Lagutskottets betänkande i anledning av motion om översyn av gällande åldersgränser för barn och underåriga (Betänkande 1973:LU31 Lagutskottet)

Lagutskottets betänkande nr 31 år 1973

LU 1973:31

Nr 31

Lagutskottets betänkande i anledning av motion om översyn av gällande
åldersgränser för barn och underåriga.

I motionen 1973:620 av fru Hjelm-Wallén m. fl. (s) yrkas att riksdagen
hos Kungl. Maj:t begär en översyn av de åldersgränser för barn och
underåriga som lagstiftningen tillämpar.

Motionärerna anför till stöd för yrkandet bl. a. att en genomgång av
de åldersgränser för omyndiga, som lagstiftningen har, ger en mycket
förvirrad bild. Åldersgränser har försvunnit, tillkommit eller förändrats
utan någon helhetssyn. En redovisning av vissa åldersgränser.inom olika
områden ger enligt motionärerna belägg för att lagstiftningen använder
sig av mycket skilda åldersgränser när det gäller rättshandlingsförmåga,
samtyckeålder m. m. Åldersgränserna tycks sakna inbördes sammanhang
och vara satta efter vad som för det aktuella området vid lagstiftningstillfället
ansågs lämpligt. Då det är uppenbart att vår uppfattning angående
barns och underårigas rättigheter och skyldigheter genomgår en ständig
förändring, finns det enligt motionärernas mening behov av en översyn av
de åldersgränser för barn och underåriga som tillämpas inom lagstiftningen.

Utskottet har inhämtat utlåtanden över motionen från Göta hovrätt,
riksåklagaren, rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, socialstyrelsen,
arbetarskyddsstyrelsen, riksförsäkringsverket, riksskatteverket, skolöverstyrelsen,
domkapitlet i Stockholm och centrala studiehjälpsnämnden.

Nuvarande ordning

Remissmyndigheterna har i remissvaren lämnat redogörelser för olika
åldersgränser inom vederbörande remissmyndighets sakområde. I familjepolitiska
kommitténs slutbetänkande (SOU 1972:34) Familjestöd har
ett särskilt kapitel (kap. 11) ägnats åt åldersgränser varjämte en
sammanställning av vissa familjepolitiska och andra åldersgränser fogats
till betänkandet (bil. 4). Vidare har i den nedan redovisade departementspromemorian
(Ds Ju 1973:11) lämnats en redogörelse för gällande rätt,
såvitt avser vissa åldersgränser. Utskottet har gjort en sammanställning av
dessa uppgifter, vilken fogas som bilaga till betänkandet.

Förslag till sänkning av myndighetsåldern till 18 år

Årets riksdag har som vilande för vidare grundlagsenlig behandling
antagit förslag till ny regeringsform och ny riksdagsordning m. m. (prop.
1973:90, KU 1973:26). Förslaget innebär en ytterligare sänkning av
rösträttsåldern. Enligt förslaget, som bygger på grundlagberedningens

1 Riksdagen 1973. 8 sami. Nr 31

LU 1973:31

slutbetänkande (SOU 1972:15) Ny regeringsform och ny riksdagsordning
skall rösträtt vid val till riksdagen tillkomma varje i riket bosatt svensk
medborgare som har uppnått 18 års ålder senast på valdagen. Såväl
grundlagberedningen som departementschefen har uttalat sig för att
sambandet mellan rösträttsålder och myndighetsålder bibehålls (SOU
1972:15 s. 125, prop. 1973:90 s. 163). Lagutskottet har intagit samma
ståndpunkt vid behandlingen av motioner om sänkning av myndighetsåldern
(LU 1972:19 s. 11).

Mot bakgrund av det anförda har under sommaren upprättats en
promomoria (Ds Ju 1973:11) Förslag om sänkning av myndighetsåldern
till 18 år m. m. I promemorian läggs fram förslag om sänkning av
myndighetsåldern. Vidare diskuteras vilka följdändringar som kan bli
erforderliga när det gäller åldersgränser inom andra sakområden. Utskottet
vill i detta sammanhang särskilt peka på följande.

Reglerna i FB om vårdnadens upphörande och samtycke till adoption
samt i ÄB om behörighet att upprätta testamente har alla nära samband
med myndighetsåldern och föreslås därför bli anpassade till sänkt
myndighetsålder. En anpassning till den nya åldersgränsen föreslås vidare
i lagen (1962:381) om allmän försäkring rörande föreskrifterna om
utbetalning av föräldrapenning samt i kungörelsen (1962:520) angående
sättet och tiden för utbetalning av pension enligt nyssnämnda lag. Även i
utlänningskungörelsens (1969:136) regler om uppehållstillstånd m. m.
föreslås sådan anpassning.

På det straffrättsliga området finns vissa bestämmelser i 6 kap. BrB
som handlar om sedlighetsbrott och som tillmäter 20-årsgränsen betydelse.
Med hänsyn till att bestämmelserna om sedlighetsbrott ses över av en
särskild utredning, sexualbrottsutredningen, föreslås nu ingen ändring i
åldersgränserna.

När det gäller barnavårdslagstiftningen föreslås bl. a. den ändringen att
åtgärder som beslutats med stöd av 25 a § bamavårdslagen skall upphöra
senast när den unge fyller 18 år. Däremot föreslås tills vidare ingen
ändring av 20-årsgränsen i 25 § b). I promemorian framhålls att det i
samband med den kommande allmänna översynen av socialvårdens
utformning får närmare övervägas hur gränsen mellan olika vårdformer
och åldersgränser bör dras i framtiden.

Inom studiestödssystemet är 20-årsgränsen av stor betydelse. Frågan
om lämpligheten av en sänkning av denna åldersgräns förklaras i
promemorian inte kunna bedömas förrän de eventuella följderna därav
blivit närmare utredda. Några förslag i denna del läggs därför inte fram i
detta sammanhang. Avsikten är emellertid att centrala studiehjälpsnämnden
skall få i uppdrag att göra en utredning.

Inte heller när det gäller rusdrycksförsäljningsförordningen
(1954:521) och vissa därtill knutna kungörelser föreslås någon sänkning
från 20 till 18 år. Frågan om den lämpliga minimiåldern för rätt till inköp
av rusdrycker bör enligt promemorian i första hand bedömas från
alkohol- och nykterhetspolitiska synpunkter och inte från den allmänna
myndighetsålderns synpunkt. Det synes lämpligt, framhålls det, att

LU 1973:31

alkoholpolitiska utredningen får överväga frågan om inköpsåldern.

I övrigt föreslås 20-årsgränsen sänkt till 18 år i stort antal författningar.

Promemorian är nu föremål för remissbehandling. Det bör anmärkas
att flertalet av de till utskottet avgivna remissyttrandena lämnats innan
promemorian offentliggjordes.

Remissvaren

Av remissinstanserna ställer sig endast en, nämligen socialstyrelsen,
positiv till en översyn i enlighet med motionärernas förslag, dock under
förutsättning att den sker i samråd med de utredningar inom socialrättens
område som f. n. pågår. Övriga remissinstanser har inte funnit något
behov föreligga av en allmän översyn av åldersgränserna.

