Lagutskottets betänkande i anledning av motion om en utredning rörande reglerna om äktenskaplig börd (Betänkande 1974:LU27 Lagutskottet)

Lagutskottets betänkande nr 27 år 1974

LU 1974:27

Nr 27

Lagutskottets betänkande i anledning av motion om en utredning
rörande reglerna om äktenskaplig börd.

Motionen

Yrkande

1 motionen 1974:650 av fru Hörnlund m. fl. (s) hemställs att riksdagen
hos Kungl. Majit begär dels att bördsreglerna, såvitt avser de fall där modern
är frånskild och ej ingått nytt äktenskap, blir föremål för utredning, dels
att familjelagssakkunniga får i uppdrag att göra denna utredning med förtur.

Motivering

I motionen framhålls att gällande bördsregler och för tillämpningen av
dessa utfärdade anvisningar för folkbokföringsmyndigheterna i praktiken
medför att ett barn, som har fötts efter det att modern fått äktenskapsskillnad,
kan bli antecknat som fött i hennes äktenskap, även om det förflutit avsevärd
tid (upp till 22 månader) sedan hon senast sammanbodde med sin förre man.
Detta förhållande anser motionärerna högst otillfredsställande från såväl
humanitär som rättslig synpunkt. Kvinnan måste i den angivna situationen
nämligen konfronteras med sin förre make inför domstol för att få förklarat
att barnet saknar äktenskaplig börd. Till dess domstolsutslaget blivit klart
är barnet kyrkobokfört som barn till den f. d. äkta mannen vilket innebär
att det har arvsrätt och skulle lå barnpension genom ATP, grupplivförsäkring
m. m. efter honom, om han avlider innan bördsfrågan hunnit klaras upp.
Däremot saknar barnet arvsrätt, rätt till pension m. m. efter den ”rätte”
fadern till dess domen vunnit laga kraft och denne därefter hunnit i laga
ordning erkänna faderskapet.

Motionärerna påpekar vidare att - när det gäller bördsfrågor - ett nytt äktenskap
klart prioriteras i förhållande till ett sammanboende. Gifter nämligen
en frånskild kvinna om sig så snart efter äktenskapsskillnaden att barn,
som föds under det nya äktenskapet, kan vara avlat i det gamla antecknar
folkbokföringsmyndigheten mannen i det senare äktenskapet som far till
barnet. Flyttar hon däremot samman med annan man utan att ingå nytt
äktenskap antecknas i motsvarande fall mannen i det upplösta äktenskapet
som far till barnet. Enligt motionärerna måste det anses rimligt att samma
regler skall gälla för gifta som för ogifta i bördsfrågor. Motionärerna anser
därför att reglerna bör ändras så att ett barn som föds efter det att äktenskapsskillnaden
vunnit laga kraft alltid betraktas som fött utom äkten -

1 Riksdagen 1974. 8 sami. Nr. 27

LU 1974:27

skåpet. Äktabördspresumtionen bör således i dessa fall hävas, och modern
bör i stället ges rätt att föra talan mot den förre mannen, om hon anser
att denne är fader till barnet. I vart fall bör enligt motionärerna det vara
självklart att, när en annan man redan sammanbor med kvinnan och är
beredd att erkänna faderskapet, samhället inte skall lägga hinder i vägen
för att detta faderskap erkänns och fastställs.

Motionärerna erinrar avslutningsvis om att det i vissa fall har dragit ut
på tiden upp till 1,5 år och mer innan bördsfrågan kunnat klaras ut trots
att påtagliga bevis förelegat att barnet inte kunnat vara avlat i det ”gamla”
äktenskapet. Detta visar enligt motionärerna hur pass påfrestande det kan
vara för de berörda parterna med den nuvarande ordningen. Dessutom vållar
det samhället en hel del administrativt merarbeteoch kostnader att tillämpa
en ordning som enligt motionärerna närmast kan anses som horribel med
tanke på att det i övrigt är så många faderskap som aldrig kan fastställas
därför att det inte finns någon presumtiv fader med i bilden. Att då i andra
sammanhang påtvinga ett barn en annan fader än den som erkänner faderskapet
finner motionärerna knappast vara rationellt och rimligt.

