Krigsmaterielexport
Betänkande 1994/95:UU1
Utrikesutskottets betänkande
1994/95:UU01
Krigsmaterielexport
Innehåll
1994/95 UU1
1. Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens skrivelse 1993/94:237 Redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten år 1993, vilken föreslås bli lagd till handlingarna. Utskottet behandlar vidare dels de motioner som väckts med anledning av skrivelsen, dels ett antal motioner från den allmänna motionstiden 1994. Motionerna rör huvudsakligen redovisningsfrågor, lagstiftningen på krigsmaterielområdet, generella begränsningar av krigsmaterielexporten, försvarsindustriellt samarbete samt krigsmaterielexport till enskilda stater och områden. Med anledning av motionerna har utskottet haft anledning att fästa särskilt stor vikt vid frågan om mänskliga rättigheter i de stater som kommer i fråga för krigsmaterielexport.
Samtliga motionsyrkanden besvaras eller avstyrks.
2. Skrivelsen
Regeringen yrkar i skrivelse 1993/94:237 att Redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten år 1993 läggs till handlingarna.
3. Motionerna
3.1 Motioner väckta med anledning av regeringens skrivelse 1993/94:237
1993/94:U9 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringens redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten bör innehålla en redovisning av vilken typ av materiel som sålts till respektive land, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringens redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten bör innehålla en redovisning av vilka tillstånd som lämnats för svenska företags avtal om utlandssamarbete, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Indonesien, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Kina, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen till riksdagen bör lämna en förklaring till avsaknaden i förra årets regeringsskrivelse av uppgifter om krigsmaterielexporten under 1992 till Turkiet, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Turkiet, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Gulfstaterna, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Indien, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Pakistan, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Sydkorea, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Malaysia, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Singapore, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Thailand, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Ryssland, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stopp för svensk krigsmaterielexport till Mexico.
1994/95:U1 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör verka för lagförslag om totalt förbud för export av krigsmateriel och en plan för avveckling av svensk krigsmaterielexport på fem år, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör verka för att riktlinjer för svensk krigsmaterielexport, inklusive licensförsäljning och samarbetsavtal, skall fastställas i lag, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en utredning bör tillsättas med direktiv att införa ovillkorliga hinder så att svensk krigsmateriel inte skall kunna säljas till stat som befinner sig i -- eller kan befaras komma i -- väpnad konflikt inom eller utom landet eller till stat som undertrycker mänskliga rättigheter, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den inte bör godkänna nya krigsmaterielaffärer med stater som undertrycker mänskliga rättigheter, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att också riksdagspartier med negativ syn på vapenexport bör ges representation i Rådgivande nämnden för krigsmateriel, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen tillkänna att Rådgivande nämnden adjungerar företrädare för svensk fredsrörelse, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den bör arbeta efter och internationellt verka för en begränsning av vapenexporten.
3.2 Motioner väckta under allmänna motionstiden 1993/94
1993/94:U227 av Pierre Schori m.fl. (s) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stoppande av ny svensk vapenexport till Indonesien m.m.,
1993/94:U407 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenskt FN-initiativ för att stoppa vapenexporten till Mellanöstern med hänvisning till säkerhetsrådets resolution 678,
1993/94:U410 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en avveckling av vapenexporten,
1993/94:U413 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att antalet köparstater av svenska vapen skall minskas, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den svenska vapenexportlagstiftningen bör skärpas så att det generella förbudet mot krigsmaterielexport kompletteras med en lagfäst begränsning av möjligheterna till dispens, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ovillkorliga hinder för svensk vapenhandel, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att all export av svensk krigsmateriel skall upphöra om köparlandet kommer i krig, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att begreppet "övrig krigsmateriel" utgår och att samtliga exportvillkor skall gälla för all export av "krigsmateriel", 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att redovisningen av exporten bör göras mer öppen så att det blir offentligt vilka produkter som exporteras till vilka stater,
1993/94:U610 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i enlighet med riksdagens riktlinjer och resolutionerna 966 och 470 i Europarådets parlamentariska församling stoppar all försäljning av krigsmateriel till Indonesien,
1993/94:U636 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vapenexport till Indonesien.
1993/94:Fö335 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en modifiering av vapenexportlagen sker enligt i motionen föreslagen modell, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den svenska försvarsindustrin ges möjlighet att uppdragsutveckla vapensystem oavsett den svenska krigsmaktens behov av dessa,
1993/94:Sf608 av Sten Söderberg (-) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en successiv avveckling av svensk vapenexport,
1993/94:Sf622 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om successiv avveckling av den svenska vapenexporten, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utarbetande av program för omställning av vapenindustrin till civil produktion.
4. Utskottet
4.1 Skrivelsens huvudsakliga innehåll
4.1.1 Lagen om krigsmateriel
Tillverkning och utförsel av krigsmateriel regleras genom lagen (1992:1300) om krigsmateriel och förordningen (1992:1303) om krigsmateriel. Båda författningarna trädde i kraft den 1 januari 1993.
Krigsmateriellagen föreskriver att krigsmateriel inte får tillverkas utan regeringens tillstånd. Även all försvarsindustriell utlandssamverkan förutsätter tillstånd av regeringen.
Vid prövningen av frågan om ett utlandssamarbete kan medges skall Sveriges försvarspolitiska behov av detta samarbete beaktas.
Krigsmateriel indelas enligt lagen i två kategorier. Vapen och stridsammunition har förts till kategorin krigsmateriel för strid medan icke förstörelsebringande materiel förts till kategorin övrig krigsmateriel.
Beslut i ärenden om tillstånd att föra ut krigsmateriel ur landet fattas av regeringen. Regeringsärendena bereds av Krigsmaterielinspektionen (KMI) i nära samråd med Utrikesdepartementets politiska avdelning, Försvarsdepartementet och i vissa fall Näringsdepartementet.
KMI bereder förutom tillståndsärenden också de underrättelser som tillverkare av krigsmateriel är skyldiga att lämna regeringen.
Tillverkarna skall till KMI kvartalsvis redovisa den marknadsföring de bedrivit utomlands. De krigsmaterielexporterande företagen skall också rapportera om de leveranser som görs.
4.1.2 Regeringens riktlinjer för krigsmaterielexport
I regeringens riktlinjer för krigsmaterielexport understryks den vikt som vid den utrikespolitiska bedömningen av varje utförselärende skall fästas vid respekten för mänskliga rättigheter i mottagarlandet. Hänsyn skall alltid tas till mänskliga rättighetskriteriet (se nedan) även i de fall det är fråga om utförsel av materiel som i sig inte kan användas för att kränka mänskliga rättigheter.
För kategorin krigsmateriel för strid gäller i stort sett samma riktlinjer som tidigare, dvs. att regeringen inte bör ge tillstånd till export till en stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan stat, en stat som är invecklad i internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt, en stat som har inre väpnade oroligheter eller en stat där det förekommer omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter.
För utförsel av övrig krigsmateriel, som i stor utsträckning omfattar nya, tidigare oreglerade produkter, gäller att utförseltillstånd bör beviljas till länder som inte befinner sig i väpnad konflikt med någon annan stat, som inte har inre väpnade oroligheter eller där det inte förekommer omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter.
4.1.3 Rådgivande nämnden för krigsmaterielexportfrågor
Enligt 10 kap. 6 § regeringsformen skall regeringen i utrikesärenden av större vikt om möjligt överlägga med Utrikesnämnden före avgörandet. Vissa utförselärenden som rör krigsmateriel är av sådan art att överläggning med nämnden är påkallad. Det har ansetts önskvärt att prövningen av även andra enskilda utförselärenden av principiell vikt ges en bredare förankring. Riksdagen beslutade därför år 1984, på grundval av proposition 1984/85:82 om ökad insyn och samråd i frågor som rör krigsmaterielexport, att en rådgivande nämnd i krigsmaterielexportfrågor skulle inrättas.
Nämnden består av sex ledamöter tillsatta på parlamentarisk grund och har till uppgift att lämna råd i enskilda krigsmaterielexportfrågor. Nämnden höll år 1993 tio sammanträden. Den sammanträder på kallelse av krigsmaterielinspektören som också leder överläggningarna. Inspektören redovisar därefter samrådet för det föredragande statsrådet.
Alla principiellt viktiga ärenden behandlas i Rådgivande nämnden vars månatliga sammanträden ger ledamöterna en fortlöpande insyn i regeringens handläggning av krigsmaterielexportärendena. Enhällighet i nämnden eftersträvas vid bedömningen av utförselärendena. Regeringen fäster stor vikt vid nämndens rekommendationer. Har nämnden avstyrkt en utförselansökan eller annan förfrågan, blir detta som regel också regeringens beslut. Har nämnden tillstyrkt, vägs detta in i den fortsatta beredningen.
4.1.4 KMI:s teknisk-vetenskapliga råd
För att bistå krigsmaterielinspektören med beredningen av ärenden som rör klassificering av krigsmateriel inrättades år 1984 ett särskilt teknisk-vetenskapligt råd med företrädare för institutioner med överblick över teknologins tillämpning på civila respektive militära områden. Under år 1993 höll rådet sex sammanträden.
4.1.5 Information om vapenexportpolitiken
En ny upplaga av KMI:s handbok gavs ut i april 1993 till ledning för dem som inom försvarsindustrin och vid statliga myndigheter har befattning med ärenden som rör tillverkning och utförsel av krigsmateriel. Handboken redovisar gällande lagstiftning, regelverk och handläggningsordning för tillståndsärenden.
4.1.6 Krigsmaterielexporten år 1993
Värdet av svenska tillverkares krigsmaterielexport under år 1993 uppgick, enlig skrivelsen, till 2 863 miljoner kronor, varav 1 216 miljoner kronor avsåg krigsmateriel för strid och 1 647 miljoner kronor övrig krigsmateriel.
För att möjliggöra en jämförelse av 1993 års export med tidigare år har det statistiska materialet för 1993 bearbetats. Om från 1993 års utförsel undantas de produkter som tidigare inte utgjorde krigsmateriel, blir den återstående utförseln ca 1 850 miljoner kronor vilket skall jämföras med 2 753 miljoner kronor år 1992. Detta innebär dels att värdet av exporten av tidigare oklassificerade produkter under år 1993 uppgick till ca 1 miljard kronor, dels att exporten av krigsmateriel i jämförbara siffror och definitioner minskade med ca 33 % från år 1992 till år 1993.
