Lagstiftning med anledning av Sveriges tillträde till Förenta nationernas konvention mot kemiska vapen
Betänkande 1993/94:UU12
Utrikesutskottets betänkande
1993/94:UU12
Lagstiftning med anledning av Sveriges tillträde till Förenta nationernas konvention mot kemiska vapen
Innehåll
1993/94 UU12
Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens (Utrikesdepartementet) proposition 1993/94:120 Lagstiftning med anledning av Sveriges tillträde till FN-konventionen mot kemiska vapen.
Inga motioner har avlåtits med anledning av propositionen.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ny lag om inspektioner enligt Förenta nationernas konvention om förbud mot kemiska vapen samt förslagen till ändringar vad avser brottsbalken, lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall, lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte m.m. och lagen (1992:1300) om krigsmateriel.
Till betänkandet är justitieutskottets yttrande 1993/94:JuU3y fogat, bilaga 7.
Propositionen
I proposition 1993/94:120 Lagstiftning med anledning av Sveriges tillträde till FN-konventionen mot kemiska vapen hemställs att riksdagen antar förslagen till
1. lag om inspektioner enligt Förenta nationernas konvention om förbud mot kemiska vapen, 2. lag om ändring i brottsbalken, 3. lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall, 4. lag om ändring i lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m., 5. lag om ändring i lagen (1992:1300) om krigsmateriel.
Lagarna föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Förutsättningarna för att bestämmelserna skall träda i kraft är att konventionen har trätt i kraft i förhållande till Sverige.
I fråga om 6b, 6c, 12 och 15 §§ i massförstörelselagen föreslår regeringen att dessa skall träda i kraft den 1 juli 1994.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Sverige ratificerade FN-konventionen mot kemiska vapen den 17 juni 1993 (prop. 1992/93:181, med konventionens text på engelska och svenska, bet. 1992/93:UU30, rskr. 1992/93:409).
En departementspromemoria (Ds 1993:50), Sveriges tillträde till Förenta nationernas konvention om förbud mot utveckling, produktion, innehav och användning av kemiska vapen samt om deras förstöring -- Lagstiftningsdel, har remissbehandlats och sammanfattas på s. 61 i propositionen. En remissammanställning finns på s. 69 ff.
Många av de krav som ställs på Sverige såsom part i konventionen tillgodoses redan genom gällande lagstiftning. Där lagstiftning har bedömts nödvändig föreslår regeringen att behövliga regler förs in i gällande lagar. Detta gäller för den kontroll av utförsel och införsel som konventionsstaterna är skyldiga att upprätthålla beträffande vissa produkter liksom för insamlandet av de uppgifter som behövs för att kontrollera konventionens efterlevnad. Brott mot konventionen föreslår man skall omfattas av brottsbalkens bestämmelser. Vidare föreslås att svensk jurisdiktion skall utvidgas till att avse sådana brott oavsett var brottet är begånget. För att tillgodose konventionens krav på inspektioner föreslås en ny lag. Regeringen föreslår också att konventionens immunitets- och privilegiebestämmelser införlivas i svensk rätt genom att en hänvisning görs till konventionen i bilagan till lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.
Lagrådets yttrande har inhämtas över lagförslagen, s. 83--90 i propositionen. Regeringen har följt Lagrådets förslag till ändringar som avser förslaget till lag om inspektioner enligt Förenta nationernas konvention om förbud mot kemiska vapen och förslag till ändring i lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m., 10 §.
Lagförslagen finns på s. 5--11 i propositionen och fogas till betänkandet som bilaga 1--5.
Sammanfattning av propositionens lagförslag och bedömningar
Konventionen
Förenta nationernas konvention om förbud mot utveckling, produktion, innehav och användning av kemiska vapen innehåller regler genom vilka allt innehav och all användning av kemiska vapen förbjuds. Konventionen innehåller vidare regler om sanktioner ifall förbudet skulle överträdas, bestämmelser om rutinkontroller av den kemiska industrin och inspektioner av såväl civila som militära anläggningar vid misstanke om konventionsbrott. En internationell kontrollorganisation, Organisationen för förbud mot kemiska vapen, skall upprättas i Haag. Ett tekniskt sekretariat inom organisationen skall ha till uppgift att genomföra de kontrollåtgärder som föreskrivs i konventionen.
