Kulturarvsfrågor
Betänkande 1997/98:KrU12
Kulturutskottets betänkande
1997/98:KRU12
Kulturarvsfrågor
Innehåll
1997/98 KrU12
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet ett antal motioner som avser kulturarvsfrågor. Två motioner innehåller förslag som främst syftar till nya organisatoriska lösningar på kulturmiljöområdet. Yrkandena avstyrks med hänvisning bl.a. till den översyn som görs inom Kulturdepartementet av myndighetsstrukturen på kulturområdet. Utskottet avstyrker ett motionsyrkande där det föreslås att ett anbudsförfarande alltid skall tillämpas vid arkeologiska undersökningar. Frågan om en reglering i kulturminneslagen som möjliggör avyttring av föremål från arkeologiska massfynd tas upp i en motion. Utskottet avstyrker motionen med hänvisning till att frågor om museernas insamlingspolicy bereds inom Regeringskansliet. Två motionsyrkanden om skydd för ortnamn avstyrks med hänvisning till en aviserad proposition om Kulturmiljöfrågor m.m. Motorfabriken Pythagoras i Norrtälje bör enligt en motionär ha en självklar plats i satsningen på industrisamhällets historia. Utskottet avstyrker motionen i avvaktan på RAÄ:s överväganden beträffande den kommande satsningen. I tre motioner tas frågor om bevarandeinsatser för särskilda objekt eller kulturer upp. Det gäller bevarande av hamnar, skånska slott och herrgårdar samt Finnskogen i Värmland. Motionerna avstyrks. Utskottet föreslår med anledning av två motioner att riksdagen skall ge regeringen till känna att regeringen i kommande budgetarbete bör göra en samordnad helhetsbedömning av behovet av bidrag till det kultur- och naturmiljöarbete som utförs av Sveriges Hembygdsförbund och andra ideella organisationer inom kulturområdet. Om medlen för bidrag till Hembygdsförbundet från miljö- och naturvårdsbudgeten minskar bör regeringen beräkna ökade medel för ändamålet på kulturbudgeten. En motion innehåller förslag om att ett särskilt anslag till stöd för bevarande av kulturhistoriskt värdefulla fartyg bör inrättas och att stödet - utöver segelfartyg - även skall omfatta ång- och maskindrivna fartyg samt att det nuvarande stödet skall ökas. Utskottet avstyrker motionsyrkandena men anför att det bör övervägas huruvida bevarandeinsatser rörande transportmedel av olika slag borde ingå i de kommande satsningarna på det industrihistoriska kulturarvet. En motion om ett särskilt kustkulturstöd avstyrks av utskottet. En motion innehåller förslag om att Falsterbonäset skall uppföras på Unescos Världsarvslista. Utskottet anser att det inte bör ankomma på riksdagen att ta ställning till om vissa objekt bör tas upp på listan. Utskottet avstyrker motionsyrkanden om en översyn som skall syfta till att inrätta flera landsarkiv. Utskottet hänvisar till Riksarkivets uppgift att som sektorsansvarig myndighet ansvara för planeringen av en eventuell utbyggnad. Utskottet avstyrker även en motion om en undersökning av servicen till allmänheten vid Svensk arkivinformation i Ramsele (SVAR). Slutligen avstyrker utskottet motionsyrkanden om en utredning om arkivväsendet i dataåldern med hänvisning bl.a. till ett återrapporteringsuppdrag i frågan som Riksarkivet skall redovisa till regeringen i sommar. Till betänkandet har fogats sju reservationer.
Motionerna
1997/98:Kr201 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att uppföra Falsterbonäset på Världsarvslistan. 1997/98:Kr207 av Tuve Skånberg och Rose-Marie Frebran (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att traktnamnen skall omfattas av kulturmiljölagen. 1997/98:Kr209 av Fanny Rizell och Åke Carnerö (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om undersökning av hur stödet till SVAR skall utformas för att vidmakthålla en god service till allmänheten. 1997/98:Kr211 av Marianne Andersson m.fl. (c) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillsätta en utredning om etablering av nya landsarkiv. 1997/98:Kr216 av Eskil Erlandsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett landsarkiv i Växjö. 1997/98:Kr217 av Jan Backman och Maud Ekendahl (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att det kulturarv som ligger i de skånska slotten och herrgårdarna bevaras. 1997/98:Kr225 av Christina Pettersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Pythagoras i en kommande satsning på industrisamhällets historia. 1997/98:Kr226 av Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bevarandet av de gamla gotländska gårdsnamnen. 1997/98:Kr227 av Sigrid Bolkéus (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om följderna av minskade bidrag till Sveriges Hembygdsförbund. 1997/98:Kr230 av Per Sundgren och Charlotta L Bjälkebring (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en skyndsam utredning om införande av ett kustkulturstöd. 1997/98:Kr238 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av nya organisatoriska lösningar på kulturmiljöområdet. 1997/98:Kr258 av Kaj Larsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för bevarande av hamnar. 1997/98:Kr259 av Göthe Knutson m.fl. (m, c, fp, kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett särskilt anslag till stöd för bevarande av kulturhistoriskt värdefulla fartyg inrättas, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till ång- och maskindrivna fartyg, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det årliga anslaget till stöd för bevarande av kulturhistoriskt värdefulla fartyg höjs från 500 000 kr per år. 1997/98:Kr269 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas 31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arkivväsendets effektivitet, 32. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om arkivväsendets resursutnyttjande, lokalisering och möjligheter i en informationsteknisk tid enligt vad i motionen anförts. 1997/98:Kr270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas 49. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fristående arkeologers möjlighet att få uppdrag, 50. att riksdagen begär att regeringen utreder effekterna av en separation av Riksantikvarieämbetets dubbla uppgifter. 1997/98:Kr282 av Erling Bager och Lennart Fridén (fp, m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändring i fornminneslagen för att stödja finansiering av Götheborg III. 1997/98:Kr284 av Erik Arthur Egervärn (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om höjning av bidragsnivåer för Sveriges Hembygdsförbund. 1997/98:Kr290 av Göthe Knutson (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bevarandevärden och utvecklingsbehov i finnskogskulturen. 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om angelägenheten av nordiska samarbetsprojekt i finnskogskulturen.
Utskottet
Kulturmiljöfrågor
Organisationen inom kulturmiljöområdet, m.m.
Lagar och förordningar I lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. slås det fast att det är en nationell angelägenhet att skydda och vårda vår kulturmiljö samt att ansvaret härför delas av alla. I lagen finns även bestämmelser om fornminnen, byggnadsminnen och kyrkliga kulturminnen. I lagen fastslås att länsstyrelsen har tillsyn över kulturminnesvården i länet och att Riksantikvarieämbetet (RAÄ) har överinseende över kulturminnesvården i landet. I lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. (NRL) uttalas att kulturmiljön är en resurs att hushålla med och att områden som är av riksintresse för kulturminnesvården skall skyddas (2 kap. 6 §). I proposition 1997/98:45 Miljöbalk föreslås att dessa bestämmelser skall ersättas av bestämmelser av likartad innebörd i en ny miljöbalk. Bestämmelser om skydd för kulturmiljön finns även i plan- och bygglagen (1987:10), PBL. Enligt PBL skall varje kommun ha en aktuell översiktsplan, som omfattar hela kommunen. Översiktsplanen skall ge vägledning för beslut om användningen av mark- och vattenområden samt om hur den byggda miljön skall utvecklas och bevaras (1 kap. 3 §). I översiktsplanen skall riksintressen enligt NRL anges särskilt (4 kap. 1 §). I PBL finns även regler om att ändringar av en byggnad skall utföras varsamt så att byggnadens kulturhistoriska värden tas till vara (3 kap. 10 §). Vidare får byggnader som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt eller som ingår i ett bebyggelseområde av denna karaktär, inte förvanskas (3 kap. 12 §). Förslag om ändringar av PBL finns i propositionerna 1997/98:45 Miljöbalk och 1997/98: 117 Framtidsformer - Handlingsprogram för arkitektur, formgivning och design. Även i andra lagar - exempelvis skogsvårdslagen (1979:429) - finns bestämmelser som avser kulturmiljön. Vissa förordningar som avser kultumiljöområdet kommer att nämnas i det följande.
Allmän bakgrund Under 1990-talet har en successiv förskjutning i roll- och ansvarsfördelningen inom kulturmiljövården ägt rum i Sverige. Arbetsuppgifter har förts från den centrala myndighetsnivån, dvs. RAÄ, till länsstyrelserna. RAÄ:s verksamhet har därigenom alltmer kommit att koncentreras på ledningen av den samlade kulturmiljövården och kunskapsuppbyggnaden inom sektorn samtidigt som handläggning och beslut i löpande förvaltningsärenden överförts till länsstyrelserna. Fr. o. m. den 1 juli 1994 får RAÄ delegera beslut om statsbidrag till kulturmiljövård och kulturstöd till ombyggnad till länsstyrelserna. Vidare får länsstyrelserna fr.o.m. den 1 juli 1995 besluta om kyrkliga kulturminnen. Länsstyrelserna har tillförts ökade resurser för att klara de ökade uppgifterna.
