Kulturmiljövård
Betänkande 1999/2000:KrU13
Kulturutskottets betänkande
1999/2000:KRU13
Kulturmiljövård
Innehåll
1999/2000
KrU13
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet en rad motionsyrkanden om kulturmiljöfrågor. Yrkandena har väckts dels med anledning av proposition 1998/99:114 Kulturarv - kulturmiljöer och kulturföremål, dels under allmänna motionstiden åren 1998 och 1999.
Utskottet avstyrker motionsyrkanden om ett klargörande av ansvarsfördelningen inom kulturmiljövården mellan den centrala, regionala och lokala nivån. Utskottet, som anser att ansvarsfördelningen är tydlig och på det hela taget fungerar väl, hänvisar bl.a. till den förskjutning mellan de olika nivåerna som gjorts i detta hänseende under 1990-talet. Även förslag som syftar dels till att skilja den arkeologiska undersökningsverksamheten (UV) från Riksantikvarieämbetet (RAÄ), dels till en mer långtgående renodling av RAÄ avstyrks av utskottet. Utskottet hänvisar till att det inom Kulturdepartementet pågår en översyn av formerna för den arkeologiska uppdragsverksamheten och förutsätter att associationsformen för UV därvid uppmärksammas.
Även motionsförslag om att en sammanslagning av RAÄ och Naturvårdsverket skall utredas avstyrks. Utskottet finner inte anledning att ånyo utreda förutsättningarna för en sådan sammanslagning. Vidare avstyrks ett förslag om en utredning om den regionala verksamheten inom kulturmiljöorganisationen. Utskottet hänvisar till att krav redan ställs på att statligt stödda institutioner inom sektorn skall redovisa vilka insatser som görs inom kulturmiljöområdet. Ett förslag att länsstyrelsernas personalbehov inom kulturmiljöområdet skall utredas avstyrks med hänvisning till att länsstyrelserna har möjlighet att själva avgöra vilka prioriteringar som behöver göras inom givna ekonomiska ramar.
Utskottet avstyrker motionsyrkanden där det föreslås att kulturminneslagen (KML) förs in i miljöbalken, att kostnadsansvaret för markägaren bör begränsas vid arkeologiska undersökningar, att en reglering skall införas i KML som möjliggör avyttring av föremål från arkeologiska massfynd samt att regler om tidsbegränsad hobbylicens för metallsökare införs.
Motionsförslag om att RAÄ skall redovisa hur arkeologiskt material tas om hand avstyrks. Utskottet hänvisar bl.a. till RAÄ:s verkställighetsföreskrifter och allmänna råd utfärdade med anledning av bestämmelser i kulturminneslagen. Utskottet avstyrker även ett förslag att fornfynd skall placeras i närheten av fyndplatsen. Utskottet anser att gällande bestämmelser i KML och den praxis som tillämpas vid RAÄ på ett tillfredsställande sätt beaktar olika hänsyn och avvägningar som bör göras i detta hänseende.
Utskottet avstyrker en rad motionsyrkanden om att riksdagen skall uttala sig om olika slag av skydd för enstaka, kulturhistorskt intressanta objekt. Utskottet hänvisar därvid till att det enligt plan- och bygglagen (1987:10), KML och miljöbalken ankommer på andra instanser att besluta i sådana ärenden. Utskottet anser vidare att det inte finns skäl att ändra på gällande ordning beträffande beslut om fördelning av statsbidrag till kulturmiljövård och avstyrker därmed motionsyrkanden om att riksdagen skall besluta om bidrag till olika objekt. Utskottet avstyrker också motioner om inventering av efterkrigstidens bebyggelse, satsning på byggnadsvård, bevarande av veteranbåtar och bidrag till hembygdsforskning.
Frågan om en långsiktig plan för finansiering av de kyrkliga kulturvärdena tas upp i ett motionsyrkande. Utskottet avstyrker motionsyrkandet med hänvisning till riksdagens ställningstagande förra året beträffande den kyrkoantikvariska ersättningen. Utskottet avstyrker vidare ett motionsyrkande rörande länsstyrelsens uppgifter avseende kyrkliga byggnadsminnen.
Tre motioner innehåller förslag om att Falsterbonäset, Ystad, Eksjö och det skånska slotts- och sjölandskapet skall föras upp på Unescos världsarvslista. Utskottet anser att det inte bör ankomma på riksdagen att ta ställning till om vissa objekt bör tas upp på listan.
Motionerna
Motion väckt med anledning av proposition 1998/99:114
1998/99:Kr37 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av kulturmiljöpolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att låta utreda Riksantikvarieämbetets uppdrag och organisation,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kulturmiljöfrågorna bör ingå i miljöbalken,
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1998
1998/99:Kr201 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Falsterbonäset på Unescos världsarvslista.
1998/99:Kr202 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Ystad och Eksjö på Världsarvslistan.
1998/99:Kr216 av Jerry Martinger (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av licens för metallsökare.
1998/99:Kr219 av Jan Backman och Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det skånska slotts- och sjölandskapet skall nomineras till Unescos världsarvslista.
1998/99:Kr244 av Birgitta Carlsson och Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändringar i kulturminneslagen.
1998/99:Kr245 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kostnadsansvar vid fynd av fornlämningar.
1998/99:Kr247 av Lennart Fridén (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändring i fornminneslagen för att stödja finansiering av Götheborg III.
1998/99:Kr249 av Göran Magnusson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av statligt stöd för bevarandet av linbanan mellan Forsby och Köping.
1998/99:Kr256 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av nya organisatoriska lösningar på kulturmiljöområdet,
1998/99:Kr264 av Rosita Runegrund (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att pröva kulturminneslagen mot äganderätten.
1998/99:Kr266 av Kaj Larsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bevarandeprogram och finansiering av icke aktiva fiskehamnar.
1998/99:Kr267 av Lennart Värmby och Lennart Beijer (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att bevara smalspåret Växjö-Västervik.
1998/99:Kr274 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning om Riksantikvarieämbetets dubbla uppgifter,
1998/99:Kr275 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
29. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts uppdrar åt regeringen att utreda om och hur verksamheten inom kulturmiljöorganisationen genomförts regionalt,
30. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts ger regeringen i uppdrag att ställa krav på Riksantikvarieämbetet att redovisa hur det arkeologiska materialet har tagits och tas om hand,
1998/99:MJ777 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kulturminneslagen.
1998/99:Bo507 av Margareta Andersson m.fl. (c) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bevarandefrågor.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1999
1999/2000:Kr202 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Falsterbonäset som världsarv.
1999/2000:Kr206 av Maud Ekendahl (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utreda om staten återigen borde överta det ekonomiska ansvaret för småhamnar längs Sveriges kuster.
1999/2000:Kr207 av Gunnel Wallin (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fornfynd bör placeras nära fyndplatsen.
1999/2000:Kr208 av Ewa Thalén Finné och Cecilia Magnusson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försäljning av delar av arkeologiska fynd.
1999/2000:Kr225 av Erik Arthur Egervärn och Sven Bergström (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bidrag till hembygdsforskning och lokalhistorisk forskning.
1999/2000:Kr226 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om angelägenheten av fortsatt restaurering av Vinäs slott, Kalmar län.
1999/2000:Kr251 av Rosita Runegrund och Fanny Rizell (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kulturmärkning av fyren Pater Noster.
1999/2000:Kr252 av Anders G Högmark och Kent Olsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att vidta åtgärder för att på lämpligt sätt få Pater Nosters fyrplats klassad som kulturminne av riksintresse med därtill hörande möjlighet att inom ramen för satsningen på industrisamhällets kulturarv bidra med finansieringen av erforderlig renovering.
1999/2000:Kr253 av Tuve Skånberg (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skydda Österlens fiskelägen enligt kulturminneslagen.
1999/2000:Kr254 av Carina Hägg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ökad kunskap om vårt båtarv och tillvaratagandet av detsamma.
1999/2000:Kr301 av Kaj Larsson och Ulla Wester (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning och finansiering av icke aktiva fiskehamnar.
1999/2000:Kr302 av Sonia Karlsson och Berndt Sköldestig (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Vadstena slott bör betraktas som riksarv.
1999/2000:Kr303 av Sonia Karlsson och Berndt Sköldestig (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Borghamnsskolan med hamnanläggning bör förvaltas av staten som statligt byggnadsminne.
1999/2000:Kr304 av Charlotta L Bjälkebring (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur utmarker på Öland kan räddas för eftervärlden.
1999/2000:Kr313 av Inger Davidson m.fl. (kd) vari yrkas
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en långsiktig plan för finansiering av kyrkliga kulturvärden,
1999/2000:Kr315 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utreda om länsstyrelsernas personella resurser är tillräckliga,
1999/2000:Kr317 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av nya organisatoriska lösningar på kulturmiljöområdet,
1999/2000:N388 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp) vari yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om byggnadsvård,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om folkets kyrkor.
Utskottet
Inledning
I detta betänkande behandlas motioner om kulturmiljövård väckta dels under föregående riksmöte, dels under innevarande riksmöte. Som ett led i arbetet med uppföljning av riksdagens beslut har utskottet nyligen vid ett studiebesök på Riksantikvarieämbetet informerat sig om aktuella frågor på kulturmiljöområdet.
Organisationen inom kulturmiljöområdet
Bakgrund
Grunden för kulturmiljövården är ytterst de nationella mål för kulturpolitiken som riksdagen beslutade om hösten 1996 (prop. 1996/97:3, bet. 1996/97: KrU1, rskr. 1996/97:129). Av dessa är främst målet "att bevara och bruka kulturarvet" hänförbart till kulturmiljöområdet.
Regeringen har fastställt att följande övergripande mål skall gälla för den statliga kulturmiljöorganisationen, nämligen att
- bevara och förmedla (ursprungligen "levandegöra") kulturarvet, - - stärka den lokala kulturella identiteten, - - syfta till kontinuitet i utvecklingen av den yttre miljön, - - möta hoten mot kulturmiljön, - - bidra till att öka medvetenheten om estetiska värden och historiska sam- manhang. - (Jfr prop. 1987/88:104, bet. KrU 1987/88:21, rskr. 1987/88:390.)
I proposition 1998/99:114 Kulturarv - kulturmiljöer och kulturföremål före- slås att riksdagen skall godkänna följande nya övergripande mål för kultur- miljövården:
- ett försvarat och bevarat kulturarv, - - ett hållbart samhälle med goda och stimulerande miljöer och med kultur- miljöarbetet som en drivande kraft i omställningen, - - allas förståelse, delaktighet och ansvarstagande för den egna kulturmiljön, - - nationell och internationell solidaritet och respekt inför olika gruppers kulturarv. - Förslaget behandlas av kulturutskottet i betänkande 1999/2000:KrU7. Riks- dagen kommer att besluta i frågan inom kort.
I lagen (1988:950) om kulturminnen m.m., KML, slås fast att det är en na- tionell angelägenhet att skydda och vårda vår kulturmiljö samt att ansvaret härför delas av alla. I lagen finns även bestämmelser om fornminnen, bygg- nadsminnen och kyrkliga kulturminnen. Av lagen framgår att länsstyrelsen har tillsyn över kulturminnesvården i länet och att Riksantikvarieämbetet (RAÄ) har överinseende över kulturminnesvården i landet.
RAÄ är således central förvaltningsmyndighet för frågor om kulturmiljön och kulturarvet (jfr myndighetens instruktion 1997:1171 1 §), medan länssty- relserna och de regionala museerna på den regionala nivån ansvarar för att kulturarvet bevaras och brukas. Den centrala och regionala nivån samverkar sinsemellan.
Av regleringsbrevet för RAÄ för år 2000 framgår att arbetsuppgifterna inom kulturmiljövården uppdelas på fyra verksamhetsgrenar, nämligen
- myndighetsarbete, - - kunskapsuppbyggnad, - - vård, - - publikarbete. - Ansvaret för de fyra verksamhetsgrenarna fördelas mellan den nationella nivån, dvs. RAÄ, och den regionala nivån, dvs. länsstyrelserna och de regio- nala museerna på följande sätt.
RAÄ svarar för centrala myndighetsuppgifter, fördelar till länsstyrelserna statliga bidrag för vård av byggnader, kulturlandskap och fornlämningar, handlägger ärenden om statliga byggnadsminnen, samordnar kulturmiljö- sektorn med andra samhällssektorer etc. Inom verksamhetsgrenen kunskaps- uppbyggnad åvilar det RAÄ att leda och delta i arbetet med att bygga upp kunskapen om kulturmiljöer, kulturminnen och kulturföremål. Inom verk- samhetsgrenen vård har RAÄ ett övergripande ansvar, bl.a. för att utveckla och bygga upp de tekniska och praktiska grunderna för vården av kulturmin- nena samt ge stöd och råd åt myndigheter, institutioner och enskilda i vård- frågor. RAÄ:s arbete inom verksamhetsgrenen publikarbete går bl.a. ut på att på olika sätt sprida information om kulturmiljön och kulturarvet. RAÄ:s arbetsuppgifter framgår av myndighetens instruktion (SFS 1997:1171). Må- len för de fyra verksamhetsgrenarna - liksom generella mål för myndigheten - preciseras i regleringsbrevet för år 2000 för RAÄ.
Här bör även nämnas att avdelningen för arkeologiska undersökningar (UV) inom RAÄ utgör ett separat verksamhets- och resultatområde som i sin helhet finansieras med avgiftsintäkter. UV:s arbete ingår i verksamhetsgre- nen kunskapsuppbyggnad. (Den rådande uppdelningen av kulturmiljövårds- arbetet i fyra verksamhetsgrenar och den roll- och ansvarsfördelning som här redovisats överensstämmer med innehållet i en promemoria som RAÄ upp- rättat 1995-04-19 med anledning av ett regeringsuppdrag.)
