Lagstiftningsprocessen
Betänkande 1997/98:KU5
Konstitutionsutskottets betänkande
1997/98:KU05
Lagstiftningsprocessen
Innehåll
1997/98 KU5
Sammanfattning
I betänkandet behandlas åtta motioner som har väckts under den allmänna motionstiden 1996 och som har anknytning till lagstiftningsprocessen. Utskottet behandlar i olika avsnitt frågor om ett könsneutralt språk i officiella texter, om tillämpning av EG-rätt vid svenska domstolar och myndigheter, om riksdagens organisation för behandling av EG-frågor, om lagstiftningen och den kommunala självstyrelsen, om ett stärkt medborgarinflytande, om källhänvisningar i statens offentliga utredningar, om kunskapsutbyte mellan forskare och samhället i övrigt, om en jämställdhetsbestämmelse i riksdagsordningen samt om en utredning om etikens betydelse för en god samhällsutveckling. Samtliga motioner avstyrks. Till betänkandet är fogade tre reservationer.
Motionerna
1996/97:K311 av Tomas Högström (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en ny organisation för behandling i riksdagen av frågor som berör Sveriges relationer till Europeiska unionen bör inrättas i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beredning och hantering av frågor som berör Sveriges relationer med EU.
1996/97:K501 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla kommande regeringsförslag som berör kommunal verksamhet skall innehålla en redovisning av på vilket sätt den kommunala självstyrelsen påverkas, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en genomgång av befintlig lagstiftning i syfte att vidta sådana ändringar som på berörda områden återupprättar den kommunala självstyrelsen. 1996/97:K525 av Tuve Skånberg (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att källhänvisning skall ingå i Statens offentliga utredningar. 1996/97:K529 av Karin Pilsäter och Eva Eriksson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om generella direktiv till statliga utredningar om ökad makt för de enskilda människorna. 1996/97:K531 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett könsneutralt språk skall användas i propositioner om ny eller ändrad lagstiftning, i förordningar och andra officiella dokument. 1996/97:K603 av Inger Davidson m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den önskvärda inriktningen på åtgärder för att stärka medborgarnas inflytande och medansvar i samhället, 2. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts om etikens betydelse för en god samhällsutveckling, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett utvecklingsarbete om hur subsidiaritetsprincipen kan tillämpas i praktisk verksamhet, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett utökat utbyte av kunskap och erfarenheter mellan forskare och övriga medborgare. 1996/97:K903 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den svenska tillämpningen av EU-rätten, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EU:s rättsdatabank. 1996/97:A812 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 3. att riksdagen beslutar att ge talmanskonferensen i uppdrag att pröva frågan om en övergripande tilläggsbestämmelse om jämställdhetsperspektivet i riksdagsordningen.
Utskottet
Språket i lagar m.m.
Könsneutralitet
Motionen I motion 1996/97:K531 av Karin Pilsäter (fp) föreslås att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett könsneutralt språk skall användas i propositioner om ny eller ändrad lagstiftning, i förordningar och i andra officiella dokument. Enligt motionären är normen i det officiella språket att mannen är makthavare och kvinnan underordnad. Förutom att detta låter illa fungerar detta sätt att uttrycka sig som konserveringsmedel för föreställningar om hur samhället skall se ut, anför motionären, som också anser att språket i författningar och betänkanden inte bör spegla otidsenliga fördomar om mäns och kvinnors roller. Riksdagen bör därför ge regeringen i uppdrag att se över språket i propositioner om ny eller ändrad lagstiftning, i författningar och andra officiella dokument. Enligt motionären gäller kravet på ett könsneutralt språk även av riksdagen framtagna dokument.
Gällande riktlinjer m.m. I Statsrådsberedningens promemoria 1994:4 Några riktlinjer för författningsspråket anges att ett sätt att skriva könsneutralt är att använda sig av han eller hon (inte han/hon). Enligt promemorian rekommenderas denna lösning t.ex. när författningen är kort eller när kombinationen bara behöver användas några få gånger. Om texten däremot kräver ett ymnigt bruk av pronomen blir kombinationen störande, särskilt vid böjning. I promemorian anförs att ett annat och ofta bättre sätt är att använda pluralformer i stället för singularformer. Ett tredje sätt anges vara att med hjälp av omskrivningar undvika personliga pronomen i texten. Avslutningsvis anges i promemorian att det i regel går att skriva könsneutralt med hjälp av de angivna sätten. Men om det av någon anledning inte går, kan man i ändringsförfattningar behålla han, honom, hans. I nyskrivna författningar bör man enligt promemorian emellertid välja könsneutrala alternativ. I Myndigheternas skrivregler, Ds 1997:48, anges (avsnitt 4.4.1) beträffande användningen av pronomenet han att detta tidigare alltid användes i många texter, särskilt författningstexter, när man syftade på båda könen. Det anges fortfarande vara användbart när man avser både män och kvinnor eller där substantivet är en abstraktion. I texter där man måste skilja på könen eller i texter som man vill göra helt könsneutrala kan man välja något eller några av följande sätt: han eller hon, upprepning av huvudordet, omskrivning med plural eller könsneutrala substantiv.
Tidigare riksdagsbehandling m.m.
Konstitutionsutskottet har vid flera tidigare tillfällen, senast hösten 1995, behandlat motionsyrkanden om ett könsneutralt språk. I det av riksdagen godkända betänkandet 1995/96:KU7, vartill hänvisas, lämnade konstitutionsutskottet en utförlig redovisning för tidigare riksdagsbehandlingar, m.m. Vid behandlingen under riksmötet 1994/95 underströk utskottet betydelsen av att det språk som används i officiella texter i så stor utsträckning som möjligt är könsneutralt. Utskottet ansåg sig kunna utgå ifrån att de nämnda riktlinjerna för språket i lagar och andra författningar samt inom den offentliga förvaltningen följdes. Utskottet ansåg att motionen borde lämnas utan bifall (bet. 1994/95:KU13). Vid riksmötet 1995/96 saknades det enligt utskottets mening anledning att göra någon annan bedömning än vid tidigare riksmöten. Den då aktuella motionen avstyrktes (bet. 1995/96:KU7).
Utskottets bedömning Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och avstyrker motion K531 (fp).