Ansvars- och arbetsfördelning inom kulturmiljöområdet Grunden för kulturmiljövården är ytterst de nationella mål för kulturpolitiken som riksdagen beslutade om hösten 1996 (prop. 1996/97:3, bet. 1996/97: KrU1, rskr. 1996/97:129). Av dessa är främst målet ?att bevara och bruka kulturarvet? hänförbart till kulturmiljöområdet. Regeringen har fastställt att följande övergripande mål skall gälla för den statliga kulturmiljöorganisationen, nämligen att - bevara och förmedla kulturarvet, - stärka den lokala kulturella identiteten, - syfta till kontinuitet i utvecklingen av den yttre miljön, - möta hoten mot kulturmiljön samt - bidra till att öka medvetenheten om estetiska värden och historiska sammanhang. RAÄ är central förvaltningsmyndighet för frågor om kulturmiljön och kulturarvet. På regional nivå ansvarar länsstyrelserna och de regionala museerna för att kulturarvet bevaras och brukas. Den centrala och regionala nivån samverkar sinsemellan. Av regleringsbrevet för RAÄ för år 1998 framgår att arbetsuppgifterna inom kulturmiljövården uppdelas på fyra verksamhetsgrenar, nämligen - myndighetsarbete, - kunskapsuppbyggnad, - vård och - publikarbete. Ansvaret för de fyra verksamhetsgrenarna fördelas mellan den nationella nivån, dvs. RAÄ, och den regionala nivån, dvs. länsstyrelserna och de regionala museerna på följande sätt: RAÄ, som nyligen genomgått en omorganisation och vars nya organisation återspeglar ovan nämnda fyra verksamhetsgrenar, svarar för centrala myndighetsuppgifter, fördelar till länsstyrelserna statliga bidrag för vård av byggnader, kulturlandskap och fornlämningar, beslutar om statliga byggnadsminnen, samordnar kulturmiljösektorn med andra samhällssektorer etc. Inom verksamhetsgrenen Kunskapsuppbyggnad åvilar det RAÄ att leda och delta i arbetet med att bygga upp kunskapen om kulturmiljöer, kulturminnen och kulturföremål. Inom verksamhetsgrenen Vård har RAÄ ett övergripande ansvar, bl.a. för att utveckla och bygga upp de tekniska och praktiska grunderna för vården av kulturminnena samt ge stöd och råd åt myndigheter, institutioner och enskilda i vårdfrågor. RAÄ:s arbete inom verksamhetsgrenen Publikarbete går bl.a. ut på att på olika sätt sprida information om kulturmiljön och kulturarvet. RAÄ:s arbetsuppgifter framgår av myndighetens instruktion (SFS 1997:1171). Målen för de fyra verksamhetsgrenarna - liksom generella mål för myndigheten - preciseras i regleringsbrevet för 1998 för RAÄ. Här bör även nämnas att avdelningen för arkeologiska undersökningar (UV) inom RAÄ utgör ett separat verksamhets- och resultatområde som i sin helhet finansieras med avgiftsintäkter. UV:s arbete ingår i verksamhetsgrenen Kunskapsuppbyggnad. Länsstyrelsernas uppgifter inom kulturmiljöområdet framgår dels av länsstyrelseinstruktionen (SFS 1997:1258), dels av regleringsbrevet för år 1998. I länsstyrelseinstruktionen slås fast att länsstyrelserna skall svara för den statliga förvaltningen i länet, i den mån inte någon annan myndighet har ansvaret för särskilda förvaltningsuppgifter. Vidare anges i instruktionen att det skall finnas en länsexpert inom kulturmiljöområdet. Av regleringsbrevet framgår olika effektmål som regeringen satt upp för länsstyrelserna. Ett av effektmålen innebär att en väl fungerande roll- och ansvarsfördelning i det regionala kulturmiljöarbetet skall uppnås genom att länsstyrelserna tillsammans med de regionala museerna skall planera och genomföra kulturmiljöverksamheten i länen i enlighet med kulturmiljöorganisationens uppgiftsfördelning. Länsstyrelserna har arbetsuppgifter och ansvar inom främst tre av de ovan nämnda fyra verksamhetsgrenarna inom kulturmiljövården. När det gäller myndighetsansvaret kan nämnas att länsstyrelserna har tillsyn över kulturmiljövården i länet och beslutar enligt de flesta av bestämmelserna i kulturminneslagen, nämligen i fråga om byggnadsminnen, fornminnen och kyrkliga kulturminnen. Deras myndighetsansvar inom kulturmiljövården har - som redovisats ovan - utökats under 1990-talet, bl.a. genom att beslut om statsbidrag delegerats till länsstyrelserna. Då det gäller verksamhetsgrenarna Vård och Publikarbete har länsstyrelserna ett övergripande ansvar för att insatser kommer till stånd, medan det konkreta arbetet i allmänhet utförs av de regionala museerna. De regionala museerna svarar för verksamhetsgrenarna Kunskapsuppbyggnad, Vård och Publikarbete. Särskilt då det gäller de båda senare verksamhetsgrenarna sker detta i varierande omfattning och med varierande inriktning. Enligt förordningen (1996:1598) om statsbidrag till regional kulturverksamhet syftar statsbidraget till de regionala museerna till att stödja museerna i deras uppgift att samla in, bearbeta och förmedla kunskaper om regionens kulturarv, dess konstutveckling samt om samhället och miljön i övrigt. Bidraget skall också ge museerna möjlighet att ta det ansvar för kulturmiljöarbetet som vilar på dem (4 §). Det bör nämnas att regeringen i budgetpropositionen för år 1998 under det nya anslaget A 5 Försöksverksamhet med ändrad regional fördelning av kulturpolitiska medel (utgiftsområde 17) beräknat att 50 % av statsbidraget till regionala museer i de tre försökslänen, Kalmar, Gotlands och Skåne län, avser kulturmiljövård. Vidare utgår - med stöd av förordningen (1993:379) om bidrag till kulturmiljövård - särskild ersättning till de regionala museerna från länsstyrelsernas kulturmiljövårdsmedel, dvs. anslaget G 2 Bidrag till kulturmiljövård, för vissa av de uppdrag som museerna utför. Medel utgår även från andra anslag som fördelas av länsstyrelserna. Det bör i sammanhanget understrykas att länsmuseerna har en självständig roll gentemot länsstyrelserna då det gäller kulturmiljöarbetet. (Se närmare härom prop. 1996/97:3 s. 158-159, bet. 1996/97:KrU1 s. 137-138 samt 4 § förordningen /1996:1598/ om statsbidrag till regional kulturverksamhet.) Det kan tilläggas att även kommunerna utför en grundläggande insats på kulturmiljöområdet på lokal nivå. Bl.a. har kommunerna, som tidigare berörts, ett stort ansvar för skyddet av kulturmiljön enligt bestämmelserna i PBL. Flera kommuner har egen kompetens i form av kommunala museer och kommunantikvarier.
Behovet av ny organisation inom kulturmiljöområdet, m.m. Förslaget i motion Kr238 (m) syftar till nya organisatoriska lösningar inom kulturmiljöområdet (yrkande 6). I motionen uttalas att ansvarsfördelningen inom området präglas av stor osäkerhet. Det skulle, menar motionärerna, vara önskvärt med ett klargörande av ansvarsfördelningen mellan den centrala myndigheten, länsstyrelserna och de regionala och lokala museerna. Enligt samma motionsyrkande bör RAÄ fungera som en ren sektorsmyndighet utan egna genomföranderesurser och med möjlighet att genom avtal med olika intressenter åstadkomma ett aktivt kulturmiljöarbete. En i principiellt hänseende närliggande fråga tas upp i motion Kr270 (mp). Motionärerna anser att det inte är rimligt att RAÄ är tillsynsmyndighet över kulturmiljövården och samtidigt deltar i den arkeologiska undersökningsverksamheten. Motionsförslaget syftar därför till en utredning av frågan om den arkeologiska undersökningsverksamheten, UV, skall separeras från RAÄ (yrkande 50). Motionärerna bakom motion Kr238 (m) anser i det här behandlade motionsyrkandet också att det är önskvärt med en precisering av villkoren för statsbidraget till de regionala museerna. Statsbidraget till de regionala museerna och andra museer som RAÄ enligt motionsförslaget sluter avtal med skulle kunna ses som två av varandra oberoende delar. Den ena delen skulle kunna förmedlas av Statens kulturråd och den andra delen skulle kunna förmedlas av RAÄ. Utskottet har i det föregående med utgångspunkt i bl.a. riksdags- och regeringsbeslut redovisat den ansvarsfördelning som numera råder inom kulturmiljövården. Utskottet är medvetet om att det kan vara önskvärt att det - främst på den regionala nivån - i vissa avseenden görs ytterligare preciseringar och avgränsningar då det gäller ansvarsfördelningen mellan aktörerna på kulturmiljöområdet. Samtidigt gör utskottet den bedömningen att det nu inte krävs något riksdagens initiativ för att fortsatta överväganden och ställningstaganden i åsyftade hänseenden skall komma till stånd. Härvid beaktar utskottet att det inom Kulturdepartementet görs en översyn av myndighetsstrukturen på kulturområdet. Då det gäller det i motion Kr238 (m) framförda förslaget att RAÄ skall fungera som ren sektorsmyndighet utan egna genomföranderesurser och det i motion Kr270 (mp) framförda förslaget om att skilja UV och RAÄ från varandra vill utskottet anföra följande. Frågorna har enligt utskottets mening ett nära samband med den organisationsförändring som nyligen genomförts inom RAÄ och som RAÄ på regeringens uppdrag utvärderat. Bl.a. kan nämnas att RAÄ och Statens historiska museer skilts åt och fr.o.m. den 1 januari 1998 utgör två separata myndigheter. Därmed har en viss renodling påbörjats med den inriktning som eftersträvas i motion Kr238 (m). Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen inte föregripa regeringens ställningstagande till den ovan angivna utvärdering som RAÄ gjort av organisationsförändringarna inom myndigheten. Beträffande önskemålet i motion Kr238 (m) om en precisering av statsbidraget och frågan om en eventuell uppdelning av detta i två av varandra oberoende delar vill utskottet anföra följande. Utskottet erinrar om att regeringen i kulturpropositionen uttalade att Kulturrådet efter samråd med RAÄ bör precisera villkoren för statsbidraget till de regionala museerna vad avser kulturmiljövården. Villkoren bör - anförde regeringen - grundas på den fördelning av ansvar och arbetsuppgifter inom en region som varje länsstyrelse och regionalt museum enas om. Statsbidraget bör anpassas till i vilken utsträckning som respektive regionalt museum är villigt att påta sig och utföra arbetsuppgifter. Ansvaret för uppföljning och utvärdering bör delas av Kulturrådet och RAÄ (prop. 1996/97:3 s. 158). Utskottet har inhämtat att arbetet med att precisera villkoren för statsbidraget till de regionala museerna ingår i den översyn av myndighetsstrukturen på kulturområdet, som görs inom Kulturdepartementet. De regionala museerna skall - i enlighet med förordningen (1996:1598) om statsbidrag till regional kulturverksamhet - årligen rapportera till Statens kulturråd hur de har använt bidragsmedlen (20 §). Vidare skall Kulturrådet följa upp bidragsgivningen till de regionala kulturinstitutionerna i de tre län, Kalmar, Gotlands och Skåne län, där det pågår försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning. Därutöver har Kulturrådet ett övergripande utvärderingsansvar för kulturområdet i stort, vilket innebär att museiområdet liksom andra kulturområden kommer att belysas. Genom de nämnda utvärderingarna bör regeringen kunna få underlag till eventuella förändringar då det gäller utformningen av statsbidragen till de regionala museerna. Då det gäller statsbidragsfrågorna anser utskottet att regeringens ställningstagande till de kommande rapporteringarna och till resultatet av den pågående strukturutredningens arbete inte bör föregripas. Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna Kr238 (m) yrkande 6 och Kr270 (mp) yrkande 50.