Regeringen har under år 1993 beviljat utförseltillstånd för försäljning av krigsmateriel till ett värde av 6 105 miljoner kronor, varav 1 942 miljoner kronor avser krigsmateriel för strid och 4 162 miljoner kronor övrig krigsmateriel. Förändringen av krigsmaterielklassificeringen den 1 januari 1993 medförde ett betydande antal ansökningar om utförsel för försäljning av övrig krigsmateriel som tidigare inte var tillståndspliktig. Många av dessa tillstånd avser leveranser under flera kalenderår.
4.1.7 Internationell öppenhet om vapenöverföringar
Förenta nationernas generalförsamling antog i december 1991 en resolution som anmodar medlemsländerna att till ett register över konventionella vapen redovisa såväl sin import som sin export av tyngre, konventionella vapen. Enligt vissa definitioner skall handeln med följande sju vapenkategorier rapporteras: stridsvagnar, pansrade stridsfordon, grovt artilleri, stridsflygplan, attackhelikoptrar, stridsfartyg och robotar/robotlavetter.
Det framgår av statistiken att Sverige i endast obetydlig omfattning deltar i världshandeln med aktuella, tyngre vapensystem.
Tabell 1. Förenta nationernas register över konventionella vapen för år 1992.
_______________________________________________________________ Antal registrerade Varav Sverige vapenöverföringar _______________ kalenderåret 1992 Export Import _______________________________________________________________ Stridsvagnar 1 733 0 5 1) Pansrade stridsfordon 1 625 0 5 1) Grovt artilleri 1 682 0 0 Stridsflygplan 270 0 0 Attackhelikoptrar 40 0 0 Stridsfartyg 33 4) 0 2) 0 Missiler/lavetter 68 878 5 3) 0 _______________________________________________________________
1 Införsel från Tyskland av 5 stridsvagnar T72 och 5 stridsfordon MT-BL som tidigare tillhört Östtyskland. 2 Sverige redovisade utförsel till Australien av en sektion motsvarande skrovet till en tredjedels ubåt. 3 Robotsystem RBS 15 till Finland. 4 I skr. 1993/94:237 anges 40 st. Enligt den uppdaterade och rättade versionen av FN:s register skall dock antalet vara 33.
Sverige verkar, enligt skrivelsen, på olika sätt för ökad rapportering till FN-registret och för större öppenhet om vapentransfereringar. I den europeiska säkerhetskonferensens (ESK) säkerhetsforum har de deltagande 53 länderna enats om att iaktta vissa principer vid vapentransfereringar, bl.a. att årligen lämna uppgifter till FN-registret. I FN:s nedrustningskonferens i Genève deltar Sverige aktivt i ett arbete som syftar till att utveckla rapporteringsinstrumentet.
Som ett led i Sveriges strävan efter ökad öppenhet på detta område har sedan år 1990 regeringens redogörelse till riksdagen över krigsmaterielexporten överlämnats till FN i engelsk översättning. Så kommer, enligt skrivelsen, att ske även med årets redogörelse. Få andra länder torde redovisa sin vapenexport med motsvarande öppenhet och detaljeringsgrad.
4.2 Krigsmaterielinspektionens redogörelse för svensk krigsmaterielexport år 1993 (bilaga till regeringens skrivelse 1993/94:237)
4.2.1 Beviljade utförseltillstånd
Beslut om utförseltillstånd fattas av regeringen. I ärenden som inte avser utförsel i större omfattning eller i övrigt inte är av större vikt får det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om utförsel av krigsmateriel pröva frågan om tillstånd. Som framgår av tabell 1 fattades år 1993 regeringsbeslut i utförselärenden som sammantaget motsvarar 97 % av det totala värdet av givna tillstånd.
Tabell 2. Beviljade utförseltillstånd för försäljning under åren 1986--1993. För år 1993 har en uppdelning skett i krigsmateriel för strid (KS) och övrig krigsmateriel (ÖK).
________________________________________________________________ År Värde Härav regeringsbeslut mkr i ______________________________ löpande priser mkr % av värdet Antal ________________________________________________________________ 1986 4 262 4 151 97 226 1987 5 383 5 320 99 285 1988 6 405 6 333 99 380 1989 7 247 7 100 98 312 1990 2 980 2 912 98 328 1991 2 559 2 511 98 350 1992 3 360 3 287 98 241
Summa KS ÖK 1993 6 105 1 942 4 162 5 916 97 368 ________________________________________________________________
Av tabell 3 nedan framgår det sammantagna värdet av beviljade utförseltillstånd beräknat i fasta priser.
Tabell 3. Beviljade utförseltillstånd för försäljning under åren 1986--1993 i löpande priser och i 1968 års prisnivå 1 jämte den procentuella volymförändringen.
________________________________________________________________ År Värde i löpande Värde i fasta Volymförändring priser priser i procent jämfört mkr mkr med föregående år ________________________________________________________________ 1986 4 262 980 + 31 1987 5 383 1 194 + 22 1988 6 405 1 366 + 14 1989 7 247 1 455 + 6 1990 2 980 578 - 60 1991 2 559 478 - 17 1992 3 360 628 + 31
Summa KS ÖK Summa KS ÖK Summa KS ÖK 1993 6 105 1 942 4 162 1 030 328 702 - - - ________________________________________________________________
1 Vid prisomräkningen har SCB:s exportindex för verkstadsprodukter använts.
4.2.2 Faktiska leveranser
Tabell 4 visar värdet av svensk krigsmaterielexport under den senaste tioårsperioden såväl i löpande priser som i 1968 års prisnivå. Av tabellen framgår även krigsmaterielens andel av Sveriges totala varuexport.
Under år 1993 utfördes krigsmateriel för strid till ett värde av 1 216 miljoner kronor och övrig krigsmateriel för 1 647 miljoner kronor, dvs. tillsammans 2 863 miljoner kronor. För att erhålla ett värde som kan jämföras med utförseln under år 1992 redovisas i tillägg till detta 1993 års belopp minskat med värdet för utförsel av sådan krigsmateriel som ej klassificerades som krigsmateriel enligt den 1992 gällande krigsmaterielförteckningen.
Tabell 4. Värdet av svensk krigsmaterielexport under åren 1984--1993 i löpande priser och 1968 års prisnivå 1 , m.m.
___________________________________________________________________ År Sveriges totala Krigsmaterielexport varuexport ____________________________________________ (löp. priser) löpande andel av fasta volym- mkr priser varuexp. priser ändring mkr % mkr % ___________________________________________________________________ 1984 242 500 2 618 0,90 554 + 24,8 1985 259 985 2 137 0,82 511 - 7,8 1986 265 100 3 243 1,22 746 + 46,0 1987 281 433 4 427 1,57 981 + 31,5 1988 304 782 6 155 2,02 1 313 + 34,0 1989 332 580 6 005 1,81 1 206 - 8,1
1990 339 850 3 327 0,98 645 - 46,5 1991 332 779 2 705 0,81 505 - 21,7 1992 326 031 2) 2 753 0,84 514 + 1,8
Summa KS ÖK 1993 388 245 3) 2 863 1216 1647 0,74 482 - Jämförelsevärde 1993 1 850 0,47 313 - 33 ___________________________________________________________________
1 Vid prisomräkningen har SCB:s exportindex för verkstadsprodukter använts. 2 Uppgiften om Sveriges totala varuexport för år 1992 har i årets sammanställning korrigerats jämfört med motsvarande uppgift i regeringens skrivelse 1992/93:224 om krigsmaterielexporten år 1992. Korrigeringen innebär ingen ändring av uppgiften om krigsmaterielexportens andel härav. 3 Preliminär uppgift för varuexporten under år 1993.
Om tidigare års definition av krigsmateriel tillämpas på 1993 års exportsiffror, skulle den redovisade exporten i fasta priser ha minskat med ca 33 % i jämförelse med år 1992.
Krigsmaterielexporten utgjorde år 1992 ca 0,84 % av Sveriges totala varuexport. Denna andel sjönk under år 1993 till ca 0,74 %, varav 0,31 % utgjorde krigsmateriel för strid och 0,42 % övrig krigsmateriel.
Utförseln under år 1993 fördelad enligt nu gällande klassificering redovisas i tabell 5.
Tabell 5. Värdet av svensk krigsmaterielexport i miljoner kronor fördelat på krigsmaterielförteckningens huvudområden.
_____________________________________________________________ 1993 _____________________________________________________________ Krigsmateriel för strid
KS1 Finkalibriga eldrörsvapen 0 KS2 Kanoner, pansarvärnsvapen 53 KS3 Ammunition 126 KS4 Robotar, raketer, torpeder, bomber 399 KS5 Eldledningsutrustning 535 KS6 ABC-stridsmedel 0 KS7 Krut och sprängämnen 74 KS8 Krigsfartyg 29 KS9 Stridsflygplan 0 KS10 Stridsfordon 0 KS11 Riktade energivapen 0 _______ SUMMA 1 216
Övrig krigsmateriel
ÖK21 Finkalibriga eldrörsvapen, delar m.m. 1 ÖK22 Kanoner, pansarvärnsvapen, delar m.m. 97 ÖK23 Övningsammunition m.m. 161 ÖK24 Övningsraketer, röjningsutrustning m.m. 81 ÖK25 Spanings- och mätutrustning m.m. 457 ÖK26 Skyddsmateriel m.m. 0 ÖK27 Krut- och sprängämneskomponenter 0 ÖK28 Fartyg för bevakning m.m. 88 ÖK29 Flygplan utformade för militärt bruk m.m. 137 ÖK30 Fordon utformade för militärt bruk m.m. 506 ÖK31 Riktade energivapen 0 ÖK32 Fortifikationer 0 ÖK33 Elektronisk utrustning för militärt bruk 14 ÖK34 Fotografisk och elektrooptisk utrustning 2 ÖK35 Övningsmateriel 92 ÖK36 Tillverkningsutrustning 10 ÖK37 Programvara 0 _________ SUMMA 1 647
4.2.3 Geografisk fördelning
Tabell 6. Krigsmaterielexportens fördelning på regioner i procent av värdet under åren 1988--1993.
