Kulturutskottets betänkande i anledning av motion om bibehållande av de traditionella högtidsdagarna m. m. (Betänkande 1973:KrU2 Kulturutskottet)

Kulturutskottets betänkande nr 2 år 1973

KrU 1973:2

Nr 2

Kulturutskottets betänkande i anledning av motion om bibehållande av
de traditionella högtidsdagarna m. m.

Motionen

I motionen 1973:84 av herr Lothigius (m) hemställs att riksdagen hos
Kungl. Majit anhåller om en utredning med uppgift att pröva förutsättningarna
för dels ett bibehållande och utvecklande av våra traditionella
högtidsdagar som kan ge dessa mer av innehåll och festivitas, dels ett
uppmuntrande av nöjesaktiviteter och andra arrangemang vilka syftar till
att slå vakt om och vidareutveckla våra värdefulla kulturformer.

Motionären beskriver svensken av i dag som en tråkmåns som tar sin
tillflykt till resor till sydliga länder för att muntra upp sig men som
kommer hem igen, visserligen solbränd men lika tråkig som förut. Han
erinrar om hur det tvång som i de moderna diktaturländerna läggs på
människorna dämpar deras inneboende livsglädje men uttalar att även
demokratierna har sina svagheter i detta hänseende: felavvägda skatter
och ett hårt regleringssamhälle dämpar också där livsglädjen. Samma
effekt kan en tråkig stadsplan ha och även en tråkig och deprimerande
nyhetsinformation. Det är viktigt för ett folk att ha ett sunt, stimulerande
och berikande nöjesliv där människorna själva engagerar sig, inte ett
nöjesliv som präglas av hård business, porr och spel. En värdig och
stimulerande fest var firandet av konungens nittioårsdag i november
1972. Gemensamma högtider bör firas på ett traditionellt och tidsenligt
sätt. Ute i Europa försöker man på de flesta håll genom det allmännas
medverkan uppehålla glada och trevliga, nationella och traditionella
högtider och är inte rädd för att däri ha inslag som återspeglar mindre
demokratiska tider.

Åtgärder för att stimulera och utveckla ett sunt nöjesliv skulle komma
alla åldersgrupper till del. Det behöver inte vara fråga om färdiga
evenemang utan en form av hjälp till självhjälp. Som exempel nämns
musik och nöjesevenemang på offentliga platser samt rundradioprogram
med inslag av vanliga, trevliga nöjen och positiva rapporter från vårt eget
och andra länder.

Gällande bestämmelser

Det grundläggande stadgandet om högtids- och helgdagar återfinnes i
1686 års kyrkolag. 1 14 kap. 1 § föreskrivs ”att såsom sabbaten, som nu
är söndagen hos oss, bör efter Guds lag helgas, så skola ock dessutom
efterskrivne högtider, nämligen jul-, påsk- och pingstdagarna behållas och
firas på sätt och vis, som härtill vant varit, samt desslikes nyårs- och

1 Riksdagen 1973. 13 sami. Nr 2

KrU1973:2

trettondedagen, Kristi himmelfärdsdag, kyndelsmässan, Marie bebådelseoch
besökelsedag, Johannes döparens, S:t Mikaelis- och allhelgonadag
samt alla apostladagar”. Detta grundläggande stadgande har sedermera
ändrats så att numer högtids- och helgdagar omfattar jul-, påsk- och
pingstdagarna, nyårs- och trettondagen, Kristi-himmelfärdsdagen och
midsommardagen, allhelgonadagen samt 1 maj. Vidare är julafton,
påskafton och midsommarafton att likställa med allmänna helgdagar i
fråga om beräkning av lagstadgad tid samt enligt växel- och checklagarna.

Allmänna flaggdagar är jul-, påsk- och pingstdagarna, nyårsdagen,
midsommardagen, 1 maj, de kungliga födelse- och namnsdagarna — 28.1,
30.4, 6.11, 11.11 — samt svenska flaggans dag och Nobeldagen.

