Lagutskottets betänkande i anledning av motion om lagstiftning angående ideella föreningar (Betänkande 1971:LU14 Lagutskottet)

Lagutskottets betänkande nr 14 år 1971

LU 1971:14

Nr 14

Lagutskottets betänkande i anledning av motion om lagstiftning
angående ideella föreningar.

I motionen nr 1971: 123 av herr Clarkson m. fl. (m) hemställs att riksdagen
hos Kungl. Majit anhåller om utredning och förslag beträffande
lagstiftning om ideella föreningar.

Utskottet har inhämtat utlåtanden över motionen från hovrätten
över Skåne och Blekinge samt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.
På begäran av utskottet har yttranden därjämte avgivits av Landsorganisationen
i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen, Motororganisationemas
samarbetsdelegation, Nykterhetsrörelsens landsförbund, Svenska
röda korset, Sveriges frikyrkoråd, Husmodersförbundet Hem och Samhälle
och Sveriges riksidrottsförbund.

Gällande rätt

Man skiljer från juridisk synpunkt mellan ekonomiska föreningar
och ideella föreningar. Endast de ekonomiska föreningarna är reglerade
i lag. För att en förening skall kunna vinna registrering som ekonomisk
förening fordras enligt 1 § lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar
att föreningen har till ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska
intressen genom sådan ekonomisk verksamhet, i vilken medlemmarna
deltar som avnämare eller leverantörer eller genom begagnande
av föreningens tjänster eller på annat dylikt sätt. Det krävs alltså
dels att föreningen bedriver ekonomisk verksamhet, dels att verksamheten
skall åsyfta att främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Saknas
endera av dessa förutsättningar, har man i stället att göra med en
ideell förening.

De ideella föreningarna kan indelas i två huvudgrupper dels sådana
föreningar som har annat ändamål än att befrämja sina medlemmars
ekonomiska intressen, t. ex. föreningar för religionsutövning, politisk
verksamhet, vetenskaplig forskning, välgörenhet, sällskapsliv, idrott
och skytte, försvarsföreningar, kamratföreningar, djurskyddsföreningar
osv., dels föreningar som syftar till att befrämja sina medlemmars ekonomiska
intressen på annat sätt än genom ekonomisk verksamhet i
lagens mening t. ex. arbetsgivareföreningar, fackföreningar, branschsammanslutningar
osv.

Riksdagen 1971. 8 sami. Nr 14

LU 1971:14

I rättspraxis har sedan länge ansetts att en ideell förening äger rättskapacitet
då den antagit stadgar sorn inte är alltför bristfälliga och valt
styrelse. Förbindelser som ingås för en sådan förening binder endast
föreningen, inte de enskilda medlemmarna. Om föreningen inte uppfyller
nämnda förutsättningar - vanligt bland föreningar av enklare slag,
såsom läsecirklar och svagt organiserade sällskapsföreningar - blir avtal
som ingås för föreningens räkning bindande endast för dem som ingått
detta avtal. Enligt praxis anses vidare följande principer gälla.
Styrelsen äger rätt att företräda föreningen om ej stadgarna säger
något annat. Stadgarna avgör föreningens organisation och inre rättsförhållande.
Föreningar utan ekonomiskt syfte eller betydelse för sina
medlemmar anses i allmänhet ha rätt att vägra mottaga nya medlemmar
liksom att utesluta medlemmar. Styrelsen handhar löpande ärenden
och andra ärenden som stadgan eller föreningsstämman anförtror
denna. I övrigt är föreningsstämman beslutande genom i regel enkel
majoritet, om stadgan ej föreskriver annat. Särskilt ingripande beslut
t. ex. ändring av föreningens ändamål torde kräva samtycke från alla
föreningsmedlemmar. Beslut som strider mot föreningens ändamål eller
som otillbörligt gynnar vissa medlemmar på andras bekostnad är ogiltiga,
såframt icke alla medlemmar, eller i sistnämnda fallet de vilkas rätt
eftersätts, ger sitt samtycke.

I vissa avseenden har emellertid rått osäkerhet beträffande de ideella
föreningarnas rättsliga ställning, vilket föranlett att frågan om en legal
reglering av dem varit föremål för utredningar och riksdagsbehandling
vid flera tillfällen.