Konventionen är uppdelad i en ingress, 24 artiklar och 3 bilagor. Artiklarna innehåller de grundläggande åtagandena. I bilagorna finns följdbestämmelser på olika områden.
I den första bilagan, kemikaliebilagan, anges vilka kemikalier som omfattas av konventionen. Bilagan är indelad i tre avsnitt (lista 1--3). Lista 1 innehåller åtta giftiga kemikalier och fyra kemiska utgångsämnen. Lista 2 innehåller tre giftiga kemikalier och elva kemiska utgångsämnen. Lista 3 innehåller fyra giftiga kemikalier och tretton utgångsämnen.
I den andra bilagan, verifikationsbilagan, finns detaljerade bestämmelser om kontrollen av konventionens efterlevnad bestående av deklarationer och inspektioner samt bestämmelser om immunitet och privilegier för medlemmar i inspektionsgrupperna. Verifikationsbilagan anger också regelverket för kemikalierna enligt lista 1--3 i kemikaliebilagan.
I den tredje bilagan, sekretessbilagan, finns allmänna principer för hanteringen av konfidentiell information, åtgärder till skydd för installationer som är känsliga från sekretessynpunkt och för att förhindra att konfidentiella uppgifter avslöjas i samband med verifikations-/inspektionsverksamhet. Skyldigheten att skydda konfidentiell information gäller oavsett om denna härrör från civila eller militära anläggningar. Information skall betraktas som konfidentiell om den betraktas som konfidentiell av den stat som lämnat den eller -- om uppgifterna lämnats av annan stat -- om generaldirektören för Tekniska sekretariatet gör bedömningen att det finns skäl att anta att dess otillåtna spridning skulle skada den stat till vilken informationen hänför sig eller skulle skada mekanismerna för genomförandet av konventionen.
Lagförslagen m.m.
Produktion i en enda småskalig anläggning
I verifikationsbilagan (del VI) stadgas att tillverkning av lista 1-ämnen för forsknings-, medicinska, farmaceutiska eller skyddsändamål endast får förekomma vid en enda småskalig anläggning godkänd av konventionsstaten. Detta konventionskrav bedömer regeringen vara tillgodosett av krigsmateriellagens bestämmelser om krav på tillstånd för tillverkning av krigsmateriel. Flertalet remissinstanser delar denna bedömning eller lämnar den utan erinran.
Produktion vid andra anläggningar
Konventionens krav att övrig tillverkning av lista 1-ämnen för skydds-, forsknings-, medicinska eller farmaceutiska ändamål skall ske i anläggningar godkända av regeringen bedömer regeringen också vara tillgodosett av krigsmateriellagens regler om regeringens tillstånd för tillverkning av krigsmateriel. Syntes av lista 1-ämnen för forsknings-, medicinska eller farmaceutiska ändamål men inte för skyddsändamål får enligt konventionen utan tillstånd äga rum vid laboratorier, om den sammanlagda mängden är mindre än 100 gram per år och anläggning. Sådan syntes omfattas av krigsmateriellagens krav på tillverkningstillstånd. I propositionen föreslås därför att regeringen bemyndigas meddela föreskrifter om undantag från kravet på tillverkningstillstånd avseende högst 100 gram kemiska produkter som klassificeras som krigsmateriel (3 § ny punkt 3 krigsmateriellagen). Flertalet remissinstanser tillstyrker detta förslag eller lämnar det utan erinran.
Utförsel av lista 1-ämnen
Utförsel av lista 1-ämnen får enligt konventionen endast ske till en annan part i konventionen och endast för forsknings-, medicinska, farmaceutiska eller skyddsändamål. Utförda ämnen får inte vidareexporteras till annan stat. I propositionen redovisas att krigsmateriellagens bestämmelser om utförsel av krigsmateriel (lista 1-ämnen) är till fyllest för att konventionsåtagandet skall uppfyllas. Den svenska lagens krav på regeringens tillstånd är i princip undantagslöst. Export av ett lista 1-ämne utan regeringens tillstånd utgör brott mot lagen (1960:418) om straff för varusmuggling. Remissinstanserna instämmer i bedömningen eller lämnar denna utan erinran.
