Lag om byggande av järnväg
Betänkande 1995/96:TU8
Trafikutskottets betänkande
1995/96:TU08
Lag om byggande av järnväg
Innehåll
1995/96 TU8
Sammanfattning
I betänkandet behandlas proposition 1995/96:2, Lag om byggande av järnväg, jämte motioner. Regeringen föreslår att byggande av järnväg regleras i en särskild lag, kopplad till naturresurslagen och med nära anknytning till plan- och bygglagen. Lagstiftningen innebär bl.a. krav på miljökonsekvensbeskrivningar vid byggande av järnvägar och en rätt till inlösen av mark för järnvägsändamål i vissa fall. I propositionen föreslås vidare lättnader i fastighetsbildningslagens skydds- och marköverföringsregler vid byggande för järnvägsändamål i vissa fall samt en ändring i vattenlagen. Slutligen föreslås vissa följdändringar i naturresurslagen och i anläggningslagen.
I två m-motioner riktas kritik mot att beslut om järnvägsplaner enligt förslaget till lag om byggande av järnväg skall kunna överklagas endast hos regeringen och inte hos en förvaltningsdomstol. Vidare kritiseras i de båda motionerna regeringens förslag att Banverket skall kunna fastställa såväl sina egna som andra järnvägsbyggares järnvägsplaner. I en av de två m-motionerna framhålls också att tillämpningsområdet för den föreslagna lagen om byggande av järnväg inte bör omfatta tunnelbana och spårväg.
I en mp-motion föreslås att riksdagen gör vissa uttalanden om utformning, omfattning och genomförande av miljökonsekvensbeskrivningar i fråga om bl.a. byggande av nya järnvägar samt att riksdagen hos regeringen begär förslag om ny lagstiftning på området.
Utskottet tillstyrker regeringens samtliga lagförslag med den ändringen att tidpunkten för ikraftträdandet förskjuts från den 1 januari 1996 till den 1 februari 1996. Motionsyrkandena avstyrks, främst med hänvisning till pågående överväganden i de berörda frågorna.
Till betänkandet är fogat fem reservationer. M-ledamöterna reserverar sig i fyra fall och mp-ledamoten i ett fall.
Propositionen
Regeringen (Kommunikationsdepartementet) föreslår i proposition 1995/96:2 att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om byggande av järnväg,
2. lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988),
3. lag om ändring i vattenlagen (1983:291),
4. lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.,
5. lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149).
Lagförslagen är fogade som bilaga 1 till betänkandet.
Motionerna
1995/96:T1 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Banverkets dubbla roll,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att järnvägsplaner skall kunna prövas i en rättslig instans,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett för den enskilde mer rättssäkert förfarande hos fastighetsbildningmyndighet,
4. att riksdagen beslutar om en sådan ändring av den föreslagna lagstiftningen att spårväg och tunnelbana inte kommer att omfattas av krav på järnvägsplan.
1995/96:T2 av förste vice talman Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Banverkets dubbla roll,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag till överklagandeordning och att besvärsprövning i stället bör ske i förvaltningsdomstol,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett för den enskilde mer rättssäkert förfarande hos fastighetsbildningsmyndighet.
1995/96:T3 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformning, omfattning och genomförande av miljökonsekvensbeskrivningar i fråga om bl.a. byggande av nya järnvägar,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ny lagstiftning angående miljökonsekvensbeskrivningar i enlighet med vad som anförts i motionen.
Yttrande från bostadsutskottet
Utskottet har inhämtat yttrande från bostadsutskottet (1995/96:BoU2y) över propositionen jämte motioner. Yttrandet är fogat som bilaga 2 till detta betänkande.
Utskottet
1 Inledning
Enligt 1988 års trafikpolitiska beslut skall en ökad satsning ske på järnvägen som ett miljövänligt kollektivt transportmedel.
Hösten 1992 uttalade riksdagen att regeringen skyndsamt borde utreda frågan om införandet av en banlag med väglagen som förebild (prop. 1992/93:50, bet. FiU1, yttr. TU2y, rskr. 134). Syftet med en banlag angavs vara att påskynda beslutsprocessen vid järnvägsbyggen.
Våren 1993 fastställde riksdagen en långsiktig plan för utbyggnaden av väg- och järnvägsnätet (prop. 1992/93:176, bet. TU35, rskr. 446). Enligt beslutet skall väg- och järnvägsinvesteringar för totalt 88 miljarder kronor genomföras under tioårsperioden 1994-2003. Av detta belopp avser 32 miljarder kronor stomjärnvägar.
I sitt av riksdagen godkända betänkande 1993/94:TU4 från hösten 1993 erinrade utskottet om det nämnda beslutet och betonade det angelägna i att de beslutade investeringarna kunde genomföras skyndsamt. Med utgångspunkt i målsättningen att snabbt och effektivt förverkliga investeringarna i former som tryggar rättssäkerheten är det naturligt - fortsatte utskottet - att intresset också riktas mot den lagstiftning som reglerar markfrågor och planeringssystemet. I sammanhanget framhöll utskottet att expropriation normalt fordras för att mark tvångsvis skall få tas i anspråk för järnvägsändamål. Kritik hade riktats mot detta förfarande såsom onödigt långdraget och kostsamt. Det hade också kommit att framstå som betungande såväl för Banverket som för regeringskansliet. Vidare hade sedan länge önskemål framförts om en mer smidig markreglering för att åstadkomma färre plankorsningar mellan väg och järnväg och därmed en förbättrad trafiksäkerhet. I sammanhanget noterade utskottet en uppgift i 1993 års budgetproposition om att arbete med förslag till en banlag pågick inom regeringskansliet. Utskottet underströk därvid det angelägna i att en sådan lag - enligt väglagens mönster - skulle innebära krav på miljökonsekvensbeskrivningar som ett led i planeringen av nya järnvägar.
Den proposition som utskottet nu har att behandla skall ses mot den sålunda angivna bakgrunden.
2 Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen innehåller fem lagförslag. Dessa avser dels en ny lag, lag om byggande av järnväg, dels ändringar i fyra gällande lagar, nämligen fastighetsbildningslagen (1970:988), vattenlagen (1983:291), lagen (1987: 12) om hushållning med natursresurser m.m. och anläggningslagen (1973:1149). Ändringarna i de två sistnämnda lagarna är följdändringar.
Huvuddragen i den föreslagna lagstiftningen framgår av en redogörelse i propositionen under rubriken Behovet av en ny lagstiftning. Regeringen framhåller inledningsvis att det nuvarande förfarandet vid byggande av järnvägar har klara brister när det gäller anknytningen till övrig samhällsplanering och miljölagstiftning. Förfarandet bör nu - betonar regeringen - inordnas i det system för samhällsplanering som redan finns genom bl.a. NRL och PBL, dvs. lagen om hushållning med naturresurser m.m. och plan- och bygglagen (1987:10). En ökad skyldighet att upprätta miljökonsekvensbeskrivningar och ta hänsyn till miljön vid exempelvis lokalisering av vissa järnvägar följer av ett EU-direktiv om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga projekt. Direktivet har införlivats med svenska rättsregler på lägre nivå än lag, men dess krav bör nu tillgodoses genom lagstiftningsåtgärder samordnade med NRL.
Vad gäller markåtkomst för järnvägsändamål framhåller regeringen att expropriationsförfarandet alltmer framstår som både tidsödande och kostsamt. Förbättrade möjligheter till sådan markåtkomst behöver därför tillskapas. Så sker - framgår det av propositionen - på två sätt. För det första innehåller förslaget till lag om byggande av järnväg en regel om rätt för järnvägsbyggare och fastighetsägare att få mark inlöst, då en järnväg - som tillgodoser ett allmänt transportbehov - skall byggas i enlighet med en gällande järnvägsplan. För det andra innebär förslaget till lag om ändring i fastighetsbildningslagen bl.a. ett undantag, för markbehov för en sådan järnväg, från lagens skyddsregler. Dessa regler innebär hinder, i princip, mot att fastighetsreglering sker tvångsvis, om bebyggd mark tas i anspråk eller om berörd fastighets värde minskar i viss omfattning. Det kan förmodas - framhåller regeringen - att järnvägsbyggaren oftast väljer att i första hand använda sig av fastighetsbildningslagen, eftersom det i regel ändå behövs en förrättning för markbyten och olika servitutsåtgärder. För den enskilde markägaren, som berörs av markbehovet, kan det vara en fördel att kunna välja mellan att begära inlösen eller fastighetsreglering.
3 Huvuddrag i förslaget till lag om byggande av järnväg
Utskottet redovisar i det följande några huvuddrag i regeringens förslag till lag om byggande av järnväg. För en mer fullständig redovisning hänvisas till propositionen. Utskottet syftar med sin redovisning främst till att belysa den bakgrund mot vilken motionsyrkandena skall ses. Redovisningen bör emellertid, jämte redogörelsen ovan för förslaget till lag om ändring i fastighetsbildningslagen, också kunna användas för att bedöma propositionens vverensstämmelse med de av riksdagen och utskottet åren 1992 och 1993 uttalade önskemålen om innehållet i en banlag.
Enligt 1 kap. 1 och 2 §§ bör lagen obligatoriskt gälla för allt byggande av järnväg, utom industrispår och hamnspår uteslutande på egen fastighet, samt för byggande av tunnelbana och spårväg. Den skall kunna tillämpas även för byggande av annan spåranläggning och vid avstängning av plankorsning.
