Kyrkliga frågor
Betänkande 1994/95:KU15
Konstitutionsutskottets betänkande
1994/95:KU15
Kyrkliga frågor
Innehåll
1994/95 KU15
Sammanfattning
I betänkandet behandlas proposition 1994/95:80 Vissa ändringar i kyrkolagen. Utskottet tillstyrker propositionens förslag om ändringar i kyrkolagen fr.o.m. den 1 januari 1995. Ändringarna innebär bl.a. att en prästgård där tjänstebostad inte längre är anvisad blir församlingskyrkas fastighet varvid förvaltningen ligger kvar hos pastoratet. Vidare skall, vid kollektivavtalsförhandlingar m.m. när det gäller prästernas avlöningsförmåner, regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer företräda pastoraten och stiftssamfälligheterna. Slutligen skall den som har avlagt en examen motsvarande organist- eller kantorsexamen i något annat land inom EES vara behörig att anställas på en tjänst som organist resp. kantor. Propositionen har föranlett en motion, vilken avstyrks av utskottet.
Vidare behandlas i betänkandet sex motioner från den allmänna motionstiden 1994 gällande kyrkliga frågor. Med hänvisning till beredningen av Kyrkoberedningens slutbetänkande avstyrker utskottet motionerna som gäller stat--kyrka-frågan, medlemskapet i Svenska kyrkan och begravningskostnader. Den sjätte motionen gäller frågan om den kyrkliga kompetensen och avstyrks av utskottet med hänvisning till en kommande proposition som bl.a. berör dessa frågor.
Till betänkandet har fogats två reservationer (c) och tre särskilda yttranden.
Propositionen
1994/95:80 vari yrkas att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1993:1323) om ändring i kyrkolagen (1992:300),
2. lag om ändring i kyrkolagen (1992:300).
Med vidtagna redaktionella ändringar, gällande angiven lydelse av 41 kap. 24 § och fotnot om senaste lydelse av 37 kap. 9 och 10 §§, har de aktuella lagförslagen i bilaga angiven lydelse.
Motionerna
Motion väckt med anledning av propositionen
1994/95:K3 av Anders Svärd (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att, vid antagande av regeringens förslag till ändring i kyrkolagens övergångsbestämmelser, punkt 4 skall ha följande lydelse: 4. Kyrklig jord som vid utgången av år 1994 utgör löneboställe och som den 1 januari 1961 utgjorde prästgård skall från och med den 1 januari 1995 utgöra församlingskyrkas fastighet. Därvid skall 41 kap. 1 § andra stycket andra meningen tillämpas,
2. att riksdagen beslutar att 32 kap. 11 § kyrkolagen såvitt avser prästtjänster i pastorat och stiftssamfälligheter skall upphöra att gälla vid 1994 års utgång varmed dessa tjänster överförs till det kyrkokommunala området,
3. att riksdagen beslutar att som övergångsbestämmelse till beslutet om upphörande av 32 kap. 11 § skall under tiden den 1 januari 1995 till den 30 juni 1995 gälla vad regeringen föreslagit som lydelse av 32 kap. 11 §.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994
1993/94:K602 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att initiativ tas i syfte att undanröja motsättningen mellan regeringsformens 2 kap. 2 § och religionsfrihetslagen.
1993/94:K611 av Elisabeth Persson (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag som möjliggör begravningshjälp i enlighet med vad i motionen anförts.
1993/94:K613 av Maja Bäckström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att nedbringa begravningskostnaderna.
1993/94:K617 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medlemskap i Svenska kyrkan,
1993/94:K622 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen beslutar om en sådan ändring i 11 kap. 1 § kyrkolagen att församling får besluta att även den som inte tillhör församlingen, men har särskild ankytning till denna, kostnadsfritt kan få del av de kyrkliga handlingarna.
1993/94:A815 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas
55. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett bibehållet samband mellan kyrka och stat.
Inkomna skrivelser
Från Egendomsnämndernas samarbetsorgan (ENSO) och Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund har inkommit en skrivelse i frågan om prästgårdarna och tidsgränsen i den i propositionen föreslagna övergångsbestämmelsen. Med anledning av denna skrivelse har utskottet inhämtat upplysningar från Civildepartementet.
Från Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund har även inkommit en skrivelse i frågan om arbetsgivarföreträdare för prästtjänster.
Utskottet
1. Propositionen
1.1 Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås ändringar dels i kyrkolagen (1992:300), dels i lag om ändring i lagen (1993:1323) om ändring i kyrkolagen (1992:300). Ändringarna berör frågor om prästgårdarna, arbetsgivarföreträdare i fråga om prästtjänster och behörighet för kyrkomusiker och EES-avtalet.
Om en tjänstebostad inte längre är anvisad på en prästgård blir prästgården enligt propositionens förslag församlingskyrkas fastighet. Den behåller därmed karaktären av kyrklig jord och förvaltningen ligger kvar hos pastoratet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall enligt förslaget företräda pastoraten och stiftssamfälligheterna vid kollektivavtalsförhandlingar m.m. när det gäller prästernas avlöningsförmåner. Den som har avlagt en examen motsvarande organist- eller kantorsexamen i något annat land inom EES skall vara behörig att anställas på en tjänst som organist resp. kantor. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1995.
1.2 Prästgårdarna
1.2.1 Bakgrund m.m.
Merparten av de regler som rör förfogandet över den kyrkliga egendomen finns numera i kyrkolagen (1992:300). Kyrklig jord omfattar enligt den nuvarande lydelsen av 41 kap. 1 § kyrkolagen sådan fast egendom eller tomträtt som utgör löneboställe, prästgård, församlingskyrkas fastighet, prästlönefondsfastighet, kyrkofondsfastighet, domkyrkas fastighet eller biskopsgård. Avkastning av löneboställe är avsedd för avlöning åt kyrkoherde eller komminister i visst pastorat, och avkastningen av församlingskyrkas fastighet är avsedd för en församlingskyrkas behov. Sådan fast egendom eller tomträtt där tjänstebostad är anvisad åt en kyrkoherde eller komminister utgör prästgård och om tjänstebostad är anvisad åt en biskop är det biskopsgård. Avkastning av kyrkofondsfastighet tillförs kyrkofonden och egendom vars avkastning är avsedd för en domkyrkas behov utgör domkyrkas fastighet. En prästlönefondsfastighet är sådan egendom som förvärvats för medel ur prästlönefonder från flera pastorat och vars avkastning är avsedd för avlöning åt kyrkoherde eller komminister i dessa pastorat.
Riksdagen tillstyrkte 1993 de förslag till ändringar i kyrkolagen som lades fram i proposition 1993/94:73 Förvaltningen av Svenska kyrkans finansförmögenhet (bet. 1993/94:KU14, rskr. 1993/94:47, SFS 1993:1323). Ändringarna skall träda i kraft den 1 januari 1995. Syftet med ändringarna är att förbättra avkastningen av och öka värdebeständigheten hos den egendom av stiftelsekaraktär som Svenska kyrkan fått genom donationer m.m. för att garantera prästernas uppehälle och kyrkans bestånd. En mer samlad förvaltning på stiftsplanet åstadkoms genom egendomsnämnder. En nyhet är att det för nuvarande löneboställen och prästlönefondsfastigheter införs den gemensamma beteckningen prästlönefastigheter. Sådana fastigheter utgörs då av sådan fast egendom eller tomträtt vars avkastning är avsedd för avlöning åt kyrkoherde eller komminister i visst eller vissa pastorat. Pastoraten får del i vinsten av stiftets samlade förvaltning av prästlönefastigheterna i förhållande till sina andelar i denna förvaltning. Församlingskyrkornas fastigheter kommer att förvaltas av pastoraten. Lagtekniskt innebär ändringarna att nuvarande 41 kap. kyrkolagen upphävs och ersätts av ett nytt kapitel med samma beteckning.
Om tjänstebostad inte längre är anvisad på en prästgård blir denna löneboställe enligt nu gällande lydelse av 41 kap. 1 § andra stycket kyrkolagen. Någon motsvarighet till denna bestämmelse finns inte i den lydelse av 41 kap. 1 § kyrkolagen som skall gälla fr.o.m. den 1 januari 1995. I propositionen om förvaltningen av Svenska kyrkans finansförmögenhet framhöll den dåvarande regeringen (s. 21) att det då inte var aktuellt att lägga fram något förslag som ändrade prästgårdarnas karaktär av kyrklig jord. I den nu aktuella propositionen om vissa ändringar i kyrkolagen anför regeringen att detta ställningstagande fortfarande gäller. Däremot behöver man, enligt regeringen, lösa frågan hur man efter den 1 januari 1995 skall hantera sådana fall där en tjänstebostad inte längre är anvisad på en prästgård.