Länsstyrelsernas uppgifter inom kulturmiljöområdet framgår dels av läns- styrelseinstruktionen (SFS 1997:1258), dels av regleringsbrevet för år 2000. I instruktionen slås fast att länsstyrelserna skall svara för den statliga förval ningen i länet, i den mån inte någon annan myndighet har ansvaret för sär- skilda förvaltningsuppgifter (1 §). Länsstyrelserna svarar för att länet ut- vecklas på ett sådant sätt att fastställda nationella mål får genomslag (2 §). Vidare anges i instruktionen att det skall finnas en länsexpert inom kultur- miljöområdet. Länsexperten skall, under länsstyrelsens ledning, ansvara för sakområdet (3 och 43 §§). Av regleringsbrevet framgår vilka effektmål som regeringen satt upp för länsstyrelserna. Ett av effektmålen innebär att länssty relserna skall ha en offensiv syn på kulturmiljöfrågorna lokalt och regionalt. Ett annat effektmål syftar till ett väl fungerande samarbete och en gemensam planering i det regionala kulturmiljöarbetet. Vidare anger regeringen i regle- ringsbrevet att länsstyrelserna i en rapport till regeringen skall göra en be- dömning av samarbetet med respektive regionalt museum med utgångspunkt i en tydlig roll- och ansvarsfördelning. Länsstyrelserna skall rapportera vad som har gjorts för att bredda och utveckla samverkan och bedöma resultaten.
Länsstyrelserna har arbetsuppgifter och ansvar inom främst tre av de ovan nämnda fyra verksamhetsgrenarna inom kulturmiljövården. När det gäller myndighetsansvaret kan nämnas att länsstyrelserna har tillsyn över kultur- miljövården i länet och beslutar enligt de flesta av bestämmelserna i kultur- minneslagen, nämligen i fråga om byggnadsminnen, fornminnen och kyrkli- ga kulturminnen. Deras myndighetsansvar inom kulturmiljövården har utök- ats under 1990-talet, bl.a. genom att beslut om statsbidrag för byggnadsvård, fornminnesvård m.m. från anslaget G 2 Bidrag till kulturmiljövård får dele- geras till länsstyrelserna. Då det gäller verksamhetsgrenarna vård och publik- arbete har länsstyrelserna ett övergripande ansvar för att insatser kommer till stånd, medan det konkreta arbetet i allmänhet utförs av de regionala museer- na.
De regionala museerna svarar för verksamhetsgrenarna kunskapsupp- byggnad, vård och publikarbete. Särskilt då det gäller de båda senare verk- samhetsgrenarna sker detta i varierande omfattning och med varierande inriktning.
Enligt förordningen (1996:1598) om statsbidrag till regional kulturverk- samhet syftar statsbidraget till de regionala museerna till att stödja museerna i deras uppgift att samla in, bearbeta och förmedla kunskaper om regionens kulturarv, dess konstutveckling samt om samhället och miljön i övrigt. Bi- draget skall också ge museerna möjlighet att ta det ansvar för kulturmiljöar- betet som vilar på dem (4 §).
Statsbidraget till de regionala museerna anvisas under anslaget H 3 Bidrag till regionala museer. Medlen fördelas av Statens kulturråd. Särskilda regler gäller för fördelningen av statsbidrag till de regionala museerna i de s.k. försökslänen, dvs. Kalmar, Gotlands och Skåne län. Statsbidraget för kultur- miljöarbetet vid de regionala museerna i dessa tre län anvisas under anslaget H3 Bidrag till regionala museer och fördelas av RAÄ efter samråd med Kulturrådet. Statsbidragen i övrigt till de regionala museerna i försökslänen anvisas under anslaget A 4 Försöksverksamhet med ändrad regional fördel- ning av kulturpolitiska medel i enlighet med bestämmelserna i en särskild stödförordning (SFS 1998:305). Medlen under anslaget A 4 fördelas av de självstyrande organen i respektive län till de regionala institutionerna, där- ibland de regionala museerna.
Vidare bör nämnas att särskild ersättning utgår - med stöd av förordningen (1993:379) om bidrag till kulturmiljövård - till de regionala museerna från länsstyrelsernas kulturmiljövårdsmedel, dvs. anslaget G 2 Bidrag till kultur- miljövård, för vissa av de uppdrag som museerna utför. Medel utgår även från andra anslag som fördelas av länsstyrelserna.
Det bör i sammanhanget understrykas att länsmuseerna har en självständig roll gentemot länsstyrelserna då det gäller kulturmiljöarbetet. (Se närmare härom prop. 1996/97:3 s. 158-159, bet. 1996/97:KrU1 s. 137-138 samt 4 § förordningen [1996:1598] om statsbidrag till regional kulturverksamhet.)
Det kan tilläggas att även kommunerna utför en grundläggande insats på kulturmiljöområdet på lokal nivå. Bland annat har de ett stort ansvar för skyddet av kulturmiljön enligt bestämmelserna i plan- och bygglagen (SFS 1987:10). Flera kommuner har egen kompetens i form av kommunala museer och kommunantikvarier.
Ansvarsfördelning inom kulturmiljöområdet, m.m.
I tre motionsyrkanden, nämligen motionerna 1998/99:Kr37 (m) yrkande 1, 1998/99:Kr256 (m) yrkande 7 och 1999/2000:Kr317 (m) yrkande 10, samtli- ga yrkanden i denna del, framför motionärerna övergripande synpunkter på ansvarsfördelningen inom kulturmiljövården, som enligt motionärerna präg- las av stor osäkerhet. Det skulle därför, menar de, vara önskvärt med ett klargörande av ansvarsfördelningen mellan den centrala myndigheten, läns- styrelser och regionala och lokala museer.
Utskottet har i ett tidigare avsnitt i detta betänkande i huvuddrag redovisat de bestämmelser som gäller för kulturmiljövårdsarbetet i landet och den uppdelning som gjorts mellan central, regional och lokal nivå.
Utskottet erinrar om att det under 1990-talet skedde en successiv förskjut- ning i roll- och ansvarsfördelningen inom kulturmiljövården i Sverige. Ar- betsuppgifter fördes då från den centrala myndighetsnivån, dvs. RAÄ, till länsstyrelserna. RAÄ:s verksamhet kom därigenom alltmer att koncentreras på ledningen av den samlade kulturmiljövården och kunskapsuppbyggnaden inom sektorn samtidigt som handläggning och beslut i löpande förvaltnings- ärenden överfördes till länsstyrelserna. Från och med den 1 juli 1994 får RAÄ delegera beslut om statsbidrag till kulturmiljövård och kulturstöd till ombyggnad till länsstyrelserna (från anslaget G 2). Vidare får länsstyrelserna fr.o.m. den 1 juli 1995 besluta om kyrkliga kulturminnen. Länsstyrelserna har tillförts ökade resurser för att klara de ökade uppgifterna.
Vidare erinrar utskottet om att den ansvarsfördelning för kulturmiljövården som redovisats i det föregående och som bygger på en rapport från RAÄ i april 1995 ännu gäller. Utskottet är medvetet om att förändringar av det slag som ägt rum inom kulturmiljövården under 1990-talet och som utskottet kort redovisat ovan är kraft- och tidskrävande. Först en tid efter det att föränd- ringar genomförts kan resultaten utläsas. Regeringen kunde i budgetproposi- tionen för år 1999 konstatera att roll- och ansvarsfördelningen inom kutur- miljöorganisationen fortsatt att utvecklas i riktning mot ökad samsyn på mål och strategier för verksamheten bland de regionala företrädarna på länssty- relser och länsmuseer. I flertalet län, menade regeringen, finns en samordnad syn på hur det regionala kulturmiljöarbetet bör organiseras. I vissa län finns det dock skäl att fortsätta att utveckla roll- och ansvarsfördelningen i enligh med den redovisning som RAÄ lämnade i april 1995 (prop. 1998/99:1 utg.omr. 17 s. 100). I budgetpropositionen för år 2000 angav regeringen bl.a. att länsstyrelsernas samarbete med de regionala museerna fortsatt att ut- vecklas i riktning mot ökad samsyn i frågor som rör kulturmiljöarbetet i regionen. Regeringen ansåg också att länsstyrelsernas samarbete med muse- erna föreföll ha ökat i omfattning jämfört med tidigare år men att situationen i de olika länen skiljer sig åt och att det finns behov av fortsatt aktivt arbe för att ytterligare bredda och utveckla samverkan (prop. 1999/2000:1 utg. omr. 17 s. 110).
Enligt utskottets uppfattning visar det anförda att den ansvarsfördelning som råder på kulturmiljöområdet är tydlig och på det hela taget fungerar väl men att samverkan - främst på den regionala nivån - i vissa fall fortfarande kan förbättras. Styrningen från statens sida gäller de statliga institutionerna dvs. RAÄ och länsstyrelserna, medan de regionala museerna har en själv- ständig ställning gentemot staten. Det ankommer på RAÄ att som central myndighet med ett övergripande ansvar för kulturmiljövården i landet verka för att samspelet mellan kulturmiljöarbetets olika aktörer utvecklas ytterliga- re och får en fast form. RAÄ har i sin årsredovisning för år 1999 redovisat att ett kontinuerligt arbete i detta syfte pågår vid myndigheten och att ett intern arbete inom myndigheten har påbörjats för att ytterligare stärka samarbets- formerna inom kulturmiljöarbetet.
I sammanhanget är det intressant att notera att RAÄ träffat avtal med mu- seerna i de tre s.k. försökslänen rörande den statsbidragsrelaterade kultur- miljöverksamhetens inriktning, ett förhållande som utskottet berör även längre fram i detta betänkande.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motionerna 1998/99:Kr37 (m) yrkande 1, 1998/99:Kr256 (m) yrkande 7 och 1999/2000: Kr317 (m) yrkande 10, samtliga tre motioner i nu aktuella delar, bör avslås av riksdagen.
Förslag om renodling av RAÄ:s uppdrag behandlas i fyra motionsyrkanden.
I motionerna 1998/99:Kr37 (m) yrkande 1, 1998/99:Kr256 (m) yrkande 7, båda yrkandena i motsvarande delar, menar motionärerna att RAÄ skulle kunna fungera som en ren sektorsmyndighet utan vad som i motionen be- tecknas som egna genomföranderesurser. RAÄ skulle därvid ha möjlighet att sluta avtal med olika intressenter om kulturmiljöarbete. Statsbidraget till länsmuseerna m.fl. - som RAÄ enligt motionärerna skulle sluta avtal med - skulle kunna bestå av två oberoende delar, dels en del som fördelas av Kul- turrådet, dels en del som fördelas av RAÄ efter ingånget avtal. Liknande tankar framförs även i motion 1999/2000:Kr317 (m) yrkande 10 i denna del.
I motion 1998/99:Kr274 (mp) anförs att det inte är rimligt att RAÄ både är tillsynsmyndighet över kulturmiljövården och självt deltar i arkeologisk undersökningsverksamhet. I motionen föreslås därför att dessa RAÄ:s dubbla uppgifter skall utredas (yrkande 40).
Som utskottet visat i det föregående har en viss renodling genomförts un- der 1990-talet då det gäller RAÄ:s arbetsuppgifter. Många av de arbetsupp- gifter som tidigare åvilade myndigheten har nu flyttats från den centrala till den regionala nivån. Vidare har en genomgripande omorganisation av RAÄ genomförts under andra hälften av 1990-talet.
Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att det inom RAÄ finns en stor kunskapsbredd och kompetens för att myndigheten skall kunna motsvara de krav som bör kunna ställas på en central myndighet. Med en alltför långt- gående renodling av verksamheten skulle den samlade erfarenhets- och kun- skapsmassan som under lång tid byggts upp riskera att utarmas. Erfarenheter bl.a. från det nyligen avslutade SESAM-projektet har visat att RAÄ fungerat som ett viktigt stöd- och samarbetsorgan för många, framför allt i vård-, konserverings- och magasineringsfrågor (skr. 1999/2000:65 s. 28).
Då det gäller RAÄ:s arkeologiska undersökningsverksamhet, UV, har ut- skottet - som ett led i sitt uppföljningsarbete - vid ett besök nyligen hos RAÄ bl.a. erhållit information om de kraftiga volymsvängningar som präglar UV:s verksamhet. RAÄ:s uppdragsvolym minskade drastiskt under år 1999 till följd av nedgången i väg- och järnvägsbyggandet. Detta förhållande har därefter belysts av myndigheten i budgetunderlaget för år 2001, där RAÄ bl.a. konstaterar att det inte är möjligt att bemästra de volymförändringar som präglar verksamheten utan att detta slår igenom i UV:s resultat. Verk- samheten har, uppger RAÄ, under år 1999 givit ett underskott om 14,6 mil- joner kronor. På kort sikt måste UV:s fasta kostnader ytterligare minskas, anser RAÄ. Det krävs emellertid också ett långsiktigt utvecklingsarbete för att nå fram till stabila former för verksamheten. RAÄ avser att inleda ett sådant arbete under våren 2000. Det bör, skriver myndigheten, omfatta en utvärdering av den samlade uppdragsverksamhetens sätt att fungera sedan RAÄ:s föreskrifter till KML trädde i kraft år 1998 med avseende på läns- styrelsernas tillämpning, RAÄ:s stödfunktioner samt undersökningsinstitu- tionernas förmåga att utföra uppdragen.
RAÄ:s utredning bör enligt budgetunderlaget även behandla UV:s associ- ationsform med utgångspunkt i önskemålet att UV skall kunna fungera som en stabil och normbildande aktör inom arkeologin. RAÄ bedömer att det är svårt för myndigheten att framdeles ta ansvar för en verksamhet som bedrivs under nuvarande villkor. Myndighetens utredningsarbete kommer, anförs det, att bedrivas från utgångspunkten att uppdragsverksamhetens verksam- hetsformer måste ändras i väsentliga hänseenden.
Utskottet har från Kulturdepartementet inhämtat att det inom departemen- tet pågår en översyn av formerna för den arkeologiska undersökningsverk- samheten. Ett skäl till översynen uppges bl.a. vara här nämnda stora variatio- ner i uppdragsverksamheten. Ett annat skäl är de förändringar av 2 kap. KML som föreslås i proposition 1998/99:114 avsnitt 6.2 i fråga om överkla- gade beslut. Om riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring av KML kommer beslut i fornminnesärenden som nu överklagas hos regeringen att i stället överklagas hos förvaltningsdomstol. Enligt uppgift från Kulturde- partementet kommer denna ändring sannolikt att ställa krav på en tydligare rollfördelning för RAÄ:s del. (Prop. 1998/99:114 behandlas i bet. 1999/2000:KrU7.)