______________________________________________________________ 1988 1989 1990 1991 1992 1993 ______________________________________________________________ Summa KS ÖK _____________ Norden 14 17 27 46 45 35 34 36 Övriga Västeuropa 19 24 25 35 23 31 44 21 Öst- och Centraleuropa 0 0 0 0 0 0 0 0 Nordamerika 11 11 8 12 9 9 6 11 Latinamerika 6 3 1 0 1 1 3 0 Australien och Nya Zeeland 0 0 1 0 17 9 12 7 Asien 50 44 37 6 5 14 0 24 Afrika 0 1 1 0 0 0 0 1 ______________________________________________________________ Antal länder 38 36 33 36 40 44 ______________________________________________________________
Nedan redovisas krigsmaterielexporten fördelad på mottagarländer. I tabellerna har medtagits alla länder till vilka utförseln av krigsmateriel har överstigit 1,0 miljoner kronor under något av åren 1991--1993.
Tabell 7 anger de länder till vilka exporterats krigsmateriel för strid under år 1993. I tabellen redovisas även utförseln av övrig krigsmateriel till dessa länder. Som jämförelse anges utförselvärdena under åren 1991 och 1992 enligt den då gällande klassificeringen.
Tabell 8 upptar de länder till vilka har levererats endast övrig krigsmateriel år 1993 samt, som jämförelse, exportvärden för de två föregående åren enligt då gällande klassificering.
Tabell 7. Länder till vilka under år 1993 exporterats krigsmateriel för strid och övrig krigsmateriel samt utförsel till dessa länder av krigsmateriel under åren 1991 och 1992 enligt då gällande klassificering (miljoner kronor).
__________________________________________________________________ 1993 ___________________ KS ÖK Summa 1992 1991 __________________________________________________________________ Amerikas förenta stater 37,9 114,2 152,1 169,6 233,0 Australien 143,1 117,8 260,9 473,4 15,0 Belgien 160,2 5,4 165,6 94,4 221,0 Brasilien 23,3 4,4 27,6 9,6 2,9 Canada 37,9 63,7 101,6 67,0 96,0 Danmark 32,9 71,2 104,1 123,2 182,0 Finland 52,0 111,8 163,8 523,5 453,5 Frankrike 1,6 24,6 26,2 11,1 28,3 Italien 9,9 5,1 15,1 7,8 9,2 Japan 0,4 15,3 15,7 26,4 6,1 Nederländerna 0,1 32,7 32,8 132,9 218,7 Norge 334,9 409,3 744,3 589,5 617,0 Schweiz 67,4 70,1 137,5 9,0 13,9 Singapore 3,7 139,1 142,8 21,4 59,7 Storbritannien 6,8 116,9 123,7 51,3 48,5 Turkiet 0,1 - 0,1 1,9 - Tyskland 51,9 48,5 100,4 37,3 163,2 Uruguay 8,6 - 8,6 11,0 - Österrike 243,4 35,2 278,5 299,7 226,7 Övriga länder 1) 0,3 0,3 - - - _____________________________________________ Summa 1 216,4 1 385,3 2) 2 601,7 __________________________________________________________________
1 Polen 2 Härav torde ca 60 % utgöra sådan utrustning som tidigare ej klassificerades som krigsmateriel.
Tabell 8. Länder till vilka under år 1993 exporterats enbart övrig krigsmateriel samt utförsel av krigsmateriel till dessa länder under åren 1991 och 1992 (miljoner kronor).
____________________________________________________________ 1993 1992 1) 1991 1) ____________________________________________________________ Bahrain 3,1 - - Indien 42,2 6,1 29,5 Indonesien 0,6 4,0 1,7 Irland 2,7 - - Kina 4,2 - - Republiken Korea 1,7 - - Kuwait 31,9 - - Malaysia 48,1 64,9 47,6 Mexico 1,5 0,1 - Nya Zeeland 0,6 0,1 4,6 Oman 1,7 - - Pakistan 28,8 2,8 - Ryssland 3,5 - - Spanien 3,9 2,4 6,0 Thailand 75,6 0,1 - Tunisien 9,6 1,9 - Övriga länder 2) 1,7 _______________________________________ SUMMA 261,4 3) ____________________________________________________________
1 Avser utförsel av krigsmateriel enligt då gällande krigsmaterielförteckning. 2 Andorra, Botswana, Förenade Arabemiraten, Ghana, Island, Portugal, Saudiarabien och Ungern. 3 Härav torde ca 70 % utgöra sådan utrustning som tidigare ej klassificerades som krigsmateriel.
Under år 1993 omfattade krigsmaterielexporten leveranser till sammanlagt 44 länder. Till 24 länder levererades endast övrig krigsmateriel, varav för mindre än 1 miljon kronor till 10 länder. Tillstånd har vidare meddelats för utförsel av jakt- och sportskyttemateriel till 19 länder.
Inom ramen för det s.k. suveränitetsstödet har Sveriges regering överlämnat viss, i huvudsak civil, materiel till regeringarna i Estland, Lettland och Litauen för att stärka ländernas förmåga att övervaka sina gränser, land- och havsterritorier. Materielen är ämnad i första hand för ländernas polis-, tull- och gränsbevakningsmyndigheter för att bättre kunna bekämpa smuggling och organiserad brottslighet. Under år 1992 överlämnades ett bevakningsfartyg till Estland. Därefter har Estland mottagit ytterligare ett bevakningsfartyg, Lettland två och Litauen ett bevakningsfartyg. Vidare har till vart och ett av de baltiska länderna överlämnats tretton pansrade transportfordon, modell 1942. Den som gåva överlämnade krigsmaterielen anses ej ha något exportvärde och har därför inte redovisats i ovanstående tabeller.
4.2.4 Upplåtelse av tillverkningsrätt, samarbete, m.m.
Under år 1993 har fem tillstånd lämnats för upplåtelse av tillverkningsrätt utom riket. De har avsett tillverkning i Amerikas förenta stater, Australien, Indien (två tillstånd) respektive Tyskland. 17 samarbetsavtal har granskats och godkänts avseende gemensam utveckling eller produktion med följande länder: Amerikas förenta stater, Frankrike (två tillstånd), Norge (sex tillstånd), Polen (två tillstånd), Singapore, Tyskland (fyra tillstånd) och Österrike.
Prövningen av ärenden rörande upplåtelse av tillverkningsrätt och samarbete med utländsk part sker, oavsett materieltyp, med de strängare kriterier som gäller för export av krigsmateriel för strid, eftersom sådant samarbete i regel medför en långsiktigare bindning än regelrätt export.
För år 1993 gäller att 14 företag redovisat sammanlagt 151 gällande licensupplåtelser och samarbetsavtal i 22 länder.
173 företag har tillstånd att tillverka krigsmateriel varav ca 40 exporterade sådan materiel under år 1993.
4.3 Sammanfattning av motionerna
I partimotion 1993/94:U9 (v) föreslås en klarare redovisning till riksdagen av krigsmaterielexportens sammansättning och av de tillstånd för utlandssamarbete som givits till svenska företag. Vidare föreslås, "helt enligt gällande svenska bestämmelser", ett omedelbart stopp för all vapenexport till de nuvarande exportländer som ligger i krigsområden, som bedriver krigföring mot nationella minoriteter, som bryter mot mänskliga rättigheter och som ockuperar främmande territorium.
Vänsterpartiet upprepar sitt krav på att regeringens skrivelse bör innehålla en redovisning av vilken typ av materiel som sålts till respektive land (yrkande 1). En sådan redovisning lämnas varje år i SIPRI:s årsbok.
Vikten av en sådan redovisning framgår med all tydlighet i fallet Jugoslavien. Landet var länge ett av de största exportländerna för svensk krigsmaterielindustri. En redovisning av vilken typ av materiel som hade sålts skulle ha gett riksdagen en tydlig bild av vilka konsekvenser svensk vapenexportpolitik kan få. Självfallet har svensktillverkad materiel använts -- och används fortfarande -- i kriget. En skrivelse innehållande en sådan redovisning skulle således vara ett långt bättre beslutsunderlag än den typ av skrivelse regeringen i dag lämnar.
Regeringens skrivelse vore ett bättre beslutsunderlag om den innehöll en redovisning av vilka tillstånd som lämnats för svenska företags avtal om utlandssamarbete (yrkande 2). Det står alltmer klart att utlandssamarbete är ett sätt för svensk vapenindustri att kringgå exportrestriktionerna.
Mot bakgrund av detta vore det värdefullt för en bedömning av den svenska krigsmaterielpolitiken om riksdagen gavs inblick i detta utvidgade utlandssamarbete.
I andra motioner har Vänsterpartiet krävt stopp för all krigsmaterielexport till Indonesien (1993/94:U610) och att Sverige tar upp en dialog med Kina rörande Kinas ökande vapenexport (1993/94:U639). Kravet på stopp för exporten till Indonesien upprepas här (motion 1993/94:U9 yrkande 3).
De omfattande och grova kränkningarna av mänskliga rättigheter som förekommer i Kina skall självklart diskvalificera landet som köpare av svensk krigsmateriel (yrkande 4).
I skrivelsen om 1992 års export redovisade regeringen inte någon export av krigsmateriel till Turkiet. I årets skrivelse visar det sig dock att Turkiet under 1992 köpt krigsmateriel för strid för 1,9 miljoner kronor och under 1993 för 0,1 miljoner kronor. Avsaknaden av information om exporten till Turkiet i föregående års skrivelse bör, enligt motionärerna, givetvis förklaras. Riksdagen bör besluta att regeringen lämnar en sådan förklaring (yrkande 5).
I Turkiet pågår sedan ett flertal år en väpnad konflikt i landets sydöstra del. Turkiet bryter dessutom allvarligt mot de mänskliga rättigheterna genom att förvägra den kurdiska minoriteten att uttrycka sin etnicitet. Sverige bör självfallet, helt enligt de av riksdagen fastställda riktlinjerna, avbryta all krigsmaterielexport till Turkiet (yrkande 6).
De s.k. Gulfstaterna ligger alla i ett område som är i ständig krigsrisk. Att som regeringen uppenbarligen har gjort bedöma Kuwait vara ett land som inte befinner sig i väpnad konflikt med Irak är svårförståeligt. Enligt en rapport från Amnesty International förekommer i Kuwait dessutom omfattande grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Amnesty har rapporterat om grova MR-kränkningar även i de övriga Gulfstaterna.