Tidigare lagförslag m. m.

Redan 1903 framlades av 1901 års föreningskommitté ett betänkande
med lagförslag rörande ideella föreningar. Efter överarbetningar förelädes
förslaget 1910 och 1911 års riksdagar (prop. 1910:83 s. 108,
LU 1910:50 samt prop. 1911:35 s. 64, LU 1911:46). Förslaget förföll
bägge gångerna på grund av kamrarnas skiljaktiga beslut i frågan.

1919 avlämnade hovrättsrådet O. H. Arsell såsom särskild utredningsman
ett nytt betänkande med förslag till lag om ideella föreningar.
Betänkandet föranledde emellertid inte någon åtgärd från Kungl. Maj:ts
sida.

På 1930-talet aktualiserades frågan ånyo i samband med diskussionerna
om och lagstiftningsförsöken rörande arbetsmarknadspartemas
rättsliga ställning. Sedan riksdagen 1936 anhållit att Kungl. Maj:t måtte
verkställa utredning av frågan om föreningsväsendets normering genom
lagstiftning tillsattes en utredningsman med uppdrag att verkställa
en teknisk avvägning av vad som lämpligen borde inbegripas under lagstiftningen.
Arbetet resulterade i en promemoria (justitiedepartementets

LU 1971:14

promemorior 1938: 1). Vid promemorian fanns fogat ett utkast till lag
om ideella föreningar. Avsikten var att fortsatt utredningsarbete skulle
ske under medverkan av sakkunniga. Sådant arbete kom emellertid aldrig
till stånd.

I betänkandet (SOU 1949: 17) som låg till grund för lagen om ekonomiska
föreningar upptogs vissa bestämmelser om ideella föreningar.
Dessa bestämmelser blev emellertid inte genomförda (prop. 1951:34
s. 70 f).

Senast har firmautredningen i betänkande (SOU 1967: 35) föreslagit
en lag om skydd för ideell förenings och stiftelses namn. Förslaget är
under övervägande i Kungl. Maj:ts kansli.

Vid 1968 års riksdag hemställdes i motioner (I: 268 och II: 112) att
riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om utredning och förslag
beträffande möjligheten att ge ideella föreningar rätt att få sina namn
registrerade. Motionerna avslogs på hemställan av första lagutskottet
(1 LU 1968: 6). Avslagsbeslutet grundades på att förslag till lösning
av frågan om ideell förenings namnskydd redan förelåg genom firmautredningens
förslag.

Motionen

Motionärerna erinrar inledningsvis om att det utanför skattelagstiftningen
inte finns lagbestämmelser om ideella föreningar. De framhåller
att rättspraxis rörande ideella föreningar är sparsam och främst avser
den speciella typ av ideella föreningar som fackföreningarna utgör.
Avsaknaden av legal reglering kan enligt motionärerna medföra
betydande rättsförluster, och de anför följande exempel som särskilt
ägnade att belysa rådande läge.

1. Motionärerna anför att där föreningsstadgar icke innehåller särskilda
bestämmelser om förutsättningarna för rösträtt vid föreningsstämma
saknas vid föreningsstämman möjlighet att objektivt fastställa
sådana förutsättningar. Detta innebär enligt motionärerna att en majoritet
inom styrelsen omedelbart före föreningsstämman till medlemmar
kan upptaga ett så stort antal personer, sympatiserande med styrelsemajoritetens
åsikter, att styrelsemajoriteten i praktiken kan påtvinga
föreningsstämman sin uppfattning.

2. Enligt motionärerna förekommer icke sällan att föreningsstadgar
icke tillräckligt klart anger hur kallelse till föreningsstämma skall kungöras.
Motionärerna anser att detta leder till otrygghet när fråga är
om stämmans representativitet.

3. Icke sällan torde stadgar för ideell förening föreskriva att föreningens
styrelse äger utesluta föreningsmedlem. Enligt motionärerna kan
detta leda till och har i praktiken icke sällan lett till att styrelse i ideell
förening, som känt sig ha förlorat förtroendet hos en majoritet inom

1* Riksdagen 1971. 8 sami. Nr 14

LU 1971:14

föreningen, använt uteslutningsrätten för att från beslut i föreningsangelägenheter
utesluta mot styrelsen oppositionella medlemmar.