Fornminnesvård I motion Kr270 (mp) anser motionärerna att ett anbudsförfarande alltid skall tillämpas vid arkeologiska undersökningar (yrkande 49). Lagbestämmelser om ingrepp i fast fornlämning i samband med markexploatering finns i 2 kap. kulturminneslagen. Arkeologisk undersökning är den gemensamma benämning som ofta används för särskild utredning, arkeologisk förundersökning och särskild undersökning. Länsstyrelsen kan besluta om särskild utredning när det är fråga om en planerad exploatering av ett större markområde. Som villkor för tillstånd för en exploatör att få rubba, ändra eller ta bort en fast fornlämning kan länsstyrelsen kräva att en särskild undersökning görs. Slutligen kan länsstyrelsen besluta om arkeologisk förundersökning för att fastställa en redan känd fornlämnings art och beskaffenhet. Förra våren behandlade riksdagen efter beredning i kulturutskottet en proposition vari föreslogs förtydliganden i kulturminneslagen för att klargöra vad länsstyrelsen skall beakta när den bestämmer vem som skall utföra arkeologiska undersökningar som nämnts i det föregående (prop. 1996/97:99, bet. 1996/97:KrU12, rskr. 1996/97:230). Den fråga som särskilt uppmärksammades var frågan om i vilken utsträckning ett anbuds- eller förfrågningsförfarande skulle tillämpas i ärenden hos länsstyrelsen. Utskottet, som avstyrkte ett yrkande om att upphandlingslagen skulle tillämpas innan länsstyrelsen bestämmer vem som skall utföra en arkeologisk undersökning, anförde bl.a. följande.
Då det gäller tvistefrågan om i vilken utsträckning ett förfarande liknande det som föreskrivs i upphandlingslagen skall tillämpas, måste enligt utskottet ett nyanserat betraktelsesätt anläggas som gagnar ett gott slutresultat, inte bara i det enskilda fallet utan också för den arkeologiska undersökningsverksamheten som helhet. I propositionen pekas bl.a. på att en sådan utveckling måste undvikas som medför att privata intressenter får utföra de mer omfattande undersökningarna medan de mindre utförs av övriga institutioner. Det är av betydelse att t.ex. länsmuseer och vissa kommunala museer bibehåller sin kompetens på det arkeologiska området. Fördelarna med ett anbuds- eller liknande förfarande får också vägas mot bl.a. det förhållandet att förfarandet är resurs- och tidskrävande. Ofta kan ett projekt inte påbörjas eller fortsätta förrän den arkeologiska undersökningen har genomförts. En tidsfördröjning kan således få ekonomiska konsekvenser för arbetsföretagen. I kulturminneslagen gjorde riksdagen - efter tillstyrkande av utskottet - tillägg i de aktuella bestämmelserna i kulturminneslagen (2 kap. 11 och 13 §§) av innehåll att länsstyrelsen när den anger vem som skall utföra en arkeologisk undersökning skall beakta att undersökningen skall vara av vetenskapligt god kvalitet och till en kostnad som inte är högre än vad som kan anses motiverat. Utskottet delade i sitt betänkande i ärendet regeringens uppfattning att det behövs tydliga regler för hur länsstyrelsen skall gå till väga inför beslut om uppdragsundersökningar samt för hur tillsyn över och uppföljning av uppdragsverksamheten skall bedrivas. Regeringen har sedermera bemyndigat RAÄ att utfärda verkställighetsföreskrifter till 2 kap. 10-13 §§ kulturminneslagen. Utskottet har inhämtat att RAÄ utarbetat ett förslag till sådana föreskrifter, som remissbehandlats, och att myndigheten i början av april månad kommer att fatta beslut om innehållet i föreskrifterna. Utskottet noterade i sitt betänkande vid föregående riksmöte att det i propositionen anfördes att RAÄ bör se till att information och utbildning kommer till stånd och att myndigheten bör ha ett fortlöpande samråd med länsstyrelserna. I motionen har inte anförts någon omständighet som ger utskottet anledning att ompröva sitt ställningstagande förra våren då det gäller förfarandet i samband med länsstyrelsens beslut om arkeologiska undersökningar. Utskottet avstyrker därför yrkande 49 i motion Kr270 (mp). Motionärerna bakom motion Kr282 (fp, m) vill ha en reglering i kulturminneslagen som möjliggör avyttring av föremål från arkeologiska massfynd. Reglerna skall enligt motionärerna ha ett innehåll som innebär ett klart och positivt ställningstagande till sådan avyttring. Motionärerna framställer sitt yrkande mot den bakgrunden att det vid marinarkeologiska undersökningar av Ostindiefararen Götheborg, som år 1745 förliste i Göteborgs hamninlopp, gjorts omfattande fynd av porslinsskärvor, över sju miljoner. En försäljning av sådana skärvor skulle enligt motionärerna kunna bidra till att skapa en säkrare ekonomi för det projekt som pågår med att i full skala bygga en rekonstruktion av fartyget, Götheborg III. Motionärerna understryker att en försäljning av arkeologiska fynd bör få komma till stånd först efter vederbörlig dokumentation av de aktuella föremålen och att det skall röra sig om massfynd utan unicitet hos föremålen. Utskottet vill här erinra om att frågan om försäljning inom ramen för gällande lagstiftning av massfynd från Ostindiefararen Götheborg behandlats av utskottet flera gånger tidigare (se bet. 1989/90:KrU1 och 1993/94:KrU3). I 2 kap. 17 § kulturminneslagen föreskrivs att RAÄ genom fyndfördelning får överlåta statens rätt till fornfynd på museum som åtar sig att vårda det i framtiden på ett tillfredsställande sätt. I den fram till årsskiftet 1988-1989 gällande fornminneslagen fanns motsvarande bestämmelser. Dessa hade i princip samma innehåll som bestämmelserna i den nu gällande lagen med den avvikelsen att överlåtelse på museer i fråga om fynd av större betydelse ej fick ske utan regeringens medgivande. Varken den nya eller den gamla lagen innehåller något bemyndigande för RAÄ att medge försäljning av fornfynd. Grunderna för hur statens egendom får disponeras finns i första hand i 9 kap. 8 och 9 §§ regeringsformen. Statens medel och dess övriga tillgångar står med vissa här icke aktuella undantag till regeringens disposition. Riksdagen fastställer i den omfattning som behövs grunder för förvaltningen av statens egendom och förfogande över den. Riksdagen kan därvid föreskriva att åtgärder av visst slag ej får vidtagas utan riksdagens tillstånd. I anslutning till dessa bestämmelser i regeringsformen anges i lagen (1996:1059) om statsbudgeten, som trädde i kraft den 1 januari 1997, bl.a. grunder för förfogandet över statens egendom (se främst 28 och 34 §§). Både Museiutredningen och Kulturutredningen var positiva till att museerna gallrar genom att avyttra föremål som finns i många exemplar (se Minne och Bildning. Museernas uppdrag och organisation /SOU 1994:51/ och Kulturpolitikens inriktning /SOU 1995:84/). Utskottet har inhämtat att det för närvarande inom Regeringskansliet bereds frågor om museernas insamlingspolicy och att därvid också frågor om avyttring av massfynd behandlas. Enligt vad utskottet har inhämtat avser Regeringskansliet att redovisa ett förslag hösten 1998. Utskottet anser att Regeringskansliets arbete inte bör föregripas. Motion Kr282 (fp, m) avstyrks.