Tillämpning av EG-rätt vid svenska domstolar och myndigheter
Motionen Bengt Harding Olson (fp) påpekar i motion 1996/97:K903 att Sverige genom medlemskapet i EU genomgått ett rättsligt systemskifte och att svenska domstolar och myndigheter måste kunna tillämpa EG-rätten, eftersom denna utgör en del av den svenska nationella rättsordningen. Enligt motionären är detta ingen enkel uppgift för domstolarna, även om EU har en särskild rättsdatabank, men rättsinformation kan erhållas genom s.k. förhandsbesked. Motionären uppger att flera klagomål har framförts mot domstolar och inte minst förvaltningsmyndigheter för att de tillämpar EG-rätten felaktigt. Enligt motionären behövs en bred kartläggning av domstolarnas och myndigheternas tillämpning av EG-rätten och av inhämtandet av förhandsbesked (yrkande 3). Därutöver måste från svensk sida tas initiativ för att åstadkomma att EU:s rättsdatabank blir mer användbar vid nationell tillämpning (yrkande 4).
Bakgrund Förhandsavgöranden från EG-domstolen En av EG-domstolens viktigaste funktioner är att se till att gemenskapsrätten tolkas och tillämpas på ett enhetligt sätt. För att säkerställa att så sker anger artikel 177 i Romfördraget att en nationell domstol, som skall tillämpa en gemenskapsrättslig bestämmelse, innan den avgör målet kan, och i vissa fall skall, inhämta förhandsavgörande från EG-domstolen om hur regeln skall tolkas. Sådana förhandsavgöranden kan avse tolkningen av fördraget eller giltigheten eller tolkningen av rättsakter som utfärdats av gemenskapens institutioner. De nationella domstolarna i lägre instans får begära förhandsavgöranden om domstolen anser det nödvändigt för att den skall kunna döma i målet. Domstolar i högsta instans är däremot skyldiga att inhämta ett förhandsavgörande om saken är sådan att en tolkning av gemenskapsrätt måste ske för att målet skall kunna avgöras. Det finns inga bestämmelser i Romfördraget om hur den frågande domstolen skall förhålla sig till ett förhandsavgörande från EG-domstolen. EG- domstolen har dock i sin rättspraxis slagit fast att den nationella domstolen är bunden av avgörandet.
Utbildning och information om EG-rättsliga avgöranden, m.m. Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för domstolsväsendet och svarar för bl.a. utvecklingsarbete, utbildning och information samt administrativ service. Domstolsverket började redan år 1991 med utbildning i EG-rätt för domare, åklagare och advokater. Närmare 90 % av svenska domare har deltagit i grundkurser i EG-rätt. Omkring 200 av landets omkring 1 100 domare har deltagit i längre kurser. Många svenska domare har också gjort studiebesök vid EG-domstolen i Luxemburg och vid Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg. Domstolsverket ger också specialiserade kurser i bl.a. EG:s jordbruksrätt, konkurrensrätt, socialförsäkringsrätt, kurser om artikel 177 (inhämtande av förhandsavgöranden) och i juridisk franska. Enligt Domstolsverkets utbildningsprogram för budgetåret 1997 kommer utbildningsinsatserna inom EG-rätten att intensifieras. Domstolsverket har vidare ansett det vara av värde för de svenska domstolarna att få en sammanställning av de mål och måltyper i vilka EG/EES-rättsliga problem respektive problem som anknyter till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna förekommer. Domstolsverket har därför hos samtliga domstolar i sitt verksamhetsområde begärt att få del av alla ?mera betydande lagakraftvunna avgöranden rörande ?europarätt´ samt beslut rörande inhämtande av förhandsbesked enligt artikel 177 i Romfördraget?. Korta redogörelser för mera betydande avgöranden på EG-rättens område samt beslut att inhämta yttranden från EG-domstolen återges i Domstolsverkets publikation DV Informerar. Hittills (juni 1997) har i svenska domstolar och domstolsliknande nämnder fattats 11 beslut om att inhämta förhandsavgöranden.
Rättsdatabaser, m.m Samtliga domstolar har tillgång till databasen Rättsbanken, vilken bl.a. innehåller Celex. Celex (Communitatis europeae lex) är namnet på EU:s databas över lagstiftning och rättsfall. Den engelska versionen av Celex finns sedan några år även på cd-rom. I Celex finns lagtexter och rättsfall i fulltext, oavsett dokumentets ålder. En fördel med Celex anses vara att texterna till enstaka rättsfall är tillgängliga så snart de är översatta - en tryckt version behöver alltså inte avvaktas. Celex gör det också möjligt att t.ex. finna all sekundär lagstiftning som har sin utgångspunkt i en viss artikel i Romfördraget, liksom de domar, som grundas på en viss lagtext. I Celex finns också referenser till nationell lagstiftning, som genomför EG-direktiv. Celexbasen uppdateras en gång i veckan. Lagtexter finns tillgängliga i basen cirka en vecka efter att de publicerats i EGT, Europeiska gemenskapernas officiella tidning, vilken motsvarar Svensk författningssamling i Sverige. Vidare kan nämnas att EG-domstolen sedan den 18 oktober 1996 har en egen hemsida på Internet. Där kan man ta del av bl.a. nyligen avkunnade domar i fullständig lydelse, domstolens tidsplan, pressmeddelanden, m.m. Domstolsverket har ombesörjt att alla domstolar fortlöpande erhåller EG- domstolens domsamling direkt från Luxemburg.
Utskottets bedömning Som framgått av den här lämnade redovisningen publicerar Domstolsverket dels redogörelser för alla mer betydande avgöranden på EG-rättens område i Sverige, dels beslut rörande inhämtande av förhandsbesked enligt artikel 177 i Romfördraget. Motionärens begäran om en kartläggning av domstolars och andra myndigheters tillämpning av EG-rätten är därmed tillgodosedd, varför utskottet avstyrker motion K903 (fp) yrkande 3. Utskottet anser inte att det är påkallat med något initiativ av riksdagen med anledning av yrkande 4 i samma motion. Även detta motionsyrkande avstyrks alltså.