4. Motionärerna anser att skyddet för ideell förenings firma är bristfälligt.
Vid tvist mellan olika medlemsgrupper i ideell förening är
det enligt motionärerna inte ovanligt att de mot varandra stående grupperna
utnyttjar föreningens firma. Stora svårigheter kan därvid uppkomma,
när fråga är om identifikation av den ursprungliga föreningen.

5. Enligt motionärerna förekommer ofta att ideell förenings stadgar
lämnar föga vägledning när fråga uppkommer om föreningsförmögenhetens
disposition vid föreningens upplösning. Icke minst vid fusioner
mellan ideella föreningar sägs bristerna härutinnan leda till svårbedömbara
tvistsituationer.

Motionärerna anför vidare att ideella föreningar även med bortseende
från fackföreningarna disponerar över betydande förmögenhetstillgångar.
Enligt motionärerna är kontrollen över tillgångarnas disponerande
ofta bristfällig och föreningsmedlemmarnas rättsäkerhet illa tillgodosedd.
Det synes uppenbart att en lagstiftning, dock i huvudsak
av dispositiv natur, är erforderlig, anför motionärerna avslutningsvis.

Remissvaren

Hovrätten över Skåne och Blekinge finner inte något behov föreligga
av en generell lagstiftning för ideella föreningar och avstyrker därför
motionen. Inte heller Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen,
Nykterhetsrörelsens landsförbund, Sveriges frikyrkoråd,
Sveriges riksidrotts förbund och Svenska röda korset anser att motionen
bör vinna bifall.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län tillstyrker motionärernas förslag
att frågan om eventuell lagstiftning angående ideella föreningar
utreds. Motororganisationernas samarbetsdelegation förklarar sig intet
ha att erinra mot förslaget. Husmodersförbundet Hem och Samhälle
uttalar sig för att motionärernas utredningskrav bör beaktas.

Hovrätten för Skåne och Blekinge anser att en lagstiftning för en så
heterogen samling sammanslutningar, som de ideella föreningarna utgör,
stöter på svårigheter. Hovrätten anför att regler som ter sig ändamålsenliga
för vissa föreningar passar dåligt för andra. Bestämmelser
om rätt till inträde och utträde, formerna för besluts fattande, dispositionen
av föreningstillgångama och om revision måste göras summariska
om de icke skall verka alltför hindrande i föreningsväsendet. För välutvecklade
föreningar skulle, fortsätter hovrätten, en sådan lagstiftning
endast ha mindre betydelse. Deras stadgar skulle nämligen regelmässigt
innehålla utförligare bestämmelser än lagen. Dennas förskrifter skulle
under sådana omständigheter ha sin största betydelse som komplement
till bristfälliga stadgar för mindre föreningar. En lagstiftning med en

LU 1971:14

sådan inriktning kan vara av värde. Bland annat skulle därigenom de
närmare förutsättningarna för ideella föreningars rättskapacitet kunna
preciseras. Enligt hovrättens mening är det emellertid tvivelaktigt om
behov av lagstiftning föreligger. Sedan lång tid har i Sverige funnits ett
omfattande föreningsväsende, som fungerat väl utan lagstiftning. Såvitt
för hovrätten är känt har heller inte från föreningarnas egen sida
framställts önskemål om generell lagstiftning. Hovrätten pekar vidare
på att en viss utveckling på området sker genom rättspraxis. Sålunda
har senast i rättsfallet NJA 1970 s. 394 ideell förenings möjlighet till
uteslutning av medlem belysts. Avslutningsvis framhåller hovrätten att
syftet med en lagstiftning med nämnd inriktning åtminstone delvis kan
uppnås på annat sätt, exempelvis genom aktivitet för att förmå föreningar
att antaga någon form av normalstadgar utformade olika för olika
typer av föreningar.

Svenska Arbetsgivareföreningen åberopar inledningsvis följande yttrande,
som organisationen avgav över den år 1938 avgivna promemorian
i ämnet.

