Lagutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979), m. m. jämte motion (Betänkande 1971:LU26 Lagutskottet)

Lagutskottets betänkande nr 26 år 1971

LU 1971: 26

Nr 26

Lagutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om ändring i förmånsrättslagen (1970: 979), m. m.
ämte motion.

Propositionen

Genom en den 5 november 1971 dagtecknad proposition, nr 178, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över
justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslagit riksdagen att antaga
de vid propositionen fogade förslagen till

1. lag om ändring i förmånsrättslagen (1970: 979),

2. lag om ändring i lagen (1971: 494) om exekutiv försäljning av fast

egendom,

3. lag om ändring i konkurslagen (1921: 225),

4. lag om ändring i lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid kon kurs,

5. lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1).

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en omkastning av företrädesordningen i
konkurs så att inteckningar i fast egendom får företräde framför löneoch
pensionsfordringar. Förslaget har möjliggjorts av den nyligen genomförda
reformen med statlig lönegaranti vid konkurs. I samband
härmed föreslås en höjning av det maximala beloppet för betalning enligt
den statliga lönegarantin. Detta utgör f. n. summan av fyra basbelopp
enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring. Det senast bestämda
basbeloppet uppgår till 6 900 kr. Enligt förslaget skall beträffande
lönefordringar och förfallna pensionsfordringar maximibeloppet utgöra
summan av fem basbelopp och fordringar på framtida pension utgå
utan någon beloppsbegränsning. Förstärkningen av löneskyddet antas
inte behöva påverka lönegarantiavgiftens storlek inom överskådlig tid.

1 Riksdagen 1971. 8 sami. Nr 26

LU 1971: 26

Motion

Med anledning av propositionen har väckts en motion, 1971: 1635,
av herr Levin (fp), vari hemställs att riksdagen skall som sin mening ge
Kungl. Maj:t till känna vad som anförts i motionen.

Motionären framhåller att fastighetsinteckningarnas ställning försvagades
genom att riksdagen i maj 1971 antog lagen om anställningsskydd
för vissa äldre arbetstagare. I lagen förlängdes uppsägningstiderna för
dessa arbetstagare, vilket innebar att löneprivilegiet vid konkurs utvidgades.
Motionären anser det nu rimligt att staten avstår från att göra
sina genom inträde i löneborgenärernas ställe uppkomna fordringar gällande
i konkurser, som påbörjats under tiden från nämnda lags ikraftträdande
fram till förevarande lags ikraftträdande den 1 januari 1972,
för den händelse kreditgivare eller borgensmän härigenom gör förluster
som har sin grund i utvidgningen av löneprivilegiet.

LU 1971: 26

Lagförslagen

har följande lydelse.

1 Förslag till

Lag om ändring i förmånsrättslagen (1970: 979)

Härigenom förordnas, att 11, 16 och 17 §§ förmånsrättslagen
(1970: 979) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Allmän förmånsrätt följer därefter
med arbetstagares fordran
på sådan lön eller annan ersättning
på grund av anställningen
som ej förfallit till betalning tidigare
än ett år innan konkursansökningen
gjordes och på lön eller
ersättning under skälig uppsägningstid,
högst sex månader. Har
lönefordran som förfallit tidigare
varit föremål för tvist, gäller förmånsrätten,
om talan väckts eller
sådan förhandling som föreskrives
i kollektivavtal begärts inom sex
månader från förfallodagen och
konkursansökningen följt inom
sex månader från det att tvisten
blivit slutligt avgjord. I fråga om
semesterlön eller semesterersättning
som är intjänad innan konkursansökningen
gjordes, gäller
förmånsrätten vad som står inne
för det löpande och de närmast
föregående två kvalifikationsåren.