Underrättelse om överföring
Någon bestämmelse som motsvarar konventionsåtagandet rörande underrättelse till Tekniska sekretariatet om utförsel och införsel finns inte i krigsmateriellagen. Lagen innehåller inte heller några bestämmelser som gör det möjligt att uppfylla motsvarande åtagande som mottagande stat. Konventionskravet kan, enligt propositionen, tillgodoses på administrativ väg.
Regeringen bedömer att det beträffande utförsel torde vara tillräckligt att regeringen dels i utförselbeslutet (krigsmateriellagen 6 och 14 §§) anger att detta kan verkställas först vid ett angivet datum räknat minst 30 dagar efter beslutsdagen, dels genast vidarebefordrar informationen till Tekniska sekretariatet. Några bestämmelser om detta behövs inte, eftersom regeringen avgör hur ett tillstånd skall utformas och vilka villkor som kan förenas med tillståndet. Det ankommer på regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att se till att underrättelsen når sekretariatet.
När det gäller konventionsåtagandet som mottagande stat anges det i propositionen att de kemikalier (lista 1-ämnen) det är fråga om är sådana som enligt lagen (1985:426) om kemiska produkter kräver tillstånd för införsel med hänsyn till produkternas farlighet från hälso- och miljösynpunkt. Sådana tillstånd meddelas av länsstyrelserna. För att Sverige skall kunna uppfylla åtagandet räcker det med att länsstyrelserna dels i besluten anger att införsel får ske tidigast 30 dagar efter beslutsdagen, dels åläggs att vidarebefordra beslut om införsel av dessa produkter till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Remissinstanserna har inte kommenterat regeringens argumentation i denna del.
Deklarationer inom lista 1-området
Skyldigheten att lämna årliga deklarationer (lista 1-ämnen) om den verksamhet som har bedrivits under det gångna året respektive planeras för det kommande året bedöms vara tillgodosedd genom bestämmelsen om deklarationsskyldighet i 19 § krigsmateriellagen. I denna paragraf finns en bestämmelse om skyldighet för den som har tillstånd att tillverka krigsmateriel att, enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar, lämna deklarationer rörande den verksamhet för vilken tillstånd har meddelats.
21 § krigsmateriellagen reglerar skyldigheten att till regeringen anmäla ändring i förhållanden som upptagits i tillståndsansökan. I propositionen sägs att det därför förefaller vara lämpligt att komplettera 21 § krigsmateriellagen med en skyldighet för den som har tillstånd att tillverka kemiska krigsmaterielprodukter att, i enlighet med föreskrifter som regeringen meddelar, till regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer lämna anmälan om planerna för verksamheten ändras under pågående kalenderår. Flertalet remissinstanser kommenterar inte förslaget.
Klassificering av lista 2- och 3-ämnen
I verifikationsbilaga VII finns konventionens regelverk för lista 2-ämnen som kan ha såväl ett civilt som ett militärt användningsområde, s.k. dual use-produkter. I listan finns tre giftiga kemikalier och elva grupper utgångsämnen. De utgångsämnen som direkt anges respektive exemplifieras i konventionen lista 2B ingår redan i dag i bilaga 3 till massförstörelseförordningen. Förutom dessa utgångsämnen regleras i konventionens kemikaliebilaga också grupper av kemikalier, exempelvis kemikalier innehållande en fosforatom till vilken är bundet en metyl-, etyl- eller propylgrupp, men inga ytterligare kolatomer. Även sådana kemikalier bör enligt propositionen anses omfattas av massförstörelselagstiftningen. I 1 § massförstörelselagen är regeringen bemyndigad att meddela föreskrifter om lagens omfattning. De ämnen enligt lista 2 i konventionen som inte redan omfattas av massförstörelselagen bör, enligt propositionen, genom en förordningsändring föras till denna grupp.
I verifikationsbilaga VIII finns konventionens regelverk för lista 3-ämnen. Den listan innehåller 17 giftiga kemikalier och utgångsämnen. Elva av dessa ämnen ingår i bilagan till massförstörelseförordningen. För att Sverige skall uppfylla sitt konventionsåtagande krävs därför en reglering av de resterande sex kemikalierna. Detta kan regeringen göra genom en ändring i bilaga 3 till massförstörelseförordningen. Remissinstanserna har inte yttrat sig över bedömningen i dessa delar.
