Lag om ändring i riksdagsordningen (Betänkande 1989/90:KU20 Konstitutionsutskottet)

Konstitutionsutskottets betänkande
1989/90:KU20

Lag om ändring i riksdagsordningen

1989/90

KU20

Sammanfattning

Bestämmelserna om vilandeförfarande i 2 kap. 12 § tredje stycket
regeringsformen tillämpades under föregående riksmöte i två lagstiftningsärenden
— förslaget till lag om skydd för företagshemligheter och
förslaget till ny utlänningslag. I samband därmed har uppkommit vissa
problem som gäller tidpunkten för avgörandet av ett lagstiftningsärende
i den del som inte omfattas av vilandeförfarandet. Utskottet anser
att frågan bör lösas genom en ändring av bestämmelserna i riksdagsordningen
om uppskovsförfarandet. Med begagnande av sin initiativrätt
lägger utskottet sålunda i detta betänkande fram ett förslag till lag
om ändring i riksdagsordningen.

Bakgrund

I det följande lämnas till en början en kort redogörelse för bestämmelserna
i regeringsformen om det särskilda förfarandet vid lagstiftning
som rör begränsning av de grundlagsskyddade fri- och rättigheterna.
Utskottet kommer i betänkandet 1989/90:KU12 att behandla motionsyrkanden
i olika grundlagsfrågor. I det sammanhanget kommer bestämmelserna
att ägnas uppmärksamhet ur ett vidare perspektiv.

1 2 kap. regeringsformen finns bestämmelser om de grundläggande
fri- och rättigheterna. Några av dessa kan begränsas genom lag. För
sådan rättighetsbegränsande lagstiftning finns i samma kapitel bestämmelser
om ett särskilt lagstiftningsförfarande som skall ge möjligheter
till ytterligare överväganden innan det slutliga beslutet fattas. Förfarandet
gäller med vissa undantag förslag till lag som rör begränsning av
yttrandefriheten, informationsfriheten, mötesfriheten, demonstrationsfriheten,
föreningsfriheten, den kroppsliga integriteten, rätten till förtrolig
meddelelse, rörelsefriheten och rätten till offentlig domstolsförhandling.
Ett förslag till sådan lag eller till lag om ändring eller
upphävande av sådan lag skall, om det ej förkastas av riksdagen, på
yrkande av lägst tio av dess ledamöter vila i minst tolv månader från
det att utskottsyttrandet över förslaget anmäldes i riksdagens kammare.
Utan hinder av detta kan emellertid riksdagen anta förslaget, om minst
fem sjättedelar av de röstande förenar sig om beslutet.

1 Riksdagen 1989/90. 4sami. Sr 20

Det särskilda lagstiftningsförfarandet kan bara tillämpas på de föreskrifter
i ett författningsförslag som rör begränsning av de nämnda frioch
rättigheterna. Ett författningsförslag innehåller emellertid ofta
både föreskrifter som kan omfattas av det särskilda förfarandet och
föreskrifter som inte kan omfattas av det. Till detta kommer också att
ett yrkande om det särskilda förfarandet kan begränsas till att avse
endast någon eller några av de rättighetsbegränsande föreskrifter som
kan finnas i ett författningsförslag. Olika beslutsförfaranden kan således
komma att gälla för olika delar av ett författningsförslag.

Ett exempel på olika beslutsförfaranden i samma lagstiftningsärende
är det förslag till ny utlänningslag som riksdagen behandlade strax före
riksmötets slut 1989. Den föreslagna lagen innehöll många föreskrifter
av rättighetsbegränsande natur. Yrkanden om att det särskilda förfarandet
skulle tillämpas framställdes dock bara beträffande några av föreskrifterna
(5 kap. 2 § första stycket, 6 kap. 1— 3 §§ och 4 § första
stycket). Dessa föreslagna föreskrifter vilar medan förslaget till utlänningslag
i övrigt antogs (med vissa justeringar i övergångsbestämmelserna).
Lagen trädde i kraft den 1 juli 1989 (SFS 1989:529).