Enligt 2 kap. 1 § skall till grund för byggande av sådan järnväg som omfattas av lagen alltid finnas en järnvägsplan. Järnvägsplan får även upprättas för avstängning av plankorsning, även om denna åtgärd inte är att anse som byggande av järnväg. I 2 § föreskrivs att järnvägsplanen skall innehålla en miljökonsekvensbeskrivning enligt 5 kap. NRL. Till planen skall enligt 3 § fogas en fastighetsförteckning och en genomförandebeskrivning. Planen skall redovisa vilken mark som, permanent eller tillfälligt, behöver tas i anspråk för byggandet av järnvägen. Nödvändiga skyddsåtgärder och försiktighetsmått skall framgå av planen. Enligt 4 § skall miljökonsekvensbeskrivningen godkännas av berörda länsstyrelser innan den tas in i järnvägsplanen. Enligt 5 § skall den som upprättar en järnvägsplan samråda i fråga om järnvägens sträckning med berörda fastighetsägare, kommuner och länsstyrelser samt med andra som kan ha ett väsentligt intresse i saken. I 7 § föreskrivs att Banverket skall ställa ut en järnvägsplan för granskning. Av 8 § framgår att järnvägsplanerna skall fastställas av Banverket. Vid oenighet mellan Banverket och en länsstyrelse skall frågan om fastställelse prövas av regeringen.
I 3 kap. finns bestämmelser om tillfälligt ianspråktagande av mark m.m. Enligt 1 § kan den som avser att bygga en järnväg efter beslut av länsstyrelsen ges rätt att få tillträde till en fastighet för att verkställa vissa förberedande åtgärder för byggande av järnvägen. Enligt 2 § får åtgärder inom järnvägsmark, som väsentligt kan försvåra områdets användning för järnvägsändamål, inte utföras utan Banverkets tillstånd.
4 kap. har rubriken Inlösen och ersättning. De grundläggande bestämmelserna härom har återgivits ovan i redogörelsen för propositionens huvudsakliga innehåll. Det kan här tilläggas att 4 kap. 5 § innehåller en föreskrift om att i mål om inlösen och ersättning skall, som huvudregel, bestämmelserna i expropriationslagen (1972:719) tillämpas.
5 kap., som är det sista i regeringens förslag till lag om byggande av järnväg, innehåller bestämmelser om överklagande m.m. Enligt 1 § får Banverkets beslut (t.ex. om fastställelse av en järnvägsplan) överklagas hos regeringen. Beslut av Banverket enligt 3 kap. 2 §, som avser åtgärder inom järnvägsmark vilka kan väsentligt försvåra områdets användning för järnvägsändamål, överklagas dock hos allmän förvaltningsdomstol. Enligt 2 § får länsstyrelsens beslut om tillfälligt ianspråktagande av mark överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
4 Motionsförslag
4. 1 Tillämpningsområde enligt förslaget till lag om byggande av järnväg
I motion 1995/96:T1 (m) yrkas att riksdagen beslutar om en sådan ändring i regeringens förslag till lag om byggande av järnväg att spårväg och tunnelbana inte kommer att omfattas av krav på järnvägsplan. Frågan regleras i 1 kap. 1 §, som gäller lagens tillämpningsområde. Motionärerna anför att förutsättningarna för anläggande av järnväg respektive spårväg och tunnelbana är vitt skilda. De framhåller bl.a. att spåranläggningarna i de senare fallen så gott som uteslutande berör en och samma kommun. Detta innebär enligt motionärernas mening att planläggningen bättre kan skötas inom ramen för den ordinarie kommunala planeringen.
4. 2 Miljökonsekvensbeskrivningar
I motion T3 (mp) framhålls
- att en miljökonsekvensbeskrivning (MKB) bör göras av en från exploateringsföretaget fristående, oberoende och opartisk instans,
- att en MKB alltid skall göras även för alternativet icke-exploatering,
- att varje MKB bör presenteras på en offentlig utfrågning,
- att en MKB skall kunna överprövas.
Motionärerna vill att riksdagen dels som sin mening ger regeringen till känna vad de anfört om utformning, omfattning och genomförande av miljökonsekvensbeskrivningar i fråga om bl.a. byggande av nya järnvägar, dels hos regeringen begär förslag om ny lagstiftning angående miljökonsekvensbeskrivningar i enlighet med vad som anförs i motionen.
4. 3 Banverkets dubbla roll
I 2 kap. 8 § i regeringens förslag till lag om byggande av järnväg föreskrivs, som nämnts, att järnvägsplanerna skall fastställas av Banverket. Vid oenighet mellan Banverket och en länsstyrelse skall frågan om fastställelse prövas av regeringen. Bestämmelsen innebär att Banverket, som är landets dominerande - men inte enda - järnvägsbyggare, får den dubbla rollen att fastställa såväl sina egna som andra järnvägsbyggares planer.
I motionerna 1995/96:T1 (m) och 1995/96:T2 (m) framhålls att den föreslagna ordningen är betänklig från rättssäkerhetssynpunkt och inte ger några garantier för ett opartiskt agerande från fastställelsemyndighetens sida. I motionerna föreslås att riksdagen i ett tillkännagivande till regeringen förordar att frågan ägnas vidare uppmärksamhet.
4. 4 Domstolsprövning av överklagade beslut om järnvägsplaner
I 5 kap. 1 § i regeringens förslag till lag om byggande av järnväg föreskrivs, som nämnts, att Banverkets beslut (t.ex. om fastställelse av en järnvägsplan) får överklagas hos regeringen.
I motion T1 (m) åberopas den europeiska konventionen den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Europakonventionen, och framhålls att denna numera införlivats med svensk rätt. Motionärerna betonar att överklagandeordningen enligt det återgivna förslaget till lagrum strider mot konventionen. Av dennas artikel 6 följer - vill utskottet tillfoga - att envar, när det gäller prövning av hans civila rättigheter och skyldigheter, skall vara berättigad till en opartisk och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag. Motionärerna framhåller att Sverige under de senaste åren flera gånger fällts i Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna för brott mot denna artikel. De betonar att en möjlighet till prövning av järnvägsplaner i rättslig instans måste ges och yrkar att riksdagen som sin mening skall ge regeringen detta till känna.
Motion T2 (m) har i sak samma innehåll som motion T1 (m). Yrkandet är emellertid att riksdagen avslår regeringens förslag till överklagandeordning och beslutar att besvärsprövning i stället bör ske i förvaltningsdomstol. Det bör enligt motionärerna ankomma på utskottet att utforma förslag till erforderlig lagtext.
4. 5 Kostnadsersättning vid fastighetsbildningsförrättning
I två motionsyrkanden, T1 (m) yrkande 3 och T2 (m) yrkande 3, föreslås riksdagen i ett tillkännagivande till regeringen förorda ett för den enskilde mer rättssäkert förfarande hos fastighetsbildningsmyndigheten i samband med förrättning vid en järnvägsutbyggnad. Vad motionärerna avser är det förhållandet att en enskild fastighetsägare, som berörs av en järnvägsutbyggnad, inte har rätt till ersättning för sina kostnader för ombud vid den fastighetsbildningsförrättning som kan bli aktuell i sammanhanget. Härigenom begränsas enligt motionärerna fastighetsägarens möjligheter att tillvarata sina äganderättsliga intressen i förhållande till Banverket som regelmässigt företräds av ombud med stor sakkunskap.
5 Bostadsutskottets yttrande
I sitt yttrande framhåller bostadsutskottet inledningsvis att det behandlar förslaget till lag om byggande av järnväg och motionerna endast i de avseenden som kan anses beröra bostadsutskottets beredningsområde. I ett avsnitt av yttrandet med rubriken Allmänt om lagförslaget framhåller bostadsutskottet följande.
Bostadsutskottet anser sammanfattningsvis att en strävan bör vara att samordna sektorsplaneringen enligt den nya lagen om byggande av järnväg med den kommunala markanvändningsplaneringen. Utgångspunkten bör därvid vara att järnvägsplaneringen anpassas till de förutsättningar som ges av den sektorsövergripande planering som sker med stöd av PBL. Med denna utgångspunkt bör förslaget om att införa en lag om byggande av järnväg kunna vinna riksdagens bifall. Bostadsutskottet anser dock att det på sikt finns skäl att på nytt överväga formerna för den sektorsinriktade trafikplaneringen i de avseenden som den har betydelse för markanvändningsplaneringen. Det finns därvid skäl att överväga en starkare koppling till PBL för de planinstrument som finns såväl i väglagen som i det nu aktuella lagförslaget om järnvägsplanering.
6 Utskottets ställningstagande
6. 1 Allmänna synpunkter
Som utskottet framhållit inledningsvis uttalade riksdagen år 1992 önskemål om en banlag, med väglagen som förebild, i syfte att påskynda beslutsprocessen vid järnvägsbyggen. Vidare gjorde utskottet år 1993 vissa uttalanden om behovet av ny lagstiftning - i former som tryggar rättssäkerheten - för att förbättra markåtkomstmöjligheterna för järnvägsändamål. Därigenom kunde enligt utskottet järnvägsinvesteringarna påskyndas och antalet plankorsningar mellan väg och järnväg minskas i syfte att förbättra trafiksäkerheten. Utskottet betonade också vikten av att lagstiftningen i fråga skulle innebära krav på miljökonsekvensbeskrivningar som ett led i planeringen av nya järnvägar.