Utförsel av lista 2-ämnen och slutanvändarintyg
Lista 2-ämnen får endast utföras till eller erhållas från konventionsstater. Denna förpliktelse skall träda i kraft tre år efter konventionens ikraftträdande. Under mellantiden skall konventionsstaten begära slutanvändarintyg från mottagarstaten. Förbud mot utförsel av lista 2-ämnen omfattas av massförstörelselagens bestämmelser. I den utsträckning lista 2-ämnen finns upptagna i bilaga 3 till massförstörelseförordningen råder utförselförbud redan i dag. De ämnen som införs i denna bilaga kommer automatiskt att omfattas av utförselförbudet. Undantag från utförselförbudet kan beslutas av regeringen efter prövning i det enskilda fallet. Regeringen bedömer att ingen ändring av massförstörelselagen behöver göras för att uppfylla konventionens krav i detta avseende.
Konventionens krav på att slutanvändarintyg skall användas fram till dess att utförselförbud har genomförts faller enligt regeringens bedömning inom ramen för massförstörelselagen. Flertalet remissinstanser delar bedömningen.
Införsel av lista 2-ämnen
När det gäller konventionskravet att avge inledande och sedan årliga deklarationer som innehåller sammanlagda nationella uppgifter rörande de mängder av lista 2-ämnen som förs in i konventionsstaten föreslår regeringen att ett krav på tillstånd för införsel införs i massförstörelselagen. Regeringen bemyndigas dels att delegera beslutanderätten till en myndighet, dels att genom föreskrifter meddela undantag från tillståndskravet för vissa produkter eller införsel från vissa länder (ny 6 a § i massförstörelselagen).
Utförsel av lista 3-ämnen
För lista 3-ämnen föreskriver konventionen varken export- eller importrestriktioner. Däremot skall konventionsstaterna säkerställa att kemikalierna i mottagarlandet endast skall användas för ändamål som inte är förbjudna enligt konventionen. Vid export till en icke-konventionsstat skall konventionsstaten bl.a. begära att den mottagande staten intygar att kemikalierna endast skall användas för ändamål som inte är förbjudna enligt konventionen, att de inte skall vidareexporteras, mängder och typer, deras slutanvändning, slutanvändarnas namn och adresser.
Kravet på säkerställande bedömer regeringen vara tillgodosett på samma sätt som för utförsel av lista 2-ämnen inom ramen för bestämmelserna i massförstörelselagen. Flertalet remissinstanser delar denna bedömning.
Deklarationer utanför lista 1-området
För att Sverige skall kunna uppfylla konventionsåtagandet att lämna inledande och årliga deklarationer avseende anläggningar som hanterar lista 2- och 3-ämnen liksom andra anläggningar som kan komma i fråga för ett deklarationsförfarande krävs bestämmelser om hur dessa uppgifter skall infordras. Regeringen föreslår därför att bestämmelser om deklarationsskyldighet för den som producerar, bereder, förbrukar, importerar eller exporterar produkter som avses i 1 § 4 massförstörelselagen införs (ny 6 b § i massförstörelselagen).
I propositionen omtalas vikten av att regeringen har möjlighet att kontrollera att de i deklarationen lämnade uppgifterna är korrekta. Regeringen föreslår därför att den som har lämnat deklaration enligt nya 6 b § efter anmodan skall lämna de upplysningar och handlingar som kan behövas för kontroll av de uppgifter som lämnats i deklarationen till regeringen eller den myndighet som har att ta emot deklarationen (ny 6 c § i massförstörelselagen).
Kriminalisering av verksamhet som är förbjuden enligt konventionen
I artikel VII i konventionen stadgas att en konventionsstat skall förbjuda fysiska och juridiska personer, var de än befinner sig på dess territorium eller på andra platser under dess folkrättsligt erkända jurisdiktion, att utöva verksamhet som enligt konventionen är förbjuden för en konventionsstat. I denna skyldighet innefattas införande av strafflagstiftning, som avser sådan verksamhet, samt att i enlighet med folkrätten utsträcka denna strafflagstiftning till varje verksamhet som enligt konventionen är förbjuden för en konventionsstat och som inletts någonstans av fysiska personer som är medborgare i staten i fråga.