Riksdagens organisation för behandling av EU-frågor
Motionen I motion 1996/97:K311 begär Tomas Högström (m) dels att en ny organisation för behandling i riksdagen av frågor som berör Sveriges relationer till Europeiska unionen inrättas i enlighet med vad som anförts i motionen (yrkande 1), dels att regeringen ges till känna vad som i motionen anförts om beredning och hantering av frågor som berör Sveriges relationer med EU (yrkande 2). Motionären anser att det finns brister i den nuvarande dialogen mellan regeringen och EU-nämnden. Det är för få som alltför sent behandlar EU- frågorna, anför motionären, som också anser att riksdagens fackutskott många gånger helt ställs utanför viktiga principiella diskussioner. För att stärka riksdagens möjligheter att diskutera och behandla viktiga frågor som berör Sveriges relationer med EU bör enligt motionären följande åtgärder vidtas: EU- nämnden i dess nuvarande form bör läggas ned. Frågor som berör EU-arbetet skall behandlas av respektive fackutskott. Utrikesutskottet bör byta namn till utrikes- och EU-utskottet och överta uppgiften som regeringens ?samtalspartner? inför sådana viktiga avgöranden i ministerrådet som inte kan behandlas av respektive fackutskott.
Bakgrund I propositionen om Sveriges medlemskap i Europeiska unionen anfördes att riksdagen borde tillförsäkras ett inflytande på förhand över de frågor som skall behandlas i Europeiska unionens råd (EU-rådet eller ministerrådet). Detta borde, anförde regeringen, åstadkommas genom att riksdagen gavs möjlighet att påverka de ståndpunkter som Sverige skall inta inför förhandlingar och beslutsfattande inom EU. Även i övrigt borde riksdagen få insyn i och inflytande över beslutsprocessen i EU (prop. 1994/95:19). Talmanskonferensen föreslog i 1994/95:TK1 att en EU-nämnd skulle inrättas för samråd med regeringen. I det av riksdagen godkända betänkandet 1994/95:KU22 (rskr. 65 och 66) behandlade konstitutionsutskottet förslagen om samverkan mellan riksdag och regering i frågor som rör Europeiska unionen. Utskottet ansåg det som en fördel att det i riksdagen finns ett organ med en helhetsbild av alla de samarbetsområden som ingår i EU och med samlade erfarenheter av hur samarbetet fungerar och avstyrkte motionskrav om att frågor inom andra och tredje pelarna - liksom frågor om jordbrukspolitiken - skulle ligga hos utskotten i stället för hos den föreslagna EU-nämnden. Konstitutionsutskottet anförde emellertid också att utskottens viktiga roll i vårt parlamentariska system innebar att dessa normalt sett borde ha befattning med EU-processerna fram till dess att de som formliga ärenden skall behandlas i ministerrådet. Bestämmelser om samråd mellan regeringen och riksdagen i de aktuella frågorna och om inrättande av en EU-nämnd infördes i riksdagsordningen (RO). Bestämmelserna om regeringens skyldighet att samråda med EU-nämnden och formerna härför finns numera intagna i 10 kap. RO. I 4 kap. 10 § RO fastslås skyldigheten för regeringen att på begäran informera utskotten i fråga om arbetet inom EU på respektive utskotts ämnesområde. I samma paragraf fastslås statlig myndighets allmänna uppgiftsskyldighet gentemot utskotten. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1996/97:KU2 tog konstitutionsutskottet åter upp EU-frågornas behandling i riksdagen. Utskottet ville på nytt understryka utskottens viktiga ställning och ansåg att det var nödvändigt att utskotten följer de frågor inom respektive ämnesområde som i och med Sveriges medlemskap i EU inte längre avgörs i riksdagen. För att markera vikten av att utskotten engagerar sig i EU-frågor föreslog konstitutionsutskottet att utskottens skyldighet att följa arbetet inom EU skulle regleras i riksdagsordningen. I 10 kap. 3 § RO åläggs utskotten sedan den 1 januari 1997 att följa arbetet inom EU på respektive utskotts ämnesområde. Konstitutionsutskottet diskuterade också möjligheten för utskott att t.ex. lämna skriftliga uttalanden till regeringen men lade inte fram något förslag i den delen utan avsåg att fortsätta att utreda den frågan. I betänkandet vidhöll utskottet sin inställning att samrådet inför ministerrådsmöten i frågor inom andra och tredje pelarna skulle äga rum i EU- nämnden och inte i utskotten (bet. s. 35). En arbetsgrupp under talmanskonferensen har fått i uppgift att utreda EU- frågornas hantering i riksdagen. Arbetsgruppen inledde sitt arbete härmed i september 1997.
Utskottets bedömning Konstitutionsutskottet har så sent som i december 1996 vidhållit sin inställning att samråd i frågor inom alla tre pelarna skall ske i EU-nämnden. Konstitutionsutskottet underströk samtidigt utskottens viktiga ställning i EU- arbetet. Som framgått av den ovan lämnade redovisningen pågår diskussioner i olika sammanhang om EU-frågornas hantering i riksdagen. Med hänvisning härtill avstyrks motion K311 (m) yrkandena 1 och 2.
Lagstiftningen och den kommunala självstyrelsen
Motionerna I motion 1996/97:K501 anser Marietta de Pourbaix-Lundin (m) att det är dags att bestämma sig för om vi i Sverige skall ha en lokal politisk nivå eller inte. Om vi även framöver skall ha en kommunnivå med kommunalpolitiker, som har något utrymme att fatta lokalt varierade och lokalt förankrade beslut, kan inte riksdag och regering fortsätta att med lagstiftning detaljstyra både vad kommunerna skall ha för verksamhet och hur den skall utformas och bedrivas, anför motionären. Motionären ger också exempel på lagar och lagförslag som hon menar inskränker det kommunala självstyret. Enligt motionären bör alla kommande regeringsförslag som berör kommunal verksamhet innehålla en redovisning av det sätt på vilket den kommunala självstyrelsen påverkas (yrkande 1). Vidare bör befintlig lagstiftning gås igenom i syfte att vidta sådana ändringar som på berörda områden återupprättar den kommunala självstyrelsen (yrkande 2).
