Lagutskottets betänkande i anledning av motion om översyn av bestämmelserna om bouppteckningsplikten (Betänkande 1974:LU24 Lagutskottet)

Lagutskottets betänkande nr 24 år 1974

LU 1974:24

Nr 24

Lagutskottets betänkande i anledning av motion om översyn av bestämmelserna
om bouppteckningsplikten.

I motionen 1974:973 av herr Börjesson i Falköping (c) hemställs att riksdagen
hos Kungl. Maj:t begär en översyn av bestämmelserna om bouppteckningsplikten
i enlighet med vad i motionen anförs.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från domstolsverkets organisationsnämnd
(DON).

Gällande rätt

Enligt bestämmelser i 20 kap. ärvdabalken skall bouppteckning upprättas
efter varje avliden person. Hithörande bestämmelser innebär i huvudsak
att bouppteckning skall förrättas sist tre månader efter dödsfallet samt att
bouppteckningen inom en månad efter upprättandet skall ingivas till vederbörande
domstol för inregistrering. Bouppteckningen skall förrättas av
två gode män. Det ankommer på dödsbodelägare, som har egendomen i
sin vård, eller också boutredningsman eller testamentsexekutör att bestämma
tid och ort för bouppteckningen samt att utse de gode männen. Omhändertages
ej egendomen av delägare, boutredningsman eller testamentsexekutör,
ankommer det på annan, som enligt 18 kap. 2 8 ärvdabalken har
egendomen i sin vård, att föranstalta om bouppteckning (bl. a. husfolk, husvärd,
polismyndighet, av rätten särskilt förordnad god man). Det åligger
rätten att tillse, att bouppteckning inom laga tid förrättats och ingivits. För
att framtvinga bouppteckningspliktens fullgörande äger rätten förelägga vite
eller.där bouppteckning ej skett, förordna någon att föranstalta därom. Yppas
efter bouppteckningens förrättande ny tillgång eller gäld eller annan felaktighet
i bouppteckningen, skall inom en månad uppgöras s. k. tilläggsbouppteckning.

Vid inregistrering av bouppteckning eller tilläggsbouppteckning skall
domstolen fastställa den skatt, som skall erläggas jämlikt reglerna i kungl,
förordningen den 6 juni 1941 om arvsskatt och gåvoskatt (AGF). Bouppteckningen
är vid arvsbeskattningen den vanligaste beskattningshandlingen.

I vissa fall blir det dock nödvändigt att i stället avge en deklaration. Reglerna
om deklarationer ges i 45 S AGF.

I Riksdagen 1974. S sami. Nr 24

LU 1974:24

Motionen

I motionen framhålls att det i vissa fall inte synes föreligga bärande skäl
för upprättande av bouppteckning. Det gäller t. ex. i de fall då den avlidne
är medellös eller i det närmaste medellös och utan kända arvingar eller
då den avlidne är ett barn utan efterlämnade tillgångar. I nämnda fall borde
enligt motionären bouppteckningsskyldighet inte föreligga. Motionären anser
att bouppteckningen i stället skulle kunna ersättas av en skriftlig anmälan
till rätten, som i sin tur fick avgöra huruvida en fullständig bouppteckning
är nödvändig eller ej. Någon direkt uppteckning av boets tillgångar, möbler
etc. behövde ej företagas. Om rätten vid bedömning skulle finna att boets
tillgångar var så ringa, att dessa inte täckte boets skulder, kunde rätten därmed
anse den inlämnade anmälan tillräcklig. Skulle det visa sig att dödsboet
efter anmälans inlämnande tillförts medel skulle bouppteckning företas på
sätt som nu sker genom tilläggsbouppteckning. Motionären erinrar vidare
om att vid remissbehandlingen år 1972 av en motion med liknande motionsyrkande
pekade flera remissinstanser på ytterligare fall där en förenkling
kunde vara möjlig t. ex. när den avlidne är utlänning, som efterlämnar
endast obetydliga tillgångar och helt saknar släktingar i Sverige.