Utskottet har förståelse för att variationerna i den arkeologiska uppdrags- mängden är ett stort problem för RAÄ och välkomnar därför att denna fråga penetreras av Kulturdepartementet. Enligt utskottets uppfattning är det därut- över av stor vikt att RAÄ:s roller dels som central förvaltningsmyndighet, dels som utförare av arkeologiska undersökningar blir noga genomlysta. Utskottet förutsätter att Kulturdepartementet i sitt utredningsarbete behandlar dessa frågor och därvid även går in på frågan om associationsformen för UV. Som redovisats kommer denna fråga att utredas internt inom RAÄ under våren 2000. Utskottet utgår från att Kulturdepartementet i sitt utredningsar- bete kommer att ha nära kontakt med RAÄ.
Enligt utskottets uppfattning synes nu aktuella motionsförslag rörande ren- odling av RAÄ:s uppdrag i väsentlig grad vara tillgodosedda.
Då det gäller förslaget i motionerna 1998/99:Kr37 (m), 1998/99:Kr256 (m) och 1999/2000:Kr317 (m) som syftar dels till att RAÄ i fortsättningen skall sluta avtal med olika museer om kulturmiljöarbetet, dels till att statsbidraget till de regionala museerna skall betalas ut i två oberoende delar vill utskotte nämna följande. Som berörts i det föregående har RAÄ träffat avtal med samtliga statsbidragsberättigade museer i de tre försökslänen Kalmar, Got- lands och Skåne län. Avtalen, som bygger på samma grundstomme men som ändå kan sägas vara individualiserade, avser museernas arbete i relation till det statsbidrag för kulturmiljöarbete i försökslänen som RAÄ fördelar under anslaget H 3 Bidrag till regionala museer. Utskottet uppfattar att den modell som RAÄ nu börjat tillämpa för avtalsskrivning rörande kulturmiljövårds- medlen till museerna i försökslänen ligger i linje med förslaget i motionerna 1998/99:Kr37 (m), 1998/99:Kr256 (m) och 1999/2000:Kr317 (m). Dessa motioner synes därför i detta hänseende vara i viss grad tillgodosedda.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motionerna 1998/99:Kr37 (m) yrkande 1 i denna del, 1998/99:Kr256 (m) yrkande 7 i denna del, 1998/99:Kr274 (mp) yrkande 40 samt 1999/2000:Kr317 (m) yrkande 10 i denna del bör avslås av riksdagen.
Motionärerna bakom motion 1998/99:Kr37 (m) har noterat att regeringen i proposition 1998/1999:114 Kulturarv - kulturmiljöer och kulturföremål pekat på behovet av samverkan mellan kulturmiljösektorn och andra sam- hällssektorer, däribland naturvårdssektorn. Motionärerna anser att en sam- manslagning av Naturvårdsverket och RAÄ har fått ökad aktualitet. I motio- nen föreslås att regeringen snarast skall tillsätta en utredning med uppdrag at studera förutsättningarna för en sammanslagning på sikt av de två myndig- heterna (yrkande 2).
Ett liknande yrkande återfinns i motion 1999/2000:Kr317 (m) yrkande 10 i denna del.
Utskottet anser att det är angeläget att en utvecklad samverkan kommer till stånd mellan kulturmiljösektorn och flera andra sektorer, däribland natur- vårdssektorn.
Utskottet har noterat att regeringen i propositionen om kulturarv framhåller att kulturmiljöns betydelse har utvecklats inom olika områden på senare år och att ett tvärsektoriellt arbete bör fortsätta och fördjupas framöver. Denna fråga behandlas i betänkande 1999/2000:KrU7. Många myndigheter, t.ex. Skogsstyrelsen, Statens fastighetsverk, Jordbruksverket m.fl., torde komma att beröras av det tvärsektoriella synsättet.
Frågan om ett samgående mellan RAÄ och Naturvårdsverket redovisades häromåret i en av Kulturdepartementet framställd rapport, En samordnad kultur- och miljöpolitik (dnr M98/1593/4). I rapporten konstaterades att den befintliga organisationen och ansvarsfördelningen i stort borde behållas och vidareutvecklas, något som även understöddes av remissinstanserna. Rege- ringen, som redovisade rapporten i sin miljöpolitiska proposition (prop. 1997/98:145), fann att en utvecklad samverkan mellan natur- och kulturmil- jövårdssektorn borde komma till stånd. Regeringen framhöll att RAÄ och Naturvårdsverket i samverkan med Boverket och länsstyrelserna har i uppgift att fortlöpande redovisa förslag till hur ett utvecklat samarbete mellan natur- vården och kulturmiljövården skall främjas (prop. s. 327).
Enligt utskottets uppfattning finns det inte anledning att än en gång utreda om det skulle finnas förutsättningar för att slå samman de båda myndigheter- na. Motionerna 1998/99:Kr37 (m) yrkande 2 och 1999/2000:Kr317 (m) yrkande 10 i denna del bör därför avslås av riksdagen.
Motionärerna bakom motion 1998/99:Kr275 (v) anför att roll- och ansvars- fördelningen på kulturmiljöområdet innebär att staten fördelar pengar medan verksamheten genomförs regionalt. Enligt motionärerna måste uppföljningen från statens sida förbättras. Det är viktigt att veta hur de statliga pengarna utnyttjats och hur målen efterlevs. Därför föreslås i motionen att regeringen skall låta en utredning se över om och hur verksamheten inom kulturmiljöor- ganisationen genomförts regionalt (yrkande 29).
Under rubriken Generella mål och krav på återrapportering anger regering- en i regleringsbrevet för år 2000 att RAÄ skall samla in, bearbeta, analysera och bedöma uppgifter om de regionala museernas verksamhet inom kultur- miljöområdets verksamhetsgrenar. RAÄ skall därvid samråda med Kulturrå- det. RAÄ skall vidare i en särskild rapport i samband med årsredovisningen för år 2000 redovisa utfallet av fördelningen av bidrag till de regionala mu- seerna i de tre försökslänen Kalmar, Gotlands och Skåne län. Av redovis- ningen skall framgå bl.a. bidragsgivningen fördelad på bidragsmottagare och belopp samt vilka resultat som uppnåtts.
På samma sätt ställs i regleringsbrev krav på länsstyrelserna att de skall redovisa effekterna av olika verksamhetsmål, vilka insatser som gjorts inom olika områden samt hur kulturmiljöns resurser och kompetens har använts i miljömålsarbetet.
Utskottet förutsätter att regeringen på sedvanligt sätt i kommande budget- proposition lämnar en resultatredovisning, som innehåller en bedömning av hur verksamheten på kulturmiljöområdet har genomförts regionalt. Enligt utskottets uppfattning är det inte motiverat att - som motionärerna föreslår - tillsätta en utredning för detta ändamål. Motion 1998/99:Kr275 (v) yrkande 29 avstyrks därmed.
Länsstyrelsernas personalresurser på kulturmiljöområdet behandlas i motion 1999/2000:Kr315 (mp). I motionen framhålls att arbetsuppgifterna på kul- turmiljöområdet har blivit fler och att arbetsbelastningen ökat vid länsstyrel- serna. Motionsyrkandet syftar till att en utredning skall tillsättas om perso- nalbehovet vid länsstyrelserna i detta hänseende (yrkande 27).
Utskottet erinrar om att statsbidraget till länsstyrelserna anvisas under ut- giftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande. Ut- skottet - som i och för sig inte betvivlar att mängden arbetsuppgifter inom kulturmiljöområdet vid åtminstone en del länsstyrelser har ökat - hänvisar till länsstyrelsernas möjlighet att själva göra prioriteringar inom givna eko- nomiska ramar. Utskottet anser inte att det är påkallat att tillsätta en utred- ning i enlighet med förslaget i motionsyrkandet. Motion 1999/2000:Kr315 (mp) yrkande 27 avstyrks därför.
Ändringar i kulturminneslagen (1988:950)
Kulturminneslagen in i miljöbalken
Motionärerna bakom motion 1998/99:Kr37 (m) framhåller att en förutsätt- ning för att kulturmiljövården skall få genomslagskraft i den allmänna miljö- politiken är att lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (KML) förs in under miljöbalken (MB), där alla miljöfrågor samlats. En sådan ordning skulle underlätta skapandet av en helhetssyn och stimulera till tvärsektoriell sam- verkan (yrkande 3).
I KML finns bestämmelser om fornminnen, byggnadsminnen och kyrkliga kulturminnen samt om utförsel av kulturföremål ur landet.
MB skall enligt 1 kap. 1 § tillämpas så att bl.a. värdefulla natur- och kul- turmiljöer skyddas och vårdas. MB:s skydd av kulturmiljöer avser framför allt vatten-, mark- och naturområden. Bestämmelser härom finns i bl.a. 3 kap., 4 kap. och 7 kap. MB. Enligt 3 kap. skall områden som är av riksin- tresse för bl.a. kulturmiljövården skyddas mot åtgärder som påtagligt kan skada kulturmiljön. I 4 kap. räknas dessutom vissa angivna mark- och vat- tenområden upp som är av riksintresse och som med hänsyn till sina natur- och kulturvärden bör skyddas. I 7 kap. ges bestämmelser om skydd för bl.a. nationalparker, naturreservat, kulturreservat och naturminnen.
Utskottet delar inte motionärernas uppfattning att KML måste föras in i miljöbalken för att kulturmiljövården skall få genomslagskraft. Med hänsyn härtill och då KML upptar en rad bestämmelser som uppenbarligen inte bör ha sin plats i MB avstyrker utskottet motion 1998/99:Kr37 (m) yrkande 3.
Utskottet har i ett föregående avsnitt behandlat frågan om att slå samman RAÄ och Naturvårdsverket.
Kostnadsansvar vid arkeologiska undersökningar
Motionärerna bakom de fyra följande motionerna vill att kostnadsansvaret vid arkeologiska undersökningar skall begränsas för markexploatören.
Motionärerna bakom motion 1998/99:Kr244 (c) anser att kostnadsansvaret för ägaren bör begränsas till större arbetsföretag. Motionärerna hänvisar till motsvarande bestämmelser i äldre lagstiftning och anför att staten enligt denna stod för kostnaderna vid mindre arbetsföretag.
Kostnadsansvaret bör enligt motion 1998/99:MJ777 (m) ses över från äganderättssynpunkt. Vid en sådan översyn bör enligt motionärerna olika finansieringslösningar förutsättningslöst prövas. I motionen anförs att mark- ägarens kostnadsansvar med tiden har skärpts och att ett sådant ansvar är ovanligt i ett internationellt perspektiv (yrkande 4).
Att värdefulla fornfynd inte förstörs vid exploatering måste enligt motionä- ren bakom motion 1998/99:Kr245 (fp) vara en riksangelägenhet. Motionären förordar därför ett delat ekonomiskt ansvar mellan exploatör, stat och kom- mun.
I motion 1998/99:Kr264 (kd) framhålls att kostnadsansvaret för markäga- ren i dag är för stort. Motionären anser att det bör råda en rimlig balans mel- lan KML och äganderätten och att en prövning av frågan bör göras.
Enligt 2 kap. 14 § KML får den som utför ett arbetsföretag som berör fast fornlämning svara för kostnaden, med vissa undantag. I den tidigare forn- minneslagen fanns bestämmelser om att ett arbetsföretag, som inte var ett allmänt eller ett större enskilt arbetsföretag, skulle vara befriat från kostna ansvar. Denna bestämmelse togs bort när bestämmelserna fördes över till KML. I stället tillkom möjligheten att få bidrag för kostnader. Denna möjlig- het regleras i förordningen (1993:379) om bidrag till kulturmiljövård. Bidrag kan enligt förordningen lämnas för bl.a. arkeologiska undersökningar vid bostadsbyggande och arkeologiska undersökningar vid mindre arbetsföretag.
Utskottet har tidigare behandlat liknande motionsyrkanden (bet. 1996/97:KrU12). Utskottet uttalade då att utskottet inte var berett att omprö- va den av riksdagen fastlagda principen att den, för vars skull en fornlämning måste avlägsnas, bör bekosta den arkeologiska undersökningen. Anledning saknas att nu göra avsteg från detta ställningstagande. Samtidigt bör dock framhållas vikten av att värdefulla fornfynd inte förstörs. Angelägenheten härav talar för att ansvaret inte alltid helt bör läggas på den enskilde mark- ägaren. Att som utskottet ovan redovisat bidrag kan erhållas vid vissa former av arkeologiska undersökningar är därför värdefullt. Utskottet förutsätter att regeringen följer upp hur bidragsförordningen tillämpas. Utskottet avstyrker därmed motionerna 1998/99:Kr244 (c), 1998/99:Kr245 (fp), 1998/99:Kr264 (kd) och 1998/99:MJ777 (m) yrkande 4.
Avyttring av föremål från arkeologiska massfynd
Motionärerna bakom motionerna 1998/99:Kr247 (m) och 1999/2000:Kr208 (m) vill ha en reglering i KML som möjliggör avyttring av föremål från arkeologiska massfynd. Motionärerna framställer sina yrkanden bl.a. mot den bakgrunden att det har gjorts omfattande fynd av porslinsskärvor vid marin- arkeologiska undersökningar av ostindiefararen Götheborg, som år 1745 förliste i Göteborgs hamninlopp. En försäljning av sådana skärvor skulle enligt motionärerna kunna bidra till att skapa en säkrare ekonomi för det projekt som pågår med att i full skala bygga en rekonstruktion av fartyget. Motionärerna anser det obegripligt att en försäljning inte skulle kunna med- ges av ett antal av de över sju miljoner skärvor som lyfts upp ur havet.