Bakgrund I 1974 års regeringsform sägs att det i riket finns primärkommuner och landstingskommuner, att beslutanderätten i kommunerna utövas av valda församlingar (1 kap. 7 §) och att det för den offentliga förvaltningen finns både statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter (1 kap. 8 §). Vidare har i regeringsformens kapitel om rättskipning och förvaltning angetts att förvaltningsuppgift kan anförtros åt kommun (11 kap. 6 §). Vid tillkomsten av 1974 års regeringsform underströks att den kommunala självstyrelsen utgör en av grundstenarna för den svenska demokratin (bet. 1973:KU26 s. 39). Uttrycket för detta är regeringsformens portalparagraf där det sägs att den svenska folkstyrelsen förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse (1 kap. 1 §). I kommunallagen (1991:900) uttrycks principen om kommunal självstyrelse genom 1 kap. 1 § där det anges att kommuner och landsting på den kommunala självstyrelsens grund sköter de angelägenheter som anges i lagen eller i särskilda föreskrifter. I förarbetena till kommunallagen (prop. 1990/91:117 s. 23) framhålls att det i grunden handlar om en princip för relationen mellan staten och den kommunala nivån. Den kommunala självstyrelsen kan dock enligt propositionen aldrig vara total. Regeringsformen ger sålunda stöd för att riksdagen genom lag bestämmer grunderna för kommunernas och landstingens organisation och verksamhetsformer och för den kommunala beskattningen. Graden av självstyrelse avgörs alltså ytterst av formerna för samverkan mellan staten och den kommunala sektorn, heter det i propositionen.
Kommittéförordningen Enligt 13 § kommittéförordningen (1976:119) skall i alla utredningsbetänkanden som behandlar kommunala eller landstingskommunala verksamhetsområden redovisas en bedömning av vilka effekter kommitténs förslag medför för den kommunala självstyrelsen.
Kommittén om den kommunala självstyrelsens grundlagsskydd Regeringen beslutade i augusti 1995 att tillkalla en parlamentarisk kommitté med huvuduppgift att analysera innebörden av den kommunala självstyrelsen och beskattningsrätten och dess förhållande till grundlagsbestämmelserna. Kommittén har i september 1996 överlämnat betänkandet Den kommunala självstyrelsen och grundlagen (SOU 1996:129). Kommittén har funnit att ett kommunalt självstyrelseansvar bör utgöra en betydelsefull faktor vid avvägningen av ansvarsfördelningen mellan statliga och kommunala organ, och att en allmän strävan bör vara att så långt det är möjligt låta offentliga beslut fattas så nära medborgarna som möjligt. För att säkerställa att konsekvenserna för den kommunala självstyrelsen av olika typer av åtgärder blir föremål för så noggranna överväganden som är önskvärt föreslår kommittén att regeringsformen kompletteras med en föreskrift om att principen om kommunal självstyrelse skall tillmätas särskild betydelse vid all normgivning som rör kommunerna och landstingen. Med en sådan bestämmelse säger sig kommittén vilja dels ge uttryck för betydelsen av att offentliga beslut fattas så nära medborgarna som möjligt, dels markera vikten av att självstyrelseintressena alltid beaktas i normgivningssammanhang. I samma syfte föreslår kommittén att väsentliga bestämmelser om kommuner och landsting samlas i ett särskilt kapitel i RF. I betänkandet görs också under rubriken Debatten om den kommunala självstyrelsen (avsnitt 4) en genomgång av viss lagstiftning som föranlett debatt om den kommunala självstyrelsens grundlagsskydd. Betänkandet har remissbehandlats och är för närvarande föremål för beredning i Regeringskansliet.
Utskottets bedömning Utskottet anser att regeringens beredning av betänkandet om den kommunala självstyrelsen och grundlagen bör avvaktas och avstyrker därför motion K501 (m) yrkande 2. Som framgått av den ovan lämnade redovisningen skall alla utredningsbetänkanden som behandlar kommunala eller landstingskommunala verksamhetsområden innehålla en bedömning av vilka effekter kommitténs förslag medför för den kommunala självstyrelsen. Yrkande 1 i samma motion är därmed tillgodosett och avstyrks därför.
Ett stärkt medborgarinflytande
Motionerna I motion 1996/97:K529 begär Karin Pilsäter och Eva Eriksson (båda fp) att regeringen beslutar om ett generellt direktiv till samtliga statliga utredningar om att inom respektive utredningsområde lägga fram förslag som leder till ökad makt för de enskilda människorna. Enligt motionärerna kan det på område efter område visas att den individuella makten och inflytandet, såväl formellt som reellt, behöver öka för de enskilda människorna. Motionärerna pekar på flera områden där de anser att enskilda människor behöver ökad makt och anger arbetslivet, skolan, boendet och de offentligt finansierade tjänsterna som exempel. Ett liknande yrkande framförs i motion 1996/97:K603 av Inger Davidsson m.fl. (kd). Motionärerna begär ett tillkännagivande till regeringen om den önskvärda inriktningen på åtgärder för att stärka medborgarnas inflytande och medansvar i samhället (yrkande 1). Motionärerna anser att en grundläggande utgångspunkt för framtida reformer när det gäller att utveckla demokratin är att medborgarnas kompetens skall tas till vara inom olika verksamheter. I samma motion begärs också ett särskilt utvecklingsarbete om hur den s.k. subsidiaritetsprincipen kan tillämpas i praktisk verksamhet (yrkande 3). En viktig grund för maktfördelningen i samhället är enligt motionärerna att beslut skall fattas på lägsta möjliga effektiva nivå, dvs. så ofta det är möjligt av den som befinner sig närmast den uppgift som skall lösas. Om ansvar och befogenheter fördelas efter den principen garanteras medborgarnas valfrihet och trygghet på bästa sätt, heter det i motionen.