Ortnamnsvård I motion Kr207 (kd) har motionärerna som utgångspunkt för sitt yrkande bl.a. de förändringar av traktnamn som blir eller kan bli en följd av sammanläggning av fastigheter. Motionärerna påpekar att ett stort antal mycket gamla traktnamn försvunnit och att ännu fler riskerar att försvinna i framtiden. Motionsyrkandet innebär förslag om att traktnamnen skall omfattas av kulturminneslagen. Motionären bakom motion Kr226 (c) påpekar att de gotländska gårdsnamnen är i fara i och med införandet av en ny adresstandard. Motionären anser att de gotländska gårdsnamnen bör skyddas. Frågan om skydd av ortnamn har behandlats av riksdagen under en lång följd av år. Hösten 1993 begärde riksdagen på kulturutskottets förslag att regeringen skulle överväga frågan om behovet och lämpligheten av en lagstiftning som har till syfte att skydda ortnamnen, i första hand genom införande av en hänsynsbestämmelse i kulturminneslagen (bet. 1993/94:KrU2, rskr. 1993/94:12). En särskild utredningsman med uppdrag att bl.a. lämna förslag som tillgodoser behovet av skydd för ortnamn tillkallades sommaren 1994 (Ku 1994:09). Utredningen antog namnet Kulturarvsutredningen. Utredningens direktiv vad gäller frågan om skyddet för ortnamn återgavs i kulturutskottets betänkande 1994/95:KrU4. Frågorna om förändring av adresseringssystemet och ansvaret därför, och då framför allt vad gäller landsbygden, har berörts i en rad sammanhang. Ortnamnsrådet vid Statens lantmäteriverk har i november 1994 uttalat att reformeringen av adresseringssystemet på landsbygden måste ske så att värdefulla by- och gårdsnamn hålls levande. Enligt Ortnamnsrådet borde den princip för adressering som bygger på användning av dessa namn i första hand användas. Kommunförbundet och Posten AB har ingått ett s.k. normalavtal om åsättande av adresser där det slås fast att det ankommer på kommunerna att åsätta belägenhetsadresser även på landsbygden varvid synpunkter från andra intressenter skall inhämtas och samråd skall ske mellan kommunen och Posten (cirkulär 1994:153). Posten AB uttalade, bl.a. i skrivelse den 25 april 1995 till Svenska kommunförbundet, att Posten sedan årsskiftet 1994/95 inte tar några egna initiativ till att förändra landsbygdsadresser utan avvaktar att avtal träffas med respektive kommun. Posten AB har, som ovan nämnts, inte något ansvar för adresseringen utom i fråga om postnummer- och postortsindelning. Utskottet har inhämtat att bolaget anser att det för närvarande inte finns anledning att ta bort någon postort. Tvärtom avser bolaget att återinföra ett antal postorter. Kulturarvsutredningen har i sitt slutbetänkande (SOU 1996:128) behandlat ortnamnsfrågan mycket grundligt. Utredningen föreslår att all statlig och kommunal ortnamnsverksamhet skall utövas med hänsyn till ortnamnens kulturvärden, dvs. enligt god ortnamnssed. En hänsynsregel som gör detta till en skyldighet bör enligt utredningen tas in i kulturminneslagen. Utredningen konstaterar att fastighetsbeteckningsreformen är avslutad och i huvudsak har fungerat väl. Kulturhistoriska ortnamnsintressen bör enligt utredningen beaktas vid ändringar i fastighetsindelningen, men kan inte ställas mot lämplighetsvillkoren för fastighetsbildning. Utredningen framhåller vidare att förändringar i adresseringen, särskilt på landsbygden, bör ske med respekt för de ortnamn som kan påverkas. Utredningen anser dock att det inte går att formulera några ortnamnsregler speciellt för denna process. Det påpekas vidare av utredningen att en gatunamnsadressering inte bör införas i områden där en sådan bryter mot en levande hävd samt att det är viktigt att gårdsnamn skall kunna ingå i en adress, och att den nya adresseringsstandard som nu fastställs ger utrymme åt gårdsnamnen. Utredningens betänkande har remissbehandlats. Regeringen avser att i slutet av maj i år lägga fram en proposition om kulturmiljöfrågor m.m. Enligt vad utskottet inhämtat är avsikten att behandla frågor om skydd för ortnamn i propositionen. Utskottet har vid ett flertal tillfällen anfört att vårt lands ortnamn är en oersättlig kulturskatt. Kulturarvsutredningen har framhållit att ortnamnen har stor kulturhistorisk betydelse då de berättar mycket om vårt lands bebyggelsehistoria och om gångna tiders samhällsskick och odling, tro, bruk och sedvänjor. Som de levande fornminnen de är omfattas ortnamnen av ett stort intresse, inte bara av expertis utan av alla människor. Ortnamnen är starkt förknippade med identitet och hemkänsla (se SOU 1996:128 s. 236). Kulturutskottet ansluter sig även till dessa formuleringar om ortnamnens betydelse. Utskottet anser att regeringens beredning inte bör föregripas. Motionerna Kr207 (kd) och Kr226 (c) avstyrks därför. Utskottet vill tillägga följande. I linje med vad utskottet uttalat tidigare förutsätter utskottet att Statens lantmäteriverk, Posten AB och övriga ortnamnsansvariga instanser avstår från åtgärder som skulle kunna skada de kulturhistoriska intressena på ortnamnsområdet innan riksdagen tagit ställning till regeringens kommande förslag om ortnamn.
Byggnadsvårdsfrågor m.m. I motion Kr225 (s) anser motionären att motorfabriken Pythagoras i Norrtälje bör ha en självklar plats i satsningen på industrisamhällets historia. Utskottet har inhämtat att RAÄ - i enlighet med ett regeringsuppdrag - senast hösten 1998 kommer att redovisa ett program för dokumentation, vård och långsiktigt hållbar förvaltning av de tiotalet viktigaste industriminnena i Sverige. Dessutom avser regeringen att i budgetpropositionen för år 1999 komma med förslag om hur finansieringen av en nationell satsning på industrisamhällets historia i stort skall ske och hur satsningen närmare skall utformas. Eftersom RAÄ:s överväganden inte bör föregripas, avstyrker utskottet motion Kr225 (s). I tre motioner tas upp frågor om bevarandeinsatser för särskilda objekt eller kulturer. Utskottet lämnar inledningsvis en kortfattad redogörelse för gällande lagstiftning m.m. I 3 kap. 1 § kulturminneslagen stadgas att en byggnad som är synnerligen märklig genom sitt kulturhistoriska värde eller som ingår i ett kulturhistoriskt synnerligen märkligt bebyggelseområde får förklaras för byggnadsminne av länsstyrelsen. Vidare anges att bestämmelserna om byggnadsminnen enligt kapitlet får tillämpas också på park, trädgård eller annan anläggning av kulturhistoriskt värde. Medel till kulturmiljövård anvisas under anslaget Bidrag till kulturmiljövård (utg. omr. 17). RAÄ har efter regeringens bemyndigande överlåtit beslutanderätten över bidrag till kulturmiljövård till länsstyrelserna. I sitt delbetänkande Kulturegendomar och kulturföremål (SOU 1995:128) tar Kulturarvsutredningen bl.a. upp frågor rörande bevarandeinsatser för kulturegendomar. Utredningens betänkande bereds för närvarande i Regeringskansliet. Regeringen har i januari i år aviserat en proposition till slutet av maj i år om olika kulturarvsfrågor. I motion Kr258 (s) påpekar motionärerna att en stor del av hamnarna längs våra kuster inte längre utnyttjas som fiskehamnar men ändå har ett stort kulturellt värde. Underhållet är en stor utgift för många kommuner. Utan underhåll riskerar dessa hamnar att försvinna. Enligt motionärerna bör staten ta initiativ till att tillsammans med länsstyrelser, Fiskeriverket och berörda kommuner utarbeta förslag till åtgärder för att bevara hamnarna och till hur åtgärderna kan finansieras. Utskottet vill påminna om att kommunen har det primära ansvaret när det gäller att säkra kulturmiljövården i den bebyggda miljön. Statens bidrag till kulturmiljövård fördelas som ovan nämnts av länsstyrelsen. Det finns inte något hinder mot att det statliga bidraget för kulturmiljövård används för bevarande av t.ex. hamnanläggningar. Av intresse i sammanhanget är också att Nordiska ministerrådet tillsatt en särskild arbetsgrupp i syfte att bl.a. utreda hur kustkulturen skall kunna fortleva. Vidare finns det - som motionärerna påpekar - ett EU-stöd, PESCA, som vänder sig till fiskeberoende kommuner som har drabbats av sviktande resursunderlag. Syftet är att stödja omställning och diversifiering av fiskeriverksamheten genom att ge sektorn möjlighet att söka nya utvecklingsformer. En del av programmet gäller akvaturism, där satsningarna kan inriktas på t.ex. fiskemuseer, akvarier, fiskerestauranger eller båtuthyrning samt marknadsföring, förbättring av faciliteter i hamnar och av övernattningsmöjligheter. Utskottet finner, mot bakgrund av det anförda, att något sådant uttalande av riksdagen som begärs i motionen om åtgärder för bevarande av hamnar, inte är påkallat och avstyrker därför motion Kr258 (s). I ett senare avsnitt i detta betänkande behandlar utskottet ett förslag om införande av ett särskilt kustkulturstöd. De skånska slotten och herrgårdarna har enligt motionärerna bakom motion Kr217 (m) ett mycket stort kulturhistoriskt värde. Motionärerna anser att en förbättring av förutsättningarna för vården av kulturarvet måste ske genom en mångfald av åtgärder. Som exempel anger motionärerna ett system för villkorlig eftergift av arvs- och gåvoskatten liknade ett system som finns i Storbritannien, där egendom av nationellt intresse tills vidare kan undantas från arvs- och gåvoskatt i utbyte mot vissa motprestationer från ägaren. Utskottet vill erinra om att Kulturarvsutredningen i sitt ovannämnda betänkande (SOU 1995:128) diskuterar olika förvaltningsformer som skulle kunna främja bevarandet av sammanhållna kulturegendomar. Utredningen har studerat om stiftelser kan bildas för att bl.a. bevara slotts- och herrgårdsmiljöer. Utredningen har vidare diskuterat olika stödformer och sett över de skattevillkor som gäller för bevarande av samlade kulturegendomar. Ett förslag läggs fram som skulle göra det möjligt att betala av arvs- och gåvoskatt genom underhållsinsatser för kulturhistoriskt värdefull egendom. Betänkandet bereds som ovan nämnts i Regeringskansliet med sikte på att en proposition om olika kulturarvsfrågor skall lämnas till riksdagen i slutet av maj i år. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motion Kr217 (m). I motion Kr290 (m) anser motionärerna att ett ökat engagemang för kulturen i Finnskogen i Värmland behövs hos kulturvårdande myndigheter och ytterst i Kulturdepartementet (yrkande 1). Motionärerna efterlyser också ett ökat nordiskt samarbete i samma fråga, syftande till konkreta åtgärder (yrkande 2). Utskottet vill framhålla att Finnskogens kulturmiljöer och kultur i övrigt omfattas av det samlade kulturarvsarbete som bedrivs av ansvariga centrala, regionala och lokala myndigheter, museer m.fl. Sålunda innefattas Finnskogens kulturmiljöer i tillämpliga delar i det förslag till handlingsprogram som RAÄ på uppdrag av regeringen tagit fram för en långsiktig, hållbar utveckling av skogens kulturmiljövärden. Uppdraget redovisades av RAÄ i oktober 1997 och bereds för närvarande i Regeringskansliet. Det kan vidare nämnas att RAÄ, på regeringens uppdrag, arbetat fram förslag till åtgärder för att öka förutsättningarna för en långsiktigt hållbar utveckling för landets fäbodmiljöer. RAÄ avser att under hösten 1998 lägga fram ett handlingsprogram. Mellan fäbodbebyggelse och Finnskogsbebyggelse kan sådana paralleller dras att handlingsprogrammet senare kan få betydelse också för Finnskogsbebyggelsen. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet yrkande 1 i motion Kr290 (m). När det gäller det nordiska samarbetet har utskottet inhämtat att Torsby Finnkulturcentrum i Värmland leder ett svensk-finskt forskningssamarbete om Finnskogen. Vidare finns ett allmänt kulturutbyte, där Finnskogskulturen gör sig starkt gällande, mellan vänorterna Torsby i Sverige, Grue i Norge och Rautalampi i Finland. Dessutom har, som också anges i motionen, utvecklats ett nätverk i Sverige och Norge, benämnt Finnbygder i Samverkan (FINNSAM). Utskottet anser att något sådant uttalande av riksdagen som begärs i motionens yrkande 2 om nordiska samarbetsprojekt inte är påkallat. Yrkandet avstyrks därför.