I propositionen föreslås att en särskild straffbestämmelse införs i brottsbalken (ny paragraf i 22 kap. 6 a §) för den som gör sig skyldig till en sådan gärning som staterna förbinder sig att avstå ifrån enligt artikel I i konventionen. Konventionskravet på utsträckt jurisdiktion tillgodoses enligt propositionen genom en hänvisning i 2 kap. 3 § BrB till olovlig befattning med kemiska vapen.
Inspektioner
I konventionen finns föreskrifter om tre typer av inspektioner: inledande inspektioner, rutininspektioner och inspektioner på uppfordran. De två förstnämnda har till syfte att klargöra att avlämnade deklarationer är riktiga. Inspektioner på uppfordran har till syfte att undanröja misstanke om brott mot konventionen. Inspektioner av detta slag kan därför komma att rikta sig mot vilken plats eller anläggning som helst inom en konventionsstat där förbjuden verksamhet misstänks förekomma.
Regeringen föreslår att en lag om inspektioner enligt konventionen införs. Om inspektion av en anläggning skall ske i Sverige, skall regeringen fatta de beslut som behövs för inspektionens genomförande och därvid utse en myndighet som skall närvara under inspektionen och biträda inspektionsgruppen. I beslutet skall regeringen också ange vilka åtgärder inspektionsgruppen får företa. Den som berörs av inspektionen skall som huvudregel ges tillfälle att yttra sig innan regeringen fattar sitt beslut.
En inspektion får enligt förslaget innefatta att inspektionsgruppen ges tillträde till det område som i underrättelsen angetts som föremål för inspektionen, att godstrafik på väg från inspektionsområdet får stoppas och kontrolleras, att prover får tas och att inspektionsgruppen får ta med sig och använda egen apparatur och annan teknisk utrustning. Inspektionen får inte göras i någons bostad.
Den myndighet som regeringen utsett att närvara vid inspektionen får besluta i frågor som avser verkställighet av regeringens beslut. En fråga kan hänskjutas till regeringen, om inspektionsgruppen begär det eller frågan annars är av särskild vikt. En fråga som berör enskilds rätt skall också hänskjutas till regeringen, om den enskilde begär det. Polismyndighet skall lämna den hjälp som behövs för att verkställa ett beslut enligt lagen.
Vid tillämpningen av lagen skall intresset av att skydda uppgifter som är av betydelse för rikets säkerhet samt företagshemligheter särskilt beaktas.
Flertalet remissinstanser har lämnat förslaget utan erinran. Justitiekanslern (JK) pekar dock i sitt remissyttrande på förslagets långtgående åligganden för enskilda. JK anser att det från olika utgångspunkter kan diskuteras om denna inträngande reglering av enskildas förhållanden är lämplig eller ej, men att utrymmet för sådana hänsynstaganden är ytterst begränsat sedan statsmakterna valt att besluta om ratifikation av konventionen utan att lagstiftningsfrågorna dessförinnan penetrerats. JK avstår därför från att närmare analysera om förslaget innefattar en rimlig avvägning av t.ex. sådana intressen som skall skyddas av reglerna i 8 kap. 3 § regeringsformen (RF). Nedrustnings- och folkrättsdelegationen finner förslaget välbalanserat då det följer Sveriges åtagande enligt konventionen samtidigt som det ger möjlighet att särskilt beakta intresset av att skydda uppgifter av betydelse för rikets säkerhet och företagshemligheter.
I propositionen anges att de inspektioner som kan äga rum på uppfordran vid misstanke om brott mot konventionen särskilt måste beaktas. Antalet sådana inspektioner förutses bli få. I propositionen sägs att en grupp för att ta fram underlag och bereda beslut med anledning av sådana inspektioner bör skapas inom regeringskansliet.
Sekretess för uppgifter från konventionsorganen
Regeringen gör bedömningen att någon ändring av sekretesslagen inte behöver göras för att konventionens krav skall tillgodoses. I propositionen hänvisas till den översyn av sekretesslagstiftningen som pågår för närvarande (dir. 1993:32).
Immunitet och privilegier
Konventionens immunitets- och privilegiebestämmelser föreslås införlivas i svensk rätt genom att en hänvisning görs till konventionen i bilagan till 1976 års lag om immunitet och privilegier i vissa fall.