Propositionens lagförslag synes utskottet väl ägnade att tillgodose riksdagens önskemål om huvudsyftet med en banlag - att förbättra möjligheterna till markåtkomst för järnvägsändamål. Mot bakgrund av riksdagsuttalandet om en banlag med väglagen som förebild vill utskottet erinra om att järnvägsmark - enligt huvudregeln i gällande lagstiftning - utgör fastigheter. Som sådana är de föremål för äganderätt. I propositionen föreslås ingen ändring i detta avseende. Någon banrätt , liknande den nyttjanderätt som vägrätten utgör, är det således inte fråga om. Denna skillnad i jämförelse med väglagen förklaras i propositionen med att järnvägsbyggen i större utsträckning än vägbyggen lokalt uppfattas som ingrepp, som inte kompenseras av någon direkt nyttoeffekt. Detta förhållande - betonar regeringen - liksom den omständigheten att medborgarna i dag ställer högre krav på rättssäkerhet än vid vägrättens tillkomst, talar för en mer ingående och mer kvalificerad prövning vid tvångsförvärv av mark för järnvägsändamål. Utskottet gör för sin del samma bedömning och återkommer i det följande till de motionsledes aktualiserade synpunkterna på enskildheter i propositionen, avseende inte minst rättssäkerhetsfrågor.
Utskottet kan konstatera att bostadsutskottets yttrande, i den del det innehåller allmänna synpunkter, huvudsakligen berör markplaneringsfrågor. Av yttrandet framgår också att bostadsutskottet inte motsätter sig att riksdagen antar förslaget till lag om byggande av järnväg.
6.2 Tillämpningsområde enligt förslaget till lag om byggande av järnväg
Vad gäller de motionsledes uppmärksammade frågorna vill utskottet till en början erinra om yrkande 4 i motion T1 (m), som gäller tillämpningsområdet, enligt 1 kap. 1 §, för den föreslagna lagen om byggande av järnväg. Motionärerna vill, som nämnts, att tunnelbana och spårväg undantas från tillämpningsområdet.
I sitt yttrande över detta motionsyrkande framhåller bostadsutskottet att plan- och bygglagens planinstrument i normalfallet bör användas för mark- användningsplanering av allmänt intresse. Bostadsutskottet fortsätter:
Detta utesluter inte att en mer detaljerad planering utifrån sektorsbehoven samtidigt behöver genomföras för att åstadkomma en effektiv genomförandeprocess. Kravet på järnvägsplan innebär också att järnvägsbyggaren måste redovisa bl.a. en miljökonsekvensbeskrivning och planerade skyddsåtgärder. Vad gäller byggande av järnväg, tunnelbana och spårväg inom detaljplanelagt område kan i och för sig anföras att en allsidig prövning och planering av projektet borde kunna ske inom ramen för detaljplanearbetet, men vissa begränsningar av denna möjlighet framhålls i propositionen. Regeringen hänvisar således till att Regeringsrätten i ett avgörande fastslagit att endast anläggningar som kan omfattas av kraven i 3 kap. PBL - om krav på byggnader m.m. - måste utföras i enlighet med bestämmelserna i detaljplan eller områdesbestämmelser. Anläggningar som inte är angivna i 8 kap. PBL - om bygglov m.m. - anses kunna utföras utan att bestämmelser i detaljplan behöver iakttas. Regeringen anför i propositionen att frågan behöver utredas vidare. Tills vidare förordas att lagen ges den föreslagna omfattningen, dvs. inklusive tunnelbanor och spårvägar.
Även bostadsutskottet anser att den fråga om detaljplanens tillämpning på järnvägar och vissa anläggningar som aktualiseras genom Regeringsrättens avgörande bör bli föremål för vidare överväganden. Därvid kan inte uteslutas möjligheten att genomföra sådana ändringar i PBL att lagen om järnvägsbyggande kan behöva revideras i vissa avseenden. På de grunder som regeringen angivit i propositionen anser utskottet emellertid att de föreslagna bestämmelserna om lagens tillämpningsområde nu bör accepteras. Motion 1995/96:T1 (m) yrkande 4 bör således avstyrkas.
Trafikutskottet delar regeringens och bostadsutskottets uppfattning att tunnelbanor och spårvägar tills vidare bör ingå i tillämpningsområdet enligt 1 kap. 1 § för den föreslagna lagen om byggande av järnväg. Lagförslaget tillstyrks fö1jaktligen, såvitt avser 1 kap. 1 §, medan motion T1 (m) yrkande 4 avstyrks.
6. 3 Miljökonsekvensbeskrivningar
Bestämmelser om en miljökonsekvensbeskrivning i samband med järnvägsutbyggnader återfinns i 2 kap. 2 och 4 §§ i regeringens förslag till lag om byggande av järnväg. I motion T3 (mp) föreslås, som nämnts, att riksdagen i ett tillkännagivande till regeringen gör vissa uttalanden om utformning, omfattning och genomförande av miljökonsekvensbeskrivningar i fråga om bl.a. byggande av nya järnvägar. Vidare begärs förslag om ny lagstiftning på området. Däremot framläggs inte något förslag om att regeringens förslag, enligt de nämnda paragraferna, bör ändras.
I sitt yttrande över de båda yrkandena i motionen framhåller bostadsutskottet följande.
Som bostadsutskottet uppfattat yrkandena i motionen avser de vilka generella krav som bör ställas på miljökonsekvensbeskrivningar, således inte endast vad avser järnvägsutbyggnader. Frågan om vilka krav som skall ställas på miljökonsekvensbeskrivningar i olika sammanhang har varit föremål för överväganden i samband med arbetet med att utarbeta en miljöbalk. Miljöskyddskommittén lämnade förslag i frågan i sitt huvudbetänkande (SOU 1993:27). För närvarande pågår ett arbete med att utveckla och komplettera tidigare förslag till miljöbalk inom ramen för Miljöorganisationsutredningens beredning. Bostadsutskottet anser att pågående överväganden bör avvaktas och förordar därför att motion 1995/96:T3 (mp) avstyrks.
Trafikutskottet, för sin del, gör ingen annan bedömning än bostadsutskottet och avstyrker följaktligen motion T3 (mp).
6.4 Banverkets dubbla roll
I motionerna T1 (m) och T2 (m) yrkas att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad i motionerna anförts om Banverkets dubbla roll. Yrkandena skall ses mot bakgrund av följande lydelse i 2 kap. 8 § i regeringens förslag till lag om byggande av järnväg: En järnvägsplan fastställs av Banverket efter samråd med berörda länsstyrelser. Motionärerna erinrar om att bestämmelsens innebörd är att Banverket fastställer såväl sina egna som andra järnvägsbyggares planer och framhåller att en sådan ordning är betänklig från rättssäkerhetssynpunkt. Något förslag om ändring av regeringens förslag framläggs inte i motionerna, men riksdagen bör - yrkar motionärerna - i ett tillkännagivande till regeringen förorda att frågan ägnas fortsatt uppmärksamhet.
I sitt yttrande över de båda motionsyrkandena framhåller bostadsutskottet följande.
Bostadsutskottet instämmer i att den valda ordningen för fastställelse av järnvägsplaner kan ifrågasättas ur olika aspekter. Som klart framgår av propositionen anser emellertid även regeringen att den valda fastställelseordningen är mindre lämplig och bör bli föremål för vidare överväganden. Bakgrunden till att regeringen valt att tills vidare ändå föreslå Banverket som fastställelsemyndighet anges vara att det i avvaktan på olika pågående överväganden ansetts olämpligt att bygga upp nödvändig kompetens på någon i dag befintlig myndighet, exempelvis länsstyrelsen. Regeringen anser att framför allt en fortsatt analys av lämpligheten att inrätta miljödomstolar på olika nivåer samt ställningstagandet till Regionberedningens förslag bör avvaktas. Lagrådet har vid sin prövning av lagförslaget godtagit regeringens skäl för den valda ordningen. Även bostadsutskottet anser att lagförslaget i aktuell del kan godtas på de angivna grunderna. Något tillkännagivande enligt motionsförslagen synes inte vara erforderligt eftersom frågan redan är uppmärksammad av regeringen.
Trafikutskottet gör för sin del samma bedömning som bostadsutskottet och avstyrker därför motionerna T1 (m) yrkande 1 och T2 (m) yrkande 1 på de grunder som bostadsutskottet anger.
6.5 Domstolsprövning av överklagade beslut om järnvägsplaner
Av 5 kap. 1 § i regeringens förslag till lag om byggande av järnväg framgår att Banverkets beslut om fastställelse av en järnvägsplan får överklagas hos regeringen. Med anledning av de i de båda m-motionerna framförda synpunkterna på regeringens förslag i denna del och dess förenlighet med Europakonventionen vill utskottet erinra om lagen (1988:205) om rätts- prövning av förvaltningsbeslut (prop. 1987/88:69, bet. KU38, rskr. 189). Syftet med lagen, som gäller till utgången av år 1997, var att säkerställa att svensk rätt motsvarade konventionens krav på tillgång till domstolsprövning. Sverige hade nämligen vid lagens tillkomst vid tre tillfällen fällts i Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna för brott mot artikel 6 i konventionen, eftersom Sverige saknade möjligheter för den enskilde att få domstolsprövning av vissa förvaltningsbeslut.
I propositionen erinras om att Fri- och rättighetskommittén (Ju 1992:01) har gjort en översyn av viss lagstiftning som berörs av Sveriges åtaganden enligt Europakonventionen. Kommittén har i sitt slutbetänkande, (SOU 1994:117) Domstolsprövning av förvaltningsärenden, utrett frågan huruvida utvidgade möjligheter till domstolskontroll av förvaltningsbeslut bör införas. Kommitténs slutsats är bl.a. att regeringen bör vara den instans som prövar överklaganden endast när man eftersträvar en politisk styrning av praxis eller när det gäller tillstånd från miljö- eller samhällsekonomisk synpunkt. Kommittén föreslår att lagen om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut permanentas och att en rätt till muntlig förhandling i rätts-prövningsärenden införs.