Enligt motionärens mening skulle en uppmjukning av bouppteckningsplikten
i nu angivna fall medföra dels besparingar förde enskilda som berörs
härav, dels betydande arbetslättnad och minskade kostnader för åtminstone
de större tingsrätterna. Att verksamheten vid tingsrätterna rationaliseras
ter sig enligt motionärens mening från allmän synpunkt särskilt angeläget
mot bakgrund av den balans som föreligger på vissa håll när det gäller
inregistrering av bouppteckningar. Att ett dödsbo skall behöva vänta 4-5
månader för att få en bouppteckning inregistrerad kan inte anses tillfredsställande.
Motionären vill även peka på att av remissvaren framgick att
domstolarna i vissa fall funnit sig nödsakade att ge efter på kravet om
upprättande av bouppteckning. Den olikhet i tingsrätternas tillämpning som
sålunda uppstått anser motionären från allmän synpunkt oacceptabel.

Motionären konstaterar avslutningsvis att - oaktat lagutskottet år 1972
förutsatte att frågan skulle bli föremål för prövning i annat lämpligt sammanhang
- någon prövning av frågan inte ännu kommit till stånd. Enligt
motionärens mening tarvar en förenkling och uppmjukning av bouppteckningsplikten
ingen särskild utredning. Frågan är till sin omfattning mycket
begränsad och kan knappast motivera några mer omfattande undersökningar.
Motionären förutsätter därför att en erforderlig utredning kan ske inom
justitiedepartementet för ändring i ärvdabalkens bestämmelser i dessa stycken.

Frågans tidigare behandling

Frågan om bouppteckningsplikten har behandlats av lagberedningen år
1932 i förslaget till lag om boutredning och arvsskifte och av ärvdabalks -

LU 1974:24

sakkunniga i deras år 1954 avgivna förslag till ärvdabalk. Till följd av motioner
har frågan vidare varit föremål för riksdagens behandling åren 1961,
1963, 1964, 1966, 1967, 1971 och 1972. Beträffande vad som förekommit
före år 1972 hänvisar utskottet till den ingående redogörelse härför som
intagits i utskottets betänkande LU 1972:21.

När frågan dr 1972 ånyo blev föremål för riksdagens övervägande i anledning
av yrkande i motionen 1972:16 om ändring i bestämmelserna om
bouppteckningsplikten beslöt utskottet inhämta utlåtanden över motionen.

I avgivna remissvar tillstyrkte Stockholms tingsrätt, Härnösands tingsrätt,
rättshjälpsanstalten i Gävle och Sveriges advokatsamfund att frågan om
en förenkling och uppmjukning av bouppteckningsplikten blev föremål för
utredning. Kammarkollegiet, som är granskningsmyndighet beträffande arvskatt
och vars advokatfiskalsämbete företräder allmänna arvsfonden, tillstyrkte
likaledes att frågan utreddes och därvid på det sätt som 1971 års utskottsreservanter
föreslagit. Göteborgs tingsrätt och Föreningen Sveriges
tingsrättsdomare tillstyrkte en utredning av frågan såvitt avser bouppteckning
efter barn som avlidit i späd ålder. Uddevalla tingsrätt avstyrkte i
princip motionen men uttalade likväl starka sympatier för någon begränsning
av bouppteckningsplikten beträffande avlidet barn. Motionen avstyrktes av
hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Nedre Norrland, Halmstads tingsrätt
och Sollefteå tingsrätt. Beträffande remissvarens innehåll i övrigt hänvisar
utskottet till den redogörelse härför som finns intagen i utskottets
betänkande LU 1972:21.

Utskottet anförde för sin del i betänkandet att de skäl som anförts mot
en begränsning av bouppteckningsplikten i huvudsak alltjämt var bärande.
Utskottet hade dock full förståelse för att det kunde synas i många fall
onödigt och stundom till och med stötande att avkräva föräldrar bouppteckning
efter barn som avlidit i späd ålder. Också ett litet barn kunde
emellertid efterlämna tillgångar som krävde förrättande av bouppteckning.
Det syntes utskottet dock inte uteslutet att man i fråga om avlidna spädbarn
skulle kunna i flertalet fall tillämpa ett enklare förfarande än förrättande
av fullständig bouppteckning. Eventuellt skulle bouppteckningen kunna ersättas
med något slag av arvsdeklaration. Även i vissa andra fall syntes
enligt utskottets mening en förenkling vara möjlig, t. ex. när den avlidne
var utlänning, som efterlämnade endast obetydliga tillgångar och saknade
släktingar i Sverige, eller när den avlidne var helt medellös.