Bakgrund
Utredningar Regeringen tillkallade i april 1995 en kommitté med uppdrag att utreda och föreslå åtgärder som skulle kunna öka medborgarnas inflytande och delaktighet i samhällsutvecklingen. Kommittén, som antog namnet Demokratiutvecklingskommittén, har överlämnat två betänkanden, dels Lokal demokrati och delaktighet i Sveriges städer och landsbygd, SOU 1996:71, dels På medborgarnas villkor - en demokratisk infrastruktur, SOU 1996:162. Det sistnämnda betänkandet innehåller bl.a. förslag om lokala demokraticentra, direktsändningar från de ?politiska arenorna?, lättillgänglig samhällsinformation via datanätverk, utökade möjligheter till lokala folkomröstningar, medborgerlig motionsrätt till fullmäktige, försöksverksamhet med direktvalda lokala organ, utveckling av lokalsamhällena genom att beslut fattas av de berörda själva eller av deras representanter samt ökat boendeinflytande genom självförvaltning för hyresgäster. Kommittén har också föreslagit att en särskild demokratiberedning inrättas, med uppgift att följa utvecklingen av frågor som rör demokrati, medborgarinflytande och medborgarnas delaktighet i samhällsutvecklingen. Beredningen föreslås också bevaka dessa frågor i samband med reformer och ny lagstiftning. Betänkandet, som har remissbehandlats, bereds för närvarande inom Inrikesdepartementet. Den s.k. Ungdomspolitiska kommittén överlämnade i april 1997 sitt slutbetänkande Politik för unga, SOU 1997:71. Kommittén har lagt fram flera förslag som syftar till ökad makt och ökat inflytande för unga, bl.a. på skolans, politikens och kulturens områden. Även detta betänkande bereds för närvarande i Inrikesdepartementet. En proposition på grundval av betänkandet väntas i november 1997. Här kan också nämnas att regeringen nyligen beslutat om direktiv för en parlamentarisk kommitté som skall tillkallas för att belysa de nya förutsättningar, problem och möjligheter som det svenska folkstyret möter inför 2000-talet (dir. 1997:101). Utgångspunkten för kommitténs arbete bör enligt direktiven vara varje medborgares rätt till full delaktighet i samhället.
Särskilt om subsidiaritetsprincipen Inom EU fästs vikt vid subsidiaritetsprincipen. I Maastrichtfördragets inledande artikel A slås fast att fördraget markerar en ny fas i processen för att skapa en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken, där besluten skall fattas så nära medborgarna så möjligt. Subsidiaritetsprincipen har också förts in i artikel 3b andra stycket i Romfördraget. Principens allmänna innebörd kan sägas vara att beslut skall fattas så nära medborgarna som möjligt och på så låg nivå som sakfrågans karaktär tillåter. Till det nya Amsterdamfördraget har fogats ett särskilt protokoll om tillämpningen av bl. a. subsidiaritetsprincipen. Ett avtal med förfaranderegler för principens tillämpning har ingåtts mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen (EGT nr C 329, 6.12.1993). Institutionerna skall enligt avtalet i varje enskilt normgivningsärende pröva och särskilt motivera varför nya rättsakter bör utfärdas på gemenskapsnivå. Ytterst är det EG-domstolen som har att uttolka subsidiaritetsprincipens rättsliga innebörd. Sverige ratificerade i augusti 1989 den europeiska konventionen om kommunal självstyrelse. I konventionen, som för svenskt vidkommande är tillämplig på kommuner och landsting, regleras vissa grundläggande principer för statens förhållande till kommunerna. Artikel 4 punkt 3 i konventionen ger uttryck för principen om en decentraliserad samhällsförvaltning genom att ange att de offentliga uppgifterna normalt i första hand skall utövas av de myndigheter som ligger närmast medborgarna. Tilldelning av en uppgift till en annan myndighet bör grundas på uppgiftens omfattning och natur samt kraven på effektivitet och ekonomi. Subsidiaritetsprincipen behandlas i betänkandet Suveränitet och demokrati (SOU 1994:12). Där påpekas att man när uttrycket subsidiaritet används om politiska maktförhållanden åsyftar att den högre nivån skall vara ett stöd för de lägre nivåernas insatser, men att subsidiaritetstanken inte är någon entydig decentraliseringsidé, eftersom den kan användas för att motivera såväl centralisering som decentralisering beroende på omständigheterna i det enskilda fallet. Subsidiariteten, vilken är en ansvarsregel som avgör vems ansvar det är att förverkliga det allmänna bästa, kan sägas ha två dimensioner. Den vertikala dimensionen avser statens uppbyggnad och de politiska nivårelationerna, där tanken är att uppgifterna skall utföras på lägsta nivå. Den horisontella dimensionen gäller avvägningen mellan det offentliga och det privata (dvs. omfattningen av statens roll i det civila samhället och mark- nadsekonomin), där utgångspunkten är att det skall finnas så stort utrymme för mångfald och självorganisering som möjligt. I betänkandet påpekas vidare att det i alla politiska system finns en dragkamp om hur makten skall delas och om vad politiska institutioner på olika beslutsnivåer skall besluta och genomföra. I Sverige har det ständigt förts en diskussion om hur uppgifterna skall fördelas mellan den statliga centralmakten och den kommunala självstyrelsen, heter det. I betänkandet erinras om att den statliga Länsberedningen år 1974 gjorde ett försök att sammanfatta de vägledande principerna för uppgiftsfördelningen inom den offentliga sektorn. I det sammanhanget formulerades subsidiaritetsprincipen som vägledning för politiska nivårelationer i Sverige enligt följande: ?En uppgift bör inte ligga på högre beslutsnivå än nödvändigt i förhållande till de av beslutet direkt berörda? (SOU 1974:84 s. 20). Motioner om tillämpningen av subsidiaritetsprincipen i lagstiftningsarbete och vid andra politiska beslut behandlades av utskottet hösten 1991. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:KU12 ansåg ett enigt utskott att det var angeläget att strävandena att begränsa och förenkla regelsystemet fortsatte och intensifierades. Utskottet förutsatte att därvid också beaktades att enskildas villkor bör regleras av det allmänna i minsta möjliga utsträckning. Med det anförda ansågs de då aktuella motionerna tillgodosedda. Riksdagen har tidigare, senast våren 1997, avstyrkt motionsyrkanden om grundlagsfästande av subsidiaritetsprincipen - se betänkande 1996/97:KU26.