Föreslagen lydelse
§

Allmän förmånsrätt följer därefter
med arbetstagares fordran
på sådan lön eller annan ersättning
på grund av anställningen
som ej förfallit till betalning tidigare
än ett år innan konkursansökningen
gjordes och på sådan
lön eller ersättning under skälig
uppsägningstid, högst sex månader,
som överstiger inkomst vilken
arbetstagaren under tid som lönen
eller ersättningen avser förvärvat
eller uppenbarligen borde ha kunnat
förvärva i annan anställning,
genom uppdrag eller genom egen
förvärvsverksamhet. Har lönefordran
som förfallit tidigare än
ett år innan konkursansökningen
gjordes varit föremål för tvist,
gäller förmånsrätten, om talan
väckts eller sådan förhandling
som föreskrives i kollektivavtal
begärts inom sex månader från
förfallodagen och konkursansökningen
följt inom sex månader
från det att tvisten blivit slutligt
avgjord. I fråga om semesterlön
eller semesterersättning som är
intjänad innan konkursansökningen
gjordes, gäller förmånsrätten
vad som står inne för det löpande
och de närmast föregående två
kvalifikationsåren.

Förmånsrätt enligt första stycket följer även med fordran på pension
vilken tillkommer arbetstagare eller dennes efterlevande för högst ett år
innan konkursansökningen gjordes och nästföljande sex månader. För -

LU 1971: 26

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

månsrätten gäller även i fråga om pension, som intjänats hos föregående
arbetsgivare, om gäldenären övertagit ansvaret för pensionen
under de betingelser som anges i 23 och 26 §§ lagen (1967: 531) om
tryggande av pensionsutfästelse m. m.

Om gäldenären är näringsidkare, skall arbetstagare, som själv eller
jämte närstående ägde väsentlig andel i företaget och som hade väsentligt
inflytande över dess verksamhet, eller hans efterlevande ej ha förmånsrätt
enligt denna paragraf för lön eller pension. Vad som sagts nu
gäller även om gäldenären är juridisk person utan att vara näringsidkare.

16 §

Fordran med allmän förmånsrätt enligt 10 eller 11 § uttages, om det
behövs, före fordringar med särskild förmånsrätt i lös egendom enligt
4 § andra eller tredje stycket, 5 eller 8 §. Vad som uttages på detta
sätt skall, när det finns särskilda förmånsrätter i olika egendomsgrupper,
fördelas på grupperna i förhållande till den köpeskilling som erhållits
för varje grupp.

Brist som därefter kvarstår uttages
vid exekutiv försäljning av
gäldenärens fasta egendom eller
tomträtt med företräde framför
inteckning eller fordran med förmånsrätt
på grund av utmätning.

Finns två eller flera fastigheter
eller tomträtter i konkursboet,
skall vad som sammanlagt behöver
uttagas om möjligt fördelas

på fastigheterna eller tomträtterna
i förhållande till de köpeskil lingar

som erhållits för dem.

17 §

Fordran med allmän förmåns- Fordran med allmän förmånsrätt
enligt 12 § uttages, om det rätt enligt 12 § uttages, om det

behövs, före fordringar med särbehövs, före fordringar med särskild
förmånsrätt i lös egendom skild förmånsrätt i lös egendom

enligt 4 § tredje stycket, 5 eller enligt 4 § tredje stycket, 5 eller

8 §. Härvid äger 16 § första styc- 8 §. Härvid äger 16 § andra

ket andra punkten motsvarande punkten motsvarande tillämpning,

tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

LU 1971: 26

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1971: 494) om exekutiv försäljning av fast
egendom

Härigenom förordnas, att 21 och 25 §§ lagen (1971: 494) om exekutiv
försäljning av fast egendom skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Sökanden, ägaren samt kända
innehavare av fordringar och rättigheter
som bör iakttagas vid
auktionen skall i god tid särskilt
underrättas om denna. Innehavare
av fordran med förmånsrätt enligt
10 eller 11 § förmånsrättslagen
(1970:979) behöver dock ej underrättas
särskilt.

Sökanden, ägaren samt kända
innehavare av fordringar och rättigheter
som bör iakttagas vid
auktionen skall i god tid särskilt
underrättas om denna.

Har anslutning enligt 13 § ägt rum, skall underrättelse därom ske
enligt första stycket.