Regeringen framhåller att prövning av en järnvägs lokalisering innefattar bedömningar av lämplighetsfrågor av sådant slag att de bör avgöras av förvaltningsmyndigheter och, i varje fall på ett tidigt planeringsstadium, kunna överprövas av regeringen. I sammanhanget betonar regeringen att en långsiktig målsättning för infrastrukturlagstiftningen är att åstadkomma en allsidig och effektiv prövning med en god förankring i länsstyrelsernas och kommunernas planering redan i ett tidigt skede av planeringsprocessen. Därvid har man, mot bakgrund av Fri- och rättighetskommitténs slutsatser, att ta ställning till i vilken utsträckning och i vilka former lokaliseringsbeslut bör prövas av myndigheter, domstolar och regering samt hur allmänhetens krav på inflytande i planprocessen kan tillgodoses.
Möjligheterna till insyn och samråd i tidigare skeden av vägplaneringsprocessen har utretts i särskild ordning, framhålls det vidare i propositionen. Utredningsarbetet har resulterat i ett förslag att en ytterligare, mer översiktlig, byggnadsplan skulle upprättas för vägbyggen. Denna översiktliga plan skulle kunna överklagas hos regeringen, medan den slutliga arbetsplanen skulle överklagas hos fastighetsdomstol. För det fall förslaget - efter nödvändig ytterligare analys och bearbetning - genomförs, kommer det sannolikt att kunna överföras även till järnvägssidan.
I avvaktan på resultatet av det nämnda utredningsarbetet vill utskottet ånyo understryka att lagen om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut är avsedd att tillgodose Europakonventionens krav på tillgång till domstols-prövning. Det förtjänar också anmärkas att Lagrådet, enligt vad som framgår av dess till propositionen fogade yttrande, lämnat 5 kap. 1 § i regeringens förslag till lag om byggande av järnväg utan erinran.
Med det sagda tillstyrker utskottet regeringens förslag till lag om byggande av järnväg, såvitt avser 5 kap. 1 §, och avstyrker motionerna T1 (m) yrkande 2 och T2 (m) yrkande 2.
6.6 Lagförslagen i övrigt
Regeringens förslag till lag om byggande av järnväg i övrigt, i ovan ej berörda delar, har inte givit utskottet anledning till erinran. Förslaget tillstyrks sålunda i dessa delar, dock med den ändringen att tidpunkten för ikraftträdandet bör bestämmas till den 1 februari 1996.
Övriga lagförslag i propositionen har inte heller givit utskottet anledning till erinran. Utskottet tillstyrker följaktligen att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i fastighetsbildningslagen, lag om ändring i vattenlagen, lag om ändring i naturresurslagen och lag om ändring i anläggningslagen, dock med den ändringen att tidpunkten för ikraftträdandet även av dessa fyra lagar bör bestämmas till den 1 februari 1996.
6.7 Kostnadsersättning vid fastighetsbildningsförrättning
I motionerna T1 (m) och T2 (m) aktualiseras frågor om kostnadsersättning vid fastighetsbildningsförrättning.
I sitt yttrande över de båda motionsyrkandena framhåller bostadsutskottet följande.
Frågan om sakägares rätt till ersättning för kostnader vid fastighetsbildningsförrättning behandlades av bostadsutskottet hösten 1992 i samband med förslag om vissa ändringar i fastighetsbildningslagen (prop. 1991/92:127, bet. 1992/93:BoU1 s. 6). I detta sammanhang beslutade riksdagen att sakägare vid överklagande av fastighetsbildningsmyndighetens beslut skulle ges rätt till ersättning för sina rättegångskostnader i högre instans i större omfattning än vad som dittills varit fallet. I frågan om ersättning borde utgå även vid förrättning vid fastighetsbildningsmyndigheten anförde emellertid utskottet bl.a.:
Enligt utskottets mening är det viktigt att förrättningsförfarandet även framgent kännetecknas av snabbhet och enkelhet samt låga kostnader. Om rätt till kostnadsersättning skulle införas kan befaras att förrättningarna kommer att ta längre tid till en högre kostnad utan att några egentliga fördelar kommer att uppnås. Problemet med ojämbördiga parter bör kunna mötas med utökade rådgivnings- och utredningsinsatser.
Bostadsutskottet vill utöver vad som anförs i ovanstående citat erinra om att förfarandet vid fastighetsbildningsmyndighet i avgörande hänseenden skiljer sig från vad som gäller vid domstol. Fastighetsbildningsmyndigheten har till skillnad från domstol skyldighet till s.k. officialprövning, vilket innebär att myndigheten aktivt skall verka för utredningen, om nödvändigt med hjälp av sakkunniga. Till myndighetens uppgift hör också att bistå sakägare med råd och upplysningar. Detta förhållande, tillsammans med den nämnda möjligheten för sakägare att vid ett överklagande erhålla ersättning för rättegångskostnaderna, talar enligt utskottets mening för att berörda fastighetsägare på ett tillfredsställande sätt skall kunna bevaka sina äganderättsliga intressen även vid en reglering som gäller en järnvägsutbyggnad. Då det ofta kan ligga i både järnvägsbyggarens och fastighetsägarens intresse att reglera markfrågorna genom förrättning enligt fastighetsbildningslagen bör det dessutom kunna träffas frivilliga överenskommelser dem emellan i frågor om ersättning för kostnader i samband med förrättningen. Slutligen bör erinras om fastighetsägarens möjlighet att väcka talan om inlösen enligt expropriationslagen. Vid markreglering enligt denna ordning utgår ersättning för fastighetsägarens rättegångskostnader.
Med hänvisning till det anförda anser bostadsutskottet att motionerna 1995/96:T1 (m) yrkande 3 och 1995/96:T2 (m) yrkande 3 kan avstyrkas. Det får emellertid förutsättas att regeringen i lämplig ordning följer även frågan om hur fastighetsägarnas möjlighet att bevaka sina intressen påverkas när den nya lagen vunnit praktisk tillämpning.
Trafikutskottet gör inte heller i denna fråga någon annan bedömning än bostadsutskottet. Motionerna T1 (m) yrkande 3 och T2 (m) yrkande 3 avstyrks följaktligen.
Till förtydligande av vad bostadsutskottet anför om fastighetsägarens möjlighet att väcka talan om inlösen enligt expropriationslagen, vill trafik- utskottet framhålla att sådan talan, enligt regeringens förslag till lag om byggande av järnväg, väcks med stöd av den lagen och prövas med tillämpning av expropriationslagen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande tillämpningsområdet för en lag om byggande av järnväg
att riksdagen med avslag på motion 1995/96:T1 yrkande 4 antar regeringens förslag till lag om byggande av järnväg, såvitt avser 1 kap. 1 §,
res. 1 (m)
2. beträffande miljökonsekvensbeskrivningar
att riksdagen avslår motion 1995/96:T3,
res. 2 (mp)
3. beträffande Banverkets dubbla roll
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:T1 yrkande 1 och 1995/96:T2 yrkande 1,
res. 3 (m)
4. beträffande domstolsprövning av beslut om järnvägsplaner
att riksdagen med avslag på motionerna 1995/96:T1 yrkande 2 och 1995/96:T2 yrkande 2 antar det under moment 1 nämnda lagförslaget, såvitt avser 5 kap. 1 §,
res. 4 (m)
5. beträffande förslaget till lag om byggande av järnväg i övrigt
att riksdagen antar det under moment 1 nämnda lagförslaget i de delar det inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan, med den ändringen att tidpunkten för ikraftträdandet bestäms till den 1 februari 1996,
6. beträffande övriga lagförslag
att riksdagen
dels dels antar regeringens förslag till lag om ändring i fastighetsbildnings-lagen (1970:988) med den ändringen att tidpunkten för ikraftträdandet bestäms till den 1 februari 1996,
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i vattenlagen (1983:291) med den ändringen att tidpunkten för ikraftträdandet bestäms till den 1 februari 1996,
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. med den ändringen att tidpunkten för ikraftträdandet bestäms till den 1 februari 1996,
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149) med den ändringen att tidpunkten för ikraftträdandet bestäms till den 1 februari 1996,
7. beträffande kostnadsersättning vid fastighetsbildningsförrättning
att riksdagen avslår motionerna 1995/96:T1 yrkande 3 och 1995/96:T2 yrkande 3.
res. 5 (m)
Stockholm den 5 december 1995
På trafikutskottets vägnar
Monica Öhman
I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Per Westerberg (m), Håkan Strömberg (s), Jarl Lander (s), Per Erik Granström (s), Tom Heyman (m), Krister Örnfjäder (s), Karin Starrin (c), Hans Stenberg (s), Birgitta Wi- strand (m), Monica Green (s), Karl-Erik Persson (v), Lena Sandlin (s), Elisa Abascal Reyes (mp), Christina Axelsson (s), Ulla Löfgren (m) och Torsten Gavelin (fp).