Utskottets bedömning Av den här lämnade redovisningen framgår dels att förslagen från Demokratiutvecklingskommittén i betänkandet SOU 1996:162 syftar till att öka medborgarnas inflytande och delaktighet i samhällsutvecklingen, dels att förslagen från den Ungdomspolitiska kommittén i SOU 1997:71 syftar till ökad makt och ökat inflytande för unga. Båda dessa betänkanden bereds för närvarande i Inrikesdepartementet. Utskottet anser att regeringens beredning av förslagen bör avvaktas och avstyrker därför motionerna K529 (fp) och K603 (kd) yrkande 1. I motion K603 (kd) har också begärts ett särskilt utvecklingsarbete om hur den s.k. subsidiaritetsprincipen kan tillämpas i praktiken (yrkande 3). Enligt utskottets mening syftar de förslag om ökat medborgerligt inflytande som lagts av de ovan nämnda utredningarna bl. a. till att beslut i ökad omfattning skall fattas av de berörda själva eller åtminstone på lokal nivå, dvs. en decentralisering av beslutsfattandet som kan sägas innebära en praktisk tillämpning av subsidiaritetsprincipen. Med hänvisning härtill avstyrks motionen i denna del.
Källhänvisningar i Statens offentliga utredningar
Motionen Tuve Skånberg (kd) påpekar i motion 1996/97:K525 att Statens offentliga utredningar, SOU, utgör betydelsefulla faktakällor för politiker, journalister, gymnasister, den intresserade allmänheten och forskare. I ett avseende brister dock de allra flesta utredningar, anser motionären: de har inga eller otillräckliga källhänvisningar. Inte ens litteraturlista förekommer allmänt. Motionären begär ett tillkännagivande till regeringen om att källhänvisning skall ingå i statens offentliga utredningar.
Bakgrund Inom Statsrådsberedningen har utarbetats en handbok för dem som arbetar i utredningar som omfattas av kommittéförordningen (1976:119). I Kommittéhandboken, Ds 1992:99, sägs följande beträffande källhänvisningar:
Betänkandena innehåller normalt dokumentation i form av källhänvisningar i text, figurer och fotnoter. Genom att i anslutning till bilagorna införa en litteraturförteckning som upptar de bibliografiska data som behövs för att läsaren skall kunna identifiera källorna, kan hänvisningarna i text, figurtexter och fotnoter förenklas avsevärt. I en bilaga till Kommittéhandboken ges sedan exempel på hur en bibliografisk uppställning kan utformas.
Utskottets bedömning Kommittéhandboken innehåller anvisningar om källhänvisningar i Statens offentliga utredningar. Någon riksdagens åtgärd med anledning av motion K525 (kd) är alltså inte påkallad. Motionen avstyrks därför.
Kunskapsutbyte mellan forskare och samhället i övrigt
Motionen I motion 1996/97:K603 (kd) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som anförts i motionen om ett ökat utbyte av kunskap och erfarenheter mellan forskare och övriga medborgare (yrkande 6). Enligt motionärerna bör staten och representanter för olika samhällssektorer samverka för att utveckla kontaktnät mellan forskare och praktiker, så att kunskap som kommit fram genom forskning får prövas i praktiken och för att forskarna skall få möjlighet att ta till sig synpunkter inför nya forskningsinsatser.
Bakgrund
I budgetpropositionen 1997, utgiftsområde 16, föreslog regeringen att högskolan i ökad utsträckning skulle samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet. Detta föreslogs bli högskolans tredje uppgift vid sidan av utbildning och forskning. För att tydliggöra detta föreslogs en ändring av 1 kap. 2 § andra stycket högskolelagen (1992:1434). Utbildningsutskottet tillstyrkte lagförslaget (bet. 1996/97:UbU1 s. 49). Lag- ändringen trädde i kraft den 1 januari 1997. I den forskningspolitiska propositionen 1996/97:5 angav regeringen att varje myndighet som utför forskning finansierad med statliga medel, såväl universitet och högskolor som andra forskningsutförande myndigheter och organ, skall svara för att information om dess forskning finns tillgänglig på Internet fr.o.m. år 1998. Regeringen ansåg det angeläget att informationsverksamheten vid landets universitet och högskolor utformas och bedrivs i enlighet med de principer som angetts i propositionen (s. 68 f.). Regeringen avsåg att uppdra åt universitet och högskolor att se över informationsverksamheten och ge förslag till hur denna kunde förbättras. Varje universitet och högskola borde därvid formulera och redovisa en informationsstrategi. Regeringen ansåg också att en öppen och förutsättningslös dialog mellan vetenskapens företrädare och enskilda medborgare i hög grad är en demokratifråga. Regeringen pekade i propositionen på hur man i s.k. forskningscirklar tillsammans med forskare gemensamt kan studera problem som är angelägna för t.ex. arbetet i folkrörelser, på arbetsplatser eller i politiska föreningar. Högskolan borde ta ett ökat ansvar för att denna form av samverkan utvecklas, och regeringen ansåg att FRN (Forskningsrådsnämnden) borde kunna bistå högskolan i denna uppgift. Utbildningsutskottet avstyrkte motioner om forskningsinformation och om samrådsgrupper för att öka utbytet mellan arbetslivet och den högre utbildningen med hänvisning till uttalandena i propositionen och godkände också vad regeringen anfört om mål för forskningen och allmänna riktlinjer för forskningspolitiken (bet. 1996/97:UbU3 s. 33 och 34).
Konstitutionsutskottets bedömning Utskottet anser att regeringens uttalanden i den forskningspolitiska propositionen, vilken godkändes av riksdagen i december 1996, tillgodoser syftet med den nu aktuella motionen. Motion K603 (kd) yrkande 6 avstyrks därför.
En jämställdhetsbestämmelse i riksdagsordningen
Motionen Vänsterpartiet påpekar i motion 1996/97:A812 att regeringen givit alla departement i uppgift att i varje proposition belysa konsekvenserna för jämställdheten. Motsvarande uppgift har alla utredningar och kommittéer. I riksdagen råder stor enighet mellan de politiska partierna om att jämställdheten är en angelägen och prioriterad fråga, anför motionärerna. Rent formellt finns i riksdagen inget som motsvarar regeringens ?mainstreaming- arbete?, dvs. något krav på att ett jämställdhetsperspektiv skall läggas på alla politikområden. När enskilda ledamöter begär en redovisning av jämställdhetspolitiska konsekvenser av ett ärende, hänvisas enligt motionärerna till att det är arbetsmarknadsutskottets område. Vänsterpartiet anser därför att riksdagen skall ge talmanskonferensen i uppdrag att pröva frågan om att införa en övergripande tilläggsbestämmelse i riksdagsordningen, enligt vilken de olika utskotten får i uppdrag att beakta jämställdhetsperspektivet på sina respektive sakområden (yrkande 3).