25 §

I sakägarförteckningen upptages, förutom exekutionsfordringen,

1. fordran som skall utgå med förmånsrätt enligt 6 § 1 eller 7 § 1
eller 2 förmånsrättslagen (1970: 979) och som förfaller till betalning
senast den tillträdesdag som anges i 36 §,

2. fordran som är förenad med panträtt i fastigheten,

3. nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft som besvärar
fastigheten, om rättigheten är inskriven eller grundar sig på skriftlig
handling som är tillgänglig, dock ej rättighet av beskaffenhet att skola
bestå oavsett fastighetens försäljning,

4. kostnaden för förfarandet.

Om fastigheten hör till kon- Om fastigheten hör till konkursbo,
upptages även arvode och kursbo, upptages även arvode och

annan kostnad för fastighetens annan kostnad för fastighetens

förvaltning under konkursen samt förvaltning under konkursen.

fordran som skall utgå ur fastigheten
med förmånsrätt enligt 10
eller 11 § förmånsrättslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

LU 1971: 26

3 Förslag till

Lag om ändring i konkurslagen (1921: 225)

Härigenom förordnas, att 70 och 71 §§ konkurslagen (1921:225)
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

70 §i

Finnes i boet fast egendom, äge förvaltaren hos vederbörande myndighet
begära försäljning därav i den ordning som gäller för utmätt
sådan egendom. Egendomen må jämväl säljas i annan ordning, så framt
förvaltaren finner det för boet fördelaktigare och rättens ombudsman
till försäljningen lämnar bifall; vägrar han bifall, begäre förvaltaren
borgenärernas samtycke. När det lämpligen kan ske, skall förvaltaren
inhämta gäldenärens mening beträffande försäljningen.

Har auktion å fast egendom,
som hör till boet, hållits i den ordning
som gäller för utmätt sådan
egendom utan att försäljning kommit
till stånd, må förvaltaren underlåta
att vidtaga ytterligare åtgärder
för egendomens försäljning.
Har auktion i nyssnämnda
ordning ej ägt rum, men föreligger
anledning till antagande, att
sådan auktion ej kommer att leda
till försäljning, äge förvaltaren
med samtycke av ombudsmannen
underlåta att föranstalta om egendomens
avyttrande, där de borgenärer
som i konkursen bevakat
fordringar, vilka skola utgå med
särskild förmånsrätt eller bättre
rätt ur egendomen, samtycka därtill.

Varder auktion å boets fasta egendom utsatt att hållas i den ordning
som gäller för utmätt sådan egendom, åligge det förvaltaren att före
bevakningssammanträdet avlämna behållning, som under konkursen av
egendomen uppkommit. Behållning som ej avlämnas före bevakningssammanträdet
skall, om egendomen säljes, avlämnas före tillträdesdagen
och i annat fall innan slututdelning i konkursen sker.

Förvaltaren skall även senast
vid bevakningssammanträde för
auktion på fast egendom anmäla
arvode, annan kostnad och i konkursen
bevakade fordringar som

1 Senaste lydelse 1971: 498.

LU 1971: 26

Nuvarande lydelse

böra beaktas vid egendomens försäljning.
I den mån det är påkallat
skall han också i ärendet föra
talan för borgenärer som ha förmånsrätt
enligt 10 eller 11 § förmånsrättslagen
(1970:979). Förvaltaren
skall genom brev underrätta
borgenär om anmälan som
han gör eller yrkande som han
framställer på dennes vägnar.

71 §i

Vill förvaltaren efter första borgenärssammanträdet låta försäljning
av lös egendom, som icke sker genom fortsättande av gäldenärens
rörelse, äga rum annorledes än å auktion, begäre samtycke därtill av
rättens ombudsman eller, om han vägrar, av borgenärerna. Innan ombudsmannen
meddelar sitt beslut, skall han höra gäldenären, där det
lämpligen kan ske.

Lös egendom, vari borgenär har panträtt eller annan särskild förmånsrätt,
må ej i något fall utan hans samtycke säljas annorledes än
å auktion, så framt hans rätt är av försäljningen beroende.