Reservationer
1. Tillämpningsområde enligt förslaget till lag om byggande av järnväg (mom. 1)
Per Westerberg, Tom Heyman, Birgitta Wistrand och Ulla Löfgren (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med Trafik- utskottet delar och slutar med yrkande 4 avstyrks bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion T1 (m) är förutsättningarna för anläggande av järnväg å ena sidan, samt spårväg och tunnelbana å andra sidan, vitt skilda. För järnvägsprojekt gäller ofta att de berör flera kommuner och län samt ett stort antal markägare. Trafikutskottet finner det för sin del omotiverat att en lagstiftning, som har sin grund i sådana förutsättningar, även skall omfatta tunnelbana och spårväg. Skälen för detta är flera.
För det första anläggs och utvidgas dessa spåranläggningar så gott som uteslutande inom en och samma kommun. Därmed ställs inte krav på samordning av statliga och kommunala myndigheters intressen, utan planläggningen kan skötas inom ramen för den ordinarie kommunala planprocessen.
Det andra skälet är att nuvarande ordning innebär att anläggandet av dessa spåranläggningar omfattas av plan- och bygglagen.
Det sagda innebär att regeringens motiv för att låta lagen om byggande av järnväg omfatta tunnelbana och spårväg mister sin bärkraft.
Ytterligare ett skäl till att lagen om byggande av järnväg inte bör omfatta tunnelbana och spårväg är att regeringen aviserat förslag om avregleringar av den kommunala verksamheten i syfte att skapa förutsättningar för minskade kommunala utgifter. Om riksdagen antar förslaget till lag om byggande av järnväg i den lydelse av 1 kap. 1 § som regeringen föreslår, kommer kommunerna att tvingas planlägga nya tunnelbane- och järnvägsspår enligt både plan- och bygglagen och lagen om byggande av järnväg.
Mot bakgrund av det anförda föreslår utskottet att riksdagen - med anledning av motion T1 (m) yrkande 4 - antar 1 kap. 1 § i regeringens förslag till lag om byggande av järnväg med den ändringen att andra stycket utgår.
dels att utskottets hemställan under mom. 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande tillämpningsområde enligt förslaget till lag om byggande av järnväg
att riksdagen med anledning av motion 1995/96:T1 yrkande 4 antar regeringens förslag till lag om byggande av järnväg, såvitt avser 1 kap. 1 §, med den ändringen att andra stycket utgår,
2. Miljökonsekvensbeskrivningar (mom. 2)
Elisa Abascal Reyes (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med Trafik- utskottet, för och slutar med motion T3 (mp) bort ha följande lydelse:
Frågan om vilka krav som bör ställas på miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) i olika sammanhang har aktualiserats genom det nu föreliggande förslaget till lag om byggande av järnväg. Lagförslaget uppvisar vad gäller kraven på MKB flera brister. Trafikutskottet instämmer i vad som i motion 1995/96:T3 (mp) anförts om behovet av att utveckla kraven på MKB både vid byggande av järnväg och vid övriga betydande företag som riskerar att påverka miljön. De grundläggande krav som bör ställas på MKB för att de skall kunna tillgodose behovet av ett relevant beslutsunderlag kan sammanfattas på följande sätt:
- MKB bör upprättas av en från exploateringsföretaget fristående instans. Detta krav uppfylls inte i det nu aktuella förslaget till lag om byggande av järnväg.
- MKB bör göras för flera exploateringsalternativ, däribland ett alternativ som bedöms vara den bästa lösningen ur miljösynpunkt. Även alternativet icke-exploatering bör analyseras.
- MKB bör presenteras på offentliga utfrågningar där möjlighet ges för allmänheten och miljörörelserna att granska och diskutera alternativen.
- MKB bör kunna överklagas och överprövas.
Vidare delar trafikutskottet den i motion T3 (mp) uttalade uppfattningen att riksdagen hos regeringen bör begära förslag om ny lagstiftning angående miljökonsekvensbeskrivningar i enlighet med det ovan sagda.
Vad trafikutskottet nu anfört - och som som innebär att motion T3 (mp) tillstyrks - bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande miljökonsekvensbeskrivningar
att riksdagen med bifall till motion 1995/96:T3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Banverkets dubbla roll (mom. 3)
Per Westerberg, Tom Heyman, Birgitta Wistrand och Ulla Löfgren (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med Trafik- utskottet gör och slutar med bostadsutskottet anger bort ha följande lydelse:
Trafikutskottet delar den uppfattning som uttalas i motionerna T1 (m) och T2 (m) om vikten av att garantera rättssäkerheten i samband med fastställelse av en järnvägsplan. Den av regeringen föreslagna ordningen med Banverket som fastställelsemyndighet kan inte anses tillgodose detta krav. Regeringen bör därför anmodas att snarast överväga frågan och därefter återkomma till riksdagen med ett förslag om en ordning för fastställelse av järnvägsplan som bättre kan tillgodose berättigade krav på statens myndighetsutövning.
Vad utskottet sålunda anfört - och som innebär att motionerna T1 (m) yrkande 1 och T2 (m) yrkande 1 tillstyrks - bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande Banverkets dubbla roll
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:T1 yrkande 1 och 1995/96:T2 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Domstolsprövning av överklagade beslut om järnvägs- planer (mom. 4)
Per Westerberg, Tom Heyman, Birgitta Wistrand och Ulla Löfgren (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med Av 5 kap. 1 § och på s. 12 slutar med yrkande 2 bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motionerna T1 (m) och T2 (m) har Europakonventionen numera införlivats med svensk rätt. Så skedde genom att riksdagen antog lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Lagen trädde i kraft den 1 januari 1995 samtidigt med en ny bestämmelse, 2 kap. 23 §, i regeringsformen. Enligt denna bestämmelse får lag eller annan föreskrift ej meddelas i strid med Sveriges åtaganden på grund av konventionen.
Av konventionens artikel 6 följer att envar, när det gäller prövning av hans civila rättigheter och skyldigheter, skall vara berättigad till en opartisk och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag.
Lagen (1988:205) om rättsprövning av förvaltningsbeslut tillkom mot bakgrund av att Sverige vid flera tillfällen hade fällts i Europadomstolen för brott mot konventionens artikel 6, genom beslut av regeringen i frågor om bl.a. expropriation. Lagen möjliggör domstolsprövning av vissa förvaltningsbeslut, under vissa förutsättningar. Regeringsrätten prövar avgöranden av regeringen och kammarrätt avgöranden av en förvaltningsmyndighet inom kammarrättens domkrets. Prövningen får emellertid endast avse frågan huruvida regeringens eller en förvaltningsmyndighets beslut strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständigheterna i ärendet . Om så visar sig vara fallet, skall domstolen upphäva beslutet och återförvisa ärendet till den myndighet som meddelat beslutet. I annat fall står beslutet fast. Det är med andra ord fråga om en rent formell prövning och inte någon sakprövning.
Det är enligt utskottets mening utomordentligt tveksamt om endast en formell prövning av det angivna slaget kan anses tillgodose kravet på domstolsprövning enligt Europakonventionens artikel 6. Utskottet delar därför den i motion T1 (m) uttalade uppfattningen att möjlighet till sakprövning av en rättslig instans måste ges vid överklagande av beslut om fastställelse av järnvägsplaner. Denna uppfattning skall ses mot bakgrund av följande bestämmelse (4 kap. 1 §) i regeringens förslag till lag om byggande av järnväg: Den som i enlighet med en gällande järnvägsplan skall bygga en järnväg som tillgodoser ett allmänt transportbehov får lösa sådan mark som enligt planen inte endast tillfälligt skall användas för järnvägsändamål. Det är sålunda fråga om expropriation eller annat sådant förfogande , som det heter i 2 kap. 18 § regeringsformen. Och det var ju det svenska sättet att hantera bl.a. expropriationsfrågor som ansågs utgöra brott mot Europakonventionens artikel 6.
Med det sagda tillstyrker utskottet yrkande 2 i motion T1 (m) att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad i motionen anförts om att järnvägsplaner skall kunna prövas i en rättslig instans.
Utskottets ställningstagande innebär att syftet med yrkande 2 i motion T2 (m) - att riksdagen avslår regeringens förslag till överklagandeordning och beslutar att besvärsprövning i stället skall ske i förvaltningsdomstol - torde få anses i huvudsak tillgodosett.
dels att utskottets hemställan under mom. 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande domstolsprövning av överklagade beslut om järnvägsplaner
att riksdagen
dels antar regeringens förslag till lag om byggande av järnväg, såvitt avser 5 kap. 1 §,
dels med bifall till motion 1995/96:T1 yrkande 2 och med anledning av motion 1995/96:T2 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Kostnadsersättning vid fastighetsbildningsförrättning (mom. 7)
Per Westerberg, Tom Heyman, Birgitta Wistrand och Ulla Löfgren (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med Trafik- utskottet gör och slutar med avstyrks följaktligen bort ha följande lydelse:
Enligt vad som anförs i propositionen får det förmodas att järnvägsbyggaren i första hand kommer av vilja använda sig av fastighetsbildningslagen vid reglering av de markfrågor som blir aktuella vid byggandet av järnväg. Detta medför också att frågan om de berörda fastighetsägarnas möjlighet att bevaka sina äganderättsliga intressen i detta sammanhang aktualiseras. Som anförs i motionerna utgår i dag ingen ersättning för de omkostnader som parterna har i samband med en fastighetsbildningsförrättning. För en järnvägsbyggare med tillgång till egen juridisk kompetens torde detta inte utgöra något problem. Det finns däremot en uppenbar risk för att de enskilda fastighetsägarna inte kommer att ha tillgång till motsvarande kompetens vid förrättningen. Denna obalans kan medföra att förrättningen upplevs som orättvis av fastighetsägarna och kan leda till att frågan om markinlösen får sin egentliga prövning först i fastighetsdomstol.