I december 1992 beslöt riksdagen att tillämpningen av mänskliga rättighets-kriteriet vid beviljande av krigsmaterielexport skall ske med iakttagande av särskilt stor restriktivitet när det gäller nya exportländer. Riksdagen bör i enlighet med detta beslut kräva ett stopp för krigsmaterielexporten till Gulfstaterna (yrkande 7).
Regeringens skrivelse visar att Indien och Pakistan fortsätter att vara stora köpare av svensk krigsmateriel. Sverige fortsätter att bidra till den kapprustning som pågår mellan dessa stater vilka befinner sig i permanent konflikt med varandra. Båda staterna befinner sig i väpnad konflikt och borde av den anledningen diskvalificeras som exportländer. Båda staterna bryter också grovt mot de mänskliga rättigheterna. Indien uppfyller heller inte det tredje kriteriet för godkännande av svensk vapenexport, nämligen avsaknad av inre väpnade oroligheter. Mot bakgrund av detta yrkar Vänsterpartiet att riksdagen ger regeringen till känna att all krigsmaterielexport till Indien (yrkande 8) och Pakistan (yrkande 9) snarast avbryts.
Sydkorea bör självfallet vara diskvalificerat som köpare av svensk krigsmateriel (yrkande 10) främst på grund av konflikten med Nordkorea, som under mars--april i år skärpts på ett oroväckande sätt, men också på grund av de omfattande kränkningarna av de mänskliga rättigheterna som regeringen gör sig skyldig till.
Malaysia är en stor köpare av svensk krigsmateriel. Importen av de svenska varorna ingår med all säkerhet i den upprustning landet nu genomför för att möta den ökade militära spänningen i Sydostasien. Landet har intressen i konflikten om Spratlyöarna. Svensk vapenexport bör därför avbrytas (yrkande 11).
Singapore fortsätter att vara en av Sveriges absolut största krigsmaterielkunder trots otaliga avslöjanden om att landet fungerar som en vapenspridare i Sydostasien. Det finns starka misstankar om att svenska granatgevär som förekommit såväl i kriget i Burma som i Kambodja har spridits från just Singapore. Svensk vapenexport bör därför avbrytas (yrkande 12).
Svenska vapen kan nå Kambodja och Burma också via Thailand. Den thailändska militärens fortsatta samarbete med de Röda khmererna är väl känt. I december förra året beslagtogs i Thailand fem ton vapen som var avsedda för Röda khmererna. Svensk vapenexport bör därför avbrytas (yrkande 13).
Sverige har under 1993 sålt övrig krigsmateriel till Ryssland för 3,5 miljoner kronor. Det är anmärkningsvärt då Ryssland på intet sätt kan sägas uppfylla kriterierna för tillåten köpare av svensk materiel. Ryska trupper har under året varit inblandade i strid i ett flertal stater i det forna Sovjetunionen. Vidare har Ryssland inre väpnade oroligheter. Mot bakgrund av detta bör Sverige, enligt Vänsterpartiet, snarast avbryta all krigsmaterielexport till Ryssland (yrkande 14).
Sverige sålde under 1993 krigsmateriel för 1,5 miljoner kronor till Mexico. Mot bakgrund av de inre väpnade oroligheterna i landet yrkar Vänsterpartiet att riksdagen ger regeringen till känna att krigsmaterielexporten till Mexiko i fortsättningen inte skall tillåtas (yrkande 15).
I motion U1 (mp) betonas att Miljöpartiets grundsyn är att all vapenexport på sikt bör avvecklas. Riksdagen bör hos regeringen begära ett lagförslag om totalt förbud för export av krigsmateriel och en plan för avveckling av svensk krigsmaterielexport på fem år (yrkande 1). Riksdagen bör vidare besluta att riktlinjer för svensk krigsmaterielexport, inklusive licensförsäljning och samarbetsavtal, skall fastställas i lag (yrkande 2). Motionärerna anser att regeringen bör tillsätta en utredning med direktiv att införa ovillkorliga hinder så att svensk krigsmateriel inte skall kunna säljas till en stat som befinner sig i -- eller kan befaras hamna i -- väpnad konflikt inom eller utom landet eller till en stat som undertrycker de mänskliga rättigheterna (yrkande 3). Tillämpningen av det sistnämnda kriteriet skall ske med iakttagande av särskilt stor restriktivitet. I enlighet med detta synsätt bör regeringen inte godkänna nya krigsmaterielaffärer med stater som undertrycker mänskliga rättigheter (yrkande 4).
I Rådgivande nämnden för krigsmateriel bör även partier med negativ syn på vapenexport ges representation (yrkande 5). Vidare bör nämnden adjungera företrädare för svensk fredsrörelse (yrkande 6).
Riksdagen bör, enligt yrkande 7, ge regeringen till känna att Sverige skall verka internationellt för en begränsning av vapenexporten.
Regeringen bör, enligt motion 1993/94:U227 (s) yrkande 2, med hänvisning till de grava och omfattande kränkningarna av mänskliga rättigheter i Indonesien och Östra Timor, inte bevilja tillstånd till ny vapenexport till Indonesien.
Regeringen har att hörsamma rekommendationerna i resolutionerna 966 och 470 från Europarådets parlamentariska församling vad gäller vapenembargo mot Indonesien. Regeringen bör i olika internationella fora och bilaterala kontakter verka för genomförandet av Europarådets resolutioner 966 och 470.
I motion 1993/94:U407 (v) framhålls att Gulfkriget blev en larmsignal om faran att sälja krigsmateriel till Mellanöstern. USA inledde förhandlingar med de övriga ständiga medlemmarna av FN:s säkerhetsråd för att nå en överenskommelse om att förhindra destabiliserande upprustning i regionen. Detta ingick också i säkerhetsrådets resolution 678 (29 november 1990).
Förhandlingarna har dock inte lett till något stopp för vapenexporten till Mellersta Östern.
Vänsterpartiet finner det ytterst angeläget att stoppa vapenexporten till Mellanöstern. Sverige bör ta upp denna fråga i FN och hänvisa till utfästelsen i resolution 678 (yrkande 6).
Utvecklingen inom krigsindustrin går, enligt motion 1993/94:U410 (fp), mot en större internationalisering. Det innebär att det är köparens behov och företagens vinstintressen som kommer att gälla i allt högre grad. De nationella lagarna och riktlinjerna får mindre betydelse. Sverige bör inte anpassa sig till denna utveckling.
Om Sverige vill verka för fred och nedrustning i världen går det inte att samtidigt förse världen med allt fler och alltmer sofistikerade vapen. Därför bör den svenska krigsmaterielexporten successivt avvecklas (yrkande 1). För att detta skall vara möjligt krävs en planerad omställning från militär till civil produktion.
I motion 1993/94:U413 (s) framhålls att världens vapenhandel ökade dramatiskt under 1970- och 1980-talen. Sedan slutet av 1980-talet har dock utvecklingen vänt.
Trots denna positiva utveckling utgör fortfarande vapenhandeln i världen ett stort problem. Vapenhandeln förvärrar och militariserar konflikter, den späder på regional kapprustning och förlänger krig och inbördeskrig runt om i världen. Dessutom leder dessa krig till att många människor måste fly. Vapenhandeln har dessutom medverkat till den svåra skuldsättning som många av tredje världens länder hamnat i. Den internationella vapenhandeln har bl.a. därigenom mycket stor betydelse för utvecklingsfrågorna i tredje världen.
Följande ovillkorliga hinder för svensk vapenhandel skall gälla (yrkande 4), så att militär materiel med svenskt ursprung inte skall kunna säljas till:
stat som befinner sig i, eller kan befaras komma i, väpnad konflikt inom eller utom landet (yrkande 5);
stat som undertrycker mänskliga rättigheter;
stat med egna militära styrkor, som är engagerade i stridshandlingar utanför det egna territoriet, eller som hålls kvar där efter det att striderna har upphört, såvida inte stationeringen är en följd av beslut i FN eller ESK.
På det internationella planet bör Sverige aktivt verka för en restriktiv vapenexportpolitik.
I motion 1993/94:U610 (v) anförs att Sverige under åren 1976 till 1988 exporterade vapen till Indonesien för minst 600 miljoner kronor. Efter det har endast s.k. följdleveranser skett. I oktober 1993 framkom dock att regeringen nu gett klartecken för nya vapenaffärer med Indonesien.
Den planerade krigsmaterielförsäljningen till Indonesien är en skam för Sverige och går också stick i stäv med de riktlinjer riksdagen dragit upp för vapenexporten. Den bryter också mot de resolutioner Europarådets parlamentariska församling antagit i frågan.
Sverige bör omedelbart, i enlighet med riksdagens riktlinjer och resolutionerna 966 och 470 i Europarådets parlamentariska församling, stoppa all försäljning av krigsmateriel till Indonesien (yrkande 10).
I motion 1993/94:U636 (fp) framhålls att Sverige under årens lopp exporterat en mängd krigsmateriel till Indonesien. Under åren 1986--89 levererades t.ex. för 223 miljoner kronor trots att det i princip rådde förbud att exportera vapen på grund av inre oroligheter. Regeringen har gett tillstånd till denna utförsel med motiveringen att det rör sig om följdleveranser.
Det kan aldrig vara Sveriges hållning att stödja förtryckarregimer. Därför kan, enligt motionären, ingen export av vapen till Indonesien accepteras i dagens läge.
När det gällde konflikten i forna Jugoslavien beslöt regeringen att stoppa all export. Det borde regeringen även göra i fallet Indonesien med hänsyn till det ökade våldet och till att Indonesien klart deklarerat att man inte kommer att följa FN:s beslut angående folkomröstning på Östtimor (yrkande 7).
Ny demokrati anför i motion 1993/94:Fö335 att den svenska försvarsindustrin, som är ett nödvändigt instrument i den svenska försvarspolitiken, bör ges alla erforderliga chanser att överleva dels för att en stor del av försvarets återtagningsförmåga baseras på tillgången till inhemsk försvarsmateriel, dels på grund av det faktum att den genererar en icke föraktlig mängd arbetstillfällen. I sammanhanget får ej glömmas det faktum att den försvarsindustriella forskningen har stora spin off-effekter i samhället samt att den sist men inte minst ger inkomster i form av exportintäkter.
