutna företagareföreningarna, se
33-35 §§ kungörelsen (1960:372) om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk
och småindustri (omtryckt 1973:550).

Centralt samordnas uppföljnings- och bevakningsfrågorna rörande båda
dessa former av stödverksamhet av den fr. o. m. den 1 januari 1973 inrättade

LU 1974:32

expertgruppen för att samordna uppföljning och bevakning av statligt stöd hos
företag (EFSU) inom arbetsmarknadsdepartementet. Det ingår i expertgruppens
arbetsuppgifter att också arbeta fram förslag till åtgärder i enskilda
uppföljningsärenden.

Utskottet

I motionen anförs att det finns exempel på att staten i samband med
företagskonkurser förlorat ansenliga belopp, vilka utgivits till företaget såsom
lokaliseringsstöd, till följd av att konkursgäldenären tillgodosett sina egna
eller närstående personers intressen genom otillbörliga transaktioner som
det med konkurslagens (1921:225, KL) nuvarande utformning kan vara svårt
att komma till rätta med. Motionärerna hemställer därför om en översyn
av lagstiftningen om företagskonkurser, så att eventuella luckor i lagen kan
täppas till.

Utskottet vill till en början peka på att antalet konkurser ökat kraftigt
under senare år. Det bör vidare erinras om att staten numera vanligen är
huvudborgenär i de flesta konkurser. Statens borgenärsanspråk avser framför
allt skatter och avgifter till det allmänna. Inte sällan har dock staten att
bevaka också intressen som uppkommit genom arbetsmarknadspolitiska och
liknande samhälleliga åtgärder. Hit hör bl. a. bevakningen av statens fordringar,
som uppkommit i den lokaliseringspolitiska stödverksamheten.

Det reformönskemål som kommer till uttryck i motionen finner utskottet
angeläget. Konkurs föregås i regel av en successiv försämring av gäldenärens
ekonomiska ställning. Denna fortskridande försämring går enligt sakens natur
regelmässigt ut över borgenärerna. Det kan bl. a. befaras, att gäldenären
under tiden närmast före konkursen söker göra egendom oåtkomlig för sina
borgenärer eller tillgodose vissa av dem.

Utskottet vill därför understryka, att det är en viktig uppgift för lagstiftaren,
att till skydd för borgenärerna uppställa regler som effektivt förhindrar
gäldenärens möjligheter att genom otillbörliga transaktioner undanhålla
förmögenhetstillgångar för egen räkning eller för att gynna vissa gäldenären
närstående borgenärer.

Enligt utskottets uppfattning föreligger det ett praktiskt behov av att stärka
borgenärsskyddet i här berört hänseende. Liknande kritik som den motionärerna
framför har under senare år kommit till uttryck i olika sammanhang.
Man har sålunda pekat på att den nuvarande lagstiftningen angående
summariskt konkursförfarande, s. k. fattigkonkurs, är bristfällig och svårtillämpad.
Bl. a. kan talan om återvinning inte föras. Inte heller skall undersökas,
om gäldenärsbrott kan antas föreligga. Den dolda gäldenärsbrottsligheten
vid fattigkonkurser uppskattas likväl vara mycket betydande. Såsom
belägg för att konkursinstitutet under vissa omständigheter utnyttjas i syfte
att bereda konkursgäldenären eller honom närstående otillbörliga förmåner
har från bl. a. fackligt håll framhållits, att det inte är ovanligt att en och

LU 1974:32

samma person startar flera olika aktiebolag, vilka undan för undan försätts
i konkurs alltmedan hans egen förmögenhet ökar.

Utskottet vill dock samtidigt betona, att den i motionen aktualiserade
frågan gäller ett svårbemästrat rättsområde. Ett tillgodoseende av motionärernas
synpunkter kräver reformer av såväl den materiella konkursrätten
som reglerna om själva konkursförfarandet. I förstnämnda hänseende är
det främst återvinningsreglerna som berörs. När det gäller konkursförfarandet
uppkommer bl. a. fråga om en omreglering av formerna för konkursförvaltningen
och av kontrollen över förvaltningen.