Socialstyrelsen anför att de många olika åldersgränser som finns inom
lagstiftningen inte helt saknar inbördes sammanhang. En del av olikheterna
kan enligt socialstyrelsens mening förklaras utifrån att åldersgränserna
satts efter två huvudprinciper. Dels rör det sig om gränser för barns och
ungdoms rättsliga ansvarighet för sina handlingar. Inom detta område
tillämpas ganska konsekvent 15 år, 18 år och 20 år som åldersgränser,
t. ex. inom strafflagstiftningen, stora delar av skadeståndsrätten, delvis
inom avtalsrätten osv. I andra fall har åldersgränserna satts med
hänsynstagande till barns och ungdomars behov av ekonomisk och social
trygghet. Generellt sett är här åldersgränserna mer varierande, varvid
dock den hittills vanligaste gränsen är 16 år. Denna åldersgräns hänger
samman med att man tidigare räknat med ett inträde i yrkeslivet vid 16
års ålder. I och med förskjutningen mot längre skolplikt och utbildningstider
har åldersgränsen i senare lagstiftning av socialförsäkringskaraktär
förskjutits uppåt. Samtidigt har inom t. ex. familjerätten praxis förändrats
så att man numera i regel utdömer underhåll upp till 18 år, medan
den tidigare gränsen var 16 år.

Även om alltså en del av olikheterna kan förklaras, kvarstår enligt
socialstyrelsens förmenande att de skilda åldersgränserna verkar förvirrande
för den enskilda människan och gör rättstillämpningen svåröverskådlig.
Detta är särskilt märkbart inom barna- och ungdomsvårdens område
och kräver ibland orimligt mycket arbete. Med hänsyn härtill kan enligt
socialstyrelsens uppfattning en översyn i enlighet med motionärernas
förslag vara motiverad under förutsättning att den sker i samråd med de
utredningar inom socialrätten som f. n. pågår.

Göta hovrätt framhåller att om man endast gör en ytlig genomgång av
de bestämmelser, som reglerar olika åldersgränser, kan man nog få det
intrycket att de skilda åldersgränserna tillkommit utan några djupare
överväganden och utan hänsyn till andra tidigare redan fastställda
åldersgränser. Emellertid ger en undersökning av gällande bestämmelser
om åldersgränser och motiven till dessa vid handen, att olika hänsyn varit
avgörande för gränsernas fastställande inom skilda områden samt att
1* Riksdagen 1973. 8 sami. Nr 31

LU 1973:31

åldersgränsen i varje enskilt fall, så gott som undantagslöst, bestämts först
efter särskilda överväganden. Så är t. ex. åldersgränserna inom arbetarskyddslagstiftningen
i övervägande grad grundade på den underåriges
fysiska utveckling, medan åldersgränserna i t. ex. namnlagen fastställts
med hänsyn till underårigas genomsnittliga psykiska utveckling. Man har
även eftersträvat att nå överensstämmelse mellan åldersgränser, där
huvudsakligen samma överväganden gjorts i fråga om var gränsen skulle
gå Hovrätten

anför vidare att berörd lagstiftning i viss utsträckning är av
relativt färskt datum. Att lagstiftningen ändock uppvisar ett system av
rikt differentierade åldersgränser beror enligt hovrättens mening i hög
grad på att samhället i sig självt har blivit mera komplicerat. Även om
mångfalden av åldersgränser inte visat sig vara förknippad med några
påtagliga olägenheter, anser hovrätten det eftersträvansvärt att i största
möjliga utsträckning söka undvika en långt driven uppspaltning på olika
åldersgränser. En allmän översyn av den omfattning motionärerna
föreslår måste emellertid komma att omspänna en mångfald rättsområden
av skiftande innehåll, och det torde enligt hovrättens uppfattning vara
förenat med betydande svårigheter att inom en sådan utredning erhålla
fackkunskap på alla de områden som översynen skulle omfatta. Syftet
med motionen synes därför hovrätten inte på ett lämpligt sätt kunna
uppnås genom att en särskild utredning tillsätts för att verkställa den
föreslagna översynen. Den utredning angående myndighetsåldern som
enligt vad ovan sagts pågår inom justitiedepartementet torde bli föremål
för en omfattande remissbehandling. Remissen torde därvid kunna
utformas på sådant sätt att den omfattar samtliga åldersgränser inom
respektive remissmyndighets område. Genom remissvaren kan man enligt
hovrättens mening vinna en allsidig belysning av åldersgränserna. På
grund av det anförda finner hovrätten för närvarande icke behov föreligga
av en allmän översyn av åldersgränserna.

Riksåklagaren (RÅ) erinrar om att det vid den senaste reformen
beträffande myndighetsålder gjordes en allmän anpassning inom olika
rättsområden till den nya myndighetsåldern. När det gällde kriminallagstiftningen
gjordes dock flera undantag härifrån. I anslutning härtill vill
RÅ anföra följande.

När det gäller såväl förebyggande och beivrande av brott som
bestämmande av påföljder för brott måste mot bakgrund av de lärdomar
som vunnits inom de kriminologiska disciplinerna de yngre lagöverträdarna
särbehandlas i olika avseenden. Detta gäller inte bara inskränkningar i
deras rättigheter i förhållande till äldre personer utan framför allt när det
gäller att skydda dem mot sådana bestående eller nya ingrepp i deras
tillvaro som är ägnade att skada deras fortsatta utveckling i samhället.
Bakgrunden till det anförda är att söka i det självklara förhållandet att
individens utveckling till en mogen människa och samhällsmedborgare tar
lång tid och individuellt sett inte låter sig fångas inom fixerade
åldersgränser. I vissa hänseenden, som när det gäller rösträttsåldern, torde

LU 1973:31

man utan fara för den enskilde eller samhället kunna generalisera
gränserna. Från kriminalpolitiska utgångspunkter måste emellertid hävdas
att riskerna för den enskilde liksom för samhället är alltför stora för att
man i lagstiftningen skall låta binda sig vid för snäva eller framför allt för
låga åldersgränser i olika hänseenden. Faktorer som utvecklingsgrad,
omdöme, utbildning och social situation har även i en tämligen normalt
utrustad människas liv stort spelrum ända upp till tjugufem-årsåldern.
Det framstår därför enligt RÅs uppfattning som särskilt angeläget att
man inom strafflagstiftningen och på närliggande områden bibehåller de
flexibla och vid jämförelse med andra rättsområden disparata åldersgränser,
som nu tillåter lämpliga åtgärder till bemötande av kriminella
handlingar från yngre lagöverträdare. RÅ ställer sig därför tveksam till
möjligheterna att genom ytterligare utredning finna några hållpunkter för
ett närmande endast av uniformitetsskäl av kriminallagstiftningens
nuvarande åldersgränser till vad som nu gäller eller kan komma att bli
gällande på andra områden.

Rikspolisstyrelsen, som i och för sig instämmer i motionärernas
konstaterande att vår uppfattning angående barns och underårigas
rättigheter och skyldigheter genomgår en ständig förändring, ifrågasätter
dock om ur polisiär synpunkt en generell översyn av dessa åldersgränser
är av behovet påkallad. Härvid har beaktats att man har att göra med
författningar med sinsemellan väsensskilda betingelser för fastställande av
en viss ålder. Vidare fortskrider utvecklingen olika snabbt inom olika
samhällsområden, vilket i sin tur ger oregelbundna impulser till författningsändringar.
Även om det i någon författning kan påvisas att
rättsutvecklingen i förevarande hänseende stått stilla i förhållande till de
samhälleliga förändringarna anser styrelsen dock att en successiv författningsrevision
är att föredraga framför en allmän översyn av åldersgränserna.

Skolöverstyrelsen (SÖ) framhåller att från de synpunkter som SÖ
särskilt har att företräda syns inte behov föreligga av den i motionen
föreslagna översynen.