Samtycke som avses i första och andra styckena fordras icke, när
förvaltaren vill genom fondkommissionär sälja på fondbörs noterat
värdepapper till gällande börspris. Samtycke enligt andra stycket fordras
ej heller för försäljning av lös egendom genom fortsättande av gäldenärens
rörelse.

Skall helt fartyg eller gods i fartyg säljas, äge förvaltaren, där fartyget
finnes å ort inom riket, begära försäljning i den ordning som
gäller för utmätt sådan egendom. Är fartyg, som skall säljas, intecknat
för gäld, må det ej säljas annorledes än utmätningsvis, med mindre
inteckningshavare, vilkens fordran ej kan till fullo gäldas, likväl samtycker
till försäljningen samt, om fartyget inköpts av annan, för inteckningens
dödande avlämnar inteckningshandlingen till den, som utses
av honom och köparen.

Är fråga om försäljning av luftfartyg eller av intecknade reservdelar
till sådant fartyg och finnes egendomen inom riket, skall vad i 70 §
första och andra styckena sägs äga motsvarande tillämpning. Vill förvaltaren,
ehuru auktion ej ägt rum i den ordning som för utmätt sådan
egendom är stadgad, med ombudsmannens samtycke underlåta att föranstalta
om egendomens avyttrande, skall dock därtill lämnas tillstånd
av de borgenärer, som i konkursen bevakat fordran, för vilken egendomen
på grund av inteckning häftar eller med vilken är förenad luftpanträtt
i egendomen eller varmed följer rätt att såsom säkerhet kvarhålla
egendomen eller förmånsrätt enligt 10 eller 11 § förmånsrättslagen
(1970: 979). Gods i luftfartyg skall säljas i samma ordning som
gods i sjögående fartyg.

Skall gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning som belastar
hans luftfartyg eller till sådant fartyg hörande reservdelar säljas, låte
förvaltaren innan försäljning sker anskaffa särskild inteckningshandling

Föreslagen lydelse

böra beaktas vid egendomens försäljning.
Förvaltaren skall genom
brev underrätta borgenär om anmälan
som han gör på dennes
vägnar.

1 Senaste lydelse 1971: 498.

LU 1971: 26

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

å det gäldenären tillkommande beloppet, där laga hinder däremot icke
möter. Skall försäljning ske av inteckningshandling, som innehaves av
gäldenären och för vilken han är personligen ansvarig, vare förvaltaren
pliktig att, där ej gäldenären medgiver, att handlingen må försäljas
med bibehållande av hans ansvarighet, förse handlingen med påskrift,

varigenom gäldenären frikallas från

ansvarighet.

Bestämmelserna i 70 § sista
stycket äga motsvarande tillämpning,
när gäldenären tillhörig lös
egendom under konkursen skall
säljas i den ordning som gäller för
utmätt sådan egendom. I sådant
fall skall förvaltaren dessutom, i
den mån det är påkallat, i ärendet
föra talan för borgenärer som ha
förmånsrätt enligt 10,11 eller 12 §
förmånsrättslagen samt genom
brev underrätta borgenär om yrkande
som han framställer på dennes
vägnar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Övergångsbestämmelserna till lagen (1971: 498) om ändring i konkurslagen
(1921: 225) gäller i tillämpliga delar.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti vid konkurs

Härigenom förordnas, att 2 § lagen (1970: 741) om statlig lönegaranti
vid konkurs skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Betalning enligt garantin utgår
för lönefordran som har förmånsrätt
enligt 17 kap. 4 § handelsbalken
och för pensions)or dr an som
har förmånsrätt enligt 17 kap. 4 eller
6 a § samma balk. Med lönefordran
jämställes fordran på
skadestånd som avses i 17 kap. 4 §
handelsbaden.

Föreslagen lydelse

Betalning enligt garantin utgår
för sådan fordran på lön eller annan
ersättning som har förmånsrätt
enligt 11 § förmånsrättslagen
(1970:979) och för fordran på
pension som har förmånsrätt enligt
11 eller 12 § samma lag.