1.2.2 Propositionens förslag
Enligt propositionen kan en prästgård som har upphört att vara tjänstebostad vid nästa byte på en prästtjänst behöva tas i anspråk som tjänstebostad. Detta underlättas enligt propositionen om förvaltningen ligger kvar hos pastoratet. Historiskt sett har prästgårdarna en nära anknytning till församlingskyrkorna, och församlingskyrkornas fastigheter kommer även efter den 1 januari 1995 att förvaltas av pastorat. Därför ligger det enligt regeringens mening nära till hands att låta en prästgård som upphör att vara tjänstebostad åt en präst bli församlingskyrkas fastighet. 1994 års kyrkomöte har tillstyrkt ett sådant förslag. I propositionen föreslås att det i 41 kap. 1 § kyrkolagen i den lydelse som gäller fr.o.m. den 1 januari 1995 tas in en regel om att en prästgård på vilken en tjänstebostad inte längre är anvisad blir församlingskyrkas fastighet. Om det finns flera församlingskyrkor eller kyrkor som tidigare har varit församlingskyrka i ett pastorat, skall pastoratet bestämma vilken kyrka som fastigheten skall tillhöra. Detta bör också enligt regeringen framgå av bestämmelsen.
Vad som sägs i kyrkolagen om föreskrifter för vården och användningen av prästgårdar som utgör särpräglade miljöer bör enligt propositionen också gälla församlingskyrkas fastighet som tidigare har varit prästgård. En bestämmelse om detta föreslås tas in i 41 kap. 13 § kyrkolagen. Enligt propositionen är det en naturlig följd av regeringens förslag om att prästgårdar som inte längre är upplåtna som tjänstebostad skall bli församlingskyrkas fastighet att sådan ersättning som skall fonderas, t.ex. vid en försäljning av en prästgård, skall utgöra fastighetsfond för församling. En bestämmelse om detta föreslås tas in i 41 kap. 24 § kyrkolagen.
Vid behandlingen av regeringens skrivelse till 1994 års kyrkomöte (RegSkr 1994:1) begärde kyrkomötet i frågan om prästgårdarnas karaktär en övergångsregel som skulle innebära att en tidigare prästgård som upphört att vara tjänstebostad efter den 1 januari 1932 och som vid utgången av 1994 är kyrklig jord skall bli församlingskyrkas fastighet (1 KL 1994:2, kskr. 1994:9). Kyrkomötets begäran föranleddes av ett motionsyrkande. Enligt första kyrkolagsutskottets betänkande finns det ett stort antal tidigare prästgårdar som byggts om med kyrkokommunala medel och används som församlingshem, sockenstugor och kanslilokaler. Det fick enligt utskottet anses viktigt att dessa fastigheter även fortsättningsvis får bli kvar under pastoratens förvaltning. I avsaknad av en övergångsbestämmelse skulle enligt utskottet dessa fastigheter bli prästlönefastigheter och som sådana förvaltas av egendomsnämnd. Mot denna bakgrund fanns det enligt utskottet starka skäl som talade för ett bifall till motionen. Utskottet sade sig vara väl medvetet om att den tidpunkt som enligt motionen skulle avgöra vilka tidigare prästgårdar som skall omfattas av en övergångsbestämmelse kunde diskuteras. Den i motionen föreslagna tidpunkten den 1 januari 1932 hänförde sig till ikraftträdandet av den gamla ecklesiastika boställsordningen. Enligt utskottet fanns det skäl som talade för en sådan avgränsning. En övergångsbestämmelse i enlighet med motionens yrkande skulle medföra att många, om än inte alla, fastigheter som används för olika kyrkokommunala ändamål skulle bli kvar i pastoratens förvaltning. Utskottet tillstyrkte motionsyrkandet, och kyrkomötet följde utskottets förslag.
I propositionen föreslås att även sådan kyrklig jord som den 1 januari 1989 utgjorde prästgård och som vid utgången av år 1994 utgör löneboställe skall utgöra församlingskyrkas fastighet fr.o.m. den 1 januari 1995. I propositionen anförs att en del av de fastigheter som det här är fråga om kan komma att behöva användas på nytt som tjänstebostäder. Det kan därför enligt regeringen vara motiverat med en övergångsregel av det slag som kyrkomötet har förordat. Att sätta gränsen vid den 1 januari 1932 kan dock enligt regeringen inte anses försvarligt med hänsyn till investeringarnas livslängd. Det kan inte heller anses lämpligt av praktisk-administrativa skäl. I stället bör enligt propositionen gränsen sättas vid den 1 januari 1989 som föreslogs när de tidigare prästgårdarnas kommunalisering var aktuell under föregående års kyrkomöte (RegSkr 1993:1) och som då inte föranledde några invändningar. En ny övergångsbestämmelse med denna innebörd bör enligt propositionen läggas till de lagändringar i fråga om den kyrkliga jorden som träder i kraft den 1 januari 1995.
Ytterligare en övergångsbestämmelse föreslås i propositionen. Bakgrunden till detta förslag är att man fr.o.m. den 1 januari 1995 slopar bestämmelserna i 41 kap. kyrkolagen om överklagande till Kammarkollegiet resp. regeringen i ärenden om tillstånd till försäljning och byte av kyrklig jord. Det innebär att egendomsnämndernas beslut när det gäller sådana ärenden får överklagas enligt reglerna om kommunalbesvär i 22 kap. kyrkolagen. I propositionen anförs att beslut enligt de nu gällande reglerna i vissa fall kan fattas så sent under år 1994 att överklaganden inte hinner bli prövade före årsskiftet. Det anses rimligt att prövningen kan göras enligt den ordning som nu gäller, och en övergångsbestämmelse som medger en sådan ordning bör därför enligt regeringen fogas till lagändringarna.
Sammanfattningsvis föranleder propositionens förslag i denna del ändringar i 41 kap. 1, 13 och 24 §§ kyrkolagen samt två nya övergångsbestämmelser till lagen. Ändringarna görs i lagen (1993:1323) om ändring i kyrkolagen (1992:300).
1.2.3 Motionen
I motion 1994/95:K3 yrkande 1 av Anders Svärd (c) begärs att riksdagen beslutar att den av regeringen föreslagna övergångsbestämmelsen punkt 4 gällande prästgårdarna skall ha följande lydelse.
4. Kyrklig jord som vid utgången av år 1994 utgör löneboställe och som den 1 januari 1961 utgjorde prästgård skall från och med den 1 januari 1995 utgöra församlingskyrkas fastighet. Därvid skall 41 kap. 1 § andra stycket andra meningen tillämpas.
Enligt motionären har prästgårdarna historiskt sett en nära anknytning till församlingskyrkorna. Det är därför naturligt att en prästgård som upphör att vara tjänstebostad åt en präst blir församlingskyrkas fastighet så att förvaltningen stannar kvar hos pastoratet och inte förs över till egendomsnämnden. I motionen framhålls att ett stort antal prästgårdar under senare decennier upphört att vara tjänstebostäder. De har byggts om till församlingshem, församlingsgårdar, sockenstugor m.m. Enligt motionen har stora investeringar med kyrkokommunala medel gjorts i dessa fastigheter som i formell mening har övergått från att vara prästgårdar till att vara löneboställen. Vid ett överlämnande av förvaltningen till egendomsnämnderna skulle dessa fastigheter därför komma att ingå i prästlönefastighetsbeståndet. Motionären anser att med hänsyn till den historiska bakgrunden och till den nuvarande användningen av dessa fastigheter måste gränsen sättas långt tidigare än den 1 januari 1989 som föreslås i propositionen. Regeringens motiv för denna tidsgräns är enligt motionären inte möjliga att förstå. Därför föreslår motionären att gränsen sätts vid den 1 januari 1961.
1.2.4 Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens bedömning att en prästgård på vilken en tjänstebostad inte längre är anvisad bör bli församlingskyrkas fastighet. Propositionens förslag om att en bestämmelse om detta bör införas i 41 kap. 1 § kyrkolagen tillstyrks därför av utskottet.
De nu aktuella fastigheterna kommer att förvaltas av pastoratet i stället för av egendomsnämnden. Såsom regeringen anfört kan en del av dessa fastigheter komma att behöva användas på nytt som tjänstebostäder, varför en övergångsregel är motiverad. Den i propositionen föreslagna övergångsbestämmelsen innebär att en gräns sätts vid den 1 januari 1989. Den föreslagna tidpunkten överensstämmer med av regeringen till 1993 års kyrkomöte föreslagen tidsgräns i frågan om prästgårdarnas kommunalisering, och den föranledde då inte någon invändning från kyrkomötet. Motionären anser att gränsen, med hänsyn till den historiska bakgrunden och till den nuvarande användningen av fastigheterna, bör sättas långt tidigare än 1989 och föreslår tidpunkten den 1 januari 1961.
Vad regeringen anfört som skäl för att inte sätta gränsen vid den av 1994 års kyrkomöte begärda tidpunkten den 1 januari 1932 har enligt utskottets mening betydelse också vid en bedömning av motionärens yrkande i denna fråga. Tidsgränsen bör enligt utskottets mening inte sättas allt för långt tillbaka i tiden. Mot bakgrund av att motivet till en övergångsregel är att en del fastigheter på nytt kan behöva användas som tjänstebostad och med hänsyn till de administrativa och praktiska problem som skulle kunna uppstå, är det enligt utskottets mening inte lämpligt att sätta tidsgränsen vid år 1961. Utskottet anser att gränsen bör sättas vid den av regeringen föreslagna tidpunkten den 1 januari 1989. Utskottet tillstyrker därför propositionens förslag i denna del och avstyrker motion K3 yrkande 1.