Anslagsfrågor
Sveriges Hembygdsförbund I två motioner, Kr227 (s) och Kr284 (c), behandlas det statliga bidraget till Sveriges Hembygdsförbunds centrala verksamhet. Motionärerna redovisar att förbundet får bidrag över både kulturbudgeten och miljö- och naturvårdsbudgeten. Motionärerna påtalar att det sammanlagda statsbidraget, som år 1998 uppgår till ca 2 miljoner kronor och avser både verksamhetsbidrag och projektbidrag, har minskat under senare år. Motionärerna anför att förbundets centrala verksamhet är av liten omfattning i förhållande till hembygdsrörelsens omfattning och spridning i landet och att service och information till medlemmar och allmänhet har fått lov att minskas. Hembygdsrörelsens verksamhet, som bl.a. omfattar vård av kulturarvet och spridning av kunskap i kulturarvsfrågor, bedrivs till stor del ideellt och är av stort värde för kommun, landsting och stat, anför motionärerna. Riksdagen bör enligt motion Kr227 (s) som sin mening ge regeringen till känna följderna för den bedrivna verksamheten av ett minskat bidrag till Sveriges Hembygdsförbund. Enligt motion Kr284 (c) bör behovet av en höjning av bidraget till Sveriges Hembygdsförbund till tidigare nivå beaktas i kommande budgetarbete. Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande. Riksantikvarieämbetet får enligt regeringens regleringsbrev för budgetåret 1998 använda högst 2 miljoner kronor av sitt förvaltningskostnadsanslag för bidrag till organisationer inom kulturmiljöområdet. Av medlen används 1 050 000 kronor för bidrag till Sveriges Hembygdsförbund. Förbundet erhåller bidrag även från Statens kulturråd och från Statens naturvårdsverk. Det senare bidraget, som utgår från anslaget Miljöövervakning m.m. inom utgiftsområde 20, har minskat under senare år. I budgetpropositionen för budgetåret 1998 har regeringen aviserat att den under våren 1998 skall återkomma till riksdagen i en miljöpolitisk proposition med ställningstaganden, bl.a. till framtida omfattning och inriktning av anslaget Miljöövervakning m.m. Utskottet har inhämtat att Hembygdsförbundet har erhållit statligt bidrag om totalt 1 875 000 kronor för budgetåret 1998. År 1997 var det sammanlagda bidraget 2 095 000 kronor. Ett uttryck för statens syn på värdet av Hembygdsförbundets verksamhet är att förbundet får statligt bidrag. Utskottet anser att regeringen i kommande budgetarbete bör göra en samordnad helhetsbedömning av behovet av bidrag till det kultur- och naturmiljöarbete som utförs av Hembygdsförbundet och andra ideella organisationer inom kulturområdet. I det fall ställningstaganden, t.ex. i miljöpropositionen eller i andra sammanhang, medför ett minskat bidrag från miljö- och naturvårdsbudgeten till Hembygdsförbundet bör regeringen i kommande budgetproposition i stället beräkna ökade medel för ändamålet inom kulturbudgeten. Utskottet anser att riksdagen med anledning av motionerna Kr227 (s) och Kr284 (c) som sin mening bör ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
Fartyg m.m. Motionärerna bakom motion Kr259 (m, c, fp, kd) anser att ett särskilt anslag till stöd för bevarande av kulturhistoriskt värdefulla fartyg bör inrättas (yrkande 1) och att stödet skall omfatta inte bara kulturhistoriskt värdefulla segelfartyg utan även ång- och maskindrivna fartyg (yrkande 2). Motionärerna anser slutligen att stödet bör ökas (yrkande 3). Statens sjöhistoriska museer har enligt sin instruktion till uppgift att främja kunskapen om det svenska sjöförsvaret, den svenska handelssjöfarten och det svenska skeppsbyggeriet genom tiderna (SFS 1990:571). Myndigheten skall bl.a. vårda, förteckna, vetenskapligt bearbeta och genom nyförvärv berika de samlingar som har anförtrotts myndigheten. Vidare skall myndigheten hålla ett urval av samlingarna tillgängligt för allmänheten samt driva och stödja utställningsverksamhet och annan pedagogisk verksamhet. Myndigheten skall också lämna information, råd och annan hjälp till regionala och lokala museer samt verka för bevarande av kulturhistoriskt värdefulla fartyg i den utsträckning som det är möjligt och det finns medel. Sedan budgetåret 1990/91 delar Statens sjöhistoriska museer årligen ut ett ekonomiskt stöd, det s.k. skutstödet, till bevarande av kulturhistoriskt värdefulla segelfartyg. Stödet gäller i första hand fartyg som är byggda i Sverige eller som har seglats yrkesmässigt under svensk flagg men är byggda utomlands. Stödet, som härrör från Vasamuseets intäkter, uppgår till 500 000 kronor per år. Vid 1992/93 års riksmöte anförde kulturutskottet att förutsättningarna för skutstödet var osäkra då det vid denna tid var beroende av ett eventuellt överskott från intäkterna på Vasamuseet. Utskottet ansåg det därför motiverat att överväga om ett särskilt anslag för skutstödet skulle inrättas (bet. 1992/93:KrU24 s. 10-11). I följande års budgetproposition bedömde regeringen att ändamålet med skutstödet var angeläget men att det inte var möjligt att föreslå en förändrad finansiering, dvs. finansiering via ett anslag på statsbudgeten. Regeringen förordade dock att Statens sjöhistoriska museer i fortsättningen skulle avsätta 500 000 kronor per år av intäkterna från Vasamuseets verksamhet till bevarande av kulturhistoriskt värdefulla segelfartyg (prop. 1993/94:100 bil. 12 s. 100). Detta belopp skulle således avsättas oberoende av om ett överskott av den avgiftsfinansierade verksamheten uppstått. Marinmuseikommittén har - i linje med vad kulturutskottet anförde år 1993 - i sitt betänkande Nya samverkansformer inom den sjöhistoriska museiverksamheten (SOU 1997:100) ansett att ett särskilt anslag bör inrättas för att tillgodose behovet av stöd för de kulturhistoriskt värdefulla segelfartygen i stället för att en del av Vasamuseets intäkter används för detta ändamål. Förslaget har inte lett till någon åtgärd från regeringens sida. Frågan om bevarande av kulturhistoriskt värdefulla fartyg har behandlats vid ett flertal tillfällen av utskottet (se främst bet. 1989/90:KrU21 s. 14, 1992/93:KrU24 s. 10 och 1996/97:KrU5). Utskottet anser, liksom tidigare, att det är angeläget att kulturhistoriskt intressanta och värdefulla fartyg, såväl segelfartyg som andra fartyg, kan bevaras. Ansvaret härför bör enligt utskottet främst ligga på fartygsägaren. En viktig åtgärd när det gäller bevarande torde vara att en inventering, registrering och dokumentation görs av fartygen. På Sjöhistoriska museet förs ett utförligt register över segelfartyg. Ett motsvarande register över ångbåtar har också påbörjats. År 1997 tydliggjordes, som ovan nämnts, Statens sjöhistoriska museers ansvar gentemot fartygsägarna genom ett tillägg till myndighetens instruktion. Utskottet kan konstatera att värdefulla insatser görs på frivillig väg av intresserade och engagerade ägare till fartygen - det kan röra sig om såväl enskilda ägare som föreningar och kommuner - för att bevara fartygen i funktionsdugligt skick. Med hänsyn till skutstödets begränsade omfattning bör det enligt utskottets mening för närvarande inte utvidgas till att avse även andra fartyg än segelfartygen. Motion Kr259 (m, c, fp, kd) yrkande 2 avstyrks därför. Olika transportmedel har haft en avgörande betydelse för industrisamhällets framväxt. Utskottet anser att det därför är befogat att överväga huruvida bevarandeinsatser rörande transportmedel av olika slag borde ingå i de kommande satsningarna på det industrihistoriska kulturarvet. Riksdagen får tillfälle att behandla frågor som rör det industrihistoriska arvet när regeringen tagit ställning till RAÄ:s rapport i frågan. Utskottet är inte berett att nu göra något sådant uttalande om ett särskilt anslag på statsbudgeten för skutstödet som begärs i motionen. Utskottet utgår därvid från att det även framdeles avsätts medel - som inte understiger nuvarande belopp om 500 000 kronor per år - till skutstödet från Vasamuseets intäkter. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att motion Kr259 (m, c, fp, kd) yrkande 1 bör avslås. Utskottet är inte berett att göra ett uttalande om en ökning av skutstödet och avstyrker därför yrkande 3 i motion Kr259 (m, c, fp, kd). I motion Kr230 (v) anser motionärerna att ett särskilt kustkulturstöd, liknande ett sådant stöd som finns i Norge, skall inrättas för att inte bara fartyg utan också speciella skärgårds- och kustmiljöer skall kunna bevaras för framtiden. Motionärerna anser att frågan om ett stöd av angivet slag bör snabbutredas och skyndsamt införas i Sverige. Utskottet vill här framhålla att det är kommunerna som har det primära ansvaret när det gäller att säkra kulturmiljövården i den bebyggda miljön. När det gäller bevarandet av de miljöer och byggnader som finns längs kusterna finns, som tidigare nämnts, möjlighet att söka statligt stöd. RAÄ har efter regeringens bemyndigande överlåtit beslutanderätten över bidraget till kulturmiljövård till länsstyrelserna. Av intresse är också, som nämnts ovan, att Nordiska ministerrådet har tillsatt en särskild arbetsgrupp i syfte att bl.a. utreda hur kustkulturen skall kunna fortleva. Utskottet anser, med hänvisning till det anförda, att något riksdagens uttalande om en skyndsam utredning inte är påkallat. Utskottet avstyrker motion Kr230 (v).