Regeringsformen I 1 kap. 2 § regeringsformen fastslås vissa grundläggande mål för politiken. Där framhålls i första stycket att den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. I paragrafens tredje stycke har ett element i denna likhetsgrundsats särskilt framhållits, nämligen jämställdheten mellan könen. Detta uttrycks som att det allmänna skall tillförsäkra män och kvinnor lika rättigheter. Regeln är ett målsättnings- eller programstadgande, som riktar sig till normgivaren.
De generella kommittédirektiven För varje kommitté beslutar regeringen direktiv. I direktiven beskrivs bakgrund till och mål med utredningsuppdraget, i förekommande fall även metoder samt form för rapportering och tidsram. Utöver de direktiv som beskriver en kommittés uppgifter gäller för alla kommittéer också ett antal generella direktiv: - direktiv om att redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50) - direktiv att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23) - direktiv att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994:124) - direktiv att redovisa konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet (dir. 1996:49). Det tidigare generella direktivet att beakta EG-aspekter (dir. 1988:43) har upphört att gälla som en följd av EU-inträdet.
I direktiv 1994:124 om att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser erinras om att åtgärder för jämställdhet fortlöpande behövs. De strukturer och ordningar på olika områden, även informella, som kan bidra till att upprätthålla eller förstärka den ojämna maktfördelningen och segregeringen mellan män och kvinnor bör därför uppmärksammas. De förslag som läggs fram av kommittéer och särskilda utredare skall alltid föregås av en analys och innehålla en redovisning av hur förslagen, direkt och indirekt, kan förväntas påverka kvinnors respektive mäns villkor och därmed förutsättningarna för jämställdhet mellan könen. De brister i jämställdhet som kan finnas på det aktuella området skall också redovisas, liksom en bedömning av hur eventuella hinder kan undanröjas. Jämställdhetsaspekter skall också särskilt analyseras och redovisas vid förslag om strukturförändringar i samhället. Om kommittén eller utredaren bedömer att en sådan analys och redovisning inte kan göras på ett meningsfullt sätt till följd av utredningsuppdragets eller ämnets karaktär, skall detta anges och särskilt motiveras.
Utskottets bedömning Genom målsättningsstadgandet i 1 kap. 2 § regeringsformen har jämställdheten mellan könen upphöjts till en grundläggande statsrättslig norm, som skall ligga till grund för de politiska beslutens innehåll. Regeringsformen är överordnad riksdagsordningen, och ett upprepande av detta stadgande i riksdagsordningen, som motionärerna begär, är därför inte behövligt. Skulle regeringen lägga fram en proposition utan någon jämställdhetsanalys kan riksdagen ställa regeringen till svars för detta. Utskottet avstyrker motion A812 (v) yrkande 3.
Utredning om etikens betydelse
Motionen I motion 1996/97:K603 begär Inger Davidson m.fl. (kd) att regeringen tillsätter en utredning om etikens betydelse för en god samhällsutveckling (yrkande 2). Motionärerna anser att det behövs en fördjupad kunskap om de etiska normer som tillhör vårt kulturarv, hur de tillämpas inom olika områden och om hur de växer fram. För att lyfta fram etikens betydelse för en god samhällsutveckling inom olika områden anser motionärerna att ett brett utredningsarbete bör genomföras.
Tidigare riksdagsbehandling Frågor om behovet av etiska värderingar i samhällslivet har tidigare behandlats av riksdagen. Vid riksmötet 1989/90 avstyrkte kulturutskottet en motion om etik, moral och normer i samhällslivet. Kulturutskottet pekade bl.a. på att övergripande normer ligger till grund för de värderingar som görs då lagstiftaren reglerar förhållandet mellan enskilda och då han skapar regler på det straffrättsliga området. Kulturutskottet ville emellertid framhålla att allmänna övergripande levnadsnormer av det slag som motionärerna syntes åsyfta inte borde slås fast genom politiska beslut. Sådana normer får bärkraft endast om de accepteras av de enskilda människorna, ansåg utskottet. Vilka normer en människa accepterar - och lever efter - är beroende bl.a. av hennes religiösa uppfattning och av hennes livsåskådning i övrigt, anförde kulturutskottet vidare. En annan sak var att det inom olika yrkesområden kunde vara motiverat att diskutera behovet och lämpligheten av etiska riktlinjer, normer eller koder för det professionella handlandet (bet. 1989/90:KrU14). Ett motionsyrkande gällande lagstiftningens grund i den kristna etiken avstyrktes av konstitutionsutskottet år 1988 (bet. 1988/89:KU11). I motionen framställdes yrkande om ett tillägg till 1 kap. 2 § regeringsformen varav det skulle framgå att lagstiftningen skall ha sin grund i den kristna etiken och dess normgivning. Enligt utskottets mening skulle den föreslagna grundlagsbestämmelsen vara svårförenlig med det skydd för religionsfriheten som ges i regeringsformen. Vid riksmötet 1993/94 behandlade konstitutionsutskottet återigen ett motionsyrkande om lagstiftningens förankring i den kristna etiken. Utskottet erinrade bl.a. om att 1 kap. 2 § regeringsformen stadgar att den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet samt att det i regeringsformen också ges bestämmelser om grundläggande fri- och rättigheter. Mot bakgrund av det anförda ansåg inte utskottet att det fanns anledning att ytterligare markera sambandet mellan lagstiftningen och samhällets etiska grundvärderingar. Utskottet påpekade vidare att de etiska grundvärderingarna förändras i takt med samhällsutvecklingen liksom tillämpningen av dem. Det var därför enligt utskottets mening naturligt att frågor om etik togs upp i den allmänna debatten. Den då aktuella motionen avstyrktes (bet. 1993/94:KU5). Etiska frågor har i riksdagen aktualiserats i en mängd olika sammanhang, förutom i de ovan nämnda. Sålunda har riksdagen under senare år behandlat motioner om bl.a. grundforskning om etik, etikundervisning i skolan, etik inom försvaret, etik och djurförsök, idrottens etik, etikens betydelse för ekonomins funktionssätt, etik i marknadsföring, etik i Sveriges Radios programverksamhet, etikkodex för bankväsendet, etik på datanäten, etiska aspekter på hanteringen av kärnavfall, etik inom revisorskåren, säkerhetspolitik och etiska värderingar, etik i politiken, i barnomsorgen, i vården osv. samt en rad motioner om medicinsk-etiska frågor.