Även i övrigt tillstyrker utskottet propositionens förslag till ändringar i lagen (1993:1323) om ändring i kyrkolagen (1992:300).
1.3 Arbetsgivarföreträdare i fråga om prästtjänster
1.3.1 Bakgrund
Avlöningsförmåner för dem som innehar biskopstjänster eller prästtjänster i pastorat och stiftssamfälligheter fastställs, enligt 32 kap. 11 § kyrkolagen (1992:300), under medverkan av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Arbetsgivarfunktionerna för dem som innehar prästtjänster i pastorat och stiftssamfälligheter är delade mellan statliga och kyrkokommunala organ. Arbetsgivarverket företräder de kyrkliga kommunerna i deras egenskap av arbetsgivare för prästerna vad gäller förhandlingar, ingående och uppsägning av kollektivavtal om avlöningsförmåner, beslut om vissa stridsåtgärder samt även i vissa arbetsrättsliga tvister. Denna rätt grundas på lagen (1965:576) om ställföreträdare för kommun vid vissa avtalsförhandlingar m.m. (ställföreträdarlagen).
Riksdagen har som en följd av ombildningen av arbetsgivarorganisationen för det statliga området under våren 1994 beslutat att ställföreträdarlagen skall upphöra att gälla vid utgången av år 1994 (prop. 1993/94:77, bet. 1993/94:KU19, rskr. 1993/94:264, SFS 1994:297). Vad gällde frågan om fortsatt ställföreträdarskap när det gällde prästtjänster hänvisades till att Kyrkoberedningen hade till uppgift att bl.a. överväga frågan om prästernas framtida tjänsteorganisation.
Kyrkoberedningen (dir. 1992:45) hade som uppgift att se över den statliga regleringen av Svenska kyrkans ställning, organisation och ekonomi. I utredningens slutbetänkande (SOU 1994:42) Staten och trossamfunden föreslås bl.a. att Svenska kyrkan får ställning som ett eget rättssubjekt, som varken är statligt eller kommunalt. Församlingar, pastoratssamfälligheter och andra kyrkliga samfälligheter behåller sin ställning som egna rättssubjekt men upphör att vara kommuner. Svenska kyrkans ställning (liksom församlingarnas och samfälligheternas) blir på ett nytt sätt offentligrättsligt reglerad och kommer till uttryck i regeringsformen och en lag om Svenska kyrkan. Frågan om den framtida regleringen för prästerna behandlas emellertid inte särskilt. Utredningen har (s. 67) anfört att frågan om den kyrkliga personalens ställning efter en reform av det slag som utredningen förordat får utredas särskilt. Kyrkoberedningens slutbetänkande är för närvarande föremål för remissbehandling.
Med anledning av ställföreträdarlagens upphörande fr.o.m. den 1 januari 1995 begärde 1994 års kyrkomöte (2 KL 1994:6) en ändring i 32 kap. kyrkolagen innebärande att det även efter utgången av år 1994 blir möjligt för Arbetsgivarverket att förhandla om avlöningsförmåner för prästerna m.m.
Det kan här nämnas att 1994 års kyrkomöte i samma betänkande (2KL 1994:6) avstyrkte en motion med yrkande om att prästerna skulle inordnas i systemet med kyrkokommunalt reglerad tjänst som gäller för övriga anställda inom Svenska kyrkan. Kyrkomötet förutsatte att bl.a. frågan om vem som skall företräda de kyrkliga arbetsgivarna kom att behandlas i den fortsatta beredningen av Kyrkoberedningens slutbetänkande.
1.3.2 Propositionens förslag
I propositionen föreslås att i fråga om avlöningsförmåner för dem som innehar prästtjänster i pastorat och stiftssamfälligheter skall regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer företräda arbetsgivaren när det gäller att ingå och säga upp kollektivavtal och besluta om vissa stridsåtgärder. Detsamma skall gälla i tvister om sådana kollektivavtal m.m. Förslaget föranleder ändringar i 32 kap. 11 § kyrkolagen.
I propositionen hänvisas till att Kyrkoberedningen i sitt slutbetänkande inte lagt fram något förslag i den nu aktuella frågan och att beredningen ansett att ytterligare utredningsarbete krävs i frågan om hur prästernas och biskoparnas anställningsförhållanden skall vara ordnade efter en reform på stat--kyrka-området. Enligt propositionen finns således inte något underlag för att ta ställning till några förändringar när det gäller ordningen för att fastställa prästernas avlöningsförmåner. Regler motsvarande dem som finns i ställföreträdarlagen bör därför föras över till kyrkolagen och ersätta de nuvarande reglerna i 32 kap. 11 §.
1.3.3 Motionen
I motion K3 yrkande 2 av Anders Svärd (c) yrkas att riksdagen skall besluta att 32 kap. 11 § kyrkolagen såvitt avser prästtjänster i pastorat och stiftssamfälligheter skall upphöra att gälla vid 1994 års utgång varmed dessa tjänster överförs till det kyrkokommunala området. Motionären yrkar vidare i yrkande 3 att riksdagen beslutar att som övergångsbestämmelse till beslutet om upphörande av 32 kap. 11 § skall under tiden den 1 januari 1995 till den 30 juni 1995 gälla vad regeringen föreslagit som lydelse av 32 kap. 11 §.
Enligt motionären är det olämpligt att på det kyrkokommunala avtalsområdet röra sig med såväl statliga som kyrkokommunala kollektivavtalskomplex. Den nuvarande ordningen främjar enligt motionen inte en effektiv och god löne- och personalpolitik inom pastorat och stiftssamfälligheter. Motionären anser att frågan om vilka kollektivavtal som skall gälla för de prästerliga anställningarna inte är av den karaktären att den behöver kopplas ihop med stat--kyrka-frågan. Motionären framhåller att så inte heller har gjorts med vare sig anställningarna vid domkapitlen eller kyrkomusikeranställningarna. En annan omständighet som måste beaktas i sammanhanget är enligt motionen att pastoraten, vid ett medlemskap i Arbetsgivarverket, har att erlägga medlemsavgift till två arbetsorganisationer, Arbetsgivarverket och sin egen arbetsgivarorganisation Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund. Enligt motionären är det fel att pastoraten skall erlägga medlemsavgift till två arbetsgivarorganisationer. Det mellan Arbetsgivarverket och berörda personalorganisationer gällande kollektivavtalet för kyrkliga tjänster har giltighet t.o.m. den 30 juni 1995. Enligt motionären bör ändring i nu gällande företrädarskap genomföras fr.o.m. den 1 juli 1995.
1.3.4 Utskottets bedömning
I avvaktan på beredningen av Kyrkoberedningens slutbetänkande med förslag om Svenska kyrkans ställning och organisation m.m. anser utskottet att riksdagen inte bör vidta några åtgärder för att förändra den gällande ordningen för att fastställa prästernas avlöningsförmåner. Mot bakgrund härav tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker motion K3 yrkandena 2 och 3.
1.4 Behörighet för kyrkomusiker och EES-avtalet
1.4.1 Gällande bestämmelser
Bestämmelser om den kyrkomusikaliska verksamheten finns i 37 kap. kyrkolagen. För behörighet till tjänst som organist gäller enligt 37 kap. 9 § kyrkolagen att sökanden skall ha avlagt organistexamen eller motsvarande examen i något land som tillhör EFTA eller EU. Enligt 37 kap. 10 § är den som har avlagt kantorsexamen eller motsvarande examen i de andra nordiska länderna behörig att anställas på en kantorstjänst. Den som är behörig att anställas som organist är även behörig att anställas på en tjänst som kantor.
1.4.2 Propositionens förslag
EU har antagit ett direktiv om en generell ordning för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre utbildningar som omfattar minst tre års studier, det s.k. första generella direktivet (89/48/EEG). För att uppfylla direktivets bestämmelser inom kyrkans område ändrades lydelsen av 37 kap. 9 § kyrkolagen fr.o.m. den 1 juli 1993 (prop. 1992/93:169, bet. 1992/93:UbU14, rskr. 1992/93:363, SFS 1993:793). I den nu aktuella propositionen föreslås en ändring i denna paragraf så att det framgår att det är utbildningar m.m. inom EES som avses.
Som ett komplemenet till det första generella direktivet antog EU i juni 1992 ett andra generellt direktiv, rådets direktiv 92/51/EEG av den 18 juni 1992 om en andra generell ordning för erkännande av behörighetsgivande högre utbildning, en ordning som kompletterar den som föreskrivs i direktiv 89/48/EEG. Detta andra direktiv är efter en ändring av EES-avtalet tillämpligt i Sverige fr.o.m. den 1 juli 1994. För att de svenska reglerna skall uppfylla det andra generella direktivets krav måste enligt propositionen en ändring göras i kyrkolagen så att inte bara nordiska kantorsexamina omfattas, utan också sådana som avlagts i något annat EES-land. Regeringen föreslår därför att den som har avlagt en examen motsvarande kantorsexamen i något land inom Europeiska samarbetsområdet (EES) skall vara behörig att anställas på en tjänst som kantor. Ändring föreslås i 37 kap. 10 § kyrkolagen.
1.4.3 Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker propositionens förslag.