Skall man nu söka bedöma behovet av en lagstiftning rörande de
ideella föreningarna, måste det konstateras, att ur allmän associationsrättslig
synpunkt något dylikt behov icke gjort sig särdeles gällande under
de senaste tjugo åren. Föreningen veterligen har samfärdseln inom
samhället icke besvärats av frånvaron av dylika lagbestämmelser. Föreningen
vill därvid dock göra den reservationen, att den med hänsyn
till de mångskiftande förhållanden, som beröras av de ideella föreningarnas
verksamhet, icke kan grunda detta sitt omdöme på direkt erfarenhet
från alla områden. Såvitt angår det betydelsefulla avsnittet för de
fackliga organisationernas verksamhet vill föreningen dock påstå, att
frånvaron av en lagstiftning rörande grunderna för ideella föreningars
verksamhet icke varit till men för dessa organisationer eller givit rum
för några missförhållanden.

Vad beträffar de betydande rättsförluster som avsaknaden av legal
reglering rörande ideella föreningar enligt motionärerna kan medföra,
anser arbetsgivareföreningen det angeläget betona att den omständigheten
att särskild lagstiftning saknas beträffande ideella föreningar givetvis
ej betyder att dessa står utanför det rättsliga regelområdet utan
att normer för de ideella föreningarna bl. a. utstakats i rättspraxis.

Föreningen pekar bl. a. på att senare rättspraxis visar att föreningar
där medlemskapet har betydelse för vederbörandes försörjningsmöjligheter
icke utan godtagbara skäl äger avvisa en person som söker inträde
i föreningen eller utesluta en medlem. Utöver vägledning genom rättspraxis,
fortsätter föreningen, gäller att man i många hänseenden med
tämligen stor säkerhet kan ange vad som gäller för ideella föreningar
med ledning av allmänna rättsprinciper och analogisk tillämpning av
regler från närliggande rättsområden, särskilt lagstiftningen om ekonomiska
föreningar. - Föreningen anför att det i och för sig kan före -

LU 1971:14

falla egendomligt att de ideella föreningarna ej är reglerade genom lag.
En väsentlig anledning till detta sägs vara att de ideella föreningarna
är av mycket växlande karaktär. Deras verksamhet och syfte är ofta helt
skiftande, och det är därför svårt att föra in dem under gemensamma
regler, framhåller föreningen.

Avslutningsvis anför föreningen att den, liksom tidigare, får konstatera
att samfärdseln inom samhället veterligen inte besvärats av frånvaron
av lagbestämmelser på detta område. De av motionärerna andragna exemplen
på olägenheter gäller åtminstone ej arbetsmarknadsorganisationerna.
Eventuella nackdelar på andra områden borde enligt föreningens
förmenande kunna undanröjas på annat sätt än genom lagstiftning.

LO anser sig i detta sammanhang sakna anledning att närmare behandla
ideella föreningars ställning i allmänhet. LO anför att vad beträffar
LO och LO:s medlemsförbund med dess lokala organisationer
regleras de frågor, som motionärerna använder som grund för sin motion,
utförligt och för såväl medlemmarnas som tredje mans rättstrygghet
fullt tillfredsställande i LO:s respektive förbundens särskilda stadgar.
LO finner det egendomligt att sådana förfaranden, som motionärerna
pekar på, verkligen skulle kunna äga rum i en ideell förening av
betydelse. Likaledes verkar det enligt LO osannolikt att en sådan förening
skulle sakna för sin verksamhet betydelsefulla bestämmelser, exempelvis
angående förmögenhetens disposition vid föreningens upplösning.
LO hemställer mot bakgrund av vad som anförts, att motionen
inte föranleder någon åtgärd.

Styrelsen för Nykterhetsrörelsens landsförbund finner inga skäl föreligga
för stiftandet av sådana lagar som motionärerna föreslagit. Enligt
styrelsen tyder all erfarenhet från ideellt föreningsliv på att olägenheterna
av frånvaro av lagstiftning på området väsentligt överdrivits. Motionärernas
exemplifiering i fem punkter sägs understryka detta förhållande.
I den mån problem av angiven art noterats, torde det i regel
ha gällt tillfälliga sammanslutningar utan föreningskaraktär, grupperingar
av den typ som bl. a. de s. k. byalagen representerar, framhåller
styrelsen.

