Lag-Utskottets Betänkande N:o 31

Betänkande 1876:LU31

Lag-Utskottets Betänkande N:o 31.

1

N:0 31.

Ank. till Eiksd. Kansli den 6 April 1876, kl. 3 e. m.

Betänkande, i anledning af återremiss utaf Utskottets Utlåtande
N:o 4 om förändrad lydelse af 13 § i 2 kap. Strafflagen.

I detta utlåtande, som blifvit af begge Kamrarne återförvisadt, har
Utskottet föreslagit, att nämnda lagrum, enligt hvilket böters förvandlingtill
motsvarande kroppsstraff tillkommer Konungens Befallningshafvande allena,
matte på det sätt ändras, att, der sådan förvandling erfordrades för verkställighet
af utslag, som till kronohäkte ankommit, tillsyningsmannen vid
dylikt häkte skulle ega att derom förordna.

Mot detta förslag har blifvit anmärkt, att då hvarken kronohäkten,
såsom en särskild art af statens fängelser, eller tillsyningsman vid sådana
häkten funnes i allmänna lagen omtalade, syntes en anordning af ifrågavaiande
beskaffenhet böra ske, icke, såsom Utskottet förordat, genom en
ändring af eller ett. tillägg till en § i strafflagen, utan genom en särskild
författning, under hvilken senare form tillsyningsmännens öfriga åligganden
funnos bestämda; att förslaget lemnade oafgjordt huruvida eller hos hvilken
myndighet klagan finge föras mot tillsyningsmans förvandlingsbeslut, hvarom
föreskrift dess hellre erfordrades, som vid det förhållande, att tillsyningsm
än nen stodo under Konungens Befallningshafvandes lydnad, men för tjenstefel
skulle atalas inför Hofrätt, tvekan kunde uppstå hos hvilken af dessa
myndigheter sådan talan borde anhängiggöras; samt att, enär 13 § i 2 kap.
stiafflagen egde tillämplighet jemväl vid förvandling af sådana i ekonomiska
författningar stadgade böter, för Indika särskild förvandlingsgrund funnes i
dessa författningar intagen, men tillsyningsmännen, om hvilkas tillsättande
och kompetens några bestämmelser ej funnes, icke kunde förutsättas ega om
berörda författningars innehall kännedom, borde tagas i öfvervägande, huruBih.
till Riksd. Prof. 1876. 7 Sami. 16 Ilåft.

2 Lag-Utskottets Betänkande N:o 31.

vida icke med afseende härå några särskilda stadganden vore erforderliga
till förekommande deraf, att sådana böter till äfventyrs kunde blifva efter
origtig grund förvandlade.

Utskottet, som sålunda genom återremissen fått till uppgift att med
vederbörlig hänsyn till ofvannämnda anmärkningar utarbeta förslag till
stadganden i ämnet, har dervid funnit, att dessa lämpligast böra genom en
särskild författning meddelas, men att i följd deraf, att 13 § i 2 kap. straff -lagen innehåller ovilkorlig föreskrift att förvandling af böter tillhör Konungens
Befallningshafvande, hänvisning bör i detta lagrum införas derom, att
för särskild! fall finnes annorlunda stadgadt.

Vidare och då tillsyningsman i förevarande fall skulle handla i Konun^ns
Befallningshafvande^ ställe, har Utskottet ansett, att, i öfverensstämmelse
med hvad om sistnämnda myndighets förvandlingsbeslut finnes stado-adt
bör förordnas, att dylikt beslut, som af tillsyningsman meddelas, må
kunna öfverklagas hos Hofrätt, men bör, utan hinder af missnöjesanmälan
eller förd klagan, gå i verkställighet, derest ej tillsyningsman för särskilt
fall finner anledning låta verkställigheten anstå, eller högre myndighets föreskrift
derom ankommer.

I afseende slutligen på den uttalade farhågan för misstag vid bötesför
vand lingen i sådana fall, då densamma bör ske efter den särskilda grund,
som derför kan finnas i en eller annan ekonomisk författning bestämd, får
Utskottet erinra, att då de författningar, enligt hvilka böter blifvit ådömda,
alltid torde vara åberopade i de utslag, på grund af hvilka förvandlingen
af böterna skall ega rum, synes tillsyningsman genom granskning af dessa
författningar, till hvilka på sådana ställen, der kronohäkten äro inrättade,
tillgång torde finnas eller kunna beredas, lätteligen i hvarje fall erhålla
kännedom, huruvida särskild grund för bötesförvandlingen är stadgad. De
fall, då i följd deraf denna förvandling icke bör efter strafflagen verkställas,
äro, såsom jemväl blifvit under diskussionen i frågan anmärkt, numera ganska
sällsynta* så att emellertid under alla förhållanden vådan af misstag
uti ifrågakomna hänseendet icke synes vara af någon betydenhet.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt får Utskottet
vördsamt hemställa,

att Riksdagen ville för sin del besluta,

Do att 13 § i 2 kap. straff lagen måtte erhålla följande
förändrade lydelse:

* Såvidt Utskottet kunnat inhemta, finnes sådan grund stadgad allenast uti Gfrufvestadgan
den 12 Januari 1855, Kong!, förordningen angående förbud mot lotteriinrättningar
m. m. den 21 Mars 1844 samt Kongl. Tull-stadgan den 7 December 1860.

3

Lag-Utskottets Betänkande N:o 31.

Om förvandling af böter efter 10, 11 eller 12 § förorda
Konungens Befallningshafvande, der ej för särskild!
fall finnes annorlunda stadgadt,
samt 2:o att antaga följande:

Förordning angående förvandling af böter i särskild! fall.

Skola böter förvandlas efter 10, 11 eller 12 § Strafflagen
eller efter särskild författning angående landets
allmänna hushållning, och har det utslag, hvarigenom
böterne blifvit ådömde, för verkställighet ankommit till
kronohäkte, för hvilket särskild tillsyningsman blifvit af
Konungen tillsatt, ege tillsyningsmannen att om förvandlingen
förordna; Och gälle, beträffande fullföljd af klagan
öfver förvandlingsbeslutet och angående verkställighet
deraf, hvad derutinnan är i afseende på Konungens Befallningshafvandes
beslut stadgadt.

Stockholm den 6 April 1876.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Reservation:

af Herr Grefve Mörner, med hvilken Herr Lindgren instämt: ”De

anmärkningar, som blifvit emot Utskottets förut framstälda förslag gjorda,
hafva hos mig stadgat den åsigt, att den föreslagna förändringen icke torde
vara lämplig, och får jag derföre hemställa om afslag.“

Herr Magnus Jonsson har begärt få antecknadt, att han icke i beslutet
deltagit.