2. Motioner från allmänna motionstiden 1994
2.1 Stat--kyrka-frågan
2.1.1 Motionen
I motion 1993/94:A815 yrkande 55 av Karin Starrin m.fl. (c) begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett bibehållet samband mellan kyrka och stat.
Enligt motionärerna behövs en nära kontakt mellan kyrka och samhälle för att de kristna värderingarna skall ha möjlighet att göra sig gällande i vårt land också i framtiden. Motionärerna framhåller att Sveriges kyrkosystem har en mycket lång tradition och är djupt förankrat hos svenska folket. Detta talar enligt motionärerna för ett fortsatt samband mellan kyrkan och staten. Det ger också garantier för demokrati och folkligt inflytande i kyrkan och gör enligt motionen att kyrkan kan vara en folkkyrka öppen för alla.
2.1.2 Bakgrund
ERK-utredningen lade i januari 1992 fram betänkandet (SOU 1992:9) Ekonomi och rätt i kyrkan. Tre modeller för förändringar i förhållandet mellan stat och kyrka redovisades. I modell 1 ges Svenska kyrkan en så självständig ställning som möjligt inom ramen för ett bevarat konstitutionellt samband med staten. Modell 2 ger en mycket stor frihet för Svenska kyrkan, men innehåller ändå en viss lagstiftning. Modell 3 innebär att all lagstiftning avvecklas.
I samband med behandlingen av regeringens proposition 1991/92:85 Ny kyrkolag konstaterade konstitutionsutskottet (bet. 1991/92:KU32) att stat--kyrka-frågan varit föremål för diskussion under lång tid. Utskottet uttalade att det mot bakgrund av redovisningen i ERK-utredningens betänkande nu förelåg en god grund för det fortsatta arbetet med denna fråga. Utskottet förutsatte att ERK-utredningens betänkande skulle bli föremål för ett brett remissförfarande. Enligt utskottet var det angeläget att frågan om förhållandet mellan kyrka och stat fick en grundlig behandling genom en parlamentarisk beredning och att arbetet bedrevs i samverkan med företrädare för kyrkan. Vad utskottet anfört gav riksdagen som sin mening regeringen till känna.
ERK-utredningens betänkande remitterades bl.a. till Svenska kyrkans centralstyrelse som bereddes tillfälle att -- i samråd med Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund och efter hörande av församlingar, pastorat och kyrkliga samfälligheter samt övriga myndigheter och organisationer inom kyrkan på stifts- och riksplanet -- lämna synpunkter på betänkandet. Betänkandet remitterades även till vissa statliga myndigheter och andra icke-kyrkliga organ. Remissförfarandet avslutades den 1 februari 1993 och svaren överlämnades till Kyrkoberedningen, som tillsatts våren 1992.
Kyrkoberedningen (dir. 1992:45) hade som uppgift att se över den statliga regleringen av Svenska kyrkans ställning, organisation och ekonomi. Beredningen har tidigare avlämnat två skrivelser och ett betänkande (SOU 1993:46) Vissa kyrkofrågor. I mars 1994 avlämnade beredningen sitt slutbetänkande (SOU 1994:42) Staten och trossamfunden. I betänkandet föreslås bl.a. att Svenska kyrkan får ställning som ett eget rättssubjekt, som varken är statligt eller kommunalt. Församlingar, pastoratssamfälligheter och andra kyrkliga samfälligheter behåller sin ställning som egna rättssubjekt men upphör att vara kommuner. Svenska kyrkans ställning (liksom församlingarnas och samfälligheternas) blir på ett nytt sätt offentligrättsligt reglerad och kommer till uttryck i regeringsformen och en lag om Svenska kyrkan. Lagen om Svenska kyrkan föreslås få ett särskilt konstitutionellt skydd. Principen om allmänna handlingars offentlighet kvarstår för Svenska kyrkan, dess församlingar och samfälligheter.
Beredningen anser att alla trossamfund bör behandlas likvärdigt, varvid hänsyn dock skall tas till deras skilda förhållanden. Även andra trossamfund än Svenska kyrkan måste därför enligt beredningen ges möjlighet att också formellt vara just trossamfund. Beredningen föreslår därför att en särskild juridisk form, registrerat trossamfund, skapas för dessa samfund. Bestämmelserna om detta placeras tillsammans med andra bestämmelser som rör trossamfund i allmänhet i en lag om trossamfund. Även regeringsformen bör enligt beredningens förslag innehålla en bestämmelse om andra trossamfund än Svenska kyrkan och om konstitutionellt skydd för vissa föreskrifter om dessa samfund.
Den nuvarande församlingsskatten ersätts enligt beredningens förslag av en kyrkoavgift, som de som tillhör Svenska kyrkan skall betala. Kyrkoavgiften tas upp via skattesystemet. Även de andra trossamfund som så önskar kan utnyttja denna väg att ta upp sina avgifter. De som inte tillhör Svenska kyrkan skall inte behöva betala någon skatt eller avgift till denna.
Svenska kyrkans ekonomi säkerställs -- förutom genom kyrkoavgiften -- av att den får behålla den egendom som den nu disponerar. Vidare föreslår beredningen att staten skall betala dels ersättning för vården av kulturhistoriskt värdefulla byggnader, dels visst verksamhetsbidrag.
Lagen om Svenska kyrkan föreslås innehålla endast bestämmelser om Svenska kyrkans identitet, skyldigheten för dem som tillhör den att betala avgift till den, dess rätt att besluta i kyrkliga angelägenheter samt -- mycket översiktligt -- dess organisation. I övriga frågor får enligt beredningen Svenska kyrkan besluta själv, i första hand genom kyrkomötet.
Kyrkoberedningens betänkande är för närvarande föremål för remissbehandling.
Med hänvisning till Kyrkoberedningens då pågående arbete har riksdagen (bet. 1993/94:KU7) hösten 1993 avslagit motioner gällande stat--kyrka-frågan.
2.1.3 Utskottets bedömning
Kyrkoberedningen har i sitt slutbetänkande lagt fram förslag om den Svenska kyrkans framtida ställning och organisation och om dess ekonomi. Förslagen innebär bl.a. att Svenska kyrkan skulle få en ställning som ett eget rättssubjekt, som varken är statligt eller kommunalt. Dessa förslag är nu föremål för en remissbehandling. I avvaktan på den fortsatta beredningen av Kyrkoberedningens förslag anser utskottet att riksdagen inte bör göra något uttalande i frågan om ett fortsatt samband mellan kyrkan och staten. Utskottet avstyrker därför motion A815 yrkande 55.
2.2 Medlemskap i Svenska kyrkan
2.2.1 Motionerna
Bengt Silfverstrand m.fl. (s) yrkar i motion K602 att riksdagen skall begära hos regeringen att initiativ tas i syfte att undanröja motsättningen mellan regeringsformens 2 kap. 2 § och religionsfrihetslagen. Enligt motionärerna är det inte acceptabelt att hänvisa till pågående utredningsarbete angående medlemskapet i Svenska kyrkan. Efter 16 års utredningsarbete borde det enligt motionen vara helt uteslutet för konstitutionsutskottet att ännu en gång avstyrka motionsyrkanden om frivilligt medlemskap i Svenska kyrkan med hänvisning till inomkyrkligt utredningsarbete. Frågan om medlemskapet i en svensk statskyrka är ingen inomkyrklig angelägenhet utan ett konstitutionellt problem av stor principiell räckvidd. Enligt motionen står bevisligen bestämmelserna om medlemskap i Svenska kyrkan i klar strid mot regeringsformens fri- och rättighetskatalog. Riksdagen måste därför enligt motionärerna utan ytterligare dröjsmål begära att regeringen undanröjer motsättningen mellan 2 kap. 2 § regeringsformen och religionsfrihetslagen så att det framdeles blir individens egen viljeyttring som utgör grunden för medlemskap i ett trossamfund.
I motion K617 yrkande 1 begär Ingela Mårtensson (fp) ett tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts om medlemskap i Svenska kyrkan. Motionären framhåller att det borde vara en självklarhet att det krävs en viljeyttring för att bli medlem i ett trossamfund. Bestämmelserna om medlemskap i Svenska kyrkan strider enligt motionen mot regeringsformens fri- och rättighetskatalog. Motionären konstaterar att de övergångsbestämmelser som riksdagen därför tvingats införa nu har gällt i 14 år och att de tenderar att bli permanenta, vilket enligt motionären inte kan vara avsikten med bestämmelser av övergångskaraktär. Enligt motionen är det ohållbart att år efter år hänvisa till olika beredningar och utredningar. Motionären anser att riksdagen måste ge sin mening till känna utan att avvakta pågående utredning inom Svenska kyrkan och att övergångsbestämmelsen bör upphävas.
2.2.2 Bakgrund
Enligt 2 kap. 2 § regeringsformen är varje medborgare gentemot det allmänna skyddad mot tvång att tillhöra trossamfund eller annan åskådning i religiöst hänseende. Det automatiska medlemskapet i Svenska kyrkan är inte förenligt med denna grundlagsregel (se prop. 1991/92:85, bet. 1991/92:KU32 s. 12). Enligt punkt 3 i övergångsbestämmelserna till 1976 års ändringar av regeringsformen gäller dock bestämmelserna om medlemskap i Svenska kyrkan utan hinder av grundlagsregeln.