Såsom framgår av den föregående framställningen pågår sedan flera år
ett omfattande lagstiftningsarbete, som syftar till en genomgripande revision
av konkurslagstiftningen. Vissa partiella reformer har redan genomförts.
Vad som nu återstår är en reform av den materiella konkursrätten och
av själva förfarandet i konkursärenden. Även i dessa delar är arbetet numera
långt framskridet. Ett inom justitiedepartementet utarbetat lagförslag, som
i huvudsak avser den materiella konkursrätten och förfarandet i inledningsskedet
av konkurs, har nyligen remitterats till lagrådet. En proposition i
ärendet har aviserats till 1975 års riksmöte. I det remitterade förslaget har
bestämmelserna i 2 kap. 28-40 §§ KL om återvinning i konkurs grundligt
omarbetats. Härvid har möjligheterna till återvinning vidgats avsevärt jämfört
med gällande rätt. Sålunda har återvinningsfristerna i allmänhet förlängts,
särskilt i förhållande till gäldenärens närstående. Som närstående skall
enligt förslaget räknas en relativt vidsträckt krets. Tillämpningsområdet för
återvinningsreglerna vidgas också genom att de flesta regler är så utformade,
att återvinning med hänsyn till bevissvårigheterna inte längre skall vara
beroende av att gäldenärens medkontrahent haft insikt om gäldenärens ekonomiska
ställning eller om att han gynnats framför andra borgenärer. Reglerna
har med andra ord gjorts mer ”objektiva”. Den föreslagna omregleringen
av återvinningsinstitutet avser även rättsverkningarna av återvinning
och de processuella bestämmelserna om återvinningstalan.

En senare etapp i den pågående översynen av konkurslagstiftningen kommer
att omfatta en reform av själva konkursförfarandet. Utskottet erinrar
om att konkurslagskommittén sedan år 1971 förbereder en översyn av lagstiftningen
i denna del. Såsom ett första led i denna översyn har kommittén
avlämnat delbetänkandet (SOU 1974:6) Förenklad konkurs m. m. Förslaget
rör främst den viktiga frågan hur man skall åstadkomma en snabbare och
mindre kostnadskrävande avveckling av konkursbon utan att ge avkall på
rimliga garantier för säkerhet och objektivitet. Förslaget har remissbehandlats
och är f. n. föremål för överväganden inom justitiedepartementet.

Eftersom motionen särskilt tar sikte på statliga konkursfordringar rörande
lokaliseringsmedel vill utskottet till sist också erinra om att riksdagen år
1973 godkände nya riktlinjer för uppföljningen och bevakningen av statens
fordringar i företag, som beviljats lokaliseringsstöd. Riktlinjerna innebar bl. a.
att en expertgrupp inrättades inom arbetsmarknadsdepartementet för att

LU 1974:32

centralt samordna uppföljnings- och bevakningsfrågorna. Gruppen har också
till uppgift att arbeta fram förslag till åtgärder i enskilda uppföljningsärenden.

Såsom framgår av vad utskottet ovan anfört kommer riksdagen inom
en inte alltför avlägsen framtid att få ta ställning till lagförslag, som syftar
till en etappvis genomförd revision av den nuvarande konkurslagstiftningen.
Under det nu pågående förberedelsearbetet för denna lagrevision har man
från Kungl. Maj:ts sida haft anledning att ur olika synvinklar uppmärksamma
de problem som påtalas i motionen. Med hänsyn härtill bör riksdagen
enligt utskottets mening inte för närvarande påkalla en sådan utredning
som föreslås i motionen.

Utskottet hemställer därför

att motionen 1974:392 inte föranleder någon riksdagens vidare åtgärd.

Stockholm den 12 november 1974

På lagutskottets vägnar
IVAN SVANSTRÖM

Närvarande: herrar Svanström (c), Hammarberg (s), Sundelin (s), Börjesson
i Falköping (c), fru Åsbrink (s), herrar Sjöholm (fp), Andersson i Södertälje
(s), Torwald (c). Winberg (m), fru Nilsson i Sunne (s), herrar Olsson i Sundsvall
(c), Israelsson (vpk), fru Tillander (c) och herr Gustafsson i Stockholm (s).

GOTAB 74 8201 S Stockholm 1974