I 2 kap. 17 § KML föreskrivs att RAÄ genom fyndfördelning får överlåta statens rätt till fornfynd på museum som åtar sig att vårda det i framtiden på ett tillfredsställande sätt. Lagen innehåller inte något bemyndigande för RAÄ att medge försäljning av fornfynd. Grunderna för hur statens egendom får disponeras finns i första hand i 9 kap. 8 och 9 §§ regeringsformen. Statens medel och dess övriga tillgångar står med vissa här icke aktuella undantag till regeringens disposition. Riksdagen fastställer i den omfattning som be- hövs grunder för förvaltningen av statens egendom och förfogande över den. Riksdagen kan därvid föreskriva att åtgärder av visst slag ej får vidtas utan riksdagens tillstånd. I anslutning till dessa bestämmelser i regeringsformen anges i lagen (1996:1059) om statsbudgeten bl.a. grunder för förfogandet över statens egendom (se främst 28 och 34 §§).
Både Museiutredningen och Kulturutredningen var positiva till att museer- na gallrar genom att avyttra föremål som finns i många exemplar (se betän- kandena Minne och Bildning. Museernas uppdrag och organisation [SOU 1994:51] och Kulturpolitikens inriktning [SOU 1995:84]).
Utskottet anser att de olika intressen som föreligger, å ena sidan att under statens tillsyn bevara föremål och å andra sidan att få in medel, till t.ex. kulturprojekt, noga bör vägas mot varandra.
Av budgetpropositionen för år 2000 framgår att regeringen avser att i bud- getpropositionen för nästa år, 2001, lämna en redogörelse för det pågående arbetet med en översyn av strukturen inom museiområdet. Enligt inhämtad uppgift kommer även frågor om museernas insamlingspolicy att tas upp. Utskottet anser att Regeringskansliets arbete inte bör föregripas. Motionerna 1998/99:Kr247 (m) och 1999/2000:Kr208 (m) avstyrks därmed.
Hobbylicens för metallsökare
Motionären bakom motion 1998/99:Kr216 (m) anser att det bör införas en tidsbegränsad hobbylicens för metallsökare. Länsstyrelsen kan i dag lämna tillstånd att medföra och använda metallsökare. Motionärerna påpekar att det kan ta upp till 8-10 veckor att få ett tillstånd. Tillståndet avser enligt moti nären endast en viss tid och en viss aktivitet, vilket för en aktiv utövare av nämnda hobby kan leda till 25-30 ansökningar om året.
Av 2 kap. 18 § KML framgår att man inte, med vissa undantag, får använ- da en apparat som kan brukas till att på elektronisk väg spåra metallföremål under markytan (metallsökare). Tillstånd kan, som nämnts, dock lämnas av länsstyrelsen om skäl därtill föreligger.
Utskottet utgår från att länsstyrelserna i sin tillståndsgivning så långt det bedöms rimligt bl.a. tar hänsyn till sådana frågor som motionären tagit upp. Utskottet anser att det inte föreligger tillräckliga skäl att ändra gällande re ler avseende tillstånd att använda metallsökare. Motion 1998/99:Kr216 (m) avstyrks därmed.
Fornfynd
I motion 1998/99:Kr275 (v) hävdas att resurserna för att ta hand om arkeolo- giska fynd minskat i takt med att undersökningar och insamlingsarbete har fått en allt större omfattning. Arkeologiskt material förstörs, om det inte tas om hand och konserveras inom rimlig tid. I motionen föreslås att regeringen skall få i uppdrag att ställa krav på RAÄ att redovisa hur det arkeologiska materialet har tagits och tas om hand (yrkande 30).
I enlighet med riksdagens beslut våren 1997 skall kostnadsansvaret för ny- konservering och fyndhantering bäras av den som utför ett arbetsföretag som berör en fast fornlämning. De eventuella kostnadsökningar som detta kan medföra kompenseras i viss mån genom ökade möjligheter till bidrag enligt förordningen (1993:379) om statsbidrag till kulturmiljövård (prop. 1996/97:99, bet. 1996/97:KrU12, rskr. 1996/97:230).
Av RAÄ:s verkställighetsföreskrifter med anledning av vissa bestämmel- ser i KML framgår att fornfynd som påträffas vid undersökningen skall lämnas till det museum som Riksantikvarieämbetet anvisar samtidigt med rapporten. Fynden skall vid överlämnandet vara beskrivna, ordnade, registre- rade och konserverade (KRFS 1998:1 17 §).
RAÄ har utfärdat allmänna råd till verkställighetsföreskrifterna. Av råden framgår att det är ett minimikrav att fynd från undersökningar som efter selektion i fält skall överlämnas till museum, är registrerade i en fyndlista och beskrivna på ett sådant sätt att de lätt kan identifieras. Vidare skall de vara ordnade på ett för mottagaren överskådligt sätt samt så förpackade att de inte kan ta skada. Fynd av material som kräver omgående konservering för att inte förändras eller förintas skall konserveras i den omfattning som be- döms nödvändig för att förebygga eller fördröja vidare nedbrytning. Syftet bör - enligt RAÄ - vara att föremålen i möjligaste mån kan bevaras i oför- ändrat skick i en för materialet lämplig miljö.
Vidare anger RAÄ att undersökaren i sin undersökningsplan bör ange hur han avser att omhänderta fynden och vem som anlitas för att utföra konserve- ringen. Undersökaren ansvarar för att konserveringen sker i enlighet med länsstyrelsens beslut. Länsstyrelsen bör dock kontrollera att den valde kon- servatorn är lämplig för uppdraget (Allmänna råd från RAÄ 1998:1 s. 17).
Utskottet konstaterar att det ankommer på undersökande institutioner - RAÄ, museer, universitet, enskilda arkeologiföretag - att fullfölja utgräv- ningsarbetet med dokumentation och rapportskrivning. Enligt de rekommen- dationer för uppdragsarkeologi som utarbetats av RAÄ bör rapporterna, liksom otryckt dokumentationsmaterial, finnas tillgängliga vid RAÄ:s An- tikvarisk-topografiska arkiv, ATA, samt hos länsmuseer och vissa kommu- nala museer samt institutioner som bedriver arkeologisk undersökningsverk- samhet (Underrättelser från RAÄ 1998:1 s. 18). Länsstyrelsen kan i sitt beslut om arkeologisk undersökning ange till vilka rapporten skall distribue- ras och var det otryckta dokumentationsmaterialet skall förvaras.
Av regleringsbrev för RAÄ för år 2000 framgår att ett av målen för den arkeologiska uppdragsverksamheten är att resultaten av undersökningarna skall förmedlas snabbt och på ett sätt som svarar mot samhällets intressen. RAÄ har i sin årsredovisning för år 1999 beträffande ämbetets egna under- sökningar redovisat att "dokumentationen av fältarbetsfasen utvecklats till ett särskilt dokument i processen som också kan läggas ut digitalt på Internet så snart detta moment är genomfört. Tekniken innebär att undersökningsresul- taten (i otolkad form) blir tillgängliga för forskarvärlden och allmänheten inom ett år från det att fältarbetet avslutats".
Utskottet konstaterar att Avdelningen för arkeologiska undersökningar (UV) inom RAÄ svarar för den absolut största delen arkeologiska fynd och att RAÄ därmed också svarar för merparten av de arkeologiska rapporterna.
Yrkande 30 i motion 1998/99:Kr275 (v) får i väsentlig grad anses vara till- godosett. Yrkandet avstyrks.
I motion 1999/2000:Kr207 (c) behandlas frågan om var fornfynd skall place- ras. Motionären bakom motionen anser att det är värdefullt om fornfynd kan placeras så nära fyndplatsen som möjligt, så att bygdens folk kan få ta del av dem och hemställer om ett riksdagens uttalande med sådan innebörd.
Enligt 2 kap. 17 § KML får RAÄ överlåta fornfynd på museum som åtar sig att vårda det i framtiden på tillfredsställande sätt. De icke-statliga muse som i praktiken kommer i fråga är de regionala museerna och stadsmuseerna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Utskottet har inhämtat att det inte är självklart att de aktuella museerna alltid har intresse av att ta hand om forn- fynd som upphittas i deras regioner.
Vidare har utskottet inhämtat att den praxis som tillämpas vid RAÄ för fyndfördelning innebär följande. Om det från lokalt eller regionalt håll inte har framförts några önskemål om att fyndet skall placeras på museum nära fyndplatsen, placeras föremålet i Statens historiska museum. Om det regio- nala museet eller något av de tre nämnda stadsmuseerna önskar ta hand om fyndet skall museet i fråga lämna in en ansökan härom till RAÄ. Ansökan remitteras till Statens historiska museum som tillstyrker eller avstyrker den. Ett skäl för Statens historiska museum att avstyrka en ansökan kan exempel- vis vara att fyndet har nationellt intresse och bör vara tillgängligt för forsk eller att föremålstypen från regionen saknas i de nationella samlingarna. Ett annat skäl kan vara att det nya fyndet hör ihop med föremål som redan finns på Statens historiska museum från samma fyndplats och att samtliga fynd från en fyndplats bör hållas ihop.
RAÄ fattar därefter beslut i ärendet. Ett godkännande av ansökan innebär att RAÄ överlåter statens rätt till föremålet på det ansökande museet. Kriteri- er rörande säkerhet m.m. skall då vara uppfyllda. Om RAÄ beslutar att avslå ansökan kan beslutet överklagas till regeringen (2 kap. 24 § KML).
Utskottet anser att gällande bestämmelser i KML och rådande praxis vid fyndhanteringen på ett tillfredsställande sätt beaktar de olika hänsyn och avvägningar som bör göras för att tillgodose både nationella och lokala in- tressen. I sammanhanget vill utskottet också peka på möjligheten att för statens räkning under tidsbegränsad period låna ut eller på lång sikt deponera föremål i museerna. En förutsättning för att ett lån eller en deposition skall komma till stånd är givetvis att säkerhet, klimatförhållanden etc. är tillfreds ställande samt att museet har personal med kompetens för uppgiften.
Utskottet är med hänvisning till det anförda inte berett att föreslå riksdagen att ta något initiativ i enlighet med förslaget i motion 1999/2000:Kr207 (c). Motionen avstyrks.
Skydd för vissa byggda och kulturpåverkade miljöer, m.m.
Bakgrund
Lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (KML)
Länsstyrelsen har tillsyn över kulturminnesvården i länet och Riksantikvarie- ämbetet (RAÄ) har överinseende över kulturminnesvården i landet enligt 1 kap. 2 § lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (KML).
I 3 kap. KML regleras skyddet av byggnadsminnen. En byggnad som är synnerligen märklig genom sitt kulturhistoriska värde eller som ingår i ett kulturhistoriskt synnerligen märkligt bebyggelseområde får förklaras för byggnadsminne. Bestämmelserna om byggnadsminnen i 3 kap. KML får också tillämpas på park, trädgård eller annan anläggning av kulturhistoriskt värde. Regeringen har med stöd av bestämmelser i 3 kap. KML utfärdat en förordning (1988:1229) om statliga byggnadsminnen m.m. Övergår ett så- dant statligt byggnadsminne till en annan ägare än staten skall det vara bygg- nadsminne enligt bestämmelser i KML.
Länsstyrelsen beslutar om byggnadsminnesförklaring enligt KML. Läns- styrelsen skall utfärda skyddsföreskrifter. Dessa föreskrifter kan också avse bestämmelser om att ett område kring byggnaden skall hållas i sådant skick att byggnadsminnets utseende och karaktär inte förvanskas.
Länsstyrelsen beslutar om ersättning eller inlösen. Innan länsstyrelsen fat- tar beslut som kan medföra rätt till ersättning eller inlösen enligt 3 kap. KML skall den undersöka om det finns medel tillgängliga för detta.
I proposition 1998/99:114 Kulturarv - kulturmiljöer och kulturföremål har regeringen anfört att en särskild utredare skall tillkallas för att utreda och lämna förslag om ett förbättrat skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggel- se. Det finns enligt regeringen skäl att överväga om även kommunerna bör ges en möjlighet att vid sidan av plan- och bygglagen (PBL, 1987:10) tilläm- pa KML. Propositionen behandlas i denna del i utskottets betänkande 1999/2000:KrU7.
Miljöbalken (MB)
Miljöbalken (MB) skall tillämpas så att värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas. Den skall också tillämpas så att mark, vatten och fysisk miljö används så att en från bl.a. kulturell synpunkt långsiktigt god hushåll- ning tryggas (1 kap. 1 §).
I 3 kap. MB finns grundläggande bestämmelser för hushållning med mark- och vattenområden. Mark- och vattenområden samt fysisk miljö i övrigt, som har betydelse från allmän synpunkt på grund av deras naturvärden eller kul- turvärden eller med hänsyn till friluftslivet, skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön. Områden som är av riksintresse för naturvården, kulturmiljövården eller friluftslivet skall skyddas mot sådana nyss nämnda åtgärder som kan skada natur- och kultur- miljön (6 §).
RAÄ skall enligt 2 § förordningen (1998:896) om hushållning med mark- och vattenområden m.m. lämna uppgifter till länsstyrelserna om de områden som RAÄ bedömer vara av riksintresse för kulturmiljövården enligt 3 kap. 6 § MB.
I 4 kap. MB finns särskilda bestämmelser för hushållning med mark och vatten för vissa, i 4 kap. MB särskilt angivna, områden i landet. Dessa i lagen angivna områden är, med hänsyn till de natur- och kulturvärden som finns i områdena, i sin helhet av riksintresse.
Länsstyrelsen skall enligt 3 § förordningen (1998:896) om hushållning med mark- och vattenområden m.m. ta de initiativ som behövs för att be- stämmelserna i 3 och 4 kap. MB om riksintressen skall beaktas i miljökon- sekvensbeskrivningar, i tidiga skeden av planerings- och beslutsprocesserna, i kommunala planer, m.m.
Skyddet av kulturpräglade landskap regleras i 7 kap. MB. Länsstyrelse el- ler kommun får förklara sådana mark- eller vattenområden för kulturreservat (9 §). I beslutet skall anges inskränkningar i rätten att använda dessa mark- eller vattenområden (5 §).