Bestämmelserna om medlemskap i Svenska kyrkan finns i 6--9 §§ religionsfrihetslagen (1951:680). Enligt 6 § må endast svensk medborgare eller här i riket bosatt utlänning vara medlem av Svenska kyrkan. Barn i äktenskap inträder enligt 7 § i Svenska kyrkan vid födseln om båda föräldrarna tillhör Svenska kyrkan. Detsamma gäller då endast den ene av föräldrarna tillhör kyrkan om inte föräldrarna inom sex veckor från födseln anmäler att barnet inte skall tillhöra kyrkan. Barn utom äktenskap inträder enligt 8 § i Svenska kyrkan om modern tillhör kyrkan. Den som förvärvar svenskt medborgarskap tas också upp i kyrkan utan någon särskild ansökan, om han eller hon är evangelisk-luthersk trosbekännare och inte särskilt har anmält att han eller hon inte önskar träda in i kyrkan (9 §).
JO har i ämbetsberättelsen 1989/90 (s. 355) ifrågasatt den automatik som följer av 9 § religionsfrihetslagen. JO framhöll att i stället för att som nu fordra en aktiv handling i form av en anmälan hos pastor av den som vill bryta automatiken och således inte inträda i kyrkan, borde krav på en sådan anmälan uppställas för den som verkligen vill bli medlem.
Konstitutionsutskottet behandlade våren 1992 en rad motioner med samma innehåll som de nu aktuella. Utskottet förutsatte (bet. 1991/92:KU32 s. 12) att medlemskapsfrågan skulle komma att bli föremål för behandling under den parlamentariska beredningen av ERK-utredningens betänkande och att därvid även beaktas vad utredningen anfört om att frågan bör kunna lösas oberoende av stat--kyrka-frågan. Enligt utskottets mening saknades anledning att föregripa detta beredningsarbete. Motionerna avstyrktes. I en reservation mot motiveringen framhöll Folkpartiets företrädare att övergångsbestämmelsen i regeringsformen riskerade att bli permanent, vilket strider mot syftet med en sådan bestämmelse. Det var enligt reservanten angeläget att frågan fick en snar lösning.
I direktiven till den ovan nämnda Kyrkoberedningen (dir. 1992:45) hänvisades till att det sedan länge pågår ett inomkyrkligt arbete om dopets betydelse för kyrkotillhörigheten. Departementschefen instämde i konstitutionsutskottets uttalande om att medlemskapsfrågan borde behandlas av beredningen och att det därvid borde beaktas vad ERK-utredningen uttalat om att frågan borde kunna lösas oberoende av stat--kyrka-frågan. Kyrkoberedningen borde enligt direktiven utforma sådana förslag till regler om medlemskap i Svenska kyrkan att vad som sägs i regeringsformens föreskrifter om medborgerliga fri- och rättigheter tillgodoses. I denna del borde beredningen uppmärksamma de diskussioner som förts inom Svenska kyrkan i medlemskapsfrågan och ta del av remissinstansernas synpunkter på ERK-utredningens förslag i denna del.
I Kyrkoberedningens i mars 1994 avlämnade slutbetänkande (SOU 1994:42) Staten och trossamfunden föreslås att det överlämnas till Svenska kyrkan själv att inom de ramar som lagen anger, t.ex. bestämmelserna om negativ religionsfrihet i 2 kap. 2 § regeringsformen, besluta sina regler om kyrkotillhörighet. Enligt nuvarande punkt 9 i övergångsbestämmelserna till regeringsformen fordras för ändring av föreskrifter om medlemskap i Svenska kyrkan beslut av riksdagen med kyrkomötets samtycke. Beredningen anser att frågan om kyrkotillhörigheten skall överlämnas till kyrkomötet, varvid nu gällande övergångsbestämmelse till 2 kap. 2 § regeringsformen upphävs. Kyrkomötet skall vid sina beslut om kyrkotillhörighet ta hänsyn till regeringsformens bestämmelser om negativ religionsfrihet och till statens krav på att Svenska kyrkan skall vara demokratiskt uppbyggd.
I betänkandet anges att beredningens uppgift att ge förslag i fråga om kyrkotillhörigheten sammanfaller tidsmässigt med det arbete inom Svenska kyrkan som pågått i kyrkotillhörighetsfrågan. Regeringens föreskrift om att beredningens arbete skulle vara avslutat den 1 april 1994 gav enligt beredningen inte utrymme att avvakta en sådan inomkyrklig bearbetning. Det kunde förutsättas att Kyrkotillhörighetsberedningens förslag skulle komma att bearbetas vidare inom Svenska kyrkan och föreläggas kyrkomötet 1994.
Som ovan framgått är Kyrkoberedningens betänkande för närvarande föremål för remissbehandling.
Kyrkotillhörighetsberedningen, som tillsattes av Svenska kyrkans centralstyrelse på begäran av 1992 års kyrkomöte, avlämnade i mars 1993 betänkandet Kyrkotillhörigheten i Svenska kyrkan. I betänkandet föreslogs att dopet blir huvudvägen in i Svenska kyrkan. Vidare föreslogs att begreppet "medlemskap" i kyrkolagen byts ut mot begreppet "kyrkotillhörighet". Betänkandet innehåller ett förslag till ändring av 3 kap. kyrkolagen som föreslogs bli rubricerad Kyrkotillhörighet i Svenska kyrkan. Förslagets 3 kap. 1 § motsvarar i huvudsak de nu gällande bestämmelserna i 6 § religionsfrihetslagen. Enligt 3 kap. 2 § skall den som döpts i Svenska kyrkans ordning bli upptagen i Svenska kyrkan. Barn under 18 år föreslås enligt 3 kap. 3 § i andra fall tas upp i Svenska kyrkan efter meddelande från vårdnadshavaren. Enligt 3 kap. 4 § skall den som fyllt 18 år och som i annat fall än som avses i 2 § vill inträda i Svenska kyrkan tas upp i Svenska kyrkan efter skriftlig anmälan om han är döpt i Svenska kyrkans eller annan evangelisk-luthersk kyrkas ordning, om han är döpt i någon annan kyrkas ordning och begär undervisning i svenska kyrkans tro, bekännelse och lära eller om han samtidigt med anmälan begär sådan undervisning.
Kyrkoberedningen har i sitt slutbetänkande (s. 97) ansett att Kyrkotillhörighetsberedningens förslag uppfyller regeringsformens krav. Endast de föreslagna övergångsbestämmelserna kan enligt beredningen ge anledning till en kommentar. Enligt dessa regler skall av dem som nu tillhör Svenska kyrkan inte krävas någon ytterligare åtgärd för att kyrkotillhörigheten skall bestå. Detta kan enligt Kyrkoberedningen godtas med hänvisning till att kyrkotillhörigheten utgör ett redan etablerat rättsförhållande vid tidpunkten för förändringen av kyrkotillhörighetsreglerna.
Efter remissbehandling av Kyrkotillhörighetsberedningens betänkande lade Svenska kyrkans centralstyrelse fram förslag till 1994 års kyrkomöte (CsSkr 1994:4) Kyrkotillhörigheten i Svenska kyrkan. I skrivelsen gavs förslag om rättslig reglering av kyrkotillhörigheten, om valbarhet till kyrkliga förtroendeuppdrag, om dopet och om församlingsregistret. Förslagen överensstämde i huvudsak med de förslag som lämnats av Kyrkotillhörighetsberedningen. I skrivelsen föreslog Centralstyrelsen vidare konsekvensändringar i kyrkolagen och i vissa kyrkliga kungörelser.
I skrivelsen föreslogs att bestämmelser om kyrkotillhörighet skulle införas i 3 kap. kyrkolagen. Enligt förslaget skulle som huvudregel gälla -- för såväl barn som vuxna -- att upptagande i Svenska kyrkan sker genom dopet. Barn skall dock också upptas efter meddelande från vårdnadshavare. Vidare föreslogs att vuxna skall upptas efter anmälan om de är döpta i en evangelisk-luthersk kyrka eller om de är döpta i annan kristen kyrkas ordning och samtidigt begär undervisning om Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. Centralstyrelsen föreslog dessutom att en vuxen som inte är döpt och som begär undervisning om Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära som förberedelse till dop skall kunna upptas i kyrkan efter anmälan. Någon tidsbegränsning för kyrkotillhörighet i avvaktan på dop föreslogs inte. I skrivelsen föreslogs också att den som tillhör Svenska kyrkan den 1 januari 1996 skall behålla sin kyrkotillhörighet utan särskild åtgärd.
Kyrkomötet har (2 KL 1994:7), med vissa redaktionella justeringar, antagit Centralstyrelsens förslag till utformning av kyrkotillhörighetsreglerna och anhållit att regeringen förelägger riksdagen förslag till ändringar i kyrkolagen och religionsfrihetslagen.
Liknande motionsyrkanden som de nu aktuella avslogs av riksdagen hösten 1993 (bet. 1993/94:KU7) med hänvisning till Kyrkoberedningens då pågående utredningsarbete. I ett särskilt yttrande av fp-ledamoten anfördes att mot bakgrund av det inomkyrkliga förslaget och att Kyrkoberedningen inom en snar framtid skulle redovisa sitt arbete med bl.a. medlemskapsfrågan, tycktes frågan vara nära sitt avgörande varför hon denna gång kunde ställa sig bakom utskottets bedömning.