Världsarvslistan Motionärerna bakom motion Kr201 (m) anför att allt fler kulturmiljöer i Sverige förts upp på Världsarvslistan, dock aldrig någon från Skåne. Motionärerna framhåller vidare att Falsterbonäset är den lokal som, näst efter Bosporen, passeras av flest flyttfåglar i världen och att näset är unikt som naturmiljö. Motionen syftar till att regeringen skall verka för att Falsterbonäset skall uppföras på Världsarvslistan. Sverige har ratificerat dels 1954 års Unescokonvention om skydd för kulturegendom i händelse av väpnad konflikt (Haagkonventionen) jämte konventionens tilläggsprotokoll, dels 1972 års Unescokonvention om skydd för världens kultur- och naturarv (Världsarvskonventionen). Båda konventionerna har för Sveriges del trätt i kraft under år 1985. Utskottet behandlade förra året en motion med samma innehåll som den nu aktuella motionen. I betänkandet lämnade utskottet en utförlig redogörelse för Världsarvskonventionen (bet. 1996/97:KrU5). Världsarvskonventionen kräver att de länder som ansluter sig har en lagstiftning, organisation och utbildning som garanterar att kultur- och naturvärden kan skyddas och vårdas. Världssamfundet, representerat av Unesco, vill primärt genom konventionsarbetet fästa uppmärksamheten på de mest representativa objekten och utveckla ett effektivt internationellt samarbete för att så vitt möjligt skapa garantier för att världsarvet skyddas och kan överlämnas till kommande generationer i gott och autentiskt skick. Det bör emellertid understrykas att konventionen också mera allmänt handlar om skyddet för kulturarvet och då inte bara för de allra värdefullaste objekten. I enlighet med vad som föreskrivs i Världsarvskonventionen har det bildats en mellanstatlig kommitté för skydd av världens kultur- och naturarv. Kommittén upprättar en lista över objekt som förklaras vara av denna dignitet, Världsarvslistan. Nominering av ett objekt för uppförande på Världsarvslistan skall numera göras av varje lands regering hos Unesco före den 1 juli varje år. Sedan de nominerade objekten bedömts av rådgivande organ, International Council on Monuments and Sites (ICOMOS) och Word Conservation Union (WCU eller IUCN), tas det slutliga beslutet av Världsarvskommittén som möts en gång per år, i december månad. I Sverige har regeringen uppdragit åt Statens naturvårdsverk och Riksantikvarieämbetet (RAÄ) att lämna förslag till objekt att föra upp på Världsarvslistan. På Världsarvslistan finns nu upptagna mer än 500 objekt, varav merparten är kulturobjekt. De svenska objekt som inskrivits på listan är följande (beslutsår inom parentes): Drottningholms slott (1991), Birka/Hovgården i Mälaren (1993), Engelsbergs bruk i Fagersta kommun (1993), Hällristningarna i Tanum, Bohuslän (1994), Skogskyrkogården i Stockholm (1994), Hansastaden Visby (1995), Gammelstads kyrkstad (1996) och Lapponiaområdet i Norrbotten (natur- och kulturobjekt) (1996). Utskottet har inhämtat att ett nomineringsarbete - syftande till en ansökan från regeringen till Unesco före den 1 juli i år - påbörjats beträffande den s.k. Karlskronaanläggningen och Höga kusten. De övriga objekt som är uppsatta på den s.k. tentativa listan, dvs. objekt som bedöms kunna vara aktuella för Världsarvslistan, är Falu gruva, Markim/Orkesta kulturlandskapsområde i Vallentuna utanför Stockholm, Stockholms skärgård (yttre delar) och Ölands Alvar. Utskottet anser liksom tidigare att det inte bör ankomma på riksdagen att göra några ställningstaganden då det gäller frågan huruvida ett visst objekt bör uppföras på Världsarvslistan. Liksom hitintills bör i första hand RAÄ och Naturvårdsverket som sakkunniga organ lämna förslag till regeringen rörande uppförande av nya svenska objekt på Världsarvslistan. Sådana förslag bör grundas på myndigheternas egna initiativ eller på initiativ av ägare eller förvaltare av kultur- eller naturobjekt eller av kommuner eller länsstyrelser där objekten är belägna. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Kr201 (m).
Arkivfrågor
Inledning Vid riksmötet 1989/90 antog riksdagen en arkivlag (prop. 1989/90:72, bet. 1989/90:KrU29, rskr. 1989/90:307). I arkivlagen (1990:782) finns regler om statliga och kommunala myndigheters arkiv. Lagen innehåller bestämmelser om vad som ingår i en myndighets arkiv, vården av arkivet och gallring av arkiv. Det slås fast att myndigheters arkiv är en del av det nationella kulturarvet. Myndigheternas arkiv skall bevaras, hållas ordnade och vårdas så att de tillgodoser rätten att ta del av allmänna handlingar, behovet av information för rättsskipningen och förvaltningen samt forskningens behov (3 §). I arkivlagen regleras också att det skall finnas arkivmyndigheter för tillsynen av myndigheternas arkivvård (7 §). Regeringen bestämmer vilka arkivmyndigheter som skall finnas för tillsynen av de statliga myndigheterna, medan kommunstyrelse och landstingsstyrelse är arkivmyndighet i kommun och landsting om inte kommunfullmäktige eller landstingsfullmäktige har utsett någon annan nämnd eller styrelse till arkivmyndighet (8 §). Även enskilda arkiv tillhör kulturarvet men faller utanför lagens tillämpningsområde. Vid riksmötet 1996/97 godkände riksdagen övergripande mål för Riksarkivet och landsarkiven, vilka innebar att de övergripande målen för det statliga arkivväsendet i enlighet med 3 § arkivlagen ligger fast (prop. 1996/97:1, bet. 1996/97:KrU1, rskr. 1996/97:129). Med utgångspunkt i de övergripande målen har regeringen ställt upp fyra verksamhetsmål för Riksarkivet och landsarkiven, nämligen att arbeta för en god arkivhantering, att bevara och vårda, att tillgängliggöra samt att bygga upp kunskap (regleringsbrev för budgetåret 1998). Inom Riksarkivet skall enligt instruktionen för Riksarkivet och landsarkiven (1995:79) finnas Krigsarkivet och en enhet för svensk arkivinformation (vilken benämns Svensk arkivinformation i Ramsele, SVAR) samt i övrigt det antal enheter som riksarkivarien bestämmer (13 §). Under Riksarkivet som cen- tralmyndighet finns sju landsarkiv, nämligen i Uppsala, Vadstena, Visby, Lund, Göteborg, Härnösand och Östersund (29 §). Dessutom fullgör genom avtal Stockholms stadsarkiv och Värmlands arkiv, samt i viss omfattning Malmö stadsarkiv under landsarkivet i Lund, landsarkivsuppgifter.
Nya landsarkiv I motion Kr211 (c) begärs att en utredning skall tillkallas med uppgift att se över landsarkivens struktur. Syftet med översynen skall vara att nya landsarkiv skall etableras. Landsarkivens material bör göras mera lättillgängligt bl.a. för de utbyggda regionala högskolorna. Ställning bör också tas till om det ökade behovet av arkivutrymme skall tillgodoses genom utbyggnad av befintliga arkiv eller genom etablering av nya landsarkiv (yrkande 5). Enligt motion Kr216 (c) motiverar sådana förhållanden som påtalas i motion Kr211 (c) etableringen av ett nytt landsarkiv i Växjö. Där finns dessutom redan ett samarbete mellan arkivbildare, arkiv och högskola och planer på nya byggnader som skulle kunna inrymma även ett landsarkiv. Utskottet påminner om att regeringen i 1993 års budgetproposition (1992/93:100 bil. 12 s.102-117) förordade att Riksarkivet skulle ges möjligheter till större flexibilitet i fördelningen av depå- och tillsynsuppgifter mellan Riksarkivet och landsarkiven. Syftet var att på effektivast möjliga sätt kunna ta ansvar för arkiveffekterna av pågående förändringar inom den offentliga sektorn. Dessutom förordades en ny modell för en långsiktig finansiering av utbyggnaden av arkivverksamheten, där de arkivbildande myndigheterna fortsättningsvis skulle föra över resurser till arkivmyndigheten vid leverans av arkivmaterial. Riksarkivets uppgift som sektorsansvarig myndighet borde vara att samlat överblicka och analysera effekterna av de långsiktiga förändringar som visar på nya behov inom landsarkivorganisationen. Riksdagen hade inte något att erinra mot vad som förordades om Riksarkivets planeringsansvar för den fortsatta utbyggnaden av arkivdepåer (bet. 1992/93:KrU22, rskr. 1992/93:316). Utskottet har vid flera tillfällen efter riksmötet 1992/93 avstyrkt motionsyrkanden om etablering av nya landsarkiv och därvid hänvisat till Riksarkivets ansvar som sektorsmyndighet för planeringen av en eventuell utbyggnad av landsarkivorganisationen (senast i bet. 1996/97:KrU5). Utskottet vidhåller denna uppfattning. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna Kr211 (c) yrkande 5 och Kr216 (c).