Plan- och bygglagen (1987:10), PBL
Bestämmelser om skydd för kulturmiljön finns även i plan- och bygglagen (1987:10), PBL.
Enligt 1 kap. 2 § PBL är det en kommunal angelägenhet att planlägga an- vändningen av mark och vatten. Varje kommun skall ha en översiktsplan som omfattar hela kommunen. Den skall ge vägledning för beslut om an- vändningen av mark- och vattenområden samt om hur den byggda miljön skall utvecklas och bevaras. Översiktsplanen är inte bindande för myndighe- ter och enskilda. Regleringen av markens användning och av bebyggelsen inom kommunen sker genom detaljplaner. För begränsade områden av kommunen som inte omfattas av detaljplan får områdesbestämmelser antas om det behövs för att syftet med översiktsplanen skall uppnås eller för att säkerställa att riksintressen enligt 3 kap. eller 4 kap. MB tillgodoses (3 §). Länsstyrelsen har tillsyn över plan- och byggnadsväsendet i länet och skall samverka med kommunerna i deras planläggning. Boverket har den allmän- na uppsikten över plan- och byggnadsväsendet i riket (8 §).
I 2 kap. PBL regleras de allmänna intressen som skall beaktas vid plan- läggning och vid lokalisering av bebyggelse m.m. Vid planläggning och i ärenden om bygglov och förhandsbesked skall bestämmelserna i 3 och 4 kap. MB tillämpas (1 §). Planläggning skall, med beaktande av natur- och kultur- värden, främja en ändamålsenlig struktur och en estetiskt tilltalande utform- ning av bebyggelse, grönområden, kommunikationsleder och andra anlägg- ningar (2 §).
Krav på byggnader m.m. återfinns i 3 kap. PBL t.ex. när det gäller place- ring och utformning i förhållande till stads- och landskapsbild samt till natur och kulturvärden och när det gäller en estetiskt tilltalande utformning (1 §). Vidare uppställs krav på varsamhet vid ändringar så att byggnadens kultur- historiska värde tas till vara (10 §), skydd mot förvanskning av byggnader m.m. som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt eller som ingår i ett område av denna karaktär (12, 17 och 18 §§) samt vård (13 och 17 §§).
Kommunens översiktsplan regleras i 4 kap. PBL. I översiktsplanen skall riksintressen enligt 3 och 4 kap. MB anges särskilt (1 §). Kommunen skall samråda med länsstyrelsen när förslag till översiktsplan eller till ändring av översiktsplan upprättas (3 §). Översiktsplan eller ändringar av denna antas av kommunfullmäktige (11 §).
Kommunens detaljplan och områdesbestämmelser regleras i 5 kap. PBL. Detaljplan och områdesbestämmelser antas av kommunfullmäktige. I 5 kap. finns också bestämmelser om rätt till ersättning till följd av detaljplan.
En viss begreppsförvirring finns när man allmänt talar om bebyggelse och kulturmiljöer som är skyddade eller som anses böra skyddas på något sätt. Olika beteckningar används av kommunerna för olika slags områden som finns på detaljplanekartor. Områden som avser bebyggelse med skydd enligt PBL mot förvanskning betecknas i allmänhet med "q" och områden där krav enligt PBL ställs på varsamhet vid ändringar betecknas med "k".
Dessa begrepp - och särskilt uttrycket "k-märkt" - används i dagligt tal även för byggnader m.m. som är förklarade som byggnadsminnen enligt KML eller för byggnader m.m. som anses vara värda skydd av något slag. Dessutom har det funnits en uppskattad serie TV-program - följt av ett par böcker - med namnet "K-märkt" som handlade om byggnader, vägar och kulturmiljöer som var dåligt uppmärksammade och enligt programmet var värda att få något slag av skydd.
Statligt bidrag till kulturmiljövård m.m.
Statligt bidrag till kulturmiljövård anvisas inom kulturbudgeten (utgiftsom- råde 17) under anslaget G 2 Bidrag till kulturmiljövård.
I regleringsbrevet avseende anslaget G 2 finns en anslagspost benämnd Bidrag till kulturmiljövård, vilken disponeras av RAÄ i enlighet med be- stämmelserna i förordningen (1993:379) om bidrag till kulturmiljövård. I mån av tillgång på medel får bidrag lämnas till ombyggnad m.m. och vård av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Bidrag får vidare lämnas till kultur- historiskt motiverade överkostnader vid ombyggnad, renovering och under- håll av bostadsbebyggelse. Bidrag får också lämnas till kulturhistoriskt moti- verade överkostnader för vård av främst annan bebyggelse än bostadshus. Bidrag får även lämnas till åtgärder för vård av kulturlandskap och fornläm- ningar. Frågor om bidrag till kulturmiljövård prövas av RAÄ eller, efter RAÄ:s bemyndigande, av länsstyrelsen.
I regeringens regleringsbrev föreskrivs beträffande anslagsposten Bidrag till kulturmiljövård att RAÄ får använda medel, högst 5 miljoner kronor för år 2000, för åtgärder beträffande områden förklarade som kulturreservat enligt MB.
En andra anslagspost under anslaget G 2, benämnd Storstädernas kultur- miljöer, avser medel som används av RAÄ och länsstyrelserna i Stockholms, Västra Götalands och Skåne län för arbetet med storstädernas kulturmiljöer.
Regeringen disponerar medlen under en tredje anslagspost för satsningen på industrisamhällets kulturarv. För beredning av sådana ärenden har en särskild delegation (Ku 1999:06) tillsatts.
Frågor om skydd för vissa särskilda byggnader, kulturmiljöer m.m.
I ett antal motioner begärs att riksdagen skall göra uttalanden om skydd för vissa i motionerna angivna byggnader, kulturmiljöer m.m. Utskottet har i det föregående redovisat de möjligheter till skydd av olika slag som erbjuds genom bestämmelser i de av riksdagen antagna lagarna MB, PBL och KML. Utskottet har också översiktligt redovisat vilka instanser som beslutar i dessa frågor, t.ex. RAÄ, länsstyrelse eller kommun.
Enligt motion 1998/99:Kr267 (v) skall riksdagen som sin mening ge rege- ringen till känna vikten av att bevara smalspåret Växjö-Västervik. I motionen hävdas att smalspåret till sin karaktär motsvarar tankegångarna bakom be- greppet kulturreservat i 7 kap. 9 § MB, eller någon motsvarande, i motionen ej angiven, skyddsåtgärd. Motionärerna redovisar att en ansökan lämnats in till regeringen i frågan.
Utskottet har i ett tidigare avsnitt redovisat att länsstyrelse eller kommun enligt 7 kap. MB får förklara kulturpräglade mark- eller vattenområden för kulturreservat och att RAÄ disponerar medel för åtgärder beträffande kultur- reservat. Det ankommer således inte på riksdagen att ta ställning i ett sådant enskilt ärende som gäller förklaring av ett särskilt mark- eller vattenområde för kulturreservat. Den i motionen nämnda och i dagarna aktuella frågan om kulturreservatsförklaring gäller den del av smalspåret som går genom Kro- nobergs län. Detta ärende är fortfarande inte avgjort.
Utskottet vill i sammanhanget nämna att RAÄ enligt regeringens regle- ringsbrev för år 2000 fortlöpande skall följa utvecklingen när det gäller den relativt nya skyddsformen kulturreservat enligt MB. RAÄ skall göra en bedömning av vilka effekter som skyddsformen har haft, bl.a. när det gäller möjligheten att bevara kulturhistoriskt värdefulla landskap. RAÄ skall redo- visa i vilken omfattning skyddformen använts, vilken typ av områden som skyddats samt formerna och kostnaderna för inrättande samt vård och skötsel av kulturreservat.
I motionen sägs även att smalspåret Växjö-Västervik alternativt bör skyd- das genom någon annan skyddsåtgärd. Utskottet vill - i den mån motionärer- na därmed avser någon åtgärd enligt 3 kap. KML om byggnadsminnen - påminna om att det inte heller ankommer på riksdagen att ta ställning i dessa frågor. I den av riksdagen antagna lagen anges att det ankommer på länssty- relse att besluta i sådana frågor. Smalspåret går genom Kalmar, Kronobergs och - i fråga om ett mycket kort spåravsnitt - Jönköpings län. Länsstyrelsen i Kalmar län har beslutat förklara den del av smalspåret som går mellan Hults- fred och Verkebäck för byggnadsminne enligt KML.
Utskottet har i ett tidigare avsnitt vidare redovisat att det enligt 1 kap. 2 § PBL är en kommunal angelägenhet att planlägga användningen av mark och vatten.
Utskottet vill också påminna om att regeringen i proposition 1998/99:114 Kulturarv - kulturmiljöer och kulturföremål (s. 30-31) gör den bedömningen att det finns ett behov av en fortsatt utredning på kulturmiljöområdet. En särskild utredare avses därför tillkallas av regeringen för att utreda och lämn förslag om ett förbättrat skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse. Regeringen anför därvid att det finns skäl - inte minst på demokratiska grun- der - att överväga om även kommunerna bör ges en möjlighet att vid sidan av PBL tillämpa KML i vissa avseenden. I propositionen (s. 43) sägs vidare att när denna utredning genomförts kommer även frågan om skydd för såda- na förhållandevis utrymmeskrävande anläggningar som tagits upp av Kultur- arvsutredningen att prövas. Utskottet förutsätter att utredaren tillkallas inom en snar framtid.
Utskottet vill också redovisa att en satsning på landets industriminnen görs under åren 1999-2001. Särskilda medel, sammanlagt 24,5 miljoner kronor, anvisas för ändamålet under anslaget G 2 Bidrag till kulturmiljövård. En delegation (Ku 1999:06) har tillkallats med uppgift att i samverkan med berörda myndigheter och institutioner inom kulturarvsområdet svara för den närmare utformningen och genomförandet av satsningen. Bland annat skall insatser från arbetlivsmuseer och lokala museer, hembygdsföreningar, in- dustriminnesföreningar, arkivsällskap, kommunikationshistoriska föreningar m.fl. uppmärksammas när det gäller att ta till vara, utveckla och sprida kun- skap om industrisamhällets kulturarv. Det sägs i direktiven att det är särskilt viktigt att satsningen genomförs med stöd av landsting, kommuner, länssty- relser, näringsliv, fackföreningsrörelsen och andra organisationer samt stif- telser.
I regleringsbrevet för år 1997 gav regeringen RAÄ i uppdrag att ta fram ett program för dokumentation, vård och långsiktigt hållbar förvaltning av de tiotalet viktigaste industriminnena i Sverige. I samband med detta skall RAÄ även belysa frågan om huvudmannaskap och kostnadsansvar för nedlagda industrianläggningar. Detta innefattar bl.a. en redovisning av vad som kan anses vara skäliga åtaganden från stat, kommun, företag och andra intres- senter för att sådana kulturhistoriskt värdefulla anläggningar skall kunna leva vidare som industriminnen. RAÄ har utarbetat ett förslag till sådant program och tagit in remissyttranden över detta. Uppdraget har ännu inte redovisats för regeringen. I det remitterade förslaget har RAÄ tagit upp smalspåret Växjö-Västervik, i första hand delen Hultsfred-Verkebäck, men även nämnt behovet av att utreda hela spårsträckningen.
Utskottet anser - med hänvisning till den gjorda redovisningen av lagreg- leringen av skyddet för kulturmiljöer och av den pågående industrihistoriska satsningen - att riksdagen inte bör göra något uttalande i frågan om skydd enligt MB eller annan lag av smalspåret Växjö-Västervik. Motion 1998/99:Kr267 (v) avstyrks.
Österlens fiskelägen bör enligt motion 1999/2000:Kr253 (kd) skyddas enligt KML. Motionären anser att dessa fiskehamnar och kvarteren runt dem är av riksintresse och därför bör skyddas mot exploatering och förändringar. Det är angeläget att bevara dem till kommande generationer.
I ett föregående avsnitt har utskottet redovisat att vissa områden i sin hel- het enligt 4 kap. MB är av riksintresse med hänsyn till de natur- och kultur- värden som finns där. Ett sådant område är kustområdet i Skåne från Örna- husen söder om Skillinge till Åhus. Turismens och friluftslivets, särskilt det rörliga friluftslivets, intressen skall särskilt beaktas vid bedömningen av tillåtligheten av exploateringsföretag eller andra ingrepp i detta områdes miljö. Ett sådant riksintresse skall enligt PBL beaktas i den kommunala planeringen.
Frågor om skydd av byggnader m.m. enligt KML beslutas av länsstyrelsen.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att riksdagen inte bör göra något sådant uttalande i fråga om skydd för fiskelägen i östra Skåne som begärs i motion 1999/2000:Kr253 (kd). Motionen avstyrks därför.
I motionerna 1999/2000:Kr251 (kd) och 1999/2000:Kr252 (m) i denna del begärs att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att åtgär- der bör vidtas för att fyren Pater Noster skall bli kulturminne.
Som utskottet redovisat i det föregående får en byggnad som är synnerli- gen märklig genom sitt kulturhistoriska värde förklaras som byggnadsminne av länsstyrelsen (3 kap. 1 § KML). För sådana synnerligen märkliga byggna- der som ägs av staten gäller enligt KML bestämmelser som regeringen med- delar. Enligt regeringens förordning (1988:1229) om statliga byggnadsmin- nen m.m. prövar regeringen om en byggnad skall förklaras för statligt bygg- nadsminne efter framställning från RAÄ.
Med hänvisning till att riksdagen genom lag (KML) beslutat att regeringen meddelar bestämmelser om statliga byggnadsminnen bör riksdagen inte göra ett uttalande i en fråga som rör ett särskilt objekt. Utskottet avstyrker därfö motionerna 1999/2000:Kr251 (kd) och 1999/2000:Kr252 (m) i denna del.