Utskottet har inhämtat utlåtanden över motionen från hovrätten över
Skåne och Blekinge samt socialstyrelsen. På begäran av utskottet har yttranden
därjämte avgivits av Sveriges advokatsamfund. Sveriges socialtjänstemannaförbund.
Centerns kvinnoförbund, Folkpartiets kvinnoförbund,
Moderata samlingspartiets kvinnoförbund. Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund och Svenska kvinnors vänsterförbund.

Gällande ordning

Äktenskaplig börd kan antingen vara ursprunglig, sålunda föreligga redan
från födelsen, eller förvärvas senare genom legitimation, dvs. genom att
föräldrarna ingår äktenskap med varandra.

Ursprunglig äktenskaplig börd tillkommer enligt 1 kap. 1 5 föräldrabalken
(FB) barn som är fött under bestående äktenskap. Detsamma gäller barn
som föds på sådan tid efter äktenskapets upplösning att det kan vara avlat
dessförinnan. Efter särskild talan, varom stadgas i 2 kap. FB, kan barnet
dock förklaras sakna äktenskaplig börd. Lagen bygger sålunda på ett antagande,
en s. k. presumtion, om den äkta mannens faderskap.

Föds barnet efter äktenskapets upplösning förutsätter presumtionsregelns
tillämpning ett bedömande i fråga om den tid, som kan ha förflutit från
barnets avlelse till dess födelse. Den tid, då barnet kan tänkas ha blivit
avlat, den s. k. konceptionstiden, brukar normalt beräknas till minst 240 och
högst 300 dagar före födelsen. I rättspraxis har dock förekommit fall där
barn har ansetts kunna vara avlat upp till 310:e dagen före födelsen.

Bördspresumtionen kan, såsom ovan antytts, brytas endast genom dom.
Intill dess att sådan dom har vunnit laga kraft skall enligt lagens mening

LU 1974:27

den äkta mannen i alla relationer rättsligt betraktas som barnets fader, även
om det av vissa omständigheter kan förefalla uppenbart eller sannolikt att
han icke är det. Någon rent prejudiciell prövning av bördsfrågan i exempelvis
en arvstvist skall således inte få förekomma. I överensstämmelse med det
sagda föreskrivs också i de av riksskatteverket utfärdade anvisningarna för
fölkbokföringsmyndigheterna att som fader till barn, vilket föds under bestående
äktenskap, antecknas mannen oavsett hur det förhåller sig med makarnas
sammanlevnad. Om barn föds av änka eller frånskild kvinna på
sådan tid efter äktenskapets upplösning att barnet kan vara avlat dessförinnan,
skall mannen likaledes antecknas som fader.

Äktabördstalan kan inte föras av vem som helst utan blott av de närmast
intresserade, nämligen dels den äkta mannen (FB 2:1) eller, om han har
avlidit utan att ha försuttit sin talan, hans arvingar (FB 2:2), dels barnet
självt eller dess representant, förmyndare eller särskilt förordnad god man
(FB 2:3).

För att domstolen skall kunna förklara, att barnet saknar äktenskaplig
börd, fordras ett icke ringa mått av bevisning. Kravet är dock enligt 2 kap.
4 s olika strängt i olika fall.

Först behandlar lagen den grupp av fall, då barnet har avlats, medan
äktenskapet har bestått och makarna inte levt åtskilda. Inom denna grupp
är att skilja på två möjligheter: a) Det kan tänkas bli utrett, att modern
haft samlag med viss bestämd person. Den äktenskapliga börden skall då
förklaras upphävd, ifall det ”mäste antagas” att barnet avlats vid samlaget,
b) I många fall kan det inte bevisas att modern haft samlag med viss bestämd
person. Då krävs starkare bevisning för att bördspresumtionen skall brytas:
”på grund av barnets arvsanlag eller annan särskild omständighet” skall
det kunna ”hållas för visst” att den äkta mannen ej är barnets fader. Det
är självfallet inte lätt att åstadkomma sådan bevisning.

I de nu behandlade fallen är sålunda bördspresumtionen svår att bryta.
Har barnet avlats före äktenskapet eller under det att makarna efter domstols
beslut eller eljest på grund av söndring levt åtskilda kan presumtionen lättare
kullkastas. Talan om hävande av den äktenskapliga börden skall då bifallas
såvida det ej "göres sannolikt” att makarna haft samlag under konceptionstiden.