Kriminalvårdsstyrelsen delar i och för sig den i motionen framförda
meningen att det föreligger ett behov av en översyn av de inom
lagstiftningen tillämpade åldersgränserna för omyndiga personer. Något
omedelbart behov av ändringar av gällande åldersgränser inom det straffoch
processrättsliga området såvitt rör styrelsens verksamhetsområde har
emellertid inte visat sig föreligga. Anledningen härtill torde enligt
styrelsen vara att ifrågavarande bestämmelser är så utformade att de ger
utrymme för en individuell bedömning med hänsyn inte bara till den
unge lagöverträdarens ålder utan även hans mognadsgrad och övriga
omständigheter i det enskilda fallet. Det finns inte heller enligt styrelsens
uppfattning anledning att en eventuell sänkning av myndighetsåldern
skall föranleda ändringar av förekommande åldersgränser på det straffoch
processrättsliga området. Frågan om ytterligare begränsningar i

LU 1973:31

möjligheterna att döma unga lagöverträdare till frihetsstraff bör övervägas
i annat sammanhang, möjligen vid en genomgång av brottsbalkens
påföljdssystem. Sådana ändringar av åldersgränser som skulle medföra
utökade möjligheter att ådöma unga lagöverträdare frihetsstraff eller att
besluta om häktning av dem motsätter sig styrelsen. Vad särskilt gäller
den nedre åldersgränsen för straffbarhet nämner styrelsen att under 1972
intogs i fångvårdsanstalt 31 personer, som vid tiden för domen var under
arton år, varav 16 var dömda till ungdomsfängelse och 15 till fängelse.
Enligt Statistisk Årsbok 1972 dömdes under 1971 559 personer, som vid
tiden för brottsligheten var under arton år, till skyddstillsyn, varav
beträffande 61 personer förordnades om att i skyddstillsynen skulle ingå
anstaltsbehandling.

Arbetarskyddsstyrelsen anför att de åldersgränser — 14, 15, 16 och 18
år — som gäller enligt arbetarskyddslagen är föranledda av tre huvudmotiv,
nämligen att slå vakt om barns och ungdomars rätt och skyldighet till
lagstadgad skolgång utan hinder av förvärvsarbete, att tillgodose behovet
av skydd mot yrkesskador vid vissa riskfyllda arbeten och att tillförsäkra
minderåriga arbetstagare tillräcklig nattvila. Styrelsen upplyser vidare att
den pågående arbetsmiljöutredningen kommer att ta upp hela komplexet
av särbestämmelser för minderåriga i arbetarskyddslagstiftningen till
omprövning. Styrelsen erinrar också om att Sverige genom sitt medlemskap
i Internationella arbetsorganisationen (ILO) i Genéve har förbundit
sig att i sin arbetarskyddslagstiftning ta hänsyn till innehållet i av ILO
utarbetade konventioner och rekommendationer. Vid Internationella
arbetskonferensens 57 :e sammanträde (juni 1972) utarbetades ett första
förslag till konvention och rekommendation om minimiålder för tillträde
till arbete, som i vissa stycken inte överensstämmer med de nuvarande
svenska lagföreskrifterna. I vad mån detta skall påverka den svenska
lagstiftningen är enligt styrelsen för tidigt att nu ta ställning till.

Avslutningsvis vill arbetarskyddsstyrelsen framhålla, att det är angeläget,
att en samordning av olika åldersgränser inte får bli ett självändamål.
Man måste i varje särskilt fall värdera åldersgränserna med utgående från
syftet med bestämmelsen även om härigenom en i och för sig önskvärd
samordning mellan i lagstiftningen för olika områden angivna åldersgränser
för barn och underåriga inte erhålls.

Riksförsäkringsverket hänvisar till att i familjepolitiska kommitténs
slutbetänkande ett särskilt kapitel ägnats åt åldersgränser. Kommitténs
förslag har samlats i treårsprogram för utbyggnad av det ekonomiska
stödet till barnfamiljerna. En del av förslagen kommer att vara
genomförda redan vid årsskiftet 1973/74. Med hänsyn främst till den av
kommittén verkställda genomgången av åldersgränser för barnförmåner
kan riksförsäkringsverket inte finna att det föreligger något behov av en
ny översyn såvitt angår den obligatoriska socialförsäkringens område.

Stockholms domkapitel anför att det enligt 12 § religionsfrihetslagen
är vårdnadshavaren som skall göra anmälan om den som är under 18 år

LU 1973:31

vill vinna inträde i eller utträde ur svenska kyrkan. Enligt domkapitlets
mening kan behörighet för underårig som står under annans vårdnad att
själv avgöra om han vill inträda i eller utträda ur svenska kyrkan
lämpligen anknyta till genomgången konfirmationsundervisning, då vederbörande
erhåller kunskap om vad kristen tro och kyrkotillhörighet
innebär. Domkapitlet vill därför föreslå, att 12 § första meningen i
religionsfrihetslagen erhåller ungefär följande lydelse: ”För den som står
under annans vårdnad och ej fyllt aderton år göres ansökan eller anmälan
som avses i 9, 10 eller 11 § av vårdnadshavare, dock att underårig som
genomgått konfirmationsundervisning själv må göra sådan ansökan eller
anmälan.”

Centrala studiehjälpsnämnden (CSN) anför bl. a. att den ojämförligt
betydelsefullaste åldersgränsen inom studiestödet är 20 år. Denna gräns
avgör nämligen huruvida gymnasialt studerande skall betraktas som
ekonomiskt fristående från sina föräldrar eller inte. CSN hänvisar vidare
till att i den ovannämnda departementspromemorian anförs att CSN skall
få i uppdrag att göra en utredning om 20-årsgränsen. Några sådana
uppdrag har dock ännu inte lämnats till CSN, som avslutningsvis vill
framhålla att det är angeläget att CSN ges det aviserade utredningsuppdraget.

Utskottet

I motionen framhålls att en genomgång av de åldersgränser för
omyndiga, som lagstiftningen tillämpar, ger en mycket förvirrad bild.
Motionärerna menar att åldersgränserna synes sakna inbördes sammanhang
och att de tycks vara satta efter vad som för det aktuella området
vid lagstiftningstillfället ansågs lämpligt. Eftersom vår tids uppfattning
om barns och underårigas rättigheter och skyldigheter ständigt förändras,
föreligger det enligt motionärernas mening ett behov av en översyn av de
åldersgränser för barn och underåriga som tillämpas inom lagstiftningen.
Motionärerna yrkar därför att riksdagen skall hos Kungl. Maj:t begära en
sådan översyn.

Motionen har remissbehandlats. Flertalet remissmyndigheter har i
remissvaren lämnat upplysningar om gällande åldersgränser inom vederbörande
myndighets ansvarsområde. På grundval av bl. a. dessa uppgifter
har inom utskottets kansli upprättats en sammanställning över åldersgränser
inom olika sakområden. Sammanställningen är fogad som bilaga till
detta betänkande. Utskottet vill betona att den självfallet inte utgör
någon fullständig redovisning av gällande åldersgränser inom hela
lagstiftningsområdet.

Även om sammanställningen inte är fullständig ger den dock ett klart
belägg för att det råder en relativt långt driven uppspaltning på olika
åldersgränser. Utskottet kan instämma i motionärernas påstående att
denna i förstone verkar förvirrande. En närmare granskning av de skilda
åldersgränserna och deras tillkomst visar emellertid att de i regel bestämts

1 ** Riksdagen 1973. 8 sami. Nr 31

LU 1973:31

först efter särskilda överväganden. Att det därvid uppstått ett system
med rikt differentierade åldersgränser kan enligt utskottets mening
förklaras av att åldersgränserna inom olika områden har så väsensskilda
syften. I vissa fall skall de vara avgörande för barns och ungdoms rättsliga
handlingsförmåga och rättsliga ansvarighet för sina handlingar, medan de

i andra fall tillkommit för att ge barn och ungdom ekonomisk och social
trygghet. Understundom har barnens fysiska utveckling varit bestämmande
för åldersgränsen och ibland har den fastställts under hänsynstagande
till den ålder då barnen normalt nått en viss psykisk utveckling.