Utskottet hänvisade vidare till att kapitalskatteberedningen i sitt år 1971
avgivna betänkande (SOU 1971:46)Teknisk översyn av kapitalbeskattningen
(redovisat på s. 5 i betänkandet) hade föreslagit att formulär för bouppteckning
skulle förses med förtryck med erforderliga persondata om den
avlidna och därefter tillställas dödsboet med en erinran om bouppteckningsplikten.
Sådana formulär borde även kunna förses med erforderliga anvisningar.
Ett genomförande av beredningens förslag skulle enligt utskottets
mening betydligt underlätta för dödsbodelägarna att fullgöra bouppteck -

I * Riksdagen 1974. X sanil. Nr 24

LU 1974:24

ningsplikten.

Utskottet anförde därefter följande.

Med hänsyn till det anförda skulle en uppmjukning av bouppteckningsplikten
medföra endast begränsade lättnader för dem som är skyldiga att
föranstalta om bouppteckning. Inte heller för flertalet av tingsrätterna skulle
såsom framgår av remissvaren den av motionären föreslagna inskränkningen
i bouppteckningsplikten innebära någon nämnvärd fördel. Endast de allra
största tingsrätterna torde kunna komma att påvisa några rationaliseringsvinster.
Utskottet finner med hänsyn till det sagda inte nu påkallat att
begära en särskild utredning om bouppteckningsplikten. Eftersom en uppmjukning
av denna dock skulle kunna innebära vissa fördelar förutsätter
utskottet emellertid att frågan blir föremål för prövning i annat lämpligt
sammanhang. Därest kapitalskatteberedningens förslag om överflyttning av
bouppteckningsärendena från tingsrätterna till länsstyrelserna genomförs
måste även själva inregistrerings- och skattläggningsförfarandet ses över.
Enligt utskottets mening synes då även en uppmjukning av bouppteckningsplikten
kunna närmare övervägas.

På grund av det anförda finner utskottet att motionen inte bör föranleda
någon åtgärd från riksdagens sida.

Utskottets minoritet (7 ledamöter) ansåg det önskvärt att de praktiska
förutsättningarna för en uppmjukning av bouppteckningsplikten undersöktes.
Då frågan till sin omfattning var begränsad förutsatte man att erforderlig
utredning kunde ske inom justitiedepartementet utan att någon särskild
kommitté tillsattes. Minoriteten hemställde att riksdagen hos Kungl. Maj:t
skulle begära en översyn av bouppteckningsplikten i enlighet med det anförda.

Riksdagen biföll utskottsmajoritetens förslag.

I ett den 15 februari 1973 lämnat svar på en interpellation av herr Börjesson
om en uppmjukning av bouppteckningsskyldigheten anförde statsrådet Lidbom
bl. a. att han hade stor förståelse för de bevekelsegrunder som låg
bakom interpellantens strävanden alt få till stånd en uppmjukning av bouppteckningsplikten.
De förenklingar, som en sådan reform skulle medföra,
skulle emellertid enligt statsrådet för domstolarna säkerligen vara helt obetydliga
och för dem som hade att upprätta bouppteckning innebära bara
mycket begränsade lättnader. Statsrådet anförde vidare att det låg både i
allmänhetens och domstolarnas intresse att reglerna om skyldighet att upprätta
bouppteckning fungerade på ett smidigt sätt och utan onödigt besvär
och obehag. Det var enligt statsrådet viktigt att domstolarnas handläggning
av dessa ärenden inriktades på att ge allmänheten information och annan
service. Statsrådet upplyste att en särskild arbetsgrupp inom domstolsväsendets
organisationsnämnd (DON) var i färd med att se över bouppteckningsrutinerna.
Översynen syftade bl. a. till att få till stånd enhetliga rutiner
över hela landet. Statsrådet förutsatte att de handläggningsfrågor som han
vidrört uppmärksammades vid denna översyn. Enligt statsrådet kunde man
säkert på den vägen nå ganska långt när det gällde att komma till rätta
med de olägenheter som interpellanten hade påtalat i olika sammanhang.

LU 1974:24

Behovet av en reform av lagreglerna om bouppteckningsskyldigheten var
enligt statsrådets mening inte så angeläget att frågan då borde tas upp till
separat behandling. Vid en eventuell framtida översyn av dödsbolagstiftningen
ansåg statsrådet att det däremot naturligtvis fanns skäl att överväga
saken närmare.