Enligt motion 1999/2000:Kr302 (s) bör riksdagen som sin mening ge rege- ringen till känna att Vadstena slott bör betraktas som riksarv. I motionen förklaras inte vad det använda begreppet "riksarv" står för. Motionärerna vill med ett sådant uttalande om "riksarv" uppnå att landsarkivet, som hyr vissa utrymmen i den gamla slottbyggnaden, flyttar ut ur slottet till de nybyggda vallarna.
Vadstena slott är statligt byggnadsminne och förvaltas av Statens fastig- hetsverk. Skyddsföreskrifter för slottsområdet som byggnadsminne är under utarbetande vid RAÄ. Genom avtal med Fastighetsverket hyr Landsarkivet i Vadstena lokaler både i den gamla slottsbyggnaden och i de under senare tid återuppförda vallarna. Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motion 1999/2000:Kr302 (s).
Enligt motion 1999/2000:Kr303 (s) bör Borghamnsskolan i Östergötland förvaltas av staten som statligt byggnadsminne. Motionärerna redovisar att området omfattar en hamnanläggning, ett kalkstensbrott som använts sedan 1100-talet, ett antal byggnader varav en under en tid använts som skola, m.m. Området ägs av Sveaskog AB.
Borghamnsskolans anläggningar har tillhört staten genom Domänverket. De har också förklarats som statligt byggnadsminne. När Domänverket upp- hörde tillfördes anläggningarna Assi Domän AB. Anläggningarna är sedan dess byggnadsminne enligt KML. Numera är, som redovisas i motionen, ägaren Sveaskog AB.
År 1996 beräknade RAÄ kostnaderna för ett åtgärdsprogram beträffande eftersatt underhåll på Borghamns hamnanläggning och byggnader till mellan sex och tio miljoner kronor. RAÄ har föreslagit regeringen att staten skall köpa Borghamnsskolan med stenbrott, hamnanläggningar och byggnader. RAÄ har också föreslagit att förutsättningarna för Statens fastighetsverk att överta området skall utredas. Frågan är ännu inte slutbehandlad.
Med hänvisning till det redovisade avstyrker utskottet motion 1999/2000:Kr303 (s).
Enligt motion 1999/2000:Kr304 (v) bör riksdagen hos regeringen begära förslag om hur utmarker på Öland kan räddas åt eftervärlden. I motionen sägs att den kulturhistoriskt värdefulla öländska utmark som tidigare varit kunglig jaktmark är hotad eftersom den är dåligt skött. Utmarken är av riks- intresse och bör bevaras åt eftervärlden. Markerna är också på väg att övergå i privat ägo. En handlingsplan för bevarandet borde enligt motionen utarbe- tas.
I motionen anges inte vilka utmarker på Öland som avses. Där har sedan gammalt funnits utmark i kronans ägo både när det gäller skogsmark i norr, sjömark utmed stränderna och alvarmark i söder. Möjligen kan motionen avse den skogsmark i norr som numera ägs av Sveaskog AB.
Hela Öland hör enligt 4 kap. MB till de i lagen uppräknade områden som är av riksintresse med hänsyn till de natur- och kulturvärden som finns där. Enligt MB skall turismens och friluftslivets, särskilt det rörliga friluftslive intresse särskilt beaktas vid bedömningen av tillåtligheten av exploaterings- företag eller andra ingrepp i miljön inom dessa områden, bl.a. på Öland. Vidare anges att vissa i 17 kap. 1 § 1-11 och 17 angivna anläggningar inte får komma till stånd på Öland. Riksintresse enligt MB skall enligt 2 kap. PBL tillämpas vid kommuns planläggning.
Enligt KML har länsstyrelsen tillsyn över kulturmiljövården i länet. För närvarande pågår, med medel som disponeras av länsstyrelsen och med medel från EU, ett arbete med ett natur- och kulturmiljöprogram för hela Öland. Programmet skall bl.a. avse förslag som rör skydd, vård och informa- tion. Arbetet planeras vara slutfört under år 2001. Arbete har också utförts inför förslaget från regeringen till Unesco om att föra upp ett stort kultur- miljöområde på södra Öland på Världsarvslistan. Förberedelsearbete pågår alltjämt inför kommande beslut i frågan inom Unesco.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1999/2000: Kr304 (v).
Frågor om statligt bidrag till kulturmiljövård
I ett antal motioner hemställs om uttalanden av riksdagen i fråga om statligt stöd till vård, underhåll m.m. av olika byggnader, anläggningar, kulturmiljö- er m.m. Utskottet har i ett tidigare avsnitt redovisat att bidrag till kulturmi jövård kan utgå från anslaget G 2, vilket till olika delar disponeras av rege- ringen och RAÄ. RAÄ har enligt regeringens beslut fördelat dispositionsrät- ten till vissa medel till länsstyrelserna. Medel till kulturhistoriskt angelägn åtgärder lämnas också i varierande omfattning från arbetsmarknadsmedel, regionalekonomiska medel, EU-medel m.m.
Enligt motion 1998/99:Kr249 (s) skall riksdagen som sin mening ge rege- ringen till känna att det finns behov av statligt bidrag till bevarande av linb nan mellan Forsby och Köping. Linbanan behövs inte längre för kalktrans- porter och bör enligt motionärens mening i stället bevaras och användas för turistisk verksamhet. Staten bör bidra till ett sådant projekt.
Som utskottet tidigare redovisat ankommer det på RAÄ och berörda läns- styrelser att i enlighet med givna bestämmelser i förordning och reglerings- brev besluta om användningen av statliga medel till kulturmiljövård. Utan att ta ställning i sak till det i motionen angivna medelsbehovet anser utskottet at det inte finns anledning för riksdagen att frångå den redovisade ordningen för bidragsfördelning inom kulturmiljövårdsområdet. Riksdagen bör således inte göra något uttalande till regeringen om behovet av medel för linbanan mellan Forsby och Köping. Motion 1998/99:Kr249 (s) avstyrks med hänvisning till det anförda.
Enligt motionerna 1998/99:Kr266 (s) och 1999/2000:Kr301 (s) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna att staten bör lämna bidrag till un- derhåll m.m. av sådana icke aktiva fiskehamnar som bör bevaras av kultur- miljöskäl. Frågan bör enligt motionärernas mening utredas. I den förstnämn- da motionen begärs att ett bevarandeprogram skall utarbetas till grund för åtgärder och finansiering av underhåll m.m. Enligt motion 1999/2000:Kr206 (m) bör staten av kulturhistoriska skäl helt överta det ekonomiska ansvaret för småhamnar längs landets kuster.
De små fiskehamnarna och andra hamnar som inte längre är i bruk är ett betydelsefullt vittnesbörd om de näringar som utgjort ett viktigt inslag i samhällslivet längs kusterna. De hör också, tillsammans med kringliggande bebyggelse, till det som skapar och bibehåller den lokala och regionala iden- titeten i en bygd. Utskottet vill påminna om att utskottet senast vid 1997/98 års riksmöte har behandlat frågor som rör åtgärder för att bevara fiskehamnar m.m. och att utskottet därvid framhållit att kommunen har det primära ansva- ret när det gäller att säkra kulturmiljövården i den bebyggda miljön (bet. 1997/98:KrU12 s. 13 och 17). Utskottet har också påpekat att det inte finns något som hindrar att länsstyrelserna använder det statliga kulturmiljöstödet till bevarande av t.ex. hamnanläggningar. Utskottet har också redovisat vissa möjligheter till EU-stöd för omställning i fiskeberoende kommuner. Utskot- tet anser att det bör ankomma på RAÄ, länsstyrelser och kommuner att ta initiativ till sådant arbete med bevarandeprogram för hamnar som nämns i en av motionerna.
Utskottet anser att det inte finns anledning för riksdagen frångå den ord- ning för beslut om användning av de statliga kulturmiljömedlen som utskot- tet redovisat i ett tidigare avsnitt av betänkandet. Riksdagen bör därför inte göra något särskilt uttalande till regeringen om finansieringen av underhållet av icke aktiva fiskehamnar m.m. Motionerna 1998/99:Kr266 (s), 1999/2000:Kr206 (m) och 1999/2000:Kr301 (s) avstyrks med hänvisning till det anförda.
Staten bör enligt motion 1999/2000:Kr252 (m) i denna del bidra till finansie- ringen av fyren Pater Nosters renovering inom ramen för de medel som avsatts för satsningen på industrisamhällets kulturarv.
Fyren Pater Noster är statligt ägd. Fyren förvaltas genom avtal av Bohus- läns museum.
Som utskottet redovisat i det föregående har medel avsatts under anslaget G 2 Bidrag till kulturmiljövård för satsningen på industrisamhällets kultur- arv. Medlen står till regeringens disposition. För beredning av sådana ären- den har en särskild delegation tillkallats. Utskottet anser att riksdagen inte genom ett uttalande bör föregripa det pågående beredningsarbetet.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1999/2000: Kr252 (m) i denna del.
Angelägenheten av en fortsatt renovering av Vinäs slott bör enligt motion 1999/2000:Kr226 (m) ges regeringen till känna. Det behövs enligt motionä- rernas mening insatser från samhällets sida för att detta historiska minnes- märke skall kunna bevaras. Åtgärder är nödvändiga även från säkerhetssyn- punkt. En prioritering av restaureringen av slottets inre bör ske snarast.
Utskottet - liksom motionärerna - påminner om att en motsvarande mo- tion väcktes år 1995 och behandlades av utskottet år 1996 (bet. 1995/96:KrU8). Utskottet kunde då konstatera att länsstyrelsen hade beslutat om både kulturmiljövårdsmedel och sysselsättningsmedel till restaurering av Vinäs slott sedan motionen väckts. Utskottet vill nu framhålla att det alltfort är RAÄ:s eller länsstyrelsens uppgift att besluta om användningen av de statliga medlen till kulturmiljövård. Utskottet anser att riksdagen inte bör besluta om en ändring härvidlag och att riksdagen därför inte heller bör göra ett uttalande om prioritering av ett visst objekt vid fördelningen av medlen. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motion 1999/2000:Kr226 (m).
Vissa bevarandefrågor
I motion 1998/99:Bo507 (c) begärs ett uttalande av riksdagen om bevarande- frågor (yrkande 6). I motionen anförs att städer och tätorter är en tillgång fö landet. Motionärerna framhåller att det händer mycket positivt inom stads- miljö- och stadsbyggnadsområdet liksom inom storstadspolitiken. Boverket och Byggforskningsrådet bedriver intressant forskning, och staden som miljö har lyfts fram i propositioner. Enligt motionen behöver en rad kvalitetskrav ställas för att främja en bra stadsmiljö. Motionärerna anför att det med all säkerhet finns byggnader från 1960- och 1970-talen som kan vara aktuella för ett starkare bevarandeskydd. Många områden har redan byggts om med nya fasader, ändrade lägenhetsindelningar och interiörer som följd. En in- ventering av efterkrigstidens bebyggelse bör därför göras för att få kunskap om kulturhistoriskt värdefulla byggnader och kvarter från de senaste 50 åren.
Riksdagen har beslutat om en särskild storstadssatsning (prop. 1997/98:165, bet. 1998/99:AU2, rskr. 1998/99:34). Särskild vikt fästes vid storstädernas kulturmiljövärden och arkitektoniska värden. Dessa värden bedömdes centrala i storstädernas miljö. Arbetet med att ta till vara och utveckla dem skulle intensifieras. Särskilda medel för ändamålet anvisas sedan år 1999 under anslaget G 2 Bidrag till kulturmiljövård. Som utskottet redovisat i ett tidigare avsnitt disponeras dessa medel av RAÄ. En viss del får användas till ledning och samordning av arbetet. Resterande del skall disponeras av länsstyrelserna i Stockholms, Västra Götalands och Skåne län för arbetet för storstädernas kulturmiljöer.
RAÄ arbetar för närvarande med en sammanställning av kunskapsläget när det gäller efterkrigstidens bebyggelse. De tidigare årtiondena bedöms vara relativt väl dokumenterade. En fokusering på bostadsbebyggelse kan ses. Inventering av 1960- och 1970-talens bebyggelse pågår i Stockholm, Göte- borg och Malmö med syfte att ta fram en modell som kan fungera som ar- betsredskap vid en mera heltäckande inventering av bebyggelsen i landet från denna period. Behovet av inventering bedöms av RAÄ vara ännu större när det gäller 1980- och 1990-talens bebyggelse. En handbok för varsam ombyggnad m.m. planeras.
Utskottet kan konstatera att arbete pågår - bl.a. inom storstadsprojektet - med att lägga grunden för inventeringar av de senaste 50 årens bebyggelse och att mycket ännu återstår att göra. Utskottet vill framhålla att detta arbet inte enbart är en fråga för RAÄ och länsstyrelserna utan i hög grad en fråga även för kommunerna. Även Boverket, museerna, högskolorna och andra forskningsansvariga organ, m.fl. har viktiga uppgifter att fylla. Det är mycket viktigt att de erfarenheter som nu görs inom storstadssatsningen tas till vara, dokumenteras och förs ut till alla dem som skall fortsätta arbetet med att bl.a inventera och bedöma den byggda miljön för att bygga upp kunskap och underlag för skydd och vård.
Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att det inte är påkallat att riksdagen gör ett uttalande till regeringen om behovet av att en inventering av de senaste 50 årens bebyggelse görs. Utskottet avstyrker därför motion 1998/99:Bo507 (c) yrkande 6.
I motion 1999/2000:N388 (mp) framhålls att en rik och stimulerande kultur- miljö är ett viktigt konkurrensmedel för en regions attraktivitet. En kraftfull och miljöinriktad satsning på byggnadsvård har betydelse i detta samman- hang, liksom för sysselsättningen inom byggsektorn m.m. Gammal hant- verkskunskap bör bevaras genom en satsning på byggnadshyttor (yrkande 12).