I likhet med Göta hovrätt anser utskottet att det skulle vara förenat
med betydande svårigheter att inom en utredning erhålla fackkunskap på
alla de områden som en allmän översyn av åldersgränserna skulle komma
att omspänna. En sådan utredning synes utskottet inte heller erforderlig.
Flertalet av de bestämmelser som reglerar åldersgränserna har tillkommit
under senare tid och de är föremål för en löpande översyn. Utskottet vill
dock inte utesluta att det inom vissa områden kan finnas fall där gällande
åldersgränser behöver samordnas på ett bättre sätt. Detta motiverar
emellertid i och för sig inte en allmän översyn av samtliga åldersgränser.
Härtill kommer att inom justitiedepartementet upprättats en promemoria
med förslag till sänkning av myndighetsåldern m. m. Som framgår av den
ovan (s. 2) lämnade redogörelsen för promemorian kommer en sänkning
av myndighetsåldern till 18 år att leda till att ett stort antal åldersgränser
behöver justeras. Promemorian är nu föremål för en omfattande
remissbehandling. Remissvaren torde ge underlag för en allsidig belysning
av åldersgränserna.

Mot bakgrund av det anförda finner utskottet att motionen inte bör
föranleda något initiativ från riksdagens sida. Utskottet vill dock
understryka att man i det fortsatta lagstiftningsarbetet bör eftersträva så
enhetliga åldersgränser som det är möjligt. En samordning av åldersgränserna
får dock inte bli ett självändamål utan varje åldersgräns måste
bestämmas så att den verkligen tillgodoser det syfte som den avser att
tjäna.

På grund av det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1973:620.

Stockholm den 13 november 1973

På lagutskottets vägnar
ERIK SVEDBERG

Närvarande: herrar Svedberg (s), Sundelin (s), fröken Anderson i Lerum
(s), herrar Hammarberg (s), Sjöholm (fp)*, fru Lundblad (s), fru Jonäng
(c), herrar Andersson i Södertälje (s), Winberg (m), Israelsson (vpk),
Olsson i Sundsvall (c), fru Swartz (fp), fru Nilsson i Sunne (s) och herr
Söderström (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

LU 1973:31

Bilaga

ÅLDERSGRÄNSER FÖR BARN OCH UNDERÅRIGA

A. Bestämmelser i familjerättslig lagstiftning
I. Giftermålsbalken

a) 1 kap. 4 § 2 st.

b)2 kap. 1 §

c) 2 kap. 2 §

d) 8 kap. 9 §

II. Föräldrabalken

a) 4 kap. 1 §

b) 4 kap. 5 §

c) 6 kap. 1 §

d) 6 kap. 3 §

om barn avlas i trolovning, som brytes och
mannen bär skulden därtill inskränkes skadeståndsskyldigheten
om mannen vid hävdandet var
under 18 år (bestämmelsen upphör att gälla med
utgången avår 1973; se LU 1973:20)

den som är under 18 år må ej ingå äktenskap
utan tillstånd av länsstyrelsen

den som är under 20 år och ej förut varit gift får
ej ingå äktenskap utan föräldrarnas samtycke
(upphör att gälla med utgången av år 1973; se LU
1973:20)

omyndig äger genom äktenskapsförord överlåta
egendom varöver han själv äger råda

den som fyllt 25 år får antaga adoptivbarn; den
som är under 25 år men fyllt 20 år får adoptera
eget eller makes barn eller om synnerliga skäl
eljest föreligger

den som fyllt 12 år får ej adopteras utan eget
samtycke; dock må den som är under 16 år
adopteras utan samtycke om det kan antagas
lända honom till skada att han tillfrågas (jfr 20
kap. 6 §; yttrande från barnavårdsnämnden vid
adoption av den som är under 18 år); den som är
under 20 år får ej adopteras utan föräldrarnas
samtycke

barn i. ä. står under föräldrarnas vårdnad till dess
att det fyllt 20 år eller ingått äktenskap

rätt att hyra bostad för eget bruk inträder vid 18
år

e) 6 kap. 4 §

den som fyllt 18 är får själv sluta arbetsavtal; i
vissa fall redan efter 16 år; föräldrarna äger häva
sådant avtal om det anses erforderligt; om barnet
fyllt 18 år erfordras rättens samtycke till åtgärden

LU 1973:31

f) 6 kap. 12 §

g) 7 kap. 1 §

h) 8 kap. 7 §

i) 9 kap. 1 §
j) 9 kap. 2 §
k) 9 kap. 3 §

1) 9 kap. 3 a §
m) 9 kap. 4 §

n) 9 kap. 5 §

o) 13 kap. 5 §

p) 15 kap. 13 §

q) 15 kap. 15 och
16 §§

r) 20 kap. 6 §

barn u. ä. står under moderns vårdnad till dess
det fyllt 20 år eller ingått äktenskap

föräldrarnas underhållsskyldighet upphör tidigast
då barnet fyllt 16 år

barnavårdsmans uppdrag upphör då barnet fyllt
18 år; i särskilda fall kan uppdraget förlängas tills
barnet fyllt 20 år (upphör att gälla med utgången
avår 1973, se LU 1973:25)

den som är under 20 år är omyndig

den som fyllt 18 år får själv hyra bostad

underårig råder över vad han genom eget arbete
förvärvat efter fyllda 16 år; gäller även avkastning
av egendomen och vad som trätt i dess ställe

den som fyllt 18 år får själv uppta statligt
utbildnings- eller bosättningslån och själv råda
över genom lånet uppburna medel m. m. (ej
studiehjälp)

har genom gåva eller testamente egendom erhållits
på villkor att underårig må råda däröver skall
förmyndaren omhänderta denna egendom, dock
att överförmyndarens samtycke erfordras om den
underårige fyllt 16 år

den som fyllt 16 år och med vederbörligt

tillstånd driver näring får ingå rättshandlingar
som faller inom området för rörelsen (undantag
betr. vissa förfoganden över fast egendom); jfr p)
nedan

om myndlingen fyllt 16 år skall förmyndaren höra
denne i angelägenheter av vikt

den som fyllt 16 år får driva näring med

förmyndarens tillstånd

den som fyllt 16 år skall höras innan beslut fattas
om vissa förfoganden betr. myndlingens fasta
egendom

yttrande från bvn i adoptionsärende om barnet ej
fyllt 18 år

LU 1973:31

s) 20 kap. 11 § underhåll till barn må ej mot den underhållsskyl diges

bestridande bestämmas för tid efter det
barnet fyllt 18 år

t) 20 kap. 28 § den som fyllt 16 år äger själv göra ansökan om

rättens åtgärd med avseende å förmynderskap

u) 20 kap. 29 § den som fyllt 16 år äger själv föra talan mot

överförmyndares eller rättens beslut med avseende
å tillstånd till åtgärd beträffande den omyndiges
egendom i vissa fall

v) 21 kap. 4§ verkställighet av dom eller beslut om vårdnad

m. m. får ej ske mot barnets vilja om det fyllt 15
år

III. Ärvdabalken

a) 9 kap. 1 § testamente må göras av underårig som efter

fyllda 16 år vill förordna om egendom varöver
han själv äger råda

b) 10 kap. 4 § testamentsvittne skall ha fyllt 15 år

c) 15 kap. 1 § lagrummets bestämmelser om förverkande av rätt

att taga arv eller testamente gäller ej om gärningsmannen
var under 15 år

B. Bestämmelser på det straffrättsliga området
I. Brottsbalken

1. Sedlighetsbrott och brott mot familj

a) 6 kap. 3 § den som har könsligt umgänge med barn under

15 år dömes för otukt med barn

b) 6 kap. 4 § 1 st. den som har könsligt umgänge med annan av

motsatt kön som är under 18 år och som
står under hans tillsyn vid skola, anstalt eller
annan inrättning eller som eljest står under hans
övervakning eller om gärningen sker under utnyttjande
av den unges beroende ställning dömes
för otukt med ungdom

c) 6 kap. 4 § 2 st. den som har könsligt umgänge med annan av

samma kön som ej fyllt 18 år eller också, när
det är fråga om beroendeförhållande (=6:4 1 st.),
ej fyllt 20 år dömes för otukt med ungdom