Sveriges frikyrkoråd förklarar sig vara medvetet om vikten av att
varje lokal församling har klara och tydligt formulerade stadgar, som
i möjligaste mån undviker tolkningssvårigheter. Rådet är berett att genom
sina medlemssamfund ytterligare betona detta. Rådet framhåller
att de fria trossamfunden i samtliga fall låtit utarbeta förslag till normalstadgar
för sina lokalförsamlingar. Dessa är utarbetade med hjälp
av expertis på området. Det övervägande antalet lokalförsamlingar
har enligt rådet antagit respektive trossamfunds normalstadgar utan
andra förändringar än de lokala förhållandena givit anledning till.
Samfunds- och distriktsledning sägs också ha till uppgift att vaka över
församlingarnas stadgefrågor. Rådet påpekar att om församling saknar

LU 1971:14

stadgar och tolkningstvist uppstår, samfundets normalstadgar för lokalförsamling
torde kunna ge viss vägledning. De exempel som motionärerna
anför äger enligt rådet i inget eller ringa avseende tillämpning
på de fria trossamfundens församlingar. Rådet anser med stöd av
det anförda att avsaknaden av legal reglering knappast kan medföra
betydande rättsförluster för de organisationer och församlingar vilkas
intresse rådet har att bevaka. Något behov av en utredning och ett förslag
beträffande lagstiftning om ideella föreningar anser sig rådet därför
f. n. inte uppleva.

Sveriges riksidrottsförbund (RF) anför att, ehuru flertalet av de exempel
som motionärerna åberopar för att styrka behovet av den föreslagna
utredningen knappast är aktuella inom RF och de till RF anslutna organisationerna,
det även ur idrottsrörelsens synvinkel kan vara värdefullt
med vissa allmänna, lagfästa, tvingande bestämmelser för ideella
föreningar. Enligt RF synes emellertid motionärerna syfta till en lagstiftning
som meddelar i huvudsak dispositiva regler. RF ifrågasätter,
huruvida det kan vara motiverat att föranstalta om en utredning med
uppgift att skapa sådana bestämmelser. Vad gäller idrottens organisationer
synes nämligen RF:s, specialidrottsförbundets och föreningarnas
stadgar ha givits sådan utformning, att behovet av dispositiva lagbestämmelser
om ideella föreningar inte är särskilt påtagligt inom idrottsrörelsen.

Föreningen Svenska röda korset finner för sin egen del ej behov av
en utvidgad lagstiftning om ideella föreningar.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, vilken som tidigare nämnts,
ställer sig positiv till att en utredning i ämnet företas, anför att det i
fråga om flertalet av de punkter som motionärerna redogör för måste
anses vara en brist att någon form av legal reglering ej finns. Den lagstiftning
som skulle kunna tänkas måste enligt länsstyrelsen vara utformad
på ett sådant sätt att den täcker både små föreningar, som är
enbart ideellt inriktade, och de i juridisk mening ideella föreningar av
typ fackföreningar, vilka handhar stora ekonomiska värden och har
en ekonomisk inriktning för sina medlemmar. Länsstyrelsen anför att
en eventuell lagstiftning angående ideella föreningar skulle kunna tänkas
bli utformad så, att däri stadgades vissa grundförutsättningar, vilka nu
gäller i rättspraxis. Lagstiftningen borde minst omfatta de områden
som motionärerna pekar på och även sådant som är av väsentlig betydelse
för den enskilde föreningsmedlemmen. Uppfyllandet av dessa
förutsättningar skulle vara en grund för föreningens rättskapacitet.
Länsstyrelsen anser att registrering av de ideella föreningarna torde
bli alltför omfattande och belasta de nuvarande registreringsmyndigheterna
alltför mycket för att kunna godtagas. En eventuell utredning
torde få i uppdrag att klargöra frågorna kring de ideella föreningarnas
rättskapacitet och därtill hörande frågor. En utredning skulle också

LU 1971:14

vaxa till stor nytta för ett klargörande av de ideella föreningarnas nuvarande
rättsställning, framhåller länsstyrelsen. Enligt länsstyrelsen måste
emellertid lagstiftning om ideella föreningar vara av betydligt mindre
omfattning än den reglering som gäller för ekonomiska föreningar.