Före den 1 juli 1969 fanns ett särskilt äklenskapshinder som försenade
omgifte efter vunnen skilsmässa. Enligt 2 kap. 11 > giftermålsbalken fick
sålunda kvinna inte gifta om sig förrän tio månader förflutit från det tidigare
äktenskapets upplösning. Undantag gällde dock om det visades att hon
inte väntade barn från tiden före äktenskapets upplösning eller om tio månader
hade förflutit sedan sammanlevnaden med mannen upphörde. Hinderbestämmelsen
syftade till att förebygga att i det senare äktenskapet föddes
barn som kunde vara avlat i det förra. Bestämmelsen upphävdes efter beslut
av 1968 års riksdag (prop. 1968:136, 1LU 1968:49)

Enligt gällande rätt kan således i omgiftesfallen presumtionsregeln i och

1* Riksdagen 1974. 8 sami. Nr 27

LU 1974:27

för sig vara tillämplig på båda äktenskapen. I enlighet med uttalanden i
1968 års proposition föreskrivs emellertid i riksskatteverkets anvisningar
att i förevarande fall mannen i det senare äktenskapet skall antecknas som
fader.

Frågans tidigare behandling

1 samband med upphävandet år 1968 av väntetidsregeln i 2 kap. 11 §
GB tog departementschefen i propositionen (1968:136) upp till behandling
frågan huruvida nämnda lagändring krävde komplettering av föräldrabalkens
bördsregler, vilket vissa remissinstanser hävdat. Departementschefen anförde
i denna fråga bl. a. följande:

F. n. gäller enligt 1 kap. 1 $ att barn har äktenskaplig börd, om det föds
under äktenskap eller på sådan tid efter dess upplösning att det kan vara
avlat dessförinnan. I omgiftesfallen kan tydligen presumtionsregeln i och
för sig vara tillämplig på båda äktenskapen. Det har överlämnats till rättstillämpningen
att avgöra hur bördsställningen då skall gestaltas. När sådana
fall nu förekommer, skall barnet enligt centrala folkbokförings-och uppbördsnämndens
anvisningar för kyrkobokföringen hänföras till det senare
äktenskapet. Kommittén förordar att så sker också i fortsättningen. Jag har
ingenting att invända mot detta.

Familjerättskommittén synes emellertid mena att kyrkobokföringsmyndigheten
i vissa fall skall kunna besluta om avsteg från presumtionen för
börd i det senare äktenskapet. Centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden,
som bestämt motsätter sig en sådan ordning, framhåller att beslut i
bördsfrågan kräver bedömanden av en art som uppenbarligen inte bör ankomma
på en registreringsmyndighet. Detta torde vara ett riktigt påpekande.
Enligt min mening bör presumtionen för börd i det senare äktenskapet
kunna hävas bara genom bördstalan inför domstol.

Om barnet frånkänns börd i det senare äktenskapet, talar enligt familjerättskommittén
övervägande skäl för att barnet till följd av presumtionsregeln
i 1 kap. 1 s föräldrabalken automatiskt får börd i moderns tidigare
äktenskap under förutsättning att det kan ha avlats innan detta upplöstes.
Jag delar denna uppfattning om innebörden av gällande rätt.

Min slutsats blir att det inte finns något mera påtagligt praktiskt behov
av särskilda bördsregler för omgiftesfallen i föräldrabalken. En sådan reglering
kräver jämförelsevis omfattande kompletteringar av lagens bestämmelser
om rätt till talan i bördsmål och bör därför i detta begränsade sammanhang
komma till stånd bara om dessa nu ändå måste ändras.

Sammanfattningsvis ansåg departementschefen att ett upphävande av
väntetidsbestämmelsen i 2 kap. 11 X GB inte krävde ändringar i gällande
regler om bördspresumtion eller om rätt till talan i bördsmål.

Remissvaren

Samtliga remissinstanser med undantag för Moderata samlingspartiets kvinnoförbund
tillstyrker att reglerna för äktenskaplig börd blir föremål för utredning.
Några remissinstanser understryker att en utredning bör omfatta

LU 1974:27

reglerna i stort och inte vara avgränsad på det sätt motionärerna förordat.
Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att det bör ankomma på Kungl.
Majit att bestämma i vilka former utredningen bör bedrivas.