Enligt allmänna ordningsstadgan 12 § fordras tillstånd av polismyndigheten
för anordnande av offentlig tillställning å allmän plats. Med
offentlig tillställning avses enligt 9 § teaterföreställning, konsert, tävling
och uppvisning i sport och idrott, danstillställning, biografföreställning,
tivoli- och marknadsnöjen, festtåg samt tillställning av annat slag som
anordnas för allmänheten och som icke avses i lagen om allmänna
sammankomster.

Polismyndighet har enligt 19 § rätt att upplösa tillställning ”jämväl
om vid densamma förekommer något som strider mot lag eller om
tillställningen föranleder oordning eller fara för de tillstädesvarande samt
andra åtgärder visat sig vara otillräckliga för att förebygga fortsatt
lagstridigt förfarande, återställa ordningen eller bereda skydd för de
tillstädesvarande”.

Befogenhet att upplösa tillställning må av polismyndigheten uppdras
åt polisman som beordras att närvara vid tillställningen. Kompletterande
föreskrifter beträffande tillträde till offentlig föreställning och den
ordning som skall iakttas vid sådan tillställning får enligt 22 § ges i lokal
ordningsstadga.

Tidigare riksdagsbehandling av frågor rörande högtids- och helgdagar

Vid 1952 års riksdag behandlades ett i anslutning till Kungl. Majrts
förslag till lag angående tiden för firande av Marie bebådelsedag,
midsommardagen och allhelgonadagen väckt motionsyrkande om att
åtgärder borde vidtas i syfta att ge den 6 juni ställning som svensk
nationaldag. Detta yrkande avstyrktes av andra lagutskottet (utlåtande nr
4) med följande motivering.

Numera torde dagen firas på flertalet större orter i vårt land, och den
betraktas i allt större utsträckning som en nationell samlingsdag. En
sådan utveckling, som leder till att den 6 juni allmänt betraktas som vår
nationaldag, är att hälsa enbart med tillfredsställelse.

Men utskottet anser icke lämpligt att medelst lagstiftningsåtgärder
fastslå, att dagen skall vara nationaldag. En lagstiftning borde i så fall i
första hand gå ut på att likställa dagen eller del därav med helgdag. Med
hänsyn såväl till införandet av tre veckors semester som den nu föreslagna
kalenderreformen torde detta emellertid, såsom motionärerna själva

KrU1973:2

uttala, icke vara lämpligt.

1 samma utlåtande avstyrkte andra lagutskottet ett motionsyrkande
att även trettondagen och Kristi himmelfärdsdag skulle avföras som fasta
helgdagar. Motionären påtalade särskilt olägenheterna för näringslivet
med alltför splittrade arbetsveckor. Utskottet uttalade i detta sammanhang: I

vårt nuvarande samhälle tala onekligen starka skäl för att försöka
undvika det produktionsbortfall, som förorsakas av en splittring av
arbetsveckorna. För många tim- och dagavlönade arbetare torde det
jämväl vara ett önskemål med hela arbetsveckor. Men spörsmålet får icke
betraktas enbart ur rationaliseringssynpunkt, och utskottet har vid
övervägande av de olika skäl, som framförts, kommit till den uppfattningen
att man icke nu bör gå längre än vad som föreslagits av Kungl.
Maj:t. Detta förslag finner utskottet vara väl avvägt, och skälig hänsyn har
tagits till motstridande intressen och synpunkter.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.

Utredningar

1968 års beredning om stat och kyrka uttalar i sitt slutbetänkande
(SOU 1972:36) att bestämmelserom förläggning av allmänna helgdagar,
dvs. fridagar, i princip bör beslutas i sista hand av statliga organ. Det
måste däremot anses vara en inom kyrklig fråga vilka dagar som skall
högtidlighållas med gudstjänst. Beredningen förutsätter att kyrkliga
högtidsdagar och av staten fastställda helgdagar liksom hittills i stort sett
kan anpassas till varandra och att ett nära samråd sker med trossamfunden
före statliga beslut i dessa frågor även i framtiden. Särskilt pekas på
att religionsfrihetens principer får anses kräva att tillbörlig hänsyn tas till
samfundens önskemål i fråga om förläggningen av allmänna helgdagar.