Arkivväsendets service m.m. I motion Kr209 (kd) redovisas att Svensk arkivinformation i Ramsele (SVAR), som är en enhet inom Riksarkivet, har fått mindre intäkter sedan Riksarkivet beslutat att från och med den 1 januari 1997 ta bort vissa användaravgifter vid SVAR Forskarcentrum. Avgifterna togs bort efter en granskning som JO gjort av förhållandet mellan verksamheten vid SVAR och bestämmelserna i dels Tryckfrihetsförordningen (TF), dels avgiftsförordningen (1992:191) (se Justitieombudsmännens ämbetsberättelse 1996/97:JO1 s. 484-490). Motionärerna anför att bortfallet av avgiftsinkomsterna kan medföra sämre service och kortare öppettider vid SVAR Forskarcentrum. Med tanke på den betydelse besökarna vid SVAR har för regionens turistnäring, affärsliv m.m. föreslår motionärerna att en undersökning skall göras av hur stödet till SVAR skall utformas så att en god service till allmänheten skall kunna behållas. Utskottet har ovan redovisat att ett av de fyra verksamhetsmålen för Riksarkivet är att arbeta för att göra arkivmaterial tillgängligt. Målen för denna verksamhet är bl.a. att nå fler och nya målgrupper och användare och att öka kunskapen om och tillgängligheten till arkiven. Vidare skall forskningsinformationen till de verksamma inom arkivsektorn och till allmänheten öka och formerna för denna information utvecklas (regleringsbrev för budgetåret 1998). I Riksarkivets årsredovisning för år 1997 anges att SVAR:s verksamhet i huvudsak hör till den verksamhetsgren inom Riksarkivet som avser tillgängliggörandet av arkivmaterial. Riksarkivet redovisar att SVAR har intäkter från Riksarkivets förvaltningsanslag, från avgifter och andra ersättningar samt från bidrag av olika slag, t.ex. lönebidrag och EU-bidrag. Vidare redovisas att ett planerat anslagssparande skett inom SVAR för att situationer med minskad försäljning och minskade bidrag skall kunna hanteras. Riksarkivet redovisar också att SVAR:s arbete med att nå nya användargrupper bl.a. innebär att material i stor utsträckning har börjat läggas ut på Internet. Riksarkivet konstaterar att släkt- och hembygdsforskare i hög grad utnyttjar de nya möjligheterna att beställa mikrokort över nätet. SVAR skall vara en egen resultatenhet. I budgetunderlaget för åren 1999-2001 redovisar Riksarkivet att SVAR bedöms stå för en minskande andel av Riksarkivets totala verksamhetsfinansiering. Totalt beräknas SVAR:s finansiering omfatta 28 400 000 kronor år 1999, varav 9 100 000 kronor härrör från förvaltningskostnadsanslaget för Riksarkivet och landsarkiven, 24 600 000 kronor år 2000 med oförändrade anslagsmedel och 24 000 000 kronor år 2001, likaledes med oförändrade anslagsmedel. Verksamheten är således till stor del beroende av avgiftsintäkter m.m. och av bidrag, bl.a. från arbetsmarknadsbudgeten. Intäkter och bidrag kan vara svåra att beräkna i förväg och måste uppskattas. Utskottet konstaterar att det ankommer på Riksarkivet att - inom ramen för tillgängliga resurser och med utgångspunkt i de mål för arkivverksamheten som satts upp av riksdag och regering - ta ställning till frågor som rör verksamheten vid de i myndigheten ingående enheterna, bl.a. SVAR. Riksarkivet har fått regeringens uppdrag att återrapportera hur Riksarkivet har löst sina uppgifter under år 1998 när det gäller att nå fler och nya målgrupper av besökare och användare och att öka kunskapen om och tillgängligheten till arkiven. Utskottet förutsätter att - om Riksarkivet skulle rapportera att tillgänglighetsmålet för arkivväsendet i olika avseenden visat sig svårt att uppnå - regeringen redovisar sin bedömning av frågan för riksdagen och kommer med de förslag till åtgärder som regeringen kan bedöma vara nödvändiga. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att riksdagen inte bör begära en sådan särskild undersökning av servicen till allmänheten vid SVAR som föreslås i motion Kr209 (kd). Motionen avstyrks därför. I motion Kr269 (v) behandlas frågor som rör arkivväsendet i dataåldern. Motionärerna anser att den statliga arkivpolitiken behöver förändras och att arkivmyndigheternas uppgift att öka kunskaperna om och tillgängligheten till arkivens material behöver lyftas fram. Den nya informationstekniken bör på sikt medföra ett nytt arbetssätt, en bättre samordning och större effektivitet (yrkande 31). Detta kräver investeringar i utbildning av personal, i teknisk utrustning och i överförande av arkivmaterial i dataläsbar form. Den nya informationstekniken kan göra arkivmaterialet tillgängligt för nya grupper och för människor i hela landet. Den gör det också möjligt att lokalisera ut arkivverksamhet. En utredning bör få till uppdrag att se över arkivväsendets resursutnyttjande, lokalisering och möjligheter i en informationsteknisk tid (yrkande 32). Utskottet instämmer i vad som anförs i motion Kr269 (v) om vikten av att kunskaperna om och tillgängligheten till arkivens material ökas. I det föregående har utskottet redovisat att frågor som rör arkivväsendets tillgänglighet har lyfts fram av regeringen som ett av de fyra verksamhetsmålen för Riksarkivet och landsarkiven. Denna verksamhet skall ge vidgade perspektiv på samhällsutveckling och på människors villkor samt stimulera debatt kring arkivens betydelse, i synnerhet kring frågor som rör bruket av kulturarvet. Den skall också medverka till att nya grupper och användare nås och att kunskapen om och tillgängligheten till arkiven ökar. Riksarkivet har regeringens uppdrag att återrapportera denna verksamhet. I årsredovisningen för budgetåret 1997 konstaterar Riksarkivet att de nya databaser som myndigheten arbetar med kommer att förändra situationen radikalt, när det gäller att tillhandahålla information och service till forskare, som redan nu begagnar arkivmaterial, men kanske framför allt till nya kategorier av kunder. En väsentlig del i denna verksamhet utgör möjligheten att lägga ut dessa verktyg på olika nätverk. I budgetunderlaget för budgetåret 1999 redovisar Riksarkivet behovet av investeringar för uppbyggnad och successiva ersättningsanskaffningar av ADB- utrustning. Riksarkivet redovisar också sin syn på de krav som den snabba teknikutvecklingen och digitaliseringen samt strukturförändringarna ställer på arkivväsendet. Vidare redovisar Riksarkivet bl.a. att modellen med anslagsöverföring i samband med leverans av arkivmaterial inte fungerat som avsetts. I regleringsbrevet för budgetåret 1998 har regeringen givit Riksarkivet i uppdrag att redovisa konsekvenserna och framtidsperspektiven dels för arkivmyndigheterna, dels för allmänheten med anledning av att arkivmaterialet i allt högre grad digitaliseras och finns tillgängligt via Internet etc. Uppdraget skall redovisas senast den 1 juli 1998. Som framgår av redovisningen ovan får således riksdagen tillfälle att - i samband med regeringens resultatbedömning och förslag om anslag i budgetpropositionen hösten 1998 - behandla de frågor om bl.a. digitalisering och ny teknik samt effektivisering och utveckling, vilka tas upp i Riksarkivets årsredovisning, budgetunderlag och återrapportering av regeringsuppdrag. Utskottet, som kommer att följa frågorna om det statliga arkivväsendets utveckling med stor uppmärksamhet, anser mot bakgrund av det anförda att någon särskild utredning av det slag som begärs i motionen inte är påkallad. Utskottet avstyrker motion Kr269 (v) yrkandena 31 och 32.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande behovet av ny organisation inom kulturmiljöområdet, m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Kr238 yrkande 6 och 1997/98:Kr270 yrkande 50, res. 1 (m, fp, mp, kd) 2. beträffande anbudsförfarande vid arkeologiska undersökningar att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr270 yrkande 49, 3. beträffande avyttring av föremål från arkeologiska massfynd att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr282, 4. beträffande ortnamnsvård att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Kr207 och 1997/98:Kr226, 5. beträffande motorfabriken Pythagoras att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr225, 6. beträffande åtgärder för att bevara hamnar att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr258, 7. beträffande de skånska slotten och herrgårdarna att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr217, 8. beträffande kulturen i Finnskogen att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr290, 9. beträffande Sveriges Hembygdsförbund att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Kr227 och 1997/98:Kr284 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 10. beträffande utvidgning av skutstödet att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr259 yrkande 2, 11. beträffande särskilt anslag till skutstöd att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr259 yrkande 1, res. 2 (m, fp, v, mp, kd) 12. beträffande ökning av skutstödet att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr259 yrkande 3, res. 3 (v) 13. beträffande särskilt kustkulturstöd att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr230, res. 4 (v) 14. beträffande Världsarvslistan att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr201, 15. beträffande nya landsarkiv att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Kr211 yrkande 5 och 1997/98:Kr216, res. 5 (c) 16. beträffande Svensk arkivinformation i Ramsele (SVAR) att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr209, res. 6 (kd) 17. beträffande arkivväsendet i dataåldern att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr269 yrkandena 31 och 32. res. 7 (v)
Stockholm den 2 april 1998
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Elisabeth Fleetwood (m), Anders Nilsson (s), Leo Persson (s), Björn Kaaling (s), Marianne Andersson (c), Monica Widnemark (s), Jan Backman (m), Carl-Johan Wilson (fp), Agneta Ringman (s), Charlotta L Bjälkebring (v), Annika Nilsson (s), Ewa Larsson (mp), Fanny Rizell (kd), Lars Lilja (s), Elizabeth Nyström (m) och Patrik Norinder (m).