1 Senaste lydelse 1971:201.

LU 1971: 26

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Har arbetstagare på grund av fordran sorn avses i första stycket ansökt
om gäldenärens försättande i konkurs, utgår betalning även för
kostnaden härför och, om konkursen avskrivits enligt 185 § konkurslagen
(1921: 225), för kostnad som arbetstagaren ålagts att utge enligt
188 § samma lag.

Betalning enligt garantin utgår
för varje arbetstagare med sammanlagt
högst ett belopp som motsvarar
fyra gånger det vid tiden
för konkursbeslutet gällande basbeloppet
enligt 1 kap. 6 § lagen
(1962: 381) om allmän försäkring.

Beträffande fordran med förmånsrätt
enligt 11 § förmånsrättslagen
gäller garantin för varje arbetstagare
högst ett belopp som
motsvarar fem gånger det vid tiden
för konkursbeslutet gällande basbeloppet
enligt 1 kap. 6 § lagen
(1962:381) om allmän försäk
ring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

I fråga om konkurs på grund av ansökan som gjorts före ikraftträdandet,
gäller 2 § första stycket i sin äldre lydelse.

Beträffande fordran som gjorts eller kunnat göras gällande i konkurs,
i vilken beslut om egendomsavträde meddelats före ikraftträdandet,
gäller 2 § tredje stycket i sin äldre lydelse.

5 Förslag till

Lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1)

Härigenom förordnas, att 3 § sjölagen (1891: 35 s. 1) skall ha nedan
angivna lydelse.

Föreslagen lydelse
3 §!

Nuvarande lydelse

Har den, för vars räkning fartyg
bygges, för byggnadens verkställande
givit eller utfäst sig att
giva varvsägaren eller byggmästaren
förskott av penningar eller
byggnadsämnen, äge han, när avhandling
därom upprättats, att låta
den intagas, om byggnaden verkställes
i stad med rådhusrätt, i rådhusrättens
protokoll och eljest i
protokollet hos närmaste rådhusrätt.
Han njuter sedan förmånsrätt
enligt 4 § andra stycket förmånsrättslagen
(1970: 979).

Har den, för vars räkning fartyg
bygges, för byggnadens verkställande
givit eller utfäst sig att
giva varvsägaren eller byggmästaren
förskott av penningar eller
byggnadsämnen, äge han, när avhandling
därom upprättats, att låta
den intagas i protokollet hos
Stockholms tingsrätt. Han njuter
sedan förmånsrätt enligt 4 §
andra stycket förmånsrättslagen
(1970: 979).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

1 Senaste lydelse 1970: 983.

LU 1971:26

Utskottet

För närvarande och fram till utgången av år 1971 bestäms den ordning
i vilken borgenärer vid konkurs har rätt till betalning enligt 17
kap. handelsbalken. Från och med den 1 januari 1972 gäller förmånsrättslagen
(FörmL). Man skiljer mellan särskilda och allmänna förmånsrätter.
Särskild förmånsrätt belastar endast viss bestämd egendom
medan allmän förmånsrätt i princip gäller i all gäldenärens egendom.
Som exempel på särskild förmånsrätt kan nämnas fastighetsinteckning
(6 § FörmL). Allmän förmånsrätt följer med löne- och pensionsfordringar
(11 § FörmL). Lönefordringar och förfallna pensionsfordringar
har en mycket framskjuten förmånsrätt, det s. k. löneprivilegiet. Även
fordringar på framtida pension utgår i viss utsträckning med förmånsrätt.
Fordran enligt löneprivilegiet skall i första hand uttas ur egendom,
som ej är föremål för särskild förmånsrätt, och därefter ur lös
egendom, som är föremål för sådan förmånsrätt (15 och 16 §§ FörmL).
Brist som därefter kvarstår får uttas i gäldenärens fasta egendom före
inteckning.