Kulturrådet uttalar i sitt betänkande Ny kulturpolitik (SOU 1972:67)
följande:

Olika former av kulturell verksamhet i såväl traditionella som nya
former behöver få väsentligt större omfattning än de hittills haft. Vid
sidan av sådana former av verksamhet, där publiken främst är mottagande,
behövs större utrymme även för kollektiva former av aktiviteter —
gruppverksamheter som bygger på aktivt deltagande eller eget skapande
arbete. Genom att på detta sätt förbättra de kulturella betingelserna
öppnas nya kanaler för kontakt och kommunikation människor emellan.
Att öka möjligheterna till fri och mångsidig kommunikation utgör en
grundläggande del av åtgärderna för att skapa en bättre samhällsmiljö.

Alla är i dag medvetna om att vården av den yttre miljön ställer stora
ekonomiska krav på samhället. En kulturpolitik med inriktning att
förbättra samhällsmiljön kan inte heller genomföras utan att de totala
ekonomiska resurser som ställs till förfogande blir avsevärt större än i
dag.

Kulturrådet framhåller vidare att när det konstnärliga utbudet
förmedlas på annat sätt än genom tekniska medier ger det ofta möjlighet
till direkt kontakt mellan individer och mellan grupper. Kulturella
insatser kan göras för att bryta isolering och främja åsiktsutbyte och

KrU1973:2

debatt kring angelägna frågor och kan skapa former för lek och
underhållning eller för annan gemensam upplevelse.

De konstnärliga uttrycksmedlen ger dessutom möjlighet till fri
skapande verksamhet, som bygger på eget arbete och som kan ske i
kollektiva former. Det behövs väsentligt ökade insatser från samhällets
sida till den fria skapande verksamheten. Framför allt behövs i många
fritids- och bostadsmiljöer resurser för gemensamma aktiviteter av
kulturellt slag. Genom sådana aktiviteter finns det möjlighet att väcka
och möta människors uttrycksbehov men också behovet av kontakt och
gemenskap.

Utskottet

Den utredning motionären önskar skulle enligt motionens hemställan
ha två uppgifter, nämligen dels att pröva förutsättningarna för att
bibehålla och utveckla våra traditionella högtidsdagar och ge dem mer av
innehåll och festivitas, dels att utreda förutsättningarna för ett uppmuntrande
av nöjesaktiviteter och andra arrangemang vilka syftar till att slå
vakt om och vidareutveckla våra värdefulla kulturformer. Motionären har
inte närmare preciserat vilka dagar han avser med uttrycket våra
traditionella högtidsdagar, men utskottet förutsätter att frågan är om de
dagar som utskottet angivit i sin redogörelse för gällande bestämmelser.

Som framgått i det föregående behandlades vid 1952 års riksdag vissa i
proposition och motioner framlagda förslag beträffande högtids- och
helgdagar. Utskottet finner inte skäl att begära en utredning angående
förutsättningarna för att behålla den ordning beträffande dessa dagar som
beslöts av nämnda riksdag.

Vad så gäller utredningsyrkandet i övrigt, bl. a. om förutsättningarna
för att uppmuntra nöjesaktiviteter och andra arrangemang som syftar till
att slå vakt om och vidareutveckla våra värdefulla kulturformer, är det
otvivelaktigt betydelsefullt att man finner former och vägar för kulturell
verksamhet i vid mening så att därigenom möjligheter skapas till kontakt
och kommunikation människor emellan. En utveckling i denna riktning
bör liksom hittills bygga på lokala initiativ, och någon anledning att
begära den av motionären önskade utredningen finns enligt utskottets
mening inte.

Utskottet avstyrker motionen 1973:84 och hemställer
att riksdagen avslår motionen 1973:84.

Stockholm den 6 februari 1973

På kulturutskottets vägnar
LENNART MATTSSON

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Mattsson i Lane-Herrestad
(c), Larsson i Vänersborg (s), Björk i Göteborg (s), Källstad (fp), fru
Sundström (s), herr Nilsson i Agnäs (m), fru Berglund (s), herrar
Sundman (c), Leander (s), Eriksson i Ulfsbyn (c), fru Ryding (vpk), fru
Åsbrink (s), herr Olsson i Kil (fp), fru Johansson (s) och herr Nisser (m).

GOTAB 73 3287 S Stockholm 1973