LU 1973:31

d) 6 kap. 6 §

e) 6 kap. 7 §

f) 6 kap. 8 §

g) 7 kap. 4 §

2. Påföljder m. m.

a) 26 kap. 4 §

b) 28 kap. 1 § 2 st.

c) 28 kap. 3 §

d) 29 kap. 1 § 1 st.

e) 29 kap. 1 § 2 st.

f) 33 kap. 1 §

g) 33 kap. 4 §

h) 36 kap. 8 8

den som berör barn under 15 år på sedlighetssårande
sätt dömes för otuktigt beteende

den som vanemässigt eller för att bereda sig
vinning förleder den som är under 20 år till
otuktigt levnadssätt dömes för koppleri

den som genom att utlova eller ge ersättning
skaffar eller försöker skaffa sig tillfällig könsförbindelse
med någon som är under 18 år dömes
för förförelse av ungdom

den som skiljer obehörigen barn under 15 år från
den som har vårdnaden dömes för egenmäktighet
med barn

den som är under 18 år får dömas till fängelse
endast om synnerliga skäl är därtill; den som fyllt
18 år men ej 21 år må dömas till fängelse endast
när detta är lämpligare än annan påföljd

den som är under 18 år får ej ådömas skyddstillsyn
med mindre denna påföljd är lämpligare än
vård enligt barnavårdslagen

ej anstaltsbehandling före 18 år-, ej verkställighet
utan hinder av laga kraft om den dömde fyllt 23
år

den som fyllt 18 år men ej 21 år kan dömas till
ungdomsfängelse

den som ej fyllt 18 år eller som fyllt 21 är men ej

23 år får dömas till ungdomsfängelse om sådan
påföljd är uppenbart lämpligare än annan påföljd

straffmyndighetsåldern 15 år

möjlighet till straffnedsättning för brott som
begåtts före fyllda 18 år

om brott begåtts av någon som ej fyllt 15 år
förordnas om förverkande av egendom eller om
annan särskild rättsverkan endast om det med
hänsyn till omständigheterna kan anses skäligt

LU 1973:31

II. Lagen (1964:541) om behandling i fängvårdsanstalt

a) 68 § 4) inneslutning i enrum kan beträffande den som ej

fyllt 21 år ske under högst sju dagar

b) 71 § den som före fyllda 21 år varit oavbrutet

innesluten i enrum under sju dagar får ej ånyo
inneslutas förrän efter ett uppehåll av minst sju
dagar

III. Rättegångsbalken (RB)

a) 5 kap. 2 § den som är eller får antas vara under 20 år kan

vägras tillträde till offentlig domstolsförhandling
(motsvarande gäller enligt 16 § förvaltningsprocesslagen) b)

20 kap. 14 § om brottet rör den omyndiges person äger han

själv angiva brottet eller tala därå om han fyllt 18
år

IV. Förundersökningskungörelsen (1947:948)

15 och 16 §§ bestämmelser om förhör med barn under 15 år

samt barn som fyllt 15 men ej 20 är

V. Lagen (1964:542) om personundersökning i brottmål

7 § 2 st. läkarintyg (§ 7-intyg) inhämtas innan den som är

under IS år dömes till ungdomsfängelse

VI. Lagen (1964:167) om särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare a)

1 § möjlighet till åtalseftergift för den som vid

brottet ej fyllt 18 år

b) 7 § den som är under 18 år får ej häktas om inte

synnerliga skäl härför föreligger

c) 8 § 1 st. brottmål mot den som är under 21 år skall, om

det ej endast är bötesmål, utsättas till handläggning
i sådan ordning att målet inte tilldrar sig
uppmärksamhet

d) 8 § 2 st. förhandling inom stängda dörrar kan i vissa fall

ske i mål mot den som ej fyllt 21 år

e) 9 § 1 st. den som är under 20 år får inte dömas till

fängelse, skyddstillsyn eller ungdomsfängelse
utan att vårdnadshavaren har hörts, om så lämpligen
kan ske

LU 1973:31

f) 9 § 2 st. i under e) nämnda fall skall även personunder sökaren

höras, när det finns skäl till detta

g) 10 § i mål (ej bötesmål) mot den som ej fyllt 21 år

skall för tjänstgöring i nämnden anlitas nämndeman
med insikt och erfarenhet beträffande vård
och fostran av ungdom

h) 11 § offentlig försvarare skall förordnas för den som ej

fyllt 21 år om det inte är uppenbart obehövligt

i) 12 § 1 st. mål mot den som är under 21 år skall alltid

behandlas skyndsamt

j) 12 § 2 st. om den som är under 18 år åtalats för brott av

viss svårighetsgrad skall, med visst undantag, de
tidsfrister som gäller beträffande häktad iakttagas

k) 13 § bevistalan; prövning hos domstol huruvida den

som är under 15 år begått brottslig gärning

VII. Ordningsbotskungörelsen (1968:199)

4 § 18 år är minimiålder för utfärdande av ordnings föreläggande

för fylleri

VIII. Lagen (1964:168) om verkställighet av bötesstraff

12 § 1 st. åklagare skall i vissa fall göra anmälan till

barnavårdsnämnd innan han väcker talan om
förvandling av böter som har ådömts någon som
är under 20 år för fylleri och liknande brott

IX. Lagen (1964:450) om åtgärder vid samhällsfarlig asocialitet

1 § den som fyllt 20 år kan under vissa angivna

förutsättningar intas i arbetsanstalt

C. Bestämmelser i barnavårdslagstiftning

I. Barnavårdslagen (1960:97)

a) 15 § skall barn under 15 år kallas till barnavårdsnämn den

bör kallelse delges föräldrarna eller annan
vårdnadshavare

b) 20 §

är den som ärendet rör under 18 år, bör
föräldrarna vara närvarande, när barn hörs av
barnavårdsnämnden

LU 1973:31

c) 24 § har barnavårdsnämnden beslutat att någon skall

omhändertas skall beslutet delges vederbörande
om han fyllt 15 år

d) 25 § a ingripande av barnavårdsnämnden, beträffande

den som ej fyllt 18 år, på grund av föräldrars eller

annan fostrares olämplighet

e) 25 § b ingripande av barnavårdsnämnden beträffande

den som bl. a. begått brottslig gärning; får dock

ej ske mot person över 18 år, om inte hans
livsföring motiverar det

f) 27 § föreskrift upphör att gälla senast då den under årige

fyller 20 år

g) 28 § övervakning upphör senast då den underårige

fyller 20 år

h) 31 § ingripande av barnavårdsnämnden mot den som

ej fyllt 18 år bl. a. om föräldrarna avlidit eller

övergivit honom; mot den som fyllt 15 år dock

endast efter eget samtycke med visst undantag

i) 32 § beslut om omhändertagande förfaller om det

inte börjar verkställas innan den underårige fyllt
20 år

j) 42 § 1 st. samhällsvård enligt 31 § skall förklaras avslutad

om den som fyllt 15 år begär det (visst undantag)

k) 42 § 2 st. samhällsvården upphör efter fyllda 18 år (vissa

undantag)

1) 46 § fosterbarn enligt BvL = barn under 16 år

m) 55 § barnavårdsanstalt = anstalt för barn under 18 år

n) 67 § elev i ungdomsvårdsskola skall skrivas ut från

skolan senast när han fyller 20 år eller, om han
omhändertagits för samhällsvård efter fyllda 17
år, senast tre år efter omhändertagandet