Utskottet påminner om att kulturmiljövårdsmedel och arbetsmarknadsme- del använts och används för sådana satsningar på byggnadsvård som tas upp i motionen. I budgetpropositionen för år 1997 anvisades medel även för uppbyggandet, breddningen och vidareutvecklingen av de regionala och kommunala organisationer som inom kulturarvsområdet utgör en bas för arbetsmarknadsinsatser och utbildningar (se bet. 1996/97:KrU1 s. 139). Utskottet anser att riksdagen inte behöver göra ett sådant uttalande som begärs i motionen. Frågor som rör storleken på de medel som skall avsättas för fortsatta insatser på området får prövas i det årliga budgetarbetet. Ut- skottet föreslår med hänvisning till det anförda att riksdagen avslår motion 1999/2000:N388 (mp) yrkande 12.
I motion 1999/2000:Kr254 (s) begärs ett uttalande av riksdagen om behovet av ökad kunskap om båtarvet och om tillvaratagandet av detsamma. Motio- nären efterlyser mer dokumentation om svenska veteranbåtar och mer kun- skap om hur man skall kunna motverka den ökade försäljningen till utlandet av sådana veteranbåtar, mestadels motorbåtar.
Statens sjöhistoriska museer har enligt sin instruktion (1990:571) till upp- gift att främja kunskapen om det svenska skeppsbyggeriet och den svenska handelssjöfarten. Myndigheten skall vårda, förteckna, vetenskapligt bearbeta och genom nyförvärv berika de samlingar som anförtrotts myndigheten. Myndigheten skall också lämna information, råd och annan hjälp till regio- nala och lokala museer samt verka för bevarande av kulturhistoriskt värde- fulla fartyg i den utsträckning det är möjligt och det finns medel.
Regler för skydd mot utförsel av vissa äldre kulturföremål finns i 5 kap. KML. I proposition 1998/99:114 föreslår regeringen att den skall bemyndi- gas att genom förordning meddela föreskrifter om vilka föremål som skall vara tillståndspliktiga. Förslaget behandlas i utskottets betänkande 1999/2000:KrU7.
Utskottet anser att det inte torde behövas ett uttalande från riksdagens sida om behovet av kunskapsuppbyggnad när det gäller vissa kategorier fartyg. Mot denna bakgrund avstyrks motion 1999/2000:Kr254 (s).
Kyrkor
Motionärerna bakom motion 1999/2000:Kr313 (kd) föreslår att regeringen skall förelägga riksdagen ett förslag till en långsiktig plan för finansiering de kyrkliga kulturvärdena (yrkande 33).
Utskottet erinrar om att riksdagen förra året beslutade att Svenska kyrkan skall erhålla en årlig ersättning för vård och underhåll av de kyrkliga kultur- värdena, en s.k. kyrkoantikvarisk ersättning. Ersättningen skall utgå från och med år 2002 till och med år 2009. Den skall stegvis höjas från 50 miljoner kronor till 460 miljoner kronor per år. Anledningen till att ersättningen börja utgå först år 2002 är att riksdagen ansåg att det fanns goda förutsättningar fö att Svenska kyrkans kyrkobyggnader och de kyrkliga kulturminnena i övrigt skulle vara i ett allmänt sett gott skick vid relationsändringen och ett antal därefter. När det gäller frågan om kyrkoantikvarisk ersättning efter år 2009 ansåg riksdagen att det var för tidigt att ange den ambitionsnivå som staten skall hålla efter den första tioårsperioden. Ambitionsnivån borde enligt riks- dagen läggas fast först efter uppföljning och analys och därpå följande över- väganden. Riksdagen betonade dock att utgångspunkten måste vara att staten långsiktigt skall ge ersättning för vård och underhåll av de kyrkliga kultur- värdena och att överväganden om ersättningens storlek efter tioårsperiodens utgång bör ske efter särskilda överläggningar mellan staten och Svenska kyrkan (prop. 1998/99:38, yttr. 1998/99:KrU3y, bet. 1998/99:KU18, rskr. 1998/99:176).
Utskottet finner inte anledning för riksdagen att gå ifrån sitt ställningsta- gande beträffande den kyrkoantikvariska ersättningen och anser i likhet med vad som då uttalades att underlaget för överläggningarna om ersättningen efter år 2009 bör tas fram i god tid, senast vid slutet av år 2008. Med hänvis- ning till det anförda avstyrker utskottet motion 1999/2000:Kr313 (kd) yrkan- de 33.
I motion 1999/2000:N388 (mp) framhålls att det är av yttersta vikt att de svenska kyrkorna bevaras till kommande generationer. Motionärerna påpekar att när byggnadsminnen, såsom kyrkor och biskopsgårdar, renoveras har länsstyrelsen en viktig uppgift att fylla vad avser kunskapsspridning och tillsyn (yrkande 15).
Utskottet vill påminna om att länsstyrelsen, enligt 1 kap. 2 § andra stycket KML, har tillsyn över kulturminnesvården i länet. Kyrkliga kulturminnen regleras i 4 kap. KML. Där framgår att för en kyrkobyggnad som uppförts före utgången av år 1939 eller som tillkommit därefter och som är märklig genom sitt kulturhistoriska värde krävs alltid tillstånd från länsstyrelsen för rivning, flyttning eller ombyggnad av byggnaden liksom för ingrepp i eller ändring av dess exteriör och interiör med dess fasta inredning och konstnär- liga utsmyckning samt för ändring av dess färgsättning. Länsstyrelsen får ställa de villkor för tillståndet som är skäliga med hänsyn till de förhållande som föranleder ändringen. Villkor får avse hur ändringen skall utföras och den dokumentation som behövs. Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motion 1999/2000:N388 (mp) yrkande 15.
Hembygdsforskning
Bestämmelserna om användningen av de medel som disponeras av Kulturrå- det och Stiftelsen Framtidens kultur bör enligt motion 1999/2000:Kr225 (c) ändras med syfte att göra bidrag till lokalhistorisk forskning och hembygds- forskning möjliga.
Utskottet påminner om att Stiftelsen Framtidens kultur arbetar utifrån de föreskrifter som fastställdes när stiftelsen bildades. Dessa föreskrifter kan inte ändras.
Kulturrådet disponerar medel för sektorsforskning vilka används till be- ställning av forskning och utvecklingsverksamhet inom rådets verksamhets- område. Utskottet anser att riksdagen inte bör göra något uttalande i enlighet med motionen om användningen av de medel som Kulturrådet disponerar.
Utskottet vill i sammanhanget påminna om att studieförbunden - utifrån sina prioriteringar och värderingar - kan anordna studiecirklar som syftar till att öka kunskaperna om hembygden och lokalhistorien.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 1999/2000: Kr225 (c).
Unescos världsarvslista
I motionerna 1998/99:Kr201 (m) och 1999/2000:Kr202 (m) föreslår motio- nären att Falsterbonäset skall föras upp på Världsarvslistan. Motionären framhåller att Falsterbonäset är den lokal i världen som, vid sidan av Bospo- ren, passeras av flest flyttfåglar och att näset är unikt som naturmiljö.
Samma motionär föreslår i motion 1998/99:Kr202 att även Ystad och Ek- sjö skall föras upp på Världsarvslistan. Motionären påpekar att vad Ystad är i sten och korsvirke är Eksjö i trä.
Motionärerna bakom motion 1998/99:Kr219 (m) anser att det skånska slotts- och sjölandskapet väl uppfyller de sex kulturkriterier och fyra natur- kriterier som fastställts i Världsarvskonventionen. Motionärerna anser att regeringen bör uppdra åt länsstyrelsen i Skåne län att tillsammans med RAÄ och Naturvårdsverket ta fram de nödvändiga nomineringshandlingarna.
Sverige har ratificerat dels 1954 års Unescokonvention om skydd för kul- turegendomar i händelse av väpnad konflikt (Haagkonventionen) jämte kon- ventionens tilläggsprotokoll, dels 1972 års Unescokonvention om skydd för världens kultur- och naturarv (Världsarvskonventionen). Båda konventioner- na har för Sveriges del trätt i kraft under år 1985.
Utskottet har tidigare behandlat motioner med liknande innehåll som de nu aktuella och då lämnat en utförlig redogörelse för Världsarvskonventionen. Utskottet hänvisar till dessa betänkanden (bet. 1996/97:KrU5 och bet. 1997/98:KrU12).
Världsarvskonventionen kräver att de länder som ansluter sig till konven- tionen har en lagstiftning, organisation och utbildning som garanterar att kultur- och naturvärden kan skyddas och vårdas. Världssamfundet, repre- senterat av Unesco, vill primärt genom konventionsarbetet fästa uppmärk- samheten på de mest representativa objekten och utveckla ett effektivt inter- nationellt samarbete för att så vitt möjligt skapa garantier för att världsarve skyddas och kan överlämnas till kommande generationer i gott och autentiskt skick. Det bör emellertid understrykas att konventionen också mera allmänt handlar om skyddet för kulturarvet och då inte bara för de allra värdefullaste objekten.
I enlighet med vad som föreskrivs i Världsarvskonventionen har det bildats en mellanstatlig kommitté för skydd av världens kultur- och naturarv. Kom- mittén upprättar en lista över objekt som förklaras vara av denna dignitet, Världsarvslistan.
Nominering av ett objekt för uppförande på Världsarvslistan skall numera göras av varje lands regering hos Unesco före den 1 juli varje år. Sedan de nominerade objekten bedömts av rådgivande organ, International Council on Monuments and Sites (ICOMOS) och World Conservation Union (IUCN), tas det slutliga beslutet av Världsarvskommittén som möts en gång per år, i december månad. I Sverige har regeringen uppdragit åt Statens naturvårds- verk och RAÄ att lämna förslag till objekt att föra upp på Världsarvslistan.
På Världsarvslistan finns nu upptagna mer än 500 objekt, varav merparten är kulturobjekt. De svenska objekt som inskrivits på listan är följande (be- slutsår inom parentes):
- Drottningholms slott (1991), - - Birka/Hovgården i Mälaren (1993), - - Engelsbergs bruk i Fagersta kommun (1993), - - Hällristningarna i Tanum, Bohuslän (1994), - - Skogskyrkogården i Stockholm (1994), - - Hansastaden i Visby (1995), - - Gammelstads kyrkstad (1996), - - Lapponiaområdet i Norrbotten (natur- och kulturobjekt) (1996) och - - Örlogsstaden Karlskrona (1998). - Utskottet har inhämtat att regeringen till Unesco lämnat in ansökan beträf- fande Höga kusten och södra Ölands odlingslandskap. Beslut av Världsarvs- kommittén rörande dessa två väntas i december år 2000.
Utskottet har vidare inhämtat att ett nomineringsarbete - syftande till en ansökan från regeringen till Unesco före den 1 juli i år - påbörjats beträffan- de Falu gruva.
Utskottet anser liksom tidigare att det inte bör ankomma på riksdagen att göra några ställningstaganden då det gäller frågan om huruvida ett visst objekt bör uppföras på Världsarvslistan. Liksom hittills bör i första hand RAÄ och Naturvårdsverket som sakkunniga organ lämna förslag till rege- ringen rörande uppförande av nya svenska objekt på listan. Sådana förslag bör grundas på myndigheternas egna initiativ eller på initiativ av ägare eller förvaltare av kultur- eller naturobjekt eller av kommuner eller länsstyrelser där objekten är belägna.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 1998/99:Kr201 (m), 1998/99:Kr202 (m), 1998/99:Kr219 (m) och 1999/2000: Kr202 (m).
Hemställan
Utskottet hemställer
Organisationen inom kulturmiljöområdet
1. beträffande ansvarsfördelningen inom kulturmiljövården
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Kr37 yrkande 1, 1998/99:Kr256 yrkande 7 och 1999/2000:Kr317 yrkande 10, samtliga yrkanden i denna del,
res. 1 (m)
2. beträffande renodling av RAÄ:s uppdrag
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Kr37 yrkande 1 i denna del, 1998/99:Kr256 yrkande 7 i denna del, 1998/99:Kr274 yrkande 40 och 1999/2000:Kr317 yrkande 10 i denna del,
res. 2 (m)
3. beträffande sammanslagning av Naturvårdsverket och RAÄ
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Kr37 yrkande 2 och 1999/2000:Kr317 yrkande 10 i denna del,
4. beträffande utredning om hur verksamheten inom kulturmil- jöorganisationen genomförts regionalt
att riksdagen avslår motion 1998/99:Kr275 yrkande 29,
5. beträffande länsstyrelsernas personalresurser på kulturmil- jöområdet
att riksdagen avslår motion 1999/2000:315 yrkande 27,
Ändringar i kulturminneslagen
6. beträffande kulturminneslagen in i miljöbalken
att riksdagen avslår motion 1998/99:Kr37 yrkande 3,
7. beträffande kostnadsansvar vid arkeologiska undersökning- ar
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Kr244, 1998/99:Kr245, 1998/99:Kr264 och 1998/99:MJ777 yrkande 4,
res. 3 (m, kd, c)
8. beträffande avyttring av föremål från arkeologiska mass- fynd
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Kr247 och 1999/2000:Kr208,
9. beträffande hobbylicens för metallsökare
att riksdagen avslår motion 1998/99:Kr216,
Fornfynd
10. beträffande redovisning av hur det arkeologiska materialet tas om hand
att riksdagen avslår motion 1998/99:Kr275 yrkande 30,
11. beträffande placering av fornfynd
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Kr207,
res. 4 (1 m, c)
Skydd för vissa byggda och kulturpåverkade miljöer, m.m.