2.2.3 Utskottets bedömning
Som ovan framgått har kyrkomötet antagit ett inom Svenska kyrkan utarbetat förslag till utformning av kyrkotillhörighetsregler. Kyrkoberedningen har i sitt slutbetänkande bl.a. föreslagit att det skall överlämnas till Svenska kyrkan själv att inom de ramar som lagen anger besluta sina regler om kyrkotillhörighet. Mot denna bakgrund och i avvaktan på beredningen av Kyrkoberedningens förslag, anser utskottet att riksdagen inte bör vidta någon åtgärd med anledning av motionerna. Motionerna K602 och K617 yrkande 1 avstyrks därför av utskottet.
2.3 Begravningskostnader
2.3.1 Motionerna
I motion K611 av Elisabeth Persson (v) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag som möjliggör begravningshjälp i enlighet med vad som i motionen anförts. Enligt motionären innebär för många begravning av en anförvant en betydande kostnad. Detta är en anledning till att det bör kunna erbjudas alternativ. Motionären hänvisar till en verksamhet vid Uddevalla sjukhus där de anhöriga kunnat erbjudas att köpa en billig och enkel kista som sjukhuset tillhandahållit. Man har också gett de anhöriga en lista över vad som behöver göras och över vilka kontakter som är nödvändiga att ta i samband med ett dödsfall och en begravning. Ett problem är enligt motionären att kommunallagen begränsar möjligheterna för sjukhus och landsting att erbjuda den här servicen. Motionären föreslår att riksdagen hos regeringen begär förslag som möjliggör för landsting eller kommuner att via sjukhus eller annan vårdinrättning tillhandahålla billiga kistor och hjälp eller rådgivning om begravningar i egen regi.
I motionen K613 av Maja Bäckström m.fl. (s) yrkas ett tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts om åtgärder för att nedbringa begravningskostnaderna. Enligt motionärerna skall en jordfästning vara värdig men ändå ekonomiskt överkomlig för alla. Man kan enligt motionen naturligtvis lösa problematiken genom att låta begravningshjälp utgå genom den allmänna försäkringen. Det finns dock också enligt motionen möjlighet att verka för att hålla kostnaderna nere genom att underlätta och förenkla. Motionärerna hänvisar här till en till motionen fogad bilaga beträffande möjligheterna att ta fram en billig innerkista. Enligt motionärerna borde man kunna förvänta att resp. huvudmän för kyrkor och kapell tillhandahåller bårtäcke eller ytterkista för utlåning. Enligt motionen måste det vara politikens ansvarsområde att medverka till att dessa frågor snarast får en bra lösning.
2.3.2 Bakgrund
Det åligger pastoraten inom Svenska kyrkan att hålla allmänna begravningsplatser. Stiftssamfälligheterna skall dock hålla allmänna begravningsplatser för dem som inte tillhör något kristet trossamfund. Regeringen kan besluta att en allmän begravningsplats i stället skall anordnas av en kommun. Den som var folkbokförd inom pastoratet resp. kommunen skall beredas plats på allmän begravningsplats. I mån av utrymme kan även annan få plats. Efter särskilt tillstånd av länsstyrelsen kan stiftelse eller trossamfund anordna enskild begravningsplats. Tillstånd lämnas bara om det finns särskilda skäl för det och det kan antas att stiftelsen eller trossamfundet kan fullgöra de uppgifter som ankommer på innehavare av en begravningsplats.
Skötseln av allmän begravningsplats bekostas genom skattemedel. Kostnaderna för utsmyckningen av en anhörigs gravplats och de kostnader som föregår begravning, t.ex. för kista och svepning, får den enskilde själv stå för. Ofta uttas av dödsboet en ersättning för upplåtelse av gravrätt. Ersättning kan också komma i fråga för tjänster utanför den egentliga begravningsverksamheten, t.ex. för skötsel av gravplats.
En särskild utredare tillkallades år 1989 med uppgift att kartlägga de kostnader som uppkommer i samband med begravning och undersöka om det föreligger behov av stöd för sådana kostnader genom ökat samhällsansvar. Utredningen redovisade sitt arbete i betänkandet Vad kostar begravningar -- vem betalar? (SOU 1990:82). I utredningen redogörs vad gäller frågan om begravninghjälp för möjligheterna till sådan genom försäkringsskydd och motsvarande samt genom bidrag enligt socialtjänstlagen. Enligt utredningen är möjligheterna att minska enskildas begravningskostnader relativt begränsade. Det pekas dock i sammanhanget på att en öppen redovisning av begravningsentreprenörernas arvoden och ersättningar är att föredra och bör eftersträvas i stället för den vanligen tillämpade ordningen med att en del av arvodet tas ut som en del av det pålägg på ca 100 procent som görs på priset för kista. Utredaren finner det angeläget att Sveriges begravningsentreprenörers Förbund (SBF) och Fonus intensifierar sina insatser för att en mera rättvisande prissättning och redovisning av arvoden och ersättningar hos begravningsentreprenörerna skall komma till stånd.
Utredaren berör den s.k. Funeralkistan som avses tillhandahållas endast genom sjukhus och som prövats i en begränsad försöksverksamhet vid sjukhuset i Uddevalla, där sjukhuset tar ut ett självkostnadspris för kistan. Medverkan från sjukhusen i att tillhandahålla kista och svepningsarbete anser utredaren bör vara ett alternativ som skall kunna finnas att tillgå. Det bör dock enligt utredaren närmare klarläggas och övervägas om verksamheten ryms inom landstingens kompetensområde och lämpligen bör förenas med sjukvården, samt inte minst hur verksamheten förhåller sig i ekonomiskt avseende.
Utredaren framhåller att det är synnerligen angeläget att systemet med s.k. begravningsclearing snarast kommer till allmän, enhetlig och rikstäckande tillämpning i hela landet. Systemet innebär att de avgifter som belastar enskilda vid begravning av icke församlingsbo betalas av den avlidens hemförsamling.
Slutligen anför utredaren några synpunkter på frågan om någon form av allmän begravningshjälp till enskilda. Om ekonomiskt stöd skall utgå, bör det enligt utredaren naturligen ske genom den allmänna försäkringen och finansieras genom arbetsgivaravgifter. Om begravningshjälp skulle införas i Sverige borde den enligt utredaren anpassas till att motsvara kostnaderna för kista, svepningsarbete och vad som i övrigt får anses nödvändigt och ofrånkomligt för en begravning, en kostnad på ca 6 000 kr i 1990 års priser. Med ett beräknat antal av 95 000 dödsfall per år skulle de sammanlagda årliga utbetalningarna av begravningshjälp uppgå till 570 miljoner kronor och föranleda ett ökat avgiftsuttag på ca 0,1 %.
Socialförsäkringsutskottet behandlade under hösten 1993 (bet. 1993/94:SfU4) motioner med yrkanden som gällde införande av en allmän begravningsförsäkring. Motionerna avstyrktes med hänvisning till pågående beredning inom regeringskansliet av Begravningskostnadsutredningens förslag.
Regeringen har i 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 14 s. 14) redogjort för reformarbetet i Svenska kyrkan. En hänvisning har bl.a. gjorts till Kyrkoberedningens då pågående arbete i frågan om huvudmannaskapet för begravningsväsendet och dess finansiering. På uppdrag av Kyrkoberedningen har Statskontoret utarbetat ett förslag till en framtida finansiering av begravningsväsendet. Statskontoret har därvid visat på konsekvenserna av en statlig resp. en kommunal begravningsavgift. I det sammanhanget berörs också systemet med begravningsclearing. Enligt regeringen har dessa frågor också, åtminstone indirekt, ett samband med den enskildes kostnader för begravningar. Remissbehandlingen av Begravningskostnadsutredningens betänkande har enligt regeringen visat att utredningens förslag rymmer en rad problem, bl.a. av statsfinansiell natur. Regeringen har därför inte ansett sig beredd att förelägga riksdagen något förslag i denna fråga. Enligt regeringen utesluter det inte att frågan åter kan aktualiseras i samband med behandlingen av Kyrkoberedningens förslag om begravningsverksamheten och dess finansiering. Den kan då, enligt regeringen, avgöras i ett större sammanhang där såväl huvudmannaskap, skatte- eller avgiftsfinansiering som clearingsystem och enskildas kostnader kan vägas in.
Kyrkoberedningen föreslår i sitt slutbetänkande (SOU 1994:42) Staten och trossamfunden att Svenska kyrkans huvudmannaskap för begravningsverksamheten behålls. Beredningen förordar att alla får betala till begravningsverksamheten genom en särskild statlig begravningsavgift, som tas upp tillsammans med inkomstskatten. I det fortsatta utredningsarbetet bör dock enligt beredningen även förutsättningarna för en starkare lokal förankring av finansieringen prövas. Stiftssamfälligheterna föreslås bli befriade från skyldigheten att anordna begravningsplatser för dem som inte tillhör något kristet samfund.