Hovrätten över Skåne och Blekinge framhåller att vad motionärerna anfort
talar för en översyn av bördsreglerna i föräldrabalken. Det synes hovrätten
emellertid tveksamt om man i förväg bör avgränsa denna översyn till vissa
angivna fall och därvid ange en lösning i den ena eller andra riktningen
som önskvärd. Det bör å ena sidan beaktas att den gällande regeln om
bördspresumtion allmänt sett kan vara till barnets bästa och därför icke
bör uppges. Å andra sidan bildar denna regel ett hinder, när det gäller att
bestämma det biologiskt riktiga faderskapet. Genom uppdelningen i vissa
situationer av denna bestämning på en bördsprocess och en faderskapsprocess
försvåras stundom ett utnyttjande av de förbättrade metoder att bestämma
faderskapet, som den medicinska vetenskapen under de senaste decennierna
tillhandahållit. Med hänsyn härtill synes det hovrätten påkallat att bördsreglerna
i sin helhet överses och att därvid värdet och omfattningen av
en presumtion på detta område övervägs. I samband härmed måste processuella
regler för tvister om faderskap i och utom äktenskap också granskas.
Hovrätten finner det inte vara erforderligt att riksdagen anger vilket organ
som skall handha en sådan utredning. Det bör i stället ankomma på Kungl.
Majit att bestämma i vilka former utredningen bör bedrivas.

Socialstyrelsen ansluter sig till de synpunkter motionärerna framfört om
behovet av en utredning i frågan. De nuvarande reglerna kan enligt styrelsen
inte uppfattas som vare sig särskilt praktiska eller tidsenliga framför allt
med hänsyn till att barn i äktenskap och barn utom äktenskap i möjligaste
mån bör likställas i lagstiftningen. Det torde enligt styrelsen säkerligen också
förhålla sig så att barn som föds efter det att äktenskap har upplösts i mycket
liten utsträckning har moderns förre make till far. Genom att alltid betrakta
sådana barn som födda utom äktenskap skulle förfarandet med att fastställa
faderskapet förenklas. Härigenom undviks också den stötande situationen
att den förre maken under lång tid kan vara underhållspliktig för ett barn
som inte är hans. De nuvarande reglerna medför jämväl att faderskapsfrågan
kan hållas svävande under onödigt lång tid, något som ut flera synpunkter
- bl. a. om en arvssituation skulle inträffa - är mindre tilltalande.

Även om väsentliga fördelar skulle kunna uppnås med en ordning som
den motionärerna föreslagit, anser styrelsen att det finns problem som kanske
måste närmare övervägas. Det kan t. ex. finnas anledning att på svagare
indikationer än vad som nu gäller för fastställande av faderskap till barn
utom äktenskap presumera att f. d. make är far till barn som föds efter
äktenskaps upplösning, i de fall då ingen annan man kan utpekas som
far till barnet. I sådana fall bör det eventuellt inte tillåtas den f. d. maken
att föra processen mot barnet på samma villkor som annan man. Hur reglerna
skall utformas får övervägas vid den utredning i frågan som styrelsen ställer
sig bakom.

LU 1974:27

Sveriges advokatsamfund understryker att det i bördsfrågan är barnets rätt
som står i centrum. Det är ett naturligt personligt intresse för barnet och
även från bl. a. arvs- och underhållssynpunkter angeläget att barnets verkliga
börd utröns. De i bördslagstiftningen gällande presumtionsreglerna är givna
väsentligen till skydd för barnet. Börds processen är följaktligen också baserad
på partsförhållandet mellan barnet och dess eventuelle fader. Den ifrågasatta
äktabördspresumtionen är ägnad sätta barn i äktenskap i en bättre ställning
än barn utom äktenskap.

Advokatsamfundet påpekar att motionärerna synes ha förbisett att en
strävan att i rättsligt hänseende så långt som möjligt likställa äktenskap
och andra samlevnadsformer inte bör ske på bekostnad av det skydd som
redan gäller för de inomäktenskapliga barnen. För att nå en önskad likställighet
borde man snarare eftersträva en förbättring av de ulomäktenskapliga
barnens rättsställning än en försämring av de inomäktenskapliga
barnens. Advokatsamfundet vitsordar att de olägenheter som i motionen
sägs vidlåda förfarandet stundom förekommer, framför allt den långa tid
under vilken bördsfrågan kan aktualiseras. Det bör emellertid inte vara omöjligt
att komma till rätta därmed på något sätt.