Föreskrifterna i ett författningsförslag kan hänga samman med varandra
på ett sådant sätt att ett vilandeförfarande beträffande en del av
föreskrifterna i praktiken innebär att också de andra föreskrifterna
måste vila. I förarbetena till regleringen av vilandeförfarandet uttalas
att det inte blir någon mening med att besluta om dessa andra
föreskrifter för sig eftersom beslutet då måste förses med villkoret att
också de övriga bestämmelserna sedermera antas (SOU 1978:34
s. 93_ 94).

En komplikation i detta sammanhang — som inte berördes i förarbetena
— är bestämmelserna om hur långt ett uppskov med behandlingen
av ärende till nästa riksmöte får vara. Enligt 5 kap. 10 § första
stycket riksdagsordningen kan riksdagen genom ett särskilt beslut
skjuta upp behandlingen av ett ärende till närmast följande lagtima
riksmöte. Beslut om uppskov kan upprepas. I paragrafens tredje stycke
finns en föreskrift som anger hur länge ett ärende kan vara uppskjutet.
Enligt denna föreskrift skall ett ärende avgöras före utgången av
kalenderåret efter det då ärendet väcktes. Lagförslag som har vilat i
tolv månader enligt 2 kap. 12 § tredje stycket regeringsformen skall
dock prövas före utgången av det kalenderår som följer efter viloperiodens
slut.

Ett lagstiftningsärende där ett vilandeförfarande tillämpas kan alltså
innehålla två delar för vilka olika tidsfrister kommer att gälla. Om
vilandeförfarandet omfattar de centrala bestämmelserna i ett författningsförslag,
kan den situationen uppkomma att riksdagen först måste
fatta beslut om de övriga föreskrifterna trots att dessa kanske inte har
någon självständig betydelse. Resultatet kan bli en i många avseenden
ofullständig författning. Bestämmelsen i 8 kap. 19 § regeringsformen

1989/90:

om att en beslutad lag skall utfärdas av regeringen utan dröjsmål gäller 1989/90:KU20
dock även i ett sådant fall. När vilotiden är till ända kan beslutet om
de centrala bestämmelserna fattas — med de justeringar som kan bli
följden av ytterligare överväganden. Sådana justeringar kan i sin tur
föranleda behov av ändringar i det tidigare beslutet.

Som ett exempel på ett sådant lagstiftningsärende kan nämnas det
förslag till lag om skydd för företagshemligheter som riksdagen behandlade
våren 1989. Förslaget grundar sig på proposition 1987/88:155
som avlämnades våren 1988. Enligt den nämnda huvudregeln skall
ärendet alltså avgöras före utgången av 1989. Till följd av ett vilandeyrkande
skall emellertid det särskilda vilandeförfarandet tillämpas på
åtskilliga av de centrala bestämmelserna i författningsförslaget, nämligen
1— 4, 8 §§, 11 § första och fjärde styckena, 12 §, 13 § första
stycket och punkten 2 första meningen övergångsbestämmelserna (se
härom 1988/89:KU40 och prot. 129). Tolvmånadersfristen går ut den 3
maj 1990. När det gäller dessa bestämmelser skall ärendet avgöras före
utgången av 1991. Övriga delar av författningsförslaget består av paragrafer
med föreskrifter som inte har någon självständig betydelse. I
dessa delar skall ärendet avgöras före utgången av 1989.

Utskottet

Enligt utskottet bör frågan lösas på det sättet att bestämmelsen i 5 kap.

10 § tredje stycket riksdagsordningen om utsträckt tidsfrist för vilande
lagförslag ändras så att den även omfattar lagförslag som har ett nära
samband med de vilande lagförslagen.

En sådan ordning innebär en utvidgning av uppskovsinstitutet.