Remissvar

I sitt remissvar anför DON inledningsvis att man begränsat sitt yttrande
till att lämna en redogörelse för arbetet inom DON med bouppteckningsrutinerna.
DON anför vidare att en utgångspunkt för arbetet med bouppteckningarna
inom DON är statsrådet Lidboms uttalande att en reform av
lagreglerna om bouppteckningsskyldighet inte bör ske annat än i samband
med en eventuell framtida översyn av dödsbolagstiftningen. Arbetet inom
DON inriktar sig på att konstruera ett formulär för bouppteckningar, som
skall användas obligatoriskt. Formuläret bör enligt DON givetvis utformas
så att det i de av motionären åsyftade fallen medför förenklingar för såväl
dödsboet som tingsrätten. Ett sådant formulär kan förmodligen konstrueras
så att man beträffande enkla fall kommer den av motionären föreslagna
skriftliga anmälan om dödsfall mycket nära. DON arbetar nu på att ta fram
-förutom formulär-dels en enhetlig rutin för att bevaka att bouppteckningar
kommer in till rätten, dels en handbok för handläggningen vid tingsrätten.
Det finns enligt DON anledning anta att man genom sådana åtgärder kan
förenhetliga och effektivisera rutinerna för inregistrering av bouppteckningar.
Arbetet är komplicerat särskilt i vad det avser handboken. DON kan
därför inte nu ange när det kan leda till resultat.

DON vill särskilt framhålla att i den mån arbetsbalanser vid tingsrätt
skulle förekomma i fråga om registrering av bouppteckning dessa nästan
alltid torde bero på bouppteckningar, som är komplicerade ur skattesynpunkt,
och inte på arbete, som sammanhänger med enkla bouppteckningar.
Arbetet vid tingsrätt kan enligt DON förmodligen inte bli nämnvärt mindre
med en skriftlig anmälan av den typ motionären förordar än med en bouppteckning
enligt ett så enkelt formulär som antytts i det föregående.

Utskottet

Enligt ärvdabalkens bestämmelser skall bouppteckning efter avliden alltid
upprättas och inges till rätten. I förevarande motion framställs önskemål
om utredning i syfte att ge domstol rätt att i vissa fall medge befrielse
från skyldigheten att förrätta bouppteckning. Motionären syftar bi. a. på
sådana fall då den avlidne är medellös och saknar kända arvingar eller då
ett barn avlidit i späd ålder utan att efterlämna tillgångar. I dessa och liknande
situationer bör enligt motionären för undvikande av onödiga besvär och
kostnader bouppteckningen kunna ersättas av en till rätten ställd skriftlig

LU 1974:24

anmälan. Motionären åberopar vidare att lagutskottet år 1972 uttalat att
frågan om en uppmjukning av bouppteckningsplikten i lämpligt sammanhang
borde bli föremål för prövning.

Såsom framgår av den föregående framställningen har frågan om en uppmjukning
av bouppteckningsplikten vid upprepade tillfällen varit föremål
för riksdagens prövning. Senast vid 1972 års riksdag behandlade utskottet
ett liknande motionsyrkande. Utskottet uttalade sig då positivt om motionens
syfte och särskilt när det gällde bouppteckning efter barn som avlidit
i späd ålder. I många av dessa fall kunde del enligt utskottets mening synas
onödigt och stundom till och med stötande att avkräva föräldrarna bouppteckning.
Utskottet underströk emellertid, att bouppteckningarna i de av
motionären påtalade fallen i regel var mycket enkla och medförde endast
obetydliga kostnader. Utskottet betonade också att det i dessa fall inte kunde
vara rimligt att kräva att alltför mycket arbete lades ned på att efterforska
dödsbodelägares adresser. I detta sammanhang hänvisade utskottet till att
kapitalskatteberedningen hade föreslagit att bouppteckningsformulär försedda
med förtryck med erforderliga personalia om den avlidne och erforderliga
anvisningar skulle tillställas dödsboet. Ett genomförande av beredningens
förslag skulle enligt utskottets mening betydligt underlätta för dödsbodelägarna
att fullgöra bouppteckningsplikten. Eftersom en uppmjukning av bouppteckningsplikten
således skulle medföra endast begränsade lättnader för
de bouppteckningspliktiga och knappast skulle innebära några rationaliseringsvinster
för tingsrätterna, fann utskottet det inte påkallat att begära en
särskild utredning om bouppteckningsplikten. Såsom påpekas i förevarande
motion förutsatte emellertid utskottet - eftersom vissa fördelar obestridligen
skulle kunna nås med en uppmjukning av bouppteckningsplikten -att frågan
skulle bli föremål för prövning i annat lämpligt sammanhang.