Reservationer
1. Behovet av ny organisation inom kulturmiljöområdet, m.m. (mom. 1) Elisabeth Fleetwood (m), Jan Backman (m), Carl-Johan Wilson (fp), Ewa Larsson (mp), Fanny Rizell (kd), Elizabeth Nyström (m) och Patrik Norinder (m) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Behovet av ny organisation inom kulturmiljöområdet, m.m. som börjar med ?Då det gäller det? och slutar med ?yrkande 50? bort ha följande lydelse: Då det gäller det i motion Kr238 (m) framförda förslaget att RAÄ skall fungera som ren sektorsmyndighet utan egna genomföranderesurser och det i motion Kr270 (mp) framförda förslaget om att skilja UV och RAÄ från varandra har utskottet gjort följande bedömning. Frågorna har enligt utskottet ett nära samband med den organisationsförändring som nyligen genomförts inom RAÄ och som RAÄ på regeringens uppdrag utvärderat. Här kan nämnas att RAÄ och Statens historiska museer skilts åt och fr.o.m. den 1 januari 1998 utgör två separata myndigheter. Därmed har en viss renodling påbörjats med den inriktning som eftersträvas i motion Kr238 (m). Utskottet har funnit att principiella skäl talar för att UV skall skiljas från RAÄ. Enligt utskottets uppfattning är det inte tillfredsställande att RAÄ har en dubbelroll som innebär att myndigheten fattar beslut och har tillsyn över kulturmiljövården samtidigt som den deltar i arkeologisk undersökningsverksamhet. Utskottet anser därför - i enlighet med förslaget i motion Kr270 (mp) - att en utredning bör tillsättas för att utreda vilka effekter som kan förväntas uppstå om UV och RAÄ skils åt. Utskottet är emellertid inte berett att - i enlighet med förslaget i motion Kr238 (m) - därutöver nu förorda ytterligare renodling av RAÄ:s verksamhet. Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen nämligen inte föregripa regeringens ställningstagande till den ovan angivna utvärdering av organsationsförändringarna inom myndigheten som RAÄ gjort. Beträffande önskemålet - - - (= utskottet 27 rader) - - - bör föregripas. Vad utskottet sålunda anfört om att skilja UV från RAÄ bör riksdagen med bifall till motion Kr270 (mp) och med anledning av motion Kr238 (m) yrkande 6 som sin mening ge regeringen till känna. Motion Kr238 (m) bör i övrigt - i här aktuellt avseende - inte föranleda någon riksdagens åtgärd. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande behovet av ny organisation inom kulturmiljöområdet, m.m. att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr270 yrkande 50 och med anledning av motion 1997/98:Kr238 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Särskilt anslag till skutstöd (mom. 11) Elisabeth Fleetwood (m), Jan Backman (m), Carl-Johan Wilson (fp), Charlotta L Bjälkebring (v), Ewa Larsson (mp), Fanny Rizell (kd), Elizabeth Nyström (m) och Patrik Norinder (m) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Fartyg m.m. som börjar med ?Utskottet är inte berett att nu? och slutar med ?bör avslås? bort ha följande lydelse: I likhet med vad Marinmuseikommittén anfört och i linje med vad motionärerna bakom motion Kr259 (m, c, fp, kd) anfört anser utskottet att stödet för de kulturhistoriskt värdefulla segelfartygen bör tillgodoses genom att medel anvisas på ett särskilt anslag över statsbudgeten. Regeringen bör enligt utskottets mening återkomma med förslag i frågan i samband med budgetpropositionen för år 1999. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att riksdagen med anledning av motion Kr259 (m, c, fp, kd) yrkande 1 som sin mening bör ge regeringen till känna vad utskottet anfört. dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande särskilt anslag till skutstöd att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Kr259 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Ökning av skutstödet (mom. 12) Charlotta L Bjälkebring (v) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Fartyg m.m. som börjar med ?Utskottet är inte berett att göra? och slutar med ?(m, c, fp, kd)? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att skutstödet, som legat på samma nivå under ett flertal år, bör ökas. Regeringen bör återkomma i budgetpropositionen med förslag om ett ökat bidrag till kulturhistoriskt värdefulla segelfartyg. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse: 12. beträffande ökning av skutstödet att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Kr259 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Särskilt kustkulturstöd (mom. 13) Charlotta L Bjälkebring (v) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Fartyg m.m. som börjar med ?Utskottet vill? och slutar med ?Kr230 (v)? bort ha följande lydelse: Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion Kr230 (v) om att det stöd som finns i dag, skutstödet, är alldeles för begränsat. Sverige behöver ett kustkulturstöd liknande det som finns i Norge, där inte bara fartyg utan också de speciella skärgårds- och kustmiljöerna får ökade möjligheter att bevaras för framtiden. Ett sådant stöd bör snabbutredas och skyndsamt in föras i Sverige. Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion Kr230 (v) som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse: 13. beträffande särskilt kustkulturstöd att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr230 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Nya landsarkiv (mom. 15) Marianne Andersson (c) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Nya landsarkiv som börjar med ?Utskottet påminner? och slutar med ?Kr216 (c)? bort ha följande lydelse: Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Kr211 (c) att en utredning bör tillsättas för att göra en översyn av frågan om landsarkivens struktur och om etablering av nya landsarkiv. Som anförs i både denna motion och i motion Kr216 (c) är det viktigt att landsarkivens material görs mera lättillgängligt för de regionala högskolorna. Vidare kan överföringen av församlingarnas arkiv till landsarkiven göra att det uppstår utrymmesbrist som måste lösas antingen genom utbyggnad av befintliga arkiv eller uppbyggnad av nya landsarkiv. I utredningsarbetet bör beaktas att den nya tekniken gör det möjligt att sprida arkivverksamheten i landet. Vad utskottet anfört om en utredning om etablering av nya landsarkiv bör riksdagen med bifall till motion Kr211 (c) och med anledning av motion Kr216 (c) som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse: 15. beträffande nya landsarkiv att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr211 yrkande 5 och med anledning av motion 1997/98:Kr216 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Svensk arkivinformation i Ramsele (SVAR) (mom. 16) Fanny Rizell (kd) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Arkivväsendets service m.m. som börjar med ?Utskottet konstaterar? och slutar med ?avstyrks därför? bort ha följande lydelse: Utskottet instämmer med vad som anförs i motion Kr209 (kd) om SVAR:s betydelse som regional satsning. Verksamheten har inneburit att ett ökande antal besökare sökt sig till SVAR, vilket i sin tur inneburit ett tillskott för turistnäring, affärsliv m.m. Den ökande tillströmningen av besökare har inneburit mera arbete vid SVAR, samtidigt som SVAR:s avgiftsintäkter minskat sedan Riksarkivet - efter en granskning av JO - beslutat att ta bort vissa avgifter. De minskade avgiftsintäkterna kan medföra en försämrad service till besökarna. Enligt utskottets uppfattning bör en undersökning göras av hur stödet till SVAR skall utformas för att en god service till allmänheten skall kunna upprätthållas. Riksdagen bör med bifall till motion Kr209 (kd) som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört. dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse: 16. beträffande Svensk arkivinformation i Ramsele (SVAR) att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr209 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Arkivväsendet i dataåldern (mom. 17) Charlotta L Bjälkebring (v) anser dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Arkivväsendets service m.m. som börjar med ?Som framgår? och slutar med ?och 32? bort ha följande lydelse: Utskottet anser i likhet med motionärerna bakom motion Kr269 (v) att den statliga arkivpolitiken behöver förändras och att arkivmyndigheternas uppgift att öka kunskaperna om och tillgängligheten till arkivens material behöver lyftas fram på ett tydligare sätt än vad som sker i dag. Den nya informationstekniken bör på sikt medföra ett nytt arbetssätt, en bättre samordning och större effektivitet inom arkivväsendet. Detta kräver investeringar i utbildning av personal, i teknisk utrustning och i överförande av arkivmaterial i dataläsbar form. Den nya informationstekniken kan öka arkivmaterialets tillgängligt för nya grupper och för människor i hela landet. Den gör det också möjligt att lokalisera ut arkivverksamhet. Mot denna bakgrund anser utskottet att riksdagen med bifall till motion Kr269 (v) yrkandena 31 och 32 bör ge regeringen till känna att en utredning bör tillsättas för att se över arkivväsendets resursutnyttjande, lokalisering och möjligheter i en informationsteknisk tid. dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse: 17. beträffande arkivväsendet i dataåldern att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Kr269 yrkandena 31 och 32 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Motionerna............................................2 Utskottet.............................................4 Kulturmiljöfrågor 4 Organisationen inom kulturmiljöområdet, m.m. 4 Lagar och förordningar 4 Allmän bakgrund 4 Ansvars- och arbetsfördelning inom kulturmiljöområdet 5 Behovet av ny organisation inom kulturmiljöområdet, m.m. 7 Fornminnesvård 8 Ortnamnsvård 11 Byggnadsvårdsfrågor m.m. 12 Anslagsfrågor 14 Sveriges Hembygdsförbund 14 Fartyg m.m. 15 Världsarvslistan 17 Arkivfrågor 19 Inledning 19 Nya landsarkiv 19 Arkivväsendets service m.m. 20 Hemställan 23 Reservationer........................................25 1. Behovet av ny organisation inom kulturmiljöområdet, m.m. (mom. 1), (m, fp, mp, kd) 25 2. Särskilt anslag till skutstöd (mom. 11), (m, fp, v, mp, kd) 26 3. Ökning av skutstödet (mom. 12), (v) 26 4. Särskilt kustkulturstöd (mom. 13), (v) 26 5. Nya landsarkiv (mom. 15), (c) 27 6. Svensk arkivinformation i Ramsele (SVAR) (mom. 16), (kd) 27 7. Arkivväsendet i dataåldern (mom. 17), (v) 28