Beredningen anser bl.a. att möjligheten att fordra särskild ersättning för upplåtelse av gravrätt bör slopas, om en statlig begravningsavgift införs. Det skulle enligt beredningens mening rimma illa med de tankar som ligger bakom förslaget om en enhetlig avgift om den avlidnes dödsbo -- utöver vad den avlidne i livstiden betalat i begravningsavgift -- också på sina håll skulle nödgas betala särskilt för upplåtelse av gravrätt. En sådan ordning skulle också motverka strävandena att upprätthålla effektiviteten i begravningsverksamheten. De speciella problem i samband med upplåtelse av gravrätt som kan uppkomma om någon önskar upplåtelse i förtid av sådan rätt får enligt beredningen lösas i ett fortsatt utredningsarbete. Beredningen framhåller att förslaget inte medför något hinder mot att den som anordnar en allmän begravningsplats fordrar särskild ersättning för tjänster utanför den egentliga begravningsverksamheten. Sådan ersättning kan komma i fråga t.ex. för skötsel av gravplats.
Som framgått ovan är Kyrkoberedningens slutbetänkande för närvarande föremål för remissbehandling.
2.3.3 Utskottets bedömning
I avvaktan på beredningen av Kyrkoberedningens slutbetänkande och dess förslag avseende begravningsverksamheten anser utskottet att det saknas skäl för riksdagen att vidta någon åtgärd med anledning av motionerna K611 och K613. Utskottet avstyrker därför motionerna.
2.4 Den kyrkokommunala kompetensen
2.4.1 Motionen
I motion K622 av Anders Svärd (c) yrkas att riksdagen skall besluta om en sådan ändring i 11 kap. 1 § kyrkolagen att församling får besluta att även den som inte tillhör församlingen men har särskild anknytning till denna, kostnadsfritt kan få del av de kyrkliga handlingarna.
Enligt motionären är och vill Svenska kyrkan vara en rikstäckande och öppen folkkyrka. Det är viktigt att människor får möta en generös attityd från kyrkans sida. Detta bör enligt motionären bl.a. innebära att det inte skall behöva dras för snäva gränser när det gäller möjligheterna att utan kostnad få del av de kyrkliga handlingarna -- dop, konfirmation, vigsel och begravning -- i en församling som man har en anknytning till utan att tillhöra den. Motionären hänvisar till en dom från Regeringsrätten, enligt vilken kyrkofullmäktige endast kan besluta att de som tillhör församlingen kostnadsfritt får del av de kyrkliga handlingarna. Det kan enligt motionären finns många personliga band till en församling man tidigare tillhört och det bör vara möjligt för varje församling att bestämma om en ordning som på ett rimligt sätt tar hänsyn till detta.
2.4.2 Bakgrund
Den kyrkokommunala kompetensen regleras i 11 kap. 1--7 §§ kyrkolagen (1992:300). Liksom i äldre kommunallagstiftning på det borgerliga området finns en allmän kompetensregel, i 11 kap. 1 §. Den säger att en församling själv eller i samverkan med andra församlingar får sköta sina angelägenheter. Den kompletteras med en i sju punkter i princip uttömmande uppräkning av vad som avses med församlingsangelägenheter. Med församlingsangelägenhet avses bl.a. frågor om främjande av kyrkans gudstjänstliv (punkt 1). Till gudstjänstliv hör de kyrkliga handlingarna dop, konfirmation, vigsel och begravning.
I den nuvarande kommunallagen (1991:900) finns kompetensreglerna reglerade i 2 kap. 1--10 §§. Grundregeln är att kommunerna får ha hand om sådana angelägenheter av allmänt intresse som har anknytning till kommunens område eller medlemmar. Förutom kravet på ett allmänintresse uttrycks därigenom också den s.k. lokaliseringsprincipen. Den anger att det alltid måste finnas ett lokalt förankrat intresse av en åtgärd, antingen i förhållande till en kommuns geografiska område eller till medlemmarna eller till båda delar. Härutöver finns bestämmelser som uttrycker den kommunala likställighetsprincipen innebärande att en kommuns medlemmar skall behandlas lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat. Det finns också ett förbud mot att fatta beslut med tillbakaverkande kraft (retroaktivitetsförbudet). En särskild reglering om kommunernas kompetens i näringslivsfrågor finns också i kommunallagen.
Enligt det av motionären åberopade rättsfallet, RÅ 1993 ref. 103, har kyrkofullmäktiges beslut att medge dop, konfirmation och vigsel utan kostnad för personer som inte var kyrkobokförda i församlingen ansetts befogenhetsöverskridande. Regeringsrätten ansåg att anordnande av sådana förrättningar får anses falla inom församlingens kompetensområde endast under förutsättning att verksamheten förorsakar obetydliga merkostnader för församlingen eller finansieras genom avgifter, donationsmedel eller eljest på annat sätt än genom skattemedel. Enligt Regeringsrätten fanns det skäl att anta att den i församlingens reglemente gjorda utvidgningen av begreppet församlingbo skulle medföra en ökning av församlingens kostnad i samband med dop, konfirmationer och vigslar som inte var obetydlig. Utredningen i målet hade inte gett vid handen att dessa merkostnader finansierades på annat sätt än med skattemedel. Kyrkofullmäktige fick därför anses ha överskridit sin befogenhet.
I regeringens skrivelse till 1994 års kyrkomöte (Regs. 1994:1) föreslogs bl.a. att grunden för regleringen av församlingarnas och de kyrkliga samfälligheternas kompetens inte skulle ändras. På samma sätt som i kommunallagen föreslogs dock att några av de grundläggande kommunala kompetensprinciperna -- lokaliserings- och likställighetsprinciperna samt retroaktivitetsförbudet -- skulle skrivas in direkt i lagtexten i kyrkolagen.
Kyrkomötet (1 KL 1994:2) hade i och för sig ingen erinran mot att de redan nu gällande kommunalrättsliga principerna uttryckligen lagfästs. Införandet av begreppet "medlem" i kyrkolagen med en annan betydelse än den nuvarande religionsfrihetslagens medlemsbegrepp kunde emellertid enligt kyrkomötet medföra tolkningsproblem. Det var enligt kyrkomötet nödvändigt att för det kyrkokommunala sammanhanget finna andra språkliga uttryck för principerna.
En proposition som bl.a. berör frågor om en anpassning av reglerna om kyrkliga kommuner till reglerna i kommunallagen beräknas överlämnas till riksdagen i december i år.
2.4.3 Utskottets bedömning
Motionärens yrkande gäller bestämmelserna i kyrkolagen om den kyrkokommunala kompetensen. Dessa bestämmelser kommer att beröras i en kommande proposition från regeringen. Mot bakgrund härav anser utskottet att det inte finns anledning för riksdagen att vidta någon åtgärd med anledning av motionen. Utskottet avstyrker motion K622.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande förslag till lydelse av 41 kap. 1 § kyrkolagen att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:1323) om ändring i kyrkolagen (1992:300) såvitt avser 41 kap. 1 §, 2. beträffande förslag till lydelse av övergångsbestämmelser punkt 4 att riksdagen med avslag på motion 1994/95:K3 yrkande 1 antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:1323) om ändring i kyrkolagen (1992:300) såvitt avser övergångsbestämmelserna punkt 4, res. 1 (c)
3. beträffande arbetsgivarföreträdare för prästtjänster att riksdagen med avslag på motion 1994/95:K3 yrkandena 2 och 3 antar regeringens förslag till lag om ändring i kyrkolagen (1992:300) såvitt avser 32 kap. 11 §,
4. beträffande lagförslagen i övrigt att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:1323) om ändring i kyrkolagen (1992:300) och lag om ändring i kyrkolagen (1992:300) i den mån de inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan,
5. beträffande stat--kyrka-frågan att riksdagen avslår motion 1993/94:A815 yrkande 55,
6. beträffande medlemskap i Svenska kyrkan att riksdagen avslår motionerna 1993/94:K602 och 1993/94:K617 yrkande 1, 7. beträffande begravningskostnader att riksdagen avslår motionerna 1993/94:K611 och 1993/94:K613, 8. beträffande den kyrkokommunala kompetensen att riksdagen avslår motion 1993/94:K622. res. 2 (c)
Stockholm den 1 december 1994
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar Johnsson (s), Widar Andersson (s), Birger Hagård (m), Tone Tingsgård (s), Birgitta Hambraeus (c), Björn von Sydow (s), Jerry Martinger (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Pär-Axel Sahlberg (s), Inger René (m) och Peter Eriksson (mp).