När frågan om en uppmjukning av bouppteckningsplikten nu ånyo underställts
riksdagens prövning vill utskottet stryka under att utskottet hyser
full förståelse för motionärens syfte med motionen. I vissa fall, t. ex. när
barn avlidit i späd ålder, när den avlidne är utlänning som efterlämnar
endast obetydliga tillgångar och saknar släktingar i Sverige eller när den
avlidne är helt medellös borde man sålunda enligt utskottets mening kunna
tillämpa ett enklare förfarande än förrättande av fullständig bouppteckning.

Enligt vad utskottet inhämtat kommer kapitalskatteberedningens ovannämnda
förslag till förenklat handläggningsförfarande inte att genomföras.
I stället har inom DON tillsatts en arbetsgrupp för att se över bouppteckningsrutinerna.
Av DON:s remissvar (se ovan s. 5) framgår att gruppens
arbete är inriktat på att konstruera ett bouppteckningsformulär som skall
användas obligatoriskt. Formuläret skall utformas så att det i de ovannämnda
fallen medför förenklingar för såväl dödsboet som tingsrätten. Man arbetar
vidare på att förenhetliga och effektivisera rutinerna för inregistrering av
bouppteckningar.

Utskottet finner det tillfredsställande att arbete nu har påbörjats med

LU 1974:24

att söka förenkla bouppteckningsförfarandet. Enligt vad DON har uppgett
torde ett bouppteckningsformulär förmodligen kunna konstrueras så att man
för enkla fall kommer den av motionären föreslagna skriftliga anmälan om
dödsfall mycket nära. Med hänsyn härtill anser utskottet att man i avvaktan
på att arbetsgruppen slutför sitt arbete, vilket bör ske skyndsamt, tills vidare
inte bör påbörja en översyn av ärvdabalkens bestämmelser om bouppteckningsplikt.
Om arbetsgruppens arbete emellertid inte skulle leda till ett väsentligt
förenklat bouppteckningsförfarande i här åsyftade fall och till en
enhetlig rättstillämpning, när det gäller inregistrering av bouppteckningar,
bör nämnda bestämmelser dock snarast bli föremål för en översyn. Vad
utskottet nu anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.

Avslutningsvis vill utskottet framhålla att även om förevarande problem
kan få en godtagbar lösning genom de administrativa förenklingar, som
arbetsgruppen kan komma att föreslå, skulle en uppmjukning av själva bouppteckningsplikten
kunna innebära vissa ytterligare fördelar. Liksom vid
1972 års riksdag vill utskottet därför stryka under att utskottet förutsätter
att sistnämnda fråga under alla förhållanden blir föremål för prövning i
lämpligt sammanhang. Vid 1972 års riksdagsbehandling pekade utskottet
särskilt på att ett genomförande av kapitalskatteberedningens förslag om
överflyttning av bouppteckningsärendena från tingsrätterna till länsstyrelserna
torde innebära, att själva inregistrerings- och skatteläggningsförfarandet
måste ses över. Enligt utskottets mening syntes då även en uppmjukning
av bouppteckningsplikten närmare kunna övervägas. Utskottet vidhåller
denna ståndpunkt. I sammanhanget erinrar utskottet också om statsrådet
Lidboms gjorda uttalande (se ovan s. 5) om att det vid en eventuell översyn
av dödsbolagstiftningen naturligtvis finns skäl att närmare överväga en reform
av lagreglerna om bouppteckningsplikten.

På anförda skäl hemställer utskottet

att riksdagen i anledning av motionen 1974:973 ger Kungl. Maj:t
till känna vad utskottet ovan anfört om en förenkling av bouppteckningsförfarandet.

Stockholm den 21 maj 1974

På lagutskottets vägnar
IVAN SVANSTRÖM

Närvarande: herrar Svanström (c), Hammarberg (s). Börjesson i Falköping
(c), fru Åsbrink (s), herrar Sjöholm (fp). Andersson i Södertälje (s). Winberg
(ni), fru Nilsson i Sunne (s), herrar Olsson i Sundsvall (c), Israelsson (vpk),
fru Tillander (c), fru Lindquist (m), fru Hjalmarsson (s), fru Johansson i
Hovmantorp (s) och fru Karlsson (c).