Trots den framskjutna förmånsrätten i konkurs har arbetstagarnas
löneskydd varit ofullständigt. För att åstadkomma en förstärkning av
löneskyddet antog riksdagen år 1970 lagen om statlig lönegaranti vid
konkurs, vilken trädde i kraft den 1 januari 1971. Lönegarantilagen innebär
att staten svarar för betalning av arbetstagares fordran hos arbetsgivare
som försatts i konkurs. De fordringar som omfattas av garantin
är sådana löne- och pensionsfordringar som har förmånsrätt i
konkursen. Betalning utgår för varje arbetstagare med visst maximibelopp.
Maximalt garantibelopp var ursprungligen summan av tre basbelopp
enligt lagen om allmän försäkring men är efter lagändring, som
trädde i kraft den 11 juni 1971 — i samband med införandet av lag
om anställningsskydd för vissa äldre arbetstagare — (SFS 1971: 201,
InU 1971: 18), summan av fyra sådana basbelopp. Det nu gällande
basbeloppet är 7 100 kronor. Staten inträder i fråga om utbetalat garantibelopp
i arbetstagarens rätt mot konkursgäldenären. Lönegarantin
finansieras genom arbetsgivaravgifter.

Frågan om förhållandet mellan löneprivilegiet och fastighetsinteckning
i förmånsrättshänseende har länge varit uppmärksammad. Företrädesrätten
för löneprivilegiet har sin grund i starka sociala skäl. Den
har emellertid för fastighetskrediten inneburit betydande olägenheter.
Sålunda medför gällande ordning osäkerhet för kreditgivarna. Även om
de får aldrig så välbelägna inteckningar i säkerhet, har de inte någon
möjlighet att på förhand bedöma riskerna för förlust. I flera fall har
också förluster inträffat för inteckningshavarna. Förlusten kan i det
enskilda fallet vara mycket betydande. I sammanhanget förtjänar att
påpekas att det inte endast är banker och andra större kreditgivare,

LU 1971:26

som är inteckningshavare, utan även stiftelser och enskilda personer,
som kanske inte ens känner till de risker som oberäkneligt kan aktualiseras.

Såsom departementschefen framhåller råder nu allmän enighet om
att det anmärkta förhållandet helst bör avhjälpas. Problemet har dock
inte gått att lösa inom förmånsrättsordningens ram. Genom införandet
av den statliga lönegarantin har frågan emellertid kommit i ett annat
läge. I sitt av riksdagen godkända utlåtande över propositionen med
förslag till lönegarantilagen och motioner med yrkanden om kompletterande
bestämmelser angående förhållandet mellan löneprivilegiet och
fastighetsinteckningar anförde första lagutskottet (1LU 1970: 79) bl. a.
att några delade meningar inte torde råda om att det är en betydande
olägenhet att fastighetsinteckningar — t. o. m. inteckningar med bästa
rätt — kan bli nödlidande på grund av att löne- och pensionsfordringar
har bättre förmånsrätt. Så betydande som realkrediten är i vårt land
borde den enligt utskottet i största möjliga utsträckning åtnjuta rättsordningens
skydd. Genom förslaget till lönegaranti öppnade sig en möjlighet
att lösa konflikten mellan löneborgenärerna och inteckningshavarna.
Eftersom frågan enligt vad departementschefen anfört skulle
komma att upptas till fortsatt behandling ansåg utskottet det emellertid
inte föreligga tillräckliga skäl att i lagen om statlig lönegaranti övergångsvis
göra avsteg från gällande förmånsrättsordning.

I propositionen föreslås nu en omkastning av företrädesordningen i
konkurs så att inteckningar i fast egendom får företräde framför löneoch
pensionsfordringar. Detta uppnås genom att andra stycket i 16 §
FörmL föreslås skola utgå. Vidare föreslås att det maximala beloppet
enligt den statliga lönegarantin för betalning av lönefordringar
och förfallna pensionsfordringar höjs till summan av fem basbelopp
samt att fordringar på framtida pension får utgå utan någon beloppsbegränsning.
Förstärkningen av löneskyddet antas inte behöva påverka
lönegarantiavgiftens storlek inom överskådlig tid.