Beslut om uppskov fattas av riksdagen. Det bör därför ankomma på
riksdagen att besluta i frågor om utsträckt tid för avgörande av lagförslag
som har ett nära samband med vilande lagförslag. I likhet med
den ordning som gäller i fråga om uppskov i övrigt bör beslutet fettas
på framställning av det utskott till vars handläggning ärendet hör. 1
frågor om uppskov skall yttrande inhämtas från talmanskonferensen.

Enligt utskottets mening torde något sådant yttrande inte vara erforderligt
i de nu aktuella fallen.

Med begagnande av sin initiativrätt lägger utskottet fram ett förslag
till lag om ändring i riksdagsordningen. Förslaget har utformats i
enlighet med vad utskottet anfört. Det innehåller även vissa ändringar
av redaktionell art. Den föreslagna lagen föreslås träda i kraft den 1
december 1989.

Hemställan

1989/90: KU20

Utskottet hemställer

att riksdagen antar det i bilaga till detta betänkande intagna
förslaget till lag om ändring i riksdagsordningen.

Stockholm den 17 oktober 1989
På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Catarina Rönnung
(s), Kurt Ove Johansson (s), Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun (s), Hans
Nyhage (m), Sören Lekberg (s), Anita Modin (s), Torgny Larsson (s),
Elisabeth Fleetwood (m), Bengt Kindbom (c), Bo Hammar (vpk),
Hans Leghammar (mp), Ulla Pettersson (s), Ingela Mårtensson (fp) och
Lars Sundin (fp).

Förslag till

Lag om ändring i riksdagsordningen

Härigenom föreskrivs i fråga om riksdagsordningen1
dels att S kap. 10 § skall ha följande lydelse,

dels att i riksdagsordningen skall införas en ny tilläggsbestämmelse,
5.10.2, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

10 §

Genom särskilt beslut kan riksdagen till närmast följande lagtima
riksmöte uppskjuta behandlingen av ärende. Ärende som gäller statsbudgeten
för närmast följande budgetår Sr dock uppskjutas endast om
det kan ske utan olägenhet för budgetregleringen. Beslut om uppskov
kan upprepas.

Avslutas riksmöte i förtid med anledning av extra val, skall ärende
som riksdagen icke har hunnit avgöra anses utan särskilt beslut uppskjutet
till det första lagtima riksmötet efter valet.

Lagförslag, som har vilat i tolv
månader enligt 2 kap. 12 § tredje
stycket regeringsformen, skall
prövas före utgången av kalenderåret
därpå. Annat ärende skall avgöras
före utgången av kalenderåret
efter det då ärendet väcktes.
Har lagförslag ett nära samband
med lagförslag som vilar enligt 2
kap. 12 § tredje stycket regeringsformen,
kan riksdagen besluta att
det får avgöras inom den tid som
gäller för prövningen av det vilande
lagförslaget. Kan ärende som
avses i detta stycke till följd av
förordnande om extra val icke avgöras
på föreskriven tid, skall det
avgöras snarast möjligt efter det
att den nyvalda riksdagen har
sammanträtt.

5.10.2

Beslut enligt 10 § tredje stycket
tredje meningen fattas på framställning
av det utskott till vars handläggning
ärendet hör.

Denna lag träder i kraft den 1 december 1989.
'Riksdagsordningen omtryckt 1988:1446.

Lagförslag, som har vilat i tolv
månader enligt 2 kap. 12 § tredje
stycket regeringsformen, skall
prövas före utgången av kalenderåret
därpå. Annat ärende skall avgöras
före utgången av kalenderåret
efter det då ärendet väcktes.
Kan ärende som avses i första eller
andra meningen till följd av förordnande
om extra val icke avgöras
på tid som är föreskriven
där, skall det avgöras snarast möjligt
efter det att den nyvalda riksdagen
har sammanträtt.

1989/90:KU20

Bilaga

■

gotab 99066, Slockholm 1989