Nationell myndighet
Enligt artikel VII p. 4 skall konventionsstaten för att fullgöra sina skyldigheter enligt konventionen utse eller upprätta en nationell myndighet med uppgift att utgöra den nationella kontaktpunkten för effektiva förbindelser med organisationen för förbud mot kemiska vapen och andra konventionsstater.
Regeringen bedömer att det inte krävs någon lagstiftning för att tillgodose detta konventionskrav. Flertalet remissinstanser delar denna bedömning. I propositionen anges att Utrikesdepartementet kan svara för kontakterna gentemot den internationella kontrollorganisationen, medan de uppgifter som skall utföras på det nationella planet fördelas på de myndigheter som i dag fyller funktioner som berörs av konventionen: främst Krigsmaterielinspektionen och Kemikalieinspektionen.
Under rubriken Kostnader anges det i propositionen att regeringen avser presentera den merkostnad som beräknas uppstå med anledning av konventionen i budgetpropositionen för budgetåret 1994/95. Sedan propositionen skrevs har, enligt vad utskottet erfarit, regeringen beslutat återkomma om finansieringen i en särproposition.
Utskottet
De framlagda lagförslagen är föranledda av den svenska ratificeringen av FN-konventionen mot kemiska vapen. I ärendet har utskottet inhämtat yttrande från justitieutskottet som begränsat sitt yttrande (1993/94:JuU3y) till att avse förslagen till lag om ändring i brottsbalken och lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall.
I propositionen föreslås att det i 22 kap. 6 a § BrB införs en ny straffbestämmelse om olovlig befattning med kemiska vapen. Genom straffbestämmelsen straffbeläggs i princip all befattning med kemiska vapen. Straffskalan omfattar enligt förslaget fängelse i högst fyra år eller, om brottet är grovt, fängelse i högst tio år eller på livstid.
Justitieutskottet, som delar regeringens uppfattning när det gäller behovet av lagstiftning, noterar i sitt yttrande att gärningsbeskrivningen utformats på ett sådant sätt att det av lydelsen direkt framgår vilka gärningar som faller under bestämmelsen. Någon annan lösning torde inte heller komma i fråga anser justitieutskottet. Vad beträffar hänvisningen till konventionen beträffande definitionen av uttrycket "kemiska vapen" konstaterar justitieutskottet att detta innebär att gränserna för det straffbara området inte till fullo kan utläsas direkt ur lagtexten. Enligt yttrandet är detta inte tillfredsställande, men justitieutskottet anser att det får godtas med hänsyn till svårigheterna att på annat sätt göra erforderliga preciseringar.
Utrikesutskottet delar denna syn.
Justitieutskottet pekar i sitt yttrande på att konventionsåtagandet när det gäller straff för brott mot den nya bestämmelsen inte omfattar själva straffskalans utformning. Med hänsyn till brottets likhet med folkrättsbrott faller det sig dock, enligt justitieutskottets mening, naturligt att ge straffskalan en utformning som nära anknyter till den som gäller för sådant brott. Justitieutskottet ställer sig bakom den utformning av straffskalan som regeringen föreslagit.
Utrikesutskottet delar denna uppfattning.
Justitieutskottet omnämner också i sitt yttrande att konventionen i förslagen till 22 kap. 6 a § BrB och punkt 45 i bilagan till immunitetslagen givits något olika beteckningar. Utrikesutskottet föreslår därför att, på sätt som framgår av betänkandets bilaga 6, en samordning sker och att konventionen ges en enhetlig beteckning i de olika lagarna.
Justitieutskottet noterar i sitt yttrande att en ändring i immunitetslagen även föreslås i proposition 1993/94:104 Sveriges tillträde till den internationella Eurocontrolkonventionen och den multilaterala överenskommelsen om undervägsavgifter. Utrikesutskottet föreslår därför att ändringarna i proposition 1993/94:120 genomförs på det sätt som framgår av bilaga 6 till betänkandet.