Utskottet finner det tillfredsställande att konflikten mellan inteckningshavarna
och löneborgenärerna nu fått sin lösning. Med hänsyn
till den betydelse som fastighetskrediten har — den fasta egendomen
utgör enligt propositionen säkerhet för lån på omkring 125 miljarder
kronor — är det angeläget att lagstiftningen är så utformad att fastighetspanträtten
erbjuder fullgod säkerhet. Enligt utskottets mening kan
detta uppnås endast om fastighetsinteckningar, såsom nu föreslås, får
förmånsrätt före löneborgenärerna. Utskottet vill även uttrycka sin tillfredsställelse
över de föreslagna ändringarna i lönegarantilagen. Genom
att maximigränsen för den statliga lönegarantin höjs elimineras i huvudsak
risken för att omkastningen i förmånshänseende mellan löneprivilegiet
och fastighetsinteckningarna skall leda till minskad betalning
i konkurs för vissa arbetstagare. Det föreslagna slopandet av belopps -

LU 1971:26

begränsningen beträffande förmånsberättigade fordringar på framtida
pension innebär en socialt välmotiverad förbättring av lönegarantisystemet.
Dessa pensioner tillkommer nämligen arbetstagare som på grund
av hög ålder inte alls eller endast ofullständigt kommer i åtnjutande av
allmän tilläggspension. Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet
de föreslagna ändringarna i förmånsrättslagen och lönegarantilagen.
Övriga lagändringar föranleder ingen utskottets erinran.

I motionen 1971: 1635 framhålls att fastighetsinteckningarnas ställning
försvagades när riksdagen i maj 1971 antog lagen om anställningsskydd
för vissa äldre arbetstagare. I lagen förlängdes uppsägningstiderna
för dessa arbetstagare, vilket innebar att löneprivilegiet vid konkurs
utvidgades. Motionären anser det nu rimligt att staten avstår från att
göra sina genom inträde i löneborgenärernas ställe uppkomna fordringar
gällande i konkurser, som påbörjats under tiden från nämnda lags
ikraftträdande den 11 juni 1971 fram till förevarande lags ikraftträdande
den 1 januari 1972, för den händelse kreditgivare eller borgensmän
härigenom gör förluster som har sin grund i utvidgningen av löneprivilegiet.
Motionären yrkar att vad sålunda anförs skall ges Kungl. Maj:t
till känna.

Genom att uppsägningstiderna för vissa äldre arbetstagare förlängdes
har dessa arbetstagare fått möjlighet att bevaka större lönefordringar
i konkurs än tidigare. Arbetstagare som under uppsägningstiden
lyfter lön från ny anställning är dock skyldig att vidkännas avdrag med
ett häremot svarande belopp från sin förmånsberättigade utdelning i
konkurs. I vilken mån de förlängda uppsägningstiderna har lett till
eller kan komma att leda till förluster för inteckningshavare saknas
närmare utredning om. Enligt utskottets mening kan det dock endast
ha varit ett ringa antal fall där det uppkommit förluster, utöver vad
som redan före den 11 juni 1971 följt av löneprivilegiets företrädesrätt.
Utskottet finner inte att det föreligger skäl att ha en särskild reglering
för dessa få fall. Det bör för övrigt anmärkas att, om gäldenär
sätts i konkurs före den 1 januari 1972, löneborgenärema alltjämt har
företräde framför inteckningshavarna. Att göra inteckningshavama i
sådan konkurs skadeslösa för förluster, som skulle ha undvikits om
konkursen inträffat efter nämnda dag, har inte ansetts påkallat. På
grund av det anförda avstyrker utskottet motionen.

Utskottet hemställer

1.att riksdagen antager de vid propositionen 1971:178 fogade
lagförslagen;

2. att riksdagen avslår motionen 1971: 1635.

Stockholm den 8 december 1971

På lagutskottets vägnar
ERIK SVEDBERG

LU 1971:26

Närvarande: herrar Svedberg (s), Svanström (c), fröken Anderson i
Lerum (s), herrar Lidgård* (m), Börjesson i Falköping (c), fru Åsbrink
(s), herrar Sjöholm (fp), Winberg (m), Andersson i Södertälje (s), Israelsson
(vpk), Olsson i Timrå (s), Enlund (fp) fru Nilsson i Sunne (s)
och herr Olsson i Sundsvall (c).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM 1071 71 0028