Lag-Utskottets Betänkande N:o 37 (Betänkande 1872:LU37 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Betänkande N:o 37.

JV:o ,37.

Ank. till Rikstl. Kansli den 4 Maj 1872, kl. 2 e. in.

Betänkande, i anledning af återremiss af Lag-Utskottets utlåtande
N:o 17, rörande Kongl. Maj:ts nådiga proposition om upphäfvande
af Q kap. o och 6 §§ Giftermålsbalken samt förändrad
lydelse af 15 kap. 1 $ Rättegångsbalken och 18 kap.
5 § Strafflagen.

I nämnda utlåtande, som begge Kamrarne till Utskottet återremitterat, hade
Utskottet tillstyrkt bifall till Kongl. Maj:ts ifrågavarande nådiga proposition, hvilken
innehåller förslag till en författning, så lydande:

»Förordning angående upphäfvande af 2 kap. 5 och 6 §§ Giftermåls-balken
samt förändrad lydelse af 13 kap. 1 § Kättegångs-balken och 18 kap. 5 § Straff-lagen.

Härigenom förordnas, dels att 2 kap. 5 och 6 §§ Giftermåls-balken, sådana
de lyda enligt förordningen den 10 April 1810, upphört att vara gällande, dels ock
att nedanstående lagrum skola erhålla följande förändrade lydelse, nemligen

15 kap. 1 § Rättegångs-balken:

Nu vill kärande eller svarande jäfva domaren; göre det beskedligt, och döme
domaren sjelf om det jäf. Desse äro laga jäf: Om domaren är med part i den

skyldskap eller svågerlag, deri äktenskap efter 2 kap. Giftermåls-balken ej byggas må,

eller om han med part är syskonbarn eller i svågerlag i thy, att den ene är eller

varit gift med den andres syskon eller syskons afkomling eller med någon, från hvil -

Lag-Utskottets Betänkande N:o 37.

kens syskon den andra härstammar, eller är domaren parts vederdeloman, eller uppenbare
ovän: eller eger domaren, eller hans skyldeman, som nu nämnde äro, i den
saken del, eller kunna de någon synnerlig nytta eller skada deraf vänta: eller häfver
han i annan Rätt i samma sak domare varit, eller förr varit fullmäktig deri, eller
vittnat, eller förut såsom betjent i någon Rätt, eller hos Konungens Befallningshafvande,
något slut fattat, som den saken rörer: eller häfver han sjelf en lika sak i
.annan Rätt. Vet domaren att sådant jäf emot honom är, ändå att parten ej är
derom kunnig; träde sjelfmant ifrån Rätten. Söker endera parten, sedan rättegång
anhängig är, sak med domaren, eller tillfogar honom något med ord eller gerning,
i uppsåt att honom dermed jäfvig göra; det skall ej för jäf räknas.

■18 kap. 5 § Strafflagen.

Otukt emellan personer, som äro med hvarandra besvågrade genom enderas
äktenskap med den andras syskon eller syskons afkomling eller med någon, från
hvilkens syskon den andra härstammar, straffes med böter.’?

Af den inom Kamrarne hållna öfverläggning framgår, såsom anledning till
återremissen, att man i allmänhet, beträffande de i 2 kap. 6 § Giftermålsbalk®!! omförmälda
svågerskapsförhallanden, ansett åtminstone det, som eger rum när den ene
är gift med den andres stjufson eller stjufdotter, fortfarande böra, oberoende deraf
att dess betydelse såsom äktenskapshinder borttages, medföra jäf för domare, om icke
äfven för vittnen. Till stöd härför har exempelvis framhållits, att rättvisans anspråk
på opartiskhet icke blefve behörigen tillgodosedd, om domaren, hvars hustru kunde
hafva njutit vård och uppfostran hos sin stjufmoder, nödgades, medan hustrun ännu
lefde, döma i en sak, hvari hennes stjufmoder vore part. Deremot torde, i fall

äktenskapsbandet blifvit upplöst, jäfvet här icke böra vidare qvarstå, sedan sjelfya

grunden derför sålunda bortfallit; och af diskussionen i Kamrarne vill det synas, som
om man lagt mindre vigt på öfriga i åberopade lagrum upptagna svågerskapsförhållanden,
livilka onekligen äro mindre egnade att betinga någon dylik ställning af
fosterbarn och uppfostrare emellan den enes maka och den andre.