I motion 1995/96:T2 (m) uppmärksammas vidare ett oklart rättsläge i de fall en markägare vill utnyttja möjligheten att gå till domstol för att pröva frågan om markinlösen. Om Banverket redan ansökt om reglering enligt fastighetsbildningslagen i ett ärende kan fastighetsägarens möjlighet till markinlösen blockeras tills frågan behandlats av fastighetsbildningsmyndigheten.
Trafikutskottet anser att de två sålunda behandlade frågorna bör bli föremål för vidare överväganden. En strävan bör därvid vara att uppnå ett för den enskilde mer rättssäkert förfarande vid fastighetsbildningsmyndigheten och säkerställa fastighetsägarens möjlighet att välja markinlösen vid domstol i stället för markreglering enligt fastighetsbildningslagen.
Vad utskottet sålunda anfört - och som innebär att motionerna T1 (m) yrkande 3 och T 2 (m) yrkande 3 tillstyrks - bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande kostnadsersättning vid fastighetsbildningsförrättning
att riksdagen med bifall till motionerna 1995/96:T1 yrkande 3 och 1995/96:T2 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Propositionens lagförslag
1 Lag om byggande av järnväg
2 Lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988)
3 Lag om ändring i vattenlagen (1983:291)
4 Lag om ändring i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m.
5 Lag om ändring i anläggningslagen (1973:1149)
Bostadsutskottets yttrande
1995/96:BoU2y
Lag om byggande av järnväg
Till trafikutskottet
Trafikutskottet har den 26 oktober 1995 berett bostadsutskottet tillfälle att senast den 9 november 1995 avge yttrande över proposition 1995/96:2 Lag om byggande av järnväg jämte motioner.
Bostadsutskottet behandlar i sitt yttrande lagförslaget och motionerna endast i de avseenden som kan anses beröra utskottets beredningsområde.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att byggande av järnväg skall regleras i en särskild lagstiftning, kopplad till naturresurslagen och med nära anknytning till plan- och bygglagen. Lagstiftningen innebär bl.a. krav på miljökonsekvensbeskrivningar vid byggande av järnväg och en rätt till inlösen av mark för järnvägsändamål i vissa fall. I propositionen föreslås vidare lättnader i fastighetsbildningslagens skydds- och marköverföringsregler vid byggande för järnvägsändamål i vissa fall samt en ändring i vattenlagen. Slutligen föreslås vissa följdändringar i naturresurslagen och i anläggningslagen.
Motionerna
I yttrandet behandlas följande motionsyrkanden.
1995/96:T1 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Banverkets dubbla roll,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett för den enskilde mer rättssäkert förfarande hos fastighetsbildningsmyndigheten,
4. att riksdagen beslutar om en sådan ändring av den föreslagna lagstiftningen att spårväg och tunnelbana inte kommer att omfattas av krav på järnvägsplan.
1995/96:T2 av Anders Björck m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Banverkets dubbla roll,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett för den enskilde mer rättssäkert förfarande hos fastighetsbildningsmyndigheten.
1995/96:T3 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformning, omfattning och genomförande av miljökonsekvensbeskrivningar i fråga om bl.a. byggande av nya järnvägar,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ny lagstiftning angående miljökonsekvensbeskrivningar i enlighet med vad som anförts i motionen.
Utskottet
Bakgrund
Riksdagen har under de senaste åren fattat beslut som innebär att stora investeringar skall göras i järnvägens infrastruktur. Vissa befintliga järnvägar skall rustas upp och flera nya järnvägssträckningar kommer att öppnas. De planerade investeringarna i järnvägsnätet förutsätter att ny mark tas i anspråk och att åtgärder vidtas som kan innebära inskränkningar i nyttjandet av fastigheter i anslutning till järnvägen.
I samband med planering och genomförande av järnvägsutbyggnader under senare tid har vissa problem kommit att uppmärksammas. Dessa problem anses ha samband med att ett sammanhållande planeringsinstrument för järnvägsbyggande saknas. Riksdagen tog i ett tillkännagivande till regeringen upp denna fråga hösten 1993 (se bet. 1992/93:FiU1 s. 90, yttr. TU2y). Riksdagen anförde att regeringen skyndsamt borde utreda frågan om införandet av en banlag med väglagen som förebild. Syftet med en banlag angavs vara att påskynda beslutsprocessen vid järnvägsbyggen.
Det nu framlagda regeringsförslaget är avsett att tillgodose behovet av ett planerings- och genomförandeinstrument vid byggande av järnväg. I syfte att underlätta bl.a. förvärv av mark för järnvägsutbyggnaden föreslås vidare lättnader i fastighetsbildningslagens skydds- och marköverföringsregler. Genom lagen kan också EU:s krav på att miljökonsekvensbeskrivningar skall göras vid byggande av järnvägslinjer tillgodoses.
Allmänt om lagförslaget
Bostadsutskottet kan inledningsvis instämma i uppfattningen att avsaknaden av ett instrument för planering och styrning av järnvägsutbyggnaden kan leda till problem för berörda parter. Som anförs i propositionen är nuvarande ordning, som ibland innebär att expropriationsförfarandet används som ett planeringsinstrument, i flera avseenden olämplig. Det finns således ett behov av ett förfarande som på ett tidigt stadium ger möjlighet till insyn och prövning av ett järnvägsprojekt. Detta ger också förutsättningar för en genomförandeprocedur med markförvärv och fastighetsbildningsåtgärder som uppfyller krav på rättssäkerhet och effektivitet.
Ett planeringsinstrument som tillgodoser de behov som finns i samband med järnvägsprojekt kan sannolikt utformas med olika utgångspunkter. Krav bör givetvis kunna ställas på att planeringen blir effektiv från sektorssynpunkt. Samtidigt måste markanvändningsfrågor av allmänt intresse ges en allsidig belysning som ger grund för avvägning mellan olika intressen. Sett ur bostadsutskottets perspektiv bör markanvändningsplaneringen normalt ske med utgångspunkt i de förutsättningar som ges i plan- och bygglagen (PBL) samt i naturresurslagen (NRL). Planinstrumenten i PBL bör således utnyttjas för att ge möjlighet till insyn och inflytande över planläggning av mark och vatten samt över lokaliseringen av bebyggelse, anläggningar och infrastruktur. Det bör i detta sammanhang erinras om att den fysiska planeringen i första hand är en kommunal uppgift. Detta innebär att de olika sektorsöverväganden som sker i andra former än vad som stadgas i PBL bör samordnas med den kommunala planeringsprocessen.
I den föreslagna lagen om byggande av järnväg finns vissa kopplingar till NRL och PBL. Bestämmelserna i 2 och 3 kap. i NRL föreslås bli tillämpliga vid prövning av ärenden enligt den nya lagen. Järnvägsplanen skall innehålla en miljökonsekvensbeskrivning enligt bestämmelserna i 5 kap. i NRL. Järnvägen får enligt lagförslaget inte byggas i strid med detaljplan och områdesbestämmelser. Enligt bostadsutskottets mening bör de föreslagna kopplingarna ge förutsättningar för att mark- och planlagstiftningens bestämmelser skall beaktas vid järnvägsplaneringen. Såvitt bostadsutskottet kan bedöma kan det emellertid ibland komma att uppstå samordningsproblem mellan järnvägsplaneringen med stöd av den nya lagen och kommunernas planering enligt PBL. Det kan nämligen inte uteslutas att önskemålen om en järnvägsutbyggnad ibland kan komma att stå i konflikt med den kommunala planeringen, exempelvis som den kommer till uttryck i en översiktsplan. I dessa fall är det givetvis angeläget att ett samråd tidigt kan komma till stånd.
Enligt lagförslaget skall den som upprättar en järnvägsplan samråda med sakägare och andra som kan ha ett väsentligt intresse i ärendet. Insynen i planeringsförfarandet skall vidare garanteras genom att järnvägsplanen skall ställas ut för granskning. Bostadsutskottet anser det vara angeläget att såväl samrådet som utställningsförfarandet genomförs på ett sådant sätt att insynen i planeringen underlättas. Detta torde bl.a. innebära att utställningslokalerna skall vara lika lättillgängliga som vid utställning av kommunala planer och att järnvägsplanen ställs ut på de berörda orterna.
Sedan några år tillbaka pågår ett arbete med att utveckla och revidera den mark- och planlagstiftning som i sin huvudsakliga utformning trädde i kraft år 1987. Bestämmelserna i NRL är föremål för översyn i samband med arbetet med att utarbeta en miljöbalk. Plan- och byggutredningen har sedan år 1993 i flera etapper redovisat resultatet av sitt arbete med en översyn av PBL. Ett riksdagsbeslut om ändringar rörande bl.a. systemet för tillsyn och kontroll av byggandet fattades våren 1994. Förslag om en utveckling av den kommunala översiktsplaneringen är för närvarande föremål för riksdagsbehandling.
I den nu aktuella propositionen anges att vissa frågor, bl.a. vad gäller val av fastställelsemyndighet för järnvägsplanen och frågan om tidigare prövning av infrastrukturprojekt, bör tas upp för ytterligare överväganden i samband med ställningstagande till Miljöorganisationsutredningens och PBL- utredningens förslag. Bostadsutskottet instämmer i denna bedömning. Enligt utskottets mening får det också anses vara naturligt att även övriga problem som kan uppstå i frågor som rör bl.a. samordningen mellan den kommunala planeringen och sektorplaneringen för järnvägsutbyggnad uppmärksammas i samband med det pågående arbetet. Även andra utredningar kan få betydelse för ytterligare överväganden om formerna för järnvägsplanering liksom övrig sektorsplanering inom trafikområdet. Regeringen anger i propositionen att ställningstagandena från bl.a. Kommunikationskommittén och Regionberedningen bör beaktas i sammanhanget.