Husmodersförbundet Hem och Samhälle anför att det genom den
föreningsrättsliga praxis, som efter hand utbildats, åtminstone beträffande
de något så när betydande och seriösa ideella föreningarna eller förbunden
knappast torde föreligga något behov av laglig reglering. Å andra
sidan har, menar förbundet, troligen åtskilliga, framför allt mindre
föreningar, antagit stadgar som genom bristande fullständighet och tydlighet
kan föranleda oklarhet i rättsförhållandet såväl medlemmarna
emellan som gentemot utomstående. Det kan därför enligt förbundet antas
att en lagstiftning som uppställer vissa minimikrav för ideella föreningars
rättskapacitet och med i övrigt dispositiva stadganden skulle fylla
ett visst behov. Förbundet anser dock att de tvingande bestämmelser
som anses erforderliga i görligaste mån måste begränsas och inte får
tyngas av onödig formalism. Man bör nämligen hålla i minnet, framhåller
förbundet, att det mestadels rör sig om små, lokalt arbetande föreningar
som ägnar sig åt ideell verksamhet i detta uttrycks egentliga
bemärkelse och vilkas styrelser och drivande krafter utgörs av personer
med endast ringa, i flertalet fall ingen, ersättning för sitt arbete. Det
kan enligt förbundet befaras att en detaljrik lagstiftning med stränga
formkrav skulle avskräcka eljest intresserade från att ta initiativ till
eller åtaga sig ledande funktioner i en förening. Förbundet betonar vidare
att ett oavvisligt krav på en föreningslagstiftning är att medborgarna
inte genom denna får rätten till fri förenings- och opinionsbildning
beskuren. Sammanfattningsvis vill förbundet såsom sin mening framföra
att, ehuru det kan vara tveksamt om lagstiftaren bör ingripa på
förevarande område, vissa skäl dock talar för en precisering av rättsläget
och förbundet finner därför att motionärens utredningskrav bör
beaktas.

Beträffande de i motionen särskilt angivna situationerna (se ovan s. 3),
där avsaknaden av legal reglering skulle medföra risk för rättsförluster,
har hovrätten över Skåne och Blekinge, Sveriges frikyrkoråd, RF
och Svenska röda korset i anslutning till de olika punkterna gjort följande
anmärkningar.

1. Stadgarna saknar särskilda bestämmelser
om förutsättningarna för rösträtt vid föreningsstämma.
Hovrätten över Skåne och Blekinge påpekar att
varken 1919 eller 1938 års utkast till lagstiftning om ideella föreningar
innehåller särskilda förutsättningar för att föreningsmedlem skall få rösta
vid föreningsstämma. Det torde enligt hovrätten även vara tvivelaktigt
om den av motionärerna angivna åtgärden, att en majoritet inom styrelsen
före stämman till medlemmar upptar ett så stort antal personer,

LU 1971:14

sorn sympatiserar med majoritetens åsikter, att denna i praktiken kan
påtvinga stämman sin uppfattning, och liknande åtgärder kan eller bör
motverkas genom lagstiftning.

Svenska röda korset anför att dess stadgar innehåller bestämmelser om
rösträtt och dennas utövande för föreningens medlemmar. I RF:s
normalstadgar för föreningar finns bestämmelser om rösträtt vid föreningsmöte.
Sveriges frikyrkoråd framhåller att motionärernas exempel
inte är tillämpligt på de fria trossamfundens församlingar, där nya medlemmar
intas på religiösa grunder och efter personlig trosbekännelse.

2. Sättet för kallelse till föreningsstämma.
Särskilda bestämmelser om sättet för kallelse finns varken i 1938 eller
1919 års utkast beträffande oregistrerade föreningar. I sistnämnda utkast
finns beträffande registrerade föreningar endast föreskrivet att
om stadgarna inte innehåller annan bestämmelse, kungörelse skall ske
i tidning inom den ort, där föreningar har sitt säte, minst en vecka i förväg.
Enligt hovrätten över Skåne och Blekinge torde en sådan bestämmelse
endast ha ringa betydelse från den synpunkt motionärerna
anlagt (att oklarhet i kallelseförfarandet kan leda till otrygghet i fråga
om stämmans representativitet). Ett strängare kallelsekrav bör
heller knappast åläggas föreningsväsendet, anser hovrätten. Svenska
röda korset anför att deras stadgar innehåller bestämmelser om kallelse
till årsmöte, som skall hållas årligen. Också i RF:s normalstadgar finns
bestämmelser om kallelse till årsmöte.