Det svenska försvaret är en kund som inte räcker till att hålla försvarsindustrin med tillräckliga order. Följaktligen behövs en stor del export. Försvarsmaterielexportlagstiftningen är en onödigt krånglig och byråkratisk härva som kan förenklas. För det första (yrkande 3) skall det generella förbudet mot vapenexport tas bort. Det måste anses som löjeväckande att ha ett av statsmakten utfärdat förbud som samma statsmakt gör undantag ifrån. Det behövs bara att producenterna beläggs med en anmälningsplikt samt tre enkla punkter som reglerar denna hantering:
1. Export får ej ske till krigförande land eller till land som befinner sig i inbördeskrig.
2. Export får ej ske till land som ej respekterar de mänskliga rättigheterna.
3. Export får ej ske till land som kan befaras hota den svenska säkerheten eller svenska intressen.
För det andra (yrkande 4) bör den svenska försvarsindustrin få möjlighet att uppdragsutveckla vapensystem oavsett det svenska försvarets behov.
Sten Söderberg (-) anför i motion 1993/94:Sf608 att krig och väpnade konflikter är huvudorsak till flykt. Det mest slående sambandet vid betraktande av världens flyktingsituation är det mellan vapenexport och flyktingar. Ett stort ansvar vilar på det internationella samfundet och enskilda länder att begränsa vapenhandeln. En successiv avveckling av den svenska vapenexporten bör ske (yrkande 2).
I partimotion 1993/94:Sf622 (v) påpekas att väpnade konflikter, som utkämpas i u-länder med vapen från i-länder, är den i särklass viktigaste orsaken till att människor tvingas bryta upp från sina hem och fly. Ett stort ansvar vilar på det internationella samfundet att begränsa vapenhandeln. När det gäller svensk vapenexport är den enda linje som kan försvaras en successiv total avveckling (yrkande 4). Ett program för omställning av vapenindustrin till civil produktion bör utarbetas (yrkande 5).
4.4 Utskottets överväganden 4.4.1 Redovisningsfrågor
I motion 1993/94:U9 (v), yrkande 1, krävs att regeringens redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten bör innehålla en redovisning av vilken typ av materiel som sålts till respektive land. Vidare yrkas att regeringens redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten bör innehålla en redovisning av vilka tillstånd som lämnats för svenska företags avtal om utlandssamarbete (yrkande 2). I motion 1993/94:U413 (s), yrkande 7, anförs att redovisningen av exporten bör göras mer öppen så att det blir offentligt vilka produkter som exporteras till vilka stater.
Utskottet har tagit del av regeringens skrivelse om krigsmaterielexportens utveckling under 1993. Skrivelsen finns sammanfattad tidigare i detta betänkande.
I enlighet med utfästelse i proposition 1984/85:82 har regeringen fr.o.m. riksmötet 1984/85 i årliga skrivelser redovisat den svenska krigsmaterielexporten. Utskottet finner att den redogörelse som lämnas genom årets skrivelse uppfyller de krav som kan ställas. Den svenska redovisningen är mera öppen än vad som gäller för flertalet övriga stater som exporterar krigsmateriel. Utskottet anser, som tidigare framgått bl.a. av betänkandet 1992/93:UU1, att regeringen bör fortsatt efterkomma önskemålet om att ta med alla uppgifter som det inte finns skäl att hemlighålla. En gräns utgörs dock av hänsyn till berättigade krav på sekretess som motparten i ett avtalsförhållande kan ha och de krav som utrikessekretessen ställer.
Härmed avstyrks yrkandena 1 och 2 i motion 1993/94:U9 (v) samt yrkande 7 i motion 1993/94:U413 (s).
Med vad som ovan anförts får utskottet föreslå att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1993/94:237 Redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten år 1993 till handlingarna.
4.4.2 Lagstiftning m.m.
En rad motioner innehåller krav på förändringar i den svenska krigsmateriellagstiftningen. I 1993/94:Fö335 (nyd), yrkande 3, krävs en modifiering av vapenexportlagen på ett sätt som väsentligen avviker från nu gällande lagstiftning. Vidare yrkas i motion 1994/95:U1 (mp), yrkande 1 (delvis), på ett totalt förbud för export av krigsmateriel. I samma motion krävs också att riksdagen beslutar att riktlinjer för svensk krigsmaterielexport skall fastställas i lag (yrkande 2) samt att en utredning tillsätts med direktiv om att föreslå vissa ovillkorliga hinder för svensk krigsmaterielexport (yrkande 3). Motion 1993/94:U413 (s) innehåller krav på att det generella förbudet mot krigsmaterielexport kompletteras med en lagfäst begränsning av möjligheterna till dispens (yrkande 3). Motionärerna kräver också (yrkande 4) att vissa ovillkorliga hinder för svensk vapenhandel fastslås, att all export av svensk krigsmateriel skall upphöra om köparlandet kommer i krig (yrkande 5) samt (yrkande 6) att begreppet "övrig krigsmateriel" utgår ur lagstiftningen så att samtliga exportvillkor skall gälla för all export av "krigsmateriel".
Den svenska politiken för utlandssamverkan på krigsmaterielområdet har nyligen behandlats av utskottet (bet. 1992/93:UU1) och fastlagts av riksdagen (rskr. 1992/93:61). Av de därvid fastlagda riktlinjerna framgår att tillstånd till utförsel av krigsmateriel för strid, eller till annan utlandssamverkan som avser krigsmateriel för strid eller övrig krigsmateriel, inte bör beviljas om det avser stat som befinner sig i väpnad konflikt med annan stat, oavsett om krigsförklaring har avgetts eller ej, stat som är invecklad i internationell konflikt som kan befaras leda till väpnad konflikt eller stat som har inre väpnade oroligheter. Den nya lagen gäller fr.o.m. 1993.
Enligt utskottets uppfattning bör de nu gällande principerna för krigsmaterieltillverkning och krigsmaterielexport alltjämt gälla. Utskottet förutsätter emellertid att regeringen vid lämpligt tillfälle gör en utvärdering och översyn av såväl lagstiftningen och riktlinjerna som tillämpningen av dessa.
Utskottet vill i detta sammanhang särskilt erinra om sitt ställningstagande beträffande frågan om riktlinjer för svensk krigsmaterielexport, vilket gjordes med brett partipolitiskt stöd i samband med behandlingen av den nya krigsmateriellagstiftningen. I sitt betänkande 1992/93:UU1 anförde utskottet följande.
Utskottet anser att krigsmaterielärenden är förvaltningsärenden som det ankommer på regeringen att avgöra. Övervägandena i samband med dessa ärenden omfattar löpande bedömningar som berör utrikes- och försvarspolitiken, i en omvärld som ständigt är stadd i förändring. Utskottet ser det som en fördel att regeringens politiska ansvar för besluten i detta sammanhang tydliggörs.
Utskottet är således inte berett att tillstyrka att riktlinjerna lagfästs utan finner ordningen med riktlinjer som godkänns av riksdagen men tillämpas av regeringen under politiskt ansvar ändamålsenlig.
Utskottet vidhåller dessa, tidigare gjorda ställningstaganden.
Med det anförda anser utskottet yrkande 5 i motion 1993/94:U413 (s) besvarat. Motionerna 1993/94:Fö335 (nyd), yrkande 3, 1994/95:U1 (mp), yrkandena 1 (delvis), 2 och 3, samt 1993/94:U413 (s), yrkandena 3, 4 och 6 avstyrks.
I motion 1994/95:U1 (mp), yrkande 5, hemställs att också riksdagspartier med negativ syn på vapenexport bör ges representation i Rådgivande nämnden för krigsmateriel. Nämnden bör (yrkande 6) till sig adjungera företrädare för svensk fredsrörelse.
Utskottet konstaterar att strävan är att handlägga ärenden om utlandssamverkan på krigsmaterielområdet i politiskt samförstånd, ofta inom ramen för det samråd som äger rum i Utrikesnämnden. Detta är viktigt för kontinuiteten i den svenska säkerhetspolitiken. Alla principiellt viktiga krigsmaterielärenden föreläggs den Rådgivande nämnden för krigsmaterielexportfrågor. Nämnden inrättades 1985 för att åstadkomma ökad insyn och samråd i frågor som rör krigsmaterielexport. I nämnden ingår för närvarande företrädare för de fyra största partierna. Nämnden, som sammanträder varje månad under ledning av krigsmaterielinspektören, har en rådgivande funktion på beredningsstadiet. Det politiska ansvaret förblir hos regeringen. Nämnden bör utnyttja möjligheten att konsultera oberoende MR-organisationer vid bedömningen av situationen avseende de mänskliga rättigheterna i aktuella köparländer.
Med det anförda anser utskottet yrkandena 5 och 6 i motion 1994/95:U1 (mp) besvarade.
4.4.3 Generella begränsningar av krigsmaterielexporten m.m.
I motionerna 1994/95:U1 (mp), yrkande 1 (delvis), 1993/94:U410 (fp), yrkande 1, 1993/94:Sf608 (-), yrkande 2, och 1993/94:Sf622 (v), yrkande 4, krävs åtgärder för avveckling av svensk krigsmaterielexport.
I motion 1994/95:U1 (mp), yrkande 4, krävs att inga nya krigsmaterielaffärer med stater som undertrycker mänskliga rättigheter godkänns. Att antalet köparstater av svenska vapen skall minskas krävs i motion 1993/94:U413 (s), yrkande 2.
Som utskottet ovan anfört har den svenska politiken på krigsmaterielområdet nyligen varit föremål för en samlad prövning varvid den behandlats av utskottet och fastlagts av riksdagen. I samband därmed framhöll utskottet i sitt betänkande 1992/93:UU1 betydelsen av att utlandssamverkan inte står i strid med de utrikespolitiska målen. Bland dessa nämndes främjandet av demokrati, av mänskliga rättigheter, av avspänning och nedrustning samt av en höjd levnadsnivå i de fattiga länderna. Utskottet avstyrkte vid sin prövning också förslag om en avveckling av krigsmaterielexporten.