D. Bestämmelser i lagstiftning angående sociala förmåner

I. Lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag

2 § barnbidrag utgår till och med det kvartal, var under

barnet fyller 16 år

LU 1973:31

II. Lagen (1964:143) om bidragsförskott

3 § bidragsförskott utgår till och med den månad

varunder barnet fyllt 18 år

III. Lagen (1962:381) om allmän försäkring

a) 1 kap. 4 § inskriven hos allmän försäkringskassa fr. o. m.16

år

b) 2 kap. 3 § ersättning för utgifter för tandvård skall ej utgå

för den som är under 20 år; om avgiftsfri
tandvård åt sådan försäkrad stadgas i folktandvårdslagen
(träder i kraft 1 januari 1974)

c) 3 kap. 9 § barntillägg till sjukpenning utges för barn under

16 år (lägre barntillägg för barn under 10 år)

d) 3 kap. 18 § när moderskapspenning (fr. o. m. 1 januari 1974

föräldrapenning) tillkommer kvinna, som är
under 20 år, kan försäkringskassan i vissa fall
besluta att beloppet skall betalas ut till annan än
kvinnan själv

e) 7 kap. 1 § folkpension i form av förtidspension tillkommer

försäkrad som fyllt 16 år

f) 8 kap. 1 § rätt till änkepension från folkpensioneringen

tillkommer änka med barn under 16 år

g) 8 kap. 5 § barnpension utgår till barn under 16 år

h) 9 kap. 1 § barntillägg till folkpension utgår till barn under

16 år

i) 9 kap. 3 § invaliditetsersättning utgår för tid före den

månad då barnet fyller 16 år

j) 11 kap. 1 § nedre åldersgräns för beräkning av pensions grundande

inkomst inom tilläggspensioneringen
är 16 år

k) 14 kap. 4 § barnpension från tilläggspensioneringen utgår till

barn som ej fyllt 19 år

1) 21 kap. 1 § 2 st. den som är inskriven i försäkringskassa (fyllt 16
år) och studerande kan ansluta sig till frivillig
sjukpenningförsäkring

LU 1973:31

IV. Kungörelsen (1962:520) ang. sättet och tiden för utbetalning av
pension enl. lagen om allmän försäkring m. m.

allm. försäkringskassa kan i vissa fall förordna att
pension till den som är under 20 år skall

utbetalas direkt till denne

V. Lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring

a) 9 § bl. a. regler om beräkning av försäkrades årliga

arbetsförtjänst om han ej fyllt 25, 21 resp. 18 år,
då skadan inträffade

b) 21 § livränta utgår till avliden försäkringstagares barn

till dess barnet fyller 19 år eller i vissa fall till
dess barnet fyller 21 år

VI. Militärersättningsförordningen (1950:261)

7 § 3 mom. motsvarande bestämmelse som 21 § lagen om

yrkesskadeförsäkring

VII. Lagen (1956:2) om socialhjälp

a) 12 § minderårig = ej fyllt 16 år har rätt till socialhjälp

i vissa fall

b) 33 och 34 §§ huruvida socialhjälp utgått till någon innan eller

efter det att han fyllt 16 år i vissa fall avgörande

för kommunens rätt till ersättning för lämnad
socialhjälp

c) 36 § fader eller moder ersättningsskyldig för social hjälp

som lämnats enligt 12 §

VIII. Familjebidragsförordningen (1946:99)

3och6§§ familjepenning till värnpliktig utgår för barn

under 16 är

IX. Kungörelsen (1968:425) om statliga bostadstillägg till barnfamiljer

bostadstillägg utgår till familj med barn under 17
är som helt eller delvis försörjes inom familjen

X. Folktandvårdslagen (1973:457)

2 § landstingskommun svarar för avgiftsfri tandvård

för barn och ungdom t. o. m. det år de fyller 19
år

LU 1973:31

XI. Lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare

3 § 3 st. den som fyllt 16 år får ej ersättning enligt lagen

om han inte visar att han genom myndighets
ingripande gått miste om arbetsinkomst

E. Bestämmelser i skattelagstiftning

I. Kommunalskattelagen (1928:370)

a) 20 § avdrag må ej ske för arbete som utförts av

hemmavarande barn under 16 år eller barn som
fyllt 16 men ej 18 år och som ej anses tillhöra
arbetspersonalen

b) 22 § 1 mom. 4 st. hemmavarande barn som fyllt 16 år och deltagit i

arbete på fastigheten (jordbruk) anses tillhöra
arbetspersonalen

c) 46 § 1 mom. 4) avdrag medges för underhåll av icke hemmava rande

barn under 18 år

d) 46 § 2 mom. avdrag för kapitalförsäkringspremier m. m. med sista

st. ges med 500 kr. för ogift med hemmavarande

barn under 18 år

e) 46 § 3 mom. hemmavarande barn under 16 år förutsättning

för förvärvsavdrag

II. Förordningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt

a) 8 § om hemmavarande barn under 20 år ej taxeras

för inkomst, skall föräldrarna taxeras för barnets
förmögenhet

b) 12 § 1 mom. om barn under 20 är taxeras för inkomst,

uträknas förmögenhetsskatten på grundval av
föräldrars och barns totala förmögenhet

III. Uppbördsförordningen (1953:272)

2 § 4 mom. ensamstående med hemmavarande barn under 18

år har rätt till skattereduktion

IV. Förordningen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

a) 28 § 2 st. har barn eller avkomling till avlidet barn vid

skattskyldighetens inträde inte fyllt 20 år räknas

grundavdraget (15 000 kr.) upp ytterligare 3 000
kr. för varje helt år eller del därav, som då
återstod till dess barnet fyller 20 är

LU 1973:31

b) 28 § 3 st. fosterbarn = den som före fyllda 16 år stadig varande

vistats i den avlidnes hem och erhållit
vård och fostran

F. Bestämmelser i trafiklagstiftning

I. Körkortskungörelsen (1972:592)

a) 8 § körkort för mc gäller för tung mc, när innehava ren

fyllt 18 år

b) 9 § moped får föras av den som fyllt 15 år

c) 31 § körkort får utfärdas för:

lätt mc om sökanden fyllt 16 år,

tung mc, personbil, lätt lastbil om sökanden fyllt

18 år,

tung lastbil om sökanden fyllt 19 år,
buss om sökanden fyllt 20 år

d) 73 § trafikkort får utfärdas om sökanden fyllt 19 år

e) 89 § traktorkort får utfärdas endast för den som fyllt

16 år eller, om särskilda skäl föreligger, för den
som fyllt 15 år

f) 109 § åldersgränser för övningskörning av:

lätt mc i6 år,

personbil, lätt lastbil 17 år 9 mån.,
tung mc, tung lastbil 18 år,
buss 19 år

g) 110 § övningskörning skall ske under uppsikt av person

som fyllt 21 år

G. Bestämmelser om barns användning till arbete

I. Arbetarskyddslagen (1949:1)

a) 4 kap. 22 § minderårig enligt AL = den som ej fyllt 18 år

b) 4 kap. 23 § den som är under 14 år får endast under särskilda

förutsättningar användas till arbete (lätt arbete)

c) 4 kap. 24 § begränsningar att använda den som icke fyllt 15

år till vissa arbeten

d)4 kap. 25 §

den som ej fyllt 18 år får ej användas till vissa
tyngre arbeten; efter särskilt tillstånd den som
fyllt 16 år