Bostadsutskottet anser sammanfattningsvis att en strävan bör vara att samordna sektorsplaneringen enligt den nya lagen om byggande av järnväg med den kommunala markanvändningsplaneringen. Utgångspunkten bör därvid vara att järnvägsplaneringen anpassas till de förutsättningar som ges av den sektorsövergripande planering som sker med stöd av PBL. Med denna utgångspunkt bör förslaget om att införa en lag om byggande av järnväg kunna vinna riksdagens bifall. Bostadsutskottet anser dock att det på sikt finns skäl att på nytt överväga formerna för den sektorsinriktade trafikplaneringen i de avseenden som den har betydelse för markanvändningsplaneringen. Det finns därvid skäl att överväga en starkare koppling till PBL för de planinstrument som finns såväl i väglagen som i det nu aktuella lagförslaget om järnvägsplanering.
Utskottet övergår nu till att överväga frågor om den närmare utformningen av bestämmelserna i lagen som uppmärksammats i motioner.
Banverkets dubbla roll
Enligt lagförslaget skall Banverket i avvaktan på vidare överväganden vara den myndighet som fastställer järnvägsplaner. Eftersom Banverket är landets dominerande järnvägsbyggare innebär regleringen att verket i många fall kommer att fastställa sina egna planer. Denna dubbla roll för Banverket ifrågasätts i motionerna 1995/96:T1 (m) yrkande 1 och 1995/96:T2 (m) yrkande 1. Motionärerna anser att den föreslagna ordningen är betänklig från rättssäkerhetssynpunkt och inte ger några garantier för ett opartiskt agerande från fastställelsemyndighetens sida. I motionerna föreslås att riksdagen i ett tillkännagivande till regeringen förordar att frågan blir föremål för vidare uppmärksamhet.
Bostadsutskottet instämmer i att den valda ordningen för fastställelse av järnvägsplaner kan ifrågasättas ur olika aspekter. Som klart framgår av propositionen anser emellertid även regeringen att den valda fastställelseordningen är mindre lämplig och bör bli föremål för vidare överväganden. Bakgrunden till att regeringen valt att tills vidare ändå föreslå Banverket som fastställelsemyndighet anges vara att det i avvaktan på olika pågående överväganden ansetts olämpligt att bygga upp nödvändig kompetens på någon i dag befintlig myndighet, exempelvis länsstyrelsen. Regeringen anser att framför allt en fortsatt analys av lämpligheten att inrätta miljödomstolar på olika nivåer samt ställningstagandet till Regionberedningens förslag bör avvaktas. Lagrådet har vid sin prövning av lagförslaget godtagit regeringens skäl för den valda ordningen. Även bostadsutskottet anser att lagförslaget i aktuell del kan godtas på de angivna grunderna. Något tillkännagivande enligt motionsförslagen synes inte vara erforderligt eftersom frågan redan är uppmärksammad av regeringen.
Kostnadsersättning vid fastighetsbildningsförrättning
I två motionsyrkanden, 1995/96:T1 (m) yrkande 3 och 1995/96:T2 (m) yrkande 3, föreslås riksdagen i ett tillkännagivande till regeringen förorda ett för den enskilde mer rättssäkert förfarande hos fastighetsbildningsmyndigheten i samband med förrättning vid en järnvägsutbyggnad. Vad motionärerna avser är det förhållandet att en enskild fastighetsägare som berörs av en järnvägsutbyggnad inte har rätt till ersättning för sina kostnader för ombud vid den fastighetsbildningsförrättning som kan bli aktuell i sammanhanget. Detta anses begränsa fastighetsägarens möjligheter att tillvarata sina äganderättsliga intressen i förhållande till Banverket som regelmässigt företräds av ombud med stor sakkunskap.
Frågan om sakägares rätt till ersättning för kostnader vid fastighetsbildningsförrättning behandlades av bostadsutskottet hösten 1992 i samband med förslag om vissa ändringar i fastighetsbildningslagen (prop. 1991/92: 127, bet. 1992/93:BoU1 s. 6). I detta sammanhang beslutade riksdagen att sakägare vid överklagande av fastighetsbildningsmyndighetens beslut skulle ges rätt till ersättning för sina rättegångskostnader i högre instans i större omfattning än vad som dittills varit fallet. I frågan om ersättning borde utgå även vid förrättning vid fastighetsbildningsmyndigheten anförde emellertid utskottet bl.a.:
Enligt utskottets mening är det viktigt att förrättningsförfarandet även framgent kännetecknas av snabbhet och enkelhet samt låga kostnader. Om rätt till kostnadsersättning skulle införas kan befaras att förrättningarna kommer att ta längre tid till en högre kostnad utan att några egentliga fördelar kommer att uppnås. Problemet med ojämbördiga parter bör kunna mötas med utökade rådgivnings- och utredningsinsatser.
Bostadsutskottet vill utöver vad som anförs i ovanstående citat erinra om att förfarandet vid fastighetsbildningsmyndighet i avgörande hänseenden skiljer sig från vad som gäller vid domstol. Fastighetsbildningsmyndigheten har till skillnad från domstol skyldighet till s.k. officialprövning, vilket innebär att myndigheten aktivt skall verka för utredningen, om nödvändigt med hjälp av sakkunniga. Till myndighetens uppgift hör också att bistå sakägare med råd och upplysningar. Detta förhållande, tillsammans med den nämnda möjligheten för sakägare att vid ett överklagande erhålla ersättning för rättegångskostnaderna, talar enligt utskottets mening för att berörda fastighetsägare på ett tillfredsställande sätt skall kunna bevaka sina äganderättsliga intressen även vid en reglering som gäller en järnvägsutbyggnad. Då det ofta kan ligga i både järnvägsbyggarens och fastighetsägarens intresse att reglera markfrågorna genom förrättning enligt fastighetsbildningslagen bör det dessutom kunna träffas frivilliga överenskommelser dem emellan i frågor om ersättning för kostnader i samband med förrättningen. Slutligen bör erinras om fastighetsägarens möjlighet att väcka talan om inlösen enligt expropriationslagen. Vid markreglering enligt denna ordning utgår ersättning för fastighetsägarens rättegångskostnader.
Med hänvisning till det anförda anser bostadsutskottet att motionerna 1995/96:T1 (m) yrkande 3 och 1995/96:T2 (m) yrkande 3 kan avstyrkas. Det får emellertid förutsättas att regeringen i lämplig ordning följer även frågan om hur fastighetsägarnas möjlighet att bevaka sina intressen påverkas när den nya lagen vunnit praktisk tillämpning.
Lagens tillämpningsområde
I lagförslaget anges att vad som föreskrivs om järnväg också skall tillämpas på tunnelbana och spårväg. Denna fråga tas upp i motion 1995/96:T1 (m). I motionens yrkande 4 föreslås en sådan ändring i lagförslaget att spårväg och tunnelbana inte kommer att omfattas av krav på järnvägsplan. Motionärerna anför att förutsättningarna för anläggande av järnväg respektive spårväg och tunnelbana är vitt skilda. Det framhålls bl.a. att spåranläggningarna i de senare fallen så gott som uteslutande berör en och samma kommun. Detta innebär enligt motionärernas mening att planläggningen bättre kan skötas inom ramen för den ordinarie kommunala planeringen.
Som framgått ovan anser bostadsutskottet att PBL:s planinstrument i normalfallet skall användas för markanvändningsplanering av allmänt intresse. Detta utesluter inte att en mer detaljerad planering utifrån sektorsbehoven samtidigt behöver genomföras för att åstadkomma en effektiv genomförandeprocess. Kravet på järnvägsplan innebär också att järnvägsbyggaren måste redovisa bl.a. en miljökonsekvensbeskrivning och planerade skyddsåtgärder. Vad gäller byggande av järnväg, tunnelbana och spårväg inom detaljplanelagt område kan i och för sig anföras att en allsidig prövning och planering av projektet borde kunna ske inom ramen för detaljplanearbetet, men vissa begränsningar av denna möjlighet framhålls i propositionen. Regeringen hänvisar således till att Regeringsrätten i ett avgörande fastslagit att endast anläggningar som kan omfattas av kraven i 3 kap. PBL - om krav på byggnader m.m. - måste utföras i enlighet med bestämmelserna i detaljplan eller områdesbestämmelser. Anläggningar som inte är angivna i 8 kap. PBL - om bygglov m.m. - anses kunna utföras utan att bestämmelser i detaljplan behöver iakttas. Regeringen anför i propositionen att frågan behöver utredas vidare. Tills vidare förordas att lagen ges den föreslagna omfattningen, dvs. inklusive tunnelbanor och spårvägar.
Även bostadsutskottet anser att den fråga om detaljplanens tillämpning på järnvägar och vissa anläggningar som aktualiseras genom Regeringsrättens avgörande bör bli föremål för vidare överväganden. Därvid kan inte uteslutas möjligheten att genomföra sådana ändringar i PBL att lagen om järnvägsbyggande kan behöva revideras i vissa avseenden. På de grunder som regeringen angivit i propositionen anser utskottet emellertid att de föreslagna bestämmelserna om lagens tillämpningsområde nu bör accepteras. Motion 1995/96:T1 (m) yrkande 4 bör således avstyrkas.