Enligt utskottets uppfattning äger tidigare gjorda ställningstaganden alltjämt giltighet. Någon anledning att särskilt ta fasta på antalet köparstater finns inte.
I anledning av motion 1994/95:U1 (mp) yrkande 4 vill utskottet hänvisa till sin tidigare behandling av den nya krigsmateriellagstiftningen (bet. 1992/93:UU1) och den vikt som utskottet då fäste vid situationen beträffande de mänskliga rättigheterna i de länder som kan bli aktuella för utlandssamverkan på krigsmaterielområdet. Utskottet understryker ånyo att uppfyllandet av av MR-kriteriet är ett centralt villkor för att tillstånd för svensk krigsmaterielexport skall beviljas.
Med det anförda anser utskottet yrkande 4 i motion 1994/95:U1 (mp) besvarat. Motionerna 1994/95:U1 (mp), yrkande 1 (delvis), 1993/94:U410 (fp), yrkande 1, 1993/94:Sf608 (-), yrkande 2, 1993/94:Sf622 (v), yrkande 4, och 1993/94:U413 (s), yrkande 2, avstyrks.
Ett program för omställning av vapenindustrin till civil produktion bör, enligt motion 1993/94:Sf622 (v), yrkande 5, utarbetas.
Utskottet anser inte att de av motionärerna angivna skälen motiverar att riksdagen uppdrar åt regeringen att utarbeta en plan för omställning av svensk krigsmaterielindustri.
Därmed avstyrks motion 1993/94:Sf622 (v), yrkande 5.
Sverige bör enligt motion 1994/95:U1 (mp), yrkande 7, internationellt verka för en begränsning av vapenexporten.
Utskottet noterar att frågan om kontroll av den internationella vapenhandeln särskilt uppmärksammats vid FN:s generalförsamlings båda extra möten om nedrustning 1978 och 1982 och i samband med den av Inga Thorsson ledda FN-studien om nedrustning och utveckling (1984). Sverige har under en lång följd av år varit pådrivande i FN vad avser åtgärder för att stärka system för kontroll och övervakning av vapenproduktion och vapentransporter samt för att uppnå större öppenhet avseende internationella vapenöverföringar.
I december 1991 antog FN:s generalförsamling, med Sverige som medförslagsställare, en resolution om att upprätta ett internationellt register för medlemsstaternas export och import av vissa kategorier av tyngre vapen fr.o.m. kalenderåret 1992. För FN-registrets första år, 1992, lämnade 83 av FN:s medlemsstater uppgifter om sin export och import avseende aktuella vapenslag. Inkomna uppgifter beräknas motsvara ca 98 % av den export av tyngre vapen som förekom under året. Sverige har sedan det inrättades lämnat uppgifter till detta register. Sverige deltar även aktivt i motsvarande arbete inom ESK:s säkerhetsforum i Wien och i FN:s nedrustningskonferens i Genève. Det bör i sammanhanget också noteras att SIPRI bedriver ett uppmärksammat arbete på området.
Efter Gulfkriget 1990--91 framträdde hos många länder en politisk vilja att skapa en större internationell insyn i och kontroll över vapenhandeln. Detta manifesterades i uttalanden av EG-länderna, de fem permanenta medlemmarna i FN:s säkerhetsråd och inom den europeiska säkerhetskonferensen. Den främsta uppmärksamheten riktades mot den konventionella vapenhandeln. Det ovan nämnda FN-beslutet skall ses i detta perspektiv.
Sverige samverkar med en rad andra stater för att förhindra spridning av produkter som kan användas för tillverkning av kärnvapen (Nuclear Suppliers Group, NSG), missiler och missilteknologi (Missile Technology Control Regime, MTCR) samt kemiska och biologiska vapen (Australiengruppen).
En exportkontrollregim för högteknologi som kan ha militär tillämpning är under övervägande, och Sverige deltar aktivt i dessa internationella förhandlingar. Eventuellt kan konventionell vapenexport också komma att omfattas av denna regim.
Utskottet utgår från att regeringen även framgent kommer att verka för en begränsning och kontroll av den internationella vapenhandeln.
Med det anförda anser utskottet motion 1994/95:U1 (mp), yrkande 7, besvarad.
4.4.4 Försvarsindustriellt samarbete
I motion 1993/94:Fö335 (nyd), yrkande 4, krävs att den svenska försvarsindustrin ges möjlighet att uppdragsutveckla vapensystem oavsett den svenska krigsmaktens behov av dessa.
Utskottet konstaterar att avtal med utländsk part om gemensam utveckling eller tillverkning av krigsmateriel alltid skall utgå från de av riksdagen fastlagda, grundläggande kriterierna. Motionärernas förslag strider mot dessa och tillfredsställer inte de krav som kan ställas på en ansvarsfull politik.
Därmed avstyrks yrkande 4 i motion 1993/94:Fö335 (nyd).
4.4.5 Krigsmaterielexport/enskilda stater/områden
I partimotion 1993/94:U9 (v) krävs stopp för svensk krigsmaterielexport till Indonesien (yrkande 3), stopp för svensk krigsmaterielexport till Kina (yrkande 4), stopp för svensk krigsmaterielexport till Turkiet (yrkande 6), stopp för svensk krigsmaterielexport till Gulfstaterna (yrkande 7), stopp för svensk krigsmaterielexport till Indien (yrkande 8), stopp för svensk krigsmaterielexport till Pakistan (yrkande 9), stopp för svensk krigsmaterielexport till Sydkorea (yrkande 10), stopp för svensk krigsmaterielexport till Malaysia (yrkande 11), stopp för svensk krigsmaterielexport till Singapore (yrkande 12), stopp för svensk krigsmaterielexport till Thailand (yrkande 13), stopp för svensk krigsmaterielexport till Ryssland (yrkande 14) och stopp för svensk krigsmaterielexport till Mexico (yrkande 15).
Också i motionerna 1993/94:U227 (s), yrkande 2, 1993/94:U610 (v), yrkande 10, och 1993/94:U636 (fp), yrkande 7, krävs, med skiftande motiveringar, stopp för svensk krigsmaterielexport till Indonesien. I motionerna 1993/94:U227 (s) och 1993/94:U610 (v) framhålls som grund särskilt de resolutioner som antagits av Europarådets parlamentariska församling och som gäller vapenembargo mot Indonesien.
Som utskottet ovan anfört är strävan att handlägga ärenden om utlandssamverkan på krigsmaterielområdet i politiskt samförstånd. Alla principiellt viktiga krigsmaterielärenden föreläggs Rådgivande nämnden för krigsmaterielfrågor. Denna inrättades år 1985 för att åstadkomma ökad insyn och samråd i frågor som rör krigsmaterielexport.
När det gäller ställningstaganden beträffande tillstånd för export av krigsmateriel är det regeringen som enligt gällande lag och riktlinjer har att pröva sådana ärenden. Några fall av export under år 1993, bl.a. Indonesien, Thailand och Gulfstaterna, har varit föremål för konstitutionsutskottets granskning (bet. 1993/94:KU30). Sammanfattningsvis var KU:s slutsats att regeringen tillämpat riktlinjerna för utförsel av krigsmateriel på ett korrekt sätt och att den rådgivande nämndens rekommendationer följts.
Utrikesutskottet har vid årets behandling av regeringens skrivelse om krigsmaterielexporten gjort en fördjupad granskning av förhållandena beträffande de mänskliga rättigheterna i Indonesien, Turkiet och Gulfstaterna. Härvid har föredragningar gjorts av krigsmaterielinspektören, Amnesty Internationals generalsekreterare samt företrädare för Utrikesdepartementets politiska avdelning. Utskottet har därvid funnit att MR-situationen i de berörda länderna alltjämt ger anledning till betydande oro. I Turkiet anses situationen ha förvärrats i samband med inre oroligheter. Utskottet utgår från att regeringen delar denna bedömning beträffande samtliga dessa länder och fäster stor vikt därvid i samband med eventuellt nya ansökningar om krigsmaterielexport.
Vad gäller frågan om resolutionerna från Europarådets parlamentariska församling vill utskottet särskilt framhålla att församlingen har status som rådgivande organ till Europarådets ministerkommitté och att de resolutioner församlingen antar är av icke-bindande karaktär. I de fall som åsyftas i motionerna 1993/94:U227 (s) och 1993/94:U610 (v) har Europarådets ministerkommitté valt att inte följa den parlamentariska församlingens rekommendationer. Utskottet utgår emellertid ifrån att regeringen vid beslut om utförsel av krigsmateriel väger in rekommendationer från Europarådet i sina bedömningar.
Utskottet noterar att Riksdagsutredningen rekommenderar återhållsamhet beträffande förslag i frågor som delegerats från riksdagen till regeringen och myndigheter. Som framgått ovan ankommer det på regeringen att, enligt gällande lag och riktlinjer, pröva ärenden rörande krigsmaterielexport. Mot denna bakgrund anser utskottet att riksdagen ej bör göra något särskilt tillkännagivande beträffande ett vapenembargo avseende de aktuella länderna.
Med det anförda anser utskottet motionerna 1993/94:U9 (v), yrkandena 3--4 samt 6--15, 1993/94:U227 (s), yrkande 2, och 1993/94:U610 (v), yrkande 10, och 1993/94:U636 (fp), yrkande 7, besvarade.
I partimotionen 1993/94:U9 (v), yrkande 5, krävs att regeringen till riksdagen bör lämna en förklaring till avsaknaden i förra årets regeringsskrivelse av uppgifter om krigsmaterielexporten under 1992 till Turkiet.
Enligt vad dåvarande statsrådet Ulf Dinkelspiel redovisade i ett svar på en riksdagsfråga (fråga 1992/93:728) den 25 maj 1993 beror avsaknaden i förra årets regeringsskrivelse av uppgifter om krigsmaterielexporten under 1992 till Turkiet på en felredovisning i statistiken, vilket sedermera upptäckts. Korrekta uppgifter finns redovisade (även för år 1992) i årets skrivelse.
Med det anförda anser utskottet motion 1993/94:U9 (v), yrkande 5, besvarad.
Sverige bör, enligt motion 1993/94:U407 (v), yrkande 6, i FN ta initiativ i syfte att stoppa vapenexporten till Mellanöstern med hänvisning till säkerhetsrådets resolution 678.