LU 1973:31

e) 4 kap. 33 § bestämmelser om hur minderårigs arbetstid skall

förläggas

II. Lagen (1926:72) angående meddelande av förbud för barn att idka

viss försäljning

1 § förbud må ej meddelas beträffande barn över 16

år

III. Lagen (1970:943) om arbetstid m. m. i husligt arbete

10 § särskilda bestämmelser om arbetstid förden som

ej fyllt 18 år

H. Bestämmelser på utbildningsområdet

I. Skollagen (1962:319)

30 § skolplikt inträder det kalenderår då barnet fyller

7 år och upphör med utgången av vårterminen
det år då barnet fyller 16 år (i vissa fall 17 år)

32 § barn må i vissa fall tillåtas bölja skolgång det år

då barnet fyller 6 år

51 § central statsmyndighet får inspektera och i vissa

fall förbjuda verksamhet vid skola, som närmast
hör till dess arbetsområde och som mottar elever
under 20 år men inte enligt skollagen eller
särskilda föreskrifter står under statlig myndighets
inseende eller inspektion

II. Skolstadgan (1971:235)

6 kap. 1 § förälder skall i princip anmäla barn för inskriv ning

i grundskolan under vårterminen det kalenderår
när barnet fyller 7 år

6 kap. 3 § önskar föräldrarna att barnet skall börja skol gången,

när det fyller 6 år, skall barnet samma år
anmälas vid inskrivningsförrättningen

8 kap. 6 och 45 §§ bestämmelser om att samråd i olika frågor, som

9 kap. 43, 48, 52, rör elever under 20 år, skall ske med elevens

53, 56, 57 och föräldrar samt att dessa skall beredas tillfälle att

59 §§ yttra sig i olika sammanhang (liknande stadgan den

finns i folkhögskolestadgan och kk om
kommunal och statlig vuxenutbildning)

LU 1973:31

III. Studiestödslagen (1973:349)

2 kap. 1 § studerande vid grundskolan har rätt till förlängt

barnbidrag från och med kvartalet efter det
under vilket han fyllt 16 år

3 kap. 1 § studiehjälp utgår till studerande på gymnasial

nivå som fyller högst 19 år under det kalenderår
då läsåret böljar

3 kap. 3 § studiehjälp utgår fr. o. m. kvartalet efter det

under vilket den studerande fyllt 16 dr; inkomstprövat
tillägg utgår fr. o. m. kvartalet efter det
under vilket den studerande fyllt 17 år

3 kap. 19 § föräldrar anses i lagen vara bl. a. far och mor som

har vårdnaden eller, i fråga orji studerande som
har fyllt 20 år, senast haft vårdnaden

4 kap. 2 § studiemedel vid vissa läroanstalter och utbild ningslinjer

utgår endast till studerande som fyller
lägst 20 år under det kalenderår då läsåret börjar

4 kap. 14 § har studerande vårdnaden om barn som ej fyllt

16 år har han rätt till barntillägg

5 kap. 3 § återbetalning av studiemedel sker genom årlig

avgift beräknad på bl. a. avgiftsunderlag. Har den
återbetalningsskyldige vid årets ingång vårdnaden
om barn, som är under 10 år, minskas avgiftsunderlaget -

IV. Studiestödskungörelsen (197 3:418)

3 kap. 12 § bestämmelse om vad som enligt kungörelsen

anses med förälder; motsvarar 3 kap. 19 §
studiestödslagen

4 kap. 18 § är den studerande under 18 år skall förmyndaren

teckna samtycke på ansökan om studiemedel

4 kap. 29 § vid sådana ändrade förhållanden, som kan på verka

studiemedelsbeloppets storlek, skall, om
den studerande är under 18 år, hans förmyndare
anmäla dessa till studiehjälpsnämnden

LU 1973:31

V. Lagen (1967:490) angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda 24

§ särskolplikten består så länge eleven behöver

undervisning, dock längst t. o. m. vårterminen
det år då han fyller 21 år; om synnerliga skäl
föreligger kan den förlängas med två år

VI. Arbetsmarknadskungörelsen (1966:368)

16 § för rätt till utbildningsbidrag enligt kungörelsen

krävs bl. a. att sökanden skall ha fyllt 20 år

I. Exempel på åldersgränser i övrig lagstiftning

I. Lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap

2 § ingår svensk man äktenskap med utländsk kvinna

blir före äktenskapet fött barn till makarna
svensk medborgare om det är ogift och ej fyllt 18
år

3 § utlänning, som oavbrutet haft sitt hemvist i

Sverige från det att han fyllt 16 år och dessutom
tidigare haft hemvist här under sammanlagt minst

5 år, förvärvar svenskt medborgarskap genom att
sedan han fyllt 21 år men innan han fyllt 23 år
hos länsstyrelsen i det län där han är kyrkobokförd
skriftligen anmäla att han önskar bli svensk
medborgare. I vissa fall kan anmälan ske redan
vid 18 år

4 § har den som vid födelsen blivit svensk medbor gare

och oavbrutet haft sitt hemvist i Sverige
intill 18 års ålder förlorat sitt svenska medborgarskap,
kan han under vissa förutsättningar återvinna
detta

5 § förvärvar utländsk man svenskt medborgarskap

genom increscens eller återvinning, förvärvar även
hans ogifta barn i äktenskapet som har hemvist
här i riket och ej fyllt 18 är svenskt medborgarskap 6

§ utlänning som fyllt 18 år kan om han uppfyller

vissa andra villkor erhålla svenskt medborgarskap
genom naturalisation

LU 1973:31

7 § ogift barn under 18 år förlorar sitt svenska

medborgarskap om det blir utländsk medborgare
på grund av åtgärder från föräldrarnas sida

8 § svensk medborgare, som är född utom riket och

aldrig haft hemvist i Sverige och ej heller uppehållit
sig i riket under förhållanden som tyder på
samhörighet med Sverige, förlorar sitt svenska
medborgarskap när han fyller 22 år

13 § den som fyllt 18 år har rätt att utan hinder av att

han står under annans vårdnad själv göra ansökan
eller anmälan enligt denna lag

II. Namnlagen (1963:521)

1,3—5, 12, 13 och i lagen har dragits en skiljelinje mellan barn som
42 §§ ej fyllt 18 år och sådana som uppnått denna ålder

och därmed enligt 42 § är att betrakta såsom i
namnhänseende fullmyndiga (får själva göra ansökan
eller anmälan)

30 § vid ansökan om förvärv av släktnamn skall

personbevis innehålla uppgift om sökandens barn
under 18 år som står under hans vårdnad och har
hans släktnamn

38 § rätten skall i namnärende höra barnet om det

fyllt 12 år

III. Religionsfrihetslagen (1951:680)

a) 5 § ej må någon upptas i kloster förrän han fyllt 20

år

b) 8 § barn u.ä. som före fyllda 12 år erhåller äkten skaplig

börd och tidigare ej inträtt i svenska
kyrkan inträder genom giftermålet i kyrkan, om
en av föräldrarna tillhör denna (föräldrarna kan
dock anmäla att barnet ej skall inträda)

c) 12 § ansökan om inträde och anmälan om utträde för

den som ej fyllt 18 år göres av vårdnadshavaren;

barn som fyllt 15 år skall dock själv ha samtyckt

IV. Lagen (1938:318) om avbrytande av havandeskap

1 och 3 §§ abort på grund av att kvinnan vid hävdandet ej

fyllt 15 år får som huvudregel ej ske utan

vårdnadshavarens samtycke; förutsätter dock
även kvinnans egen begäran

LU 1973:31

V. Lagen (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall

a) 1 § den som fyllt 18 år kan själv ansöka om

fastställelse av könstillhörighet; i annat fall ansöker
vårdnadshavaren

b) 2 § avser ansökan om fastställelse barn som fyllt 12

år krävs barnets samtycke

VI. Allmänna ordningsstadgan (1956:617)

a) 6 § 2 st. förbud för den som ej fyllt 16 år att inom

stadsplanelagt område begagna luftbössor o. dyl.