LU 1974:24

Reservation

av herrar Svanström (c), Börjesson i Falköping (c), Winberg (m), Olsson
i Sundsvall (c), fru Tillander (c), fru Lindquist (m) och fru Karlsson (c),
vilka anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med orden
”Utskottet finner” och slutar på s. 7 med orden ”om bouppteckningsplikten”
bort ha följande lydelse:

Att åtgärder nu äntligen har vidtagits för att få till stånd administrativa
förenklingar i bouppteckningsförfarandet finner utskottet i och för sig tillfredsställande.
Utskottet vill emellertid erinra om att vissa tingsrätter redan
i dag tillhandahåller mycket enkla bouppteckningsformulär. Det finns dessutom
möjlighet att inhandla enkla bouppteckningsformulär i bokhandeln.
På denna punkt kan därför DON:s arbete endast komma att medföra begränsade
lättnader för de enskilda.

Utskottet vill dessutom understryka att oavsett resultatet av arbetsgruppens
arbete måste bouppteckning, så länge bestämmelserna i ärvdabalken
förblir oförändrade, upprättas efter envar som avlider och skall därvid två
bouppteckningsförrättare vara närvarande. Detta innebär t. ex. att, när barn
har avlidit i späd ålder, bouppteckning alltid måste avkrävas föräldrarna
och att de även om det avlidna barnet helt saknar tillgångar måste fylla
i ett bouppteckningsformulär som sedan skall undertecknas av två gode
män. Såsom framgår av det ovan anförda fann utskottet redan vid 1972
års riksdagsbehandling att det i dessa fall ofta kunde synas onödigt och
stundom till och med stötande att avkräva föräldrar bouppteckning. Flertalet
av remissinstanserna ansåg också att en uppmjukning av bouppteckningsplikten
i dessa fall borde komma till stånd. Utskottet vill särskilt understryka
att de remissinstanser som närmast kommer i kontakt med allmänheten
i dessa frågor, nämligen rättshjälpsanstalten i Gävle och Sveriges advokatsamfund,
fann en översyn av bestämmelserna angelägen.

Enligt utskottets mening förtjänar vidare att påpekas att man med förenklat
bouppteckningsformulär inte uppnår några märkbara lättnader för
tingsrätterna när det gäller utlänningar som avlidit utan att efterlämna några
särskilda tillgångar och som saknar släktingar här i landet. Även i fortsättningen
måste man försöka förmå släktingarna i hemlandet att föranstalta
om bouppteckning. Enligt remissvaren har detta visat sig vara både arbetsoch
tidskrävande utan att egentligen leda till nämnvärt resultat.

Såsom framgår av 1972 års remissvar hade förhållandena lett till att tingsrätterna
i vissa fall funnit sig nödsakade att ge efter kravet om upprättande
av bouppteckning. Mot bakgrund av det ovan anförda måste man enligt
utskottets mening räkna med att så skulle komma att bli fallet också i
fortsättningen även om ett förenklat bouppteckningsforumlär framtas av
arbetsgruppen. En sådan olikhet i tillämpningen av bestämmelserna om
bouppteckning finner utskottet från allmän synpunkt oacceptabel. Utskottet

LU 1974:24

vill vidare tillägga att det från arvsskattesynpunkt inte finns någon anledning
att behålla en obegränsad bouppteckningsplikt. Utskottet erinrar om att kammarkollegiet,
som är granskningsmyndighet när det gäller uttagande av arvsskatt,
i sitt remissvar uttalade att skatteintresset kan tillgodoses lika väl
genom en enkel deklaration. Inte heller i övrigt kan utskottet finna att
det finns något behov av att i de av utskottet ovan påtalade fallen behålla
den nuvarande formalistiska ordningen.

Vad utskottet anfort leder enligt utskottets mening till att - vid sidan
av arbetsgruppens arbete med att söka åstadkomma administrativa förenklingar
- en översyn av bestämmelserna om bouppteckningsplikten är nödvändig.
Frågan är till sin omfattning begränsad och kan knappast tarva
någon större utredning. Utskottet förutsätter därför att erforderlig utredning
kan ske utan att en särskild kommitté tillsätts.

dels att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1974:973 hos Kungl. Majit
begär en översyn av bestämmelserna i ärvdabalken om bouppteckningsplikten
i enlighet med vad ovan anförts.