3. Uteslutning av medlem. Både 1919 och 1938 års utkast
intog den ståndpunkten att medlem fick uteslutas ur förening endast
om stadgarna medgav detta samt att en stadgebestämmelse som
medgav sådan rätt »när skälig anledning förelåg» borde godtagas. Några
ytterligare förutsättningar för uteslutning föreskrevs icke. Enligt hovrätten
över Skåne och Blekinge innebar därför förslagen knappast något
skydd i de hänseenden motionärerna eftersträvat (att styrelse som känt
sig ha förlorat förtroendet hos en majoritet inom föreningen använt
uteslutningsrätten för att från beslut i föreningsangelägenheter utesluta
mot styrelsen oppositionella medlemmar). Hovrätten anser vidare att
det torde vara tveksamt om förenings rätt till uteslutning bör inskränkas
utöver vad förslagen innehåller. Hovrätten erinrar om att det sagda
inte innebär att medlem enligt gällande rätt är rättslös vid uteslutning.
Sålunda kan domstol pröva att beslutet därom är fattat på ett
formellt riktigt sätt. I begränsad omfattning torde även en materiell
överprövning kunna komma i fråga framhåller hovrätten och hänvisar
till justitierådet Ulvesons yttrande till HD:s dom i rättsfallet NJA 1970
s. 394. Sveriges frikyrkoråd pekar också på möjligheten till rättslig prövning
av förenings beslut att utesluta medlem och hänvisar till rättsfallet
NJA 1931 s. 604.

Svenska röda korset anför att dess stadgar inte medger någon styrel -

LU 1971:14

se att utesluta någon medlem. RF:s normalstadgar medger föreningsstyrelse
att utesluta medlem som inte erlagt föreskriven årsavgift eller
som eljest brutit mot föreningens stadgar eller sorn handlat mot hederns
lagar. Medlem skall beredas tillfälle att yttra sig innan fråga om uteslutning
avgörs och han har rätt att söka ändring i styrelsens beslut vid
möte med föreningen.

4. Skyddet för ideell förenings firma. Hovrätten
över Skåne och Blekinge erinrar om att firmautredningen framlagt ett
förslag om namnskydd för bl. a. ideella föreningar samt att förslaget är
under övervägande i justitiedepartementet. Med hänsyn till behovet av
namnskydd erfordras därför icke någon utredning, framhåller hovrätten.
Sveriges frikyrkoråd anför motsvarande synpunkter.

5. Disposition av förenings förmögenhet vid
föreningsupplösning. Både 1919 och 1938 års utkast innehåller
endast sådana summariska bestämmelser om förmögenhetens disposition
vid föreningsupplösning, vilka redan i stort sett torde gälla på
grund av allmänna rättsgrundsatser (16 § 3 st. och 36 § 1 st. 1919 års
utkast samt 24 § 1938 års utkast). Hovrätten över Skåne och Blekinge
anser det knappast vara lämpligt med mera ingående bestämmelser.
Sveriges frikyrkoråd anför att de fria trossamfundens normalstadgeförslag
för lokalförsamlingar innehåller anvisningar om tillvägagångssätt
vid församlings upplösning. Inom ramen för nuvarande rättspraxis
förklarar sig frikyrkorådet uppleva detta som tillräckligt. I Svenska röda
korsets stadgar finns bestämmelser om hur det skall förfaras med tillgångar
och handlingar, därest organisationen eller delorganisation skulle
upplösas. Också i RF:s normalstadgar finns sådana bestämmelser,
innebärande att förmögenheten skall användas för bestämt idrottsfrämjande
ändamål.