Krav på miljökonsekvensbeskrivningar
Bostadsutskottet tar i yttrandet avslutningsvis upp vad i motion 1995/96: T3 (mp) föreslagits om miljökonsekvensbeskrivningar. Motionärerna förordar att riksdagen i ett tillkännagivande till regeringen bör göra vissa uttalanden om utformning, omfattning och genomförande av miljökonsekvensbeskrivningar i fråga om bl.a. byggande av nya järnvägar samt begära förslag om ny lagstiftning på området.
Som bostadsutskottet uppfattat yrkandena i motionen avser de vilka generella krav som bör ställas på miljökonsekvensbeskrivningar, således inte endast vad avser järnvägsutbyggnader. Frågan om vilka krav som skall ställas på miljökonsekvensbeskrivningar i olika sammanhang har varit föremål för överväganden i samband med arbetet med att utarbeta en miljöbalk. Miljöskyddskommittén lämnade förslag i frågan i sitt huvudbetänkande (SOU 1993:27). För närvarande pågår ett arbete med att utveckla och komplettera tidigare förslag till miljöbalk inom ramen för Miljöorganisationsutredningens beredning. Bostadsutskottet anser att pågående överväganden bör avvaktas och förordar därför att motion 1995/96:T3 (mp) avstyrks.
Stockholm den 9 november 1995
På bostadsutskottets vägnar
Knut Billing
I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Rune Evensson (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Sten Andersson (m), Marianne Carlström (s), Rigmor Ahlstedt (c), Lars Stjernkvist (s), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Lena Larsson (s), Owe Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Per Lager (mp), Ulf Björklund (kds), Carina Moberg (s) och Ulla Löfgren (m).
Avvikande meningar
1. Banverkets dubbla roll
Knut Billing, Sten Andersson, Stig Grauers och Ulla Löfgren (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Banverkets dubbla roll börjar med Bostadsutskottet instämmer och slutar med av regeringen bort ha följande lydelse:
Bostadsutskottet instämmer med vad i de aktuella motionerna anförts om vikten av att garantera rättssäkerheten i samband med fastställelse av järnvägsplan. Den valda ordningen med Banverket som fastställelsemyndighet kan inte anses tillgodose detta krav. Regeringen bör därför anmodas att snarast överväga frågan och därefter återkomma till riksdagen med ett förslag om en ordning för fastställelse av järnvägsplan som bättre kan tillgodose berättigade krav på statens myndighetsutövning. Detta bör riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:T1 (m) yrkande 1 och 1995/96:T2 (m) yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.
2. Kostnadsersättning vid fastighetsbildningsförrättning
Knut Billing, Sten Andersson, Stig Grauers och Ulla Löfgren (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kostnadsersättning vid fastighetsbildningsförrättning börjar med Frågan om och slutar med praktisk tillämpning bort ha följande lydelse:
Enligt vad som anförs i propositionen får det förmodas att järnvägsbyggaren i första hand kommer av vilja använda sig av fastighetsbildningslagen vid reglering av de markfrågor som blir aktuella vid byggandet av järnväg. Detta medför också att frågan om de berörda fastighetsägarnas möjlighet att bevaka sina äganderättsliga intressen i detta sammanhang aktualiseras. Som anförs i motionerna utgår i dag ingen ersättning för de omkostnader som parterna har i samband med fastighetsbildningsförrättning. För en järnvägsbyggare med tillgång till egen juridisk kompetens torde detta inte utgöra något problem. Det finns däremot en uppenbar risk för att de enskilda fastighetsägarna inte kommer att ha tillgång till motsvarande kompetens vid förrättningen. Denna obalans kan medföra att förrättningen upplevs som orättvis av fastighetsägarna och leda till att frågan om markinlösen får sin egentliga prövning först i fastighetsdomstol.
I motion 1995/96:T2 (m) uppmärksammas vidare ett oklart rättsläge i de fall en markägare vill utnyttja möjligheten att gå till domstolen för att pröva frågan om markinlösen. Om Banverket redan ansökt om reglering enligt fastighetsbildningslagen i detta ärende kan fastighetsägarens möjlighet att välja markinlösen enligt expropriationslagen blockeras tills frågan behandlats av fastighetsbildningsmyndigheten.
Bostadsutskottet anser att de två ovanstående frågorna bör bli föremål för vidare överväganden. En strävan bör därvid vara att uppnå ett för den enskilde mer rättssäkert förfarande vid fastighetsbildningsmyndigheten och säkerställa fastighetsägarnas möjlighet att välja markinlösen vid domstol i stället för markreglering enligt fastighetsbildningslagen. Detta bör riksdagen med anledning av motionerna 1995/96:T1 (m) yrkande 3 och 1995/96:T2 (m) yrkande 3 som sin mening ge regeringen till känna.
3. Lagens tillämpningsområde
Knut Billing, Sten Andersson, Stig Grauers och Ulla Löfgren (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Lagens tillämpningsområde börjar med Som framgått och slutar med således avstyrkas bort ha följande lydelse:
Som framgått ovan anser bostadsutskottet att PBL:s planinstrument i normalfallet skall användas för markanvändningsplanering av allmänt intresse. Vad gäller utbyggnad av tunnelbana och spårväg synes inte några tungt vägande skäl föreligga att frångå denna ordning. Eftersom utbyggnaden oftast berör endast en kommun föreligger inte något behov av samordning med andra kommuners planering. Nödvändig planering av järnvägsprojektet kan därför ske inom ramen för kommunens normala mark användningsplanering med stöd av de planinstrument som finns i PBL.
Vad bostadsutskottet anfört i denna fråga innebär ett bifall till motion 1995/96:T1 (m) yrkande 4. Det bör således ankomma på trafikutskottet att föreslå en sådan ändring i lagförslaget att tunnelbana och spårväg inte omfattas av kravet på järnvägsplan.
4. Krav på miljökonsekvensbeskrivningar
Per Lager (mp) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Krav på miljökonsekvensbeskrivningar börjar med Som bostadsutskottet och slutar med (mp) avstyrks bort ha följande lydelse:
Frågan om vilka krav som bör ställas på miljökonsekvensbeskrivningar (MKB) i olika sammanhang har aktualiserats genom det nu aktuella förslaget till lag om byggande av järnväg. Lagförslaget uppvisar vad gäller kraven på MKB flera brister. Bostadsutskottet instämmer i vad som i motion 1995/96:T3 (mp) anförts om behovet av att utveckla kraven på MKB både vid byggande av järnväg och vid övriga betydande företag som riskerar att påverka miljön. De grundläggande krav som bör ställas på MKB för att de skall kunna tillgodose behovet av ett relevant beslutsunderlag kan sammanfattas på följande sätt:
- MKB bör upprättas av en från exploateringsföretaget fristående instans. Detta krav uppfylls inte i det nu aktuella förslaget om lag för byggande av järnväg.
- MKB bör göras för flera exploateringsalternativ, däribland ett alternativ som bedöms vara den bästa lösningen ur miljösynpunkt. Även alternativet icke-exploatering bör analyseras.
- MKB bör presenteras på offentliga utfrågningar där möjlighet ges för allmänheten och miljörörelserna att granska och diskutera alternativen.
- MKB bör kunna överklagas och överprövas.
Bostadsutskottet anser att riksdagen i ett tillkännagivande till regeringen bör ställa sig bakom vad i motion 1995/96:T3 (mp) anförts om utformning, omfattning och genomförande av MKB samt begära ett förslag om ny lagstiftning som uppfyller dessa krav.
Innehållsförteckning
Sammanfattning......................... ....................................... .............. 1
Propositionen.......................... ....................................... ................. 2
Motionerna............................. ....................................... .................. 2
Yttrande från bostadsutskottet....................... .................................. 3
Utskottet.............................. ....................................... ..................... 3
1 Inledning.............................. ....................................... ............. 3
2 Propositionens huvudsakliga innehåll............................... ....... 4
3 Huvuddrag i förslaget till lag om byggande av järnväg ........... 4
4 Motionsförslag ....................................... ................................. 6
4.1 Tillämpningsområde enligt förslaget till lag om
byggande av järnväg ....................................... .................. 6
4.2 Miljökonsekvensbeskrivningar........... ................................ 6
4.3 Banverkets dubbla roll................................... ..................... 6
4.4 Domstolsprövning av överklagade beslut
om järnvägsplaner......................... ...................................... 7
4.5 Kostnadsersättning vid fastighetsbildningsförrättning........ 7
5 Bostadsutskottets yttrande............................... ......................... 7
6 Utskottets ställningstagande...................... ............................... 8
6.1 Allmänna synpunkter............................. ............................. 8
6.2 Tillämpningsområde enligt förslaget till lag
om byggande av järnväg................................ ................... 9
6.3 Miljökonsekvensbeskrivningar........... ................................ 9
6.4 Banverkets dubbla roll................................... ................... 10
6.5 Domstolsprövning av överklagade beslut
om järnvägsplaner......................... ..................................... 11
6.6 Lagförslagen i övrigt................................. ........................ 12
6.7 Kostnadsersättning vid fastighetsbildningsförrättning...... 12
Hemställan............................. ....................................... .......... 13
Reservationer.......................... ....................................... ................ 14
Bilaga 1
Propositionens lagförslag............................. ............................. 20
Bilaga 2
Bostadsutskottets yttrande 1995/96:BoU2y.......................... .... 32
Gotab, Stockholm 1995