Enligt utskottets bedömning är säkerhetsrådets resolution 678 (S/RES/678 [1990] av den 29 november 1990) inte utformad på sådant sätt att den kan läggas till grund för ett initiativ för att stoppa vapenexporten till Mellanöstern. Utskottet har ovan (i avsnitt 4.4.3) redovisat en rad svenska initiativ i FN och andra internationella organisationer avseende kontroll av den internationella vapenhandeln. Enligt utskottets uppfattning har dessa varit lämpliga och ändamålsenliga. Utskottet finner det angeläget att Sverige i första hand verkar för en fortsatt utbyggnad av FN:s register till att omfatta alla stater och alla vapenslag.
Utskottet noterar i detta sammanhang att statsrådet Mats Hellström i ett frågesvar i riksdagen (fråga 1994/95:61) den 18 oktober 1994 deklarerade att han "med hänsyn till rådande säkerhetspolitiska läge i Mellanösternområdet" avser att föreslå regeringen att inte ge tillstånd för ny vapenexport till området.
Därmed avstyrks motion 1993/94:U407 (v), yrkande 6.
5. Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande regeringens skrivelse att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1993/94:237 Redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten år 1993 till handlingarna,
2. beträffande redovisningen av krigsmaterielexporten att riksdagen avslår motion 1993/94:U9 yrkandena 1 och 2 samt motion 1993/94:U413 yrkande 7, res. 1 (v)
3. beträffande förändringar i krigsmateriellagstiftningen att riksdagen förklarar motion 1993/94:U413 yrkande 5 besvarad med vad utskottet anfört samt avslår motion 1993/94:Fö335 yrkande 3, motion 1994/95:U1 yrkandena 1 (delvis), 2 och 3 samt motion 1993/94:U413 yrkandena 3, 4 och 6, res. 2 (mp)
4. beträffande Rådgivande nämnden för krigsmaterielexport att riksdagen förklarar motion 1994/95:U1 yrkandena 5 och 6 besvarade med vad utskottet anfört,
5. beträffande åtgärder för avveckling av svensk krigsmaterielexport m.m. att riksdagen förklarar motion 1994/95:U1 yrkande 4 besvarad med vad utskottet anfört samt avslår motion 1994/95:U1 yrkande 1 (delvis), motion 1993/94:U410 yrkande 1, motion 1993/94:Sf608 yrkande 2, motion 1993/94:Sf622 yrkande 4 samt motion 1993/94:U413 yrkande 2, res. 3 (v, mp)
6. beträffande omställning av svensk krigsmaterielindustri att riksdagen avslår motion 1993/94:Sf622 yrkande 5, res. 4 (v)
7. beträffande internationell begränsning av vapenexporten att riksdagen förklarar motion 1994/95:U1 yrkande 7 besvarad med vad utskottet anfört,
8. beträffande försvarsindustriellt samarbete att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö335 yrkande 4,
9. beträffande krigsmaterielexport till enskilda stater och områden att riksdagen förklarar motionerna 1993/94:U9 yrkandena 3--4 och 6--15, 1993/94:U227 yrkande 2, 1993/94:U610 yrkande 10 samt 1993/94:U636 yrkande 7 besvarade med vad utskottet anfört, res. 5 (v, mp)
10. beträffande uppgifter om krigsmaterielexport till Turkiet att riksdagen förklarar motion 1993/94:U9 yrkande 5 besvarad med vad utskottet anfört,
11. beträffande initiativ i FN om stopp för vapenexport till Mellanöstern att riksdagen avslår motion 1993/94:U407 yrkande 6. res. 6 (v)
Stockholm den 27 oktober 1994
På utrikesutskottets vägnar
Maj-Lis Lööw
I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Margaretha af Ugglas (m), Maj Britt Theorin (s), Axel Andersson (s), Göran Lennmarker (m), Helena Nilsson (c), Karl-Göran Biörsmark (fp), Berndt Ekholm (s), Eva Zetterberg (v), Anneli Hulthén (s), Per Gahrton (mp), Lena Klevenås (s), Urban Ahlin (s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Tommy Waidelich (s), Charlotte Cederschiöld (m) och Tuve Skånberg (kds).
6. Reservationer
1. Redovisningen av krigsmaterielexporten (mom. 2)
Eva Zetterberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med "Utskottet finner" och slutar med "motion 1993/94:U413" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att en mer öppen och detaljerad redovisning av den direkta och indirekta svenska krigsmaterielexporten än den regeringen nu lämnar är nödvändig för att riksdagen skall få en möjlighet att se vad som döljer sig bakom de i de årliga skrivelserna redovisade siffrorna. Enligt utskottets uppfattning bör det av kommande redovisningar därför också framgå vilken typ av materiel som sålts till respektive land. Vidare bör redovisningarna innehålla uppgifter om vilka tillstånd som lämnats för svenska företags avtal om utlandssamarbete. Detta bör ges regeringen till känna.
Med det anförda tillstyrks yrkandena 1 och 2 i motion 1993/94:U9 (v) och yrkande 7 i motion 1993/94:U413 (s).
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
2. beträffande redovisningen av krigsmaterielexporten att riksdagen med bifall till motion 1993/94:U9 yrkandena 1 och 2 samt motion 1993/94:U413 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
2. Förändringar i krigsmateriellagstiftningen (mom. 3)
Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med "Den svenska" och slutar med "6 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den grundsyn som framförs i motion 1994/95:U1 (mp), yrkande 1 (delvis), nämligen att svensk vapenexport ej går att förena med en aktiv fredspolitik. En följd av detta synsätt blir att all vapenexport på sikt bör avvecklas. Utskottet anser därför, med tillstyrkande av motion 1994/95:U1 (mp), yrkande 1 (i berörd del), att regeringen bör verka för att ett lagförslag om ett totalt förbud mot export av krigsmateriel läggs fram för riksdagen.
Till följd av detta ställningstagande är det utskottets uppfattning att övriga, ovan redovisade motioner saknar aktualitet.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion 1994/95:U1 (mp), yrkande 1 (i berörd del). Utskottet anser motionerna 1993/94:U413 (s) yrkandena 3--6 samt 1994/95:U1 (mp) yrkandena 2 och 3 besvarade med vad utskottet anfört. Motion 1993/94:Fö335 (nyd) yrkande 3 avstyrks.
dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
3. beträffande förändringar i krigsmateriellagstiftningen att riksdagen dels med avslag på motion 1993/94:Fö335 yrkande 3 och med bifall till motion 1994/95:U1 yrkande 1 (i berörd del) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, dels förklarar motionerna 1993/94:U413 yrkandena 3--6 samt 1994/95:U1 yrkandena 2 och 3 besvarade med vad utskottet anfört.
3. Åtgärder för avveckling av svensk krigsmaterielexport m.m. (mom. 5)
Eva Zetterberg (v) och Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "finns inte" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning finns det emellertid nu anledning att ompröva det senare ställningstagandet. Utskottet anser, bl.a. i linje med vad som anförs i motion 1993/94:Sf622 yrkande 4, att ett stort ansvar vilar på det internationella samfundet att begränsa vapenhandeln. När det gäller svensk vapenexport är den enda linje som kan försvaras en successiv och total avveckling. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med "Med det anförda" och slutar med "yrkande 2, avstyrks." bort ha följande lydelse:
Med det anförda, och med anledning av motionerna 1994/95:U1 (mp), yrkande 1 (delvis), 1993/94:U410 (fp), yrkande 1, 1993/94:Sf608 (-), yrkande 2, tillstyrker utskottet motion 1993/94:Sf622 (v) yrkande 4. Med det anförda anser utskottet vidare yrkande 4 i motion 1994/95:U1 (mp) och yrkande 2 i motion 1993/94:U413 (s) besvarade.
dels att den del av av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "svensk krigsmaterielindustri" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning finns det nu skäl för riksdagen att uppdra åt regeringen att utarbeta en plan för omställning av svensk krigsmaterielindustri.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
5. beträffande åtgärder för avveckling av svensk krigsmaterielexport m.m.
att riksdagen dels med bifall till motion 1993/94:Sf622 yrkande 4 och med anledning av motionerna 1994/95:U1, yrkande 1 (delvis), 1993/94:U410, yrkande 1, 1993/94:Sf608, yrkande 2, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels förklarar motionerna 1994/95:U1 yrkande 4 och 1993/94:U413 yrkande 2 besvarade med vad utskottet anfört.
4. Omställning av svensk krigsmaterielindustri (mom. 6)
Eva Zetterberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "1993/94:Sf622 (v) yrkande 5." bort ha följande lydelse:
I enlighet med vad som anförs i motion 1993/93:Sf622 (v) yrkande 5 anser utskottet att de väpnade konflikter som utkämpas i u-länder med vapen från i-länder är den i särklass viktigaste orsaken till att människor tvingas bryta upp från sina hem och fly. Ett stort ansvar vilar på det internationella samfundet att begränsa vapenhandeln. När det gäller svensk vapenexport är den enda linje som kan försvaras en successiv total avveckling. Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen därför ge regeringen till känna att ett program för omställning av vapenindustrin till civil produktion bör utarbetas.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
6. beträffande omställning av svensk krigsmaterielindustri att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Sf622 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
5. Krigsmaterielexport till enskilda stater och områden (mom. 9)
Eva Zetterberg (v) och Per Gahrton (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med "Som utskottet" och på s. 23 slutar med "yrkande 7, besvarade" bort ha följande lydelse:
Utrikesutskottet har vid årets behandling av regeringens skrivelse om krigsmaterielexporten gjort en fördjupad granskning av förhållandena beträffande mänskliga rättigheter i Indonesien, Turkiet och Gulfstaterna. Härvid har föredragningar gjorts av krigsmaterielinspektören, Amnesty Internationals generalsekreterare samt företrädare för Utrikesdepartementets politiska avdelning. Utskottet har därvid funnit att MR-situationen i de berörda länderna alltjämt ger anledning till betydande oro. I Turkiet anses situationen ha förvärrats i samband med inre oro. Utskottet delar helt den uppfattning som framförs i Vänsterpartiets motioner 1993/94:U9 och 1993/94:U610 angående stopp för krigsmaterielexport till Indonesien, Kina, Turkiet, Gulfstaterna, Indien, Pakistan, Sydkorea, Malaysia, Singapore, Thailand, Ryssland och Mexico. Enligt utskottets uppfattning bör, helt i enlighet med gällande svenska bestämmelser, all vapenexport till dessa stater upphöra, eftersom det rör sig om stater som ligger i krigsområden, som bedriver krigföring mot nationella minoriteter, som bryter mot mänskliga rättigheter eller som ockuperar främmande territorier. Detta bör ges regeringen till känna.