b) 21 § barn under 15 år får ej medverka vid vissa

offentliga föreställningar

c) 28 § 2 st. föräldrarna ansvariga för gärning som begåtts av

barn under 15 år i strid mot 6 §

VII. Vapenförordningen (1949:340)

6 och 9 §§ förbud mot utlåning av vapen till den som ej fyllt

18 år

VIII. Förordningen (1959:312) om förbud mot innehav av vissa stiletter
m. m.

a) 2 § springstilett och springkniv får ej innehas av den

som ej fyllt 21 år

b) 3 § föräldrarna ansvariga för om barn som ej fyllt 15

år innehar dylika stickvapen

IX. Kungörelsen (1968:71) angående tillämpningen av förordningen
(1968:70) med vissa bestämmelser om injektionssprutor och kanyler

2 § spruta eller kanyl får ej säljas till den som är

under 21 år, om denne inte styrker att varan
behövs för medicinskt ändamål

X. Rusdrycksförsäljningsförordningen (1954:521)

a) 18 § rusdrycker får ej utminuteras till den som ej fyllt

20 år

b) 19 § rusdrycker får ej köpas genom ombud som kan

antas vara under 20 år

c) 20 §

förbud mot att tillhandagå den som kan antas
vara under 20 år med anskaffande av rusdrycker

LU 1973:31

d) 50 § förbud mot utskänkning till den som ej fyllt 18

år

XI. Ölförsäljningsförordningen (1961:159)

22 § förbud mot utskänkning eller utminutering till

den som ej fyllt 18 år

XII. Kungörelsen (1966:400) om rätt för resande m. fl. att införa varor
tull- och avgiftsfritt

5, 6 och 9 §§ tobak får införas av den som fyllt 15 år och

alkoholhaltiga drycker av den som fyllt 20 år

XIII. Kungörelsen (1963:480) om rätt till införsel av rusdrycker i
gåvoförsändelser

1 § rusdrycker får införas mot erläggande av tull, där

inte omständigheterna föranleder till antagande
att mottagaren ej fyllt 20 år

XIV. Kungörelsen (1962:376) med vissa bestämmelser rörande försäljning
av obeskattade varor på tullflygplats

4 § försäljning får inte ske av tobaksvaror till den

som kan antas ej ha fyllt 15 år och av rusdrycker
till den som kan antas ej ha fyllt 20 år

XV. Kungörelsen (1960:625) om försäljning av thinner

1 § thinner får ej säljas till den som är under 18 år

XVI. Förordningen (1959:348) med särskilda bestämmelser om biografföreställningar
m. m.

3 § 2 mom. och 11 och 15 år gränser för ”barntillåten” film

4 § 1 mom.

XVII. Passkungörelsen (1940:471)

3 § pass giltigt endast fem år för den som ej fyllt 18

är

XVIII. Lagen (1927:77) om försäkringsavtal

19 § försäkringsgivaren ansvarig även om försäkrings fallet

framkallats uppsåtligen eller av grov vårdslöshet
av någon som ej fyllt 15 år

LU 1973:31

XIX. Skadeståndslagen (1972:207)

2 kap. 2 § möjlighet till jämkning då skada vållats av den

som ej fyllt 18 år

XX. Bestämmelser om vittnen

1) Rättegångsbalken

a) 36 kap. 4 § beroende av rättens prövning huruvida den som

är under 15 år skall vittna

b) 36 kap. 13 § den som är under 15 år får ej avlägga ed

2) Lagen (1946:805) med särskilda bestämmelser om vittne vid vissa
rättshandlingar

den som är under 15 år godkännes ej som vittne

XXI. Lagen (1958:642) angående blodundersökning m. m. i mål om
äktenskaplig börd eller vid utredning av faderskapet till barn utom
äktenskap

2 § föreläggande om blodundersökning ges vårdnads havaren

såvitt angår barn som ej fyllt 18 år

XXII. Rennäringslagen (1971:437)

14 § dödsboet efter renskötande medlem i sameby får

fortsätta renskötseln under tre år från dödsfallet;
är renskötselberättigad dödsbodelägare under 20
år räknas tiden från det han fyller 20 år

XXIII. Statstjänstemannastadgan (1965:601)

5 § ordinarie tjänst får innehas av den som har fyllt

20 år; extra ordinarie tjänst endast av den som

har fyllt 19 år

XXIV. Stadgan (1965:602) om vissa tjänstemän hos kommuner m. fl.

4 § = 5 § i statstjänstemannastadgan

XXV. Sjöbefälskungörelsen (1960:487)

7 § 1 st.

för behörighet att vara befälhavare på handelsfartyg
och fiskefartyg krävs bl. a. att ha uppnått 20
års ålder

LU 1973:31

XXVI. Börsordningen (1969:546) för Stockholms fondbörs

15 § för godkännande som börsombud krävs i princip

minst 25 års ålder, men ålderskravet får nedsättas
till 20 år om särskilda skäl föreligger

XXVII. Reglementet (1962:698) angående statens grupplivförsäkring

rätten till ersättning beroende bl. a. av om
arbetstagaren vid dödsfallet uppnått 20 års ålder
och om han efterlämnar barn under denna ålder

XXVIII. Värnpliktslagen (1941:967)

1 § svensk man är värnpliktig fr. o. m. det kalenderår

under vilket han fyller 18 år; inskrivning kan ske
tidigare men ej före det år han fyller 16 år

XXIX. Lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring

(träder i kraft 1 januari 1974)

8 § vid bestämmande av ramtid enligt 6 § inräknas

inte tid då försäkrad varit förhindrad att arbeta
på grund av vård av eget barn eller adoptivbarn
som ej fyllt 2 år

50 § från rätt att bli medlem av erkänd arbetslöshets kassa

skall und antas den som inte fyllt 15 år

XXX. Lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd

(träder i kraft 1 januari 1974)

4 § kontant arbetsmarknadsstöd vid arbetslöshet till kommer

den som har fyllt 16 år

8 § = 8 § i lagen om arbetslöshetsförsäkring

10 § vid tillämpningen av 6—9 §§ angående arbetsvill kor

m. m. tas ej hänsyn till tid innan sökanden
uppnått 15 års ålder

XXXI. Kungörelsen (1967:453) om statligt stöd till jordbrukets rationalisering
m. m.

10 § garanti för förvärvslån eller driftslån lämnas bara

den som fyllt 20 år (= 8 § kungörelsen
(1968:377) om statligt stöd till trädgårdsnäringens
rationalisering och 7 § kungörelsen
(1971:420) om rationaliseringsstöd till vissa jordbruk) -

LU 1973:31

XXXII. Utlänningskungörelsen (1969:136)

32 § ogift utländskt barn under 20 år får uppehålla sig

i landet utan uppehållstillstånd, såvida en av
vårdnadshavarna är svensk medborgare och bosatt
här i landet eller har uppehållstillstånd eller
bosättningstillstånd

42 § motsvarar regeln i 32 §, såvitt avser arbetstill stånd 55

§ bosättningstillstånd får meddelas även utlänning

som ej fyllt 20 år

59 § anmälnings- och underrättelseskyldighet förelig ger

i fråga om utlänning som fyllt 16 år

61 § den som upplåter bostad i hotell och pensionat åt

utlänning som ej fyllt 16 år behöver ej göra
föreskriven anmälan till polismyndighet

62 § den som i sin tjänst anställer utlänning som fyllt

16 år skall skriftligen anmäla till polismyndighet
när utlänningen tillträder och avslutar anställningen -

GOTAB 73 5379 S Stockholm 1973