Utskottet

Man skiljer från juridisk synpunkt mellan ekonomiska föreningar och
ideella föreningar. Endast de ekonomiska föreningarna är reglerade i
lag. För att en förening skall kunna vinna registrering som ekonomisk
förening fordras enligt lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar dels
att föreningen bedriver ekonomisk verksamhet, dels att verksamheten
skall syfta till att främja medlemmarnas ekonomiska intressen. Saknas
endera av dessa förutsättningar, har man i stället att göra med en ideell
förening. De ideella föreningarna kan indelas i två huvudgrupper, dels
sådana föreningar som har annat ändamål än att befrämja sina medlemmars
ekonomiska intressen, t. ex. föreningar för religionsutövning,
politisk verksamhet, välgörenhet, idrott, skytte och djurskydd, dels föreningar
som syftar till att befrämja sina medlemmars ekonomiska intressen
på annat sätt än genom ekonomisk verksamhet i lagens mening,
t. ex. arbetsgivareföreningar, fackföreningar och branschsammanslut -

LU 1971:14

ningar. I rättspraxis har sedan länge ansetts att en ideell förening äger
rättskapacitet då den antagit stadgar sorn inte är alltför bristfälliga och
valt styrelse. Såsom närmare framgår av den föregående redogörelsen
har vidare i praxis utstakats vissa normer för de ideella föreningarna.

I motionen anförs att avsaknaden av legal reglering kan medföra betydande
rättsförluster, och motionärerna anger vissa i den föregående
redogörelsen redovisade exempel, som sägs vara ägnade att belysa det
rådande läget. Motionärerna anför vidare att många ideella föreningar
förfogar över betydande tillgångar. Enligt motionärerna är kontrollen
över dispositionen av tillgångarna ofta bristfällig och föreningsmedlemmarnas
rättssäkerhet illa tillgodosedd. På grund av det anförda anser
motionärerna att lagstiftning, dock i huvudsak av dispositiv natur, erfordras
beträffande de ideella föreningarna. De hemställer därför att
riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning och förslag rörande
sådan lagstiftning.

Förslag om laglig reglering rörande ideella föreningar har tid efter
annan framlagts. Senast förekom vissa bestämmelser om ideella föreningar
i det betänkande (SOU 1949: 17) som låg till grund för lagen
om ekonomiska föreningar. Förslagen har emellertid inte lett till lagstiftning.
En väsentlig anledning härtill torde, såsom hovrätten över Skåne
och Blekinge och Arbetsgivareföreningen framhållit, vara att de ideella
föreningarna är av mycket växlande karaktär, varför det är svårt att
föra in dem under gemensamma regler.

Avsaknaden av lagstiftning betyder naturligtvis inte att de ideella
föreningarna står utanför det rättsliga regelområdet. Sålunda har, som
ovan nämnts, normer för de ideella föreningarna efter hand utbildats i
praxis. Vidare kan god vägledning erhållas genom analogisk tillämpning
av regler från näraliggande rättsområden, särskilt lagen om ekonomiska
föreningar. Såsom hovrätten framhållit har också föreningsväsendet under
lång tid fungerat väl utan lagstiftning, och önskemål om generella
regler synes inte ha framställts från föreningarnas sida under de gångna
åren. Inte heller i de remissyttranden som folkrörelsernas riksorganisationer
avgivit över förevarande motion framställs önskemål om lagstiftning.
I stället framhålls att något behov därav inte föreligger. Motsvarande
uppfattning kommer till uttryck i remissvaren från Landsorganisationen
och Arbetsgivareföreningen.

Med beaktande av vad sålunda anförts finner utskottet att det saknas
skäl att föranstalta om utredning rörande lagstiftning för de ideella
föreningarna.

Utskottet vill för övrigt framhålla att utredning redan företagits i ett
av de hänseenden där risk för rättsförlust enligt motionärerna föreligger,
nämligen i fråga om skyddet för ideell förenings firma. Sålunda
har firmautredningen i betänkande (SOU 1967: 35) föreslagit en lag om
skydd för ideell förenings och stiftelses namn. Förslaget övervägs i
Kungl. Maj:ts kansli.

LU 1971:14

På grund av vad sålunda upptagits hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1971: 123.

Stockholm den 2 november 1971

På lagutskottets vägnar
DANIEL WIKLUND

Närvarande: herrar Wiklund i Stockholm (fp), Svedberg (s), fröken
Anderson i Lerum (s), herrar Hammarberg (s), Börjesson i Falköping (c),
fru Åsbrink (s), herrar Winberg (m), Andersson i Södertälje (s), fru
Jonäng (c), herrar Israelsson (vpk), Olsson i Timrå (s), Enlund (fp),
Söderström (m) och fru Nilsson i Sunne (s).

ESSELTE TRYCK, STOCKHOLM 1971 712188