Utskottet ansluter sig till regeringens förslag till ikraftträdande.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande förslag till lag om inspektioner enligt Förenta nationernas konvention om förbud mot kemiska vapen att riksdagen antar regeringens förslag till lag om inspektioner enligt Förenta nationernas konvention om förbud mot kemiska vapen,
2. beträffande ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall med den ändringen att lagen erhåller i bilaga 6 som Utskottets förslag betecknade lydelse,
3. beträffande övriga lagförslag att riksdagen antar regeringens förslag till ändring i dels brottsbalken, dels lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m., dels lagen (1992:1300) om krigsmateriel.
Stockholm den 24 februari 1994
På utrikesutskottets vägnar
Daniel Tarschys
I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Pierre Schori (s), Alf Wennerfors (m), Inger Koch (m), Maj Britt Theorin (s), Pär Granstedt (c), Karl-Erik Svartberg (s), Nils T Svensson (s), Margareta Viklund (kds), Viola Furubjelke (s), Bertil Persson (m), Lena Boström (s), Fanny Rizell (kds), Richard Ulfvengren (nyd) och Bengt Ahlquist (fp).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Propositionens lagförslag
Bilaga 1
Bilaga 2 Bilaga 3 Bilaga 4 Bilaga 5
Utskottets förslag till lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall
Bilaga 6
Härigenom föreskrivs att bilagan till lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall 1 skall ha följande lydelse.
00>100>Bilaga 2
00> 00> Immunitet och/eller privilegier gäller för följande 71> Tillämplig internationell överenskommelse
00> Internationella organ 37> Fysiska personer
00> 44 05> Organisationen för förbud mot kemiska vapen 37> Medlemmarnas representanter i organisationen, personer med tjänst hos eller uppdrag av organisationen och observatörer under inspektion 71> Förenta nationernas konvention den 30 november 1992 om förbud mot utveckling, produktion, innehav och användning av kemiska vapen samt om deras förstöring.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
1 Lagen omtryckt 1987:341 2 Bilagans lydelse enligt SFS 1993:1299
Justitieutskottets yttrande
1993/94:JuU3y
Bilaga 7 Lagstiftning med anledning av Sveriges tillträde till Förenta nationernas konvention mot kemiska vapen
Till utrikesutskottet
Inledning
I proposition 1993/94:120 om lagstiftning med anledning av Sveriges tillträde till Förenta nationernas konvention mot kemiska vapen har regeringen (Utrikesdepartementet) föreslagit riksdagen att anta av Lagrådet granskade förslag till
1. lag om inspektioner enligt Förenta nationernas konvention om förbud mot kemiska vapen, 2. lag om ändring i brottsbalken, 3. lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall, 4. lag om ändring i lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m. samt 5. lag om ändring i lagen (1992:1300) om krigsmateriel.
Propositionen har hänvisats till utrikesutskottet som har berett justitieutskottet tillfälle att yttra sig i ärendet.
Inga motioner har väckts med anledning av propositionen.
Ärendet föranleder följande yttrande från justitieutskottet.
Utskottet
Bakgrund
Förenta nationernas konvention om förbud mot utveckling, produktion, innehav och användning av kemiska vapen samt om deras förstöring öppnades för undertecknande den 13 januari 1993 och undertecknades av Sverige samma dag. Riksdagen godkände Sveriges tillträde till konventionen den 7 juni 1993 (prop. 1992/93:181, UU30, rskr. 409), och Sverige deponerade ratifikationsinstrumentet hos FN:s generalsekreterare den 17 juni samma år.
Syftet med konventionen är att totalförbjuda kemiska massförstörelsevapen och att reglera hur de existerande lagren av sådana vapen skall förstöras. För att kontrollera efterlevnaden av konventionen inrättas en kontrollorganisation, Organisationen för förbud mot kemiska vapen.
I det nu aktuella ärendet behandlas de lagstiftningsåtgärder som krävs för att Sverige skall uppfylla sina åtaganden enligt konventionen. Till grund för förslagen ligger en inom Utrikesdepartementet upprättad promemoria (Ds 1993:50) Sveriges tillträde till Förenta nationernas konvention om förbud mot utveckling, produktion, innehav och användning av kemiska vapen samt deras förstöring -- Lagstiftningsdel. Promemorian har remissbehandlats.