Reservationer
1. Förslag till lydelse av övergångsbestämmelser punkt 4 (mom. 2)
Birgitta Hambraeus (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "De nu aktuella" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Många av de ifrågavarande fastigheterna har under årtionden tillbaka byggts om av pastoraten till församlingshem, församlingsgårdar m.m. Som framhållits i motionen K3 har det gjorts stora investeringar i fastigheterna med kyrkokommunala medel. Det kan enligt utskottets mening inte anses lämpligt att förvaltningen av dessa fastigheter förs över till egendomsnämnd. Förvaltningen bör därför stanna kvar hos pastoratet. Utskottet anser emellertid att tidsgränsen bör sättas betydligt tidigare än den av regeringen föreslagna tidpunkten den 1 januari 1989. Den av motionären föreslagna tidpunkten den 1 januari 1961 får enligt utskottets mening anses som en lämplig tidpunkt. Med denna tidsgräns kommer många av de berörda fastigheterna att kunna förvaltas av pastoraten. De praktiska och administrativa åtgärder som behöver vidtas kan enligt utskottets mening inte anses vara av sådan omfattning att de kan utgöra skäl att sätta tidsgränsen vid en senare tidpunkt än den 1 januari 1961. Utskottet tillstyrker därför den lydelse av övergångsbestämmelserna punkt 4 som föreslagits i motion K3 yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande förslag till lydelse av övergångsbestämmelser punkt 4
att riksdagen med anledning av propositionens förslag till lag om ändring i lagen (1993:1323) om ändring i kyrkolagen (1992:300) och med bifall till motion 1994/95:K3 yrkande 1 beslutar att övergångsbestämmelserna punkt 4 skall ha följande lydelse: 4. Kyrklig jord som vid utgången av år 1994 utgör löneboställe och som den 1 januari 1961 utgjorde prästgård skall från och med den 1 januari 1995 utgöra församlingskyrkas fastighet. Därvid skall 41 kap. 1 § andra stycket andra meningen tillämpas.,
2. Den kyrkokommunala kompetensen (mom. 8)
Birgitta Hambraeus (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med "Motionärens yrkande" och slutar med "motion K622" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärens uppfattning att det kan finnas många personliga band till en församling man tidigare tillhört och att det bör vara möjligt för en församling att kunna bestämma om en ordning som på ett rimligt sätt tar hänsyn till detta. Enligt utskottets mening bör därför en ändring göras av kyrkolagens bestämmelser så att det blir möjligt för en församling att besluta om att även den som inte tillhör församlingen men har särskild anknytning till denna, kostnadsfritt skall kunna få ta del av de kyrkliga handlingarna dop, begravning, konfirmation och vigsel. Med anledning av motionen K622 anser därför utskottet att riksdagen hos regeringen bör begära förslag om sådan ändring i kyrkolagen.
dels att utskottets hemställan under mom. 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande den kyrkokommunala kompetensen att riksdagen med anledning av motion 1993/94:K622 hos regeringen begär förslag till sådan ändring i kyrkolagen som möjliggör för församling att besluta om att den som inte tillhör församlingen men har särskild anknytning till denna, kostnadsfritt skall kunna få ta del av de kyrkliga handlingarna.
Särskilda yttranden
1. Arbetsgivarföreträdare för prästtjänster (mom. 3)
Birgit Friggebo (fp) anför:
Såsom framhållits i propositionen saknas för närvarande underlag för att ta ställning till förändringar av den gällande ordningen för att fastställa prästernas avlöningsförmåner. Det är mot denna bakgrund som jag anslutit mig till utskottets bedömning. Kyrkoberedningen har framhållit att frågan om den kyrkliga personalens ställning bör utredas särskilt. Jag delar beredningens uppfattning och anser att en sådan utredning snarast bör påbörjas. En viktig del i utredningsarbetet bör vara att ge underlag och förslag i frågan om prästernas framtida anställningsförhållanden. Tyvärr har utskottet inte velat ta initiativ till ett tillkännagivande till regeringen om att en utredning bör påbörjas.
2. Stat--kyrka-frågan (mom. 5)
Birgitta Hambraeus (c) anför:
Enligt min mening borde riksdagen kunna göra ett tillkännagivande om bibehållet samband mellan kyrka och stat. Då Kyrkoberedningen nu lagt fram ett förslag om bl.a. Svenska kyrkans framtida ställning och organisation har emellertid stat--kyrka-frågan kommit allt närmare ett avgörande. Det är mot bakgrund härav som jag kan ställa mig bakom utskottets bedömning.
3. Medlemskap i Svenska kyrkan (mom. 6)
Birgit Friggebo (fp) anför:
Frågan om medlemskapet i Svenska kyrkan har under många år varit föremål för utredning utan att de önskvärda förändringarna har kommit till stånd. Nu föreligger emellertid ett förslag av Kyrkoberedningen att Svenska kyrkan själv, inom de ramar som lagen anger, skall besluta om sina kyrkotillhörighetsregler. Vidare finns det ett av kyrkomötet antaget förslag om kyrkotillhörighetsregler som enligt Kyrkoberedningen uppfyller regeringsformens krav. Medlemskapsfrågan står alltså inför ett relativt snart avgörande. Det är mot denna bakgrund som jag kan ställa mig bakom utskottets bedömning.
Propositionens förslag till lagtext
1 Förslag till Lag om ändring i lagen (1993:1323) om ändring i kyrkolagen (1992:300)
Bilaga
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:1323) om ändring i kyrkolagen (1992:300) dels att det i övergångsbestämmelserna till lagen skall införas två nya punkter, 4 och 5, av följande lydelse, dels att 41 kap. 1, 13 och 24 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
41 kap.
1 §
Kyrklig jord är sådan fast egendom eller tomträtt
1. vars avkastning är avsedd för avlöning åt kyrkoherde eller komminister i visst eller vissa pastorat (prästlönefastighet), 2. där tjänstebostad är anvisad åt en kyrkoherde eller komminister (prästgård), 3. vars avkastning är avsedd för en församlingskyrkas behov (församlingskyrkas fastighet), 4. vars avkastning tillförs kyrkofonden (kyrkofondsfastighet), 5. vars avkastning är avsedd för en domkyrkas behov (domkyrkas fastighet), eller 6. där tjänstebostad är anvisad åt en biskop (biskopsgård).
En prästgård på
vilken en tjänstebostad
inte längre är anvisad
blir församlingskyrkas
fastighet. Om det finns flera
församlingskyrkor eller
kyrkor som tidigare har varit
församlingskyrka i
pastoratet, skall pastoratet
bestämma vilken av dessa
kyrkor som fastigheten skall
tillhöra.
13 §
Vad som sägs om Vad som sägs om
prästgård i 12 § prästgård i 12 §
skall också gälla vid skall också gälla vid
förvaltningen av en förvaltningen av en
prästlönefastighet som sådan
tidigare har varit prästlönefastighet eller
prästgård. sådan församlingskyrkas
fastighet som tidigare har
varit prästgård.
24 §
Ersättning som skall Ersättning som skall fonderas enligt 21 § och fonderas enligt 21 § och som kommer från en som kommer från en församlingskyrkas eller en församlingskyrkas fastighet domkyrkas fastighet skall eller en prästgård skall utgöra fastighetsfond utgöra fastighetsfond för församlingskyrkan för församlingskyrkan. respektive domkyrkan.
Ersättning som skall
fonderas enligt 21 § och
som kommer från en
domkyrkas fastighet skall
utgöra fastighetsfond
för domkyrkan.
Ersättning som skall fonderas enligt 21 § och som kommer från biskopsgården i Lunds stift skall tillföras fastighetsfonden för Lunds domkyrka.
4. Kyrklig jord som vid utgången av år 1994 utgör löneboställe och som den 1 januari 1989 utgjorde prästgård skall från och med den 1 januari 1995 utgöra församlingskyrkas fastighet. Därvid skall 41 kap. 1 § andra stycket andra meningen tillämpas.
5. Äldre föreskrifter skall fortfarande tillämpas i fråga om överklagande av beslut enligt 41 kap. som har meddelats före den 1 januari 1995.
2 Förslag till Lag om ändring i kyrkolagen (1992:300)
Härigenom föreskrivs att 32 kap. 11 § samt 37 kap. 9 och 10 §§ kyrkolagen (1992:300) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
32 kap.
11 §
Avlöningsförmåner I fråga om för dem som innehar avlöningsförmåner biskopstjänster eller för dem som innehar prästtjänster i pastorat prästtjänster i pastorat och stiftssamfälligheter och stiftssamfälligheter, fastställs under medverkan skall regeringen eller den av regeringen eller den myndighet som regeringen myndighet som regeringen bestämmer bestämmer.
1. företräda
arbetsgivaren när det
gäller att ingå eller
säga upp kollektivavtal,
2. avgöra frågor om
lockout eller andra
stridsåtgärder vid
konflikt om sådana
kollektivavtal,
3. företräda
arbetsgivaren i tvister om
sådana kollektivavtal eller
om påföljder vid
konflikt om sådana avtal.
Kollektivavtal som avses i
första stycket 1 får
tillämpas också på
sådana innehavare av
prästtjänster som inte
är medlemmar i den
avtalsslutande
arbetstagarorganisationen.
37 kap.
9 §1
Behörig att anställas Behörig att anställas på en tjänst som på en tjänst som organist är den som har organist är den som har avlagt organistexamen eller avlagt organistexamen eller motsvarande examen i något motsvarande examen i något annat land som tillhör den annat land inom Europeiska Europeiska ekonomiska samarbetsområdet frihandelssammanslutningen (EES). eller de Europeiska gemenskaperna.
10 §1
Behörig att anställas på en tjänst som kantor är den som 1. har avlagt kantorsexamen, eller 2. är behörig att anställas som organist.
Med examen som avses i Med examen som avses i
första stycket 1 första stycket 1
jämställs motsvarande jämställs motsvarande
examen i Danmark, Finland, examen i något annat land
Island eller Norge. inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
1 Senaste lydelse 1993:793