Eftersom det är barnets intresse som i första hand skall beaktas anser
samfundet det inte lämpligt att, som föreslås i motionen, förbehålla modern
talerätten i bördsfrågan. Barnets intresse bör, liksom nu är fallet, bevakas
och tillvaratas av en fristående god man. Moderns utnyttjande av en talerätt
blir uppenbarligen beroende av hennes egen förmåga till bedömning av barnets
intresse, hennes handlingskapacitet och det inflytande under vilket
hon kan stå från sin omgivning. De problem vilka i hithörande sammanhang
kan uppkomma efter ändringen av reglerna om äktenskapsskillnad bör ävenledes
beaktas. Makarna kan exempelvis fortfarande bo ihop under betänketiden.
De frågor till vilka motionen kan ge upphov synes emellertid samfundets
styrelse vara väl värda en utredning, vilken i så fall lämpligen bör
anförtros familjelagssakkunniga.

Socialtjänstemannaförbundet framhåller att för den som nära konfronteras
med förevarande frågor - som socialtjänsteman, jurist eller part i målet
- måste nuvarande förhållanden förefalla orealistiska och stötande. Att en
man lång tid efter officiellt avbrutet samliv med sin hustru skall kunna
betraktas och registreras som biologisk far till hennes vid den tidpunkten
födda barn, samtidigt som en annan man erkänner faderskapet, är en orimlig
situation. Följdverkningarna härav är också högst otillfredsställande. Visserligen
är det enligt förbundet eftersträvansvärt att barn lämnas skadeslösa,
tills juridiskt fastställande av det riktiga faderskapet skett, och visserligen
kan barnet genom testamentsförordnande få ut sin rätt visavi den biologiske
fadern, men ur mänsklig synpunkt är det orätt att parterna på ömse håll
så långt efter äktenskaps upplösning skall tvingas till förödmjukande konfrontationer.
Förbundet vill därför stödja motionsyrkandet.

LU 1974:27

Centerns kvinnoförbund anser det befogat och angeläget att de i motionen
aktualiserade frågorna blir klarlagda.

Folkpartiets kvinnoförbund ansluter sig till motionärernas uppfattning att
det (åt anses rimligt att bordsreglerna inte diskriminerar ogifta föräldrar.
Sådana formella regler bör enligt förbundets mening eftersträvas att den
som är biologisk fader också blir fader i lagens mening. Sådana regler och
sådan tillämpning bör naturligtvis eftersträvas att detta kan uppnås med
minsta möjliga negativa bieffekter av den typ som motionärerna redovisar.

I skilsmässofall bör man, om banet föds inom nio månader efter det att
makarna, eller en av dem, begärt äktenskapsskillnad och makama är ense
om faderskapet, kunna betrakta barnet som avlat inom äktenskapet. Om
endera däremot bestrider faderskapet, bör detta fastställas på samma sätt
som för utomäktenskapliga barn. Förbundet delar uppfattningen att bördsreglerna
bör bli föremål för utredning på det sätt motionärerna föreslagit.

Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund påpekar att den nuvarande lagstiftningen
tillkom i en tid då formerna för samlevnad såg något annorlunda
ut. Visserligen kan den nya äktenskapslagstiftningen genom den nedkortade
tiden för skilsmässoförfarandet komma att minska de problem som aktualiseras
i motionen, men detta gör inte svårigheterna mindre för dem
som det ändå kommer att gälla. Samhället strävar i princip efter att ställa
sig neutralt till olika samlevnadsformer. Förbundet anser att samhället också
i denna situation måste ha regler som möjliggör en neutral bedömning av
faderskapet, vilket skulle bli fallet med den i motionen föreslagna lösningen.
Förbundet framhåller vidare att onödiga administrativa regler inte bara är
kostsamma. De människor som drabbas måste också uppleva samhället
som byråkratiskt. Grunden för ett regelsystem måste ändå vara att människor
kan förstå syftet med det - vilket enligt förbundet knappast är möjligt med
nuvarande ordning. Förbundet tillstyrker därför varmt motionen.