I propositionen föreslås att riksdagen skall anta en ny lag om inspektioner enligt Förenta nationernas konvention om förbud mot kemiska vapen (inspektionslagen). Vidare föreslås att det i brottsbalken (BrB) skall införas ett nytt brott, olovlig befattning med kemiska vapen och att den svenska jurisdiktionen skall utvidgas till att avse sådant brott även om gärningen förövats utomlands och oberoende av gärningsmannens nationalitet och hemvist samt oavsett om gärningen är straffbar enligt lagen på den ort där den förövades. Konventionen föranleder också ett förslag till tillägg i lagen om immunitet och privilegier i vissa fall (immunitetslagen) som innebär att vissa personer inom Organisationen för förbud mot kemiska vapen kommer att omfattas av lagen. Härtill kommer vissa ytterligare ändringar i andra lagar.
Den nya lagstiftningen föreslås med något undantag träda i kraft den dag regeringen bestämmer.
Enligt vad utskottet inhämtat har regeringens förslag till inspektionslag och till lag om ändring i BrB upprättats inom Justitiedepartementet.
Förslagen till lag om ändring i BrB och i immunitetslagen ligger inom justitieutskottets beredningsområde. Utskottet begränsar sitt yttrande till att avse dessa lagförslag.
Överväganden
Olovlig befattning med kemiska vapen
I propositionen föreslås att det i 22 kap. 6 a § BrB införs en ny straffbestämmelse om olovlig befattning med kemiska vapen. Bestämmelsen skall tillämpas vid brott mot konventionen om gärningen inte är att bedöma som folkrättsbrott enligt 22 kap. 6 § BrB. Genom bestämmelsen straffbeläggs i princip all befattning med kemiska vapen. Straffskalan omfattar enligt förslaget fängelse i högst fyra år eller, om brottet är grovt, fängelse i högst tio år eller på livstid.
Utskottet, som delar regeringens uppfattning när det gäller behovet av lagstiftning, noterar att gärningsbeskrivningen utformats på ett sådant sätt att det av lydelsen direkt framgår vilka gärningar som faller under bestämmelsen. Någon annan lösning torde inte heller kunna komma i fråga. När det gäller hänvisningen till konventionen beträffande definitionen av uttrycket "kemiska vapen" konstaterar utskottet att detta innebär att gränserna för det straffbara området inte till fullo kan utläsas direkt ur lagtexten. Detta är självklart inte helt tillfredsställande men får godtas med hänsyn till svårigheterna att på annat sätt göra erforderliga preciseringar.
När det gäller straff för brott mot den nya bestämmelsen vill utskottet peka på att konventionsåtagandet inte sträcker sig längre än till att införa straffbestämmelser. Konventionsåtagandet omfattar med andra ord inte själva straffskalans utformning. Med hänsyn till brottets likhet med folkrättsbrottet faller det sig dock enligt utskottets mening naturligt att ge straffskalan en utformning som nära anknyter till den som gäller för sådant brott. Utskottet kan således ställa sig bakom den utformning av straffskalan som regeringen föreslagit.
Övriga lagförslag
I övrigt föranleder lagförslagen inget uttalande från utskottet annat än att utskottet har noterat att konventionen i förslagen till 22 kap. 6 a § BrB och punkt 45 i bilagan till immunitetslagen givits något olika beteckningar. Utskottet föreslår att en samordning sker och att således konventionen ges en enhetlig beteckning i de olika lagarna. I sammanhanget kan också anmärkas att konventionen i rubriken till inspektionslagen givits en förkortad benämning.
Övrigt
Utskottet har noterat att en ändring i immunitetslagen föreslås även i proposition 1993/94:104 om Sveriges tillträde till den internationella Eurocontrolkonventionen och den multilaterala överenskommelsen om undervägsavgifter. En samordning av lagstiftningsärendena bör ske.
Stockholm den 22 februari 1994
På justitieutskottets vägnar
Britta Bjelle
I beslutet har deltagit: Britta Bjelle (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Jerry Martinger (m), Bengt-Ola Ryttar (s), Birthe Sörestedt (s), Ingbritt Irhammar (c), Nils Nordh (s), Birgit Henriksson (m), Göran Magnusson (s), Liisa Rulander (kds), Karl Gustaf Sjödin (nyd), Sigrid Bolkéus (s), Siw Persson (fp), Alf Eriksson (s) och Christel Anderberg (m).