Med det anförda, och med anledning av motionerna 1993/94:U227 (s) yrkande 2 och 1993/94:U636 (fp) yrkande 7, tillstyrks motionerna 1993/94:U9 (v) yrkandena 3--4 och 6--15 samt 1993/94:U610 (v) yrkande 10.
dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
9. beträffande krigsmaterielexport till enskilda stater och områden att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:U9 yrkandena 3--4 och 6--15 samt 1993/94:U610 yrkande 10 och med anledning av motionerna 1993/94:U227 yrkande 2 och 1993/94:U636 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
6. Initiativ i FN om stopp för vapenexport till Mellanöstern (mom. 11)
Eva Zetterberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24 börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "alla vapenslag" bort ha följande lydelse:
Säkerhetsrådets resolution 678 (S/RES/678 1990 av den 29 november 1990) innehöll målsättningen att återställa fred och säkerhet i regionen. Ökad vapenexport till regionen motverkar detta syfte. Utskottet anser därför att Sverige bör ta ett initiativ i FN för att stoppa vapenexporten till Mellanöstern. Utskottet har ovan (i avsnitt 4.4.3) redovisat en rad svenska initiativ i FN och andra internationella organisationer avseende kontroll av den internationella vapenhandeln. Enligt utskottets uppfattning har dessa varit lämpliga och ändamålsenliga. Utskottet finner det angeläget att Sverige i första hand verkar för en fortsatt utbyggnad av FN:s register så att det skall omfatta alla stater och alla slags vapen, även lätta vapen för upprorsbekämpning. Detta bör ges regeringen till känna.
dels att meningen "Därmed avstyrks motion 1993/94:U407 (v), yrkande 6." på s. 24 borde ha ersatts med följande:
Med det anförda tillstyrks motion 1993/94:U407 (v) yrkande 6.
dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
11. beträffande initiativ i FN om stopp för vapenexport till Mellanöstern att riksdagen med bifall till motion 1993/94:U407 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
7. Särskilda yttranden
1. Förändringar i krigsmateriellagstiftningen m.m. (momenten 3 och 4)
Eva Zetterberg (v) anför:
Frågan om svensk vapenexport visar på de betydande svårigheter Sverige har att leva upp till kraven som ett land som inte bara i ord, utan även i handling vill driva på nedrustningen i världen. För många svenskar är det obegripligt att svensk krigsmaterielexport kunnat fortgå till länder, där omfattande och grova brott mot mänskliga rättigheter sker. Vänsterpartiet kräver att exporten till dessa länder omedelbart upphör. Vi vill att all svensk vapenproduktion på sikt skall avvecklas och ersättas med civil produktion.
I propositionen för den nya lagstiftning för krigsmaterielexport, som började gälla den 1 januari 1993, sägs klart att tillstånd till utförsel av krigsmateriel inte bör lämnas, om det avser ett land där omfattande och grova brott förekommer. I utrikesutskottets betänkande 1992/93:UU1 tolkades detta som en skärpning av reglerna, och utskottet betonade att stor restriktivitet i beviljande av utförseltillstånd skulle gälla när mänskliga rättighets-kriteriet tillämpades.
I KU:s granskning våren 1994 av bestämmelserna och utfrågningen av krigsmaterielinspektören (KMI) framkom emellertid att regeringen tagit fasta på en annan formulering i propositionen där det sägs följande:
Det får enligt min mening betraktas som klart, att det inte står i samklang med svensk utrikespolitik att samarbeta på krigsmaterielområdet med stater som grovt och och på ett systematiskt sätt förtrycker de mänskliga rättigheterna.
Det bör observeras att i denna formulering sker en avsevärd inskränkning i förhållande till den övergripande formuleringen "omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter".
Inskränkningen består i dels att det måste vara stater som förtrycker de mänskliga rättigheterna, dels att de måste vara systematiska. Det statsrådet i det citerade avsnittet säger är alltså att det är klart att när stater står för ett systematiskt förtryck av mänskliga rättigheter så skall inget samarbete ske. Det tolkas då så att om omfattande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer av t.ex. paramilitära förband, som inte klart kan sägas vara ett instrument för staten, kan export av krigsmateriel i vissa fall ske. Likaså kan det ske om statsanställda poliser och militärer utför övergreppen i strid med landets lagar men staten på grund av bevissvårigheter inte kan stoppa verksamheten. Det är ju då inte staten som står för kränkningarna.
Dessutom måste man kunna visa att kränkningarna är systematiska till sin karaktär och inte utförs slumpmässigt och oplanerat. Det innebär att även om det uppenbarligen från statsanställda poliser och militärer förekommer omfattande och grova kränkningar (och dessa kränkningar inte står i strid med landets lagar), som utförs slumpmässigt eller på ett oplanerat sätt, kan också export av krigsmateriel ske och annat samarbete i vissa fall ske.
Vid KU:s utfrågning framkom att KMI (Sven Hirdman) ansåg att han inför utrikesutskottets ledamöter och utrikesutskottets beslut muntligen redogjort för vilken praxis som tillämpas.
På s. 128 i betänkande 1993/94:KU30 sägs:
Sven Hirdman menade att för utrikesutskottets ledamöter stod det vid beslutstillfället klart och står fortfarande klart vilken praxis som tillämpas och vilken tolkning som görs av mänskliga rättigheter i riktlinjesystemet.
Utrikesutskottet borde därför ånyo slå fast att export av krigsmateriel inte skall ske till stater där omfattande och grova kränkningar mot mänskliga rättigheter äger rum. Om det finns anledning till misstanke att staten indirekt stöder eller inte ingriper mot organisationer eller individer som utför kränkningarna skall krigsmateriel inte exporteras till denna stat. Det skall heller inte ställas upp något villkor att de omfattande och grova kränkningarna måste vara systematiska till sin karaktär för att krigsmaterielexport skall förhindras.
Vid behandlingen av detta ärende har framkommit att lagen på ett flertal punkter är otydlig och bör ändras. Det gäller dels uppdelningen av krigsmateriel för strid och övrig krigsmateriel. Allt bör klassas som krigsmateriel; dels förhållandet mellan Rådgivande nämnden och Utrikesnämnden. Enligt Vänsterpartiets uppfattning bör Rådgivande nämnden avskaffas. Det är i stället lämpligt att alla tveksamma fall vad gäller vapenexport behandlas av Utrikesnämnden, där samtliga politiska partier ingår.
En tredje faktor gäller följdleveranser av krigsmateriel. Det har framkommit att Sverige genom kontrakt eller muntliga överenskommelser kan anses skyldigt att leverera reservdelar eller annan utrustning under mycket lång tid till länder som ej anses respektera mänskliga rättigheter. Dessa länder, t.ex. Turkiet, Indonesien och Gulfstaterna, anses ej kunna komma i fråga för export av nya produkter och bör därför inte heller kunna komma i fråga för följdleveranser. Vänsterpartiet avser att återkomma till dessa frågor med konkreta yrkanden.
2. Internationell begränsning av vapenexporten (mom. 7)
Margaretha af Ugglas, Göran Lennmarker, Hans Hjortzberg-Nordlund och Charlotte Cederschiöld (alla m) anför:
Begreppet internationell begränsning av vapenhandeln avser inte en begränsning av all vapenhandel. Med undantag av vissa förbjudna kategorier av vapen är handel med vapen avsedda för försvar av frihet, mänskliga rättigheter och demokrati legitim. Den har stöd i FN-stadgans artikel 51, där "den naturliga rätten till individuellt eller kollektivt självförsvar i händelse av väpnat angrepp" slås fast.
Innehållsförteckning
1. Sammanfattning 1 2. Skrivelsen 1 3. Motionerna 1 3.1 Motioner väckta med anledning av regeringens skrivelse 1993/94:237 1 3.2 Motioner väckta under allmänna motionstiden 1993/94 3 4. Utskottet 4 4.1 Skrivelsens huvudsakliga innehåll 4 4.1.1 Lagen om krigsmateriel 4 4.1.2 Regeringens riktlinjer för krigsmaterielexport 5 4.1.3 Rådgivande nämnden för krigsmaterielexportfrågor 5 4.1.4 KMI:s teknisk-vetenskapliga råd 6 4.1.5 Information om vapenexportpolitiken 6 4.1.6 Krigsmaterielexporten år 1993 6 4.1.7 Internationell öppenhet om vapenöverföringar 7 4.2 Krigsmaterielinspektionens redogörelse för svensk krigsmaterielexport år 1993 8 4.2.1 Beviljade utförseltillstånd 8 4.2.2 Faktiska leveranser 9 4.2.3 Geografisk fördelning 10 4.2.4 Upplåtelse av tillverkningsrätt, samarbete m.m. 12 4.3 Sammanfattning av motionerna 13 4.4 Utskottets överväganden 18 4.4.1 Redovisningsfrågor 18 4.4.2 Lagstiftning m.m. 19 4.4.3 Generella begränsningar av krigsmaterielexporten m.m 20 4.4.4 Försvarsindustriellt samarbete 22 4.4.5 Krigsmaterielexport/enskilda stater/områden 22 5. Hemställan 24 6. Reservationer 26 1. Redovisningen av krigsmaterielexporten (mom. 2) 26 2. Förändringar i krigsmateriellagstiftningen (mom. 3) 26 3. Åtgärder för avveckling av svensk krigsmaterielexport m.m. (mom. 5) 27 4. Omställning av svensk krigsmaterielindustri (mom. 6) 28 5. Krigsmaterielexport till enskilda stater och områden (mom. 9) 28 6. Initiativ i FN om stopp för vapenexport till Mellanöstern (mom. 11) 29 7. Särskilda yttranden 30 1. Förändringar i krigsmateriellagstifningen m.m. (momenten 3 och 4) 30 2. Internationell begränsning av vapenexporten (mom. 7) 31