Svenska kvinnors vänsterförbund instämmer med motionärerna i att de
nuvarande reglerna om äktenskaplig börd är otillfredsställande och att de
därför bör ändras såsom motionärerna föreslagit. Förbundet tillstyrker motionärernas
hemställan men vill tillfoga att utredningen även bör omfatta
de fall där modern ännu ej är frånskild men sammanbor med en annan
man och fått barn med denne som vill erkänna faderskapet.

Moderata samlingspartiets kvinnoförbund pekar på att de av motionärerna
påtalade olägenheterna framförallt varén följd av att man vid bestämmandet
av äktabördspresumtionen (310 dagar) utgick från den dag då äktenskapsskillnadsdomen
vann laga kraft och inte från den dag då hemskillnadsdomen
vann laga kraft. Detta innebar att ett barn, fött inom 22 månader från det
att makarna slutat leva tillsammans, likväl skulle bli registrerat som barn

"LU 1974:27

till mannen. Sedan hemskillnadsåret nu ersatts av betänketid saknar enligt
förbundet de av motionärerna framförda argumenten relevans. Förbundet
anser att följande omständigheter talar för att betänketiden bör uppfattas
annorlunda än hemskillnadstiden vid tidsberäkningarna för bördspresumtion.
För det första är sålunda tiden för betänketid kortare än hemskillnadstiden.
Dels skall betänketiden räknas redan från ansökningens inlämnande,
dels skall den vara endast sex månader. För det andra skulle makarna
under hemskillnadstiden leva åtskilda, medan de under betänketiden kan
leva ihop. Det är därför naturligt att utgå från att barn kan ha avlats mellan
makarna under betänketiden och att börja beräkna de 310 dagarna först
från det domen på äktenskapsskillnad vunnit laga kraft.

Förbundet framhåller emellertid vidare att om makarna levt isär under
de sex månadernas betänketid kan ett barn fött inom 16 månader efter
avbruten sammanlevnad tillerkännas äkta börd vilket kan framstå som
mindre lämpligt. Man skulle därför enligt förbundet möjligen kunna diskutera
att intyg om särlevnad under betänketiden drog ner tiden för bördspresumtionen
till 10 månader efter betänketidens början under förutsättning
att denna efterföljs av äktenskapsskillnad. Förbundet anser att viss risk
dock kan finnas att kvinnan blir utsatt för press att finna sig i den kortare
beräkningstiden. Att godtaga ett särlevnadsintyg som tillräckligt bevis när
det gäller att avgöra den framför allt för barnet viktiga frågan om faderskap
kan anses väl lättvindigt. Förbundet menaratt de sedan januari 1974 gällande
reglerna om äktenskapsskillnad gör att de i motionen påtalade bristerna
vid beräkning av tid för äktabördspresumtionen praktiskt taget saknar betydelse
i dag. Under förarbetena till reglerna om äktenskapsskillnad tog
man vid utformning av betänketiden även hänsyn till tidsberäkningen för
äktabördspresumtionen. Förbundet anser därför att det inte finns någon
anledning att se över bördspresumtionen på grund av de nya reglerna i
giftermålsbalken 11 kap.

Utskottet

Äktenskaplig börd kan antingen vara ursprunglig, således föreligga redan
från födelsen, eller förvärvas senare genom att föräldrarna ingår äktenskap
med varandra. Ursprunglig äktenskaplig börd tillkommer jämlikt 1 kap.
1 § föräldrabalken barn, som föds under bestående äktenskap eller på sådan
tid efter dess upplösning att det kan vara avlat dessförinnan. Enligt rättspraxis
i faderskapsmål har barn ansetts kunna vara avlat åtminstone upp till 310:e
dagen före födelsen. Om modern alltså vid barnets födelse antingen är gift
eller också änka eller frånskild sedan kortare tid tillbaka än 310 dagar, antages
(presumeras) den äkta mannen vara barnets fader och anteckning om faderskapet
sker i kyrkobok. Har modern inom nämnda tid hunnit ingå nytt
äktenskap blir presumtionsregeln i princip tillämplig på båda äktenskapen.
1 sådant fall antecknas enligt riksskatteverkets anvisningar för folkbok -

LU 1974:27

föringen mannen i det senare äktenskapet som fader.