Utskottets bedömning Etiska frågor har som ovan framgått aktualiserats i riksdagen inom en mängd olika områden under senare tid. Ett studium av riksdagens betänkanden i olika frågor torde ge en god bild av vilka etiska normer det finns och hur normerna tillämpas på dessa områden. Någon särskild utredning om etikens betydelse för samhällsutvecklingen, vilket begärs i motion K603 (kd), är därför inte behövlig. Utskottet avstyrker alltså motionen såvitt nu är i fråga (yrkande 2).
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande könsneutralitet i offentliga dokument att riksdagen avslår motion 1996/97:K531, 2. beträffande tillämpning av EG-rätten att riksdagen avslår motion 1996/97:K903 yrkande 3, 3. beträffande EG-rättsdatabaser att riksdagen avslår motion 1996/97:K903 yrkande 4, 4. beträffande riksdagens organisation för behandling av EU-frågor att riksdagen avslår motion 1996/97:K311, res. 1 (mp) 5. beträffande återupprättande av den kommunala självstyrelsen att riksdagen avslår motion 1996/97:K501 yrkande 2, 6. beträffande redovisning av effekter för den kommunala självstyrelsen att riksdagen avslår motion 1996/97:K501 yrkande 1, 7. beträffande ökat medborgarinflytande att riksdagen avslår motionerna 1996/97:K529 och 1996/97:K603 yrkande 1, res. 2 (m, fp) 8. beträffande utvecklingsarbete om subsidiaritetsprincipen att riksdagen avslår motion 1996/97:K603 yrkande 3, 9. beträffande källhänvisningar i offentliga utredningar att riksdagen avslår motion 1996/97:K525, 10. beträffande kunskapsutbyte mellan forskare och samhället i övrigt att riksdagen avslår motion 1996/97:K603 yrkande 6, 11. beträffande en jämställdhetsbestämmelse i riksdagsordningen att riksdagen avslår motion 1996/97:A812 yrkande 3, res. 3 (v) 12. beträffande utredning om etikens betydelse att riksdagen avslår motion 1996/97:K603 yrkande 2.
Stockholm den 7 oktober 1997
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Axel Andersson (s), Widar Andersson (s), Birger Hagård (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Birgitta Hambraeus (c), Pär-Axel Sahlberg (s), Jerry Martinger (m), Mats Berglind (s), Kenneth Kvist (v), Frank Lassen (s), Inger René (m), Peter Eriksson (mp) och Margitta Edgren (fp).
Reservationer
1. Riksdagens organisation för behandling av EU-frågor (mom. 4) Peter Eriksson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ?Konstitutionsutskottet? och slutar med ?yrkandena 1 och 2? bort ha följande lydelse: Utskottet delar motionärens uppfattning att EU-nämnden bör läggas ned och att frågor som berör EU-arbetet i fortsättningen skall behandlas av respektive fackutskott. Arbetsgruppen under talmanskonferensen bör få i uppdrag att utarbeta förslag till ändring i riksdagsordningen i enlighet med vad utskottet här anfört med anledning av motion K311 (m) yrkandena 1 och 2.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande riksdagens organisation för behandling av EU-frågor att riksdagen med anledning av motion 1996/97:K311 som sin mening ger talmanskonferensen till känna vad utskottet anfört,
2. Ökat medborgarinflytande (mom. 7) Birgit Friggebo (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m), Jerry Martinger (m), Inger René (m) och Margitta Edgren (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Av den här? och slutar med ?K603 (kd) yrkande 1? bort ha följande lydelse: Utskottet delar uppfattningen i motionerna K529 (fp) och K603 (kd) yrkande 1 att människors individuella makt och inflytande behöver öka. För att uppnå att framtida reformer leder till ökad makt för enskilda människor - som individer och inte bara som medlemmar av ett kollektiv - bör regeringen besluta om ett generellt direktiv till samtliga statliga utredningar om att de förslag som läggs skall leda till ökad makt för de enskilda människorna. Vad utskottet här anfört med bifall till motion K529 och med anledning av motion K603 yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande ökat medborgarinflytande att riksdagen med bifall till motion 1996/97:K529 och anledning av motion 1996/97:K603 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. En jämställdhetsbestämmelse i riksdagsordningen (mom. 11) Kenneth Kvist (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?Genom målsättningsstadgandet? och slutar med ?A812 (v) yrkande 3? bort ha följande lydelse: Trots regeringsformens portalstadgande om jämställdhet mellan könen anläggs inte ett jämställdhetsperspektiv på alla politikområden. Utskottet delar därför motionärernas uppfattning att talmanskonferensen bör få i uppdrag att pröva frågan om att införa en tilläggsbestämmelse i riksdagsordningen, enligt vilken de olika utskotten får i uppdrag att beakta jämställdhetsperspektivet på sina respektive sakområden. Detta bör riksdagen med anledning av motion A812 (v) yrkande 3 som sin mening ge talmanskonferensen till känna. dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande en jämställdhetsbestämmelse i riksdagsordningen att riksdagen med anledning av motion 1996/97:A812 yrkande 3 som sin mening ger talmanskonferensen till känna vad utskottet anfört.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Motionerna............................................1 Utskottet.............................................2 Språket i lagar m.m. 2 Könsneutralitet 2 Tillämpning av EG-rätt vid svenska domstolar och myndigheter 4 Riksdagens organisation för behandling av EU-frågor 6 Lagstiftningen och den kommunala självstyrelsen 7 Ett stärkt medborgarinflytande 9 Källhänvisningar i Statens offentliga utredningar 12 Kunskapsutbyte mellan forskare och samhället i övrigt 13 En jämställdhetsbestämmelse i riksdagsordningen 14 Utredning om etikens betydelse 15 Hemställan 17 Reservationer........................................18 1. Riksdagens organisation för behandling av EU-frågor (mom. 4) 18 2. Ökat medborgarinflytande (mom. 7) 18 3. En jämställdhetsbestämmelse i riksdagsordningen (mom. 11) 19