Ehuru Utskottet för sin del icke kunnat af de gjorda anmärkningarne hemta
tillräcklig anledning att frångå den mening, enligt hvilken Utskottet i sitt förra utlåtande
tillstyrkte bifall till Kongl. Maj:ts nådiga förslag, lärer det dock, till följd
af återremissen, åligga Utskottet att alternativt framlägga ett författningsförslag i den
med återremissen afsedda syftning. Härvid synes ej vara skäl att göra någon skilnad
emellan domare- och vittnesjäf. Sedan äldre tider tillbaka hafva nemligen i vår

lagstiftning de slägtskapsförhållanden, livilka ansetts innebära jäf för domare, tillika
utgjort vittnesjäf. I sjelfva verket är ock lagens grund i begge hänseendena en och
densamma: nödvändigheten att afvärja faran af slägtskapsförbindelsens möjliga inverBih.
till Likså. Prof. 1872. 7 Afd. 21 Raft. 2

Lag-Utskottets Betänkande N:o 37.

kan på domares eller vittnes känsla för det rätta och sanna. Härmed har Utskottet
likväl på intet sätt velat bestrida lämpligheten af särskilda inskränkningar afvittnesjäfven
i sammanhang med den förändrade bevisningslära, som framdeles torde blifva
i vår lagstiftning införd.

I enlighet med hvad anfördt blifvit, får Utskottet, för den händelse Kong!.
Maj:ts proposition icke oförändrad af Riksdagen bifalles, till antagande framlägga ett
förslag till författning i ämnet af följande innehåll:

»Förordning angående upphäfvande af 2 kap. 5 och 6 §§
Giftermålsbalken samt förändrad lydelse af 13 kap. 1 § Rättegångsbalken
och 18 kap. 5 § Strafflagen.

Härigenom förordnas dels att 2 kap. 5 och 6 §§ Giftermålsbalken,
sådana de lyda enligt förordningen den 10 April 1810,
upphört att vara gällande, dels ock att nedanstående lagrum
skola erhålla följande förändrade lydelse, nemligen

15 Jcap, / § Rättegångsbalken.

Nu vill kärande eller svarande jäfva domaren; göre det beskedligt,
och döme domaren sjelf om det jäf. Desse äro laga
jäf: Om domaren är med part i den skyldskap eller svågerlag,
deri äktenskap efter 2 kap. Giftermålsbalken ej byggas må,
eller om han med part är syskonbarn eller i svågerlag i thy,
att den ene är eller varit gift med den andres syskon eller
syskons afkomling eller med någon, från hvilkens syskon den
andra härstammar, eller är gift med den andres stjufson eller
stjufdotter, eller är domaren parts vederdeloman eller uppenbara
ovän: eller eger domaren, eller hans skyldeman, som nu
nämnde äro, i den saken del, eller kunna de någon synnerlig
nytta eller skada deraf vänta: eller häfver han i annan Rätt
i samma, sak domare varit, eller förr varit fullmäktig deri, eller
vittnat, eller förut såsom betjent i någon Rätt, eller hos Konungens
befallningshafvande, något slut fattat, som den saken rörer:
eller häfver han sjelf en lika sak i annan Rätt. Vet domaren
att sådant jäf emot honom är, ändå att parten ej är derom
kunnig; träde sjelfmant ifrån Rätten. Söker endera parten, sedan
rättegång anhängig är, sak med domaren, eller tillfogar honom
något med ord eller gerning, i uppsåt att honom dermed jäfvig
göra; det skall ej för jäf räknas.

Lag-Utskottets Betänkande N:o 37.

18 kap. 5 § Strafflagen.

Otukt emellan personer, som äro med hvarandra besvågrade
genom enderas äktenskap med den andras syskon eller syskons
afkomling eller med någon, från livilkens syskon den andra härstammar,
straffes med böter.”

Stockholm den 1 Maj 1872.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.