Har äkta makar inte levt samman under den tid då barnet kan vara avlat
eller är det av andra skäl uppenbart att den äkta mannen inte är barnets
fader, kan barnet förklaras sakna äktenskaplig börd. Bördspresumtionen kan
dock brytas endast genom domstols dom. Pastorsämbetet får således inte
vid kyrkobokföringen göra någon sannolikhetsbedömning och inte heller
i övrigt får någon prejudiciell prövning av bördsfrågan förekomma. Om
exempelvis en frånskild kvinna flyttar samman med annan man och föder
barn inom den ovan angivna tidsperioden kan, även om det är uppenbart
att den senare mannen är fader till barnet, dennes faderskap följaktligen
inte antecknas i kyrkoboken förrän det föreligger en lagakraftvunnen dom
på att barnet saknar äktenskaplig börd och ett därefter av den verklige fadern
i laga ordning lämnat faderskapserkännande.

Nu nämnda regler kritiseras i motionen. Motionärerna framhåller att dessa
medför att en man kan bli antecknad som fader till ett barn lång tid efter
det att han brutit sammanlevnaden med modern. För såväl honom som
modern och den nye man med vilken hon sammanbor måste reglerna te
sig helt orimliga. De innebär också att de förra makarna på nytt måste
konfronteras med varandra inför domstol. Enligt motionärerna är en sådan
process långvarig, och det har hänt att det - oaktat det varit uppenbart
vem som är barnets verklige fader - dröjt 1,5 år och mer innan bördsfrågan
slutligt avgjorts. Motionärerna anser det rimligt att samma bördsregler bör
gälla för sammanboende som för den som gift om sig. Enligt motionärernas
mening bör reglerna ändras så, att barn som föds efter det att äktenskapsskillnad
vunnit laga kraft alltid betraktas som fött utom äktenskapet. Motionärerna
yrkar med hänsyn till det anförda att riksdagen skall begära dels
att bördsreglerna, såvitt avser de fall där modern är frånskild och ej ingått
nytt äktenskap, blir föremål för utredning, dels att familjelagssakkunniga
får i uppdrag att göra denna utredning med förtur.

Utskottet vill för sin del till en början understryka att gällande bördsregler
väsentligen utformats mot bakgrund av vad som ansetts vara barnets bästa.
De har emellertid, såvitt avser presumtionsreglerna, varit i stort sett oförändrade
sedan år 1917 och har till följd av under senare år ändrade samlevnadsformer
kommit att te sig föråldrade. Vad motionärerna har anfört
om bristerna i gällande rätt har vunnit stöd i remissvaren. Med ett undantag
har remissinstanserna också tillstyrkt att bördsreglerna blir föremål för översyn.

Genom att hemskillnadsåret från och med den 1 januari 1974 har avskaffats
och ersatts med en sex månaders betänketid, som dessutom inte
behöver tillämpas om makarna saknar barn och är ense om att skiljas, har
de av motionärerna påtalade nackdelarna visserligen i någon mån minskat.
Härtill kommer att frågan numera kompliceras av att makarna under betänketiden
kan leva samman. Det kan då synas naturligt att utgå från att
äkta mannen är fader till barn, som föds kort tid efter det att äktenskapet

LU 1974:27

upplösts. Nackdelarna med gällande regler om bördspresumtion är enligt
utskottets mening likväl så betydande att reglerna bör bli föremål för en
översyn. Denna bör dock inte avgränsas på det sätt som motionärerna föreslagit,
utan bördsreglerna bör i sin helhet överses. Utskottet anser vidare
att riksdagen inte bör uttala sig om vem som skall handha utredningen,
utan det bör få ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma i vilka former
utredningen skall bedrivas.

På grund av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen i anledning av motionen 1974:650 hos Kungl. Maj:t
hemställer att gällande bördsregler blir föremål för översyn.

Stockholm den 17 oktober 1974

På lagutskottets vägnar
IVAN SVANSTRÖM

Närvarande: herrar Svanström (c), Hammarberg (s), Börjesson i Falköping
(c)*, fru Åsbrink (s)*, herrar Andersson i Södertälje (s), Torwald (c), Olsson
i Timrå (s), fru Nilsson i Sunne (s), herr Israelsson (vpk), fru Fredgardh
(c)*, fru Tillander (c), fru Lindquist (m)*, fru Hjalmarsson (s) och herr Henmark
(fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.