12. beträffande smalspåret Växjö-Västervik som kulturreser- vat
att riksdagen avslår motion 1998/99:Kr267,
13. beträffande skydd för Österlens fiskelägen
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Kr253,
14. beträffande fyren Pater Noster som kulturminne
att riksdagen avslår motionerna 1999/2000:Kr251 och 1999/2000: Kr252 i denna del,
res. 5 (1 m)
15. beträffande Vadstena slott
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Kr302,
16. beträffande Borghamnsskolan
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Kr303,
17. beträffande utmarker på Öland
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Kr304,
18. beträffande bidrag till linbanan mellan Forsby och Kö- ping
att riksdagen avslår motion 1998/99:Kr249,
19. beträffande bidrag till icke aktiva fiskehamnar
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Kr266, 1999/2000:Kr206 och 1999/2000:Kr301,
20. beträffande finansieringen av fyren Pater Nosters renove- ring
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Kr252 i denna del,
21. beträffande renovering av Vinäs slott
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Kr226,
22. beträffande inventering av efterkrigstidens bebyggelse
att riksdagen avslår motion 1998/99:Bo507 yrkande 6,
23. beträffande satsning på byggnadsvård
att riksdagen avslår motion 1999/2000:N388 yrkande 12,
res. 6 (mp)
24. beträffande veteranbåtar
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Kr254,
Kyrkor
25. beträffande en långsiktig plan för finansiering av de kyrkli- ga kulturvärdena
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Kr313 yrkande 33,
res. 7 (m, kd, c)
26. beträffande kunskapsspridning och tillsyn
att riksdagen avslår motion 1999/2000:N388 yrkande 15,
Hembygdsforskning
27. beträffande hembygdsforskning
att riksdagen avslår motion 1999/2000:Kr225,
Unescos världsarvslista
28. beträffande Unescos världsarvslista
att riksdagen avslår motionerna 1998/99:Kr201, 1998/99:Kr202, 1998/99:Kr219 och 1999/2000:Kr202.
Stockholm den 4 april 2000
På kulturutskottets vägnar
Inger Davidson
I beslutet har deltagit: Inger Davidson (kd), Åke Gustavsson (s), Agneta Ringman (s), Charlotta L Bjälkebring (v), Lennart Fridén (m), Eva Arvidsson (s), Jan Backman (m), Paavo Vallius (s), Lars Wegendal (s), Peter Pedersen (v), Dan Kihlström (kd), Roy Hansson (m), Ewa Larsson (mp), Birgitta Sellén (c), Hillevi Larsson (s), Anne-Katrine Dunker (m) och Gunilla Tjern- berg (kd).
Reservationer
1. Ansvarsfördelningen inom kulturmiljövården (mom. 1)
Lennart Fridén, Jan Backman, Roy Hansson och Anne-Katrine Dunker (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Ansvarsfördelning inom kulturmiljöområdet, m.m. som börjar med "Enligt utskottets uppfattning visar" och slutar med "delar, bör avslås av riksdagen" bort ha följande lydel- se:
I likhet med motionärerna bakom motionerna 1998/99:Kr37 (m), 1998/99:Kr256 (m) och 1999/2000:Kr317 (m) anser utskottet att det skulle vara önskvärt med ett klargörande av ansvarsfördelningen inom kulturmiljö- området mellan den centrala myndigheten, länsstyrelserna samt de regionala och lokala museerna.
Frågan har visst samband med Riksantikvarieämbetets roll, som utskottet behandlar i det följande. I det nu aktuella fallet inskränker sig utskottet til uttala att länsstyrelserna skulle kunna utöva den regionala myndighetsfunk- tionen och sköta upphandling och kontroll av olika insatser medan länsmuse- ernas roll som kunskapscentrum och förmedlare av information om forsk- ningsresultat skulle kunna renodlas.
Regeringen bör därför få i uppdrag att presentera ett förslag till ansvarsför- delning på kulturmiljöområdet i enlighet med det anförda. I anslutning till uppdraget bör regeringen även lämna förslag till en precisering av villkoren för statsbidrag.
Vad utskottet således anfört bör riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Kr37 (m), 1998/99:Kr256 (m) och 1999/2000:Kr317 (m), samtliga motioner i motsvarande delar, som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande ansvarsfördelningen inom kulturmiljövården
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Kr37 yrkande 1, 1998/99:Kr256 yrkande 7 och 1999/2000:Kr317 yrkande 10, samtliga yrkanden i denna del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Renodling av RAÄ:s uppdrag (mom. 2)
Lennart Fridén, Jan Backman, Roy Hansson och Anne-Katrine Dunker (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Ansvarsfördelning inom kulturmiljöområdet, m.m. som börjar med "Utskottet har förståelse" och slutar med "bör avslås av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det i och för sig är välkommet att en översyn nu har på- börjats inom Kulturdepartementet rörande RAÄ:s roller dels som central förvaltningsmyndighet, dels som utförare av arkeologiska undersökningar. En sådan begränsad översyn är emellertid långt ifrån tillräcklig. I likhet med motionärerna bakom motionerna 1998/99:Kr37 (m), 1998/99:Kr256 (m) och 1999/2000:Kr317 (m) anser utskottet nämligen att det är angeläget att en mer långtgående utredning görs som syftar till att RAÄ skall bli en ren sek- torsmyndighet utan egna genomföranderesurser.
Då det gäller förslaget - - - (= utskottet 14 rader) - - - grad tillgodosedda.
Vad utskottet således anfört bör riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Kr37 (m) yrkande 1 i denna del, 1998/99:Kr256 (m) yrkande 7 i denna del, 1998/99:Kr274 (mp) yrkande 40 och 1999/2000:Kr317 (m) yr- kande 10 i denna del som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande renodling av RAÄ:s uppdrag
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Kr37 yrkande 1 i denna del, 1998/99:Kr256 yrkande 7 i denna del, 1998/99:Kr274 yr- kande 40 och 1999/2000:Kr317 yrkande 10 i denna del som sin me- ning ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Kostnadsansvar vid arkeologiska undersökningar (mom. 7)
Inger Davidson (kd), Lennart Fridén (m), Jan Backman (m), Dan Kihlström (kd), Roy Hansson (m), Birgitta Sellén (c), Anne-Katrine Dunker (m) och Gunilla Tjernberg (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Kostnadsansvar vid arkeologiska undersökningar som börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkande 4" bort ha följande lydelse:
Kostnadsansvaret vid arkeologiska undersökningar har ökat för markäga- ren under senare år. Utskottet anser i likhet med motionärerna bakom motio- nerna 1998/99:Kr244 (c), 1998/99:Kr245 (fp), 1998/99:Kr264 (kd) och 1998/99:MJ777 (m) yrkande 4 att kostnadsansvaret för markägaren vid dessa undersökningar bör begränsas och att regeringen bör pröva frågan om hur en rimlig balans skall kunna uppnås mellan statens och markägarens kostnads- ansvar. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av ovannämnda motioner som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande kostnadsansvar vid arkeologiska undersökningar
att riksdagen med anledning av motionerna 1998/99:Kr244, 1998/99:Kr245, 1998/99:Kr264 och 1998/99:MJ777 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Placering av fornfynd (mom. 11)
Roy Hansson (m) och Birgitta Sellén (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Fornfynd som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "Motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att bestämmelserna i kulturminneslagen skall anpassas i enlighet med det förslag som väckts i motion 1999/2000:Kr207 (c). Rege- ringen bör således få i uppdrag att återkomma till riksdagen med lagförslag som syftar till att fornfynd skall placeras så nära fyndplatsen som möjligt med beaktande av att kriterier rörande säkerhet m.m. skall vara uppfyllda.
Vad utskottet således anfört bör riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Kr207 (c) som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande placering av fornfynd
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Kr207 som sin me- ning ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Fyren Pater Noster som kulturminne (mom. 14)
Lennart Fridén (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Frågor om skydd för vissa särskilda byggnader, kulturmiljöer m.m. som börjar med "Med hänvis- ning till att " och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
Då det enligt KML är regeringen som meddelar bestämmelser om statliga byggnadsminnen bör riksdagen inte besluta i frågan huruvida ett särskilt statligt ägt objekt - t.ex. fyren Pater Noster som tas upp i de aktuella motio- nerna - skall förklaras för statligt byggnadsminne. Utskottet vill dock i sam- manhanget poängtera att regeringen har ett övergripande kulturhistoriskt ansvar när det gäller alla av staten ägda byggnader, oavsett vilken myndighet som förvaltar ett enskilt objekt. Utskottet vill också framhålla att även de myndigheter som inte har som huvuduppgift att ta till vara kulturhistoriska intressen ändå har att iaktta vad som stadgas i KML. Enligt 1 kap. 1 § KML är det en nationell angelägenhet att skydda och vårda vårt kulturarv och ansvaret för detta delas av alla. Såväl enskilda som myndigheter skall visa hänsyn och aktsamhet mot kulturmiljön.
Utskottet anser att regeringen bör pröva den i motionerna aktualiserade frågan huruvida den statligt ägda fyren Pater Nosters kulturhistoriska värden beaktas i tillräcklig utsträckning eller om det behöver vidtas någon åtgärd. Riksdagen bör med anledning av motionerna 1999/2000:Kr251 (kd) och 1999/2000:Kr252 (m) som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande fyren Pater Noster som kulturminne
att riksdagen med anledning av motionerna 1999/2000:Kr251 och 1999/2000:Kr252 i denna del som sin mening ger regeringen till kän- na vad utskottet anfört,
6. Satsning på byggnadsvård (mom. 23)
Ewa Larsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Vissa bevarandefrågor som börjar med "Utskottet påminner" och slutar med "yrkande 12" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1999/2000:N388 (mp) yr- kande 12 om vikten av en rik och stimulerande kulturmiljö för en regions attraktivitet. En kraftfull och miljöinriktad satsning inom byggnadsvård, som även inkluderar byggnadshyttor, behövs för att öka sysselsättningen inom byggsektorn och bevara hantverkskunskap. Detta bör riksdagen med bifall till motionsyrkandet som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande satsning på byggnadsvård
att riksdagen med bifall till motion 1999/2000:N388 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. En långsiktig plan för finansiering av de kyrkliga kulturvärdena (mom. 25)
Inger Davidson (kd), Lennart Fridén (m), Jan Backman (m), Dan Kihlström (kd), Roy Hansson (m), Birgitta Sellén (c), Anne-Katrine Dunker (m) och Gunilla Tjernberg (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Kyrkor som börjar med "Utskottet finner" och slutar med "yrkande 33" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill understryka att bevarandet av de kyrkliga kulturvärdena är en angelägenhet för hela samhället och svenska folket. Den beräkning som gjorts i proposition 1998/99:38 Staten och trossamfunden - begravnings- verksamheten, kulturminnena, personalen, avgiftsbetalningen, m.m. beträf- fande kostnaderna för vård och underhåll av de kyrkliga kulturvärdena är enligt vår uppfattning så grov att den är svår att ta ställning till. Vi anser regeringen bör återkomma med förslag till en mer utförlig och långsiktig plan för finansieringen av de kyrkliga kulturvärdena än den regeringen pre- senterade i propositionen. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Kr313 (kd) yrkande 33 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande en långsiktig plan för finansiering av de kyrkliga kulturvärdena
att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Kr313 yrkande 33 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Länsstyrelsernas personalresurser på kulturmiljöområdet (mom. 5)
Ewa Larsson (mp) anför:
Jag har valt att inte reservera mig till förmån för motion Kr315 (mp) yrkande 27. Jag vill emellertid påminna om att det i den aktuella motionen under- stryks att länsstyrelserna har en viktig samordnande roll när det gäller det tvärsektoriella arbetet inom bl.a. kulturmiljöområdet och att arbetsbelast- ningen för personalen på länsstyrelserna har ökat i takt med att arbetsupp- gifterna tilltagit. Jag utgår från att regeringen beaktar detta förhållande i kommande budgetproposition.
2. Kulturminneslagen in i miljöbalken (mom. 6)
Lennart Fridén, Jan Backman, Roy Hansson och Anne-Katrine Dunker (alla m) anför:
Även om vi har ställt oss bakom majoritetens förslag att avstyrka yrkande 3 i motion 1998/99:Kr37 (m) om att föra in KML i MB vill vi peka på att rege- ringen i propositionen Kulturarv - kulturmiljöer och kulturföremål (prop. 1998/99:114) framhållit vikten av att kulturmiljöerna uppmärksammas och att man genom att infoga kulturmiljömålen i den allmänna miljöpolitiken har lyft fram kulturmiljöfrågorna inom detta politikområde. Dessutom framhålls i propositionen vikten av att andra sektorer i sitt agerande är medvetna om och beaktar kulturmiljövärdena. Med vårt motionsyrkande syftade vi till att ytterligare underlätta skapandet av en helhetssyn inom kulturmiljövården och till att stimulera till tvärsektoriell samverkan.
3. Avyttring av föremål från arkeologiska massfynd (mom. 8)
Lennart Fridén (m) anför:
Jag har ställt mig bakom majoritetens förslag att avstyrka motionerna 1998/99:Kr247 (m) och 1999/2000:Kr208 (m) med tanke på att frågor röran- de museernas insamlingspolicy skall redovisas i budgetpropositionen för år 2001. Jag vill ändå påpeka att frågan om försäljning av föremål från arkeolo- giska massfynd varit uppe till behandling under ett antal år och att regering- en, som disponerar över möjligheten att försälja ett antal av de miljontals skärvor som lyfts upp ur havet, redan våren 1998 aviserade att Regerings- kansliet skulle redovisa ett förslag om museernas insamlingspolicy och där- vid också frågor om avyttring av massfynd. Någon redovisning kom inte och jag förutsätter nu att frågan behandlas med den snabbhet som är möjlig.
4. Inventering av efterkrigstidens bebyggelse (mom. 22)
Birgitta Sellén (c) anför:
Mot bakgrund av att det pågår arbete med förberedelser och metodutveckling för inventering av de senaste 50 årens bebyggelse och då arbetet med inven- tering även har påbörjats i begränsad omfattning har jag avstått från att yrka bifall till motion 1998/99:Bo507 (c) yrkande 6. Jag vill dock starkt under- stryka att det är viktigt att pågående och kommande arbete inom detta områ- de avser både de stora städernas och de mindre städernas och tätorternas bebyggelse. Lika viktigt som det är att skaffa kunskap om skyddsvärda mil- jöer i de större städerna är det att bygga upp kunskapen om sådana miljöer i de mindre städerna och tätorterna.
5. Kunskapsspridning och tillsyn (mom. 26)
Ewa Larsson (mp) anför:
Jag vill i anslutning till motion 1999/2000:N388 (mp) yrkande 5 särskilt påpeka att länsstyrelsen inte bara får sprida kunskap om renoveringsarbete vad gäller kyrkor och biskopsgårdar, utan bör sprida denna kunskap.